9789127143340

Petter Lidbeck

Farrah är mobbad i skolan, värst är Svea och Nadine.

Men hon har Adam – eller Jesus, som mamma kallar honom för att han är snäll, har långt hår och skägg.

Adam brukar rota i containrar efter användbart skräp. Han ger Farrah en trasig ficklampa – eller nej, det är en sudd. Den suddar människor, säger Adam. Använd den inte!

Farrah lovar, och håller sitt löfte. Tills Svea och Nadine ger sig på henne igen …

JESUS OCH JAG

Petter Lidbeck skriver kompromisslöst och empatiskt om barns och vuxnas tillkortakommanden och hjältedåd i vardagen.

ISBN 978-91-27-14334-0

9 789127 143340

Jesus och jag_omslag.indd 1-3

2015-08-26 10:46

Jesus och jag.indd 2

2015-08-11 10:14

1.

Adam höll ficklampan med båda händerna som om den var värdefull.

– Detta är ett vapen, sa han.

Jag skrattade till men tystnade när han spände ögonen i mig.

– Med den här kan du förändra världen.

– Hur då? sa jag. Vad är det för märkvärdigt med en ficklampa?

– Ficklampa? Det är ingen ficklampa, det är raka motsatsen. En ficklampa lyser upp, den här släcker.

– Hur då släcker? Är det som en fjärrkontroll?

7

Jesus och jag.indd 7

2015-08-11 10:14

– Nej du, Farrah lilla, det kan man inte påstå, sa han och skrattade fånigt. En fjärrkontroll … Den var bra.

– Vad är det då? sa jag.

Adam höll upp ficklampan i ögonhöjd.

– Detta, sa han, är en sudd.

– En vad?

– En sudd. Den raderar, tar bort, städar undan.

– Som ett suddgummi?

Han nickade.

– Exakt, en sudd.

– Vad är det med det? Jag har massor av sudd i min rygga.

– Inte som den här. Den här suddar inte text eller fula teckningar, den här suddar …

8

Jesus och jag.indd 8

2015-08-11 10:14

Han gjorde en paus.

– … människor.

Han nickade för att understryka allvaret i sitt påstående.

Adam är knäpp, en galen skrotgubbe.

Han har långt hår och skägg och hans affär är full av skräp som han hittar i rivningshus. Han går runt med en kundvagn och tömmer lägenheter på det som blivit kvar efter att människor flyttat ut. Ser han en container klättrar han ner i den och rotar runt. När han fyllt sin vagn går han hem till affären och ställer upp sina fynd på hyllorna bland det andra skräpet.

Mamma kallar honom Jesus. Jag tror hon menar att han ser snäll och ledsen ut på samma gång.

9

Jesus och jag.indd 9

2015-08-11 10:14

– Den suddar människor? sa jag.

Adam nickade allvarligt och riktade ficklampan mot väggen som en pistol.

– Svisch svisch, puts väck, upplösta i ato­ mer, borta för alltid. Försvunna som om dom aldrig existerat.

– Försvunna vart då? sa jag.

Adam tänkte.

– Bra fråga, sa han och kliade sig i nacken. Jag antar att dom sugs upp på nåt sätt.

Han vände och vred på ficklampan, skru­vade av batterilocket.

– Resterna samlas i botten, tror jag.

– Lite konstigt att en människa får plats, sa jag. Till och med när man bränner folk blir det aska kvar. Ganska mycket, till och med. När pappa begrav…

10

Jesus och jag.indd 10

2015-08-11 10:14

– Där tar du fel, avbröt Adam. För fjorton miljarder år sen rymdes hela universum i ett ynkligt litet sandkorn. Sen sa det pang och nu finns det 400 miljarder galaxer med biljarder stjärnor i varenda en.

Bland alla dessa är vår sol en fattig kusin från landet och jorden en ynklig ursäkt till stenbumling, helt utan betydelse.

– Den här, sa han och höll upp ficklampan, är visserligen en tidig och enkel prototyp men den rymmer med lätthet ett halvt dussin fullvuxna människor.

– Blir inte folk lessna om människor bara försvinner? sa jag.

Adam tittade ogillande på mig.

– Blir inte folk lessna …, härmade han.

Hör här, din lillgamla pestråtta, folk blir 11

Jesus och jag.indd 11

2015-08-11 10:14

för­ tvivlade när människor försvinner.

Dom gråter sönder sina hornhinnor och sticker knivar i magen av sorg. Att folk dör är en sak, fruktansvärt i sig, ju yngre, desto hemskare. Men människor som försvinner är värre ändå. Ingen vet, alla hoppas, tror och funderar utan att någonsin få svar. Det finns på denna jord inget hemskare än människor som försvinner utan spår.

Han nickade för sig själv igen.

– Därför är det oerhört viktigt att ett vapen som detta inte hamnar i orätta händer.

Han räckte högtidligt över ficklampan.

– Härmed är sudden ditt ansvar, sa han.

Du måste använda den på rätt sätt, för mänsklighetens bästa. Är du mogen upp12

Jesus och jag.indd 12

2015-08-11 10:14

giften, min persiska prinsessa?

– Jag har sagt att jag är från Syrien, inte Iran.

Adam slöt ögonen som att det kunde kvitta.

