Sollentuna kyrkogård

Sollentuna kyrkogård Sollentuna församling, Sollentuna kontrakt, Stockholms stift Norrviken 2:18, Kyrkvägen 2, Sollentuna socken, Sollentuna kommun, Stockholms län, Uppland

1

Sollentuna kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturminneslagen.

TEXT: Albin Uller, Stockholms läns museum, 2014 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum, 2013 Omslagsbild: Sollentuna kyrka och kyrkogård sedd från ovan.

Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Sollentuna kyrkogård Sollentuna kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet.

Kyrkan byggdes om och till under de följande århundradena. På 1600-talet fick kyrkan sitt nuvarande utseende i samband med stora byggnadsarbeten.

Minneslunden längst i väster anlades 1983 och byggdes om 1990.

1992 uppförs nuvarande personal- och ekonomibyggnader ritade av arkitekt Lars Olof Torstensson. Året efter uppförs S:t Larsgården söder om kyrkogården. S:t Larsgården är ritad av arkitekt Helena Tallius Myhrman.

HISTORIK Landskapet som kyrkan och kyrkogården är placerade i är rikt på fornlämningar tack vare att Norrviken i närheten var en viktig vattenled under vikingatiden som stod i kontakt med både Mälaren och Saltsjön.

I Sollentuna hundare ingick år 1291 socknarna Sollentuna, Ed, Järfälla, Spånga och Bromma. 1341 tillkom även Solna, Danderyd och en del av Täby.

1917 blir Sollentuna församling och Eds församling ett pastorat. 1962 blev Sollentuna och Ed självständiga församlingar efter att ha varit varandras annexförsamlingar sedan 1343.

Kyrkogårdens äldsta del härstammar från medeltid och har kvar en stiglucka från sent 1400-tal i öster. Stigluckan är försedd med järngrindar från 1770-talet. Delar av den ursprungliga bogårdsmuren återfinns i den östra sträckningen. Resten av muren är sedan 1740-talet. Den västra sträckningen kompletterades och lades delvis om när kyrkogården utvidgades åt väster i början på 1920-talet efter ritningar av arkitekt Erik Karlstrand. I samband med detta uppfördes även Stillhetens kapell som ligger i anslutning till det nordvästra hörnet av kyrkogårdens äldsta del.

1939 utvidgades kyrkogården norr om delen från 20-talet. Även denna gång var det arkitekt Erik Karlstrand som ritade förslaget. Till denna och senare utvidgningar köptes marken av Jästbolaget.

1953 utvidgades kyrkogården nordväst om delen från 1939. Ritningar till denna etapp utarbetades av arkitekt Jan Wahlman.

1954 uppförs en personalbyggnad strax öster om Stillhetens kapell ritad av arkitekt Lage Knape.

Kyrkogården har efter det utvidgats i mindre etapper åt både norr och väster. Ritningar för dessa gjordes av landskapsarkitekt Lennart Lundqvist på 1980-talet.

BESKRIVNING Omgivning Kyrkan och kyrkogården ligger väl synliga på en höjd mellan Norrvikens vatten, med norra stambanan och gamla Uppsalavägen på den östra sidan och E4:an på den västra.

Nordost om kyrkan Kyrkogårdens äldsta ligger Klockargården del härstammar från som numera fungerar medeltiden och har som kyrkoherdebostad.

Den uppfördes 1820 kvar en stiglucka från som sockenstuga och sent 1400-tal i öster. fattighus. Rakt norr om kyrkan är kyrkogårdsförvaltningens ekonomi- och personalbyggnader placerade. Dessa uppfördes 1972 respektive 1992 efter ritningar av arkitekt Lars Olof Torstensson. Söder om kyrkogården ligger församlingshemmet S:t Larsgården som uppfördes 1992–93 och är ritat av arkitekt Helena Tallius Myhrman. I anslutning till kyrkogårdens södra entré ligger en liten blomsterkiosk.

Omgärdning och grindar Bogårdsmuren som omger kyrkogårdens äldsta del är uppförd av kallmurad gråsten och delvis avtäckt och till viss del överväxt med gräs. Den östra entréns medeltida stiglucka står på en bas av vitputsad gråsten medan resten utgörs av tegel med sågskift och vitputsade blinderingar. Även valvet är vitputsat.

Stigluckans spåntak och vindskivor är tjärade. Delar av den östra mursträckningen är fortfarande den medeltida. Den västra delen av bogårdsmuren som troligtvis är omlagd och kompletterad i samband med utvidgningen från 1920-talet har tre entréer som alla saknar grindar och grindstolpar men har 3

Utsnitt ur ägomätningskarta från 1635. Lantmäteriet.

markerade muravslut som kröns av kvadratiska kalkstensskivor.

