Restaurering av naturen är en investering i framtiden
Naturen i Finland kan återhämta sig genom storskalig restaurering. Målnivåerna och åtgärderna för att restaurera olika livsmiljöer fastställs i den nationella restaureringsplanen. För att planen ska lyckas krävs planering som överskrider livsmiljögränser och effektiva styrmedel. En omsorgsfullt genomförd restaurering stärker inte bara naturen utan också den regionala ekonomin och människors välmående.
I restaureringsplanen ska naturen betraktas som en helhet. För att det till exempel ska vara möjligt att uppnå målen för restaurering av Östersjön krävs åtgärder i skogarna och på åkrarna. Genom att granska olika livsmiljöer som en helhet kan denna typ av samverkande åtgärder identifieras.
En långsiktig plan bör utarbetas för att förbättra naturens tillstånd. I planen ska restaureringsförordningens mål för 2030, 2040 och 2050 beaktas. Planen bör uppdateras regelbundet och detta kan stödjas med återkommande uppföljning och efterhandsutvärderingar. Genom att pröva olika praktiska åtgärder och styrmedel kan man utforma försöksupplägg som möjliggör en jämförelse av effekterna. Uppföljningen och utvärderingen säkerställer att genomförandet är tillräckligt och framgångsrikt.
Restaureringen bör styras med effektivare styrmedel än i nuläget. Genom att uppdatera befintliga styrmedel och införa nya kan en helhet av styrmedel utarbetas vilket säkerställer att restaureringsåtgärderna genomförs över livsmiljögränser och tidshorisonter. I restaureringsplanen ska de nödvändiga lagförändringarna och behoven av ytterligare finansiering identifieras och dokumenteras. Restaureringen bör ses som en investering i naturens tillstånd och människors välmående som samtidigt skapar arbetstillfällen och stärker regionernas livskraft.
Den strategiska planen styr arbetet mot en effektiv restaurering
För att uppnå målen i restaureringsförordningen krävs, utöver de nuvarande metoderna, ambitiösa nya åtgärder och styrmedel samt en större skala på restaureringen. Det tar tid innan restaureringens effekter syns i naturen, men restaureringsåtgärdernas inverkan på de regionala ekonomierna börjar omedelbart. I restaureringsplanen ser man till att det finns verksamhetsmodeller, ansvariga instanser, genomförare och tillräcklig finansiering för åtgärderna.
Naturens tillstånd har försämrats
80 % av myrmarkerna i södra Finland har dikats ut.1
100 % av västlig taiga, lundarna, åsskogarna och de skogbevuxna myrarna i den boreala zonen i Finland har bedömts vara i dåligt tillstånd. 2
100 % av Östersjöområdets naturtyper enligt habitatdirektivet som förekommer i Finland hör till den sämsta tillståndskategorin. 2
Målarealerna och åtgärderna i de nuvarande åtgärdsprogrammen är otillräckliga Till exempel är helhetsmålet för skyddet av myrarna i livsmiljöprogrammet Helmi 60 000 hektar.3 Det totala antalet myrar i dåligt skick är betydligt högre än detta: Enbart aapamyrarna i dåligt tillstånd uppskattas uppgå till 1,3 miljoner hektar. 2
Genom
Nu finns det fler styrmedel och de är effektivare
Åtgärder och
styrmedel: Genomförandet av de nuvarande stärks och införandet av nya inleds
De praktiska åtgärderna används rutinmässigt
Hänsyn tas till fördröjningen i införandet av styrmedel och till effekternas synlighet i naturen
Effektiv restaureringsplan
Förbättringen av naturens tillstånd kan påvisas med olika indikatorer och de syns också i människornas vardag
Med nuvarande åtgärder och styrmedel är restaureringsplanen otillräcklig
Uppdatering av åtgärderna för att målen ska kunna uppnås
Långsiktigt restaureringsarbete återspeglas i naturens och människors välmående
Restaureringsåtgärder som inletts för sent är svåra och dyra att genomföra
Källor: Sallinen etc. 2019. Kukkala etc. 2025. Gummerus-Rautiainen etc. 2021. © Finlands miljöcentral. 2025.
