Inblick 2024

Å R S M A G A S I N

S T I F T E L S E N

2 0 2 4

F Ö R

Å B O

A K A D E M I

Genomslagskraft: från bidrag till eftersträvad förändring Psych-AID:s mål: Rättvisa asylbeslut • Åbos biovetenskapssamfund hör till världseliten • Konst gör forskning tillgänglig

I det här numret 3 Ledaren 5 Bidragen som

skjutsade Åbos biovetenskapssamfund till världseliten

24

13 Från bidrag

till eftersträvad förändring: Genomslagskraft blir allt viktigare för Stiftelsen för Åbo Akademi

19 Donationen

som fick en genomslagskraft ingen vågat drömma om Redaktion: Stiftelsen för Åbo Akademi / Helena Nylund och Å Communications / Freja Harkke Skribenter: Sebastian Dahlström, Helena Nylund, Stefan Wallin, Matilda Wargh Ansvarig utgivare: Lasse Svens Grafisk form och layout: Å Communications / Jake Papinaho

Stiftelsen för Åbo Akademi Observatoriet, Vårdberget, 20700 Åbo

Tryck / papper: Paino-Kaarina Oy / Munken Polar

PÅ PÄRMEN: Spetsforskningsenheten Psych-AID:s forskningsledare Jan Antfolk med doktoranderna Hedayat Selim och Obed Appiah. Bild: Studio Svarte, Linda Svarfvar • PÅ BAKPÄRMEN: Cellvisualiseringar Bild: Guillaume Jacquemet, Åbo Akademi

24 Konstutställningar gör 5

religionsvetenskaplig forskning mer tillgänglig

30 Passionen för konst

får leva vidare genom fond som stöder aktiva konstnärer

35 Astra – campusbyggnaden som välkomnar alla

40

40 Evidensbaserade

kriterier ska säkra rättvisa asylbeslut

46 Kulturbärare som blickar både bakåt och framåt

52 Ralf Törngren-priset och Freja-priset

13

1

I N B L I C K

2 0 2 4

Text: Stefan Wallin • Bild: Jaska Poikonen

Ledaren

Den mätbara nyttan och evighetsperspektivet ”Det är saligare att ge än att få” sägs i Apostlagärningarna. Också julbocken brukar tillskrivas upphovsrätten för samma bevingade ord. Både apostlarnas och julbockens deklaration är så kategorisk att den tystar mottagaren.

Men den som fått vet ju nog att också den känslan är långt ifrån motbjudande.

Delad glädje - dubbel glädje.

Stiftelsen för Åbo Akademi grundades år 1917 då 35 privatpersoner gav 3,47 miljoner mark för att ”grunda och upprätthålla en högskola i Åbo med svenskt undervisningsspråk under namn av Åbo Akademi.”

Så skedde året därpå. Resten är historia, men också framtid. Med evighetsperspektivet för ögonen förverkligar Stiftelsen för Åbo Akademi än idag sitt syfte. I praktiken reder vi i samråd med Åbo Akademi ut hur avkastningen skapar största möjliga träffsäkerhet i den anda som donatorerna avsåg.

I årets Inblick får du läsa om just detta – genomslagskraften, fotavtrycket, det som på engelska kallas impact, för de bidrag stiftelsen givit Åbo Akademi.

Flera forskare berättar ur olika vinklar om ringarna på vattnet och hur de kan mätas. För stiftelsen är det mätbara viktig vägkost då vi bedömer halten i våra gärningar.

I verkligheten vet vi förstås att bidrag till forskning också är kalkylerade

äventyr. Man kan aldrig vara helt säker på vilka resultaten slutligen blir. I bästa fall kan det mätbara vida överträffa målen i projektplanen. Eventuellt blev det delvis något annat än man tänkte sig, men istället ännu bättre. Kanske en överraskande innovation, på gränsen till banbrytande?

Sådant är vetenskapens väsen. Det överraskar. Saknar gräns. Bryter mark som inte ens fanns.

Stiftelsen för Åbo Akademi har sin givna roll och är i ypperligt sällskap för att verka för det allmänna. I Finland har vi tusentals stiftelser och föreningar med definierade uppgifter att stöda specifika ändamål. År 2022 delade dessa ut över 500 miljoner euro till allmännyttan. Sju av tio euro gynnade vetenskap och kultur. Det finns inte många forskare eller konstnärer som inte i något karriärsskede fått bidrag eller stipendium från en stiftelse eller fond. Medel som skapar nytt, upprätthåller, sysselsätter och upplyser utan att belasta stats- eller kommunbudgetarna.

Därför är det förbluffande att frågan att börja källbeskatta allmännyttiga samfund dyker upp lika säkert som att ideologierna inte är döda. Blotta glädjen att beskatta pengar som skapas på marknaderna väger tyngre än ens elementär konsekvensbedömning av vilka effekterna vore på fältet. Hur många konstutövare blir utan

stipendium? Vilka institutioner eller evenemang får sätta lapp på luckan?

Vilken cancerforskning anses överflödig – eftersom någon hellre ser forskningsresurserna som skatteobjekt?

För tillfället är beskattningsfrågan inte aktuell. Istället skall det skäras i statens kulturbudget. Dessa två är inte kommunicerande kärl. Det är inte allmännyttans sak att kompensera då det offentliga retirerar. Speciellt på svenskt håll bör vi vara på vår vakt då saxviftarna knappast inser att stiftelsepengarna inte kan vara substitut för det samhällsansvar som skall bäras med skattemedel.

I stiftelsevärlden skall vi med högt buret huvud fortsätta tänka som apostlarna och julbocken. Det är vår uppgift att ge. Men inte till vem som helst. Utan uttryckligen till dem som omnämns i stiftelseurkunder, syftesparagrafer och testamenten. Så har Stiftelsen för Åbo Akademi tänkt agera i all den framtid som evighetsperspektivet kan överblicka.

Stefan Wallin Styrelseordförande för Stiftelsen för Åbo Akademi

3

I N B L I C K

2 0 2 4

John Eriksson och Guillaume Jacquemet

Text: Sebastian Dahlström • Bild: Heikki Räisänen, Guillaume Jacquemet, Åbo Akademi

BIDRAGEN SOM SKJUTSADE ÅBOS BIOVETENSKAPSSAMFUND TILL VÄRLDSELITEN På BioCity i Åbo samlas världsledande forskargrupper, startupföretag och studerande kring toppmoderna mikroskop. Två välplacerade bidrag från Stiftelsen för Åbo Akademi riktade forskarvärldens strålkastarljus mot Åbo – och två decennier senare är genomslagskraften enorm, med oanade framtida möjligheter.

5

I N B L I C K

2 0 2 4

Åbo biovetenskapscentrum anammade tidigt filosofin kring open access – det vill säga att forskare från hela världen fick tillgång till den avancerade maskinparken för nominella avgifter, vilket var ovanligt på den tiden.

– Detta lade grunden för Turku Cell Imaging Core som hjälper forskare att nyttja de avancerade mikroskopen.

Det väckte forskarvärldens intresse för BioCity i Åbo.

Stipendiet var som en katalysator – sen växte allting snabbt

“Hell” står det på skylten ovanför ett av laboratorierna på femte våningen i byggnaden BioCity i Åbo. Jag och professor John Eriksson kliver in i rummet, som för en lekman framstår som ett virrvarr av knappar, rattar, elektroniska komponenter och optiska linser.

– Innovationen som ledde till Nobelpriset i kemi år 2014 gjordes i det här rummet, förklarar Eriksson.

Nobelpristagaren som gett laboratoriet dess namn är den rumänsk-tyske fysikern Stefan Hell. Hans upptäckt lade grunden för STED-mikroskopin, en teknik med mycket hög upplösning, som gett forskare möjlighet att studera delar av celler i större detaljrikedom än vad man tidigare trodde var möjligt.

– I sitt tal under Nobelmiddagen tackade Stefan Hell Finland, Finlands Akademi och Åbo, säger Eriksson.

Men Nobelpriset är bara en av flera framgångssagor inom medicinsk och biologisk forskning som har sina rötter i Åbo Biovetenskapscentrum. Under de senaste årtiondena har centret tagit enorma kliv framåt. Mycket av framgången går att härleda till två strategiska punktinsatser av Stiftelsen för Åbo Akademi.

Pionjärer inom open access BioCity, och dess teknologipark Åbo biovetenskapscentrum, byggdes som ett samarbete mellan Åbo Akademi och Åbo universitet i slutet av 1980-talet.

Redan från början var tanken att skapa ett centrum med högteknologisk forskningsutrustning, men ännu i slutet av 1990-talet, när Eriksson blev professor i cellbiologi vid Åbo universitet, låg centret på medelnivå i Finland.

– Några år senare tog det fart. År 2001 beviljade Stiftelsen för Åbo Akademi ett stipendium på en miljon mark för anskaffande av toppmodern mikroskoputrustning.

År 2006 lämnade Eriksson Åbo universitet för att börja jobba som professor i cellbiologi vid Åbo Akademi.

På campus diskuterades ivrigt om hur man ytterligare kunde höja profilen inom den medicinska och biologiska forskningen.

– Vi kom fram till att bio-imaging, eller biologisk visualisering, var ett övergripande och gemensamt styrkeområde. Det fanns världsledande kunskap och utrustning för att studera allt från molekyler, celler och vävnader till organismer och humana sjukdomar.

Fördelen med att utnyttja synergieffekterna av både instrument och kunnande blev snabbt uppenbar, säger Eriksson.

Följande år, 2007, gav Stiftelsen för Åbo Akademi ett rejält lyft till initiativet genom ett strategiskt bidrag – ett bidrag som matchades av Åbo universitet. Tack vare dessa bidrag kunde nya och helt unika instrument av världsklass införskaffas.

– Tack vare vår samordnade service för att observera allt från molekyler till

”Möjligheten att hyra instrumenten för en billig summa är avgörande, precis som den expertis som finns att tillgå på BioCity.”

7

I N B L I C K

2 0 2 4

”Stiftelsens bidrag var helt avgörande.

