Ledare

Den finska sommaren bjuder på tropisk hetta och jag har fått min första dos coronavaccin – livet ler! Utan att jinxa något börjar man äntligen se ljuset i tunneln. Kanske är coronapandemin snart ett minne blott?

Genom att kolla tillbaka på det gångna coronaläsåret, påvisas det åter igen svart på vitt hur galet anpassningsbar människan de facto är. Till en början var det för många, inklusive mig själv, innerligt svårt att acceptera en coronavardag med begränsad fysisk kontakt och därav otaliga timmar framför datorskärmen. Nu har detta kommit

att bli det nya normala och det är nästan så att det kan kännas lite skrämmande att

småningom återgå till livet efter coronapandemin.

Vi i styrelsen har under våren stött på flera pandemirelaterade utmaningar och tvingats hitta på alternativa lösningar efter alternativa lösningar. Det nya normala är att samtidigt planera plan a, b och c. Man kan lugntsäga att viunder vårt första halvår som styrelse behövt slå ihop våra huvuden ofantliga gånger och om inte annat har vi definitivt fått utveckla vår problemlösningseller rentav krishanteringsförmåga. Tillsammans klarar man ändå allt och de

sammankomster vi lyckats ordna för Stadgeiterna har åtminstone fyllt mig med enorm värme. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta digitala samkväm men ack vad värdefullt det har varit att få träffa

människor och stämma upp till sång, även om det må ha varit via Zoom. Åter igen, människan är beundransvärt

anpassningsbar.

Det var till en börjaninget alldeles självklart val för mig att gå med i Stadgas styrelse detta år eftersom jag ändå kunde ana ännu ett år av det nya normala. Efter ett halvår

Manda Gullberg Chefredaktör

ångrar jag mig inte en sekund. Vikten av gemenskap har varit extra påtaglig under denna tid och därav har det nu om någonsin känts oerhört viktigt att jobba för studielivsgemenskapen bland våra medlemmar. Ämnesföreningsgemenskap är för de flesta studerande av synnerligen stor vikt för upprätthållandet av välmåendet. Plötsligt blev kansliturerna på Zoom avgörande för att återfinna vardagsork och studiemotivation. Även om vi försökt

upprätthålla verksamheten i den utsträckning som varit möjlig så är det ingen nyhet att ensamhet dessvärre varit ett

utsträckt problem bland studerande under pandemin och någonting vi kommer behöva jobba stenhårt med också efter pandemins slut. Mot denna bakgrund känns det fantastiskt att få arbeta mot en bättre

studievardag för våra medlemmar.

Min styrelsepost, informationsansvarig och chefredaktör, har ändå gladeligen gått att fullfölja relativt normalt även under dessa omständigheter. Det har därför känts kolossalt viktigt för mig att inkludera många Stadgeiter i medlemstidningen eftersom det nu om någonsin är viktigt att känna tillhörighet till någon slags gemenskap. Med hjälp av mina hjältar i redaktionskommittén har detta lyckats fint och jag blir alldeles varm i hjärtat av hur starkt Stadga-andan lyser igenom i detta sommarnummer av Stadgaensium. Stadgagemenskapen lever vidare oberoende av om det sker fysiskt eller på distans.

Detta nummer är fyllt med massor av lättsam sommarläsning. Redaktionen berättar om sina personliga sommarparadis, Matilda tipsar om sommarsporter och Linnéa tillsammans med en drös Stadgeiter lever Åbos bästa sommarliv och recenserar

uteserveringar. Tredjeårets studerande Nina berättar om sin

upplevelse av att åka på utbyte till Bergen och dessutom under en rådande pandemi. Frågan vi alla ställt oss besvaras även i detta nummer: ”Var är Paula?”. Ta med tidningen till ditt eget sommarparadis och känn in Stadga-gemenskapen! Slutligen vill jag tacka min kära redaktionskommitté och alla övriga skribenter för att vi tillsammans lyckats ta fram ett härligt sommarnummer även om Finland bjudit på tropisk hetta. Nu är jag mer än redo för min andra coronaspruta och ser fram emot att träffa er alla i höst!

”Stadga-gemenskapen lever vidare oberoende av om det sker fysiskt eller på distans

Manda Gullberg

Chefredaktör