9789175865928

GĂ–SFISKE Fakta

och

1

Fisketips

Kjell Johansson

Tidigare utgiven bok av Kjell Johansson på Bokförlaget Settern: Nu hugger gäddan

1999

Författaren vill rikta ett varmt tack till alla tillmötesgående fiskevårdsområden, båtägare och fiskekompisar. Stort tack även till Anders Persson, Lund, Peter Eklöf, Uppsala, Per Nyberg och Olof Filipsson, Fiskeriverket, Olof Lessmark, Växjö, vilka har varit behjälpliga med kommentarer eller med att rekommendera lämplig litteratur.

Stort tack också till Eva Sers och Monika Christensson på Söt­ vattenslaboratoriet i Drottningholm för hjälp med att leta fram och kopiera litteraturen.

Läs kommentarerna om boken, ställ frågor direkt till Kjell och ta del av ytterligare tips på bokens hemsida www.kjelvis.com/fiskarna (kjelvis@telia.com) Omslagsbilder: Peter Möcander med sexkilosgös. Metoden var slowtrolling med mört efter en Great White paravan.

Efter en plötslig regnskur vände jag mig om och fick se den här regnbågen.

Baksida: Björn Carlsson på soligt ismete.

© Kjell Johansson, text och foto 2006 Övriga foton: Omslag överst: Torbjörn Möcander Sidan 13: Gustaf Danielsson Sidan 69: Hans Runesson Teckningar: Gunnar Wahlin Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-800 50, 800 70 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Kristianstads Boktryckeri AB i Kristianstad, 2006 ISBN: 91-7586-592-0

2

Innehåll

Inledning

5

Gösen

7

Utrustning

75

Trollingutrustning

76

Premiärtur

11

Motorer

78

Gösfisket tar över

15

Ekolod

79

Vårtrolling

17

Sidoparavaner

80

Mete ger gös

23

Tafsar, krokar och tackel

82

Första isgösen

30

På isen med fiskeguide

34

Konstgjorda beten

92

Ljuset

43

Byt inte bete

98

Plats

53

Byten och beten

Matvanor

86

99

Att välja fiskevatten

54

Hur ofta äter gösen?

100

Fiskedjup

54

Mat under året

102

Fiskeplats

56

Jaktmetoder

104

Gösens förflyttningar

57

Yttre förhållanden

107

På isen

59

Vindriktning

108

63

Vindstyrka

109

Spinnfiske och pimpel

64

Väderlek

110

Jigg och bottenmete

65

Temperatur

112

Mete och metesvarianter

66

Gädda, abborre, gös

”UL-mete”

68

– vem vinner kampen?

115

Trolling och dragrodd

68

Felsökningsguide för gösfiske

124

Anpassat angel och ismete

70

Gösmissuppfattningar

126

Metoder

3

4

Inledning G

ös ­– ordet väcker känslor till liv hos sportfiskare. De, som aldrig har fiskat gös eller kanske inte ens har sett någon, upplever en aura av mystik kring arten. För oss som fiskar gös är tjusningen absolut inte mindre.

Det är av tre anledningar som gösen på senare år har blivit något av en popfisk efter att tidigare har varit ganska okänd. Lyckade utsättningar har skett i allt fler vatten, huvudsakligen i Sydsverige. Gösen har därmed blivit betydligt mer tillgänglig för sportfiskaren.

Den andra viktiga faktorn är att man har funnit metoder för att få den på kroken och sedan har uppfinningsrika sportfiskare utvecklat och förfinat dessa. Det var helt nödvändigt, eftersom gösen är mycket mer försiktig och därmed avsevärt svårare att överlista än våra mer allmänt etablerade rovfiskar gädda och abborre.

Detta gjorde att gösen länge var förbehållen yrkes- och husbehovsfiskare. I fiskelitteratur fram till sextiotalet saknas i många fall beskrivningar hur gösen ska fiskas med spö

Kjell Johansson under wobblertest i sin båt.

5

i handen. När det gäller isfiske dröjer det ytterligare trettiotalet år innan det börjar hända något.