restaurering eftersträvas ett tillräckligt gott tillstånd för naturen
Biodiversitetsförlusten fortgår i Finland med stor intensitet. 2 Genom restaurering av försämrade livsmiljöer eftersträvas ett tillräckligt gott tillstånd för naturen. Det innebär inte att livsmiljöerna ska återställas till det skick de en gång hade i det förflutna, utan ett gott tillstånd för naturen där arter och livsmiljöer förblir livskraftiga även i framtiden. EU:s restaureringsförordning4 innehåller ett antal mål för att förbättra tillståndet i försämrade livsmiljöer. Till exempel har det ställts upp mål för att förbättra naturtypernas tillstånd enligt habitatdirektivet för åren 2030, 2040 och 2050. Dessutom fastställs tillräckliga nationella målnivåer för vissa indikatorer som ska följas upp. Förordningen tillåter flexibilitet och ger medlemsstaterna spelrum att välja åtgärder i den nationella restaureringsplanen. Behoven av restaurering av olika livsmiljöer är ojämnt fördelade i Finland och de nödvändiga restaureringsmetoderna varierar regionalt. För att nå målen krävs både tillräcklig areal och ekologisk kvalitet. 2, 5 För att säkerställa livsmiljöernas kvalitet är det viktigt att prioritera restaurering och skydd av de värdefullaste naturobjekten. Dessa objekt kan identifieras bland annat landskapsvis och kommunvis som en del av programmen för biologisk mångfald, det vill säga LUMO-programmen.
Restaureringen kräver praktiska åtgärder och styrmedel
I EU:s förordning och i denna publikation förstås restaurering i vid bemärkelse. Med praktiska åtgärder avses konkreta åtgärder som förbättrar naturens tillstånd och som vidtas lokalt i olika livsmiljöer. De kan vara både aktiva och passiva. Exempel på aktiv restaurering är bete eller insatser för att avlägsna främmande arter. Restaurering kan också bestå av passiva åtgärder som syftar till att minska människans påverkan på naturen, till exempel genom att avstå från avverkning i värdefulla naturobjekt. Den offentliga förvaltningen påverkar allmänhetens och den privata sektorns verksamhet med styrmedel, vilka är nödvändiga för att flera praktiska åtgärder ska kunna genomföras.
Målen uppnås genom att åtgärder inleds omedelbart
I restaureringsplanen formas framtidens natur. Målen för 2050 kan uppnås om tillräckliga åtgärder inleds, och om man förbinder sig till dem, tillräckligt tidigt. En framgångsrik restaurering i olika livsmiljöer är förknippad med osäkerhet och i vissa fall tar det årtionden för naturen att återhämta sig. Klimatförändringen medför ytterligare utmaningar för restaureringen. Forskning har visat att restaurering kan stödja klimatmålen,6 men den kan också delvis stå i konflikt med dem.7 Det är viktigt att följa upp restaureringsåtgärdernas effekter på naturen8 men också på människor och näringsliv. Uppföljningen av livsmiljöerna och utvecklingen av naturinformationssystemen bidrar till att uppnå framgång i detta.
Planeringen av restaureringen måste ske över livsmiljögränserna
Restaureringsplanens mål är att identifiera de bästa restaureringsåtgärderna för varje livsmiljö. Utöver livsmiljöspecifika åtgärder måste man också identifiera praktiska åtgärder och styrmedel som överskrider livsmiljögränser.
Härintill har vi sammanställt rekommendationer för de mest verkningsfulla åtgärderna i olika livsmiljöer. Sammanställningen är inte heltäckande. Flera av de nämnda åtgärderna vidtas redan, men de bör genomföras i större utsträckning, och utbudet av åtgärder bör utökas. Genomförandet av åtgärderna bör säkerställas med styrmedel, vilka vi ger exempel på.
Genom övergripande planering undviks situationer där förbättringar på en plats leder till försämringar på en annan plats.
Skogar och myrar
Att bevara gamla träd samt öka mängden död ved och andelen lövträd i skogsskötseln förbättrar skogsnaturens tillstånd. Iståndsättningen av vattendrag på myrar som förändrats av omgivande dikningar återställer myrnaturen och minskar belastningen på vattendragen.
Restaurering av dikade myrar genom igentäppning av diken återställer mångfalden i myr- och insjönaturen samt återställer småningom myrarnas förmåga att rena vatten som rinner genom dem.
Genom lagändring säkerställs att tillräckligt med naturvårdsträd lämnas vid avverkning och att tillräckligt breda trädbevuxna skyddszoner lämnas längs vattendragen.
