© ANDREAS OMVIK
Undertecknad är galen nog att vilja bli artist!
KRISTOFER FLENSMARCK debuterade som poet 2005 och har sedan dess utkommit med flera diktsamlingar, bland annat den uppmärksammade Almanacka 2009. Jag är Hill är hans första roman.
EN SOMMARDAG 1904 sitter Carl Fredrik Hill och ritar på övervåningen i barndoms hemmet i Lund efter långa vistelser på psykiatriska sjukhus. Den här morgonen har han som vanligt fått fyra pappersark av systern. Han är instängd, han är fri. I trädgården pågår förberedelser för en fest. Jag är Hill är en roman om ett konstnärsliv; om modet, kampen, motgångarna och det inre kaos som till slut bröt ner honom. Charlotte är modern som genom alla prövningar står vid hans sida. Det här är också berättelsen om henne och om en kärlek som uthärdar allt.
ISBN 978-91-27-14207-7
9 789127 142077
Flensmarck4.indd 6-8
2016-06-20 15:15
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 10
2016-06-20 08:20
K
lara Rudelius är på väg till en trädgårds- fest och nu är hon sen. Hon skyndar på stegen så väggruset ryker kring hennes svarta lackskor. Hon är tio år och förväntansfull, smickrad över att ha erhållit särskild inbjudan av värdinnan tant Hedda. I famnen håller Klara ett fång rosa tulpaner. Runtomkring pågår stadens liv. En man står upp i en vagn med hö och visslar på hästen att öka takten. Två unga kvinnor som är mitt uppe i ett livligt samtal rullar förbi på cyklar. En sotare högt uppe på ett hustak lyfter på hatten när deras blickar möts. Klara känner sig som en vuxen. När hon upptäcker huset på Skomakaregatan med de stora smidda järnsiffrorna 17 stannar hon upp framför porten och hämtar andan. 11
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 11
2016-06-20 08:20
Pianoklink från ett uppslaget fönster på övervåningen. Hon höjer blicken mot himlen. Här och var fläckar av vita moln. Samma tangenter slås an om och om igen däruppe. Om och om igen. Hon sträcker sig mot ytterdörren och slår i dörrkläppen av svart järn, ett gapande lejon. I samma stund kommer en trevande melodi från fönstret. För sitt inre ser hon tavlan som hänger hos hennes farfar. Det är en teckning av en katt med tigerränder, krökt svans och rest ragg som spärrar upp ögonen och fräser. Det måste vara han, tänker Klara samtidigt som steg hörs inifrån husets bottenvåning. Pianospelet upphör. Ytterdörren slås upp. Ut kommer en kortvuxen gumma med lätt utstående öron och ett pärlband av svett längs hårfästet. Lilla Klara, säger Hedda med ett leende. Välkommen ska hon vara! Klara överlämnar buketten och kliver in. Tant Hedda stänger ytterdörren bakom dem och hjälper sedan henne av med kappan som hängs upp på en mässingskrok i den rymliga hallen. Från takmörkrets höjder hänger en fartygsmodell blickstilla. Hedda leder henne genom huset. Klara följer sin 12
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 12
2016-06-20 08:20
tant i hasorna genom köket som doftar skarpt av skurade trägolv och torrt av mjölade bakbord. På den blänkande diskbänken står glas, tallrikar och bestick intill kristallkaraffer fyllda med vin och isade brännvinsflaskor. Hon hinner skymta arbetsbänken som dignar av festmat. Skålar med kokta grönsaker, aladåber, lungmos, fat med skinka och sill, söta vetebröd, småkakor, gräddbakelser, en chokladtårta. Vid den vidsträckta spisens kant står en rykande het terrin och svalnar av. Domkyrkans klockor som ringer till mässa hörs dovt. Plötsligt slår Hedda upp bakdörren mot trädgården. Ljus. Under det stora kastanjeträdet står ett långbord. Den vita linneduken fladdrar. Ett strilande solregn sprids över gästerna som står i små klungor och samtalar ute på gräsmattan. Klara blir visad sin plats. Hon ska sitta strax till höger om bordets ena kortsida och ha Heddas bror till bords. Den sinnessjuka. Hon ser att ett fång sparris ligger och ångar av på hans tallrik. Min flicka, du ska inte vara orolig, säger Hedda. 13
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 13
2016-06-20 08:20
Carl är inte farlig. Tänk bara på att inget socker får bli stående vid er. Min käre bror har nämligen svårt att hejda behoven. Hedda klappar hennes hjässa innan hon beger sig ut över gräsmattan. Lätt framåtlutad hastar gumman fram till yttertrappan som leder upp till den gamla professorsbostaden på husets andra våning. Med blicken riktad mot gästerna ropar hon högt så att brodern där uppe ska höra. Varsågoda!