Den södra sträckningen som utgörs av en stödmur mot bilparkeringen har en entré nära det sydöstra hörnet i linje med kyrkans vapenhus. Här leder en granittrappa med vilplan av smågatsten och smidesräcken upp genom en smidesgrind som är fäst i höga, smala och till formen kvadratiska granitstolpar med små dekorativa klot fästade på toppen.

Både räcken och grind är svartmålade.

Kyrkogårdens huvudentré är placerad åt söder mellan den äldsta delen och delen från 1920-talet.

Entrén har markerade grindstolpar som utgörs av förhöjda muravslut med svarta smidesgrindar fästa direkt i muren. Genom entrén leder en asfalterad gång upp från bilparkeringen utanför S:t Larsgården rakt fram till Stillhetens kapell genom flera mindre muromgärdade gårdar, där några har gravkvarter längs sidorna.

Muren som omger delen från 1920-talet utgörs av lokalt anskaffad sprängsten från Länsmansberget öster om Norrviken. Muren är avtäckt med låga gräsväxter. Denna del av kyrkogården har tre entréer åt öster samt en åt norr i det nordvästra hörnet.

Ingen av entréerna har grindar eller grindstolpar utan även här har murarna endast markerade avslut täckta med kvadratiska kalkstensskivor. Övriga delar av kyrkogården saknar murar och avskiljs främst genom växtlighet.

4 Exempel på gravvård av järn.

Stigluckan och muren i öster. Här ser man även delar av trädkransen och den södra allén.

Norra musträckningens stiglucka.

5

Kyrkogårdens äldsta del med den södra allén som leder upp mot kyrkan. Här ser man variationen på gravvårdarna med stenramar, kättingar och smidesstaket.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m.

Kyrkogårdens äldsta del har oregelbundet formade kvarter samt nivåskillnader, främst åt söder, som tas upp av stödmurar med en trappa som leder mellan de olika delarna. Gångarna på denna del är både grusade och asfalterade men det förekommer även sekundära gångar i form av glest satta kvadratiska kalkstensplattor samt några kalkstensplattor i en av grusgångarna. Belysningen utgörs delvis av historiserande lyktor med trästolpar samt modernare galvaniserade lyktstolpar med grönmålade plasthuvar.

Kyrkan fasader är belysta av rader med spotlights fästa på galvaniserade lyktstolpar.

Den norra utvidgningen från 1939 följer samma strikta symmetriska uppbyggnad kring en mittaxel i öst-västlig riktning som den västliga. Denna del är dock något större, både sett till sin helhet som till de individuella kvarteren. Även här är gångarna asfalterade. Den nordligaste gången som avgränsar mot nästa etapp sträcker sig snett åt nordväst. Belysning saknas även på denna del.

Utvidgningsetappen från 1953 har en friare utformning med både lätt böjda och trekantiga 6

kvarter. Här är gångarna liksom i de senare utvidgningarna asfalterade och breda för att man enklare kunna köra in med bil för att besöka gravvårdar.

Etapperna som tillkom på 1980-talet direkt väster om delen från 1920-talet har återigen en striktare och mer symmetrisk utformning medan de senast tillkomna kvarteren från 200-talet bildar en solfjäderform. Dessa senare etapper har alla samma typ av belysning i form av galvaniserade lyktstolpar med klotformade armaturer.

Gravplatser och gravvårdar Gravvårdarna på Sollentuna kyrkogård skiljer sig åt mellan de olika delarna. Vårdarna på den äldsta delen runt kyrkan uppvisar störst variation både vad gäller storlek och utformning där många bland annat har stenkanter eller smidesstaket. De äldsta är dock inte äldre än skiftet 1700-1800-tal. Här återfinns även två stora gravmonument över släkterna Schnell och Rudbeck. I den Rudbeckska graven som utgörs av en stor kulle inhägnad av ett högt och dekorativt svartmålat smidesräcke vilar bland annat friherre Thure Gustaf Rudbeck (1714–1786)

Nedre platån på kyrkogårdens äldsta del med stora liggande hällar och slingrande grusgångar. Här ser man terrasseringens stödmur ut mot parkeringen och mellan träden skymtar blomsterkiosken vid den södra entrén.

Mittaxeln med lindallén på delen från 1920-talet. Här syns tydligt den symmetri med kvarter och häckar som råder på denna7 del av kyrkogården.

Rudbeckska gravkullen med sina askar och smidesstaket. Här syns även en av de sekundära gångarna med kalkstensplattor

och hans hustru Magdalena von Mentzer. Thure Gustaf Rudbeck byggde Edsbergs slott och förutom att ha varit en framstående politiker även gett namn åt Tureberg. Vårdarna är i huvudsak orienterade i öst-västlig riktning utom i kv. 8 där de är orienterade i nord-sydlig riktning. I övrigt avviker bara enstaka vårdar där topografin har dikterat förutsättningen.