Det fungerade som en katalysator som satte i gång en nästan explosionsartad reaktion.

En punktinsats som nu, nästan 20 år senare, har vuxit sig starkare och större än någon kunde föreställa sig.”

I N B L I C K

patienter, samt en välfungerande organisation som ansvarade för användarservice, utbildning, instrumentförvaltning och samordning, låg vi plötsligt på toppnivå i Finland.

Detta gynnade basforskning, undervisning, innovationer men också diagnostik, kliniskt arbete och profileringen av Åbo som forskningsstad. Som ett samarbete mellan de båda universiteten och sjukhusdistriktet grundades den nationella paraplyorganisationen Turku BioImaging.

– Stiftelsens bidrag var helt avgörande.

Det fungerade som en katalysator som satte i gång en nästan explosionsartad reaktion. En punktinsats som nu, nästan 20 år senare, har vuxit sig starkare och större än någon kunde föreställa sig, säger Eriksson.

“Samma princip som CERN” Det dröjde inte länge innan forskarvärlden fick upp ögonen för Turku

BioImaging. Open access-principen gjorde att internationella forskare i allt högre utsträckning kunde använda teknikerna i Åbo, och inom kort räknades centret till ett av de ledande på europeisk nivå.

– Vi fick en koordinerande roll för detta teknikområde i Finland. Om någon i Europa var intresserad av att samarbeta med Finland så var det oss de kontaktadejj, säger Eriksson. Året därpå, 2008, etablerades den paneuropeiska organisationen Euro-BioImaging som förmedlar service till de mest avancerade imaging-centren i Europa. Organisationen har grundats enligt samma princip som partikelfysiklaboratoriet CERN i Schweiz, där flera stater gick ihop för att gemensamt införskaffa avancerad forskningsutrustning.

– Euro-BioImaging byggdes upp under 10 års tid. År 2018 var allting färdigt, 2019 godkänt av EU, och 2020 kunde vi öppna våra dörrar för forskarvärlden.

2 0 2 4

Euro-BioImaging finansieras och förvaltas av 19 medlemsstater, som idag har 237 serviceenheter runt om i Europa. Tack vare Åbos internationella position, renommé och aktiva engagemang placerades högkvarteret i Åbo, och år 2021 utnämndes Eriksson till generaldirektör.

– Jag är mycket glad att Åbo är Europas huvudstad på detta vetenskapligt väldigt centrala teknikområde.

Open access och möjlighet till fritt kunskapsutbyte Guillaume Jacquemet leder styrgruppen på Turku BioImaging, och är en av de yngre internationella forskarna som etablerat sig i Åbo. Med en forskarbakgrund i både Frankrike och Storbritannien kom han till Finland för omkring 10 år sedan.

– I Åbo finns infrastrukturen som ger mig förutsättningar att bedriva den forskning jag vill, och staden ger

På väggarna i korridorerna mellan de olika laboratorierna i BioCity hänger vackra fotografier av celler och vävnader, tagna med husets mikroskop. Professor John Eriksson berättar att Åbos experter på biovisualisering vid sidan av forskningsarbete även samarbetat med konstnärer, som utnyttjat mikroskopen för olika estetiska och konstnärliga projekt.

9

”Genomslagskraften går över hela skalan - från den nya kunskap som forskarna tar fram, till den ekonomiska effekt som olika företag som arbetar på BioCity ger.”

I N B L I C K

dessutom möjligheter till god livskvalitet.

Jacquemet leder ett laboratorium som koncentrerar sig på cancerforskning.

För att undersöka hur cancerceller rör sig i kroppen krävs flera olika typer av mikroskop, och tillgången till dem alla ser Jacquemet som en av styrkorna med Åbo Biovetenskapscentrum. Open access-principen är också väldigt viktig.

– Möjligheten att hyra instrumenten för en billig summa är avgörande, precis som den expertis som finns att tillgå på BioCity. Att två universitet samarbetar ökar ytterligare kunskapsutbytet, och det är något som är viktigt att bevara också i framtiden när Åbo Biovetenskapscentrum flyttar till nya lokaler.

Rider på vågen av bildanalys med hjälp av artificiell intelligens Jacquemet är en av de ledande forskarna inom utvecklingen av artificiell intelligens som ett hjälpmedel i analysen av mikroskopens bilder. Han beskriver de senaste fem årens snabba AI-utveckling som att rida på en våg.

– Det har gått väldigt snabbt,

varannan eller var tredje månad sker ett större genombrott. Det är en väldigt spännande tid för en forskare inom bio-imaging.

Teamet utvecklar också kontinuerligt AI-driven mjukvara för att kunna utföra allt mer avancerade analyser.

Dessutom sparar den artificiella intelligensen forskarnas tid, vilket kan ge stor effekt för hela forskningsfältet.

– Bio-imaging hör till kärnverksamheterna inom alla livsvetenskaper.

Majoriteten av alla laboratorier använder sig av bio-imaging i någon form, och här är AI till stor nytta.

“Fröet har vuxit till ett träd” När professor Eriksson år 1994 återvände till Åbo från sina postdoktorala studier i USA inhyste BioCity ett medelmåttigt finländskt forskningscenter. Idag kryllar huset av internationella forskargrupper, studerande och i grannskapet finns ett stort antal startupföretag inom medicin och biologi.

2 0 2 4

gödsel och ett par decennier tid har fröet vuxit till ett stort träd. Vägen har varit lång men i slutändan har genomslagskraften och avkastningen varit enorm, och ger oanade framtida möjligheter på europeisk och global nivå.

Eriksson säger att den internationella forskningen på BioCity inte enbart har gynnat Åbo Akademi och Åbo universitet. Genomslagskraften sträcker sig från lokalsamhället ända upp till nationell och internationell nivå.

Eriksson framhåller vikten av att universiteten och Åbo stad också i framtiden agerar med optimism och tillförsikt.

– Genom klok planering och strategiska satsningar kan det väletablerade kunskapsområdet, i samarbete med den starka nationella organisationen Turku BioImaging och den framstående internationella organisationen Euro-BioImaging, i framtiden fortsätta att leverera betydande fördelar och framgångar.

– Allt det här har vuxit fram ur det frö som planterades genom Stiftelsens bidrag år 2001 och 2006. Med lite

11

I N B L I C K

2 0 2 4

Lasse Svens och Nina Blom

Från bidrag till eftersträvad förändring: Genomslagskraft blir allt viktigare för Stiftelsen för Åbo Akademi Text: Sebastian Dahlström • Bild: Jaska Poikonen

13

I N B L I C K

2 0 2 4

Genomslagskraft har blivit ett allt viktigare ledord för Stiftelsen för Åbo Akademi, som stöder både akademisk och kulturell verksamhet. Med en tydligare inriktning på att mäta och kommunicera resultaten av sina insatser, strävar stiftelsen efter att säkerställa att både stora och små satsningar leder till varaktig och meningsfull förändring i samhället.

G

enomslagskraften i en allmännyttig stiftelse handlar om att ställa upp målsättningar för hur stiftelsens syfte kan förverkligas, och att mäta hur väl bidragen uppfyller det syftet.

Det säger Lasse Svens, skattmästare vid Stiftelsen för Åbo Akademi. Stiftelsens breda uppdrag, att stödja Åbo Akademi och kultur som gynnar det svenska i Finland, medför att genomslagskraften utfaller på en bred och brokig skala. Även om stiftelsens finansiering i alla tider har gett ringar på vattnet är det först under de senaste åren man aktivt har diskuterat genomslagskraftens betydelse.

– Vi blir hela tiden bättre på att mäta genomslaget av vad vi gör. Ännu för tio år sedan utvärderade vi inte resultatet av vår finansiering lika målmedvetet

som vi gör idag. Vårt fokus på genomslagskraft har också gjort oss till en bättre sparringpartner i diskussioner om hur våra bidrag kan användas, säger Svens.

Att så ett frö idag – och skörda om tiotals år Genomslagskraft är ingen exakt vetenskap. Ibland är resultaten tydliga och omedelbara, andra gånger syns inte effekten förrän långt i framtiden. Nina Blom, chef för forskningsfinansiering vid Stiftelsen för Åbo Akademi, säger att genomslaget aldrig går att kontrollera till hundra procent.

– Genomslag handlar om att åstadkomma en eftersträvad förändring.

Men vi kan inte styra till exempel när eller på vilket sätt vi åstadkommer förändringen. Dessutom är det svårt att identifiera och evaluera mätbara indikatorer för genomslagskraft, även om det hela tiden utvecklas och tas i

bruk nya mätinstrument för det. Idag finns exempelvis möjligheten att följa hur forskning sprids på sociala medier.

När man utvärderar genomslagskraften gäller det att inte göra evalueringen för tidigt.

–Det kan vara frågan om långsiktiga mål som uppnås först årtionden efter att ett forskningsprojekt har avslutats.

Samtidigt bygger också forskning nästan alltid på tidigare forskning.

Om man omedelbart mäter genomslagskraften ger den kanske inget utslag, trots att effekten på sikt kan vara betydande, säger Blom.

Genomslagskraft skärper fokus Lasse Svens och Nina Blom understryker att Stiftelsen för Åbo Akademi betraktar genomslagskraft på en strategisk nivå. Genom forskningsbidrag är man aldrig ute efter att detaljstyra eller

15

”Genomslagskraften är ett sätt att mäta hur väl stiftelsen lyckas i sitt uppdrag. Att tydligt och transparent kommunicera kring detta bygger förtroende för vår verksamhet, vilket är viktigt även med tanke på eventuella kommande donationer.”

I N B L I C K

inkräkta på den akademiska friheten.

– Samtidigt hör det till en forskares karriärutveckling att lägga allt större vikt vid den egna forskningens betydelse och nytta för det bredare samhället, säger Blom, men tillägger att stiftelsen diskuterar dessa frågor med alla som ansöker om bidrag.

Stiftelsen för Åbo Akademi gav år 2018 Åbo Akademi en 100-årsgåva i form av fortsatt finansiering av spetsforskning.

