Issuu

Å R S M A G A S I N

S T I F T E L S E N

2 0 2 3

F Ö R

Å B O

A K A D E M I

Ansvarfulla val för en hållbar framtid Museernas klimatlöfte • Tvärvetenskaplig forskning för miljöns bästa • Stiftelsens hållbarhetsarbete

I det här numret 3 Ledaren 4 Hållbarhet är en

del av stiftelsens DNA

7 Stiftelsens aktieportfölj får ett mycket gott ESG-betyg

10 Museerna vill värna om miljön

14 Under ytan lurar lömska problem

21 Medverkan i unik

miljöexpedition bidrar till att sätta Åbo Akademis algforskning på kartan

Redaktion: Stiftelsen för Åbo Akademi / Lasse Svens, Linda Sjöholm, Ruth Illman, Nina Blom och Å Communications / Freja Harkke, Veronica Aspelin-Forsell Skribenter: Veronica Aspelin-Forsell, Fredrika Blomqvist, Sebastian Dahlström, Sonja Finholm, Michaela von Kügelgen, Marcus Prest, Agneta Sjöblom Ansvarig utgivare: Lasse Svens Stiftelsen för Åbo Akademi Observatoriet, Vårdberget, 20700 Åbo

Grafisk form och layout: Å Communications / Jake Papinaho Tryck / papper: Paino-Kaarina Oy / Munken Polar

På pärmen: Conny Sjöqvist, forskare inom miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi • Bild: Studio Svarte, Linda Svarfvar

25 Åland SeaMap 29 Husö – en biologisk 33 38

station för havets bästa Hållbarhet från planeringsfas till ett hus fyllt av liv Forskningen som sätter Åbo på världskartan

46 En liten dos filosofi kan göra stor nytta

50 På nya poster 52 Älskade hatade betong 14

I N B L I C K

2 0 2 3

Illustration: Jake Papinaho

Ledaren

Hållbarheten börjar mellan öronen

ed fasta årtag i skymningen närmar sig roddbåten stället där viken lär vara djupast. Avståndet mellan vattenytan och relingen är litet. Inte så konstigt. Båtens last är en uttjänt heteka. Snart inte längre. Det rasslar när järnsängens gallerbotten passerar vattenytan på sin väg mot djupet. Sen blir det tyst. Nästan också i samvetet. Innerst inne begrep man väl att det inte var helt rätt att dumpa saker som ej längre behövdes på stugan i sjön. Ändå skedde det. Liksom så mycket annat man i början av 1970-talet gjorde av pur bekvämlighet snarare än grubblande på rätt eller fel. Så gjorde ju grannarna, vännerna, ”alla andra” också. Lämnade trasiga mojänger, spilloljekanistrar, vintertorra målfärgsburkar, bilbatterier och lumpor i skogen. Detta är konkreta exempel på motsatsen till hållbarhet. Det vi idag kallar miljöbrott var på den tiden praxis utan individuell koppling till ett kollektivt ekologiskt samvete vi alltså saknade. Ett sånt skaffade vi oss först senare, därtill tvungna av ny lagstiftning. Det dröjde till 1980 innan våningshusens

grå soplådor fick sällskap av de gröna för tidningspapper. Först år 1982 grundades Miljöministeriet. Ännu tog det tid innan vi började sortera glas, plast, papp och metall. Innan dess hamnade allt i samma kärl, på samma tipp, ja, vi vill inte ens veta vart. Idag känns det obegripligt att tänka på roddbåtsfärderna på viken. Vi är ju klokare nu? Jo, men ännu är jobbet på hälft. Den globala uppvärmningen, utarmningen av biodiversiteten, nedsmutsningen av vattendragen – ta bara plastavfallet – pågår fastän vi sorterar och reglerar. Alltjämt är Skärgårdshavets tillstånd en skamfläck. Vi förväntar oss snabbverkande krafttag av världens ledare på FN-konferenser. Det är ju ”de” som skall göra skillnad. Men gör vi själva allt vi kan för hållbarheten där vi går och står? När är vi mera en del av lösningen än av problemet? Idag talar vi om hållbarhet som paraplybegreppet för ansvarsfullt agerande. Detta nummer av Inblick innehåller många artiklar om Stiftelsens för Åbo Akademi arbete med sin del av ansvaret: våra tre museers klimatlöftesprojekt, ansvarsfulla placeringsprinciper, havsforskning, hur nya Astra byggs hållbart ur byggherrens, arkitektens och byggentreprenörens perspektiv

samt spetsforskningsenheternas tillbakablick på de senaste fem åren. En stor del av verktygen i hållbarhetsarbetet kan spåras till vetenskaplig forskning och på den baserad teknologiutveckling. Också här är Stiftelsen en betydande aktör, via sina bidrag till Åbo Akademi. Exempelvis den tvärvetenskapliga forskningshelheten Havet, som står för en stor del av Akademins externfinansierade forskning, initierades redan år 1997 av C.O. Tallgrens donation. Hållbarhet i hela sin bredd handlar i slutändan om inget mindre än ansvar för kommande generationer. Politiskt ansvar utkrävs vart fjärde år i val. Vårt privata och institutionella ansvar mäts varje dag. Varje morgon är en ny valperiod mellan våra öron. Just där, mellan öronen, är en roddbåt idag i första hand ett sympatiskt ekologiskt flytetyg, inte en farkost att frakta metallskrot till fel ställe med. Så visst är vi på rätt väg. Stefan Wallin Styrelseordförande för Stiftelsen för Åbo Akademi

I N B L I C K

2 0 2 3

Hållbarhet är en del av stiftelsens DNA Text: Marcus Prest • Illustrationer: Maija Hurme • Bild: Jussi Vierimaa

Stiftelsen för Åbo Akademi jobbar för en mera hållbar och bättre framtid, vilket bland annat tar sig uttryck i en transparent och miljövänlig verksamhet. Samtidigt strävar stiftelsen aktivt efter att leva upp till de värderingar man vill värna om.

ållbarhetsfrågor har alltid varit en del av stiftelsens DNA, säger Lasse Svens, skattmästare för Stiftelsen för Åbo Akademi.

Vad Svens anspelar på är stiftelsens 106 år av verksamhet – och att det i sig är ett bevis på att hållbarhetstänket har varit en del av arbetet sedan grundandet år 1917. Hade Stiftelsens för Åbo Akademi beslutsfattande varit kortsiktigt och inte inriktat på hållbarhet skulle man inte i mer än ett sekel ha kunnat förvalta och öka det kapital man anförtrotts. – Hållbarheten är ingen separat ö i vår verksamhet, utan en del i allt vi engagerar oss i, säger Svens.

Stödet till Åbo Akademi Stiftelsen kom till för att grunda och upprätthålla en högskola i Åbo med svenska som undervisningsspråk.

Under åren har stiftelsen fått donationer till över 400 fonder, som i regel stipulerar att fondens avkastning ska användas för att stödja Åbo Akademi. – Men också vidare: vi ska vara aktiva i byggandet av en mera hållbar värld. Samhällsansvar har alltid varit en av hörnstenarna i stiftelsens verksamhet. Donatorerna litade och litar på att vi ska använda dessa medel ansvarsfullt, säger Svens. Stiftelsen för Åbo Akademi stöder utbildning och forskning vid Åbo Akademi med direkta projektfinansieringar, stipendier, utrymmen och utrustning. Men hur beslutar man vid stiftelsen vilken forskning man finansierar? – Stiftelsens ändamål är att ekonomiskt delta i upprätthållandet av Åbo Akademi samt även i övrigt stödja och främja finlandssvenskt kulturarbete, särskilt vetenskaplig forskning. Många av de donationer som stiftelsen fått under åren har rätt klara direktiv om hur

donationsmedlen skall riktas, vilket styr hur medlen används. Användningen av sådana testamenterade medel som inte riktats till ett specifikt ändamål struktureras i nära samarbete med Åbo Akademi. Till exempel den långsiktiga satsningen på marinbiologin samt spetsforskningssatsningarna, stiftelsens 100 års gåva till Åbo Akademi, hör till den här kategorin. – Under de senaste åren har vi jobbat en hel del med att skapa transparenta processer för utlysningen, uppföljningen och evalueringen av våra bidrag för att konkret få fram samhällsnyttan och genomslagskraften i vår verksamhet. Vi vill kunna visa att de medel vi förvaltar fördelas på ett sakkunnigt sätt och används ansvarsfullt för de ändamål och i den anda som våra donatorer önskat. Den här professionaliteten är starkt kopplad till god förvaltning av stiftelser, ett område där vi har en hög ambitionsnivå.

>>>

”Samhällsansvar har alltid varit en av hörnstenarna i stiftelsens verksamhet. Donatorerna litade och litar på att vi ska använda dessa medel ansvarsfullt.” 5

Hållbar fastighetsförvaltning För att säkerställa att Åbo Akademi kan sköta sitt uppdrag ser stiftelsen till att ansvarsfullt förvalta de fastigheter universitetet verkar i. Stiftelsen äger och förvaltar även kommersiella byggnader.

Svens tillägger att byggnaderna alltid ska fungera i stadsbilden och vara anpassade för sin tid.

ESG står för Environmental, Social och Governance, det vill säga miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning eller förvaltning. Det är en uppsättning rekommendationer som presenterats av Förenta Nationerna för att uppmuntra ansvarstagande bland företag. Under de senaste åren har hållbarhet, och då särskilt ur miljösynpunkt, betonats.

Förvaltandet av fastigheter är mer än att se till att byggnaderna hålls i gott skick. För stiftelsen handlar det också om att ge gamla byggnader nya användningsområden och ett fortsatt liv. Se till exempel på de renoveringar som gjorts av Arken och Asa-huset i Åbo eller Academill i Vasa. – Hållbarhet kan även innebära att bygga nytt när det behövs. I det pågående bygget vid Biskopsgatan i Åbo, där byggnaden Astra tar form, utgår man från att huset ska hålla i minst hundra år. Byggnaden konstrueras även så att den går att anpassa för olika framtida användare.

– Det är viktigt för oss att vara aktiva och ansvarsfulla ägare. Vi utgår till exempel från att de bolag och fonder vi investerar i uppfyller ESG-kriterierna, säger Svens.

Långsiktighet som mål Stiftelsen placerar långsiktigt. Avkastningen på kapitalet gör det möjligt för stiftelsen att uppfylla sitt syfte och utveckla sin verksamhet.

– Sett i det stora perspektivet är vi här i en nanosekund, säger Svens. Den tid jag får vara med i förvaltandet av stiftelsen är bara ett ögonblick i dess långa historia. Vår strävan är att utveckla stiftelsen och föra vidare arvet till kommande generationer. Det kräver långsiktighet och hållbart tänkande – något stiftelsen sysslat med redan från start.

