Page 1

NYDen_levande_litteraturen

09 02 25

11.32

Sida 1

DEN LEVANDE LITTERATUREN är en kronologisk allmän och svensk litteraturhistoria för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Den är anpassad till gymnasiets A- och B-kurs i svenska med tonvikt på litteratur från 1800- och 1900talen. Bild och layout tillsammans med en personlig författarröst gör boken och litteraturhistorien levande för läsaren. Till Den levande litteraturen hör Levande texter, en antologi för litteraturläsning och temastudier. Förutom olika slags uppgifter till textutdragen innehåller antologin också instuderingsfrågor till huvudboken. Den levande litteraturen och Levande texter är en del av JanssonLevanderpaketet, ett heltäckande språkoch litteraturpaket i tre nivåer. Till Den levande litteraturen, Levande texter och Handbok i svenska språket finns två kopieringsfria elevhandledningar (Svenska A och Svenska B) att ladda ner kostnadsfritt från www.liber.se. Utbildningsradions serie UR-svenska baseras på Den levande litteraturen. En översikt över alla tv- och radioprogram samt beställningsinfo finns i boken.

EUROPAS MEDELTID

RENÄSSANS OCH KLASSISISM

UPPLYSNINGEN

ROMANTIKEN

REALISM OCH NATURALISM

NORDEN EFTER 1830

OMVÄLVNINGARNAS DECENNIER

MANLIGT, KVINNLIGT, JÄMLIKT

EFTERKRIGSTIDEN

I VÅR TID

Best nr 21-21103-8 Tryck nr 21-21103-8-04

Ulf Jansson DEN LEVANDE LITTERATUREN

ANTIKEN

DEN LEVANDE LITTERATUREN

Ulf Jansson


TA

Sid.001-008

05-02-14

14.53

Sida 3

Den levande litteraturen Levande litteratur har vuxit fram ur människors behov av att berätta om sina liv, av att förstå sin lycka och sin olycka. Och läsarnas behov av berättelser som hjälper dem att orientera sig i tillvaron har ju alltid varit desamma, även om behoven numera ofta tillgodoses genom andra kanaler än skönlitteratur. Den levande litteraturen är en litteraturhistoria, anpassad till gymnasiets A- och B-kurs i svenska. Tyngdpunkten ligger på modern litteratur, särskilt den från 1900-talet, och presentationen av nyare författarskap har utformats med tanke på de nedslag i modern litteratur som skall ske under A-kursen. Vidare betonas de tidlösa, allmänmänskliga motiven i behandlingen av den äldre litteraturen, bl.a. för att underlätta temaläsning kring t.ex. ”hjältar” och ”kärlek”. Vid sidan av grundtexten löper en serie utvikningar och fördjupningar, alla satta med röd text. Dessa texter går att hoppa över utan att man tappar sammanhanget i den löpande framställningen. Man kan säga att boken innehåller två kursnivåer, vilket kan underlätta arbetet i heterogena klasser. En litterär ordlista avslutar de flesta kapitlen. Den kan användas som obligatorisk repetition eller som fördjupning för de vetgiriga. I jämförelse med Jansson-Levander: Litteraturen – epoker och diktare är Den levande litteraturen väsentligt kortare. De idéhistoriska avsnitten är färre, i omskriven form finns några av dem kvar som fördjupningar. För huvuddelen av framställningen är undertecknad ansvarig. För kapitlen om renässansen och upplysningen svarar Martin Levander, mångårig vän och kollega. I dagens mediesamhälle är det viktigt att kunna visa fram litteraturens unika kvaliteter. För den uppgiften behövs först och främst engagerade lärare. Min förhoppning är, att en lärobok med ett mer direkt och personligt tilltal än brukligt är, kan vara till hjälp i det arbetet. Ulf Jansson

I den andra upplagan av den levande litteraturen är de två sista kapitlen, s. 301 och framåt, utökade, omarbetade och moderniserade.


TA

Sid.001-008

05-02-14

14.53

Sida 5

Innehåll ANTIKEN 1 h o m e ro s

Grekerna 2

c at u l lu s

s a p f o a i s k y lo s • s o f o k l e s e u r i pi d e s • a r i s to fa n e s •

a r i s tot e l e s

Romarnas rike 20

ov i d i u s

v e rg i l i u s

p l au t u s

c i c e ro

Bibeln 26 EUROPAS MEDELTID 33

Kristen kultur 34 Riddarkultur 36

g r ev i n n a n av d i a

dante

c h r é t i e n d e t roy e s m.fl.

Den nya stadskulturen 42 •

b o cc acc i o

c h au c e r

v i l lo n

Island mellan hedniskt och kristet 50

e g i l s k a l l ag r i m s s o n

snorre sturlason

Svensk medeltid 57

b i rg i t ta av va d s t e n a

RENÄSSANS OCH KLASSICISM 63

Humanism och renässans 64 c e rva n t e s

s h a k e s pe a r e

Fransk-klassicismen 72

r ac i n e

molière

rabelais

Stormaktstidens Sverige 77

stiernhielm

w i va l l i u s

lu c i d o r


TA

Sid.001-008

05-02-14

14.53

Sida 6

UPPLYSNINGEN 81

England 82

defoe

s w i f t m.fl.

Frankrike 87 vo lta i r e

Sverige 90 vo n d a l i n

n o r d e n f lyc h t • k e l lg r e n b e l l m a n m.fl.

lenngren

ROMANTIKEN 101

Förromantiken – en känslosam våg 102

m ac ph e r s o n

yo u n g

ro u s s e au

goethe

Tysk romantik 118 h e i n e m.fl.

Romantik på engelska 121 b y ro n

thorild

poe

s cot t m.fl.

Romantiken i Sverige 128

wa l l i n

s tag n e l i u s ry d b e rg

geijer

tegnér

REALISM OCH NATURALISM 135

Litteraturen blir en marknadsvara 136

dickens

s y s t r a r n a b ro n t ë verne

b a l z ac

dumas d.ä.

Realismen utvecklas till naturalism 153 m au pa s s a n t

f l au b e rt • zo l a • to l s to j b au d e l a i r e • w h i t m a n

Sekelslut och sekelskifte 173 co n r a d

t j e c h ov

gorkij

d o s to j ev s k i j


TA

Sid.001-008

05-02-14

14.53

Sida 7

NORDEN EFTER 1830 181

Nöjesläsningen ökar 182 Från romantik till realism 182 a l m qv i s t

b r e m e r • ru n e b e rg • a n d e r s e n s t r i n d b e rg • b e n e d i c ts s o n

h e i d e n s ta m

Nittitalet 207

fröding

karlfeldt

ibsen

l ag e r l ö f

Svenskt sekelskifte 219 s ö d e r b e rg

b e rg m a n

OMVÄLVNINGARNAS DECENNIER 227

Ny syn på tillvaron 228 Tysk självprövning 229

r e m a rqu e

mann

hesse

Romanen förnyas 237

p ro u s t

j oyc e

wo o l f

kafka

Den lyriska modernismen: alla gränser sprängs 244 trakl

m a j a kov s k i j

b r e to n

e l i ot

Modernister i Norden 258

s ö d e rg r a n

d i k to n i u s

l ag e r k v i s t

ekelöf

johnson

MANLIGT, KVINNLIGT, JÄMLIKT 271

Mannen som man och människa 272 h e m i n g way

m a l r au x

sandemose

Kvinnovärldar 281 wägner

u n d s e t • s a n d e l • b l i x e n • m oa m a rt i n s o n vo n k ru s e n s t j e r n a • b oy e