Gravmonumentet över släkten Schnell är placerat där kyrkans klockstapel stod fram till 1841 då den revs och klockorna flyttades upp i kyrktornet. Carl Erik Schnell (1884–1938) var grosshandlare och så kallad ”Gummibaron” under första världskriget då han handlade med bland annat skor och bränsle.

Gravmonumentet i form av en nedsänkt gravkammare är uppfört av fogade och bearbetade kvaderstenar av granit som omgärdas av låga pelare med en grov kätting mellan. En bred trappa, även den av granit leder upp på gravkammaren.

Andra intressanta personer med lokal förankring som är begravda på den äldsta delen är bland andra Ulrika Charlotta Andersdotter, även kallad ”Bröd-Lotta” då hon till största delen försörjde sig 8

på att sälja bröd. Pengarna hon tjänade på detta testamenterade hon till en donationsfond som skulle hjälpa behövande kvinnor i Sollentuna. Här ligger även föräldrarna till sångerskan Jenny Lind. De bodde på gården Pommern som dottern arrenderade åt dem.

Den äldsta delen av kyrkogården har även tre runstenar utplacerade i anslutning till kyrkan. Den ena hittades inmurad i en väggpelare i kyrkan under en renovering 1902 och de andra vid omläggningar av bogårdsmuren 1967.

På de senare tillkomna delarna av kyrkogården är stenarna tidstypiskt låga och enkla till utförandet som hör mitten och senare delen av 1900-talet till. Även här förekommer gravvårdar med stenkanter.

Titlar är sparsamt förekommande men några exempel är kammarmusiker, trädgårdsmästare, förste banmästare och polisöverkonstapel. Gravvårdarna på de senare delarna är ordnade i rader som antingen orienterar sig i öst-västlig eller nord-sydlig riktning.

På den första utvidgningen från 1920-talet är ett kolumbarium placerat i den västra delen i fonden på

Kolumbariet.

den mittaxel som löper över kyrkogården. Kolumbariet, som har formen av ett U, bildar en liten innergård och är uppfört 1935 av platsgjuten betong med fältindelningar som skapades genom inlagda lister i gjutformarna. Kolumbariemurarna är slätputsade i en varm gul kulör och avtäckta med blyplåt över de ursprungliga krönstenarna av offerdalsskiffer.

Kolumbariets innergård är belagd med skifferplattor och är smyckad med vattenkonst. På den bakre muren är ett stenkors placerat.

Minneslund Minneslunden är belägen på en kulle i kyrkogårdens sydvästra hörn och utgörs av en plan gräsyta med en solitär ek omgiven av höga träd samt en häck av häggmistel åt söder. Upp till lunden leder två gångar samt en trappa. Gångarna är belagda med små röda kvadratiska betongstenar som även sträcker sig längs lundens norra del. Lundens gräsyta avgränsas från gångarna av små svarta järnkrokar där kransar och blommor kan hängas. Centrerad ovanför trappan finns en plats med ljushållare samt en lite plantering med ljung. I slänten ner mot kyrkogården

är en stor berghäll blottlagd. Den översköljs med vatten och är ett rofyllt inslag i miljön.

Vegetation Kyrkogårdens äldsta del har en trädkrans som av askar samt nyplanterade lönnar i hörnen. Trädraden läng den västra mittgången och i allén från söder samt runt Schnells gravmonument utgörs av lindar.

Innanför stängslet runt det Rudbeckska gravmonumentet växer det två askar och på muren utanför står syren. Vid några av gravvårdarna växer det rhododendron samt häckar av buxbom och liguster. På kyrkogården växer även fritt stående tujor.

Utvidgningsetappen från 1920-talet har en trädkrans som av lindar. Allén som leder ner till kolumbariet utgörs även den av lindar. I övrigt står det fritt växande träd i form av hängblodbok, hängask, hängsälg och syrén. Kvarteren separeras av spireaoch ribeshäckar. I övrigt utgörs häckarna av avenbok.

Delen från 1939 har en lindallé med inslag av poppel läng den öst-västliga mittaxeln. Den nordliga allén består av prydnadsapel. På denna del av kyr9

kogården växer även fritt placerade lindar, tujor och syren. Häckarna utgörs av rosenspirea.