I N B L I C K

2 0 2 3

Stiftelsens aktieportfölj får ett mycket gott ESG-betyg >>>

Text: Sebastian Dahlström • Bild: Aktia • Illustration: Maija Hurme

Ansvarsfulla investeringsprinciper, ESG, är inget nytt inom Stiftelsen för Åbo Akademi. Aktieportföljen har i flera repriser fått mycket gott betyg i interna ESG-utvärderingar. För att öka trovärdigheten lät stiftelsen en utomstående aktör göra den senaste ESG-analysen. Uppdraget gick till Markus Lindqvist, hållbarhetsdirektör på Aktia.

tiftelsens för Åbo Akademi aktieportfölj får ett mycket gott ESG-betyg, konstaterar Markus Lindqvist.

ESG står för Environment, Social och Governance (miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning). En ESG-analys tar fasta på hur väl ett företags verksamhet är i linje med klimatmålsättningar, mänskliga rättigheter och transparent styrning och kommunikation. – På alla de här områdena klarar sig bolagen i stiftelsens portfölj bättre än jämförelseindexet. För att bedömningen ska vara möjligast heltäckande har Markus Lindqvist tillsammans med sitt team använt tre olika leverantörers modeller i analysen av stiftelsens aktieportfölj: Sustainalytics, ISS-ESG och Upright Project. De olika verktygen kompletterar varandra.

Låga risker – inget kontroversiellt

skar att hela bolaget – också avlägsna dotterbolag – följer gemensamma riktlinjer och att det inte dyker upp överraskande risker eller exponering mot kontroversiella sektorer, förklarar Markus Lindqvist. I analysen får stiftelsens portfölj betyget mycket god. Drygt 85 procent av alla portföljens placeringar får 4 av 5 jordklot, medan knappt 15 procent får 3 av 5. Det finns ingen exponering mot kontroversiella sektorer. Risken för att portföljens bolag skulle råka ut för så kallade incidenter, det vill säga skandaler eller avslöjanden om misskötsel av ESG-relaterade frågor, bedöms vara låg. – Merparten av innehaven i portföljen representerar ledande företag i sin jämförelsegrupp som klarar sig bättre när det gäller ESG än branschen i medeltal.

Klimatavtrycket under kontroll

Bakom Sustainalytics står det stora analysbolaget Morningstar. Här ligger fokus främst på ESG-risker.

Sustainalytics gör även en bedömning av klimatrisker - och här klarar sig portföljen bra med ett CO2-fotspår som är lägre än jämförelseindexet.

– Man kan se det som en omfattande sanitetscheck av företaget. Man gran-

– Men den verkliga djupdykningen i klimatfrågor har vi gjort genom

verktyget ISS-ESG. Den analysen visar också ett klart lägre koldioxidavtryck än jämförelseindexet, säger Markus Lindqvist. När man ser till innehaven i portföljen är det skogsbolaget UPM som står för det i särklass största koldioxidavtrycket. Samtidigt är kvaliteten på UPM:s klimatrapportering hög. – UPM har förbundit sig till ambitiösa vetenskapsbaserade utsläppsmål. Även om UPM i den här portföljen bidrar mycket till CO2-fotspåret är de ändå bäst i klassen inom sin bransch. I Aktias analys konstateras också att företagens redovisning av koldioxid är ett område under utveckling, och standarden för hur exempelvis skog behandlas som kolsänkor i klimatavtrycksberäkningar varierar. UPM äger mycket skog.

ESG-investering som ett sätt att påskynda den gröna omställningen Ett annat stort innehav i portföljen är Neste, som genomgår en grön helomvändning från traditionellt oljebolag till att fokusera på förnybara bränslen. – ESG handlar inte enbart om att in-

ESG E=Environment Miljö: fokus på klimatförändring och växthusgaser, förbrukning av vatten, energiförbrukning, hantering av avfall och föroreningar, hur man använder sig av icke förnybara resurser samt minskning av skogsarealen. S=Social Socialt ansvar: hur beaktas de mänskliga rättigheterna, arbetsvillkor för de anställda (hälsa och säkerhet), boende i närmiljön och fattigdom. G=Governance Bolagsstyrning: om företaget kommunicerar ut rätt information och om informationen är transparent, ledningslöner, mutor och korruption, styrelsens uppbyggnad och mångfald samt företagets skattestrategi.

vestera i så rena bolag som möjligt. Då skulle man begränsa möjligheten att få en förändring till stånd. Att identifiera omställningsbolag som Neste som vill förändra marknaden kan ha en större betydelse för klimatet i stort, säger Markus Lindqvist. Målsättningen i Parisavtalet är att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Klimatavtrycket hos de bolag som ingår i Stiftelsen för Åbo Akademis aktieportfölj ligger i linje med en global uppvärmning på 2,6 grader. Utvecklingspotential finns alltså. – Men samtidigt är portföljen redan nu bättre positionerad än jämförelseindexet, som pekar på en global uppvärmning med 3 grader. Det tredje verktyget som Aktias

ESG-analys grundar sig på är inhemska Upright Project, som enbart tittar på vilken effekt bolagen har på omvärlden. Här speglas bolagens verksamhet mot FN:s mål för hållbar utveckling. Stiftelsen för Åbo Akademis portfölj ligger i linje med Helsingforsbörsens OMX 25-index.

ESG-faktorer, säger Markus Lindqvist. Att däremot ignorera ESG kan leda till ökad risk. Ett mindre ansvarsfullt bolag löper större risk för oförutsedda utgifter, till exempel i form av skandaler och kostsamma rättegångar, som inte nödvändigtvis syns i aktiens pris på förhand.

ESG betyder inte mindre avkastning - tvärtom

Idag är ESG ett bland många andra mått och nyckeltal man bör beakta när man fattar investeringsbeslut.

ESG har vuxit fram som en betydande mätare inom placeringsvärlden under de senaste 10–15 åren. En gång i tiden kunde en hållbar och ansvarsfull inriktning i portföljen kritiseras för att vara en kompromiss som innebär försämrad avkastning. Den tiden är förbi.

– Man eftersträvar en bättre riskjusterad avkastning genom att också beakta ESG-faktorer som en del av placeringsprocessen.

– Jag är glad att de flesta placerare idag har insett att man inte ger avkall på förväntad avkastning genom att beakta 9

I N B L I C K

2 0 2 3

Museerna vill värna om miljön Text: Michaela von Kügelgen • Bild: Studio Liikkuva, Maria Rautio-Runeberg, Linus Lindholm, Linda Svarfvar

En trädgård som lockar pollinerare, ett miljövänligare diskmedel och att uppmuntra besökare att röra sig till fots, med cykel eller med kollektivtrafik. Bland annat detta vill Stiftelsens för Åbo Akademi museer Sibeliusmuseum, Ett Hem och Casa Haartman satsa på i sitt hållbarhetsarbete.

åren 2022 startade Egentliga Finlands museer projektet Klimatlöftet där tretton professionellt drivna museer kritiskt granskar sina verksamhetsfält ur den ekologiska hållbarhetens synvinkel. För Stiftelsens för Åbo Akademi museer Sibeliusmuseum, Ett Hem och Casa Haartman blev det naturligt att delta i projektet. – Stiftelsen är väldigt aktiv med de här temana. Det ger mer styrka att vi inte heller är ensamma – när alla berättar vad de gör för hållbarheten kan resultatet vara mycket större och starkare, säger museichef Teemu Kirjonen. Varje museum som är med i Klimatlöftet ska förverkliga minst ett delmål

under projektet. Stiftelsens museers mål är att sträva efter Ekokompassencertifikatet – ett miljöhanteringsverktyg som hjälper organisationer att skapa miljöprogram med hjälp av delmål och konkreta åtgärder – I arbetet har ingått att vi har bekantat oss noga med miljölagstiftningen och med avfallslagen, berättar Maria Jansén som är amanuens vid Casa Haartman. Som en följd av detta har museernas personal också lärt sig mer om kemikalier. – Det ledde till en så enkel grej som att vi bytte till ett miljövänligare diskmedel. Överlag när vi köper in nya produkter tänker vi två gånger på om det

finns ett miljövänligare alternativ, säger kundtjänstkoordinator Anna Engberg från Sibeliusmuseum. Miljöarbetet innebär också att personalen ser över förpackningsmaterial – vad kan återvinnas? – I utställningsplaneringen funderar vi på om vi kan använda samma vägg genom att måla om den eller om vi kan använda samma box för något annat, förklarar Engberg.

Konkreta miljömålsättningar En stor del i museernas klimatarbete handlar om kommunikationen till kunder.

>>>

”Det är väldigt intressant att få höra vad andra museer planerar. Det fanns sådant vi inte hade tänkt på eller som vi inte kan förverkliga just nu, men som ger idéer för framtiden.”

– Det här kan gälla till exempel hur de tar sig till museet. Ett delmål vi har är att uppmuntra besökare att ta cykeln eller åka kollektivt. Det är ett bra sätt för oss att påverka, säger Maria Solin som är amanuens vid Ett Hem. På museernas hemsidor finns information om att det finns parkering för stadscyklar i närheten och tydliga instruktioner för hur man hittar fram med kollektivtrafik. Fastän personalen vid stiftelsens museer redan tidigare tänkt ekologiskt är miljöperspektivet nu ständigt närvarande. – Vi tänker på det i allt vi gör och strävar efter att inte välja det lättaste eller första alternativet, säger Solin. Andra konkreta målsättningar är bland annat att spara på elektriciteten och att skapa miljöer i trädgården där pollinerare trivs. – Ett delmål är att identifiera de gamla äppelsorterna som finns i Casa Haartmans trädgård. Vi samarbetar också med Naturresursinstitutet (Luke) kring att bevara gamla lökväxter, berättar Maria Jansén. Att få samarbeta med de andra museerna har varit givande för stiftelsens museipersonal. – Det är väldigt intressant att få höra vad andra museer planerar. Det fanns sådant vi inte hade tänkt på eller som vi inte kan förverkliga just nu, men som ger idéer för framtiden, säger Solin.

Bland annat har ett museum i projektet installerat solpaneler på taket. Utbildningar kopplade till Klimatlöftet har också varit nyttiga och givande – även om de ibland kommit ”för sent”. – Vi hade just förnyat belysningen på Sibeliusmuseum före ett infotillfälle om belysning. Vi hade inte gjort något fel men jag insåg att vi hade kunnat tänka ett steg vidare, säger Anna Engberg.