De självlärda 290 m o b e rg

lo - j o h a n s s o n • f r i d e g å r d h a r ry m a rt i n s o n

lu n d k v i s t


TA

Sid.001-008

05-02-14

14.53

Sida 8

EFTERKRIGSTID 301

Att bearbeta krigets sår 302 böll

grass

I krigsmaskinen 304 mailer • heller

linna

Framtiden som mardröm 308 huxley

boye

orwell

Den hotade existensen 312 sartre

de beauvoir • camus • dagerman

Svenska poeter från fem decennier 319 lindegren

vennberg • forssell • tranströmer sonnevi • lugn

palm

Vislyrik 326 sjöberg

taube

ferlin

vreesvijk

Några svenska författare 331 delblanc

ekman

enquist • jersild • lidman sjöwall-wahlöö

lindgren

Några internationella författare 343 bradbury

golding • kemal • king • márques soyinka • tolkien • wassmo

solsjenitsyn

Den moderna teatern 356 o’neill

brecht

beckett

norén

I VÅR TID 363

Litteratur och populärlitteratur 364 Samtida berättare 364 alfvén

edelfeldt • guillou • mankell • naipaul oates • tunström • östergren

Rockålderns poeter 383 dylan

lundell

Person- och titelregister 390 Register över litterära begrepp 397 Nobelpristagare 398

rushdie


Kap 01 Antiken.Sid 001-032

05-02-14

15.11

Sida 1

ANTIKEN Vi skall här följa framväxten av grekisk litteratur och kultur, hur de förs vidare inom romarriket och hur de till slut kolliderar med en helt annan föreställningsvärld: den bibliska. I detta möte formas en världsbild som sedan dess helt satt sin prägel på Europa och kommit att dominera en stor del av världen.

Poseidontemplet vid Kap Sunion söder om Aten.


Kap 01 Antiken.Sid 001-032

05-02-14

15.11

Sida 2

Grekerna

2

På 700-talet f.Kr. utvandrade greker i massor från det överbefolkade fastlandet. De bosatte sig på öarna i östra Medelhavet och i Syditalien. Där byggde de handelsstationer och städer och hade snart kontroll över handeln på Medelhavet. Med detta började den grekiska kulturens storhetstid. Under några århundraden f.Kr. blommar den grekiska kulturen upp med en kraft som än idag sätter spår. På område efter område läggs här grunden till europeisk kultur och västerländsk civilisation. Filosofer som Aristoteles och Pythagoras söker förnuftsmässiga förklaringar till hur världen och det mänskliga tänkandet egentligen är beskaffade. Ur deras spekulationer växer naturvetenskap och matematik. Arkitekter reser byggnader och skulptörer avbildar människor på ett sätt som fortfarande speglas i våra skönhetsideal. Diktare som Homeros och Sofokles tolkar människan och hennes livsöde i berättelser som än idag är mönster för hur man bygger upp en historia så att den fängslar sin publik.

Epik På de grekiska öarna i Medelhavet härskade köpmän, krigare och adliga godsherrar. Dessa rika furstehov blev viktiga kulturcentra. Det var här de professionella underhållare som kallas rapsoder fann sin publik. Epos var en genre öppen

antiken

för alla. Rapsoderna drog från plats till plats och uppträdde vid hoven. Ofta framträdde de inför tusentals människor vid de stora årliga folkfester, som varje stad av någon betydelse anordnade. Varje rapsod lärde sig ett antal epos utantill – de blev ”hans”. Han förbättrade dem förstås här och där, och när publiken sporrade honom kunde han också brodera ut särskilt populära avsnitt efter eget huvud. På så sätt blev eposens myter om gudar och hjältar mycket spridda. När skrift blev vanligare nedtecknades berättelserna och kom att ingå i ”Första läseboken” för skolbarnen. Rapsoderna utgick ifrån muntliga berättelser och sagor som alla kände till. Det var krigsäventyr, skepparhistorier och myter om de väldiga gudar som påstods hålla till på berget Olympos. Men av detta välbekanta skapade de sina egna versioner, sin egen ”mix”. Sådana långa, sammanvävda berättelser om hjältar och äventyr kallades epos.

Rapsoden Homeros En av dessa kringvandrande underhållare ses som den europeiska litteraturens urfader. Han går under namnet Homeros och lär ha levat på 700-talet f.Kr. Hans berömmelse vilar på två versepos: Iliaden och Odysséen.

Iliaden Staden Troja på Turkiets västkust var en farlig konkurrent till grekisk handel i denna del av Medelhavet. Grekerna kalla-


Kap 01 Antiken.Sid 001-032

05-02-14

15.11

Sida 3

de den ”Ilion”, intog den flera gånger och lade den i ruiner. Om ett av dessa krigståg handlar ”Sången om Ilion”, Iliaden. Huvudpersonerna är småfurstar och framstående krigare både bland greker och trojaner. Det enkla folket nämns inte. Undantaget är soldaten Thersites, men han framställs enbart som ful, gapig och dum. Olympens gudar spelar däremot en framträdande roll, de stöder olika sidor i striden och intrigerar mot varandra. De ingriper också utan problem i striderna, eftersom de är osynliga. Kriget har utlösts av ett gräl mellan tre gudinnor om vem som är vackrast. Prins Paris från Troja blir skiljedomare och utser Afrodite, kärlekens gudinna, till segrare. Men Afrodite har mutat Paris och lovat honom världens vackraste kvinna, den sköna Helena. Paris rövar bort Helena från Sparta och för henne till Troja. Förnärmad och svartsjuk samlar hennes make Menelaos och hans bror Agamemnon en allgrekisk här och sänder den att belägra Troja. handling

Men allt detta hör till äventyrets förhistoria och Homeros berättar inte sin historia kronologiskt. Hans teknik är mer raffinerad än så. När Iliaden börjar har Troja redan varit belägrat i nio år och vi får egentligen bara följa händelseförloppet under sju veckor. Och det är veckor av väldiga, böljande strider och upprivande inre grekiska stridigheter.

