Städerna kan förtätas på ett natursmart sätt
I stadsplaneringen balanseras olika mål. Förtätningen av städerna har ansetts vara en lösning som både gynnar ekonomin och dämpar klimatutsläppen från mobiliteten.
Förtätningen ska dock inte leda till att den biologiska mångfalden eller invånarnas välbefinnande försämras. Undersökningar visar att en mångsidig natur i närheten av hemmet har betydande positiva effekter på människornas välbefinnande.
Steg för en natursmart förtätning
• I en hållbar stad har naturförlusten vänts till återhämtning av naturmiljöer, klimatutsläpp till kolbindning och naturresursanvändning till cirkulär ekonomi, samtidigt som stadsnaturen stöder invånarnas välbefinnande.
• Byggandet, butikernas och tjänsternas läge och den ökade trafiken kan styras genom markpolitik och generalplanering så att naturmiljöerna och stadsbornas närgrönområden inte minskas.
• I detaljplaneringen och genomförandet av byggprojekt bör man säkerställa att naturvärdena och närgrönområdena bevaras. Det är också viktigt att dra nytta av invånarnas information om rekreationsleder och grönområden som är viktiga för dem.
• I planeringen bör man i första hand sträva efter att undvika naturolägenheter och i byggandet att återställa naturen i stället för att kompensera dem på annat håll. Flera av stadsnaturens fördelar, till exempel närnaturens hälsofördelar och att marken absorberar smält- och regnvatten, kan inte kompenseras med naturområden på andra håll.
Hållbart kompletteringsbyggande bevarar naturområdena
Urbaniseringen fortsätter
De största stadsregionerna växer särskilt i områden med goda kollektivtrafikförbindelser, i centralstäder och i en del av kranskommunerna. Bostadshushållen minskar, så det behövs fler bostäder i förhållande till invånarantalet. Byggnadstrycket vid stadsregionernas kanter och på kranskommunernas egnahemsområden har sedan förra årtiondet varit mindre.
Enligt Boendebarometern 2022 anser invånarna i städerna att de viktigaste trivselfaktorerna i bostadsområdena är ”naturmiljön” samt ”centralt läge, korta arbets- och ärendeuträttningsresor”.1 Naturen nära hemmet är viktig för stadsbornas välbefinnande och hälsa samt för den biologiska mångfalden.
Vildare närnatur stöder välbefinnandet
Att regelbundet röra sig i närnaturen främjar hälsan och förebygger bland annat inflammationssjukdomar, allergier och depression. En lättillgänglig naturmiljö kan stödja utvecklingen av barnens motståndskraft. En uppskattning av hela besparingspotentialen för de hälsofördelar som Finlands natur erbjuder uppgår till så mycket som 2,5 miljarder euro, och en minskning av närnaturen med 10 procent medför årliga kostnader på 71–150 miljoner euro enbart genom att öka förekomsten av depression. 2 Att regelbundet röra sig i närskogarna och parkerna hjälper till att återhämta sig från vardagens stress och förbättrar sinnesstämningen. Den närnatur som har de bästa hälso- och naturfördelarna är miljöer som är lite skötta, till exempel vilda skogsdungar där det finns fallna träd och snår samt nyängar som anlagts i grönområden.3
I städerna finns en helt egen och värdefull biologisk mångfald. Stadsnaturen kan vara rikare med
tanke på naturvärden än planterad skog eller dikad myr. I städerna växer gamla ädla lövträd såsom grova ekar, som är livsmiljöer för flera hundra arter och som knappt förekommer i ekonomiskogarna. Till exempel i Helsingfors gamla herrgårds- och kulturmiljöer finns en exceptionell mångfald av tickor och fjärilsarter.
Att röra sig med muskelkraft främjar hälsan
Att röra sig med muskelkraft i naturmiljön ökar välbefinnandet. Stadsfunktionernas täthet, blandning och goda tillgänglighet främjar gångtrafiken. Ett tätt byggande av stamstadskaraktär lämpar sig för sådana centrala lägen där det är möjligt att placera mångsidiga funktioner på kort avstånd. Placeringen av tjänster och butikernas närmiljöer kan locka invånare att uträtta ärenden till fots eller med kollektivtrafik.