Den tredje är att gösen är en alldeles utmärkt matfisk, som tronar i toppen på många restaurangers matsedlar.

Denna bok påminner till upplägget om Christer Svenssons och min ”Nu hugger gäddan!” (Settern, 1999). Där tycker vi att vi fick med allt du behöver för att bli lyckosam gäddfiskare. Nu är det dags för gös. Boken förser dig med den kunskap om gösens levnadsvanor som är nyttig på fiskeplatsen. Den ger dig det som krävs för att du ska komma igång med eller förbättra ditt gösfiske. Jag hoppas också kunna ge dig ett rejält öskar inspiration.

Jag blev totalt uppfylld av sådan vid mitt första gösfiskeförsök, och de svårigheter jag har mött, och bemästrat ganska väl, under mina år som gösfiskare beskrivs på ett enkelt sätt. Klarade en gammal gäddfiskare som jag att sadla om till gösfiske så blir det en barnlek för dig. Är du en av de många, som fiskar gös utan framgång, är detta din livlina.

Klockslaget har en central roll även i denna bok. Att fiska vid rätt tidpunkt, och i gösens fall vid passande ljusförhållanden, är extremt viktigt. Det var med klockan, och senare med ljusmätaren, framför näsan som det mesta löste sig i fråga om att ”avslöja” den gåtfulla gösens huggvanor, eller under vissa tider, skenbara brist på sådana.

Jag har fiskat en hel del för att få fram

underlag till denna bok. Trolling, slow-trolling, mete, jiggfiske, anpassat angelfiske och ismete har varit metoderna. Jag har fiskat i tio olika sjöar och funnit att det jag tar upp i denna bok stämmer i dessa vatten. I och med att gös är samma art överallt, kan du räkna med att det gäller för alla Sveriges gösvatten, inklusive Östersjöns bräckta vatten.

Jag har tagit stor hjälp av vetenskapliga rön i denna bok och har bemödat mig om att förvandla resultaten av forskares undersökningar om gösens vanor till praktiskt användbara tips och uppslag för sportfiskare. Jag har med siffror markerat från vilka källor uppgifter och direkta citat är hämtade.

Boken täcker upp den brist om gösens vanor, kombinerat med hur gösen med hjälp av denna kunskap enklast kan fångas, som har funnits i litteraturen. Alla trådar är inte helt uttrasslade, så här finns spännande utrymme för dig att fundera vidare och ytterligare utveckla ditt gösfiske med boken som stöd.

Du är varmt välkommen att med denna bok i handen följa med i min båt och ut på frusna gösvatten i jakt på det som driver oss sportfiskare – att bli bättre på det vi gör och därmed ytterligare förgylla det vansinnigt trevliga nöje som fisket innebär.

Sätt dig i soffhörnet, tänd ett ljus och ”brasfiska” ett par timmar. Den som sedan kan avhålla sig från ett praktiskt försök får gärna kontakta mig. Jag har fiskat väldigt flitigt under dessa år – men jag har njutit av varenda minut. Det kommer även du att göra.

Gösfiske på dig!

6

Gösen G

ösen är den största medlemmen av abborrfamiljen. Den euroasiatiska gösen, den vi har i Sverige, heter Sander lucioperca och är utbredd över så gott som hela Europa. I England och Tyskland kallas den av sportfiskare zander.

Missuppfattningen att gösen skulle vara släkt med gäddan eller en korsning mellan gädda och abborre har åstadkommit några av dess andra namn. Pike-perch (det vanligaste i vetenskapliga sammanhang), yellow pike, wall-eyed pike, yellow pickerel och walleye pike.

I USA är annars det allmänt accepterade

namnet walleye. Den står där, precis som i alla andra länder där den finns, mycket högt på sportfiskares önskelistor. En snarlik mindre släkting, sauger, finns också i USA. Jag kommer att kalla både walleye och ”vår gös” för gös i och med att de båda arterna har mycket gemensamt. Jag har därför valt att låta den forskning som finns på walleye vara tillämplig även på vår gös. Det må vara inte helt vetenskapligt korrekt, men i praktiken kan vi sportfiskare lära oss mycket om vår gös genom att ta del av det som wall­eye-forskare har kommit fram till. På några områden där väsentliga skillnader finns tar jag upp dessa.