Grekernas befälhavare, ”den mäktige kung Agamemnon”, har rövat till sig en välväxt prästdotter från ett närbeläget Apollontempel. Då ingriper guden Apollon själv och sänder pest över den grekiska hären. ”Den snabbfotade Akilles”, grekernas skickligaste härförare, förstår hur det hela hänger ihop och pressar Agamemnon att återlämna Apollonprästens dotter. För att trösta sig lägger Agamemnon beslag på Akilles favorit, ”den fagerkindade Briseis”. Akilles blir rasande och drar sig ur striderna; nu skall den fräcke Agamemnon få klara ledningen av kriget på egen hand! Och mycket riktigt – utan Akilles står sig grekerna slätt. Då får gode vännen Patroklos låna Akilles berömda gudasmidda rustning. När de grekiska soldaterna ser Akilles rustning i stridsvimlet, fattar de mod och driver trojanerna tillbaka. Plötsligt kommer Hektor, trojanernas vassaste krigare, och fäller Patroklos. Triumferande ikläder sig Hektor Akilles rustning. En ny och väldigare vrede griper Akilles. Han jagar tag på Hektor och efter en kraftmätning utan like kämpar Akilles ned sin bäste väns baneman. Hans hat stillas inte ens av Hektors död, utan för att skända den döde släpar han honom efter sin stridsvagn varv efter varv runt Patroklos grav. Men när Hektors fader, trojanernas kung, söker upp Akilles för att friköpa sonens lik, inträffar en märklig förändring hos den store krigaren. Mätt på strid och blod börjar han ömka den sörjande fa-

3

antiken


Kap 01 Antiken.Sid 001-032

05-02-14

15.11

Sida 4

4

Troja intas. Fransk målning från 1600-talet.

dern, hans vrede stillas och den gamle får sonens lik med sig hem. Berättelsen slutar med Hektors högtidliga begravning i Troja. Så småningom lyckas Odysseus och andra greker, gömda i en väldig trähäst, ta sig in i staden. Troja jämnas med marken, de tillfångatagna männen avrättas och kvinnor och barn görs till slavar. Men belägringens upplösning nämns inte i Iliaden – inte ens händelsen med trähästen, den mest berömda episoden under hela kriget! (Den berättas istället i Homeros nästa epos, Odysséen.)

antiken

b e r ä t ta rt e k n i k o c h i d e a l

Iliaden handlar alltså först och främst om Akilles vrede, hur den väcks och stillas. Men mellan de dramatiska höjdpunkterna i den historien berättas ofta och utförligt om allt möjligt annat: om händelser före kriget, om krigarnas rustningar och om belägringsflottans alla skepp och hur de ser ut, den berömda ”skeppskatalogen”. Därför flyter berättelsen framåt i ett makligt tempo och man brukar kalla denna utförlighet i skildringen den episka bredden hos Homeros.


Kap 01 Antiken.Sid 001-032

05-02-14

15.11

Sida 5

Det är krigiska ideal som genomsyrar Iliaden: de modigaste och listigaste kämparna tar hem spelet, den mäktigaste och starkaste har rätten på sin sida. Som en röd tråd genom berättelsen löper också Apollons dygder: Var måttfull i allt! Förhäv dig inte mot gudarna! Men flera av grekernas främste gör sig skyldiga till just dödssynden hybris, när de rusiga av segerns yra plundrar Troja. Värst av alla går Aias fram; han våldtar en prästinna – en trojansk prinsessa – mitt på gudinnan Athenas eget altare. Athenas hämnd blir hård: Aias skepp förliser och han själv drunknar, Agamemnon mördas vid hemkomsten av sin svartsjuka hustru och Odysseus tvingas irra omkring på havet i tio år innan han når sin hemö Ithaka.

finner den sköna kungadottern Nausikaa honom och för honom till sin faders hus. Vid kvällens fest får Odysseus höra en rapsod framföra Sången om Ilion och den särskilt populära episoden om Odysseus krigslist med trähästen. Rörd av minnena avslöjar Odysseus vem han är och börjar berätta om sina äventyr. Färden börjar väl, berättar han, men häftiga stormar driver dem ur kurs. De passerar den ö där de enögda jättarna, cykloperna, bor. Den nyfikne Odysseus tar med sig ett dussin män och en kasse vin och går att besöka jättarna. De råkar bli instängda i en grotta som tillhör Polyfemos, son till havsguden Poseidon. Mottagandet blir inte vad de väntat sig. Polyfe-

5

Odysséen Odysséen är ett reseäventyr, uppblandat med skepparhistorier och fantasier om tidens sjömansliv. Med sina skepp råkar Odysseus ut för en sjöfarares alla fasor: havsvidunder, öar som bebos av människoätande jättar och mystiska andeväsen som lockar skeppen ur kurs. Gång på gång lider han skeppsbrott och till slut har han förlorat alla sina skepp och män. handling

När berättelsen börjar har vår hjälte levt i sju år som älskare åt den undersköna havsnymfen Kalypso. Men han längtar hem. Zeus beordrar den motvilliga Kalypso att låta Odysseus segla sin väg. Efter två dagars storm lyckas den medtagne Odysseus släpa sig iland på fajakernas ö. Där

Odysseus irrfärder.

antiken


Kap 01 Antiken.Sid 001-032

05-02-14

15.11

Sida 6

”Vad är människan? En Apollon eller en Dionysos?” Västerlandets uppfattning om den mänskliga naturen har sina rötter hos antikens greker. Ett otal myter och sagor därifrån har förts vidare till oss genom litteratur, konst och folkliga berättelser. Föreställningar från forntidens Grekland har på så sätt fortfarande ett inflytande på vårt sätt att uppfatta människor och omvärld.

Apollons dygder Apollon, de måttfulla dygdernas gud. Staty från ca 450 f.Kr.

6

Apollon var den mest vördade av grekernas gudar och beskrivs som ljusets och solens gud. Han var också vetenskapens, skaldekonstens och musikens beskyddare. Till hans helgedom i Delfi vände sig privatpersoner, statsmän, ja hela städer för att söka råd. Oraklet – gudens svar – utformades efter en mystisk seans av Apollons prästerskap, som alltid passade på att inskärpa vissa apolloniska dygder. De två grundläggande var:

Denna människouppfattning kallas den apolloniska. Den präglade bildade greker. Det är varje människas plikt att leva efter dessa moraliska regler, såväl för sin egen skull, som för släktens och hela samhällets välgång. Bara så uppnår man en balans mellan ytterligheter i människors liv, vilket skapar jämvikt och harmoni i samhället. Detta är i sin tur själva grunden för alla de högsta moraliska värdena: ordning, godhet, skönhet. Detta apolloniska livsideal lever kvar än idag och ses ofta som normen för ett kultiverat leverne.

Dionysos En så stram och behärskad livshållning var naturligtvis omöjlig att helt efterleva, eftersom den förnekar människans njutningslystna och utsvävande sida. Den sidan fick desto större utrymme i den folkliga kulten genom vinguden Dionysos.

Känn dig själv – du är bara en vanlig dödlig människa och kan inte styra ditt eget liv. Det formas av tillfälligheternas spel. Övermått av lycka och välgång förekommer aldrig, inse det och foga dig därefter. Var alltid måttfull i allt du gör. Den som förhäver sig, och försöker tillskansa sig mer än ödet låtit falla på hans lott, gör sig skyldig till hybris, övermod. Detta är det svåraste brottet av alla. Den övermodige drabbas av nemesis, gudarnas vrede och straff. Skulden drabbar också hans släkt, kanske också hans stad.

antiken

Dionysos, utlevelsens och njutningarnas gud. Vasmålning från ca 400 f.Kr.