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 14
2016-06-20 08:20
FÖR STA A R K E T
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 15
2016-06-20 08:20
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 16
2016-06-20 08:20
H
an hasar hostande över trägolven i faderns gamla arbetsrum. Osynliga blypartiklar yr omkring i den dammiga luften. Trots att frukosten sedan timmar är avklarad är han ännu iförd nattrocken och skinntofflorna. Under rocken skymtar en svart bonjour med dekorerade slag. Den fadda solen fladdrar över väggar och tak. Han vankar av och an mellan arbetsrummet och biblioteket. En kristallkrona med levande ljus hänger från taket. På ett bord ligger en trave skinnband: Homeros, Herodotos första bok, Platons Minos. Väggarna domineras av måleri: dukar med fruktträd, en olja som avbildar en trappgata i ett soldränkt land, hedar, flodlandskap, stränder. Intill dvärgpalmen som står mitt i rummet stannar han upp och blundar. Allt detta är sedan många år hans. Fikusen i den stora krukan under gardinerna, soffan som aldrig bäddas, fåtöljerna, soffbordet, va17
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 17
2016-06-20 08:20
ser med blomster från trädgården. Och pianot. Hans ägodelar. Hans liv. Han slår upp ögonen och går bort till skrivbordet där syster Hedda har lämnat dagsransonen intill lådan med pastellkritor: fyra ark. Varsamt lyfter han upp det översta och lägger de andra åt sidan. Öppnar pastellådan. Väljer en varmt gul krita. Slår sig ner i länstolen. Tyst går jag Nagug till mötes, säger han och drar dagens första streck. Böjd över ett värdelöst aktiebrev sluts konstnärens ögon av is. Bläckhornet innehåller varken färg eller skuggor. En bart vitt. Blåsvart. Bensvart. Kol. Mörk ret kommer. Drömkalendern tecknas. På det första arket bryter lejonet horisontens sigill. Alla töcken viker. En gul strimma vid kanten av himlen. Landskap med små krökta granar. Torkad lera. Kratersjöar. Tysta klippor. Bedjande slätter. Urberg. Dammet i solstrålen från fönstret. Vid skrivbordet är han omgiven av faderns efterlämnade referenslitteratur, sin egen Jules Verne 18
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 18
2016-06-20 08:20
samling, David Livingstones En missionärs resor och forskningar i Syd-Afrika, och några nummer av Ny Illustrerad Tidning. När han tecknar upphör allt omkring honom. Då och då kastar han hastiga blickar i Gustave Dorès bibel som ligger uppslagen vid Nya Testamentets sista bok. Han plockar upp en svartkrita. Med böljande piktur tecknas inledningen till en tragedi. En ödslig väg omgärdad av hängande gra nar. Stammar inväxta i vartannat. Knäck ta, fallna. Ett rådjur råmar genom urskogs katedralen. Så skymtar marmorkroppar upplösta av kimrök. Förstenade björnar. Getkranium täckta av gnistrande rimfrost. Pans huvud trätt på en påle. Plötsligt känner han sig orolig. Han tvingas resa sig upp en stund och hänfaller åt vankande. Långsamt går han fram och tillbaka mellan rummen med händerna bakom ryggen. Snart hör han en välbekant röst. Den kommer som en viskning från ingenstans. himlen blek som glas 19
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 19
2016-06-20 08:20
Han ser sig förskrämt om. Vem ropar! utbrister han högt. Vem ropar? Sedan tystnar han och snurrar runt för att försöka förekomma den andre. Men ingen står där. Nästa ögonblick hörs rösten igen. avlövade träd Han kastar förvirrade blickar mot palmen. Tavlorna. Teckningen. Då han inte kan upptäcka någon annan än sig själv lugnas han så smått och går bort till fönstren. En lång rad snigelskal ligger i karmen. Från gatan hörs förtjust barnstoj. Förstrött stryker han fingertopparna över snäckornas skrovliga skal samtidigt som han betraktar barnen. De har bildat en halvcirkel runt en barkbåt som de seglar i vattenpölen vid sidan av trottoaren. Han blundar. Det är alldeles tyst förutom de dämpade skriken utanför. När han slår upp ögonen och vänder sig om får han syn på målningen av stenbrottet ovanför soffan. Den är bra, säger han och kisar mot signaturen i tavlans högra hörn.