Vill bära ansvar Det kortsiktiga målet i stiftelsens museers miljöarbete är att få Ekokompassen-certifikatet, men arbetet slutar inte där. – Innehållet i arbetet är det viktigaste, inte själva certifikatet. Men Ekokompassen visar att vi har börjat jobba med

de här sakerna, säger Teemu Kirjonen. Enligt honom har varenda organisation en skyldighet att ta mer ansvar i miljöfrågor. För Stiftelsens för Åbo Akademi museers del vill man också visa att man är en aktiv del av samhället. – Det handlar om kritiska frågor för hela världen, vi vill visa att vi bär vårt ansvar. Vi räddar inte världen genom att våra tre museer gör allt perfekt, men vi vill inspirera världen omkring oss att göra samma saker, säger Kirjonen. Anna Engberg påminner om museernas grunduppdrag: – Att bevara är ett viktigt ledord för museer och då måste vi också bevara miljön.

Projektet Klimatlöftet Klimatlöftet startades av Egentliga Finlands museer våren 2022 och avslutas med ett slutseminarium i november 2023. Seminariet är öppet för hela museifältet. I projektet Totalt tretton museer har deltagit i projektet: Åbo museicentral, Aboa Vetus Ars Nova, Finlands lantbruksmuseum Sarka, Forum Marinum, Lundo museum, Nystads museum, Nådendals museum, Reso museum Harkko, Sagalunds museistiftelse, Salo historiska museum SAMU, Vanhalinna i Lundo, Åbo konstmuseum, Sibeliusmuseum, Casa Haartman och Ett Hem.

I N B L I C K

2 0 2 3

Text: Sebastian Dahlström • Bild: Linda Svarfvar

UNDER YTAN LURAR LÖMSKA PROBLEM – Havet satsar på tvärvetenskaplighet och samhällskontakt Modern havsforskning bedrivs inte bara av marinbiologer – statsvetare och ekonomer spelar en lika viktig roll. Inom Åbo Akademis forskningsprofil Havet är tvärvetenskaplighet ett honnörsord. Forskarna samarbetar över disciplinsgränser, och genom ny metodik inkluderas även kommuner, företag, beslutsfattare och privatpersoner i forskningen. Målet är att hitta sätt för hur vi kan leva med våra hav på ett hållbart sätt. >>>

tartskottet för forskningsprofilen Havet kom år 2017. Finlands Akademi beviljade specialfinansiering för att utveckla spetsforskningsenheter vid universiteten. Havet var ett av de profileringsområden som fick finansiering, säger professor Nina Tynkkynen vid Fakulteten för samhällsvetenskaper, ekonomi och juridik vid Åbo Akademi. Biträdande professor Anna TörnroosRemes vid Fakulteten för naturvetenskaper och teknik framhåller att komplicerade problem kräver brett samarbete. Målsättningen är att hitta lösningar som ska möjliggöra en samexistens mellan haven och vårt moderna samhälle. – Inom forskningsprofilen Havet vävs marinbiologi ihop med statsvetenskap och industriell ekonomi, men även humanistiska ämnen ingår i våra projekt. Eftersom de problem vi forskar i sträcker sig bortom disciplingränserna måste vår forskning också göra det, säger Anna Törnroos-Remes.

Lång tradition av havsforskning att luta sig mot Den tvärvetenskapliga forskningsprofil som Havet idag är har vuxit fram ur en mångårig tradition av havsforskning vid Åbo Akademi. Ett av de starka namnen under de senaste årtiondena är professor Erik Bonsdorff. – Under sin tid lyfte Erik Bonsdorff marinbiologins ställning vid akademin, nationellt såväl som internationellt. Samtidigt utvecklades det tvärvetenskapliga tankesättet. Allt viktigare blev också att förankra forskningen i samhället. Den kunskap vi tar fram ska komma alla till nytta, säger Anna Törnroos-Remes. Erik Bonsdorff innehade den så kallade

C.O. Tallgren-professuren i marinbiologi, som Åbo Akademi med stöd av Stiftelsen för Åbo Akademi instiftade år 1997 till politikern och företagsledaren Carl Olof Tallgrens 70-årsdag. Tallgren hade under åren 1982–1997 verkat som ordförande för Stiftelsens för Åbo Akademi styrelse, och är även hedersdoktor vid akademin. Erik Bonsdorff gick i pension år 2022, men den breda havsforskningen han lade grunden för lever starkt inom forskningsprofilen Havet, vilket är ett av Åbo Akademis viktigaste profileringsområden. Havet har för tillfället 17 pågående projekt finansierade av Finlands Akademi, Business Finland och EU. Totalbudgeten uppgår till knappt 7,4 miljoner euro. Ett nyligen startat projekt där Havets mångvetenskapliga expertis uttryckligen efterfrågades är EU Horizon Europe projektet Protect Baltic, med målsättningen att skapa ett effektivt nätverk av marina skyddsområden i Östersjön. Havet och ÅA bidrar med ekologisk kunskap om ekosystemets funktion. Vidare bidrar vi med samhällsvetenskapligt och juridiskt kunnande i fråga om förvaltning av och möjligheterna för implementerande av skyddsområdena. – Målsättningen är att göra Havet till en nationell spetsforskningsenhet vid Finlands Akademi, eller skapa ett ledande internationellt forskningsnätverk på antingen nordisk eller EU-nivå. Jobbet vi gjort hittills har varit att utveckla grunden, metodiken och sättet att arbeta. Nästa steg är att ytterligare bredda vår forskning, säger Törnroos-Remes. – Samtidigt är det viktigt att säkra fortsatt finansiering så att Havet kan jobba med längre framförhållning.

Att lösa olösliga problem I havet blandas naturens villkor med människans behov. En hållbar samex-

istens kräver svar på stora, svårdefinierade frågor. När forskarteamet bakom profilen Havet formulerar sitt uppdrag nämns vetenskapsbaserade lösningar på dessa så kallade lömska problem som prioritet nummer ett. – Lösningarna kan ändå bara vara tillfälliga, eftersom lömska problem är dynamiska och ändrar karaktär över tid, säger Nina Tynkkynen. Det är en del av det som gör dem så svåra att tackla. Enbart att definiera ett lömskt problem kan vara en utmaning. Det går exempelvis inte att ställa upp kriterier för när alla lösningar på ett lömskt problem har hittats. Och potentiella lösningar kan inte kvantifieras i termer som “sanna” eller “falska”, utan enbart som “fungerande” och “icke fungerande”. Ett typexempel på ett lömskt problem är övergödningen av Östersjön. – Problemen i havet orsakas i många fall av det som sker på land. Trots att jordbruk bidrar till övergödningen av Östersjön är det inte något alternativ att sluta bruka jorden, säger Tynkkynen. Lömska problem kommer i alla storlekar. Nedsmutsning så som övergödningen, biodiversitetskrisen och klimatförändringen är alla exempel på globala lömska problem, som i sin tur driver utvecklingen av lokala lömska problem. – Så enorma utmaningar kan kännas hopplösa att ta sig an. Men att bara slå ut med händerna och göra ingenting är inte heller något alternativ. Alla små dellösningar innebär ett steg framåt på vägen mot en hållbarare värld, säger Anna Törnroos-Remes. – Och så ska vi minnas att alla havets problem inte är lömska. Ibland går det faktiskt att hitta en enkel lösning.

Levande laboratorium med många deltagare Föreställningen om universiteten som elfenbenstorn där forskning bedrivs utan inblick från eller samverkan med det övriga samhället är förlegad. Att ta sig an breda lömska problem kräver ett brett angreppssätt - inte bara över disciplingränser utan även genom samarbete med offentliga och privata aktörer utanför den akademiska sfären. Levande laboratorium, eller Living Lab, kallas konceptet som är en väsentlig del av den metodik som forskningsprofilen Havet arbetar med. I många av forskningsprojekten är företag, politiker och privatpersoner med – redan från start.

– Vi svarar ständigt på remisser och förfrågningar. Vi samarbetar med experter och delger våra forskningsresultat. Utöver att erbjuda kunskapsunderlag och samarbeten i projekt, tar forskarna också tillvara själva kunskapen om metodiken under processens gång. – Vi lär oss vad som fungerar och inte fungerar i samarbetet med olika aktörer. Samtidigt utvecklar vi en process

säger Nina Tynkkynen.

Haven är internationella – forskningen likaså Världens hav är gemensamma och de problem som berör våra internationella vatten kräver globala lösningar. Samtidigt präglas den politiska atmosfären för tillfället av en ökad nationalism, särskilt efter Rysslands attack mot Ukraina. – Tidigare samarbetade jag mycket med ryska forskarkolleger, men för närvarande är det samarbetet pausat. Å andra sidan har andra internationella forskarrelationer intensifierats, säger Nina Tynkkynen.

Nästa steg för forskningsprofilen Havet är att säkra en starkare position med mera långvarig horisont. Den Även Anna TörnroosRemes framhåller att unika metodiken som det globala samarbetet att lösa klimatrelateforskargruppen har byggt för rade problem hela tiden upp är klar, och ryggraden i blir intensivare. en dag arbetssättet är etablerad. –utanDetattgårviinte skulle ha

– Egentligen är det inte särskilt kontroversiellt. All forskning är mer eller mindre beroende av politik och ekonomi. Inom samhällsvetenskaperna har vi metoder för hur man kan bedriva den här typen av forskning på ett objektivt och transparent sätt, säger Nina Tynkkynen. Levande laboratoriummetodiken kan komma väl till pass exempelvis i planeringen av en vindkraftspark till havs, där flera intressenter samarbetar kring ett gemensamt projekt.

– Företag ska bygga och driva parken, myndigheter ska godkänna planer samt ge råd, och de råden bör basera sig på vetenskaplig forskning som universiteten erbjuder, förklarar Anna Törnroos-Remes.

som kan användas i liknande framtida projekt, tillägger Törnroos-Remes. Trots att forskningsprofilen Havet bara har verkat i några år har metodiken redan lett till förbättringar av den marina miljön och bidragit till lösningar på lömska problem. – Genom levande laboratorium engagerar vi beslutsfattarna, företagen och i vissa fall också privatpersoner redan från början. De är med under hela forskningsprocessens gång. Det betyder att vi inte enbart kommunicerar våra forskningsresultat när de är färdiga, utan vi har även en chans att påverka utvecklingen under hela projektet,

någon form av internationellt samarbete på någon nivå. Och det är få länder i världen som vi inte har samarbetspartners och kolleger i.