Två exemplar av vår ”svenska” gös, Sander lucioperca, tagna i mars.

7

Catch-and-release praktiseras av mig och de flesta andra som fiskar gös ofta. Det ökar naturligtvis chanserna till fortsatt mycket gott gösfiske. En stressad gös har munnen öppen och fenorna utspärrade. Då klarar den sig inte själv om den slängs i vattnet. Håll den därför under magen under vattnet en stund tills den ”lugnar sig” och hittar sin naturliga balans i vattnet. Då ger den sig snart iväg av sig själv.

20

två fria spön och två med sidoparavaner.

Ammunitionen var enbart Walleye Runner; en nyinköpt tigerrandig, en blå och en guldfärgad. Vilka anfallsvapen! Den randiga hade visat sig väldigt ”målfarlig” den dagen då vi filmade för en video på denna sjö. Skulle paravanerna fortsätta dominera spelet ute på kanterna?

19.45 stod klockan på när Annica fick den första fiskkänningen och hon håvade glatt en gös på dryga kilot. Paravan med guldwobbler ville den ha.

19.55 högg det på den blå utan paravan och vi fick upp en ovanligt pigg gös. Den var emellertid i dålig kondition, lång och mager.

Anledningen såg vi direkt. På båda sidorna av buken var fjällen avskrapade, huden blottad i ett nymåneformat köttsår. Något, en större

gädda eller gös, hade angripit den, men den hade konstigt nog överlevt. Nu fick den sluta sina plågade dagar.

Den tendens jag hade märkt vid de tidigare fisketurerna förstärktes denna soliga kväll, för nästa gös lät vänta på sig ända tills solen stod i perfekt gösposition – till hälften dold av trädtopparna. Johan hade fått en gul Walleye Runner av mig i födelsedagspresent och på denna fick han en 63 centimeter lång och 2,1 kilo tung praktgös att hugga 21.25.

En aktiv period omkring 19.45 och sedan en ytterligare betydligt närmare solnedgången hade det varit alla tre gångerna. Att min båt hade varit alldeles för länge på land tidigare år var solklart. Majfisket hade varit jättebra.

Kanske borde plastekan komma på rätt köl redan i april den kommande våren?

Annicas gös.

21

gösen är världsmästare på att spotta ut bete vid minsta motstånd är ju vi som flötmetar gös smärtsamt medvetna om. Kan man på detta vis ta bort allt motstånd, borde krokningsprocenten gå upp rejält.

Mete och metesvarianter Att erbjuda gösen dess naturliga föda är alltid rätt och på det viset är mete en metod värd fler utövare. De mer rörliga varianter av mete från båt som har utvecklats på sistone har dessutom lyft metoden enormt. Att fiska av större områden genom att båten är i sakta rörelse ökar chanserna till hugg betydligt.

Det enda som skiljer metet från att hamna i den gladaste gruppen är att det kräver en hel del utrustning och viss förberedelse.

Ifråga om spänning, upplevelse och chans till göskontakt är detta en spetsmetod. Ett guppande flöte som dyker ger under de sekunder det går innan man gör mothugg rysningar av spänning i kroppen.

Hur du skapar en lockande rörelse på betet är det som skiljer ifråga om vad metoden kallas: vid mete ligger båten still, ibland för ankar och betesfisken simmar runt av egen kraft. Vid slowtrolling/flötestrolling kör man riktigt sakta, oftast med elmotorn på lägsta möjliga fart. Att använda årorna kan vara nog så effektivt och man ror långsamt, gärna med uppehåll då och då så att betesfisken sjunker lite. Vid drivmete utnyttjas vinden. Med rätt balans i båten kan man få den att ställa sig vinkelrätt mot vinden och sakta glida med sidan först. Då sjunker farten och man har tjusig koll på sina flöten. En kombination är också möjlig: slowtrolling mot vinden och drivmete med den.