20
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 20
2016-06-20 08:20
Han vaknade av att någonting fuktigt och varmt ströks mot ansiktet. När han slog upp ögonen i dunklet såg han en liten elefant som svävade vid klädkammaren. En lång stund låg han alldeles stilla med filten uppdragen till hakan och stirrade på elefanten. Lilla hillefant, viskade han samtidigt som ett leende spreds i hela ansiktet. Då stötte elefanten med snabeln fram ett dån som ur en basun. Jag måste drömma, tänkte han fastän han kände sig övertygad om att han var klarvaken. Han tittade på elefanten. För att kunna vara helt säker beslöt han att genomföra ett experiment. Han slöt ögonen och frammanade en fantasi som han använde sig av då han hade svårt att somna. I hans inre tornade ett mycket stort berg fram. Hårda byar svepte över bergsryggarna. Under toppen fanns ett tält som var hans. 21
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 21
2016-06-20 08:20
Så fort bilden var komplett kände han efter på nytt. Nej. Fortfarande vaken. Han slog upp ögonen mot klädkammaren men elefanten var borta. Hillefanten, var är du? viskade han. Han blickade ut över sitt rum. Efter ett par sekunder hade ögonen vant sig vid dunklet. En ljusstrimma från glipan mellan de fördragna gardinerna kröp i taket. Han tittade mot lekhörnans gråsvarta silhuetter som dagtid lyste av färger. Det låga bordet och den lilla pinnstolen. Nallebjörnens trumpna uppsyn. Mjukdjurens svartnande glaskulor till ögon som aldrig någonsin slöts. De nakna dockorna med tjocka vitgrå kalufser och överdrivet markerade ansiktsdrag såg nästintill ilskna ut. Trähästen på hjul. Den förstelnade tennsoldatsarmén. Han satte sig upp, vek undan filten och gick barfota över trägolvet medan han såg mot den bleka strimman i taket. Den liknade öppningen mot en annan värld. Han drog ut pinnstolen så att den hamnade rakt under ljusstrimman, klev upp på den lätt buktade stolsitsen och tyckte sig känna hur dockorna, tennsoldaterna och den stora nallen stirrade mot honom. 22
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 22
2016-06-20 08:20
Härmed kröns du till Kung Mej, mässade han. Besittande inre krafter. Stundtals hänsynslös. Ämnad för storverk. Härskare över allting. Efter det korta talet klev han med ryggen vänd mot sin inbillade publik ner från pinnstolstronen, och gick bort till skrivbordet. Han satte sig vid bordet och slog eld på en sticka och förde lågan till fotogenlampan. Strax flödade ett cirkelrunt ljus över bordsytan, ungefär som inuti tältet på det fjärran berget i fantasierna. Framför honom låg ett ark med en träddunge tecknad i kol. Ovanför de svarta trädtopparna i skymningshimlen ritade han en elefant. Han satt på det kyliga salongsgolvet i en ring av pastellkritor och färglade sin elefant. Från rummet intill hördes klanger från ett piano klaviatur som slogs an. En brasa dånade i kakelugnen. Kristallkronan gungade till. Hela bottenvåningen genomsyrades av dofterna av rödkål och brunkål och långkål, lutfiskens senapssås, den salta skinkan, grytdoppet, tända stearinljus och faderns tunga cigarrök. Han tänkte på nattens händelser i sovkammaren. I brist på bättre föreställde han sig det hela som en 23
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 23
2016-06-20 08:20
dröm fastän han visste att det varit någonting mer, något annat. Han hade ju faktiskt varit klarvaken när han sett den svävande elefanten. Det var ett mirakel. Nu ryckte han till. I detsamma började kritan röra sig över arket som om handen var övertagen. Han ritade. Nästippen rann. Änglaspelet pinglade entonigt. Så upphörde spelandet i rummet intill tvärt. Han höll kritan helt stilla och lyssnade till de ekande stegen som kom närmare innan dubbeldörrarna slutligen slogs upp. I dörröppningen stod hans far iförd rökrock och med en grön strut på huvudet. Vad står på? Han såg upp mot fadern. Ingenting, sa han. Ett distinkt kalldrag stod från det andra rummet. I ett slag framstod världen alldeles klar. Han förnam tydligt chokladpralinernas och glöggens söta avlagringar på sina fingrar. De varma köksångorna som spreds genom huset. Bjällran från ännu en släde som passerade längs den snötäckta gatan utanför. Ekipagets facklor slungade upp faderns skugga över bokhyllorna. Fadern spände ögonen i teckningen samtidigt som han strök det tudelade skägget. 24