Spetsforskningsfinansieringen riktas till utvalda forskningsprojekt på viss tid som en följd av en noggrann evaluering och efterrapportering. Tillsammans med Åbo Akademi jobbar stiftelsen målmedvetet med att skapa transparenta och kvalitativa processer kring detta och anlitar även externa sakkunniga för att säkerställa en möjligast objektiv utvärdering.

– Marinbiologin är ett bra exempel där Åbo Akademi varit före sin tid och stiftelsen varit med och sått viktiga frön i begynnelsen. Idag använder en av de fyra spetsforskningsenheter stiftelsen finansierar under perioden 2024–2028 sig av tvärvetenskapliga metoder för att forska kring lömska problem kopplade till marin biologisk mångfald, säger Svens. Även om miljonbidrag kan leda till banbrytande forskning är det inte alltid stödets storlek som avgör genomslagets

magnitud, och samma kriterier för genomslag gäller inte för alla satsningar.

Blom påminner om den breda skala som Stiftelsen för Åbo Akademi arbetar inom.

2 0 2 4

utvecklandet av Sibeliusmuseums publika verksamhet, där besökarantalet har stigit kraftigt under de senaste åren.

– Vi ger också bidrag till lokala föreningar. Exempelvis kan det handla om att deras verksamhet förebygger marginalisering av unga, vilket också på sikt kan ha enorm genomslagskraft.

– Dessutom är vi kända i stan för att vi tar väl hand om våra fastigheter.

Numera har alla våra historiska fastigheter fått en plakett på tre språk och punktskrift, med information om fastighetens historia.

Kultur och fastighetsvård är en del av genomslagskraften

Genomslagskraft går hand i hand med god kommunikation

Vid sidan av att stödja det akademiska är den kulturbärande verksamheten central inom Stiftelsen för Åbo Akademi. Flera av stiftelsens fonder stöder kulturell verksamhet och stiftelsen driver tre museer, förfogar över flera samlingar och är majoritetsägare i ÅU Media Ab. Stiftelsen äger också flera historiskt betydelsefulla byggnader, bland annat teaterhuset där Åbo Svenska Teater verkar.

– Genomslagskraften är ett sätt att mäta hur väl stiftelsen lyckas i sitt uppdrag. Att tydligt och transparent kommunicera kring detta bygger förtroende för vår verksamhet, vilket är viktigt även med tanke på eventuella kommande donationer, säger Svens.

– Inom den kulturbärande verksamheten är genomslagskraften svårare att kvantifiera. Men vi arbetar hela tiden för att göra våra samlingar tillgängliga för en bredare publik, säger Svens.

Som exempel på det här nämner Svens de omfattande digitaliseringsprojekt museerna utfört, speciellt gällande samlingarna vid museet Ett Hem, samt

Förtroendet för universiteten är fortfarande högt i Finland, men vi lever i en tid när vetenskaplig forskning ifrågasätts mer än förr. På nätet sprids konspirationsteorier många gånger snabbare än forskningsresultat.

– Då är det viktigt att kommunicera på rätt sätt, och betona vikten av transparens och samhällsnytta. Att visa på genomslagskraft är en allt viktigare del av vår kommunikation, säger Blom.

I N B L I C K

Mikael Bergelin

2 0 2 4

Text: Matilda Wargh • Bild: Heikki Räisänen

Donationen som fick en genomslagskraft ingen vågat drömma om År 1974 gav Stiftelsen för Åbo Akademi en donation till införskaffandet av en cyklotron till fysikforskningen vid Åbo Akademi. Tanken var att denna skulle stöda akademins grundforskning inom kärnfysik. Litet kunde någon då ana vad cyklotronen skulle komma att föra med sig. Genom ihärdigt arbete har donationen vuxit till det som i dag är PET-centret i anslutning till ÅUCS.

19

I N B L I C K

2 0 2 4

J

ag får en grundlig genomgång av PET-centrets källare av Olof Solin, professor i radiokemi vid nationella PET-centret i Åbo. Solin har följt med centrets utveckling på nära håll och har vigt sitt arbetsliv åt centret. Vi tar en titt i en av cyklotronbunkrarna och kikar in i labbdelen, där bland annat radioläkemedlen och kvalitetskontrollen av dessa görs, innan de skickas upp med hissen till patienterna.

möjliggör en visualisering av kroppens och vävnadernas funktioner, förutom avbildningen av deras struktur, såsom i röntgen- eller magnettomografi.

Efter rundturen möter vi Mikael Bergelin, forskningsledare vid Acceleratorlabbet på nationella PET-centret, för att diskutera hur en donation har kunnat växa till den erkända forskningsenheten verksamheten utgör i dag. PET, positionsemissionstomografi, är en metod för diagnostisering av cancer, inflammationssjukdomar samt hjärt- och kärlsjukdomar. Metoden

Före detta sjukhusfysiker bakom det hela

PET-centret är ett modernt forskningsinstitut som bedriver både grundläggande och tillämpad forskning inom avbildning för onkologiska, neurologiska och endokrinologiska behov, samt behov relaterade till hjärt- och kärlsjukdomar. Centret erbjuder även kliniska diagnostiska tjänster för samtliga av Finlands välfärdsområdens behov.

Grunden till det som i dag utvecklats till ett av de ledande PET-centren i världen lade Mårten Brenner, professor i kärnfysik och före detta sjukhusfysiker. Stiftelsen för Åbo Akademi ville med en donation stöda Brenners vision om framtiden inom både

kärnfysikalisk och medicinsk forskning, och grunden till centret kunde läggas. År 1969 när Gadolinia byggdes planerades ett utrymme för kärnfysikalisk forskning, men det skulle dröja fram till år 1974 innan donationen blev verklighet och en partikelaccelerator, en så kallad cyklotron, kunde införskaffas och installeras. Ursprungligen låg fokus på utveckling av spårämnen, men målsättningen var att kunna använda dem i bilddiagnostiska undersökningar. Åbo Akademis cyklotron beställdes av kostnadsmässiga och politiska skäl från Sovjetunionen. Det tog dock ett tag innan cyklotronen började fungera ordentligt. Under de första åren hade cyklotronen en leveranssäkerhet på ungefär 30 procent och var med andra ord inte så pålitlig i produktionen av radioisotoper. Radioisotoperna tillverkas

”Till att börja med kommer acceleratorn att användas för kärnfysik och produktion av radioisotoper för medicinskt bruk. För utbildning av forskare, som senare kan fortsätta sina arbeten utomlands, är maskinen synnerligen lämplig. På längre sikt kan man vänta att acceleratorn i Åbo blir av större betydelse för tillämpade områden, speciellt inom medicin och som hjälpmedel vid materialanalys i kemi.”

Mårten Brenner i sitt tal vid acceleratorns invigning den 12 december 1974.

för de radioläkemedel som används vid PET-avbildning.

– År 2023 hade vi en leveranssäkerhet på 99,7 procent, så apparaturen och arbetssätten har utvecklats rejält under åren, konstaterar Bergelin. Mycket var annorlunda förr och även restriktionerna är fler idag.

Internationella samarbeten hjälper centret att växa och utvecklas Tack vare det ihärdiga arbete som gjordes i Gadolinia kunde centret växa till ett av de främsta PET-centren i världen. Under årens lopp har många stora namn besökt Åbo och genom att dela sin expertis stött centrets utveckling. Bland annat Hans Lundqvist från Uppsala universitet, som förde

med sig kunnandet om hur kol-11 radioisotopen tillverkas och används, professorn i radiofarmaceutisk organisk kemi Bengt Långström, som hjälpte till att syntetisera det första radioläkemedlet och Jerry Nickles, professor i medicinsk fysik vid University of Wisconsin, som vidareutvecklade sättet att arbeta och driva vetenskaplig forskning på centret.

PET-kameran, som installerades år 1988, var den första av sitt slag i Europa. Den installerades vid ÅUCS och radioisotoperna tillverkades i Gadolinia. Transportsträckan mellan Gadolinia och sjukhuset var dock för lång för vissa kortlivade radioläkemedel, vilket ledde till att det inte fanns kvar tillräckligt mycket aktivitet när de nådde patienten. För att bättre utnyttja möjligheten att använda mycket kortlivade radioisotoper, införskaffades

år 1993 en mindre cyklotron för syre15 produktion till ÅUCS. I syre-15 radiovatten har vanligt syre ersatts med den radioaktiva isotopen 15O. Syre-15 radiovatten används för att synliggöra hur blodflödet förändras i olika delar av kroppen. År 1999 byggdes sedermera det nuvarande PET-centret på sjukhusområdet, och verksamheten, förutom den ursprungliga cyklotronen, flyttade stegvis dit. Fyra år senare, år 2003, säkrades finansieringen för att inreda PET-centrets källare med de säkerhetskonstruktioner som cyklotronen kräver och en ny cyklotron installerades. För att möta det ökade behovet av radioisotoper införskaffandes år 2015 ännu en cyklotron till centret. I dag utförs ungefär 1 100 bestrålningar per år.

21

I N B L I C K

2 0 2 4

Nationella PET-centret • Grundades på 1970-talet.

• Den första PET-kameran kom till centret år 1988.

• Erhöll nationell status år 1996.

• Samarbete mellan ÅUCS, Åbo universitet och Åbo Akademi.

Nationella PET-centret i dag I dag har nationella PET-centret i Åbo cirka 90 anställda och dryga 100 samarbetsparter. Årligen görs det ungefär 5000 avbildningar på PET-centret.

Centrets tre partikelacceleratorer producerar radioisotoper för ett trettiotal olika radioläkemedel och för syre-15 radiovatten.

– Orsaken till att radioisotoperna tillverkas på plats är att de behöver vara kortlivade för att orsaka patienten en så liten stråldos som möjligt. Kortlivade radioisotoper innebär att de halveras väldigt snabbt, förklarar Bergelin.

Centrets radioläkemedel tillverkas alltid enligt behov, för att det ska finnas radioaktivitet kvar för avbildningen, annars blir det inga bilder.