Kap 01 Antiken.Sid 001-032

05-02-14

15.11

Sida 7

Han var i allt Apollons motsats: omåttlig, tygellös och extatisk. Han var också fruktbarhetens och naturkraftens väldige gud, som dog och återuppstod likt växtligheten. Ursprungligen hade han firats i samband med jordbruksårets högtider vid sådd och skörd. Kulten av Dionysos utövades under idogt vindrickande och hämningslös sexuell utlevelse. Som en epidemi spred sig Dionysosdyrkan över Grekland. Här fick människan träda ut ur sitt vardagsjag, slippa vara skötsam och ”lagom” och släppa loss helt andra sidor. Och det var Guden själv som tog över hennes kropp. På så sätt slapp hon ju ansvaret för sina handlingar. De styrande tvingades motvilligt godta Dionysoskulten. T.o.m. Apollons eget prästerskap i Delfi bet i det sura äpplet. Kulten av Dionysos – med orgier och allt – accepterades och infördes över hela Grekland. Men den dionysiska människosynen är motsatsen till den apolloniska. Den dionysiska människan strävar inte efter jämvikt och harmoni, utan efter full utlevelse av sina inre krafter. Och krafterna känns obegränsade, när hon förenar sig med guden själv – hon blir nästan hans like! På så vis kom grekisk kultur att ge uttryck åt två helt olika sätt att uppfatta människan. Å ena sidan som behärskad och underordnad stränga principer, måttfull och styrd av förnuftsmässiga överväganden. Å andra sidan som hängiven och entusiastisk, himlastormande och förmögen till såväl stordåd som bestialiteter.

Några grekiska gudar Inom parentes står namnen på romarnas motsvarande gudar. I centrum tronar Zeus (Jupiter), världsalltets härskare, slungandes sina åskviggar. Han omges här av tre av sina barn och en broder.

Pallas Athena (Minerva), den mest kända kvinn-liga gudomen under antiken, är både krigets och vishetens gudinna. Hennes attribut är ugglan och den har sedan dess fått symbolisera just visheten.

7

Poseidon (Neptunus) är Zeus bror, havens och flodernas härskare och en av de mest fruktade gudarna. Han utlöser stormar och med sin treudd kan han lyfta upp hela öar ur djupen.

Apollon (Apollo) är solens och ljusets gud, men också sångens och diktkonstens (se lyran). Han personifierar också de främsta dygderna: självkännedom och måttfullhet.

Afrodite (Venus) har som kärlekens gudinna en oemotståndlig makt över allt levande, även gudarna. Hon är också ett ideal för den kvinnliga skönheten och avbildas gärna med äpple och blommor.

antiken


Kap 01 Antiken.Sid 001-032

8

05-02-14

15.11

Sida 8

mos slår ihjäl flera av männen – och äter upp dem! ”Den mångförslagne Odysseus” lurar till sist den väldige att dricka upp allt vinet och jätten faller redlös i sömn. Återstoden av männen lyckas överrumpla honom och sticka ut hans öga med en glödgad påk. Medan de överlevande grekerna flyr hals över huvud till sina skepp, hör de Polyfemos förtvivlade rop på sin fader Poseidon dåna över nejden. En särskilt svår prövning väntar skeppet när det skall passera sirenerna, gudinnor som sjunger så vackert att sjömännen brukar sätta sig på stranden och lyssna tills de svälter ihjäl. Odysseus tvingar sina män att stoppa öronen fulla med vax. Odysseus och sirenerna. Vasmålning från 400-talet f.Kr.

Själv låter han binda fast sig vid masten för att inte kunna lockas iland. Så blir han den förste som hör den härliga sirénsången och överlever. Strax därefter passeras det fruktade Messinasundet. På ena sidan ligger vidundret Karybdis, som tre gånger om dagen öppnar sitt väldiga gap och suger in så mycket vatten, att alla skepp i närheten sugs ned i virvlarna. Mitt emot ruvar Skylla, ett odjur med sex huvuden som slukar allt som kommer för nära. Att kryssa mellan Skylla och Karybdis, så att man helt undgår båda, visar sig omöjligt; sex man nafsar Skyllas käftar i sig. De som överlever alla dessa vidrigheter drabbas till sist av Poseidons stormiga hämnd för jättesonens utstuckna öga. Odysseus slutar sin långa berättelse för fajakerna med att beskriva hur han själv som ende överlevande lyckats simma iland på Kalypsos ö. Gripna av vår hjältes öde hjälper fajakerna honom hem till Ithaka. Där träffar han sin nu vuxne son Thelemakos, och får höra hur illa ställt det är hemma. Hans troget väntande hustru Penelope har de senaste åren våldgästats av lystna friare, som enligt tidens sed väntar på att kunna ta över både hans hustru och kungarike. Tillsammans ger sig far och son hem för att utkräva en blodig hämnd på friarna … i d e a l o c h u p p b yg g n a d

I Iliaden är det krigaradelns dygder och ungdomens längtan efter strid och stordåd som hyllas. I Odysséen har den store

antiken


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.06

Sida 101

ROMANTIKEN Vid mitten av 1700-talet kantrar den litterära smaken – känslosamhet och tårar tränger ut de förnuftiga resonemangen. Naturen ses som en spegel för själen och en väg till det gudomliga. Något definitivt nytt är på väg att bryta fram i europeisk kultur. Denna nya känslosamhet varslar om den breda och genomgripande kulturrörelse som bryter fram runt sekelskiftet 1800: romantiken.

101

Vandraren över dimhavet. En ensam vandrare har letat sig upp bland bergstopparna, där himmel och jord flyter samman. Här försjunker han i andakt, långt från vardagens futtigheter. Bortom dimhavet skymtar solen, kanske med löften om en bättre värld. Naturen har blivit religion. Oljemålning av Caspar David Friedrich ca 1818.


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.07

Sida 102

Förromantiken – en känslosam våg

102

Nu kommer poesin i centrum för bokköparnas intresse. Djupast i den känslosamma vågen strömmar dock en längtan efter det enkla och ursprungliga livet. Civilisation och kultur hindrar ett äkta och naturligt sätt att leva, säger man. Bara om vi öppnar våra sinnen för naturen och finner samhörighet med den, kan vi återfinna det ursprungliga och äkta inom oss. Detta är idéer som upplysningskritikern Jean-Jacques Rousseau utvecklar i många av sina skrifter. Tack vare hans agitatoriska kraft kommer de nya idéerna att slungas ut över hela Europa. Och med Goethes roman om Werthers lidanden blir den smärtsamt hopplösa kärleken trenden framför andra bland Europas unga.