Förenta Nationernas årtionde för havsforskning, som pågår fram till år 2030, medför att intresset för havsforskningen för tillfället är stort. För forskningsprofilen Havet finns det därmed tillfälle att utöka möjligheterna att påverka globalt. Via stora breda projekt finns tillgång till internationella paneler och arbetsgrupper, så som FN:s klimatpanel och FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. – Det både viktigaste och roligaste med vår forskning är att se hur våra resultat

kan ha en konkret effekt. Många av oss sitter med i nationella och internationella kommittéer, där vi har en central roll i arbetet för att motverka effekterna av lömska problem, säger TörnroosRemes. – Jag är med i en grupp som på uppdrag av den förra regeringen utarbetar en havsforskningsstrategi för Finland. Där blir tvärvetenskapligheten starkt betonad, och det är något vi ser som mycket viktigt med tanke på den metodik vi använder, tillägger Nina Tynkkynen.

Kontinuiteten viktig – havsforskning är evigt aktuell Både Anna Törnroos-Remes och Nina Tynkkynen beskriver sitt arbete som ett drömjobb. I samband med att forskningsprofilen Havet grundades visste de båda att de ville jobba inom projektet. För Törnroos-Remes som har vuxit upp nära skärgården i Vasa har intresset för havet varit något som följt henne sedan hon var barn.

– Jag minns särskilt en dag på åttonde klassen när vi hade möjlighet att bekanta oss med olika utbildningar. Jag var sedan barnsben intresserad av naturen och biologi, men där och då fick jag veta att det finns ett ämne som heter marinbiologi. Jag insåg att det var det jag ville studera!

arbetssättet är etablerad.

Nina Tynkkynen är hemma från Tammerfors och var som ung mera förtrogen med Finlands insjölandskap än med skärgården. Men naturen har alltid legat henne varmt om hjärtat. Intresset för haven väcktes särskilt i och med studierna i statskunskap, eftersom havens geopolitiska roll är intressant.

Till det behövs mera finansiering – både offentlig och privat. Ju mer forskningsprofilen Havet växer, breddas och etablerar sig inom nya områden, desto mer återväxt kan forskarna räkna med.

– De är vad vi kallar en common-pool resource, något som ingen äger. Frågor som berör hur man ska ta hand om gemensamma områden intresserar mig, säger Tynkkynen. Nästa steg för forskningsprofilen Havet är att säkra en starkare position med mera långvarig horisont. Den unika metodiken som forskargruppen har byggt upp är klar, och ryggraden i

– Nu vill vi ytterligare bredda samarbetet och vårt tvärvetenskapliga arbetssätt. Målet är att nå en position som spetsforskningscenter, med den status och kontinuitet som det innebär, säger Tynkkynen.

– Viktigt är också att satsa på utbildningen. Vi behöver flera unga forskare, säger Nina Tynkkynen. – Kontinuiteten är väldigt viktig. Behovet av ny kunskap om våra hav kommer inte att försvinna, och det är i och med FN:s satsning högaktuellt detta årtionde, säger Anna Törnroos-Remes.

Forskningsprofilen Havets styrgrupp: Nina Tynkkynen (ordf.) professor i miljöstyrning och policy

Henrik Ringbom professor i havsjuridik

Anna Törnroos-Remes biträdande professor i miljö- och marinbiologi

Björn Vikström professor i systematisk teologi

Magnus Hellström professor i industriell ekonomi

Anna-Greta Nyström professor i företagsekonomi, särskilt internationell företagsverksamhet

I N B L I C K

2 0 2 3

Medverkan i unik miljöexpedition bidrar till att sätta Åbo Akademis algforskning på kartan Hur mår ekosystemen längs de europeiska kustområdena? Det utforskar den omfattande paneuropeiska miljöexpeditionen TREC, Traversing European Coastlines, där Åbo Akademis miljö- och marinbiologiska forskning bidrar med värdefull input. >>>

Text: Agneta Sjöblom • Bild: Linda Svarfvar

REC-expeditionen startade i Bretagne i mars 2023 och kommer att pågå fram till hösten 2024. I samarbete med lokala forskningsstationer insamlas prover från luft, land och hav att användas till en mängd olika analyser. Förutom att datainsamlingen är unik i sin omfattning är den ytterst noggrant planerad. Då alla prover samlas in på samma sätt kan miljöns tillstånd mellan de olika länderna och naturtyperna jämföras bättre än tidigare. Till områden som kartläggs hör Pemarviken utanför Åbo, som expeditionen besökte i somras. – Det hela var mycket lyckat. Forskarteamet fick alla prover det skulle ha och man var väldigt nöjd med infrastrukturen som Åbo Akademi hade att erbjuda, berättar forskaren Conny Sjöqvist som koordinerade besöket.

Tidsresor i Åbolabb I samband med expeditionen samlas också prover för ett antal lokala forskningsprojekt som blivit utvalda till TREC-helheten. Till dem hör Conny Sjöqvists marinbiologiska

forskningsprojekt. Sedimentprover tagna ur havsbotten vid Östersjön, Europas västkust och Medelhavet kommer under expeditionens gång att levereras till Åbo med kurirservice. För teamet

vid ÅA:s marinbiologi innebär det här unik tillgång till data för att studera mikroalgers potential att anpassa sig till ett förändrat klimat. – Mikroalger sjunker efter sin blomning ned till botten och kan ligga där i dvala i hundratals år. Geologiska metoder gör det möjligt för oss att datera lagren i sedimentproverna och resa tillbaka i tiden. Genom att väcka upp celler som levde för 50 eller 150 år sedan och jämföra dem med mikroalger som lever i dag får vi förståelse för hur mikroalgerna anpassat sig, bland annat till temperaturförändringen. Hypotesen är att äldre celler växer bättre i kallare vatten och att dagens mikroalger anpassat sig till klimatuppvärmningen och därmed växer bättre i varmare vatten, förklarar Conny Sjöqvist upplägget.

Positiv synlighet EMBL, European Molecular Biology Laboratory, som leder TREC-projektet är en ansedd forskningsorganisation, något av molekylärbiologins motsvarighet till NASA. Att den vid ÅA bedrivna forskningen inkluderats i expeditionen är en fjäder i hatten.

”Genom att väcka upp celler som levde för 50 eller 150 år sedan och jämföra dem med mikroalger som lever i dag får vi förståelse för hur mikroalgerna anpassat sig, bland annat till temperaturförändringen.”

TREC-expeditionen •

Är en förkortning av Traversing European Coastlines.

•

Pågår 2023–2024

•

Involverar forskare från den internationella forskningsorganisationen European Molecular Biology Laboratory (EMBL), Tara Ocean-samarbetet och över 150 forskningsteam från mer än 70 institutioner i 29 europeiska länder.

•

EMBL är största finansiären.

•

Samlar in och analyserar jord-, sediment-, aerosoloch vattenprover samt utvalda modellorganismer och miljödata.

– Förutom att expeditionen ger nya kontakter bidrar medverkan till att göra forskningen vid Åbo Akademi mera känd. Med en organisation som EMBL kan man räkna med att forskningsresultateten får bra synlighet och blir utgivna i vetenskapliga publikationer av hög klass, säger Conny Sjöqvist. Han själv utgör vid det här laget ett etablerat namn inom sitt forskningsområde. Efter disputationen vid Åbo Akademi år 2015 satsade han på att under en postdoktoral vistelse vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm fördjupa sina kunskaper i bioinformatik och DNA-sekvensering, områden som nu utvecklats på ett revolutionerande sätt. Med hjälp av finansiering från Finlands Akademi började han år 2019 bygga upp sin forskarprofil inom Havet. Idag finansierar Stiftelsen för Åbo Akademi merparten av Sjöqvists forskning och de tre senaste åren har även Svenska Kulturfonden varit en viktig finansiär. Intresset för mikroalger förklarar han med deras centrala ekologiska betydelse.

•

Fokuserar på kustområden eftersom dessa är rikast på arter och biodiversitet samt ofta uppvisar de högsta föroreningsnivåerna.

•

Har som mål att förstå effekterna av miljöförändringar inom och mellan ekosystem samt hur miljöförändringar påverkar organismer på molekylär nivå. Fokus ligger även på att skapa en bättre förståelse för interaktioner mellan arter och att avslöja ännu oupptäckt biodiversitet.

•

Vill med den nya kunskapen bidra till diagnostiska verktyg, förebyggande åtgärder och potentiella lösningar för att motverka skadliga förändringar i framtiden.

– Mikroalger utgör grunden för den marina näringskedjan. Förändringar som sker hos mikroalger, både hos enskilda arter och i hela samhällen, har stor betydelse för hur resten av havet mår. Redan första gången jag tittade in i mikroskopet blev jag fascinerad av hur mycket liv det finns i en droppe vatten.

Algkunskap via konsten Att på olika sätt försöka nå utanför de akademiska kretsarna med forskningsbaserad kunskap är något som får alltmer tyngd inom forskningsvärlden. Samhällsdialog och lokalt engagemang utgör en viktig aspekt även av TRECexpeditionen. Under besöket i Åbo ordnades bland annat frågestunder i biblioteket och ett öppet laboratorium. En kanal för att öka allmänhetens medvetenhet om mikroalger och deras betydelse är samarbetet mellan Conny Sjöqvist och konst- och vetenskapskollektivet Fern Orchestra. Tillsammans har de bland annat gjort installationen Breath, baserad på den självlysande mikroalgen Alexandrium ostenfeldii. Installationens namn hänvisar till att mikroalger producerar

ungefär hälften av all den syre som finns i atmosfären. – Att jag skulle ägna mig åt konst var knappast något jag hade kunnat föreställa mig när jag inledde min forskarbana, men numera är det en integrerad del av mycket av det jag gör, säger Conny Sjöqvist. Kollektivets konstnärer håller sig uppdaterade om forskningen och får inspiration till olika projekt. – Algforskning är en mikroskopisk värld som kan vara ganska främmande för den som inte jobbar med mikroskopiska saker. Förutom att vara väldigt spännande upplever jag att konsten är ett bra och subtilt sätt att föra dialog. Kanske kan det öppna upp en helt ny värld för någon.

I N B L I C K

2 0 2 3

>>>

Text: Liz Lindvall • Bild: Karl Weckström, Irma Puttonen ÅA/Life IP Biodiversea

Åland SeaMap är inte bara ett projekt som kartlägger de åländska undervattensmiljöerna. Det är också ett arbete som ska hjälpa till att skydda dem. Men hur?

ler havsområden måste skyddas. Så lyder budskapet från FN:s globala ramverk för skydd av biodiversitet från år 2022 och från EU. För att veta vilka områden som är värda att skyddas behöver livet under vattenytan undersökas och kartläggas. På Åland har det saknats resurser och kunnande för att utföra arbetet och därför planerades projektet ÅlandSeaMap år 2019. Projektet är ett samarbete mellan Ålands landskapsregering och Miljö- och marinbiologin vid Åbo Akademi för att inventera de åländska kustvattnen och möjliggöra ekosystembaserad förvaltning.