All dikning av torvmarksskogar och liknande markberedning görs tillståndspliktig.
Skyddet av de mest värdefulla skogs- och myrmiljöerna på statlig och privat mark ökas bland annat genom säkerställande av tillräcklig finansiering för METSO-programmet.
Genom stöd för restaurering av myrar uppmuntras restaureringslösningar som förbättrar myrarnas och vattendragens status.
Jordbruk
Områden som inte odlas, såsom åkerrenar, trädor och naturbeten, utgör livsmiljöer för bland annat ängsväxter, pollinerare och fåglar.
Skyddszoner längs vattendrag, breda dikesrenar och långvariga trädor är effektiva metoder för att minska näringsutsläppen från åkrar till vattendrag.
Miljöstöd för jordbruk görs mer resultatbaserat.
Stödet för vård av värdefulla vårdbiotoper och förbättring av deras tillstånd ökas.
Införande av en åkerrensskyldighet (1 m) och en betesskyldighet samt precisering av gödslingsbegränsningarna.
Stöd för breddning av åkerrenar och skötsel av långvariga trädor.
Städer
Att bevara och öka grönområdena och trädbeståndet i städerna stödjer mångfalden och erbjuder skydd mot värmeböljor, underlättar dagvattenhanteringen och ökar rekreationsmöjligheterna. Genom general- och detaljplanering samt andra styrmedel för områdesanvändningen säkerställs tillgången till, den ekologiska kvaliteten hos och sammanlänkningen av stadsgrönska och träd från täta stadskärnor till förorter.
Kommunerna ges stöd i att skydda och restaurera värdefulla naturobjekt.
Insjöar och Östersjön
De mest verkningsfulla praktiska restaureringsåtgärderna för insjöarna och Östersjön genomförs i avrinningsområdet, men arterna i vattenmiljön behöver också fler skyddsområden.
Restaureringsåtgärder i vattendrag, till exempel rivning av dammar i strömmande vatten, skapar förutsättningar för vandringsfiskbestånden och den övriga insjönaturen att återhämta sig.
Att hålla strandlinjen obebyggd och minska muddringar förbättrar tillståndet för vattennaturtyperna.
Styrningen mot lösningar som förbättrar vattendragens tillstånd sker genom stöd, begränsningar och lagändringar.
Eutrofieringsutvecklingen vänder
Arterna återhämtar sig Östersjöns tillstånd förbättras
© Finlands miljöcentral. 2025.
Man bör utnyttja redan fungerande metoder och nya idéer
Genomförandet av restaureringsförordningen främjas av en levande, uppdaterad strategi som identifierar kopplingar till andra strategier och till samhällets verksamhet. Restaureringen bör beaktas i de pågående reformerna av jord- och skogsbruket, byggandet och områdesanvändningen. Uppdatering av befintliga åtgärdsprogram kan stödja ett kostnadseffektivt genomförande av restaureringsplanen. Till exempel bör programmet för frivilligt skogsskydd (METSO) och livsmiljöprogrammet Helmi utvidgas och inriktas så att de tar hänsyn till målen i restaureringsförordningen. Verksamhetsmodeller och samarbetsnätverk som konstaterats vara bra, till exempel det riksomfattande nätverket för restaurering av vattendrag, bör fortsättas och stärkas.
Befintliga åtgärder och styrmedel är inte tillräckliga för att målen i restaureringsplanen skall uppnås, utan åtgärderna måste skalas upp. Nya lösningar måste också hittas för restaurering på privat mark.
Källor
Restaurering förbättrar naturens tillstånd och människors välmående
Pengar som används för naturrestaurering går inte till spillo. Med de investeringar som görs i Finlands naturkapital får vi ekosystemtjänster.9 Restaurering av livsmiljöer ger oss många nyttor, bland annat renare badvatten, bättre möjligheter till rekreationsfiske och trivsammare stadsmiljöer. Restaurering är en investering i Finlands övergripande säkerhet, eftersom åtgärder som förbättrar naturens tillstånd stärker naturens och samtidigt samhällets förmåga att återhämta sig från olika störningar. Till exempel minskar de materiella skadorna vid översvämningar, skogarna tål störningar bättre och träden i trivsamma grönmiljöer ger stadsborna svalka under besvärliga värmeböljor.10
Restaureringsåtgärder och styrmedel som genomförts på ett förnuftigt och rättvist sätt är kostnadseffektiva och inverkar positivt på naturen, den regionala ekonomin, rekreation i naturen och människors hälsa. Statens, kommunernas, företagens, organisationernas och markägarnas restaureringsprojekt för samman människor och stödjer lokal affärsverksamhet och har positiva effekter på den regionala ekonomin.11 Restaureringen av myrar sysselsätter redan nu lokalt maskinentreprenörer och planerare.12 Restaureringen öppnar också nya möjligheter för företagsverksamhet till exempel inom landsbygds- och naturturismen.