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 24
2016-06-20 08:20
Jag störs i mitt arbete, sa fadern. Begrips? Han svarade inte. Plötsligt stod där framför honom ett skogstroll med granris istället för hår. I bakgrunden skymtade modern vid pianot. Hon satt med fingrarna vilande mot klaviaturen som om hon väntade på något. Vasa! röt fadern till. Han lade ifrån sig kritan. Ja, far. Senare den aftonen samlades han och systrarna på golvet i salongen vid modern och fadern som slagit sig ner på varsin stol. På väggen bakom hängde två ovala fotoramar med deras porträtt. Fadern var klädd i rökrock och långkalsonger och skinntofflor. Runt hans hals hängde en supsked. Vid hans sida satt modern med blicken sänkt i den uppslagna bibeln i hennes knä. Hon hade snört upp korsetten under blusen, och lagt en sjal om axlarna. Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud … läste modern innantill. Den sträva stämman blev saktmodigt högtidlig då hon förkunnade skriftens ord. Han kände sig dåsig. Risgrynen låg som glöd i magen och han kämpade med att hålla ögonen öppna. Systrarna hade redan 25
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 25
2016-06-20 08:20
somnat. Marie-Louise låg med huvudet i Heddas knä. Hedda satt lutad mot pakethögen. Från hennes öppna mun kom då och då gnyende läten. Granens ljuslågor reflekterades i glittergirlanden som slingrats bland kanderade äpplen, skånska flaggvimplar och julbockar av halm. Han vände sig mot fönstren. Där skymde det, och snö singlade långsamt mot den ljudlösa gatan. Längre ut i mörkret virvlade flingorna samman i ett grått flimmer. Samtidigt som ögonlocken med små darrningar gick igen tänkte han på elefanten igen. Ett litet djur i en grottmynning omgivet av blomstrande fruktträd. Han var där.
26
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 26
2016-06-20 08:20
Han gick förbi betesvagnarna som stod längs Klostergatan. Eftermiddagen var sen men solen stod fortfarande högt över Lundagård. Han svettades i sin filtkeps och de bruna knähöga yllestrumporna. Ryggsäcken var full av fynd som han ville visa för modern och systrarna. Framme vid Stortorget tog han omvägen om Domkyrkan så att han kunde dröja en stund framför stora eken. Trädets knotiga grenar som liknade armarna på ett skogstroll. En lång stund studerade han minsta hålighet i den mossbelupna barken. Sedan plockade han bland stenarna och snäckorna i ryggsäcken fram block och ritkol, satte sig på marken, tog av kepsen och satte igång att teckna. Hur han än försökte fick han inte till rotsystemets möte med marken under trädkronan. Resultatet blev klumpigt. Ju längre han höll på desto mer tyckte han 27
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 27
2016-06-20 08:20
att han krympte inför det gamla trädet som började te sig jättelikt. Då slöt han ögonen. Plötsligt såg han vindarna som drog fram över Sinai. Snöröken som lyfte och virvlade mot rymden. Strax under toppen fanns en utskjutning som klängde fast vid den branta klippan. På avsatsen stod ett tält uppslaget med öppningen mot kanten och stupet. En liten ljuscirkel från en fotogenlampa, och en silhuett som rörde sig innanför tältduken. Han öppnade ögonen och väntade tills han kunde se i solskenet. Så vände han blad och gjorde en ny teckning av trädet så som det måste se ut. Han visste att det enda sättet var att vinna över sig själv. Tända stjärnorna, och ta ner dem.