– Att ha flera cyklotroner underlättar även ifall det blir något fel under

tillverkningen av radioisotoper för vid behov kan man snabbt föra över tillverkningen till en annan accelerator.

Då blir det enbart en liten försening i tidtabellen, fortsätter Bergelin. År 2022 införskaffades den nyaste sortens PET-kamera som möjliggör helkroppsbilder. Med den är det möjligt att se samtliga funktionella mekanismer i hela kroppen vid samma tidpunkt mot att endast kunna avbilda en liten skiva av exempelvis hjärnan.

I planerna finns att framöver öka tillverkningen av radioaktivt vatten.

Metoden är viktig vid diagnosticering av hjärt- och kärlsjukdomar.

Ett 50 år långt samarbete mellan tre instanser PET-centret är ett samarbete mellan en myndighet, ÅUCS samt två universitet; Åbo universitet och Åbo Akademi som

fortgått sedan år 1975. Processen kan förenklat beskrivas enligt den expertis varje samarbetspartner bidrar med: ÅUCS står för avbildningen då de använder PET-kameran för att avbilda de funktionella händelserna i kroppen under en viss tidpunkt. Åbo universitet står för radiosyntesen, det vill säga de tillverkar radioläkemedlen som används i avbildningen. Åbo Akademi står i sin tur för tillverkningen av radioisotoper som används i radioläkemedlen.

– Över tid har donationen av Stiftelsen för Åbo Akademi indirekt lett till över 200 doktorsavhandlingar inom olika naturvetenskapliga och medicinska ämnen, alla kopplade till cyklotronen eller forskningslabbet i dagens PET-center, berättar Solin.

”Över tid har donationen av Stiftelsen för Åbo Akademi indirekt lett till över 200 doktorsavhandlingar inom olika naturvetenskapliga och medicinska ämnen.”

23

I N B L I C K

2 0 2 4

KONSTUTSTÄLLNINGAR GÖR RELIGIONSVETENSKAPLIG FORSKNING MER TILLGÄNGLIG Text: Matilda Wargh • Bild: Linda Svarfvar

För forskardoktor Nina Kokkinen är arbetet på Donnerska institutet en dröm.

Fokuset i hennes forskning är olika kopplingar mellan religion och konst från slutet av 1800-talet och framåt. I skrivande stund håller hon på med postdoktoral forskning om den österländska andlighetens inflytande på konsten i Finland.

Hon är även aktuell som kurator för utställningen ”Österländsk andlighet” på Tikanojas konstmuseum i Vasa.

Nina Kokkinen

25

I N B L I C K

I

2 0 2 4

ntresset för religionshistoria startade när Nina Kokkinen studerade konst vid Lapplands universitet. Här blev hon intresserad av esoterismen och den symbolistiska konsten i Finland. Ett verk som betytt mycket för Kokkinen i början av forskningsbanan är Akseli Gallen-Kallelas målning Ad Astra, som innehåller många referenser till esoterisk andlighet.

Idén om att göra en utställning på konstmuseum baserad på den egna forskningen fick Kokkinen när hon höll på att slutföra sin doktorsavhandling. Hon föreslog för GallenKallela Museum i Esbo att de skulle sätta upp en utställning baserad på hennes forskningsresultat. De visade intresse och några veckor efter att hon disputerat år 2019 öppnade hennes första utställning, Sielun silmä – Själens

öga, som belyste temat klärvoajans i konsten. Utställningen sågs av mer än 20 000 besökare. I dag har hon kuraterat fem utställningar med anknytning till den egna forskningen och har två nya projekt på gång.

– Konstutställningarna har varit en viktig del av arbetet för att alla ska kunna ta till sig min forskning.

Samtliga utställningar har varit välbesökta och har fått bra återkoppling av såväl konstkritiker som allmänheten. Människor har kommit fram till mig och tackat mig för att jag på ett neutralt sätt kan ta upp frågor som kan uppfattas som komplicerade och till och med stigmatiserande, berättar Kokkinen.

Den österländska andlighetens påverkan på konsten i Finland kom Kokkinen in på under arbetet med sin

doktorsavhandling. I sitt forskningsmaterial hittade hon några rader om buddhism och Gallen-Kallela. Hon fann det intressant att en finländsk nationalromantiker redan under 1800-talet hade kommit i kontakt med österländska influenser. Då hade hon inte möjlighet att gå djupare in i ämnet, men hennes intresse hade väckts och hon visste att i framtiden ville hon forska vidare i den österländska andlighetens inflytande på konsten. När hon började arbeta på Donnerska institutet år 2021 var tiden äntligen inne att djupdyka i temat.

Att allmänheten ska ha tillgång till forskning är viktigt för Kokkinen. Hon publicerade därför sin doktorsavhandling även i en lättare variant i bokform, Totuudenetsijät - Esoteerinen henkisyys Akseli Gallen-Kallelan, Pekka Halosen ja Hugo Simbergin taiteessa

”Ett av mina syften med forskningen är att de religiösa perspektiven ska integreras i konsthistorien. Jag vill också lyfta fram hur olika kulturer och religioner har smält samman med finskheten.”

27

I N B L I C K

2 0 2 4

(Vastapaino, 2019). Boken fick stor uppmärksamhet i media och belönades med Edvard Richter-priset av Finska Konstföreningen. Genom sin forskning vill Kokkinen också arbeta för ett mera öppet och tolerant samhälle.

– I och med att jag alltid befunnit mig på gränsen mellan konsthistoria och religionsvetenskap ser jag det som en naturlig sak att koppla samman dessa två. Ett av mina syften med forskningen är att de religiösa perspektiven ska integreras i konsthistorien.

Jag vill också lyfta fram hur olika kulturer och religioner har smält samman med finskheten. Detta tror jag kan skapa utrymme för ett mer jämlikt och tolerant samhälle. Konsten och museerna har en mycket viktig roll när det gäller att uppnå detta mål.

Kokkinen arbetar i det fantastiska biblioteket som Donnerska institutet upprätthåller och som har Nordens största religionsvetenskapliga boksamling. I institutets historia finns det också andra forskare som sysslat med

konst och esoterism. Både institutets första bibliotekarie Olof Sundström och Sixten Ringbom, professor i konsthistoria vid Åbo Akademi och bibliotekarie på Donnerska institutet, var intresserade av esoterisk andlighet och forskade inom detta.

– Det finns en lång forskningstradition inom esoterisk andlighet på Donnerska institutet och det är fint att jag får vara med och se till att denna forskning fortsätter, säger Kokkinen.

Detta är Donnerska institutet Donnerska institutet för religionshistorisk och kulturhistorisk forskning är ett forskningsinstitut i anslutning till Stiftelsen för Åbo Akademi. Donnerska institutet har som mål att fungera som en knutpunkt för forskning om religion och kultur i Finland och i Norden.

Donnerska institutet grundades år 1959 med hjälp av en donation av makarna Uno och Olly Donner. Makarna Donners vision var att bygga upp ett institut som på ”strängt vetenskaplig grund” understöder och bedriver forskning kring religion och kultur. Med utgångspunkt i donatorernas önskemål omfattar institutets verksamhet två huvudområden: forskning och biblioteksverksamhet. Forskningen inriktas på ämnet religion i bred bemärkelse. Flera av de anställda har forskning som en del av sitt arbete. Utöver detta understöder Donnerska

institutet forskning bland annat genom doktorandstipendier, forskarpris samt ordnar konferenser och seminarier. Institutets forskningsbibliotek är det största inom sitt område i Norden och är öppet för allmänheten.

Donnerska institutet stöder även forskning om religion via sina publikationer: skriftserien Scripta Instituti Donneriani Aboensis och tidskriften Approaching Religion.

Scripta Instituti Donneriani Aboensis är en konferenspublikation som har utkommit sedan år 1967. Scripta utkommer sedan år 2014 som en referentgranskad open access-publikation. Approaching Religion är en referentgranskad tidskrift som publicerar aktuell forskning kring religion i bred bemärkelse. Tidskriften har utkommit sedan år 2011 med två nummer per år och har ända från början varit en open access-publikation.

29

I N B L I C K

2 0 2 4

Passionen för konst får leva vidare genom fond som stöder aktiva konstnärer Text: Matilda Wargh • Bild: Ville Laaksonen, Meri Moen, Lauri Hannus

När det talas om genomslagskraft kan det sannerligen konstateras att Henry Lönnfors passion för konst har gett mångfaldigt åter. Lönnfors testamenterade merparten av sitt arv till Stiftelsen för Åbo Akademi. Arvet lade grunden till två fonder. En fond som stöder Konstföreningen i Åbo och Åbo konstmuseums verksamhet, och en fond vars syfte är att stöda aktiva konstnärer i form av ett arbetsstipendium.

J

uris doktor Henry Lönnfors (1939–2004) är ett fint exempel på den moderna tidens stordonator. Lönnfors levde merparten av sitt liv i Åbo, med undantag av barndoms- och ungdomsåren i Vasa och studietiden i Helsingfors.

Under 30 år var Lönnfors aktiv vid Åbo Akademi. Han agerade bland annat sekreterare för Åbo Akademis kansler och var biträdande professor i handelsrätt. Lönnfors var en konstälskare, antiksamlare och samhällspåverkare. Av kolleger beskrevs han som en varmhjärtad lärare och ett sådant original som Åbo Akademi behöver. Även om Lönnfors har gått ur tiden lever hans passion för konst, böcker och antikföremål kvar. Dels genom fonderna, dels genom miniatyrporträtt som han donerade till Åbo konstmuseum.

Henry Lönnfors fond II delar ut ett treårigt ateljéstipendium som ger mottagaren rätt att verka i Lönnfors tidigare lägenhet i Albatross As Oy. Stipendiet innefattar även en stipendiesumma och en utställning på Åbo konstmuseum.

Konstföreningen i Åbo r.f. utser en stipendiat vart tredje år.