Ossians sånger – en bluff Vi måste leta oss tillbaka till gångna tider och finna våra rötter där – det var den skotske skolläraren James Macphersons (1736–1796) fasta övertygelse. Han greps av tanken att det kunde finnas en stor oupptäckt folklig diktning i Skottland och gav sig ut på långa vandringar i högländerna. Nitiskt tecknade han ned allt han kom åt av ballader och berättelser. På 1760-talet gav han ut flera samlingar ålderdomliga dikter som numera sammanförs under titeln Ossians sånger. Där skaldar den gamle blinde sångaren Ossian om

Gamle Ossian med guran … Oljemålning av Abildgaard,1785.

sin far, kung Fingal av Morven, och hans krigiska hjältedåd. Sångerna framförs på en lyrisk och rytmisk prosa som är både högtidlig och tung: ”Vid fjällkanten, överst på berget, under de gamla träden, satt gamle Ossian på mossans täcke, den siste av Fingals ätt. Utan syn är nu hans gamla ögon, hans skägg böljar för vinden. Dovt genom de bladlösa träden hörde han nordanvindens röst. Sorg steg upp i hans själ: han upplät sin röst och klagade över den döde.” Macpherson förklarade att han översatt keltisk poesi till engelsk prosa och att dikternas egentlige upphovsman var den gamle barden (visdiktaren) Ossian från 200-talet e. Kr. Mottagandet blev entusiastiskt. England tyckte sig ha fått en forntidsskald i klass med Homeros. Macpherson blev berömd och förmögen. Ossians sånger översattes snabbt till andra europeiska språk och överallt möttes de av


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.07

Sida 103

samma hänförelse. Till beundrarna hörde Tysklands store skald Goethe – och Napoleon. Men så småningom växte tvivlet: var detta äkta? Macpherson uppmanades att lägga fram originalen men slingrade sig undan. Efter hans död kunde man granska hans papper. Det stod nu helt klart: Ossians sånger var århundradets litterära kupp. Macpherson hade själv skrivit ihop samlingen och närmare textgranskningar har visat hur mycket han hämtat från t.ex. Homeros och Bibeln.

Ett framgångsrecept Hur kom det sig att Macpherson gjorde sådan succé? Ett skäl var att han skrev moderiktigt. Här vällde starka primitiva känslor fram: sorg, svartsjuka, kärlek och hat. Ett annat skäl var att allt utspelade sig i en avlägsen forntid, då allt kanske var enklare och ursprungligare än i hans egen samtid. Gestalterna är mytiska med hemlighetsfullt klingande namn som Vinvela, Oscar, Dargo, Connal och Malcolm. Gränsen mellan människa och natur är borta, människorna skildras närmast som naturkrafter, landskapet är vilt och ödsligt. Här viner vinden över hedarna och sliter molnen i trasor. Människor skrider fram i natten, insvepta i höstdimmor och skaldar sina melankoliska sånger. Och över allt lyser den kalla månen. Hos Macpherson är allt stort och väldigt, naturen vild och känsloutbrotten storartade. Macpherson tog varje chans att ta ut svängarna och den litterära publiken älskade det.

Ny värdering av litteraturen ”Vi föds som original. Hur kommer det sig då att vi dör som kopior?” Vad är det som gör en sång, en bok eller en film bra? I alla andra kulturer än den europeiska är det upprepning av det välbekanta som skattas högst. Det finns mästerverk som bara kan efterliknas, aldrig överträffas. Detta är fortfarande uppfattningen i de stora kulturerna i öster och sådan var den också i Europa – före romantiken. Det var den engelske prästen och poeten Edward Young (1683–1765) som formulerade den inledande frågan. Young var långtifrån ensam – kritiken mot alla klassiska regler och mönster för litteratur och konst var redan utbredd. Det Young gjorde var att ställa frågan på sin spets – och lansera en ny norm för litteratur och konst. Om vi hela vårt liv lär oss att efterlikna andra, istället för att utveckla vår egenart, blir vi bara kopior, menade Young. De stora diktarna är de som bryter mot alla mallar och skapar något helt nytt och eget. Det var just det Homeros, Gamla testamentets diktare och Shakespeare en gång gjort. Numera, sa Young, får vi söka bland folkliga ballader och visor – där finns den verkligt stora och egenartade litteraturen. Att det originella är det värdefullaste inom konst, litteratur och musik blev romantikens grundläggande värderingsnorm. Och den är idag helt dominerande inom västerländsk kultur.

103

romantiken


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.07

Sida 104

Rousseau: det känslosamma jaget

104

Rousseau är en mytomspunnen gestalt i Västerlandets idéhistoria. Franska revolutionens barrikadkämpar eldades av hans jämlikhetsideal. Han är mannen bakom vår syn på barndom och uppfostran, förälskelse och passion. Med en liten överdrift kan vi rentav påstå att det var han som gjorde naturen vacker … Först som sist är han en lysande skribent. Hans texter är laddade av starka känslor och framförda med en klarhet som övertygar och en skönhet som hänför. Klarheten är förstås mest skenbar – i tvåhundra år har man kivats om huruvida texterna är framstegvänliga eller bakåtsträvande. Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) föddes i en enkel familj i Genève och växte upp vind för våg. Som andra fattigpoj-

Rousseau. Pastell av Latour, 1753.

romantiken

kar fick han ge sig ut på vägarna för att söka efter arbete. Han fann en genväg genom en friherrinnas säng, kunde skaffa sig lite bildning och livnärde sig som privatlärare och författare. Han hamnade i Paris, men han fann sig aldrig tillrätta i ”filosofernas” salongsliv med dess förnäma damer och aristokratiska lyx. Han avskydde ytliga samtal där kvickhet värderades högre än sanningslidelse.

Revolt mot framstegstron När han en dag läste i tidningen om en akademisk tävlingsuppgift kring frågan: ”Har konsten och vetenskapen förädlat sederna?” beslöt han sig för att svara med ett rungande nej. Detta nej – och sättet han sa det på – gjorde honom berömd. Upplysningens anhängare uppfattade Avhandling om vetenskaperna och konsterna (1750) som ett slag mot allt vad de stod för. Motståndarna blev förtjusta. Budskapet är att kulturen undergräver moralen och att vetenskapen urholkar religionen. Därför måste vi vända den urartade kulturen ryggen, rikta oss inåt och lyssna till vår rena inre röst. Bara den kan ge oss den naturliga moralen åter. Den spontana inre känslan hos enkla oförstörda människor är mer värd än alla teoretiska hårklyverier. Det är alltså denna mening Rousseau lägger in i sitt berömda slagord ”Tillbaka till naturen!”. Han menar inte att vi skall bränna städerna, kasta kläderna och börja gå på alla fyra. Istället hyllar han den enkla människans naturliga inre resning och vill på den grunden bygga en ny moral och en ny kultur.


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.07

Sida 105

Om uppfostran Än större uppståndelse väckte Rousseau med sina tankar om barnuppfostran i Émile (1762). Uppfostran skall utveckla varje människas naturliga anlag, inte anpassa henne till färdiga mallar. All fostran skall utgå från barnets eget känsloliv och anpassas efter barnets mognad och vilka erfarenheter barnet gjort, hävdade han. Detta var märkliga tankar i en tid då man såg barn som ofärdiga vuxna. Barndom och ungdom uppfattades inte som utvecklingsfaser med egna behov. Rousseau protesterade även mot att barn fostrades genom bestraffningar och belöningar. Ett barn måste självt få se konsekvenserna av sina handlingar, menade han till allas förvåning. Bara då kan barnet förstå vad som är rätt och fel. Om ett barn ljuger, så skall det självt få upptäcka att andra människor inte litar på lögnare. Om ett barn slår sönder saker, så skall det inte få nya med en gång utan vara utan dem en tid. Då kommer barnet att förstå att det måste vara mera varsamt. Stort hallå väckte Rousseaus idé om att barn aldrig bör fostras till att tro på en viss religion. Religiösa teser förstår de inte, så vilken lära de fostras till beror helt på var de råkar leva! utropade han. Hjälp istället varje barn att utveckla sin medfödda känsla för gott och ont, för rättvisa och orättvisa. Då får barnet ”ett inre ljus”, ett samvete som kan vägleda det i livet. Hur Gud dyrkas kvittar lika, menade Rousseau.

