Historia
Sagan om Bruno på Frimurarbarnhemmet i Blackeberg Text: Återgiven av Ingvar Fröberg
Minnesbild ritad av författaren som det såg ut i slutet av 40-talet vid matdags. Framför de uppställda pojkarna står ordningsman Sedergård vänd mot major Ryhman. De två flaggorna är Frimurarordens och den svenska.
Det här är den andra och sista delen av ”Sagan om Bruno på Frimurarbarnhemmet i Blackeberg” skriven av Bruno Blomgren och som publicerades i Brommaboken 2008 återges här ordagrant. Fortsättning från Frimuraren 3 2023. ”Så kom dagen då jag skulle välja yrke på barnhemmet. Alla skulle dra sitt strå till stacken. Jag var mellan 10 och 11 år och bad att få komma till skoverkstaden. Detta mötte inte något hinder. När jag var 13 skulle vi gå och läsa för prästen. När jag var 14 skulle vi konfirmeras. Till dess gjorde jag mina konfirmationsskor. Sedan gjorde jag ett par åt min kompis, som i sin tur sydde en kostym till mig. Han var en styv skräddare och när han muckade från Blackeberg öppnade han eget skrädderi på S:t Eriksgatan. Sista året sökte jag mig till trädgården vilket passade mig bättre. Då slapp jag gå ner till Sjövillan med mjölken till skomästaren varje morgon. Jag trivdes väldigt bra i trädgården. Dels var det ett varierande arbete, dels fick jag vara ute. Här på barnhemmet måste alla sköta sig, annars skulle det statueras exempel. Tidsandan var annorlunda mot nuförtiden. Gjorde man sattyg var det ris eller rotting. Man måste ha tre varningar innan det tillämpades. Jag tror att ingen tog någon skada av detta, inte vad jag vet i alla fall. Vid ett tillfälle skulle jag gå in i dagrummet för att hämta mina läxböcker. Städerskan hade gjort fint och jag kom inklafsandes med skitiga skor. Hon började slita mig i håret och jag blev förbannad och slog tillbaka. Styrman Isaksson hör det här livet i dagrummet. Han får tag i
mig och ger mig en snyting så jag far över hela dagrummet. Sedan läxar han upp städerskan så hon börjar gråta. Där hade rättvisan sin gång. Av detta hörde jag ingenting senare. Jag tog ingen skada. Klockor till alla som konfirmerades I trädgården odlades mest frukt och bär. På Kroksängens västra del odlades potatis och rotfrukter samt ärtor och jordärtskockor som gick till barnhemmets försörjning. Ett uppdrag som jag kommer ihåg var, att ihop med Harald plantera begonior, tagetes och zinnia runt rabatterna vid Ljunglöfska slottet. Gjorde man ett bra jobb fick man 10 poäng. Då fick man 25 öre i månaden. Det skulle flaggas vid Ljunglöfska slottet då prinsessan Ingrid skulle gifta sig med kronprins Fredrik av Danmark. Det skulle se fint ut. Kronprinsen av Sverige, Gustaf Adolf, som senare var Sveriges kung Gustaf VI Adolf, var också ordförande i Frimurarorden1. Han var en hel del ute i Blackeberg. Han delade ut klockor till alla som konfirmerades. På klockans baksida stod det: Drottningen Wiktorias Fond Frimurarbarnhemmet Blackeberg. Vi fick åka med ångbåt några gånger utåt skärgården som jag minns. Vi fick åka till Cirkus Shumann på Djurgården. Vi var också på Dramaten och såg på en del evenemang. Det fanns aldrig några dödpunkter. Clownen Charlie Rivel kom till barnhemmet och uppträdde och det var väldigt roligt. Nu är han död och begraven men minnen från den tiden lever kvar. Kommer ihåg ett tråkigt minne från just Kroksängen. Vi höll på att idrotta och det var en kille som höll på med 28
spjutkastning, Bo Engström hette han. Han kastade spjutet som gick i en båge ner mot en flicka som inte var nog observant. Spjutet gick genom benet och det såg otäckt ut. Flickan hette Vanja Hjort kommer jag ihåg. Ambulansen kom snabbt till plats och grejade situationen tillfälligt. Ambulansförarna var Henry Kälarne och Spånga Jim Jonsson, Sveriges förnämsta löpare på den tiden. Allt slutade lyckligt till slut. Sköta mig på egen hand Major Ryhman proklamerade en morgon att det fanns en ledig plats på en yrkesskola på Kungsholmen som kopparslagarlärling. Fanns det någon av oss som var intresserad? Jag anmälde mig och var antagen. Kopparslagarmästaren hette Andersson. Jag började där omedelbart. Jag skulle vara där klockan 8 varje morgon. Jag fick frukost på barnhemmet på mornarna innan jag åkte till Kungsholmen. Så kom den dagen då jag skulle mucka från barnhemmet, när jag skulle bli fri och sköta mig på egen hand. Jag blev kallad ner till slottet där major Ryhman tog emot. Han frågade hur det kändes inför den stora dagen när jag skulle lämna tryggheten. Han frågade om jag fick bo hos min moster i Midsommarkransen. Jag svarade att jag var välkommen. Han överlämnade en liten bok från Kristineberg, minnesbilder från den tiden när barnhemmet låg där. Boken har jag kvar än idag. Jag tackade för den tid jag fick vistas på Frimurarbarnhemmet Blackeberg. Därmed gick jag! Med mig fick jag en stor väska som innehöll en kostym, underkläder, 2 skjortor, strumpor, skor samt en hatt och en mös�-