– Är du redo för uppgiften? upprepade han.

Jag ryckte på axlarna.

– Jag tror det.

– Inte tror. Lovar du att bekämpa ondska och slåss för det goda?

– Okej.

Jag tittade på ficklampan innan jag stoppade den i jackfickan.

– Bra, sa Adam, jag litar på dig. Du är ung men har ett gott hjärta. Hälsa mamma så gott.

13

Jesus och jag.indd 13

2015-08-11 10:14

Jag gick mot dörren, stannade och vände mig om.

– Vad händer om sudden blir full?

Adam förstod inte.

– Om jag suddar ut ett halvt dussin människor, kan jag tömma vapnet och börja om från början?

– Låt oss hoppas att det aldrig blir aktuellt, sa Adam. Låt oss hoppas att du aldrig behöver använda sudden en endaste gång.

14

Jesus och jag.indd 14

2015-08-11 10:14

2.

Jag klev in i hallen, krängde av mig skorna och hängde upp jackan.

– Hallå?

– I köket, svarade mamma.

Hon stod vid spisen. Det gör hon jämt, mamma älskar att laga mat. Hon brukar säga att om hon inte jobbade som tolk hade hon blivit kock. Jag gick fram till henne och tittade i stekpannan.

– Haloumi, sa jag.

Mamma la armen om mig och pussade mig i håret.

– Var har du varit?

15

Jesus och jag.indd 15

2015-08-11 10:14

– Hos Adam.

– Jesus? sa mamma. Var det bra med honom?

Jag ryckte på axlarna.

– Som vanligt, jag fick en sudd.

– En vad? sa mamma.

– En gammal ficklampa. Adam sa att man kan sudda människor med den.

– Spännande, sa mamma utan att mena det.

Jag satte mig vid köksbordet, mamma vände osten i stekpannan.

– Var det bra i skolan?

Mamma försöker ställa frågan som om hon egentligen inte är intresserad av svaret. Ändå vet jag att hon lyssnar supernoga.

16

Jesus och jag.indd 16

2015-08-11 10:14

– Ja, sa jag och drog till mig tidningen och låtsades läsa.

– Vad bra, sa mamma.

Hon tittade på mig.

– Är det säkert?

Hon vill egentligen inte veta, ingen vill veta. Jag säger att det är bra för det är enklast.

– Ja, sa jag.

17

Jesus och jag.indd 17

2015-08-11 10:14

3.

Nadine log mot mig. Kanske för att hon visste hur det skulle sluta. Svea visste också hur det skulle sluta, till och med jag ­visste hur det skulle sluta. Det är inte svårt att räkna ut hur det ska sluta för det slutar alltid på samma vis: Nadine och Svea går fram till mig, Nadine säger något som låter snällt men inte är det och ställer sedan en fråga som inte går att svara på. När jag inte svarar ställer hon frågan igen.

Exempel: – Snygg tröja, har du köpt den på ­second hand?

18

Jesus och jag.indd 18

2015-08-11 10:14

Eller: – Jag har fest på lördag, vill du komma?

– Gärna.

– Synd, för du är inte bjuden.

Så brukar det gå till. Så börjar det. Svea skrattar och sedan blir det värre.

– Vad äckligt att gå runt i nån annans tröja. Det stinker om dig. Har ni ingen dusch hemma?

– Jo. – Men använd den då! Hur kan du tro att jag skulle bjuda dig? Ingen bjuder dig, du är inte välkommen.

Ungefär så. Ibland puttar de mig, ibland inte. Det är lite olika.

Vuxna säger att Nadine är som hon är för att hon är osäker. Hon såg inte det 19

Jesus och jag.indd 19

2015-08-11 10:14

minsta osäker ut när hon kom emot mig.

– Ny mössa? sa hon.

Mina armar kändes långa och sladdriga som spaghetti, jag visste inte vad jag skulle göra med dem.

– Med öronlappar, sa Nadine. Är det modernt?

Jag svarade inte.

– Jag frågade om det var modernt, sa Nadine. Du kanske har sett det i nån tidning som ingen läser. Får jag prova?

Det var ingen fråga. Hon hade redan sträckt ut armen, tagit mössan från mitt huvud och satt den på sitt eget.

– Jag känner mig verkligen skitsnygg, sa hon och gjorde en löjlig min som skulle föreställa mig.

20

Jesus och jag.indd 20

2015-08-11 10:14

Jesus och jag.indd 21

2015-08-11 10:14

Petter Lidbeck

Farrah är mobbad i skolan, värst är Svea och Nadine.

Men hon har Adam – eller Jesus, som mamma kallar honom för att han är snäll, har långt hår och skägg.

Adam brukar rota i containrar efter användbart skräp. Han ger Farrah en trasig ficklampa – eller nej, det är en sudd. Den suddar människor, säger Adam. Använd den inte!

Farrah lovar, och håller sitt löfte. Tills Svea och Nadine ger sig på henne igen …

JESUS OCH JAG

Petter Lidbeck skriver kompromisslöst och empatiskt om barns och vuxnas tillkortakommanden och hjältedåd i vardagen.

ISBN 978-91-27-14334-0

9 789127 143340

Jesus och jag_omslag.indd 1-3

2015-08-26 10:46