Mer under ytan än vi tror På Youtube finns videor från Östersjöns djup och boken Havets skattkammare bjuder på vackra naturbilder av Östersjöns bottenliv. Havet och skärgården

är en del av det finländska nationallandskapet, och under ytan finns olika geologiska bottenformationer, livsmiljöer och vattenvarelser. – Boken bygger på flera års kartläggning av Finlands undervattensnatur och många blir förvånade över vad de kan hitta. Allt från spretiga ryggradslösa djur till färgsprakande algskogar. Det nationella inventeringsprogrammet för marin undervattensnatur, Velmu, har länge kartlagt Finlands undervattensmiljöer och under de senaste åren har jag gjort det på Åland, säger Sonja SaloviusLaurén, universitetsforskare vid Miljöoch marinbiologin vid Åbo Akademi, projektledare för Åland SeaMap och en av medförfattarna till boken.

dryga 200 ställen där forskarteamet har dykt och de över 2500 blåa prickarna ställen där de filmat med undervattensvideokamera. Forskarna har tittat på alla typer av miljöer, allt från de innersta vikarna ut mot de mest exponerade yttre havsområdena. Miljöfaktorer såsom salthalt, siktdjup, det vill säga hur mycket ljus som når botten, bottnens beskaffenhet och djup påverkar direkt hur olika arter trivs i ett område. Data från inventeringarna har relaterats till den omgivande miljön och genom statistisk rumslig modellering har de fått fram sannolika utbredningsmönster av arter och livsmiljöer.

Skydd av viktiga naturvärden

– Detta är värdefull information, säger Sonja och påminner om att projektet är en viktig del av uppfyllandet av EU:s hållbarhetsagenda, speciellt mål 14 för bevarandet av biologisk mångfald.

Sonja har en karta över de inventerade områdena. Röda prickar märker ut de

– En av projektets målsättningar är att på basis av resultaten av invente-

”30 procent av Finlands undervattensmiljöer ska skyddas, och 10 procent av dem ska vara strikt skyddade.”

Åland SeaMap Mål: att inventera åländska undervattensmiljöer för att stödja ekosystembaserad förvaltning av de åländska havsområdena. Projekttid: 2019-2023 Finansiärer: huvudsakligen Baltic Sea Conservation Foundation och Europeiska havs- och fiskerifonden.

ringarna göra en områdesvalsanalys för de områden som är värda att skyddas, områden där de viktigaste naturvärdena återfinns. Det kan handla om nyckelarter eller habitat så som kransalger, blåstångsbottnar eller lekplatser för abborre och gös. Vi har också inkluderat naturvärden som är sällsynta eller hotade som exempelvis algerna raggsträfse och rödris. Totalt har vi inkluderat 38 olika naturvärden i områdesvalsanalysen och för varje naturvärde har vi uppställt skyddsmålsättningar. – Före analysen kördes uteslöt vi områden som inte är lämpliga att skydda såsom stora farleder och fiskodlingar. Muddrade områden, områden med mycket småbåtstrafik och privata vatten har också fått en viss kostnad i analysen så att dessa områden inte prioriteras ifall mindre påverkade områden med motsvarande naturvärden hittas. På detta sätt försöker vi hitta de områden som är mest lämpliga att skydda, d v s där naturvärdena är höga medan de störningar som orsakas av

oss människor är så liten som möjligt. Resultaten av områdesvalsanalysen används redan när Landskapsregeringen fattar beslut om vilka områden som skall införlivas i det marina skyddsområdesnätverket. Dialogen med intres-

traditionella och sociala medier samt e-postutskick. – 30 procent av Finlands undervattensmiljöer ska skyddas, och 10 procent av dem ska vara strikt skyddade. Vad detta strikta skydd innebär i praktiken är ännu i planeringsstadiet. Nu kvarstår bara att avgöra hur områdena ska vårdas. Det kommer att handla om uppgörande av lämpliga skötsel- och användningsplaner och att framöver reda ut var det lönar sig att återställa havsmiljöerna, sammanfattar Sonja. Projektresultaten, det vill säga information om utbredningen av arter och livsmiljöer, har använts också för att till exempel förbättra och utveckla uppföljningsprogram för vattenväxter och alger, för tillståndsprocesser och för olika typer av miljökonsekvensbeskrivningar och -bedömningar.

senter och vattenägare har varit både aktiv och värdefull. De olika stegen i processen har kommunicerats och diskuterats via webinarier, presentationer,

– På detta sätt bidrar vi till vetenskapligt förankrad förvaltning av de unika åländska havsområdena, säger Sonja.

I N B L I C K

2 0 2 3

Text: Liz Lindvall • Bild: Maria Rosenlöf

Husö – en biologisk station för havets bästa Övergödning, klimatförändringarna och nya, invasiva arter är Östersjöns största hot. Ändå säger Tony Cederberg, amanuens vid Husö biologiska station på Åland, att havet på sina ställen mår lite bättre nu än för 20 år sedan. Och han borde veta. Här har havet studerats ända sedan slutet av 1950-talet. >>>

ägen är lång och slingrande och landskapet runt omkring är fortfarande sommargrönt, fastän det är mitten av september. Husö biologiska station är Åbo Akademis forskningsstation belägen på Bergö i Finströms kommun på Åland. Ett rådjur korsar vägen, strax innan vägen tar slut och Husö forskningsstation dyker upp. Stigen från parkeringen leder till flera olika hus. I ett klassrum sitter några studerande och tittar i mikroskop. Det surrar från stora akvarium och maskiner. Tony Cederberg slår sig ner vid köksbordet. Husö är nästan hans andra hem. – Sommaren är väldigt intensiv och jag

är här mest hela tiden. I år var vi som mest 15–20 personer. Juli till september är den bästa tiden för att undersöka havsbotten och vilka arter vi har i våra havsvikar.

Kartlägger Östersjöns undervattensvärld Historien om Husö biologiska station går tillbaka till början av 1950-talet: konstnären Sigrid Granfelt från Åbo köpte Husö gård år 1910 och donerade 30 år senare hus, mark och vattenområden till Stiftelsen för Åbo Akademi. Hon önskade att stället skulle vara till stöd för den lärostol i botanik som skulle inrättas vid Åbo Akademi. Någon lärostol i botanik blev det inte, men däremot en i biologi. Sedan år 1959 har Husö fungerat som fältstation för ämnet miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi.

Den gula villan var Sigrid Granfelts hem. På väggarna hänger svartvita fotografier av henne kvar och även målningar sprungna ur hennes fantasivärld. En föreställer alger och tång. Bakgrunden är mörk men ovanifrån tränger ljuset in. – Hon var intresserad av botanik, men jag tror ändå Sigrid hade varit nöjd med vad vi gör här idag, säger Tony. Många glömmer bort att det finns en hel värld under vattenytan, men det syns i hennes målningar att hon hade koll på det. I första hand handlar verksamheten på området om forskning, vad som händer i Östersjön när det kommer till övergödning, klimatförändringar och invasiva, främmande arter. Här finns moderna utrymmen och utrustning för experimentell vattenekologi samt

Husö biologiska station •

forskningsstaion för Åbo Akademi, Miljö- och marinbiologi

•

samarbetar sedan år 1961 med Ålands landskapsregering kring bl.a. vattenvårdsfrågor och lagstiftning på lokal, regional och internationell nivå

•

har profilerat sig inom experimentell forskning i akvatisk ekologi, marina habitatens funktion och kartläggning av kustens biologiska mångfald.

I första hand handlar verksamheten på området om forskning, vad som händer i Östersjön när det kommer till övergödning, klimatförändringar och invasiva, främmande arter.

all möjlig utrustning för fältundersökningar i kustnära hav och sjöar. Årligen ordnas även tre–fyra fältkurser för biologistuderande. Samarbetet med Ålands landskapsregering går tillbaka ända till år 1961.

Det går åt rätt håll Stationen kartlägger hur det ser ut under vattenytan både till havs och i grunda havsvikar. I laboratorierna simulerar forskarna framtida scenarier med exempelvis marina vattenböljor för att titta på hur och vad som påverkar de olika arterna. Övergödningen är ett stort hot för Östersjön, men den har fått bra konkurrens av klimatförändringarna, menar Tony. Med varmare vatten kommer nya problem.

– Tack vare att stationen bedrivit forskning så länge har vi data att jämföra med. Mycket har förändrats sedan 1950-talet, när Östersjön började exploateras i allt högre grad. Näringsbelastningen från oss människor nådde sin kulmen under 1980-talet men har sedan dess sakta minskat. Idag är näringsbelastningen ungefär hälften av vad den var på 1980-talet. Så det går mot rätt håll. Ett problem är att folktätheten kring Östersjön är stor. Tony säger att vi behöver begränsa näringstillförseln till havet ytterligare, framför allt när det gäller avlopp från jord- och skogsbruket.

växter och alger, för att Östersjön snabbare skall kunna återhämta sig och också bättre kunna stå emot framtida utmaningar, men det är en långsam och inte alldeles enkel process. Ibland kan det även hjälpa att få in nya arter i Östersjön, men på samma gång kan det i värsta fall slinka in arter som försämrar läget. Två steg framåt, ett steg bakåt. – Det gäller att ha tålamod, säger han.

– Vi behöver även få fram fler metoder för att restaurera undervattensmiljöer. Ett sätt är att plantera ut undervattens31

I N B L I C K

2 0 2 3

>>>

HÅLLBARHET FRÅN PLANERINGSFAS TILL ETT HUS FYLLT AV LIV Text: Michaela von Kügelgen • Bild: Linda Svarfvar

Från och med år 2026 ska Stiftelsens för Åbo Akademi byggnader vara koldioxidneutrala. I bygget av Astra, stiftelsens storsatsning i hjärtat av Åbo Akademis campus, beaktas hållbarhetsfrågor redan i byggnadsfasen. Särskilt viktigt blir temat när byggnaden i kvarteret Stjärnan står redo för sina användare.

n hållbar byggnad beaktar hållbarhetsaspekter från första planeringsfasen till att byggnaden står klar, och därefter kvar i tiotals, i bästa fall hundra, år. Ibland innebär hållbarhet däremot att man blir tvungen att riva gammalt och bygga nytt för att kunna uppfylla moderna krav. Precis där startade också projektet Astra, som ersätter Gadolinia, i kvarteret Stjärnan i gamla Åbo. – Gadolinia var byggt år 1969 och uppfyllde inte längre moderna bestämmelser och krav, berättar Mika Soinio som är fastighetschef vid Stiftelsen för Åbo Akademi. Bland annat var det problem med inomhusluften, men inte heller våningshöjden var tillräcklig för att rymma modern teknik. Åbo Akademi, som tidigare hyrde utrymmena, flyttade redan för några år sedan till nybyggda Aurum och Gadolinia stod utan användare. Byggandet av Astra är ett stort projekt för Stiftelsen för Åbo Akademi – enligt Soinio det största stiftelsen genomfört på länge. Därför är det särskilt viktigt att hållbarheten beaktas i projektets alla faser. Hela projektet började med en byggnadshistorisk utredning. Då konstaterades att det är lönsammare att riva det gamla och bygga nytt än att renovera. Mika Soinio har inte heller hört någon kritik gentemot projektet. – Självklart har det väckt diskussion, men Gadolinia var i dåligt skick och uppfyllde inte dagens energibestämmelser. Soinio tror att människor förstår att

man ibland blir tvungen att riva gammalt för att ge plats för nytt.