En grön miljö som uppmuntrar till gångtrafik och cykling och som stöder en bilfri livsstil främjar särskilt välbefinnandet hos äldre, ensamstående och låginkomsttagare.4 Finlands befolkning är den fjärde äldsta i världen och antalet personer över 85 år kommer att fördubblas på två årtionden. Hälsosamma levnadsvanor är ett centralt sätt att garantera äldre personers välbefinnande och förbättra funktionsförmågan. Grönområdena, gångbarheten och gemenskapen i omgivningen är de allra viktigaste kvalitetsfaktorerna i boendemiljön som ökar de äldres välbefinnande.5,6
Stadsnaturen minskar
I tillväxtcentrumen har stadsvegetationen och närgrönskan minskat kraftigt under 2000-talet.7 Enskilda planeringslösningar kan minska mängden närgrönska tomt eller kvarter åt gången. Att rikta byggandet
Planering av småhustomt på ett natursmart sätt
Detaljplaneringen bestämmer byggnadernas platser I byggnadsplaneringen ges anvisningar om ingångarnas placering, skyddstak, takfot och takskärm
I gårdsplaneringen genomförs passager och vistelseområde
Planeringen av småhustomter förorsakar vattenogenomträngliga yto
Konsekvenserna av de val som görs i planeringen av byggnader och gårdsfunktioner upprepas och påverkar mängden närgrönska i hela närområdet eller kvarteret.
Den markbunda, eller vattengenomsläppliga ytan och växtligheten ökas Bild: Finlands miljöcentral. 2025. Källa: Ilmastokestävät pientaloalueet -projekti (ILPI)
till redan tidigare bebyggda områden bevarar mängden närgrönska i området och möjliggör invånarnas rekreation i närnaturen. Särskilt närheten till vattendrag och strandvägar är viktiga för många invånare.
I en förtätande stad kan mängden stadsgrönska längs gator, på gårdar och tak regleras. Om andelen grönska blir liten kan det försvåra hanteringen av dagvatten, skapa värmeöar och försämra invånarnas hälsa. I omfattande markanvändningsprojekt kan man bevara gamla eller vid behov genomföra nya naturbaserade lösningar som möjliggör rekreation. Markbundna gårdar och parkering i parkeringshus är ofta en bättre lösning än omfattande däcksgårdskonstruktioner.
Naturen hjälper till att hantera dag- och översvämningsvatten
Klimatförändringen förstärker störtregnen. Sommartid kan störtregnen öka med upp till 30–70 procent, vilket ökar översvämningsrisken avsevärt. Översvämningsriskerna fortsätter att öka om antalet ytor som inte släpper igenom vatten ökar ytterligare när städerna förtätas.
Hantering av regn- och smältvatten bör planeras redan på generalplanenivå. Naturlig dagvattenhantering binder och renar näringsämnen och fasta partiklar som hamnar i vattendragen. Man kan förbereda sig på störtregn med många åtgärder: i första hand ska dagvattnet absorberas och i andra hand fördröjas på de platser där det uppstår. Planeringen av översvämningsrutterna hjälper till att styra regnvattnet till rätt plats. Man kan utfärda bindande bestämmelser om den genomsläppliga ytans andel och fördröjning. Det lönar sig att låta bli att bygga på områden som är utsatta för dagvatten eller att genomföra omfattande naturbaserade lösningar för dess dagvattenhantering.8
Kol binds till jordmånen och växtligheten
Kommunen kan på flera sätt påverka kolbindningen i markanvändningen. Styrning av markanvändningen erbjuder de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att balansera utsläpp innan tekniska kolsänkor förväntas bli allmänt tillgängliga. Kolsänkor kan bevaras genom att undvika byggande på skogsområden och genom skötselmetoder för kommunens skogar.9
Generellt sett främjar stadsgrönska och markbundenhet kolbindning. I vissa situationer kan naturförluster orsakade av byggandet gottgöras med hjälp av ekologisk kompensation enligt naturvårdslagen. Dessutom kan man utnyttja de frivilliga marknadernas koldioxidupptag.