De tre senaste residenskonstnärerna, Hertta Kiiski, Antti Jussila och Henna Aho, är alla eniga om att arbetsstipendiet har haft en mycket positiv inverkan på deras arbete.

Bildkonstnär Hertta Kiiski innehade residensstipendiet åren 2018–2020.

Kiiski berättar att ateljéstipendiet på många sätt var mycket betydelsefullt för henne. Stipendiet hade inte bara en ekonomisk inverkan utan stärkte också tron på det egna kunnandet.

- Ateljéns rymlighet, skönhet, unika ljus och ro har varit betydelsefulla och inspirerat mig. Det var samtidigt

Hertta Kiiski mitt första helt egna arbetsutrymme!

Eftersom utrymmet tillät skapande av fysiskt större konstverk, så påverkades mitt arbetssätt och förutom fotografi började jag använda mig av textilier och lera.

31

I N B L I C K

2 0 2 4

Lönnfors använde ofta konst som exempel under föreläsningarna inom handels- och skatterätt och spred därigenom sitt intresse för konst vidare till sina studerande och en ny generation.

Henry Lönnfors ateljélägenhet i jugendhuset Albatross As Oy vid Puolalaparken i Åbo.

Antti Jussila I november 2021 flyttade bildkonstnär Antti Jussila in i ateljén, mitt i tiden då människor försökte hitta tillbaka till det normala efter ett år präglat av pandemin. På grund av pandemin kändes det extra viktigt att ha en trygg punkt utanför hemmet.

– Arbetsstipendiet var som en nystart för mig. Efter att under många år ha arbetat inom olika kollektiv hade jag nu möjlighet att fokusera på min individuella konst.

Det enskilda element som haft störst inverkan på Jussilas konstnärliga arbete är arbetet som kulminerade i utställningen aprikosträden finns på Åbo konstmuseum.

– I de utställda verken kände jag att jag hittat mitt sätt att skapa. Här kombinerades den visuella, materiella och språkliga dimensionen. Också tiden efter utställningen har varit inspirerande och jag ser stipendiattiden som början på en ny stig i ett långsiktigt arbete.

Henna Aho

Sedan år 2024 är stipendiaten bildkonstnär Henna Aho. Hon berättar att stipendiet känns som en form av erkännande för det egna arbetet, men att det även gett henne möjlighet att jobba mer internationellt och prova på nya saker.

– Det är fint att en lokal och betydelsefull instans tror på mitt arbete så mycket att den vill stöda mig.

Hon berättar att hon länge drömt om en utställning i Åbo konstmuseums Studio, som enligt henne är ett av de vackraste utställningsutrymmena i Åbo.

Det är inte enbart konstnärer och konstintresserade som Lönnfors har influerat. Han använde ofta konst som exempel under föreläsningarna inom handels- och skatterätt och spred därigenom sitt intresse för konst vidare till sina studerande och en ny generation.

33

I N B L I C K

2 0 2 4

Preliminära skisser på Astra.

ASTRA – CAMPUS BYGGNADEN SOM VÄLKOM- NAR ALLA Text: Matilda Wargh • Bild: Arkitektbyrån Sarc+Sigge, Hilda Hellström, Annika Welling-Nyberg, Jaska Poikonen

35

I N B L I C K

2 0 2 4

Astra kopplar samman historia med nuet och framtiden. Byggnaden, som skall fungera som hem för forskning och utbildning, är belägen i ett historiskt viktigt område. Visionen är att Astra blir mötesplatsen där också allmänheten känner sig välkommen.

I

Astra kommer en del av Åbo Akademis administration samt utbildningar inom samhällsvetenskaper och ekonomi att samsas med Stiftelsen för Åbo Akademi och verksamhet som öppnar upp campus för allmänheten.

Vissa utrymmen viks för organisationer eller företag vars verksamhet kan ha kopplingar till exempelvis innovation eller det akademiska.

Astra är mer än en universitetsbyggnad och strävan är att skapa ett vardagsrum för både Åbobor och andra besökare berättar Heidi Backman, direktör för universitetsservice vid Åbo Akademi, och Teemu Kirjonen, museichef vid Stiftelsen för Åbo Akademi.

Hur ser den övergripande visionen för Astra ut, museichef Teemu Kirjonen?

– Förhoppningen är att Astra ska öppna upp campusområdet för allmänheten på ett nytt sätt. Tomten är planerad att vara inbjudande, att bli öppen och grön. Den ligger alldeles i början av Biskopsgatan och kan således ses som porten till Biskopsgatan. Astra samsas på tomten med hemmuseet Ett Hem och tvärs över gatan ligger Sibeliusmuseum. Platsen har starka historiska och kulturella kopplingar. Vi på museerna tror att vi ska hitta synergier med verksamheten i Astra så att såväl Åbo Akademi som Stiftelsen för Åbo Akademi lyfter varandra.

Vilka synergier ser ni på Åbo Akademi att Astra möjliggör, Heidi Backman, direktör för universitetsservice?

–Vi planerar att arrangera bland annat guidade rundturer i samarbete med Stiftelsens för Åbo Akademi museer och olika evenemang i vårt unika, runda auditorium. Astra är en fantastisk byggnad med mycket potential, och vi jobbar även med att göra Astra tillgänglig digitalt, exakt hur är ännu under planering. Tillsammans med Stiftelsen för Åbo Akademi vill vi i alla fall samla information om byggnaderna, konstverken och den historiskt viktiga platsen så att de är lättillgängliga för alla.

Hur fick allt sin början?

– Hela projektet startade från en så vardaglig sak som fastighetsplanering.

Vi började titta på kvadratmetrar och euron och funderade på hurudana behov vi har som universitet. Planeringen fortsatte med att vi funderade på vad som är viktigt för en campusbyggnad med avstamp i Åbo Akademis identitet. Under ledning av Ann Charlott Hästö, chef för campusutveckling vid Åbo Akademi, tog vi med studerande och personal för att på djupet fundera över dessa frågor. Vi funderade på allt från den historiska platsen och universitetets traditioner – men också på hurdana behov universitet kommer att ha i framtiden.

Härifrån gick vi vidare till vilka tjäns-

ter som kan behövas för att campuset ska fungera. Från detta arbete började visionen för det som nu är Astra växa fram, säger Backman.

– En del av Åbo Akademis administration och utbildningar inom samhällsvetenskaper och ekonomi samt stora delar av Stiftelsen för Åbo Akademi kommer att flytta in i Astra.

Med tanke på världsläget och att Åbo Akademi står på en stark, demokratisk grund, känns det fint att det är just dessa utbildningsämnen som flyttar in, tillägger Backman.

Hur är Astra planerad att betjäna olika målgrupper?

– Första våningen är huvudingången med garderob och därifrån går man upp till paradvåningen där restaurangen och det runda auditoriet finns. På denna våning finns även andra, mindre utrymmen som allmänheten kommer att kunna hyra, berättar Backman.

Tredje våningen och uppåt inhyser bland annat Åbo Akademi och Stiftelsen för Åbo Akademi.

– Det runda auditoriet är väldigt unikt, konstaterar Kirjonen, och vi har tillsammans med Åbo Akademi börjat skissa på hurdana evenemangssamarbeten vi kunde ordna där. Utrymmet erbjuder spännande möjligheter för nya former av konserter.

– Mig veterligen finns det än så länge

”Astra är mer än en universitetsbyggnad och strävan är att skapa ett vardagsrum för både Åbobor och andra besökare.”

37

Heidi Backman

Teemu Kirjonen

”Astra är en fantastisk byggnad med mycket potential.”

Skiss över utomhuskonstverket ”Passage of Time” av konstnär Hilda Hellström.

I N B L I C K

inga andra helt runda salar i Europa, där den som föreläser eller uppträder står i mitten, konstaterar Backman.

Inspirationen hittade vi i USA, där det finns liknande salar. I det runda auditoriet kan Åbo Akademis akademiska traditioner så som professorsinstallationer och promotioner äga rum. Även konferenser och nya typer av diskussioner, liknande TED-talks, planeras att ordnas här.

Hur kommer den nya verksamheten att administreras?

– Vi har anställt en evenemangsproducent och en frontdesk koordinator för att få allting att fungera, båda rollerna är nya. Evenemangsproducenten planerar evenemangskoncept tillsammans med interna och externa aktörer samt koordinerar uthyrningen av lokaler. Den nya frontdesken kommer att bli studerandenas, personalens och allmänhetens infopunkt. Här samlas all information som studeranden och personal kan tänkas behöva, när fakultetsspecifik information tidigare funnits på olika ställen.

Detta kommer alltså att underlätta en

hel del för våra studeranden, berättar Backman. Frontdesken kommer även att betjäna allmänheten genom att exempelvis koordinera guidade rundturer och stå till tjänst med information.

Vad tror ni att kommer locka utomstående till Astra?

– Jag tror att arkitekturen är så intressant att besökare kommer att hitta hit redan på grund av den. Campusområdets unika läge intill domkyrkan, som är en central plats för såväl turister som Åbobor, lockar nog också besökare, konstaterar Kirjonen.

– Målsättningen är att även restaurangen ska betjäna en bredare publik, säger Backman. Dagtid kommer den att fungera som studentrestaurang, men tanken är att utveckla restaurangen så att den kvällstid erbjuder en högklassigare restaurangupplevelse. Det behövs ett ställe där man kan mötas över en kopp kaffe eller en bit mat. Detta blev speciellt tydligt i samband med pandemin när ingen fick komma till campus.

Vi tror att restaurangen ska bli just en

2 0 2 4

sådan mötesplats, såväl för studeranden som personal men även för alumner och allmänheten.

– Även konsten är ett lockbete, fortsätter Backman. Stiftelsen för Åbo Akademi har satsat stort på offentlig konst. Inom ramarna för konstkonceptet Brännande tid skapas tre beställningskonstverk, ett utomhus-, ett inomhus- och ett abstrakt konstverk. Utomhuskonstverket, som är skapat av bildkonstnär Hilda Hellström, möter besökare på väg till campusbyggnaden. I aulan kan besökaren i sin tur njuta av bildkonstnär Jouna Karsis inomhuskonstverk. Det abstrakta konstverket är fortfarande under planering, men utgångspunkten är att det blir ett inkluderande verk som tar platsen, campusgemenskapen och även utomstående med i processen.