Farten måste vara väldigt låg, så få bensin­ motorer passar till denna metod. Helst bör

Gösmete är oerhört intressant. Spänningen under den stund flötet är under vattenytan kan konkurrera med vilken skräckrulle som helst.

När man som här lyckas så blir man mycket nöjd.

mot jiggspöt under ett fiskepass för det är hur kul som helst och härligt att känna göshuggen. Mitt personbästa är tre hugg under en trollingkväll. Det var mer än någon wobbler lyckades med.

Bottenmete har jag inte testat, men det borde kunna passa gösen utmärkt. Den stora fördelen med detta är att gösen kan ta betesfisken som simmar vid bottnen och ge sig iväg med den utan att känna minsta motstånd. Detta uppnås genom att linan löper fritt genom det glidande sänket, som ligger stilla eller dras fram sakta på bottnen. Att 66

båten nästan ligga still. Ta till årorna så hittar du lätt rätt hastighet.

I och med att gösen hugger bakifrån, bör man anpassa krokarnas placering efter detta.

Man måste förstås fästa den krok/trekrok, som ”styr” betesfisken på det vanliga stället, i munnen vid rörligt mete och i ryggen när båten ligger still. Annars ser det onaturligt ut.

Fäster man denna krok så nätt att den lossnar vid ett rejält mothugg, kommer den andra kroken, som förhoppningsvis finns inne i gösmunnen, i full rörelse och fäster gösen. Denna, den fästande kroken, bör då sättas i närheten av stjärtfenan. Vid fiske med enbart en krok, fäst i mun eller ryggfena, måste man normalt vänta ett tag innan man gör mothugg. Risken är stor att kroken annars hamnar utanför gösmunnen, i och med att den hugger i bakpartiet.

Att hålla betesfisken nära botten eller minst på 2/3 av vattendjupet på platsen är viktigare än vid gäddmete. En annan sak som skiljer är, att med de små krokar man använder, kan fästhugg sättas in tidigare, åtminstone om man använder fler trekrokar. En tredje skillnad är att gösen kräver betydligt mer finslipad utrustning.

Jag, som mer eller mindre tvingat mig själv att satsa på mete för att få fram ett underlag till denna bok, har blivit mycket positivt överraskad. När man kommer över den inledande trögheten, som det innebär att justera utrustning, skaffa betesmört, förvara den och hitta rätt teknik på sjön, är det verkligen spännande, och utmanande svårt, att meta gös. En övergång till mete, när trollandet på hösten blir alltmer händelsefattigt, gör att man kan fiska med god fångstmöjlighet även då. En och annan gädda hugger förstås också och gör väntetiden kortare.

1 2

3

4 5 Vid gösmete träs först flötesstoppen (1), som avgör metesdjupet, på linan och sedan en plastpärla (2) så inte stoppen fastnar i hålet i flötet. Jag har hittat en konstig ”pärla” som gör att flötet syns bättre på långt håll.

Flötet (3) är lämpligen avlångt även det för att synas bra. Blysänkena (4) ska tillsammans med betes­fiskens tyngd dra ner flötet ungefär till den röda markeringen. För att undvika att linan tvinnas vid t.ex. slowtrolling används en lekande (5). En tjockare lina eller tafsmaterial leder fram till krokarna. Den bör vara minst en halvmeter, gärna längre, så att en intresserad gös inte störs av blysänkena. Ett tackel liknande de på sid 83 avslutar det hela.

67

utgör ju för gösen ett motstånd, som enbart det kan vara avskräckande.

En alternativ nappsignal – en bit färgad plast på linan – kan bli en mer finkänslig metod om man minskar sänkesvikten till det minimala – det som räcker för att dra ner mörten till det fiskdjup man vill ha. Då kan man ställa in rullen så att motståndet

nästan försvinner. Å andra sidan kan då en häftig rusch av en fisk som huggit ställa till en massa trassel i rullen, eftersom denna nästan är obromsad.