Mängden närgrönska i olika områden varierar mycket
Genom planläggning kan man påverka hur stor del av stadsdelen som är täckt av asfalt, stenläggning eller byggnader samt hur mycket närgrönska det finns i området.
Ett område som planerats på 2000-talet och som är i ganska stor utsträckning belagt (Kivistö, Vanda)
Ett ganska tätt bebyggt område som planerats på 1990-talet och där det finns närgrönska på gårdarna och som grönförbindelser (Arabiastranden, Helsingfors)
Ett område som planerats på 1940-talet och där det finns mycket närgrönska och trädbestånd (Brunakärr, Helsingfors)
Belagd eller bar jord
En byggnad
Låg vegetation (< 5 m)
Hög vegetation (≥ 5m)
Källa: Scalgo och Finlands miljöcentral. 2025. I produktionen av bilderna har man utnyttjat Lantmäteriverkets flygbilder och terrängdatabas, Trafikledsverkets Digiroad-material samt Finlands skogscentrals kronmodell.
Övervägd förtätning försämrar inte välbefinnandet
Förtätning har sökts som lösning för att begränsa klimatförändringen, utveckla stadskulturen och hantera städernas tillväxt. Förtätningen är dock förknippad med risker: i planeringen ska man akta sig för att försämra den biologiska mångfalden, människornas välbefinnande, kolsänkorna och dagvattenhanteringen.
Rekommendationer för förtätningen av städer
Olika former av markanvändning styrs till de platser som är klokast med tanke på den befintliga samhällsstrukturen och naturen, vid behov över kommungränserna. Närnaturen och de ekosystemtjänster som den erbjuder bevaras i detaljerade planeringslösningar.
Kompletteringsbyggandet styrs till områden som redan är i bruk. I generalplaneringen förhindras att naturområdena minskas med enskilda detaljplaner och byggprojekt.
Naturen bevaras när tomter och kvarter planeras och byggs. Undvik onödig beläggning av allmänna områden och gårdar.
För planläggningen och trafikplanering ställs som mål att minska den areal som trafiken kräver samt att tjänsterna ska vara bättre tillgängliga utan bil. Jordmånens och växtlighetens livskraft och förmåga att binda kol upprätthålls. Naturförlusten undviks genom att styra markanvändningen till områden som redan är i bruk.
Hanteringen av regn- och smältvatten planeras per avrinngsområde, det vill säga efter det område som samlar in vattnet. Översvämningsriskerna minskas och kvaliteten på dagvattnet och den biologiska mångfalden förbättras genom naturbaserade lösningar i den byggda miljön.
Vad är ekosystemredovisning?
Ekosystemredovisning är ett verktyg som kan användas för att systematiskt inkludera naturkapitalet i planeringen och beslutsfattandet. Genom ekosystemredovisningen samlar man in statistisk information om ekosystemens tillstånd samt mängden ekosystemtjänster d.v.s. det ekonomiska värdet av de fördelar naturen producerar för människan.10
Materiaalit 1 2 3 4 5 6 7
Markanvändningens och byggandets påverkan på naturen och tillgängligheten till närnaturen följs upp i kommunerna. Om naturens tillstånd försämras, skärps styrningen av byggandet.
Källör
1 Strandell, A., Nyberg, E. 2023. Asukasbarometri 2022. Kysely kaupunkimaisista asuinympäristöistä Suomen ympäristökeskuksen raportteja 29/2023. (På finska)
2 Tyrväinen, L., Halonen, J. I., Pasanen, T., Ojala, A., Täubel, M., Kivelä, S., Leskelä, R.-L., Pennanen, P., Manninen, J., Sinkkonen, A., Haahtela, T., Haveri, H., Grotenfelt-Enegren, M., Lankia, T., Neuvonen, M. 2024. Luontoympäristön terveysvaikutukset ja niiden taloudellinen merkitys. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 76/2024. (På finska)
3 Korpilo, S., Nyberg, E., Vierikko, K., Ojala, A., Kaseva, J., Lehtimäki, J., Kopperoinen L., Cerwén, G., Hedblom, M., Castellazzi, E., Raymond, C.M. 2024. Landscape and soundscape quality promote stress recovery in nearby urban nature: A multisensory field experiment. Urban Forestry & Urban Greening 95, 128286.