Förutom dessa verk så kommer en del av Stiftelsens för Åbo Akademi stora konstsamling att få ett nytt hem i Astra.

– Vi ser fram emot att många hittar till Astra och känner sig hemma där, sammanfattar Backman och Kirjonen.

Kort faktaruta om Astra •

Användare: Utbildningar inom samhällsvetenskaper och ekonomi vid Åbo Akademi, en del av Åbo Akademis administration samt Stiftelsen för Åbo Akademi.

•

Byggherre: Stiftelsen för Åbo Akademi.

•

Entreprenör: Hartela Västra Finland.

•

Huvudplanerare: Pekka Mäki, Arkitektbyrån Sarc+Sigge.

•

Ibruktagande: hösten 2025.

39

I N B L I C K

2 0 2 4

EvidensEvidensbaserade baserade kriterier kriterier ska ska säkra säkra rättvisa rättvisa asylbeslut asylbeslut Text: Helena Nylund • Bild: Linda Svarfvar

Varje år söker över en miljon människor asyl inom EU. Varje asylsökande genomgår en process där intervjuer spelar en avgörande roll för deras framtid. Tänk om de beslut som avgör människors öden inte är grundade på tillförlitlig vetenskapligt baserad information?

P

sychology at the Frontiers: Asylum Interviewing and Decision-Making (PsychAID) är en av fyra interna spetsenheter vid Åbo Akademi. Projektet leds av Jan Antfolk, professor i tillämpad psykologi. Kärnteamet består av cirka tio forskare med olika erfarenhetsnivåer som arbetar nära varandra. Med i teamet är bland annat doktoranderna Hedayat Selim och Obed Appiah.

Projektet, som är ett av de största i sitt slag, utvärderar hur intervjutekniker vid juridiska förhör kunde tillämpas för att förbättra genomförandet av asylintervjuer. Forskarna utreder också hur evidensbaserade kriterier för trovärdighetsbedömning kan användas för att stödja asyltjänstemän i deras beslutsfattande.

– Vi strävar efter att förbättra asylintervjuerna för att säkerställa korrekta och rättvisa beslut. Vårt mål är att besluten ska baseras på vetenskapligt

förankrade metoder, säger Antfolk.

Ett ambitiöst forskningsinitiativ Det som gör Psych-AID-projektet unikt är dess omfattning och ambition att tillämpa rättspsykologiska metoder på asylintervjuer, något som tidigare inte har utforskats i samma utsträckning. Antfolk påpekar att det är överraskande hur lite forskning som har gjorts på detta område, med tanke på hur viktig och omfattande frågan är.

– Det berör så många, både på nationell och individnivå, säger han.

Traditionellt har kunskap från rättspsykologin använts inom rättsväsendet för att skapa tillförlitliga vittnesmål.

Psych-AID:s mål är att överföra denna kunskap till asylprocessen. Ett centralt fokus ligger på att utveckla och förbättra intervjutekniker, särskilt för utsatta grupper som sexuella minoriteter.

En av forskningsmetoderna är att

analysera transkriptioner av verkliga asylintervjuer, vilket är möjligt tack vare ett nära samarbete med Migrationsverket i Finland.

– Vi är mycket tacksamma för vårt nära samarbete med Migrationsverket som ger oss tillgång till värdefull data, säger Antfolk.

Utvärdera olika intervjutekniker Forskarteamet använder en kombination av experimentella och icke-experimentella metoder för att utveckla de bästa intervjuteknikerna. Experimentella studier används när de vill analysera hur olika faktorer kan påverka resultatet, exempelvis för att utreda hur olika intervjutekniker inverkar på de asylsökandes förmåga att förmedla sin berättelse i olika kulturella kontexter.

– Vi vill ta reda på vilka intervjutekniker som bäst lockar fram information och hjälper de asylsökande berätta sin historia. Vi kallar det för

41

I N B L I C K

2 0 2 4

Det ultimata målet med forskningsprojektet är att de evidensbaserade metoder som utvecklas ska implementeras i verkligheten och leda till rättvisare beslut i asylärenden. Projektets mål är inte bara att generera akademisk kunskap utan också att skapa verklig påverkan.

Obed Appiah, Hedayat Selim och Jan Antfolk.

43

I N B L I C K

2 0 2 4

Spetsenheter vid Åbo Akademi Stiftelsen för Åbo Akademi har stött toppforskning vid Åbo Akademi sedan år 2006. Syftet med satsningen är att stärka forskningsmiljön vid Åbo Akademi, öka forskningens kvalitet och genomslag internationellt samt förbättra konkurrenskraften för att få extern finansiering. De nuvarande spetsforskningsenheterna finansieras under perioden 2024–2028. Finansieringen är en del av stiftelsens gåva till Åbo Akademi i samband med akademins 100-årsjubileum.

”labb-intervjuer”, men de utförs inte i ett traditionellt laboratorium utan är ett arbetssätt där vi genom att efterlikna verkliga intervjusituationer kan testa och utvärdera olika tekniker, säger Appiah, och tillägger att målet med all forskning är att förstå vad som fungerar och vad som inte gör det. Vi kan inte alltid förvänta oss att våra metoder ska lyckas, men även misslyckanden är värdefulla eftersom de visar vilka intervjumetoder som inte bör användas i asylsprocesser.

Kulturella skillnader och social identitet En central utmaning som forskarna i Psych-AID belyser är de kulturella skillnader som ofta komplicerar asylintervjuer.

Asylsökande har ofta bristande förtroende för myndigheter, ibland på grund av negativa erfarenheter från sina hemländer.

– En del asylsökande har erfarenheter av förföljelse från myndigheterna i sitt hemland. Hur skapar man tillit i en situation där det finns stora kulturella skillnader och där den asylsökande behöver känna sig trygg nog att berätta hela sin historia? Det är frågor vi vill besvara, säger Antfolk.

Psych-AID är också intresserade av asylärenden baserade på social identitet, som religiös tillhörighet eller sexuell minoritet. Dessa fall utgör särskilda utmaningar eftersom det finns begränsad vägledning om hur och vilka frågor som bör ställas.

historia inte passar in i den här modellen? På platser där människor tvingats fly på grund av sin religiösa tillhörighet eller sexuella läggning, har de här människorna antagligen aldrig haft möjligheten att öppet ge uttryck för detta, säger Selim.

– De frågor myndigheterna ställer i ärenden som rör social identitet grundar sig ofta på asyltjänstemännens personliga och kulturella antaganden om vad som definierar ett ”äkta” medlemskap i dessa sociala grupper.

Dessa antaganden återspeglar inte nödvändigtvis de asylsökandes verkliga erfarenheter. Dessutom finns det begränsad information om hur man skapar en trygg intervjumiljö, särskilt när det finns kulturella skillnader mellan intervjuaren och den som blir intervjuad. När det handlar om en persons sociala identitet blir det svårare att veta vilka frågor som ska ställas för att få fram den nödvändiga informationen för ett rättvist beslut, förklarar Selim, som också har praktisk erfarenhet av ämnet efter att ha arbetat med asylfrågor i sitt hemland Egypten.

Forskarna har också noterat att asylansökningar baserade på social identitet, såsom sexuell läggning, ofta missförstås.

Västerländska modeller för social identitet används ofta som norm, vilket kan vara problematiskt.

– Vad händer när den intervjuades

– Det finns en förväntan att asylsökande ska uttrycka sin identitet på ett västerländskt sätt. Vi behöver förstå hur människor faktiskt uttrycker sig om sin sexuella läggning när de inte har en västerländsk bakgrund, fortsätter Selim.

Utbildningsmöjligheter online för asylarbetare Ett av spetsenheten Psych-AID:s mål är att skapa ett online-program för utbildning av asyltjänstemän i hela Europa.

Detta program ska ge tjänstemän runt om i Europa möjlighet att utveckla sin intervjuteknik genom att öva på intervjusituationer med hjälp av virtuella avatarer som agerar som asylsökande.

– Studier inom rättspsykologin visar att utbildning ger en omedelbar förbättring, men effekten avtar snabbt

när deltagarna återgår till vardagen.

Vi behöver därför ett system som inte bara utbildar, utan också kontinuerligt uppmuntrar asyltjänstemännen att öva och bibehålla sina färdigheter, förklarar Antfolk.

– Inom Europa finns stora skillnader i asylbeslut för sökande med liknande bakgrund. I vissa länder godkänns sökande med liknande profil och nationalitet i 60 procent av fallen, medan antagningsprocenten bara är 30 procent i ett annat. Med detta forskningsprojekt vill vi harmonisera asylbesluten, så att de sökande får liknande processer och utfall oavsett vilket land de söker skydd i, förklarar Selim.

Göra verklig skillnad Psych-AID:s forskning är ännu i ett tidigt skede, och har än så länge främst fokuserat på asylansökningar och beslut i Finland. Framtidsplanen är att samarbeta med myndigheter i andra länder, men det kommer vara mer utmanande både vad gäller tillgång

till data och möjligheten att intervjua andra länders asyltjänstemän.

Det ultimata målet med forskningsprojektet är att de evidensbaserade metoder som utvecklas ska implementeras i verkligheten och leda till rättvisare beslut i asylärenden. Projektets mål är inte bara att generera akademisk kunskap utan också att skapa verklig påverkan.

– Vi vill utbilda asyltjänstemän i Europa att utföra intervjuerna på bästa möjliga sätt. Det är ett ambitiöst projekt, men behovet av forskning inom detta område är så stort att vi känner oss dragna framåt av en nästan gravitationsliknande kraft, förklarar Antfolk.

kulturell förståelse, strävar Psych-AIDprojektet efter att förbättra asylprocessen. Med målet att skapa mer rättvisa och humanitära beslut, har forskningen potential att förbättra inte bara asylhanteringen utan även andra beslutsprocesser som involverar särskilt utsatta grupper. Om projektets rekommendationer och utbildningsverktyg implementeras brett, kan det bidra till att skapa en mer rättvis och inkluderande värld för dem som söker skydd och rättvisa.