Att bygga på historisk plats Rivningsarbeten på Gadoliniatomten inleddes år 2022, sommaren 2023 påbörjades byggandet av Astra och under år 2025 ska dörrarna till den nya byggnaden slås upp för första gången. Det är inte första gången som huvudarkitekt Pekka Mäki från arkitektbyrån Sigge jobbar med universitetsfastigheter. Redan år 1997 var Mäki med och planerade ombyggnaden av det som senare blev känt som Arken, byggnadshelheten somFakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi flyttade in i. Då sparades tretton gamla byggnader i kvarteret och intill dem byggdes nya utrymmen. Även i arbetet med Astra har man sparat en del av den gamla Gadoliniabyggnaden. I enlighet med Åbo museicentrals önskemål skulle kafédelen och terrassen bevaras. – Jag tycker att de sitter rätt bra i helheten. När man bygger på en historisk plats måste man fundera på hur nybygget platsar i miljön och inte stör omgivningarna, säger Mäki. Utöver kaféet och terrassen utgår bygget från två av Gadolinias källarvåningar som kunde sparas. En stor utmaning för arkitekterna blev att beakta de existerande pelarna. Men målet var klart från start: – Att den nya byggnaden är arkitektoniskt hållbar och att den också står sig mot tidens tand, säger Pekka Mäki. Förutom nödvändiga förbättringar med tanke på inomhusluften och våningshöjden kommer Astra även att

ha bättre ljusinsläpp än sin föregångare.

Certifiering beaktar finländska förhållanden För Stiftelsen för Åbo Akademi har det ända sedan start varit klart att nybygget ska vara så hållbart som möjligt. RTS-certifieringen (se faktaruta) har varit en avgörande del i den processen. – RTS-certifieringen beaktar finländska förhållanden och det var därför vi ville ha just det certifikatet. Vi strävar efter att få fyra stjärnor av fem, berättar Mika Soinio. Bland annat i rivningsstadiet funderade man på hur materialet kan återanvändas – och i dagsläget har nittio procent av massan återanvänts. Bland annat smälts stålet och får ett nytt liv någon annanstans. – För oss är det viktigt att avfallet sorteras och utnyttjas, säger Soinio. Nybygget är också ett steg mot en ännu större målsättning för Stiftelsen för Åbo Akademi: att byggnaderna som stiftelsen äger är koldioxidneutrala från och med år 2026. – Som stiftelse vill vi vara föregångare inom byggandet, anta nya utmaningar och via dem hitta nya lösningar, säger Mika Soinio. På stiftelsen beaktas hållbarhet ur ett längre perspektiv – en byggnad gör ingen nytta om den inte fungerar för användaren. Åbo Akademi flyttar ”tillbaka” när Astra öppnar, men vem som hyr lokalerna om tio eller trettio år går inte att förutse. – Redan i planeringsfasen har vi strävat efter att säkerställa att utrymmena är så lättanpassade som möjligt för framtidens behov, säger Soinio.

Byggandet av Astra är ett stort projekt för Stiftelsen för Åbo Akademi – enligt Soinio det största stiftelsen genomfört på länge. Därför är det särskilt viktigt att hållbarheten beaktas i projektets alla faser.

”Om en byggnad är av god kvalitet och man tar hand om den kan den leva länge.”

Avfallet återvinns I allt högre grad kräver också den finländska lagstiftningen hållbarhet vid byggande. Bland annat den nya avfallslagen från år 2021 förutsätter att 70 procent av allt avfall ska återvinnas. – I praktiken innebär det många sopkärl, säger Lauri Piitari som är regionchef på Hartela Länsi-Suomi Oy som ansvarar för byggarbetet. Piitari räknar upp att de sorterar bland annat betong, asfalt, gips och plast. Ju mer som kan återvinnas, desto mindre behöver bli blandavfall. – Det är en stor förändring som skett på byggen, men det är precis som det ska vara. Det kan inte vara så att vi till exempel får jättemycket plastavfall och skulle låta bli att sortera det, säger Piitari. Han påpekar även att avfall ses som värdefullt material idag. – Att sortera är lönsamt ur alla synvinklar. Enligt Lauri Piitari styr också RTS-certifikatet arbetet en hel del – men på ett bra sätt. – Det är ett bra verktyg eftersom certifikatet förenar flera andra liknande verktyg.

Ska leva länge Stiftelsens för Åbo Akademi långsik-

tiga målsättning är att Astra står kvar i minst femtio år, förhoppningsvis i hundra.

as att studerande i högre grad kommer att röra sig både till och från Astra, säger Mika Soinio.

– Om en byggnad är av god kvalitet och man tar hand om den kan den leva länge, säger Piitari.

Solpaneler och gröna tak

Det är inte heller bara Astra som är under konstruktion, utan stiftelsen har inlett en lång process för att sanera hela kvarteret Stjärnan. Målsättningen är att det ska bli färdigt år 2027 eller 2028. För huvudarkitekt Pekka Mäki är arbetet med Astra en stor heder. – Det är fint att jag får vara med och planera en byggnad för Åbo Akademis studerande som dessutom är synlig i Åbos stadsbild. När alla gångar mellan de olika byggnaderna är klara kan man verkligen prata om ett campus, säger Pekka Mäki. Utöver studieutrymmen och kontor kommer Astra att inhysa flera platser att samlas på. Mäki är särskilt ivrig över lösningen som kallas bonfire – alltså en auditorielik samlingsplats med sittplatser som placerats kring en öppen plats i mitten. Intrycket av en figurativ lägereld förstärks med digitala medel. Att Astra även kommer att sammanlänka studentrestaurangen, Handelshögskolan och biblioteket är något både Mäki och Soinio ser fram emot.

Hållbarheten har beaktats ur flera olika synvinklar under byggprocessen, men det är också ett viktigt tema när Astra väl står klart för sina användare. Utöver att byggnaden är energieffektiv och byggd av hållbara konstruktioner kommer det att finnas solpaneler på taket och gröna tak. – Gröna tak håller vatten men är också vackra. Med solpanelerna får man ner driftskostnaderna. En byggnad förorsakar ändå kostnader 24 timmar om dygnet, konstaterar huvudarkitekt Pekka Mäki. Stiftelsens för Åbo Akademi främsta mål är att byggnaden ska vara fullt fungerande samtidigt som den beaktar myndigheternas krav. Därför hoppas fastighetschef Mika Soinio från stiftelsen att Astra används på bred front. – Det är hållbart om byggnaden används mer än åtta timmar om dagen. Jag hoppas att även stadsborna hittar till Astra och trivs. Ju mer användningstimmar byggnaden har, desto hållbarare är den, avslutar Soinio.

– Då kan man förflytta sig inomhus mellan de olika byggnaderna. Vi hopp-

RTS-certifikatet RTS-certifikatet är ett finländskt miljöcertifieringssystem som tar hänsyn till fastigheternas inhemska särdrag gällande ansvar och hållbart byggande. Certifikatet togs i bruk år 2016 och är utarbetat med tanke på beställare som vill bygga hållbart ur ett miljöperspektiv. Certifieringen beaktar finländsk lagstiftning och finländska förhållanden, men grundar sig på europeiska standarder (CEN TC 350-standarderna) och väver samman branschpraxis. Certifieringen beaktar bland annat kvaliteten på inomhusluft och byggnadens livslängd. För Astra ligger siktet på fyra stjärnor på den femstjärniga skalan.

I N B L I C K

2 0 2 3

Forskningen som sätter Åbo på världskartan Text: Veronica Aspelin-Forsell • Bild: Jaska Poikonen

Åbo Akademis spetsenheter FutuDem, CellMech, DemSwed och BACE har sedan år 2019 bedrivit internationellt konkurrenskraftig forskning inom demokrativetenskap, cellbiologi, demografi och fysik. Nu delar forskningsledarna och professorerna Kimmo Grönlund, Cecilia Sahlgren, Jan Saarela och Ronald Österbacka några av de gångna årens vetenskapliga genombrott och insikter.

åren 2019 inledde Åbo Akademis nya spetsenheter sin verksamhet, med löftet om fyraårig forskningsfinansiering av Stiftelsen för Åbo Akademi. Projekten beviljades senare ett femte år forskningstid, med anledning av coronapandemin. – Vi var förstås jätteglada över finansieringen och startade upp projektet DemSwed på deltid. Med tiden har forskningen tagit ordentlig fart och nu på slutrakan gasar vi på för fullt, säger Jan Saarela, professor i demografi med statistik.

– Planer och spelregler gjordes upp för projektet. För FutuDem tillsattes en mindre ledningsgrupp och en handfull projektledare för olika moduler, som har arbetat självständigt under processen gång, berättar professorn i statskunskap Kimmo Grönlund. Nyrekryteringar var centralat för projektens framgång. Cecilia Sahlgren, professor i cellbiologi och Ronald Österbacka, professor i fysik, kunde tack vare stiftelsens bidrag anställa forskartalanger till sina projekt. – Den här finansieringsmodellen är mycket tacksam att jobba med, som en

slags hushållskassa som får användas när och där den behövs, säger Sahlgren.

Samarbete och internationalisering De fyra forskningsprojekten bygger på vetenskapligt samarbete med andra universitet i Finland och internationellt. Lika viktigt har samarbetet med icke-akademiska institutioner varit. – Projektet BACE är i sig tvärvetenskapligt och förenar fälten fysik, biologi och teologi. Vi har också utnyttjat synergier med bland annat konstnärer, genom projektet Avtryck i det Okända –

>>>

andra universitet och forskningsinstitut i första hand i Sverige, Norge och USA. Finlandssvenska organisationer gynnas av den nya kunskap vi fått fram, så vi arbetar även i nära dialog med dem, säger Saarela.

Forcing the Impossible, som leddes av Laura Hellsten 2020–2022. Vår forskning tolkades av konstnärer, och fick därmed ett nytt sammanhang och en ny publik, berättar Österbacka. Också Sahlgren talar varmt om tvärvetenskapliga satsningar. Inom CellMech har fälten cellbiologi och ingenjörsvetenskap framgångsrikt förts samman.