28
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 28
2016-06-20 08:20
Han stod i faderns arbetsrum på andra våningen och såg genom fönstret efter dem. Modern och systrarna bar som vanligt långklänningar till högmässan. Ett kort stycke framför gick fadern i hatt, slängkappa och halsduk. Han granskade den lätt krökta gestalten och släppte inte blicken förrän fadern försvann ur sikte i vägkröken. Så slog han sig ner vid skrivbordet och föste resolut den gamles ekvationer åt sidan. Några blad hamnade på golvet. Genast plockade han upp bladen och lade tillbaka dem i den prydliga manushögen intill skrivdonen. Ur hurtsen tog han sedan ett blankt ark. Innan han sköt tillbaka lådan kontrollerade han att traven med de oanvända pappersarken syntes lika orörd som före hans lilla stöld. Han placerade glasögonen som närsyntheten tvingade honom att bära på näsvingarna. Kisande såsom en snöblind pressade han blyertspennan i det vita pappret. 29
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 29
2016-06-20 08:20
Tiden stannade upp. Dörren till den dunkla farstun, det uppslagna fönstret mot gatan, tuppens galande från redskapsboden, solen på fasaden mittemot, golvet, väggarna, taket, hela rummet, och handen som höll pennan försvann. Efteråt studerade han den svartvita teckningen som föreställde en gänglig fastän ytterst rakryggad ung herre med allvarligt, på gränsen till argsint anlete och kraftfullt hakparti, bred mun, neddragna mungipor, lätt utstående öron och spikrakt stubbat hår. Ynglingens klädsel var konventionellt proper: mörk kostym, väst, stärkt krage. Från kavajfickan hängde en pincené. Ena näven var knuten. Han snörpte på munnen medan han funderade. Sedan bestämde han sig för att trotsa fåfängan, och ritade dit sina glasögon. Omedelbart kände han magmusklerna slappna av. Sådär ja, sa han. Pendeln i det angränsande rummet slog ett enda stumt bestämt slag. I samma ögonblick hördes domkyrkoklockornas väldiga klang.
30
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 30
2016-06-20 08:20
Charlotte satt med armbågarna mot fönsterkarmen och huvudet i händerna, och blicken fixerad vid bersån ute i den mörklagda trädgården. Regn drev mot fönsterrutorna så sikten blev dimmig, utsuddad. Hon hoppades att blixten strax skulle slå upp i skyn så att det kvava förlöstes och frisk luft blåste in över gräsmattorna. Medan hon fingrade på en blå sammetsask gled hennes blick över träden. Hon hade sett trädmetamorfoserna i sonens skissböcker och tyckt sig kunna skönja viss talang. Sida efter sida av stormpiskad tall, vattendungar, pilalléer. Gran som han måste ha sett på sina exkursioner i Smålands storskogar. Aplarna som hon omedelbart känt igen från trädgården. Hon såg på asken som innehöll hennes födelsedagsgåva till honom, en brevkniv av silver med hans namn graverat i skaftet. Hon skulle så gärna vilja få veta vad som försiggick i hans huvud. 31
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 31
2016-06-20 08:20
Det kurbitsmålade golvurets jämna tickande genom biblioteket. Slagen varje hel och halv timme, dag och natt, år efter år, så länge som maken kommit ihåg att vrida upp uret. Framför sig på spelbordet hade hon två böcker: Thet Nyia Testamentit på Swensco af år 1529, och 1819 års psalmbok. Där fanns också ett urdrucket glas konjak och fyra utlagda kortrader. Ett stearinljus kastade ett litet ljussken över patiensen. Det knarrade, och dörren bakom henne gick upp. Tystnaden steg runt omkring. Carl? sa hon till slut. I samma ögonblick stängdes dörren och lågan på bordet fladdrade till. Hon vände sig om och fann att hon var ensam i rummet. Hennes ögon var slutna. Hon inbillade sig att hon höll hans händer. Min delifantkusk, viskade hon. En ristning i underläppen. Min egen lilla timmerman, viskade hon. Kom ihåg att om du på något sätt skadar dig så har jag ingen glädje mera. Hon höll sina bleka armar utsträckta ett stycke
32
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 32
2016-06-20 08:20
ovanför korten. Nyss hade hon känt sonens närvaro, som så ofta då han inte var hos henne. Hon satt stilla ett litet slag. Sedan torkade hon tårarna och reste sig och strök med handflatorna ut vecken som bildats på klänningen, och gick till köket och tappade upp ett glas vatten som hon drack ur i en mun. Så gick hon bort och ställde sig vid fönstret där hon suttit hela förmiddagen. Jag tror aldrig det blir något av dig, viskade hon skälvande. En blågrå fläck av imma slog ut i glaset. Hon såg på hur den sakta förintades och tynade bort. På avstånd hördes dovt muller genom det strilande regnet.