När man använder plastremsor, fäster man lämpligen spöt i isen. Detta fiskesätt är vettigt om man önskar flytta sina spön under fiskedagen. Då har du bara spöt att tänka på

3

1

2

Fyra nappsignaler vid ismete. Linan har här hängts över angelvippan (1) mellan spöringarna. Det gör att linan glider av i sidled och då behövs inte så mycket kraft som när den av fisken ska dras rakt neråt. Det gör att det fäller lättare. Den vanliga fästpunkten är utanför yttersta spöringen.

Så snart plastbandet (2) sjunker det minsta är det dags att vara på plats. Redan en så liten sänkning som den på bilden räcker. Gösen tar ofta betesfisken i munnen och står sedan stilla. Det kan visa sig på detta sätt. ”Ålabjällran” (3) finns att köpa i redskapsbutiker. Ljudsignalen hörs när vippan far upp och svänger fram och tillbaka. Den hörs allra bäst i svag eller ingen vind och då isen är fri från snö.

72

vid en omgruppering.

Mina fiskekompisar och jag söker inte alls upp fisken på det sätt som Hans Nordin gör utan vi fiskar på platser där vi vet att gösen finns och brukar jaga. Vi flyttar bara enstaka spön till det djup där det för dagen hugger.

Sättet Nordin fiskar på är nödvändigt om man fiskar hela dagar och då även försöker få

hugg mitt på dagen. Vid fiske antingen morgon eller kväll är detta inte så ofta nödvändigt för då är man oftast ute i gösens ätperiod.

Likaså är ett mobilt fiske att rekommendera när man är på mer vidsträckta vatten än de vi fiskar i. Där är man naturligt nog betydligt mer osäker var fisken finns från dag till dag och vid olika förhållanden.

4

Ett effektivt alternativ är elektroniska nappalarm (4) (i svarta dosan), som avger ljudsignaler så fort linan rör sig ut från rullen. Det kan användas med slirbromsen löst ställd eller med rullen helt obromsad. För att inte betesfisken ska utlösa ljudsignalen kan man fästa linan lätt i det gummiband, typ hårband, som sitter runt handtaget. Ett sådant band kan användas som komplement till de andra signalerna också. Det hindrar linan från att rinna ur rullen när man fiskar med öppen bygel eller med litet slirmotstånd.

Ställningen att lägga ismetesspöt i har utvecklat av fiskekompisar till mig.

73

Sidoparavaner

När paravanen är på önskat avstånd från båten, skruvas slirbromsen försiktigt åt tills paravanen börjar bege sig framåt och planar bredvid båten. Sliren ställs in på gränsen till att linan går ut.

När det blir hugg upphör paravanen att plana och far bakåt för att hamna bakom båten. Fiskens tyngd gör att den inte orkar plana längre. Linutlösaren är inställningsbar så att den släpper lina olika lätt. Den kan ställas in så att linan frigörs vid hugg om man önskar det. Nackdelen är att den även ibland löser ut av vågorna. Det är tråkigt för det tar en stund att ta in det hela och lägga ut igen.

Annars rycker man till så att linan lossnar från paravanen. I aktern på paravanen sitter ett lekande som man kan låta linan löpa igenom och på så vis säkra den. Då kommer paravanen vid hugg att glida längs linan ner till wobblern. Fäster man ett lite blysänke med en pärla en bit upp på linan, stannar paravanen där och kommer inte ner till wobblern och gösen.

Jag brukar fästa linan hårt för att vid hugg veva in, ta bort paravanen med handen och

Under min första drömlika gösfisketur fick jag en demonstration av sidoparavaner och blev imponerad från första stund. Jag hade aldrig skådat maken till trolleri på sjön. Att en kycklingfärgad, platt konstruktion kan ge sig iväg utåt och framåt av sig själv är imponerande. Vem uppfann den grejen?