– Vi är fast beslutna att nå våra mål och göra verklig skillnad för de som befinner sig i utsatta situationer, avslutar Antfolk.

– Jag hoppas se våra forskningsresultat och rekommendationer implementeras i verkligheten, och att vi sedan kan utvärdera vilken effekt det har, säger Appiah.

Genom att kombinera rättspsykologisk expertis med fokus på social och

Asylsökande Med asylsökande avses en person som söker skydd och uppehållsrätt i en främmande stat. Asylsökande kan lämna sitt hemland, eller det land där hen är stadigvarande bosatt, av många skäl, till exempel för att fly undan krig, förföljelse eller otrygghet.

I Finland har antalet asylsökande varierat mellan cirka 1 500 och 6 000 per år under 2000-talet. År 2023 lämnades det in 5 372 asylansökningar i Finland, varav Migrationsverket fattade 1 571 positiva asylbeslut. Största delen av sökandena var från Somalia, Syrien, Irak och Ryssland. Asyl beviljades i största utsträckning till medborgare från Irak, Ryssland och Somalia.

45

I N B L I C K

2 0 2 4

Kulturbärare som blickar både bakåt och framåt Text: Helena Nylund • Bild: Heikki Räisänen, Studio liikkuva, Annika Welling-Nyberg, Vesa Aaltonen, Pette Rissanen

Stiftelsen för Åbo Akademi har en viktig roll både i att stödja Åbo Akademi ekonomiskt och att bevara det svenska kulturarvet i Finland. Stiftelsen grundades år 1917 genom donationer av framstående mecenater som bröderna Ernst och Magnus Dahlström, Alfred Jacobsson, Allan Hjelt och Conrad Spoof. Även därefter har stiftelsen erhållit flera generösa donationer, vilket möjliggjort stiftelsens fortsatta roll som bevarare av kulturarv och främjare av kulturell verksamhet.

– Vi har ett stort ansvar att på bästa möjliga sätt förvalta det kulturarv som vi blivit delaktiga i under åren. Vi jobbar aktivt med att synliggöra vår kulturella verksamhet i Åbo men även säkerställa tillgängligheten av kulturarvet genom att digitalisera det historiska materialet, säger Lasse Svens, skattmästare vid Stiftelsen för Åbo Akademi.

Stiftelsens för Åbo Akademi museer Sibeliusmuseum: Ett hus fullt av musik Sibeliusmuseum, beläget på Biskops-

gatan på Åbo Akademis campus i Åbo, är en plats där finländsk musikhistoria vaknar till liv. Museet rymmer en imponerande instrumentsamling på cirka 2 300 instrument, en unik konsertsal som kallas för Sibeliussalen och ett omfattande musikarkiv med manuskript, fotografier och material om både Jean Sibelius och det finländska musiklivet.

– Genom att satsa på att bevara och tillgängliggöra våra musei- och arkivsamlingar erbjuder vi samhället bättre möjligheter att utforska och dra nytta av vårt gemensamma kulturarv. Arbetet gynnar även museet då materialet blir mer lättillgängligt, till exempel i samband med att planera våra utställ-

ningar, säger Sanna LinjamaMannermaa, samlingsintendent vid Sibeliusmuseum.

Museet, som är ritat av Woldemar Baeckman, är också känt för sin betongbrutalistiska arkitektur. Miljön skapar en unik inramning för både utställningar och konserter. I Sibeliussalen ordnas konserter i olika genren, exempelvis kammarmusik, folkmusik och jazz.

Museet Ett Hem tar med besökarna på en tidsresa till sekelskiftet 1900 Museet Ett Hem är, liksom Sibeliusmuseum, beläget på Biskopsgatan i

47

I N B L I C K

2 0 2 4

En av de mest betydande donationerna i modern tid mottogs år 2021, när en omfattande samling av kanslirådet Roger Broos nutidskonst donerades till stiftelsen av hans änka Harriet Silius. Donationen på cirka 160 verk är den största enskilda konstdonationen stiftelsen erhållit genom tiderna.

Åbo, ett stenkast från domkyrkan och erbjuder en inblick i det sena 1800talets och tidiga 1900-talets borgerliga liv. Museet var tidigare hem åt konsul Alfred (1841–1931) och konsulinna Hélène Jacobsson (1854–1928).

Interiören är rikt dekorerad med tidsenliga möbler, konst, textilier, porslin och tenn. Museet har öppet sommartid och i december, då besökare kan uppleva julen i det Jacobssonska hemmet.

– Under de senaste åren, speciellt under perioden 2021 till maj 2024 då vi hade stängt på grund av byggarbete på granntomten, har vi arbetat med att göra vår mångsidiga samling mer tillgänglig genom konservering och digitalisering. Numera är stora delar av Ett Hems konst- och föremålssamlingar fotograferade och tillgängliga i söktjänsten Finna, säger museiamanuens Maria Solin.

Konstnärshemmet Casa Haartman i Nådendal

Casa Haartman var hem och ateljé för konstnären Axel Haartman (1877– 1969) och hans hustru Hedvig (1874– 1967). Byggnaden är ritad av arkitekten Erik Bryggman. Paret Haartman betraktade sitt hem som ett av Axels vackraste konstverk och önskade att det skulle bevaras för eftervärlden.

både kulturarvet och bevarandet av det, säger museiamanuens Maria Jansén.

Museets samlingar inkluderar både Axel Haartmans egna verk och konst av framstående finländska konstnärer som Helene Schjerfbeck och Victor Westerholm.

Konstsamlingen speglar en bred konsthistorisk utveckling från traditionella porträtt och landskap till moderna och abstrakta verk. Samlingen, som består av över 1 000 verk, har en historia som sträcker sig tillbaka till 1920-talet.

Konstnärshemmet donerades till Stiftelsen för Åbo Akademi av föreningen Hedvigs Minne r.f. år 2017.

– Casa Haartman utgör en fantastisk helhet som bland annat innefattar en hel konstnärskarriär, konst- och arkitekturhistoria, och inte minst ett långt och lyckligt äktenskap. Museet erbjuder många olika perspektiv på

Stiftelsens för Åbo Akademi samlingar Konstsamlingen

Under 1930-talet mottog stiftelsen sin första stora konstdonation från Johan Wilhelm Brummer. Donationen lade grunden till en mångsidig samling av verk inkluderande oljemålningar, akvareller, grafiska tryck, teckningar och skulpturer av finländska och utländska konstnärer. Samlingen har fortsatt att växa, huvudsakligen genom donationer. Exempelvis Bo Hjelts

Våren 2024 visades utställningen “Mer än bara gubbar” på Sibeliusmuseum. I utställningen ingick ett urval av verk ur stiftelsens konstsamling och presentation av verkens donatorer.

donation år 2005, som inkluderade verk av framstående konstnärer som Akseli Gallen-Kallela och Albert Edelfelt, var ett betydande tillskott.

– Konstsamlingen är mer än bara en samling verk; den är en levande del av vårt kulturarv som berikar våra arbetsmiljöer och inspirerar kommande generationer. Konstverken pryder idag Åbo Akademis och Yrkeshögskolan Novias lokaler i Åbo och i Vasa, samt stiftelsens egna kontorsutrymmen.

Genom att integrera konst i utbildningsoch arbetsmiljöer blir den en del av vardagen för studenter, lärare och besökare, säger Ulrika Grägg,

intendent vid Stiftelsen för Åbo Akademi.

Sjöhistoriska samlingarna Den sjöhistoriska museiverksamheten i Finland fick sin början år 1936. Då grundades Sjöhistoriska museet vid Åbo Akademi som det första sjöfartsmuseet i vårt land. Krigsåren med efterföljande ekonomiska svårigheter avbröt dock planerna på ett nationellt museum för sjöfart och det blev ingen egen museibyggnad.

Verksamhetens fokus skiftades tidigt

från museiverksamhet till arkiv- och biblioteksverksamhet samt forskning. År 1999 ombildades Sjöhistoriska museet officiellt till Sjöhistoriska institutet. Sedan våren 2000 har institutet verkat i det maritima centret Forum Marinum.

Merparten av Sjöhistoriska institutets samlingar ägs av Stiftelsen för Åbo Akademi. Samlingarna består av cirka 1 500 hyllmeter material från sex århundraden: ett bibliotek med cirka 10 500 katalogiserade titlar, ungefär 100 000 fotografier; drygt 4 600 skeppsdagböcker, tusentals båt- och fartygsritningar samt sjökartor och

Digitalisering gör samlingarna tillgängliga för omvärlden Genom digert digitaliseringsarbete är stora delar av musei- och arkivmaterialet vid stiftelsens museer och konstsamling tillgängliga i den nationella söktjänsten Finna. Arbetet pågår fortfarande och mer material läggs till kontinuerligt. I och med digitaliseringen har stiftelsens kulturbärande roll fått ökad betydelse både nationellt och internationellt.

49

I N B L I C K

2 0 2 4

Det gröna mineralprovet dioptas är ett sällsynt Cu-silikat. Provet är del av stiftelsens geologiska samlingar och kan ses i Geohuset i Åbo.

”Vi vet vilken positiv effekt kulturen har för människans välbefinnande, vilket också forskning bevisar.”

atlaser från hela världen. Stiftelsen äger också den omfattande föremålssamling som samlades in 1936–1985 och som sedan år 2000 deponeras hos Forum Marinum.

Backlund (1878–1958), började bygga upp en samling undervisnings- och forskningsmaterial genom inköp från Tyskland och via sina kontakter i Ryssland.

tjänstgjorde som samlingarnas första intendent under perioden 1930–1954.

Under hans ledning, och genom hans egna insamlingsinsatser, växte samlingarna avsevärt.