33
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 33
2016-06-20 08:20
Han stod och tittade ut över gymnastiksalen från den provisoriska scenens plankor, som lagts ovanpå plintar. Den här dagen var han uppklädd i svart kostym och fluga. Intill honom stod ett staffli med hans skiss av ett grått stormträd. På scenen fanns även teckningsläraren Ritis. Nedanför satt ett knäpptyst auditorium bestående av Katedralskolans samlade lärarkollegium, hans skolkamrater och deras föräldrar. Just som skolans blåsorkester satte igång att spela Den blomstertid nu kommer klev Ritis ner från estraden, men Carl blev kvar som han stod. Musiken framkallade ett eko som dånade längs väggarna och mångfaldigades uppe bland ringarna som hissats upp i taket. Dammkorn virvlade genom solstrålarna från takfönstren. Från sin upphöjda position kunde han betrakta familjen som satt i publiken. Fadern hade sin studentmössa på huvudet. Intill honom satt modern med händerna knäppta över en ljus sommarkappa som 34
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 34
2016-06-20 08:20
hon brett ut över benen. Och systrarna, med sidenklänningar och silkesstrumpor. Han lade märke till hur de såg mot honom. Systrarnas förundran, moderns allvar, och faderns outgrundliga ögon blick. Långsamt dog trumpetens sista ton ut och dränktes av parkettknarr. Orkestern drog sig tillbaka. Ritis återkom klättrande via en ribbstol upp på scenen. I handen hade han en gulddukat i ett scharlakansrött band. Här ska du se Carl, sa Ritis och hängde utmärkelsen runt hans hals. Därpå följde applåder. Den mjuka spindelväven hängde ett stycke under utedassets brädtak. Han satt tillbakalutad och krystade och försökte upptäcka spindeln som kröp runt någonstans däruppe bland virrvarret av tusentals trådar, och lyssnade till skitkorvens plums i tunnan under honom. Finbyxorna låg i en hög runt anklarna. Framåtlutad, med armbågarna pressade mot de smala låren, urinerade han och genomfors av behagliga rysningar. När han var färdig plockade han fram en kladd ur byxfickan. Den enkla teckningen föreställde en yppig kvinnofigur som vänt ändan mot betraktaren. Han tog tag om kuken. Munnen öppen. 35
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 35
2016-06-20 08:20
Moderns slitna grå yllekofta, som han tagit med för att slippa frysa, slängde allt häftigare kring hans axlar. Efter en kort stund började ögonlocken fladdra, och i nästa ögonblick kände han koftan glida längs ryggen samtidigt som det vällde upp genom honom. Han utstötte ett kort stönande och gned av sig mot skjortlinningen. Sedan satt han kvar en stund tills ståndet lagt sig. Då och då blåste lätta vindilar från det mörka hålet under honom mot skinkorna. Genom springan mellan benen kunde han blicka ner i den tröga sörjan. Åsynen påminde om en märgelgrav. Den tända stearinstumpen kastade ett sken över kladden. Den var inte illa utförd. Fast stormträdet var bättre. Jag ska bli landskapsmålare, tänkte han, knycklade ihop lappen och slängde den i hålet. Så tog han ett par av faderns kasserade beräkningspapper från traven och torkade sig. I det ögonblicket tyckte han sig höra förmiddagens applåder komma rungande över fälten.
