9789175672731

Ingen reaktion.

– Lukas! Skorna på! säger mamma tydligare och mycket bestämd.

– MEN JAG HAR JU INGA SKOR! skriker Lukas arg och förtvivlad.

Karin Avellan

Det är nämligen sommar, och Lukas har sandaler med sig. För honom betyder skor gympaskor. Sandaler är sandaler, och inget annat. Att mamma menade att han skulle ta på sig sandalerna kunde han absolut inte komma på.

Barn och ungdomar med Asperger eller AST har svårare än andra att se vilka ord som hör ihop och kan bytas ut mot varandra. Därför är det inte konstigt att det uppstår missförstånd.

I den här boken får du en överblick över vad Asperger och AST innebär. Du får också tips om hur du kan förebygga och hantera olika situationer som kan uppstå när du umgås med barn och ungdomar med Asperger eller AST.

Fakta om Asperger

– Ta på dig skorna, nu ska vi hem, säger mamma.

Fakta om Asperger – AST För dig som möter barn och ungdomar Karin Avellan

Karin Avellan är legitimerad lärare i åk 4–9, med specialkompetens i Aspergers syndrom och AST. Sedan 2001 arbetar hon i grundskolan i Norrtälje kommun, med både helklassundervisning och stödundervisning.

Hon har en son med Aspergers syndrom, och har bred erfarenhet av att möta barn, ungdomar och vuxna med Asperger/AST både i yrkeslivet och privat.

Nypon förlag – en möjlighet för alla

9 789175 672731

Titel: Fakta om Asperger – AST Författare: Karin Avellan Omslag: Carina Ståhlberg © Karin Avellan och Nypon förlag 2015 Första upplagan 2015 ISBN 978 91- 7567-273-1 Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www. nyponforlag.se

Karin Avellan

FAKTA OM ASPERGER – AST För dig som möter barn och ungdomar

Omslag: Carina Ståhlberg

Nypon förlag

INNEHÅLL

1. Inledning

5

2. Aspergers syndrom byter namn till AST

7

3. AST – vad är det?

9

4. Att få en diagnos

11

5. Starka sidor

13

6. Att prata med varandra

15

7. Empati – att förstå hur andra känner

23

8. Att lära sig nya rörelser

25

9. Sinnesintrycken

27

10. Hygien

33

11. Om ordning och kaos

37 3

12. I skolan

41

13. Specialintressen

47

14. Yrkesval och arbetsliv

49

15. Om vänskap och relationer

51

16. Till sist

53

FĂśrfattarens tack

55

4

1. INLEDNING

Aspergers syndrom kallas numera ofta för AST. Båda begreppen är korrekta. Hur det hänger ihop förklaras på nästa sida.

Den här boken vänder sig till dig som känner ett barn eller en ungdom med AST. Du är kanske förälder eller pedagog, släkting eller vän.

Boken innehåller en översikt över vad AST innebär, och konkreta tips på sådant som kan underlätta dels er kommunikation, dels vardagen hemma och i skolan. Mycket av det som beskrivs i boken gäller även för vuxna med AST. Exemplen i boken beskriver framför allt hur det kan vara att ha AST med normal eller hög begåvning, det som tidigare kallades Aspergers syndrom.

5

2. ASPERGERS SYNDROM BYTER NAMN TILL AST

Förut fanns det två olika diagnoser: Aspergers syndrom och autis­ tiskt syndrom. Nu har de två diagnoserna slagits ihop till en, och det nya namnet är autismspektrumtillstånd. Det förkortas AST, och här i boken kommer den förkortningen att användas. Att två diagnoser slagits ihop beror på att de liknar varandra väldigt mycket. Ofta är det samma saker som är svårt för den som har en av diagnoserna men skillnaden är hur svårt det är.

Den som redan har fått diagnosen Aspergers syndrom behöver inte få sin diagnos ändrad. Därför kommer det under många år framåt att finnas både personer med diagnosen Aspergers syndrom och personer med diagnosen AST, och båda begreppen kommer att användas.

7

3. AST – VAD ÄR DET?

Alla människor föds med olika egenskaper. En del blir sportiga, andra blir musikaliska, några blir bra på att hålla ordning på saker.

Personer med AST har väldigt mycket av några egenskaper, och mindre av andra. Lite förenklat kan man säga att de har mer av matematiskt tänkande och språklig begåvning, och mindre av empati och kreativitet. Det kan vara bra ibland, men det kan ställa till med svårigheter också.

Man brukar säga att personer med AST tänker på ett lite annor­ lunda sätt än de flesta andra människor. Det har inte med intelligens att göra. En person med AST kan, precis som alla andra, vara mer, mindre eller lika intelligent som den genomsnittliga individen.

AST är något man föds med. Det betyder inte att allt som är svårt måste vara svårt hela livet. Många saker som man tycker är svåra som barn, kan man öva upp och klara som vuxen.

9

4. ATT FÅ EN DIAGNOS

HUR KAN MAN VETA OM EN PERSON HAR AST?

En utredning görs vanligtvis av BUP eller av en privat mottagning.

Det kan vara antingen föräldrarna eller skolhälsovården som tar initiativet till att en utredning ska göras. Eller personen själv om han eller hon är över 18 år.

Utredningen består av besök på en mottagning, där man blir inter­ vjuad och får göra tester.

VARFÖR SKA MAN GÖRA EN UTREDNING?

En fördel med att göra en utredning är att personen själv kan få en förklaring till varför vissa saker är så svåra. Dessutom kan skolan och andra runt omkring få bättre förståelse och ställa rimliga krav.

Med en diagnos följer också möjligheter till stöd och utbildning.

Vilket och hur mycket stöd som finns är olika i olika delar av landet. Det kan vara landstinget, kommunen eller privata aktörer som erbjuder hjälpen.

11

Det som ibland kan bli lite fel när någon får en diagnos, är att det blir lätt att skylla på diagnosen. Både individen själv och per­ soner runt omkring kanske börjar ställa för låga krav och ha för låga förväntningar, och tänker att vissa saker inte är någon idé att träna på. Istället är det så, med de flesta svåra saker, att det gäller att vara envis och träna extra mycket och på rätt sätt för att komma över svårigheterna. Med rätt kunskap om diagnosen är det lättare att träna på rätt sätt.

SKA MAN BERÄTTA FÖR ALLA RUNT OMKRING?

Det måste alltid vara upp till den person som har AST, och dennes föräldrar, att avgöra hur många som ska veta om diagnosen. Ofta är det bra att vara helt öppen – men ibland kan det vara bättre att berätta bara för skolpersonal och inte för klasskamrater. Det beror lite på hur stora och uppenbara svårigheterna är, och på hur mycket förståelse som finns hos omgivningen.

Tips Oftast är det bäst att göra en utredning så tidigt i livet som möjligt – då blir det mindre laddat för personen själv. Yngre barn kan t.o.m. uppleva diagnosen som något positivt. I tonåren blir svårigheterna ofta mer uppenbara, och många gör sina utredningar då.

Som tonåring jobbar man med sin identitet och vill vara så lik alla andra som möjligt, och att få en diagnos under samma period kan vara känslomässigt mycket påfrestande och skada självförtroendet.

Då är det bättre att redan ha en diagnos och ha accepterat den.

I vuxen ålder blir det återigen lättare att acceptera sin diagnos. De vuxna som får diagnosen brukar oftast uppleva det positivt – som en förklaring till något som de länge har anat.

12