– Det unika samarbetet som inleddes våren 2000 när Sjöhistoriska institutet flyttade in i Forum Marinum har varit mycket fördelaktigt för bägge parter.

Forum Marinum har fått tillgång till en skattkammare för sina utställningar, medan Sjöhistoriska institutet har en unik plattform för att tillgängliggöra sitt omfattande arkiv- och biblioteksmaterial. Tillsammans har vi kunnat förverkliga de storslagna planerna på ett nationellt sjöfartsmuseum som växte fram redan på 1930-talet, säger Kasper Westerlund, föreståndare vid Sjöhistoriska institutet.

Samlingen har genom åren vuxit, främst genom donationer och insamlingsinsatser. Idag omfattar samlingen uppskattningsvis 15 000 prover, främst från Fennoskandien, och består mestadels av bergarter, mineral, meteoriter och sandprover. Bland rariteterna finns sällsynta mineraler från pegmatiterna i Kimito och kalkstensfyndigheterna i Pargas, samt meteoriter och guldfyndigheter. Samlingen är deponerad vid Åbo Akademi och undervisnings- och utställningsmaterial förvaras i Geohuset.

Det äldsta exemplaret i samlingen är från tidigt 1800-tal. Bland rariteterna finns exempelvis exemplar av fjärilen tajgabjörnspinnare (Arctia menetriesii), som är sällsynt även internationellt.

Samlingarna förvaras vid Åbo universitets zoologiska och botaniska museer.

Geologiska samlingen

De biologiska samlingarna har tillkommit genom donationer från omkring 150 amatör- och yrkesbiologer, och de första bidragen mottogs i början av 1920-talet. En nyckelperson i uppbyggnaden av samlingarna var filosofie hedersdoktor Justus Montell, som

Geologi var ett av de fyra naturvetenskapliga ämnena vid den nybildade matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Åbo Akademi år 1918.

Den första professorn i ämnet, Helge

Biologiska samlingen

Idag omfattar stiftelsens biologiska samlingar cirka 200 000 växter, 140 000 insekter, 12 000 fåglar och ägg, 21 000 svampar samt cirka 8 000 exemplar av lavar och mossor. Donationer i modern tid har riktats direkt till Åbo Akademi, så de biologiska samlingarna som helhet är ännu mer omfattande. Samlingarna är i första hand tillgängliga för forskare, men delar av dem kan ses på Åbo universitets zoologiska museum som är öppet för allmänheten. Delar av samlingarna är tillgängliga digitalt via tjänsten Laji.fi.

Mynt – och medaljsamlingen Grunden till samlingen lades av hovrättsrådet George Granfelt (1865– 1917) som donerade sin myntsamling till Stiftelsen för Åbo Akademi.

Samlingen har senare utökats av ytterligare donationer, varav en av de mest betydande var apotekaren Julius Anderssons (1887–1945) medaljsamling. Samlingen är sedan 1987 deponerad hos Åbo stad och delar av den är utställd i Åbo slotts myntoch medaljkabinett.

Samlingar vid Åbo Akademis bibliotek Samlingarna vid Åbo Akademis bibliotek är några av Finlands viktigaste inom sitt område. Med verk från 1400-talet och framåt utgör de en viktig resurs för forskare och övriga intresserade. Stiftelsen står som ägare till en del av samlingarna sedan förstatligandet av Åbo Akademi 1981.

Arkivsamlingarna innehåller arkiv om framstående författare, konstnärer och vetenskapsmän, så som Tove Jansson, Hagar Olsson och Axel Haartman.

Materialet är främst från 1800- och 1900-talen. Här ingår också bildsamlingar, vilka grundades 1911. De donerades huvudsakligen av finlandssvenska familjer, och består bland annat av en stor fotografisk samling av identifierade porträtt och vyer från olika delar av Finland.

Byggnaden har tidigare genomgått flera renoveringar. Exempelvis år 2005 förstärktes grunden då 400 pålar pressades ner i leran under byggnaden.

– Åbo Svenska Teater är ett av de få genuint svenska rummen i Åbo och den enda svenskspråkiga statsandelsteatern i regionen. Vi vet vilken positiv effekt kulturen har för människans välbefinnande, vilket också forskning bevisar. Vi är glada över att stiftelsen tar ansvar för den kulturhistoriskt värdefulla teaterbyggnaden. Vi teatermakare fyller den med berättelser som berör vår publik, säger Tina Grabber, administrativ chef vid ÅST.

ÅU Media Ab ÅU Media Ab är ett mediebolag som rapporterar regionala och lokala nyheter.

Företaget ger ut tidningarna Åbo Underrättelser och Pargas Kungörelser – Paraisten Kuulutukset. Åbo Underrättelser, grundad 1824, är Finlands äldsta ännu utgivna tidning.

Museiskeppet Sigyn Finlands första museifartyg, den tremastade barken Sigyn från 1887,

ägs av Stiftelsen för museifartyget Sigyn, som grundades av Åbo stad och Stiftelsen för Åbo Akademi. Mellan 1939–1994 ägdes Sigyn av Stiftelsen för Åbo Akademi genom Sjöhistoriska museet (senare Sjöhistoriska institutet) vid Åbo Akademi. Stiftelsen stöder fortsättningsvis Sigyn genom bland annat restaureringsbidrag, verksamhetsbidrag och stöd för en yrkeskunnig timmerman.

Övrig kulturbärande verksamhet Genom sitt breda engagemang strävar stiftelsen efter att vara en kulturbärare som både värnar om det förflutna och blickar framåt. Stiftelsen äger och upprätthåller flera byggnader av kulturhistoriskt värde i Åbos gamla kvarter och förvaltar fonder som stödjer olika kulturella ändamål, som exempelvis Martha och Albin Löfgrens kulturfond, Henry Lönnfors fond (läs mer på sid 30) och fonden till Hedvigs minne.

Stiftelsens vision är att fortsätta vara en central och aktiv aktör i det finländska kultur- och utbildningslivet, med betoning på att stöda det svenska i Finland.

Raritetssamlingarna består av litteraturgåvor som haft en central roll vid uppbyggandet av bibliotekets samlingar.

Samlingen består av 40–50 000 volymer, med både vetenskapliga arbeten och populärlitteratur.

Finlands äldsta teaterbyggnad Tack vare donationer äger Stiftelsen för Åbo Akademi de lokaler i Finlands äldsta teaterbyggnad där Åbo Svenska Teater (ÅST) är verksam. Stiftelsen upplåter teaterbyggnaden till ÅST i enlighet med donatorernas önskemål.

Teaterhuset fyller snart 190 år och kommer att genomgå en omfattande renovering under åren 2027–2029.

Teaterhuset i Åbo där Åbo Svenska Teater är verksam.

51

I N B L I C K

2 0 2 4

Politices kandidat Nicolina Nordman fick årets Ralf Törngren-pris Stiftelsen för Åbo Akademi tilldelade politices kandidat Nicolina Nordman Ralf Törngren-priset i maj 2024.

Nordman har haft många järn i elden under hela sin studietid. Hon har bland annat varit ordförande för SF-klubben och både fullmäktigeledamot och styrelseordförande för Åbo Akademis studentkår. De studerandes välmående och studievardag är hjärtefrågor för henne.

når mycket längre med gemensamma krafter, säger Nordman.

– Det som driver mig att arbeta med de här frågorna är mina företrädare och deras insatser, vilket har inspirerat mig att gå i samma fotspår och jobba för en bättre morgondag samt göra studentkårens verksamhet mer synlig. Man

Stiftelsen för Åbo Akademi delar sedan 2001 årligen ut Ralf Törngren-priset till en studerande eller anställd vid Åbo Akademi som

Nordman nominerades till Ralf Törngren-priset av tre olika parter: Åbo Akademis studentkår, Åbo Akademis rektor och fakulteten för samhällsvetenskaper, ekonomi och juridik.

vid sidan av sina studier eller arbetsuppgifter gjort en väsentlig insats för utvecklandet av akademin eller dess studentkår. Prissumman är 6 000 euro.

Nicolina Nordman

Samuel Karlsson och Sandrina Lindgren tilldelades stiftelsens kulturpris Freja-priset På stiftelsedagen den 1 oktober i år delades stiftelsens kulturpris Frejapriset ut till magister i skådespelarkonst Samuel Karlsson och Bachelor of Arts Sandrina Lindgren. Freja-prisnämnden motiverar valet på följande sätt: “Samuel Karlsson kombinerar en bred erfarenhet av både institutionsteater

Samuel Karlsson

och amatörscener med en skarp konstnärlig blick och ett kommunikativt uttryck. Hans arbete sträcker sig över hela Åboland inklusive skärgården, och han har blivit en förnyare inom teaterfältet. Sandrina Lindgren verkar Sandrina Lindgren både som soloartist och i ensemble och utmanar rörelse- och musikteater.” gränserna för scenkonst genom att arbeta på flera Freja-priset delas ut vartannat år till språk och med ordlös en eller flera personer som gjort en teater. Hon arbetar som betydande insats inom konstlivet i dansare, skådespelare, Åboland, med fokus på svenskspråkig koreograf och regissör kultur. I år premierades scenkonst. och är känd för sitt Prissumman på 15 000 euro delades innovativa arbete inom mellan pristagarna.

J. POHJANMIES | 9.10.2024–1.6.2025

ORGLAR, KANTELER OCH LITE SCI-FI URKUJA, KANTELEITA JA VÄHÄN SCIFIÄ

PIPE ORGANS, KANTELES AND SOME SCI-FI

Biskopsgatan 17, Åbo

Biljetter / Liput / Tickets 7 € / 5 €

ons–sön kl. 11–16 / ke–su klo 11–16 / Wed–Sun 11am–4pm sibeliusmuseum.fi | Biskopsgatan 17, Åbo / Piispankatu 17, Turku

Vill du veta mer om vad Stiftelsen för Åbo Akademi gör?

Läs vår e-årsberättelse på årsberättelse.stiftelsenabo.fi

Följ oss på sociala medier:

stiftelsenabo.fi