36
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 36
2016-06-20 08:20
En brinnande himmel återspeglad upp och ner i en blank insjö. Hela långa dagen hade han stått framför sitt staffli och gjort korta tuschskisser, och nu var benen stumma som pålträn. Alla prunkningsvackra solnedgångar, flämtade han leende. Den skönheten för jag in i ögat. Han tog av slokhatten och satte sig i gräset, tände en cigarr och blickade genom vassen ut över insjön och träskmarkerna. Den kommande natten ville han sova under en gran. Ända sedan han var liten hade han fantiserat om det. Blott naturens undersköna själ, och konstnärens studier av trädens toner och grenarnas prassel. En vecka eller mer målade han heden, skogarna, fälten. Sov i tält och på logar och under granar. Vaknade till soluppgången. Tecknade storskogens forsar och mossar och stenar, och skymningen vid nattgränsen. 37
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 37
2016-06-20 08:20
Snart jag landskapet förvandlar till något annat, antecknade han i skissblocket då kvällen kom. Ändrar till vad jag vill. Gör tusen bilder. Bilder utan slut. Han lyfte pennan och tittade bort mot duken som stod lutad mot en stenbumling, omgiven av den fallande daggen och mörkret. Kvällen före hemresan låg han och läste. När han en stund tidigare varit ute och urinerat mot ett träd hade han vänt sig om. Det lilla tältet hade liknat en ljuslykta bland stammarna. Då och då slog han samman skriftens svarta skinnband och plockade fram skissboken och gjorde hastiga dramatiska avbilder av Madonnan och Kristus. Mitt i natten drömde han att han rest tältet hemma i barnkammaren. På andra sidan den vagt genomskinliga tältduken skymtade modern som höll hans hjärta inslaget i ett paket. Ljudet av våldsamma vingslag genom natten väckte honom. Han låg klarvaken tills det ljusnade innan han äntligen kunde somna om.
38
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 38
2016-06-20 08:20
Cha r l o t t e gjor de i or dn in g en tebricka, tog med sig papper och skrivdon ut i trädgården och satte sig under körsbärsträdet. Maken var på universitetet, sonen i skolan, och husmamsellen upptagen med sitt. Framför henne på bordet låg körsbärsblommor stadda i överträdelsens olika skeden. Några fuktigt multnande. Andra angripna av utsvultna flygfän. Somliga förtorkade, dränerade på färgprakt och lyster. Med en suck doppade hon en skorpa i det heta tevattnet och tog en tugga. Allting framför henne föreföll jämngrått, precis som förmiddagen denna vårdag i mitten av april. Hon bredde ut sina avmagrade fingrar över de stigande teångorna. Pekfingrets topp följde sprickbildningen i koppens lätt missfärgade emalj. Hon var klädd i sin nattrock och makens ingångna tofflor. Om axlarna låg ullsjalen. Håret samlat i en slarvig knut. 39
Jag_ar_Hill_inlaga-Korrad av Lukas 160616_Nina 160617.indd 39
2016-06-20 08:20
© ANDREAS OMVIK
Undertecknad är galen nog att vilja bli artist!
KRISTOFER FLENSMARCK debuterade som poet 2005 och har sedan dess utkommit med flera diktsamlingar, bland annat den uppmärksammade Almanacka 2009. Jag är Hill är hans första roman.
EN SOMMARDAG 1904 sitter Carl Fredrik Hill och ritar på övervåningen i barndoms hemmet i Lund efter långa vistelser på psykiatriska sjukhus. Den här morgonen har han som vanligt fått fyra pappersark av systern. Han är instängd, han är fri. I trädgården pågår förberedelser för en fest. Jag är Hill är en roman om ett konstnärsliv; om modet, kampen, motgångarna och det inre kaos som till slut bröt ner honom. Charlotte är modern som genom alla prövningar står vid hans sida. Det här är också berättelsen om henne och om en kärlek som uthärdar allt.
ISBN 978-91-27-14207-7
9 789127 142077
Flensmarck4.indd 6-8
2016-06-20 15:15