4 Viinikka A., Tiitu, M., Heikinheimo, V., Halonen, J.I., Nyberg, E., Vierikko, K. 2023. Associations of neighborhood-level socioeconomic status, accessibility, and quality of green spaces in Finnish urban regions. Applied Geography, Volume 157, 102973, ISSN 0143-6228.
5 Padeiro, M., de São José, J., Amado, C., Sousa, L., Roma Oliveira, C., Esteves, A., McGarrigle, J. 2022. Neighborhood Attributes and Well-Being Among Older Adults in Urban Areas: A Mixed-Methods Systematic Review. Research on Aging, 44(5-6), 351-368.
6 Tiitu, M., Nyberg, E., Halonen, J. I., Pasanen, T. P., Viinikka, A., Lehtimäki, J., Vierikko, K. 2023. Comparing city practitioners’ and residents’ perceptions of a liveable neighbourhood in Finland European Planning Studies, 32(5).
7 Leppänen, P.-K., Kinnunen, A., Hautamäki, R., Järvi, L., Havu, M., Junnila, S., Tahvonen, O. 2024. Impact of changing urban typologies on residential vegetation and its climate-effects – A case study from Helsinki, Finland. Urban Forestry & Urban Greening 96, 128343.
8 Rytkönen, A.-M., Ahopelto, L., Helkimo, J., Olin, S., Keto, A., Leinonen, A., Häggblom, O. 2024. Valuma-aluesuunnittelun tiekartta vuoteen 2030. Valtioneuvoston julkaisuja 2024:6. (På finska)
9 Hildén, M., Niemistö, J., Ulvi, T., Pappila, M., Pihlainen, S., Seppälä, J., Lintunen, A., Minunno, F., Aro, L., Mäkipää, R., Hyppänen, T., Tuomala, M., Meretoja, M., Liedes, A., Peltonen, L. 2024. Opas maankäyttösektorin ilmastotoimien hyödyntämiseen kuntien ilmasto- ja luontotyössä. Suomen ympäristökeskuksen raportteja 33/2024. (På finska)
10 Kopperoinen, L., Barton, D.N., Costadone, L., Hurskainen, P., Kruse, M., Lai, T.-Y. 2022. Urban experimental ecosystem accounting pilot in the Nordic cities. TemaNord 2022:557.
Följ Sykes aktuella forskning syke.fi/sv/forskning
Mer information (på finska) www.ymparisto.fi ►
Ekologisella kompensaatiolla hyvitetään ihmisen toiminnan aiheuttamia luontoheikennyksiä
Luonnon monimuotoisuus rakennetussa ympäristössä ►
Ohjekortit RT 103773
Luontokunnat-verkoston luonto- ja kuntatietoa: www.luontokunnat.fi ►
| 24.3.2025
Städerna kan förtätas på ett natursmart sätt
Skribenter: Riku Lumiaro, Jonne Hytönen, Maija Tiitu, Mikko Sane, Ville Helminen, Antti Rehunen, Anna Strandell, Kari Oinonen, Leena Kopperoinen, Kari-Matti Vuori, Hanna-Liisa Kangas, Marko Tainio.
Redaktör: Saara Sivonen
Layout och grafik: Satu Turtiainen Omslagsfoto: Riku Lumiaro
Utgivare: Finlands miljöcentral (Syke)
ISBN 978-952-11-5753-0 (pdf)
ISBN 978-952-11-5754-7 (print)
Bekanta dig med Syke Policy Briefs syke.fi/sv/publikationer