FutuDem har under projektperioden haft stöd av internationella rådgivare från amerikanska och europeiska universitet. Internationellt sett har kaliforniska Stanford University varit den viktigaste samarbetsparten, på hemmaplan Tammerfors universitet. FutuDem har också hittat synergier med Åbo stad, Kommunförbundet och Finlands riksdag.

– Det här är framtidens forskning, menar Sahlgren.

– DemSwed bygger på ett samarbete med Stockholms universitet, men också

Ett av huvudsyftena med Åbo Akademis spetsforskningssatsning är att framställa internationellt konkurrenskraftig och innovativ forskning med genomslag både inom vetenskapen och samhället. FutuDem, CellMech, DemSwed och BACE har synats i högt rankade internationella vetenskapsjournaler och har satt Åbo och Åbo Akademi på världskartan. – De senaste åren har Åbo stått värd för flera internationella vetenskapsevenemang och vi forskningsledare får ofta presenterat våra forskningsresultat på kongresser och möten runt om i världen, säger Sahlgren.

>>>

Stödet till Åbo Akademis spetsenheter •

Stiftelsen för Åbo Akademi har understött spetsforskning vid Åbo Akademi sedan år 2006. I samband med Åbo Akademis 100-årsjubileum år 2018 donerade stiftelsen 15 miljoner euro till universitetet, som riktas till nya spetsforskningssatsningar fram till år 2028.

•

Under perioden 2019–2023 fick forskningsenheterna ett årligt anslag på 250 000 euro per enhet. Därtill riktades 250 000 euro årligen till att stödja spetsforskning enligt aktuella behov.

Motvind i coronatider Projekten FutuDem, CellMech, DemSwed och BACE berördes alla av coronarestriktionerna 2020–2021. För Sahlgrens och Österbackas forskning fick pandemin katastrofala följder. – Labben stängde, campus stängde, länder och landskap inom Finland stängde. Anställda fastnade utomlands. Under en lång tid uteblev all den viktiga kommunikationen i laboratorierna och på konferenser, säger Österbacka. – Löner tickade på, utan att forskningen framskred, konstaterar Sahlgren. Också för FutuDem fick pandemiåren konsekvenser såsom försenade moment i forskningsprocessen. Först i november

i år utförs projektets enskilt största experiment, i form av ett medborgarparlament. – Men vi lärde oss också mycket av den här tiden. Bland annat att medborgarpaneler faktiskt kan ordnas virtuellt och att slutresultatet rent av kan bli bättre, säger Grönlund.

Vetenskapskommunikation Under de gångna åren har stora upptäckter gjorts inom de fyra spetsenheternas forskningsfält, dels inom ramen för projekten, dels på bredare front. I professorernas uppdrag har också ingått att sprida rönen. – Vår målsättning var att förstå hur mekanisk belastning i olika organ på-

verkar biologiska funktioner och inom den här forskningen har det tillkommit mycket ny kunskap. Den artificiella intelligensens frammarsch inom det cellbiologiska fältet har varit enorm, konstaterar Sahlgren. Sahlgren har delat CellMechs forskningsresultat genom populärvetenskapliga artiklar och medverkan i föreläsningar och evenemang. Hon, liksom de andra spetsenhetsledarna, upplever uppdraget som viktigt men tidskrävande. – Den som populariserar vetenskap behöver ändå ha en akademisk bakgrund, menar professorerna. Österbacka nämner revolutionerande ny forskning inom sitt forskningsfält,

>>>

Österbacka nämner revolutionerande ny forskning inom sitt forskningsfält, som bland annat har lett till att bukspottskörtelcancer kan upptäcktas genom blodprov i ett tidigare skede.

som bland annat har lett till att bukspottskörtelcancer kan upptäcktas genom blodprov i ett tidigare skede. Grönlunds FutuDem har bland annat bevisat att den vanliga medborgaren är kapabel att diskutera komplexa politiska frågor med varandra och politiker. – Vår forskning kan karakteriseras som ”laboratorier på fältet” och mitt team har under årens lopp blivit kända som specialister på befolkningsbaserade kontrollerade experiment i demokratiska samtal, säger Grönlund.

Kunskap föder ny kunskap Forskning föder nya frågeställningar

och forskningsfinansiering ger nya tillgångar. Projekten FutuDem, CellMech, DemSwed och BACE uppkom inte ur tomma intet och forskningen kommer heller inte att läggas ner så snart projektperioden är slut. Flera parallella projekt har kommit till under åren och den dryga en miljon euro Stiftelsen för Åbo Akademi investerade i varje spetsenhet har fört med sig ytterligare extern finansiering på uppemot 10 miljoner euro per enhet. – Utan den här satsningen skulle vi ha varit både vetenskapligt och ekonomiskt fattigare, menar Grönlund. Saarela, som forskar inom demografi, har under åren fått upp ögonen för nya aktuella frågeställningar:

– Jag och mina kollegor vill bland annat studera ungas psykiska hälsa, post-pandemimåendet och hur vår religionstillhörighet påverkar oss på olika plan. Professorerna är eniga om att Åbo Akademi behöver ha ett spetskunnande inom vissa områden och hoppas att spetsforskningssatsningen får en fortsättning på lång sikt. – Åbo Akademi kan inte vara bäst på allt, men behöver ha excellens på vissa områden. Bara den här sortens satsningar kan höja universitetets profil och internationella ranking, avslutar Grönlund.

Spetsforskningsenheterna vid Åbo Akademi 1.3.2019–29.2.2024 •

The Future of Democracy – Center of Excellence in Public Opinion Research (FutuDem) kartlägger demokratins tillstånd i världen och testar hur deltagardemokratiska modeller fungerar i praktiken. Enheten leds av professor Kimmo Grönlund.

•

Center of Excellence in Cellular Mechanostasis (CellMech) undersöker hur mekanisk belastning som uppstår genom förändringar i blodflödet eller vävnadsstyvhet påverkar cellers och vävnaders funktioner. Professor Cecilia Sahlgren är forskningsledare.

•

Center of Excellence in Bioelectronic Activation of Cell Functions (BACE) utvecklar en bioelektronisk aktiveringsplattform som gör det möjligt att styra cellsignaleringen och därigenom påverka cellens funktion. Professor Ronald Österbacka leder enheten.

•

Demographic change and ethnolinguistic identity in an intergenerational perspective: The Swedish‐speaking population in Finland (DemSwed) studerar demografiska förändringar och deras konsekvenser med flergenerationella registerdata. Enheten leds av professor Jan Saarela.

I N B L I C K

2 0 2 3

Text: Sonja Finholm • Bild: Pekko Vasantola

En liten dos filosofi kan göra stor nytta Vad kan antika filosofer lära oss nutidsmänniskor? Mycket, säger professor Hans Ruin. Framför allt att bättre kunna förstå oss själva och den tid vi lever i. >>>

rofessor Hans Ruin på Södertörns högskola gillar tvärvetenskap. Ju fler sådana mötesplatser och sammanhang vi lyckas skapa, desto bättre, anser han. I augusti var han en av huvudtalarna på Aboagora – ett evenemang där konsten och vetenskapen möts. – För mig som kulturintresserad filosof var det extra spännande att få ta del av föreställningarna och dansuppvisningarna, samtidigt som jag själv fick prata om det som intresserar mig. Temat för hans anförande var förändring, ett begrepp som är centralt inom den klassiska filosofin och rykande aktuellt än idag. Artificiell intelligens, kriget i Ukraina och klimatförändringen är några av de stora förändringar som vi står inför. Hur kan filosofin hjälpa oss att hantera stora världsomvälvande förändringar? – Det handlar dels om att skapa en historisk medvetenhet och bildning, men också om ett konstruktivt sätt att reflektera kring olika problemställningar och att koppla ihop ansvar och vetenskap. Trots våra tekniska och administrativa framsteg har de mänskliga livsvillkoren inte ändrats speciellt mycket. Det som de gamla filosoferna skrev för 3 000 år sedan är fortfarande relevant. Det handlar om synen på oss själva, naturen och livet i stort, om att vi är en del i ett långt historiskt skeen-

de. Jag tror att alla skulle ha nytta av en liten dos grundläggande filosofi. Hans Ruin säger att vi just nu står inför en stor utmaning – det som står på spel är vår mänskliga kulturs fortsatta liv på den här planeten. Det låter ödesmättat och stort, men är samtidigt ett skeende som pågår och som vi tvingas ta ställning till. – Jag tror att vi behöver en form av kollektiv psykoanalys som ser förbi de drifter som just nu styr mycket av det som händer i världen – girighet, individualism och kortsiktighet. Vi behöver fundera på hur vi hamnade här och vad som egentligen är vårt stora projekt. De här frågorna kan vi få hjälp med genom filosofin och genom att blicka tillbaka i historien. Människorna före oss har tänkt exakt samma tankar. Om vi inte har en klar bild av det förflutna kan vi inte heller komma vidare, utan springer bara runt på samma bana. – Ta till exempel klimatfrågan. Det är först de senaste tio, femton åren som polletten på allvar trillat ned för den stora allmänheten. Samtidigt har mänskligheten alltid ställt till det genom att medverka till att storskaliga ordningar kollapsat, till exempel i form av skogsskövlingar och översvämningar. Har vi inte lärt oss någonting? Enligt Hans Ruin är det aningslöst att utesluta att även vår tids framsteg slutar i en kollaps, men han vill inte heller frossa i negativism, utan tror snarare på en slags icke-naiv hoppfullhet.

Han drar också en parallell till debatten om religioner och fundamentalism, och det allt hårdare debattklimatet där parterna inte tycks kunna närma sig varann. – I dag finns stora sprickor mellan religion och förnuft, eller vetenskap som vissa väljer att kalla det – och de två sfärerna har svårt att samtala. Här kan filosofin vara en brobyggare genom att den historiskt står med ett ben i varje sfär. Här kommer vi tillbaka till det tvärvetenskapliga, till utmaningen med att de flesta forskare i dag är väldigt nischade och rent av obekväma i andra sammanhang än sina egna. Lösningen är enligt Hans Ruin att låta filosofin ta rollen som brobyggare. – Det behövs inte så mycket rent finansiellt, utan det handlar mer om att skapa utrymme för oväntade möten. Om man vill lära sig mer om filosofi, var ska man börja? – Jag rekommenderar att du läser Friedrich Nietzsche, min absoluta favoritfilosof. Han skriver fantastiskt rent litterärt och har ett lekfullt tankesätt som är lätt att ta till sig och som är både tankeväckande och underhållande. Hans samlade verk finns dessutom utgivna i tio band på svenska. Börja med Den glada vetenskapen. Läs den och ta med dig insikterna till din egen kontext.

