tillsammans med familjeringar (trolovnings- och vigselringar). Detta kanske mest beror på examensringarnas stora spridning och därmed följande svårighet att upprätthålla kunskap och intresse för att iaktta dylika traditioner. Som sagt, bärs en ordensring i regel på höger långfinger, men undantag förekommer. Sålunda har man inom ordenssällskapet Jämtlands Gille ringen på vänster långfinger. Sådana avvikelser kan bero på att man velat undvika ringkollision på samma finger för den som är med även i andra sällskap. En motivering till att ordensringen bärs på höger hand är att – vid ett handslag – den som hälsas skall känna ringen och vad den för den invigde representerar i form av vänskap. Åt vilket håll ringen skall vara vänd på fingret har i allmänhet lämnats därhän. En regel som noterats säger emellertid att ringen skall vara vänd mot bäraren och kunna läsas rättvänd från handleden. Återlämnas För att inte ett ordenssällskaps ring skall spriOdd Fellow das på obehöriga händer, förekommer det att man stipulerat att ringen skall återlösas vid innehavarens död (det gäller t.ex. Odd Fellow). Att döma av ringarnas förekomst i antikaffärer och på auktioner är efterlevnaden av denna föreskrift dock långt ifrån hundraprocentig. Men ibland är inte ringen bärarens personliga egendom, utan skall liksom gradtecken och liknande, återlämnas efter vederbörandes död (t.ex. DruidOrden och Odd Fellow i Norge). Bildat skola Ordensringar förekommer i de mest skilda utseenden, men som regel utgörs de av en guldring med en dekor eller ornamentik med diverse tecken och symboler i emalj i skilda färger. En ring som bildat skola för många mindre ordenssällskap är Frimurarordens ring. Denna huvudform med tre ovala och tre cirkulära skenstycken har bland andra följande ordenssällskap anammat för sina ringar, nämligen Sällskapet Barmhärtigheten, BrageOrden, Ordenssällskapet Jämtlands Gille, Ordenssamfundet Ljusets Bröder, Sällskapet Septemberbröderna, Sirius-Orden, Stjärnorden, Förbundet Valkyrian och Ordenssällskapet Wänskapsförbundet.
Frimurartypen Förutom frimurartypen är det vanligt att ordensringarna inte är jämnbreda, utan består av cirkulära, ovala, rektangulära eller åttahörniga skenstycken. Exempel på ordenssällskap med dylika ringar är Auxilium-Orden, Druid-Orden, Sällskapet Hjälpsamheten, Svea Orden och Ordenssällskapet W:Sex.
Sirius-Orden
Den jämnbreda typen representeras av Aurora Orden, Bifrostorden, Coldinu-Orden, Järnbärareorden, MercuriiOrden, Odd Fellow, Svarta Örns Orden och Timmermansorden. Ordensringarna utformades i regel före 1900 eller utgör senare efterbildningar. De flesta hör stilmässigt därför hemma på 1800-talet eller tidigare, något som naturligtvis inte är en nackdel i ordenssammanhang, där traditioner har ett särskilt värde. Tecken och symboler Det särskilt utmärkande för ordensringarna är de olika tecken och symbolerna. De tecken som förekommer är bokstäver, runor, kors i olika former, stjärnor, solar, svärd, hjärtan, det allseende ögat, yxor, ankare, kedjelänkar, pelare, tält, ormar etc. Symbolernas innebörd hör i regel till ordenshemligheterna. De flesta är emellertid allmänt förekommande inom och utom ordenslivet, som till stor del hämtat sitt symbolspråk från antiken, den kristna kyrkan och den nordiska forntiden, och en del av symbolerna har ganska uppenbar innebörd. Ett ovanligt utseende har Aurora Ordens ring, som utmed skenan har en orm, som biter sig själv i stjärten. Vad denna orm i detta sammanhang symboliserar är en ordenshemlighet, men ormen som biter sig i stjärten är en uråldrig symbol för förhållandet mellan stabilitet och förändring, mellan det lagbundet gamla och det revolterande nya, rundgång. Matematikerna har använt symbolen för att beteckna självreferens och återkoppling. Även Ordenssällskapet W:Sex har en orm som biter sig i stjärten, men ringen består av fem ovala skenstycken, runt 7
vilka ormen bildar bårder, medan den slingrar sig runt ringen två varv. Andra ordenssällskap och sammanslutningar har denna orm som symbol, dock utan att föra den i fingerrring (ex. Sällskapet Par Bricole, Ordenssällskapet T-G och Teosofiska Samfundet). Invändig dekor Ett annat ovanligt inslag bland ordensringarna är en ring med tre olikfärgade stenar (Säk-Ringen). Inuti ordensringar är i regel innehavarens namn graverat och ofta datum för ringgradens erhållande. Ibland förekommer logenummer. I vissa fall (Aurora Orden, Frimurarorden och Coldinu-Orden) förekommer även en del av dekoren inuti ringen, till och med emaljerad, trots att detta inte påverkar utseendet vid bärandet. Det synes vara de mer seriösa ordenssällskapen som har ring, medan däremot parodierande och backanaliska ordenssällskap liksom rena skämtordnar saknar ring. Detsamma gäller s.k. sällskapsordnar, såsom Amarantheroch Innocenceordnarna. Dock saknar även flera ordenssällskap av den förstnämnda typen ring. Av mera kända dylika kan nämnas Neptuni-Orden. Sällskapet Par Bricole har en ring med en jämnbred form och som är genombruten, på så sätt att den egentligen utgörs av tre smala ringar, varav den mellersta är vågformad. Den utgör en vinranka vars blad och druvklasar håller isär de tre ringarna tillsammans med bokstäverna P B. Tempel Riddare Ordens ring är jämnbred. Runt ringen går ett dubbelt purpurfärgat rep av emalj med fyra knutar jämt utspridda runt ringen. Mellan knutarna finns bokstäverna S U A i vit emalj mellan repen samt repets ändar. På insidan finns ringbärarens namn ingraverat samt datum då ringgraden erhölls. Ringen bärs på höger hands långfinger. Man får ringen när man uppnår sjunde graden (utvalde riddares grad), vilket även är den högsta grad som delas ut av lokala tempel. Cordis Quinta har en ring av jämnbred typ i guld som har de för ordensväsendet klassiska symbolerna malteserkors, hjärtan samt länkar. Den får bäras av bröder från och med en viss grad. x Lars Stolt, är född 1932 i Stockholm och är svensk expertpå heraldik, exlibris och militärmusik. Texten är delvis förkortad och återges med författarens tillstånd.