På de senare utvidgningsetapperna växer det häckar av rosenspirea och aronia samt buskage av bland annat ölandstok och nypon. Här finns även fritt växande lindar, blodlönnar, sockertoppsgrannar och prydnadsapel. På den så kallade urnkullen längst i norr växer det rönn samt en ek. I den gamla prästgårdsträdgården söder om minneslunden står äppeloch päronträden kvar. Trädgården avgränsas bland annat av en hagtornshäck.

Utanför murarna vid den lilla asfalterade platsen intill Stillhetens kapell växer det i rabatterna rhododendron samt tallar.

Övriga byggnader och anläggningar Stillhetens kapell är uppfört med fasader av fogad gråsten och spritputsade gavlar. På den södra gaveln finns ett runt fönster med dubbla korsspröjsar. På den norra gaveln är motsvarande fönster markerat genom en blindering. Taket utgörs av ett högt och toppigt sadeltak täckt med tjärade spån. Även vindskivorna är tjärade. Kapellets entréer har lackade ekdörrar med kassettpaneler.

10 Här syns den blottlagda hällen vid minneslunden som vänder sig kyrkogården.

Personal och ekonomibyggnader är uppförda med vita putsade fasader.

Mellan Stillhetens kapell och de nya personalbyggnaderna ligger den före detta personalbyggnaden.

Byggnaden har vita spritputsade fasader och ett valmat sadeltak täckt med skiffer.

Den gamla prästgården låg sydväst om minneslunden men är nerbrunnen.

KULTURHISTORISK KARAKTÄRISTIK Kyrkomiljön och kyrkogården som har hävd på platsen sedan medeltiden har fortfarande kvar sin medeltida stiglucka samt delvis bevarad mursträckning åt öster. Tillsammans med nivåskillnaderna, den lummiga växtligheten samt gravvårdarnas variation i uttryck och storlek ger detta kyrkogårdens äldsta del en ålderdomlig karaktär. Upplevelsen av kyrkomiljön som äldre sockencentrum har dock försvagats sedan prästgården brann ner.

Den del av kyrkogården som gestaltades på 1920-talet, med sin höga mur av sprängsten, kolumbarium samt kapell, uppvisar även den en intim karaktär tack vare den lummiga växtligheten

Några av kvarteren på utvidgningsetappen från 1950-talet med sin rika växtlighet.

som verkar i kontrast med den strama symmetrin i övrigt. De senare tillkomna delarna av kyrkogården uppvisar en friare gestaltning där växtligheten får stå för denna genom den konsekventa användningen av kvarters- och etappavskiljande häckar likväl som rygghäckar. Även trädraderna på de nyare delarna är viktiga för karaktären då stängsel och murar saknas.

Det är kontinuiteten från den bevarade medeltiden längst öster ut på kyrkogården till den moderna gestaltningen i väst som gör Sollentuna unik som kyrkomiljö.

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården • Den medeltida stigluckan och mursträckningen åt öster • Den höga muren som omger utvidgningsetappen från 1920-talet • Kyrkogårdens varierande karaktär på de olika delarna • De äldre gravvårdarna som tillsammans med smi desstaket, kedjor, häckar och stenramar ger en ålderdomlig prägel • Trädkransarna som omger de både den äldsta delen och etappen från 1920-talet samt kyrkogårdens olika alléer • Häckarna på de olika utvidgningsetapperna • Kolumbariet med dess material och utformning • Stillhetens kapell med dess material och uttryck 11

Kronologi 1100-talets slut. Romansk stenkyrka uppförs med långhus, västtorn och västportal (Tuulse 1958 och Bonnier 1987)

1939. Kyrkogården utvidgas åt norr. Även denna utvidgning ritades av Erik Karlstrand (ATA)

1400-talets slut. Bogårdsmur samt östra stigluckan uppförs (SLM)

1953. Kyrkogården utvidgas åt norr (ATA)

1740-tal. Nuvarande bogårdsmur runt den äldsta delen uppförs (SLM)

1954. Personalbyggnad uppförs (Sollentuna församling) 1970-80-tal. Kyrkogården utvidgas åt norr och väster. (ATA)

1922. Kyrkogården utvidgas åt väster och Stillhetens kapell uppförs efter ritningar av arkitekten Erik Karlstrand (ATA)

1983. Minneslunden anläggs (ATA)

1935. Kolumbariet uppförs (Sollentuna församling)

2011-2013. Renovering av bogårdsmuren

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet SLM Stockholms läns museum Sollentuna församling Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250–1350, Uppsala 1987 Nilsson, Gunilla, Sollentuna kyrka, Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift 2008 Strömsten, I, Sollentuna kyrka. Upplands kyrkor 172 A, Eskilstuna 1994 Tuulse, A, Sveriges kyrkor, Uppland band VI:4, Stockholm 1958

12

1992. Personal- och ekonomibyggnader uppförs (ATA)