Advok atprat m ed
Lina Bergqvist Advokatfirman Vinge, lina.berqvist@vinge.se
Medlingsinstitutets frammarsch l En medlare är en oberoende tredje aktör, oftast en advokat eller
en rådman, som ska hjälpa två oense parter att komma överens på ett sätt som bägge kan känna sig tillfreds med. Oberoende av om parterna avtalat om att lösa tvisten genom skiljeförfarande eller allmän domstol kan de inleda tvisten med ett medlingsförfarande om de är överens om detta. Många företagare vet inte att medling finns. Advokater är dessutom generellt sett negativt inställda till medling. Anledningen till detta är enligt min uppfattning att det inte finns en medlingskultur. Den låga status som medling för tillfället har i kombination med okunskap inför de klara fördelar som medling har för företagen, innebär att företag i många fall drabbas av höga rättegångskostnader helt i onödan. Rättegångskostnader i tvister är svåra att budgetera. En tvist innebär dessutom att mycket tid tas i anspråk av anställda – tid som istället skulle kunna användas för att bedriva business. En tvist innebär dessutom förlorade affärer till följd av att affärsrelationen med motparten havererar. Vi har många framgångsrika lösningar på tvister idag – där framförallt skiljeförfarande är kostnadseffektivt. Som ett komplement till skiljeförfarande är medling ett lysande verktyg när parterna har haft en lång affärsrelation. Ett tidigt medlingsförfarande kan vara både kostnadsbesparande och en effektiv lösning på en annars långdragen tvist. Det är inte ovanligt att en tvist vid allmän domstol tar tre år om den förlorande parten i tingsrätten överklagar till hovrätten. Tre års upparbetade rättegångskostnader – med eller utan rättsskydd – kan bli ansenliga summor framförallt om klienten enbart vinner till viss del eller helt förlorar. Under sådana omständigheter landar delar av eller hela målets rättegångskostnader på – helt eller delvis – förlorande part. Istället för tre års tvistande vid allmän domstol tar ett medlingsförfarande någon månad där förfarandet avslutas med 1–2 arbetsdagars förhandling, om det inte är en komplex tvist. Medling sker under konfidentiella former och bygger på god vilja från bägge parter med rätt beslutande företrädare i bolagen närvarande. Det finns inget tvingande moment i förfarandet och part kan närsomhelst välja att fortsätta en domstolsprocess eller ett skiljeförfarande. För bolagsjurister, som behöver förhålla sig till en begränsad budget, är det också en klar fördel att kunna förutse hela kostnadsbilden i form av kostnaden för medlaren och utfallet vid medlingen. Det är mycket svårare att budgetera för en tvist med flera möjliga utfall, som i sin tur medför olika fördelning av rättegångskostnaderna. Det är också svårt att förutse tidsåtgången. Förutom de tidsmässiga och kostnadseffektiva fördelarna med medling är den största fördelen enligt min erfarenhet att parterna faktiskt kan få till en överenskommelse som hade varit omöjlig att nå genom en dom. Medlaren är nämligen inte formellt bunden av parternas yrkanden d v s hur parterna fört sin talan. Genom medling kan parterna komma överens om en skräddarsydd lösning på tvisten där andra parametrar – utöver vad tvisten avser – kan vara en del av överenskommelsen. Vid handläggning av tvistemål vid allmän domstol har det
sedan länge funnits ett förlikningsmoment där domstolen ska verka för att parterna ska komma överens innan huvudförhandling (RB 42 kap. 17 §). Ett medlingsförfarande inleds dock typiskt sett vid en tidigare tidpunkt – när några betydande kostnader inte är upparbetade hos parterna. Medlaren kan utses gemensamt av parterna som därigenom har möjlighet att välja en klok person med erfarenhet från liknande tvistefrågor. Detta skiljer sig från förlikningsförhandlingarna vid allmän domstol där en rådman lottas ett mål oberoende av erfarenhet av själva saken. I Stockholms Handelskammares Skiljedoms Instituts (”SCC”) Medlingsregler – som är internationellt erkända – finns dessutom en bestämmelse som gör det möjligt för parterna att utse medlaren till skiljeman och begära att denne ska fastställa förlikningsavtalet i en skiljedom som då blir verkställbar. Liknande möjlighet finns även vid allmän domstol genom lagen (2011:869) om medling i vissa privaträttsliga tvister. Ett syfte med lagen var att utöka möjligheten till medling i Sverige. Medlaren skulle ha tystningsplikt och det skulle finnas möjlighet att få överenskommelsen stadfäst genom dom på liknande sätt som enligt SCC:s Medlingsregler. I båda fallen blir överenskommelsen verkställbar hos Kronofogdemyndigheten. Enligt min uppfattning har dock lagen blivit ett marknadsföringsinstrument för medling snarare än ett naturligt steg i tvistelösningens Sverige. Genom SCC:s regler och lagen om medling har Sverige i vart fall närmat sig en internationell medlingstrend. Vid New York Supreme Court’s avdelning för kommersiella tvister övergår numera en av fem tvister till medlingsförfarande. Medlingstrenden har växt sig stark i Asien – mycket till följd av att engelsk rätt tillämpas i hög utsträckning i Hong Kong, Singapore och Peking. I Hong Kong har sedan länge funnits en stor marknad för
Förutom de tidsmässiga och kostnadseffektiva fördelarna med medling är den största fördelen enligt min erfarenhet att parterna faktiskt kan få till en överenskommelse som hade varit omöjlig att nå genom en dom. medlare vid internationella tvister. I Florence och Singapore finns dessutom särskilda medlarcentrum vilket visar på en växande marknad. I England och USA är det snarare regel än undantag att parterna inleder en tvist med att försöka komma överens genom att anlita en s k medlare. En anledning kan vara att om en part är ovillig till att föra diskussioner om uppgörelse kan en stor del av rättegångskostnaderna oberoende av framtida utgång i tvisten landa på den ”ovillige” parten. Därför innehåller många tvisteklausuler i avtal under engelsk rätt ett medlingsmoment. En medlare har internationellt sett en hög status. I Sverige har vi dock inget krav på ackreditering. Här kan vem som helst verka som medlare. Utan någon kvalitetskontroll kan en utövare sätta upp sig på Domstolsverkets lista över medlare, som publiceras på myndighetens webbplats www.dom.se. Detta är enligt min uppfattning ett problem. Med den ökade globaliseringen bör Sverige hänga med i utvecklingen och inkorporera en positiv medlingskultur – det är till företagens bästa. De tvister som uppkommer i långvariga affärsrelationer kan lösas kostnadseffektivt genom medling. Det bör inte bara vara common law länder som ser medling som en del i affärsverksamheten – entusiasmen bör finnas även i länder som Sverige. Även om Sverige sedan 2008 har en ökning av medling vid tvister har vi en lång väg kvar att gå innan medlingsinstitutet får den plats den förtjänar som tvistlösningsverktyg.
19
Sydsvenskt Näringsliv Nr 2.2016