105

”Om du respekterar andras arbete, så respekterar de ditt.” Kopparstick ur Émileutgåva från 1822.

När Émile kom ut blev det ett herrans liv bland både katoliker och protestanter. I Genève lät de styrande bränna boken på bål och landsförvisa Rousseau. Han blev var mans niding och jagades från plats till plats, ingen vågade hysa honom. Han ville till Paris, men där brände man också hans bok. Han flydde hals över huvud till England. När han senare togs till nåder i Paris kände han sig som ett jagat djur och höll sig undan i ett vindskyffe. Där dog han efter några månader, nervsjuk och utfattig.

romantiken


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.07

Sida 106

Kärleken som naturkraft

106

Rousseaus rent skönlitterära verk är en kärleksroman och en självbiografi och båda fick stor betydelse. Julie eller den nya Héloïse (1761) är en brevroman där det svallar av lidelser och heta känslor. Den ofrälse läraren Saint-Preux och hans adliga elev Julie brinner av kärlek till varandra men hindras av ståndsgränser och förlegad moral. De tvingas förkväva sina känslor, plikten segrar över lidelsen och Julie gifts bort inom sitt stånd. De två försöker umgås som vänner men kärleken flammar upp på nytt, hur heroiskt de än försöker tygla den. Här möter vi – egentligen för första gången i den moderna litteraturen – kärleken som naturkraft, en kraft som sveper de unga älskande med sig. Rousseau hyllar denna passion och förbannar både den pliktmoral som tvingar flickan att gifta sig efter föräldrarnas vilja och det samhälle som offrar två unga människors lycka på ståndshögfärdens altare. Rousseau slåss för den romantiska kärleken. Hans känsloskildringar är mycket intensiva och de lämnar med bred marginal alla tidigare romaner bakom sig. Till succén bidrog att dramat utspelas i ett vilt och vackert alplandskap, lika intensivt och känsloladdat skildrat som människorna. Rousseau sänder då och då ut sin hjälte på vandringar för att lugna hans sinnen. Den orörda naturen helar hans

romantiken

själ och skänker den ro. Efter den tidens mått blev romanen en oerhörd succé och vågen av efterföljare har ännu inte ebbat ut. Med sina Bekännelser (utgivna 1782– 1789) skapade Rousseau ett självbiografiskt diktverk som blivit en vattendelare i världslitteraturen. Ingen tidigare författare hade på detta sätt vågat blotta sina intimaste hemligheter och sköraste drömmar och använda det som råmaterial för sin konst. Rousseau gör det utan varje uns av blygsamhet. Han är tveklöst övertygad om att varje individ – inte minst han själv – är unik och omistlig. Och upptakten är onekligen pampig: ”Jag begynner ett företag, som aldrig ägt någon motsvarighet och som fullbordat aldrig skall finna någon efterföljare. Jag vill för mina likar framställa en människa i naturens fulla sanning; och denna människa skall vara jag. – – – Jag har visat mig sådan jag varit: föraktlig och lumpen, när jag var det, god, högsint, sublim, när jag var sådan.” I Bekännelser finns två drag som haft en omvälvande inverkan på senare tiders litteratur. För det första läggs här grunden till romantikens syn på diktaren som en förskjuten och förföljd sanningssägare. För det andra kommer Bekännelser att fungera som en mall: varje uppriktig diktare måste hädanefter vara beredd att utlämna hela sitt jag åt läsarnas dom.


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.07

Sida 107

Om jämlikheten När Rousseau ger ut sin skrift Om olikheten mellan människorna (1755) slår han upplysningsmännen med fasa. Först upprepar han kritiken av den onaturliga kulturen och överklassens ruttna moral. Sedan attackerar han dess privilegier och maktställning och hävdar att all rätt och all makt egentligen tillhör det enkla och fattiga folket. För i samhällslivets gryning hade alla varit jämlikar. Med denna skrift gjorde sig Rousseau mer hatad än någon annan 1700-talsförfattare. Upplysningsmännen var borgare. De gick gärna hårt åt adelns privilegier och ville helst komma åt dess jord. Men i deras ögon gick Rousseau för långt: han angrep ju äganderätten och rikedomen som sådan! Och den annars så välartikulerade Voltaire fyllde marginalerna i sitt exemplar med hatfulla utbrott som ”skurk!”, ”å den dåren!” och ”stackars djävul”. Vid läsningen av det citerade avsnittet om äganderätten blev Voltaire ursinnig: ”Vad! Denne tjuv skulle vara samhällets välgörare! Det är en trashanks filosofi!”. Men andra var desto mer lyhörda: några årtionden senare skulle Rousseaus ord om makten, rikedomen och jämlikheten upprepas nästan ordagrant – av det fattiga småfolket på Paris gator 1789 … En allegorisk bild av revolutionen till Rousseaus ära. Samtida målning.

romantiken


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.07

Sida 108

Goethe och livets stadier Rousseau gjorde naturen vacker och var först med att beskriva kärleken som en stormande naturkraft. Båda ingredienserna ingår i tysken Johann Wolfgang von Goethes (1749–1832) stora kärleksroman Den unge Werthers lidanden (1774). Här skildras med inlevelse en svärmisk ung mans förälskelse i en redan förlovad flicka. Med romanen erövrade Goethe inte bara positionen som Tysklands främste diktare. Han blev också den läsande europeiska ungdomens hjälte.

Att sjunka i en ström av känslor …

108

Goethe på Campagnan i Italien. Målning av Tischbein, 1787.

Goethes roman blev en skandalsuccé. På flera håll förbjöds den som en fara för ungdomens moral och livsvilja, vilket naturligtvis bara ökade nyfikenheten. Den måttlösa framgången skapade ett nytt

hjälteideal. Den gamla sortens hjälte stod helt och fullt för ädla ideal, särskilt kristna. Den nye hjälten ville bara förverkliga sig själv. För honom fanns bara en instans som kunde vägleda honom i livet och det var hjärtats röst. Den unge studenten Werther har vänt staden ryggen och rest ut på landet för att i lugn och ro kunna läsa, promenera och hänge sig åt naturen. I brev till en vän berättar han om hur han ligger i solgasset och läser. Idyllen blir fullständig när han förälskar sig i den vackra och okonstlade Lotte. Tyvärr är hon redan förlovad med den korrekte och tråkige ämbetsmannen Albert. När denne tvingas iväg på tjänsteresa umgås Werther flitigt med Lotte. De finner varandra i sitt natursvärmeri och ljuv musik uppstår.