”Det är först de senaste tio, femton åren som polletten på allvar trillat ned för den stora allmänheten. Samtidigt har mänskligheten alltid ställt till det genom att medverka till att storskaliga ordningar kollapsat, till exempel i form av skogsskövlingar och översvämningar.”

Hans Ruin

Aboagora

Vem: Professor i filosofi på Södertörns högskola i Stockholm. Specialiserad inom fenomenologisk och hermeneutisk filosofi samt antik filosofi.

Vad: Ett årligt återkommande internationellt evenemang som sammanför konst och vetenskap. Ordnades första gången år 2011.

Gör: Undervisar och forskar kring filosoferna Martin Heidegger och Friedrich Nietzsche.

År 2023: Årets tema var Tomhet. Symposiet ordnades den 23–25 augusti i Sibeliusmuseum i Åbo.

Aktuell med: En av huvudtalarna på Aboagora 2023. Medredaktör för Nietzsches samlade verk på svenska.

Arrangörer: Åbo universitet, Stiftelsen för Åbo Akademi, Åbo Akademi och Konstakademin vid Åbo yrkeshögskola.

Koppling till Åbo: Hans Ruins farfar, Hans Ruin den äldre, var professor i filosofi vid Åbo Akademi. Hans far har finländskt ursprung, men flyttade till Sverige efter kriget. ”Vi har fortfarande kvar familjens sommarställe i Ingå skärgård och jag är där varje sommar tillsammans med mina syskon och kusiner.”

I N B L I C K

2 0 2 3

Full koll på stiftelsestödd forskning Text: Fredrika Blomqvist • Bild: Erik Saanila

Stiftelsen för Åbo Akademi har sedan våren 2023 en ny forskningskoordinator, Nina Blom. Forskningskoordinatorn är en nyckelperson i koordinerandet av forskningsansökningar samt identifieringen och rapporteringen av genomslagskraft och samhällsrelevans. Tidigare har Nina Blom arbetat inom forskningsadministrationen vid Helsingfors universitet, främst med frågor som tangerar den tidiga forskarkarriären, samt som specialist inom forskningsfinansiering vid Åbo universitet. Jobbet som forskningskoordinator vid Stiftelsen för Åbo Akademi lockade, eftersom arbetsbeskrivningen lät intressant och knöt ihop flera aktuella teman med möjligheten att synliggöra forskningens samhällsrelevans och genomslagskraft. – Det var en otrolig möjlighet! Helheterna och frågorna vi arbetar med är bredare och perspektivet delvis annorlunda än vad jag jobbat med tidigare. Förutom att jag har forskarbakgrund har jag jobbat mycket med forskare inom olika discipliner och stadier i karriären. Jag hoppas därför att jag kan fungera som kontaktyta mellan stiftelsen, forskarna och forskningsadministrationen vid Åbo Akademi, samt övriga samarbetspartner, säger Blom. Blom trivs med jobbet och säger att stiftelsens målsättningar stämmer väl överens med hennes egna. – Vi vill föra en aktiv dialog med forskare och stärka forskningsprofilen

i nära samarbete med Åbo Akademi. Samtidigt jobbar vi för att våra egna processer ska vara öppna, fungerande och ändamålsenliga, säger Blom. Forskningskoordinatorn ansvarar bland annat för koordineringen av ansökningar som riktas till stiftelsen och fungerar som kontaktperson för de av stiftelsen finansierade interna* spetsenheterna vid Åbo Akademi. – Jag samarbetar också med olika forskningsrelaterade enheter vid Akademin som stiftelsen finansierar och jag är spindeln i nätet för det nya bidragshanteringssystemet, säger Blom. Ett centralt mål är att aktivt identifiera och rapportera genomslagskraft och samhällsrelevans i den forskning som stiftelsen finansierar. Även personer utanför det akademiska ska kunna ta del av forskningsresultat. Då är det viktigt att sätta resultaten i perspektiv. För att

kunna förstå forskningen behöver vi förstå hur man närmat sig problemet. – Bra forskning är av hög kvalitet och följer god vetenskaplig praxis. Vi vill möjliggöra forskning med genomslag: den ska ha en riktning eller sträva efter att skapa en eftertraktad förändring. Samtidigt är det viktigt att berätta hur finansieringen via forskningsprojektet bidragit till förändringar i samhället, säger Blom. Det är nödvändigt att forskningsfinansieringen står på en hållbar grund. Därför följer stiftelsen med forskningsfinansieringens utveckling både nationellt och internationellt och utforskar nya strategiskt viktiga satsningar. – Stiftelsen har ett ansvar att kommunicera mervärdet av olika strategiska satsningar och det här är något som vi kommer att arbeta aktivt för i framtiden, säger Blom.

*Stiftelsen finansierar interna spetsenheter vid Åbo Akademi och de konkurrensutsätts enbart för forskargrupper vid Åbo Akademi.

Utställningsamanuensen om utställningsamanuensen Text: Fredrika Blomqvist • Bild: Erik Saanila

Sibeliusmuseum sökte i våras en utställningsamanuens. I takt med att utställningsverksamheten vuxit fanns behov av att grunda en ny befattning med fokus på utställningsarbetet. Tidigare har museets team hjälpts åt med att sammanställa och koordinera utställningarna. Ilona Vanhakartano, du är Sibeliusmuseums nya utställningsamanuens. Vad fick dig att söka jobbet? – Jag har studerat museologi och var redan under min studietid intresserad av museiverksamhet. Jag tänkte ändå att arbetet med utställningar lät lite skrämmande och var inte säker på att det är något som jag vågar mig på. Under studierna fick jag en annan bild av arbetet och insåg att det skulle passa mig perfekt eftersom jobbet är mångsidigt och också utmanande. – Jag har alltid tyckt om utställningar. Arbetet kring dem är varierande och kräver en hel del planering. Man måste ha förmågan att kunna föreställa sig abstrakta saker men samtidigt vara praktiskt lagd för att kunna bygga och pyssla, säger Vanhakartano. Har du jobbat på museum tidigare? – Ja, jag arbetade som guide vid Tavastehus slott och skötte samtidigt andra museirelaterade uppgifter. Jag har också arbetat på Vanhalinna museum i Lundo, som ägs av Stiftelsen Turun Yliopistosäätiö. Mina arbetsuppgifter var tidigare spretigare, så jag ser fram emot att ha möjligheten att koncentrera

mig på en sak, det vill säga uppgiften att förverkliga utställningar. Hur skulle du beskriva en typisk arbetsdag? – Ingen dag är den andra lik, så en typisk arbetsdag som utställningsamanuens finns inte. Arbetsuppgifterna är mångsidiga och att planera kommande utställningar kräver mycket forskning och förhandsarbete. När utställningen väl öppnar är jag på plats och fixar alla möjliga sista-minuten grejer. – Jag samarbetar mycket med museets kulturproducent och museiarkivet. På mitt bord ligger också att komma med förslag på nya teman för utställningar och därför är viktigt att hålla koll på aktuella ämnen, forska i dem och se vad som går att förverkliga, säger Vanhakartano.

jag blev en del av arbetsgemenskapen. Alla har varit väldigt hjälpsamma och tålmodiga och jag fick i lugn och ro hitta min plats på den nya posten. Jag kände mig snabbt hemma här, säger Vanhakartano. Men det är klart att det finns utmaningar och överraskningar med utställningsarbetet, man måste kunna leva med stress och oklarhet under en längre tid. – Jag började jobba på Sibeliusmuseum i juni. Då inleddes planeringen av utställningen Älskade, hatade betong och det är den första utställningen på museet som jag hållit i trådarna för. Jag blev själv överraskad över hur vackra de finska betongbrutalistiska pärlorna faktiskt är, säger Vanhakartano. Läs mer om betongbrutalismutställningen på sid 52.

Har jobbet motsvarat dina förväntningar? – Den enda överraskningen var hur lätt 51

ÄLSKADE HATADE BETONG

Brutalism i Finland

Text: Sonja Finholm • Bild: Annika Welling-Nyberg

Stora ytor av rå betong – vackert eller fult? Betongbrutalismen har under alla tider väckt känslor. Nu visas utställningen Älskade hatade betong i Sibeliusmuseum i Åbo. Den finländska betongbrutalismen har under åren väckt avsky, men i dag har den gjort något av en comeback och bjudits in i arkitekturens finrum. Utställningen Älskade hatade betong – Brutalism i Finland visar upp miniatyrmodeller och fotografier av den kontroversiella stilen och öppnar upp detaljer som gör att besökaren kan ta till sig materialet på ett nytt sätt och förstå tankarna bakom arkitekturen. Betongbrutalism är, precis som namnet säger, en stil som förknippas med ytor av rå betong och som var vanlig i Finland under 1960-talet. Utställningen baserar sig på forskaren och författaren Mikko Laaksonens bokprojekt Brutalismi Suomessa, som kartlägger finländska brutalistiska byggnader. Arbetet beskrivs som en kapplöpning mot tiden. Många av de äldre betongbyggnaderna hotas nämligen av rivning. – Om du är nyfiken rekommenderar jag ett besök hos oss. Museet utgör dessutom den perfekta inramningen för utställningen. Byggnaden, som är ritad av Woldemar Baeckman, är ett karakteristiskt exempel på betongbrutalism, säger utställningsamanuens Ilona Vanhakartano.

Stilen väcker känslor både för och emot. Vanhakartano hade blandade känslor inför betong – innan hon började arbeta med utställningen uppfattade hon materialet som tungt och tråkigt, och dessutom med stor klimatpåverkan. – I dag har jag en helt annan syn. Betong är ett mångsidigt och rent av vackert material. Se bara på museets fasad, på avstånd påminner ytan nästan om trä, och när man kommer in möts man av en helt annan miljö än utsidan döljer. Sibeliusmuseum är både utställningslokal och ett av de 14 utställningsobjekten. Här finns bland annat bilder av utrymmen som besökare annars inte får se. – Oavsett vad du tycker är det här ett bra tillfälle att lära sig mera om betongbrutalismen. Visste du till exempel att det produceras fem miljoner kubikmeter betong i Finland varje år, och över 13 miljarder i hela världen? Utställningen Älskade hatade betong – Brutalism i Finland på Sibeliusmuseum 17.9.2023–7.1.2024.

ETT HUS FULLT AV MUSIK

Unik arkitektur, intressanta utställningar & fascinerande konserter

mikä tulee tähän???

Biskopsgatan 17, Åbo

Vill du veta mer om vad Stiftelsen för Åbo Akademi gör? Läs vår e-årsberättelse på årsberättelse.stiftelsenabo.fi

Följ oss på sociala medier:

stiftelsenabo.fi