1 Sallinen, A., Tuominen, S., Kumpula, T. & Tahvanainen, T. 2019. Undrained peatland areas disturbed by surrounding drainage: a large scale GIS analysis in Finland with a special focus on aapa mires. Mires and Peat 24: Article 38, 1–22.
2 Kukkala, A., Arvela, M., Annala, M. et al. 2025. Habitatdirektivets naturtyper i Finland –bedömning av bevarandestatus enligt habitatdirektivet 2019–2024 samt målsättningar för naturtyper i EU:s förordning om restaurering av natur. Finlands miljöcentrals rapporter, 32/2025.
3 Gummerus-Rautiainen, P. et al. 2021. Livsmiljöprogrammet Helmi 2021–2030 : Statsrådets principbeslut, Statsrådets publikationer 2021:84
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1991 av den 24 juni 2024 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869. (Text av betydelse för EES). Förordning - EU - 2024/1991 - SV - EUR-Lex
5 Hanski, I. 2011. Habitat loss, the dynamics of biodiversity, and a perspective on conservation. Ambio 40(3): 248–255.
6 Forsius, M., Heikkinen, R., Junttila, V. et al. 2024. Luonto- ja ilmastotavoitteet metsissä – miten niihin päästään?: IBC-Carbon-hankkeen tutkimustulosten yhteenveto ja tutkimuspohjaisia suosituksia [Natur- och klimatmål i skogar - hur uppnår man dem? : Sammanfattning av forskningsresultat och forskningsbaserade rekommendationer från IBC-Carbon-projektet]. Finlands miljöcentral.
7 Tuittila, E.-S. & Laine, A.M. 2025. Metsäojitetun ja ennallistetun suon ilmastovaikutukset [Klimatpåverkan från skogsdikade och restaurerade myrar]. I Aapala, K., Similä, M. & Kuhmonen, A. (red.). 2025. Guide för restaurering av myrar. Forststyrelsens naturskyddspublikationer. Serie A 260, Forststyrelsen, Naturtjänster, s. 35-36.
8 Elo, M., Kareksela, S., Ovaskainen, O. et al. 2024. Restoration of forestry-drained boreal peatland ecosystems can effectively stop and reverse ecosystem degradation Communications Earth & Environment 5: 680.
9 Dasgupta, P. 2021. The Economics of Biodiversity: The Dasgupta Review. (Great Britain Treasury).
10 Schwaab, J., Meier, R., Mussetti, G. et al. 2021. The role of urban trees in reducing land surface temperatures in European cities. Nature Communications 12: 6753.
11 Thomas, C.C., Huber, C., Skrabis, K.E. et al. 2024. A Framework for Estimating Economic Impacts of Ecological Restoration. Environmental Management 74: 1239-1259.
12 Aapala, K., Similä, M. & Kuhmonen, A. (red.). 2025. Guide för restaurering av myrar Forststyrelsens naturskyddspublikationer. Serie A 260, Forststyrelsen, Naturtjänster.
Syke Policy Brief | 14.10.2025
Restaureringavnaturen äreninvesteringiframtiden
Skribenter: Aija Kukkala, Sampo Pihlainen, Mats Godenhielm, Samuli Korpinen, Aino Juslén, Riikka Paloniemi, Antti Sallinen, Marjaana Toivonen, Kati Vierikko
Redaktör: Hanna Talikka
Layout och infografik: Satu Turtiainen Omslagsfoto: unsplash.com
Ritningar: stock.adobe.com
Utgivare: Finlands miljöcentral (Syke)
ISBN978-952-11-5796-7(pdf)
ISBN 978-952-11-5797-4 (häftad)