Kap 05 Romant.Sid 101-134

05-02-01

14.07

Sida 109

Men Lotte håller fast vid sin blekfis till fästman, så Werther ger sig av. Kärleken kastar honom mellan hänförelse och förtvivlan. Nu läser han inte längre den ljuse Homeros utan de mörka och vilda Ossiansångerna. Lotte och Albert gifter sig och Werthers tillvaro rasar samman. Ensam med sin omöjliga kärlek skjuter han sig i huvudet. Nästa kväll begravs han på en undanskymd del av kyrkogården. Ingen präst följer kistan. Enligt tidens sed behövde inte giftermål hindra passionen. Att en vän i huset så småningom också blev älskare sågs nästan som normalt. För Werther är det uteslutet. Han är en äkta romantiker, han söker hjärtats och livets helhet. Han är urtypen för den moderne hjälten, som alltid föraktar halvmesyrer och lögner. Werther vill allt eller intet – når han inte sina

Tysk Sturm und Drang Den nya känslosamma litteraturen väckte entusiasm bland unga tyska diktare och studenter. En litterär rörelse med namnet Sturm und Drang ( ungefär ”storm och trängtan) tog fart. Det var den första rena ungdomsrörelsen i litteraturen. Den var oppositionell och republikansk, men frihetskraven gällde individens rätt till självförverkligande snarare än politiska rättigheter. Sturm und Drang utvecklade engelsmannen Youngs idéer om det originella

109 ”Detta är sista gången, Werther. Ni kommer aldrig mer att träffa mig!” Werther förtvivlar, hans liv är förött. Samtida fransk gravyr.

naturgeniet till ren kult. Det konstnärliga skapandet var en hemlighetsfull process, där geniet träder i kontakt med mystiska krafter: ”Geniet iakttar inte. Han ser , han känner sig fram till sanningen”, sa de unga i Sturm und Drang. Och att de uppfattade sig själva som genier går inte att ta miste på. Denna syn på konstnärligt skapande lever fortfarande i hög grad kvar – särskilt i massmediernas behandling av unga konstnärer, vare sig de är författare, målare eller rockpoeter.

romantiken


Kap 09 Manllig.Sid 271-300

05-02-01

15.33

Sida 271

MANLIGT, KVINNLIGT, JÄMLIKT

271

All levande litteratur handlar om vad det innebär att vara människa. Ernest Hemingway preciserar frågan: vad innebär det att vara man? Kring detta kretsar alla hans stora romaner och noveller. Detsamma gäller André Malraux och Aksel Sandemose. När kvinnor i västvärlden vill lyfta fram sina speciella livserfarenheter spelar de kvinnliga författarna en viktig roll. Elin Wägner och Sigrid Undset är pionjärer i Norden. Arbetarrörelsens kamp för social rättvisa stöds också av författare. På 1930-talet framträder i Sverige en unik författargeneration. De kallas ”de självlärda” eftersom de knappast fått någon skolgång och skaffat sin bildning helt på egen hand. Den dominerande sociala stridsfrågan i Västerlandet under 1900-talet gäller jämlikheten, dels mellan skilda samhällsklasser, dels mellan man och kvinna. I båda fallen är litteraturen betydelsefull.


Kap 09 Manllig.Sid 271-300

05-02-01

15.33

Sida 272

Mannen som man och människa

272

Varför söker sig män till faran? Varför ägnar sig så många åt bergsklättring, fallskärmshopp och snabba bilar? Kanske för att de måste lära sig att handskas med döden. Eller rättare sagt: sin rädsla inför döden. Vad som döljer sig på djupet, under denna fascination inför faran, är vad författare som Ernest Hemingway och André Malraux skriver om. En annan bild ger Aksel Sandemose. Att vara man är att vara absolut trogen sina mål. Sedan må det bära eller brista. Sandemoses hjälte har en egen inre domstol, där han hänsynslöst rannsakar sitt liv, sina drivkrafter och sina motiv. Det enda som duger är att vara absolut ärlig mot sig själv. Dessa tre skrev sina huvudverk under tiden mellan världskrigen. De var alla intensivt medvetna om den politiska kraftmätning mellan fascism och demokrati som pågick. Den spelar en viktig roll för alla tre, om än på olika sätt.

I Hemingwayland Ernest Hemingway (1899–1961) blev legendarisk redan under sin livstid, både i kraft av sin personlighet och sitt författarskap. Som ingen annan modern författare var han förstasidesstoff i tidningarna. Så var det från genombrottsböckerna på 20-talet till den dag i juli 1961 då han lyfte ned jaktgeväret från väggen och sköt

manligt, kvinnligt, jämlikt

Ernest Hemingway med en av sina många katter.

sig i huvudet. Själv bidrog han till mytbildningen med uppdiktade äventyr, vilket är förbryllande med tanke på hur mycket verklig dramatik han upplevde.

Myten Hemingway Som 19-åring var han frivillig ambulansförare vid italienska fronten. Första uppdraget var att sortera lemlästade och döda efter en explosion i en ammunitionsfabrik, senare blev han själv skadad och lä-


TA bild+copysid 400+002

05-02-03

14.24

Sida 1

Bildförteckning Omslag: Alfred Nobels testamente © Nobelstiftelsen Arkiv für Kunst und Geschichte 1,11,22,27,28,29,32,35,36,37,38,43,46,47h,58,64, 65,66,70,71,73,75,83,85,87ö,87n,101,104,105,108,111,115ö,115n, 118,120,138,152,158,163,165n,173, 230, 241, 245 Aller Foto/RiR-TV 287 All Over Press 228 Ernst Haas, 315 Christina Alvner 279 H C Andersens Hus, Odense 189 Det Arnamagnaenske Institut 53 ATA 59ö Jane Bark 382 Ervin Bennedich 188 Jan Biberg 339ö Berthold-Brecht-Arkiv, Berlin 357 Bibliotheca di Casa Goldoni 24 Bibliothèque des Arts Decoratifs 148 Umberto Boccioni 248 The Bridgeman Art Library 26,81 Bonnniers Porträttsamling 206, 208ö, 221, 265, 291, 298, 322, 328, 331, 334, 337, 380 Mats Bäcker 78 © Marc Chagall/BUS 2003; 236n © Lena Cronquist/BUS 2003; 324n, 380 Peter Dahl 97, 98 © Salvador Dalí, Gala-Salvador Dalí Foundation/BUS, Stockholm 2003; 254 Bertil Danielsson 317 © Nils von Dardel / BUS 2003; 221 The Dickens House Museum 136-137 © Marcel Duchamp / BUS 2003; 252 Inger Edelfeldt 367n Hans Eliasson 264,268,295 Anders Engman 20, 25, 39 Guje Engström 91 Åke Eriksson 76 Filmlance AB, Foto Bengt Wanselius 342n © Arvid Fougstedt / BUS 2003; 195 © Gisèle Freund / Agence Nina Beskow 240 Galeasen, teateraffisch från 1994; 242 Fritz Grasshopf 99 © George Grosz / BUS 2003; 256 Isaac Grünewald 208n K W Gullers 329ö Adolf Hallman 154-155, 157, 170-171, 237 © Raoul Hausmann / BUS 2003; 227 IBL 4,13,40,49,59n,63,74,107,109,117ö,127,145,156,162,179,229,247, 256, 301,309,314 IMS 267,280,286,288 Per-Inge Isheden 388 © Acke Jansson / BUS 2003; 297 © Curt Jungstedt / BUS 2003; 88 Kart & Bild, KB 182,197 Kungl Biblioteket 34, 44, 57, 67n, 86, 89, 90ö, 92, 93, 95, 124,125, 129, 143, 146, 150, 172, 176, 186, 249 Kungl Dramatiska Teatern 183, 201, 202-203, 359 André Lafolie 167 © Bo Larsson / BUS 2003; 334