När wobblern som styrs av denna manick dessutom briljerar med att ta mest fisk, så är det solklart. Sidoparavaner är jättekul och passar som handsken för gösfiske. Jag använde till en början Yellow Bird, som säljs i par, en för babord och en för styrbord. Lin­ utlösaren behöver bytas om inte originalet fungerar som det ska. Scotty eller Wiggler är vettiga utlösare. Fråga i redskapsaffären.

Man släpper ut wobblern en bit, fäster sedan paravanen på linan, lägger den i vattnet och släpper ut mer lina med slirbromsen löst ställd. Håll linan sträckt. Paravanen ska ställa sig med ovansidan synlig från båten. Var mjuk i handlaget och undvik häftiga rörelser vid utläggningen. De wobbler som man har paravaner till läggs alltid ut först, så undviks kontakt med andra linor.

Styrbordsvarianten av Yellow Bird. Linan till vänster om den svarta linutlösaren går till spöt och wobblern dras fram efter den säkrade paravanen.

80

Lillasyster Great Light väger bara hälften så mycket som Great White.

Den passar därför perfekt till gös.

Den klarar att signalera napp även då mindre fiskar har huggit.

Den ursprungliga paravanen – Magnum Pajk Great White.

Den kan dra tungt gående beten; wobbler som betesfisk. Jag har nu övergått till de här paravanerna.

objekt – vid stranden. Skicka dem till mig!

Jag har under ett år testat en annan sido­ paravan. Den heter Magnum Pajk – Great White och är gjord av plåt och frigolit. Den fungerar helt perfekt och har flera klara fördelar gentemot Yellow Bird; den tål hur låga farter som helst, den kan inte hamna fel i vattnet och den ”planar”, d.v.s. lyfter från vattnet vid högre farter. Idén är i övrigt densamma.

På denna boks hemsida – adressen finns i början på boken – finns en länk till Magnum Pajk.

sedan drilla fisken. Ett problem, som man måste tackla vid paravanfiske, är att man inte alltid märker om en liten fisk, som inte har kraft nog att dra paravanen bakåt eller få linan fri, har tagit wobblern.

Man måste därför noga kolla paravanens gång. Ändrar den sig, blir oregelbunden, får man veva in och kontrollera om där finns en fisk på kroken.

Det går också att trolla utan att säkra paravanen. Då släpper paravanen vid hugg eller ryck i spöt och blir liggande på vatten­ ytan. Då slipper man ha den på linan vid invevningen. Det är sedan kanonenkelt att köra och hämta paravanen. Trodde jag! Jag har förlorat två av mina gulingar på detta vis.

Trots långt letande lyckades vi inte hitta dem. Är det helt vindstilla är det problemfritt att ha dem lösa, men vinden både döljer dem och för bort dem. Problem, problem! Ni som har hittat två UFO – oidentifierade flytande

En vältuggad veteran.

81

Fakta och fisketips

som gör det svåra gösfisket enkelt

Genom att ha studerat ett stort veten­skapligt material om gös och gösens vanor och kompletterat detta med ett intensivt eget ”provfiskande” har Kjell Johansson åstadkommit en väldigt genomarbetad året-runthandledningen i det inte alltid så enkla sportfisket efter gös.

Metoder och beten, levande som konstgjorda, har testats genom fiske under skiftande förhållanden. Gösen är ingen försommarfisk, som endast kan kontaktas före midsommar.

Det är en 12-månaders­kämpe, som du, med bokens råd, kan fiska med framgång hela året.

Trolling, mete, slow-trolling, jiggfiske, anpassat angel och ismete har varit huvud­metoderna i de tiotal sjöar, som Kjell och hans fiskekompisar testat. Ett gediget statistiskt material och vetenskaplig underbyggnad ger tyngd åt råden i boken. Ett stort antal bilder på skön natur och spännande fiske ger gott stöd åt texten.

Den pedagogiska uppläggningen – boken vill verkligen lära ut gösfiske – gör dessutom det hela lättläst och enkelt att ta till sig.

Bokförlaget SETTERN

ISBN: 91-7586-592-0

128