Finland Berikande att gå på loge i Finland
Samma men annorlunda Att gå på loge på en ny ort upplevs av många som att nästan få en ny grad. Om man dessutom gör det i Finland så blir det garanterat en mycket annorlunda -- och berikande upplevelse.
M
an kan börja med språket. Det är exakt samma ord i ritualen som i Sverige, men de framförs på en svenska som är mycket ”mustigare” och mer artikulerande; förmodligen mer lik den svenska som talades när ritualerna skrevs, än den svenska vi talar i dag. Vid Frimurarens besök nyligen i Helsingfors, samtalade vi några bröder på väg till refektoriet efter kvällens sammankomst. Jag pratar som de flesta en slarvig svenska och sväljer många bokstäver. Då hör jag en röst bakom mig: ”Det är någon som bryter på svenska här i kväll”. Skillnader Men språket är inte det enda som gör det intressant att besöka Finland. Vi frågade kapitelmästaren Tom Waselius om vilka skillnader det finns i övrigt. ”Det första jag vill säga är att jag gång på gång stöter på frågan om hur man ska kunna förstå något när man går på loge i Finland. Naturligtvis är ritualspråket på svenska och vi alla här talar också svenska. Det finns 300 000 personer i Finland som har svenska som modersmål. Så språket är inget hinder, säger Tom. ”Man ska komma ihåg att vi var samma rike i över 650 år. Finland har faktiskt tillhört Sverige mycket längre än vad Skåne har gjort.” Ingen kungssång ”Men vi har lite annorlunda traditioner på exempelvis våra högtidsdagar. Vi befinner oss ju i Finland och därför sjunger vi inte Kungssången. Vi skålar istället för presidenten och sjunger den finska nationalsången.” ”Och där skiljer vi oss också genom att vi skålar för Ordens bröder i Sverige, Norge, Danmark och på Island och sjunker respektive lands nationalsång. Därtill celebrerar vi Storlogen för frie
Tom Waselius är kapitelmästare i Finland, motsvarigheten till provinsialmästare.
och antagne frimurarbröder i Finland och övriga kring jordens yta spridda bröder. Denna del avslutas med hymnen ur Sibelius Finlandia.” Flera besökare ”Vi ser gärna att vi får fler besökare från Sverige. Det kommer då och då intresserade bröder i de lägre graderna, men kapitelbröder är relativt sällsynta besökare här.” ”I Stor Capitlet uppmuntrar vi medlemmarna, ja till och med propagerar för att de ska göra besök i sina grader i Sverige. Våra bröder i Österbotten åker exempelvis över till Umeå och besöker logen där.” ”I år satsar vi på att få med oss så många bröder som möjligt till åminnelsehögtiden som hålls i grad I Stamhuset i november.” ”För övrigt slogs det besöksrekord i Kapitelsalen i Stockholm när Stor Capitlet åkte över och genomförde en sammankomst i grad VIII i egen regi och med egna recipienter. Då 11
närvarade inte mindre än 235 bröder varav 160 kom från Finlands alla enheter. Varför Capitel? En sista fråga: Varför heter det Stor Capitlet och inte provinsialloge? ”Svaret är enkelt. 1973 blev vi i Finland en fullvärdig provinsialloge med alla grader från I till X. Då blev namnet Provinsiallogen i Finland. Tio år senare ändrades namnet till Stor Capitlet i Finland, närmast av två skäl: dels för att det var ologiskt med en svensk provins i ett främmande land, dels för att hylla den gamla benämningen från 1700-talet, då kapitlet i Finland kallades Finska Capitlet (1785-1789)”. ”Det skiljer också lite i befogenheterna mellan en provinsialmästare och kapitelmästaren. Exempelvis är det kapitelmästaren som utnämner de som ska få grad X. I Sverige är det Stormästaren som gör detta.” X Text och foto: LARS BILLSTRÖM