Carl Larsson 128, 134, 196, 214, 216 Weine Lexius 321, 323, 335, 341, 361ö © Hilding Linnqvist / BUS 2003; 215, 217 © Sven Ljungberg / BUS 2003; 262-263 © Reinhold Ljunggren / BUS 2003; 265, 331 Birger Ljungquist 210, 211, 212, 213 © Waldemar Lorentzon / BUS 2003; 319 Gunnar Lund 294 © Bertil Lybeck / BUS 2003; 218 Bo-Aje Mellin 222, 332 MIRA Bildbyrå / Roger Stenberg 350 Ulla Montan 325, 367ö, 371, 373, 374 Edvard Munch, Rött och vitt, 1894, © Munch-museet / Munch-Ellingsen gruppen / BUS 2003; 259 Musées de la Ville de Tours 114 Musée des Augustins 23 Národni Galerie 153 Nationalmuseum, Stockholm 51, 77, 94, 112, 116ö, 130, 132 National Museums of Wales 135 National Portrait Gallery 121 Nordiska Museet 194 Ola Nyberg 7, 52 © Hanna Pauli / BUS 2003; 208ö Petrow-Wodkin 278 Pressens Bild 316, 324ö, 339n, 347, 351, 352, 384 Ingvar Andersson 342ö, H T Dahlskog 283, Peter Kjellerås 387, Lennart Nilsson 261, Stefan Wallgren 349, Dusing 293, Pascal Guyot / AFP 353 Print / Hoffman Wienhöfer 363 Riwkin 289 Royal Mail, reproducerad med tillstånd av The British Post Office 67ö Enar Merkel Rydberg 300 Scala 42 Sjöberg Press 304, 329n, 346 Nisse Skoog 225 Skåne-Reportage (Malmö Musik och Teater Arkiv) 224 Sonet Film AB 160 Der Spiegel 234 Statens Konstmuseum, Helsingfors 187 Statens Museum for Kunst, Köpenhamn 102, 181 Charlotte Sunne 271 AB Svensk Filmindustri 68, 292 Svenska Filminstitutet 17, 56, 60, 113, 123, 140, 174-175, 177, 220, 232, 243, 275, 284-285, 302, 303, 306, 307, 365 Hjalmar Söderberg, teckning 219n © Arne Haugen Sörensen / BUS 2003; 348 Tiofoto / Nils Johan Norenlind 12-13, Hans Malmberg 272, Frank Chmura 344-345 Thielska Galleriet, Gerda Wallander 219ö © Esaias Thorén / BUS 2003; 298 Universitetsbiblioteket, Uppsala 178 Bengt Wanselius 18, 190-191, 192, 358, 360, 361n © Ulla Wiggen / BUS 2003; 337 Stina Wirsén 377 Bertil S-son Åberg 69h, 200 Tack till de förlag som lämnat tillstånd att återge bokomslag.


NYTA

Sid.001-008

09-02-25

14.20

Sida 2

Översättare till lyrik och citerad text s. 11 Emil Zilliacus s. 21 Ebbe Linde s. 40 Mikael Nordberg, Evert Taube s. 41 Frans G. Bengtsson s. 47, 48 Axel Österberg s. 51 Björn Collinder s. 52 P. A. Gödecke s. 68 Göran O. Eriksson s. 71 C. A. Hagberg s. 102 Frans G. Bengtsson s. 106 David Sprengel s. 110 Allan Bergstrand s. 119 Fredrik Vetterlund s. 160 J. Gunnarsson s. 171 Ingvar Björkeson s. 172, 173 Rolf Aggestam s. 177 Asta Wickman s. 241 Caleb J. Anderson s. 247 Johannes Edfelt s. 249, 250 Gunnar Harding, Bengt Jangfeldt s. 250 Gunnar Harding, Ulf Bergström (sista diktutdraget på sidan) s. 254 Gunnar Ekelöf s. 257 Karin Boye, Erik Mesterton s. 273 Louise Renner s. 279 Cilla Johnson ISBN 978-91-21-21103-8 © 1995 Ulf Jansson, Martin Levander och Liber AB Redaktör Marie Carlsson Formgivning Ingmar Rudman Bild Judith Biró Andra upplagan 4 Repro: Repro 8 AB, Nacka Tryck: 1010 Printing International Ltd, Kina 2009

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t. ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 92 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01, e-post: kundservice.liber@liber.se


NYDen_levande_litteraturen

09 02 25

11.32

Sida 1

DEN LEVANDE LITTERATUREN är en kronologisk allmän och svensk litteraturhistoria för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Den är anpassad till gymnasiets A- och B-kurs i svenska med tonvikt på litteratur från 1800- och 1900talen. Bild och layout tillsammans med en personlig författarröst gör boken och litteraturhistorien levande för läsaren. Till Den levande litteraturen hör Levande texter, en antologi för litteraturläsning och temastudier. Förutom olika slags uppgifter till textutdragen innehåller antologin också instuderingsfrågor till huvudboken. Den levande litteraturen och Levande texter är en del av JanssonLevanderpaketet, ett heltäckande språkoch litteraturpaket i tre nivåer. Till Den levande litteraturen, Levande texter och Handbok i svenska språket finns två kopieringsfria elevhandledningar (Svenska A och Svenska B) att ladda ner kostnadsfritt från www.liber.se. Utbildningsradions serie UR-svenska baseras på Den levande litteraturen. En översikt över alla tv- och radioprogram samt beställningsinfo finns i boken.

EUROPAS MEDELTID

RENÄSSANS OCH KLASSISISM

UPPLYSNINGEN

ROMANTIKEN

REALISM OCH NATURALISM

NORDEN EFTER 1830

OMVÄLVNINGARNAS DECENNIER

MANLIGT, KVINNLIGT, JÄMLIKT

EFTERKRIGSTIDEN

I VÅR TID

Best nr 21-21103-8 Tryck nr 21-21103-8-04

Ulf Jansson DEN LEVANDE LITTERATUREN

ANTIKEN

DEN LEVANDE LITTERATUREN

Ulf Jansson

Profile for Smakprov Media AB

9789121211038  

DENLEVANDELITTERATUREN Ulf Jansson I den andra upplagan av den levande litteraturen är de två sista kapitlen, s. 301och framåt, utökade, oma...

9789121211038  

DENLEVANDELITTERATUREN Ulf Jansson I den andra upplagan av den levande litteraturen är de två sista kapitlen, s. 301och framåt, utökade, oma...

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded