9789144090757

Handledning och lärande för läkare i ST Denna fjärde upplaga av Vägen till specialist är kraftigt reviderad utifrån praktiska erfarenheter av hur ST fungerat efter reformen 2008. Boken sätter in föreskrifterna och målbeskrivningarna i sina praktiska sammanhang och ger konkreta tips för handledare och studierektorer om hur man bäst kan vara till stöd och hjälp för ST-läkare genom de olika faserna av utbildningen och tjänstgöringen.

Boken behandlar etik, samarbete med andra yrkesgrupper, ledarskap och professionellt förhållningssätt, vetenskaplighet och kunskapsstyrning, läkares roll i förändringsarbete. Den innehåller vidare resonerande partier för djupare förståelse av specialistutbildningens syfte och utformning och om synsätt och kulturer i vården samt om hälso- och sjukvårdens situation, roll och utveckling.

| Vägen till specialist

Vägen till specialist

Egidius Egidius Erwander K alén

Charlotte Egidius ger utbildning i handledning, ledarskap och case-metodik och fungerar som coach i samband med kompetens- och verksamhetsutveckling på olika arbets­platser, framför allt inom hälso- och sjukvården. Henry Egidius är psykolog och pedagog med medicinsk pedagogik som specialitet. Bosse Erwander är läkare och var tidigare chef för Akut­kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund. Peter Kalén är läkare, ST-chef och biträdande verksamhetschef på Medicinska kliniken i Helsingborg.

De tre förstnämnda har tillsammans i flera år gett kurser i Region Skåne i handledning för ST-läkare och deras handledare.

Vägen till specialist kan användas som bruksanvisning för utformning av den enskilda specialiseringstjänstgöringen och utbildningen och kompletterar på det sättet den allmänt formulerade målbeskrivningen för varje specialitet.

Den är samtidigt en källa till uppslag för diskussion i handledning och gruppvis, inte minst på det svåra området ”icke-medicinska delmål”.

Boken vänder sig till såväl ST-läkare som till handledare, studierektorer, verksamhetschefer, tjänstemän och politiker.

Art.nr 31155

4:e uppl.

Fjärde upplagan

Charlotte Egidius Henry Egidius Bosse Erwander Peter Kalén

Vägen till specialist Handledning och lärande f ö r l ä k a r e i ST

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09075-7_01_cover.indd 1

2013-08-19 15:43

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 31155 ISBN 978-91-44-09075-7 Upplaga 4:1 © Författarna och Studentlitteratur 2002, 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Henrik Hast Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2013

978-91-44-09075-7_01_book.indd 2

2013-08-02 09:34

Innehåll

Välkommen till version 4 av Vägen till specialist 7 K apitel 1

Från FV till ST 9

FV-blockens tid 10 Ny tidsanda – ny specialistutbildning 11 Handledningens betydelse 14 ST mellan 1992 och 2006/2008 16 K apitel 2

ST från 2006/08 21

Bakgrund till kraven på reformering av ST 21 Reformarbetet 2005−2008 22 ST enligt kunskaps- och kompetensmodellen 27 På väg mot ännu en reform av ST? 30 Nyckeln till ST 31 K apitel 3

Miljö för lärande 33

Arbetskamrater 34 ST-läkare 35 Handledare 38 Instruktörer 41 Studierektorer 41 Verksamhetschefer 44 Förvaltningschefer 47

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-09075-7_01_book.indd 3

3

2013-08-02 09:34

Innehåll K apitel 4

Utbildningsstruktur och utbildningsprocess 49

Bakgrund till kravet på struktur i ST 49 Innehåll och flöde i utbildningsgången i ST 50 Två exempel på beskrivning av curriculum i ST 52 Tjänstgöring och studier för både djup och bredd 54 Långa placeringar eller hinna se allt? 58 K apitel 5

Utbildningsprogram, översikts- och periodplanering 61

Strategi för planering 62 Planeringsmöte 63 Kontrakt 64 Översiktsplanering 67 Periodplanering 70 Jämförelse mellan allmänna och individuella planeringar av ST 70 K apitel 6

Handledning – att tänka och reflektera som specialist 77

Lärande i handledning – reflekterande praktik 78 Meningsfull handledning 80 Göra gemensamt 83 Kommunikativ kompetens 84 Metakommunikation 87 Kunskapens träd och pennornas skog 87 Ett tankeschema för handledning 89 Tankeschemats form 90 Öppen dialog i tankeschemats struktur 94 Vad kan handledning med tankeschemat ge? 103 Komplexiteten i tänkande och beslutsfattande 107 K apitel 7

Utvärdering, bedömning, inspektion och granskning 111

Förändringar i synen på värdering och utvärdering 113 Olika sätt att bedöma och utvärdera 115 SWOT-analys som verktyg för bedömning 116

4

978-91-44-09075-7_01_book.indd 4

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

2013-08-02 09:34

Innehåll

Att veta och att göra 118 Mitt-i-ST 125 Kompetensportfölj 125 Granskning av verksamheten 127 SPUR-inspektioner 127 K apitel 8

Medicin som profession 137

De akademiska professionernas två delar 138 K apitel 9

Etiska aspekter 147

K apitel 10

Pedagogisk förmåga 157

Lärarstyrt och självstyrt lärande 157 Inhämtande och utvecklande pedagogik 159 Pedagogisk psykologi 160 ST-läkare som lärare och handledare 164 K apitel 11

ST-läkare som medarbetare och ledare 167

Medarbetarskap 167 Ledarskap 169 Medarbetarskap och ledarskap i framtida vård 172 K apitel 12

Hälso- och sjukvårdens organisation som tema i handledningen 173

Sokratisk metod 174 Systemkunskap 175 Hälso- och sjukvårdens organisation 178 New Public Management 179 Handledningssamtal om målrelaterad ersättning 180

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-09075-7_01_book.indd 5

5

2013-08-02 09:34

Innehåll K apitel 13

Folkhälsa och prevention 183

Folkhälsoperspektivet 184 Metoder för hälsofrämjande 189 Forskningsmetoder och begreppsbildning 190 K apitel 14

Vetenskaplig kompetens 193

Kritisk läsning av rapporter och artiklar 194 Skillnader i synsätt och intressen mellan forskning och klinik 196 Abstrakt och konkret, det generella och det individuella 197 K apitel 15

Kvalitetsarbete 199

Kvalitetsrörelsens uppkomst 199 Metoder för kvalitetsbedömning 200 Handledning av ST-läkares kvalitetsarbete 201 Kvalitetsarbete och kompetensutveckling 202

Idé och verklighet – avslutande reflektioner 205 Litteraturtips 209 Person- och sakregister 213

6

978-91-44-09075-7_01_book.indd 6

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

2013-08-02 09:34

Välkommen till version 4 av Vägen till specialist

Vårt syfte med boken är att ge ett perspektiv på ST både framåt och bakåt i tiden så att den kan vara en hjälp för ST-läkare, handledare och studierektorer i planering, genomförande och utvärdering av specialiseringstjänstgöring.

Vi försöker sätta in föreskrifterna och målbeskrivningarna från 2008 i de konkreta sammanhang där specialiseringstjänstgöringen sker: på kliniker och vårdcentraler, där ST-läkarna möter sina handledare, studierektorer, verksamhetschefer, kollegor och patienter.

Vi var från början tre författare till boken, de tre förstnämnda, men har nu blivit fyra för att få största möjliga anknytning till såväl teori som praktik.

Charlotte Egidius är beteende- och samhällsvetare och filosofie magister i praktisk pedagogik och utbildningsvetenskap. Hon arbetar i egen regi (www.psykped.com) med handledning, utbildning och konsultation inom psykologi, pedagogik, etik och professionalism, framför allt inom hälso- och sjukvården. Under ett antal år var hon med och drev kurser i handledning inom ST, bland annat tillsammans med Henry Egidius och Bosse Erwander.

Henry Egidius var 1964–1986 lärare i psykologi och pedagogik vid Lärarhögskolan i Malmö. Han blev därefter pedagogkonsult vid medicinska fakulteten vid Lunds universitet och hade samtidigt ett stort antal kurser för ST-handledare i olika delar av landet. Åren 2005–2008 deltog han aktivt i arbetet med de nu gällande målbeskrivningarna. Han är författare till ett flertal böcker och ett psykologilexikon som sedan 2009 finns kostnadsfritt på nätet (www.psykologiguiden.se/psykologilexikon).

Bosse Erwander var under flera år chef för akutkliniken vid Universitetssjukhuset i Lund, där han satsade på utbildningsfrågor och var handledare för flera av klinikens ST-läkare. Han var under några år fram till våren 2013 © F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-09075-7_01_book.indd 7

7

2013-08-02 09:34

Välkommen till version 4 av Vägen till specialist

chef för medicinska kliniken i Helsingborg. Från början av 1990-talet var han under femton år ledare för ett stort antal handledarkurser för ST-läkare och deras handledare i Region Skåne, de flesta tillsammans med Charlotte och Henry Egidius.

Peter Kalén är biträdande klinikchef på medicinska kliniken i Helsingborg med huvudansvar för ST och engagerad i aktuell utveckling av specialiseringstjänstgöringens utformning.

Göran Nordström, tidigare verksamhetschef i psykiatri vid Lunds universitetssjukhus, och Gösta Eliasson, allmänläkare och medlem i SPUREX, expertgruppen för SPUR-inspektioner, samt ordförande för fortbildningsrådet i Svensk Förening för Allmänmedicin, har granskat manus och bidragit med värdefulla modifieringar och tillägg.

Lund i juli 2013 Charlotte Egidius Henry Egidius Bosse Erwander Peter Kalén

8

978-91-44-09075-7_01_book.indd 8

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

2013-08-02 09:34

Kapitel 3

Miljö för lärande

En kreativ och utvecklande miljö för lärande skapas inte av en enda eller två personer. Det är frågan om en anda som präglar en hel grupp eller en verksamhet som en klinik, ett sjukhus eller en vårdcentral, i gynnsamma fall ett helt landsting eller en hel specialitet. ST är något som sker i ett komplicerat samspel mellan många aktörer med olika arbetsuppgifter, kompetenser och utbildningar.

ST-läkaren är rekryterad till och tillsvidareanställd på den klinik eller vårdcentral där han eller hon ska utvecklas till specialist genom att arbeta i olika situationer och olika arbetslag för att dels utföra sin del av vården och samtidigt utveckla sin kompetens för att i framtiden kunna verka som specialist. Det är en central tanke att ST ska vara en del av den ordinarie verksamheten. Det gäller såväl den sjukvård som ska utföras som kompetensutveckling och fortbildningsaktiviteter. ST-läkaren är en i arbetslaget precis som övriga läkare. Men allas medverkan är av betydelse för att skapa goda förutsättningar för att ST-läkaren ska bli en så duktig specialist som möjligt.

När man anställer en ST-läkare hoppas man på ett tillskott av bra arbetskraft på samma sätt som vid alla andra rekryteringar. Men man måste också vara klar över att tillräckliga resurser behöver avsättas för att ST-läkaren ska kunna utvecklas till en kompetent specialist, normalt efter fem år. För att utbildningsmålen ska nås är det bra om verksamhetsansvariga kan se ST-läkaren som en potentiell resurs i alla delar av verksamheten, till exempel kvalitetsarbete, budgetarbete och verksamhetsplanering. Samtidigt får man inte bortse ifrån att den rent medicinska kompetensutvecklingen under ST kräver mycket av den blivande specialisten.

Planering och genomförande av ST bör ske i samspel mellan verksamhets- och utbildningsansvariga så att man kan hantera möjliga mot© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-09075-7_01_book.indd 33

33

2013-08-02 09:34

3 Miljö för lärande

sättningar mellan å ena sidan sjukvårdsproduktion, till exempel jour- och mottagningsarbete, och å andra sidan ST-läkarnas behov av tid för studier, handledning och reflektion och för tjänstgöringar på annan arbetsplats än huvudplaceringen.

Den goda miljön för lärande kännetecknas av att man inte blundar för intressekonflikter och problem som kan dyka upp och att man söker finna lösningar som tillgodoser inte bara utbildningsbehoven utan också ”produktionens” behov.

Syftet med detta kapitel är att belysa betydelsen av de insatser som följande personer gör när det gäller att skapa en god lärandemiljö på en klinik eller vårdcentral med ST-läkare: • ST-läkaren själv som har ett stort eget ansvar för sin kompetens­ utveckling • läkarkollegor och andra arbetskamrater på arbetsplatsen och i teamen • huvudhandledaren och övriga handledare och instruktörer • studierektorer • verksamhetschefer, särskilt den som har huvudansvaret för ST-läkaren • förvaltningschefer, till exempel sjukhuschefen eller primärvårdschefen • SPUR-inspektörer eller andra med motsvarande uppdrag.

Arbetskamrater Alla som har arbetat i miljöer med eller utan läkare under utbildning vet att hela verksamheten kan gynnas både kort- och långsiktigt av att läkarkollegiet har en väl balanserad blandning av specialister, AT- och ST-läkare. Det följer inte av någon naturlag, men närvaron av läkare under utbildning kan, rätt hanterad, vitalisera hela verksamheten och bidra till en mer stimulerande arbetsmiljö för alla anställda. Även tillfälliga ST-läkare från andra specialiteter har för det mesta mycket att bidra med när de med oförvillade ögon ser hur vården fungerar i en för dem ovan miljö.

Dessutom gynnas det framtida samarbetet genom att ST-läkare under utbildningstiden skapar ett nätverk med blivande samarbetspartners.

34

978-91-44-09075-7_01_book.indd 34

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

2013-08-02 09:34

3 Miljö för lärande

Alla läkare på enheten förväntas utifrån sina kompetenser ge stöd åt ST-läkarens utveckling till specialist. I all modern sjukvård finns olika former av teamarbete. Den blivande specialisten ska kunna utföra sin del av arbetet. Normalt krävs samarbete med arbetskamrater med många olika kompetenser om patienternas behov ska kunna tillgodoses. Det är viktigt att alla arbetskamrater ser sitt ansvar för den blivande specialistens utveckling och att kompetenser från andra yrkesgrupper tillförs och utnyttjas på rätt sätt under ST.

ST-läkare Enligt Socialstyrelsens föreskrifter 1 har verksamhetschef och handledare ansvaret för ST-läkarnas professionella utveckling. Men rent pedagogiskt är det viktigt att inte släppa tanken på att det är ST-läkarna som ska vänja sig vid att själva ta ansvar för sin kompetensutveckling, så att de som specialister har strategier för att hålla sig uppdaterade på relevanta områden inom både medicinsk utveckling och vad som sker inom hälso- och sjukvården på andra nivåer. Tjänstgöringen, den kompletterande utbildningen och handledningen är alla viktiga kompetensutvecklande arbetsuppgifter – så är den pedagogiska tanken i ST. Allt lärande sker bäst utifrån den enskilda ST-läkarens speciella förutsättningar.

Det gäller att skapa acceptans för att resultatet kanske inte alltid blir precis som handledare och verksamhetschefer tänkt sig. Syftet med utbildningen är inte att uppfylla vissa mål i en målbeskrivning, utan att självständigt och på specialistnivå kunna fungera inom specialitetens olika delområden. Kompetensen kanske därför inte kommer att stämma helt med vad som avses med de allmänt hållna ”delmålen” i den fastställda ”målbeskrivningen”. Men Socialstyrelsens grundkrav för specialistkompetens måste vara uppfyllda, vilket innebär att ST-läkaren på ett av handledaren godkänt sätt arbetat med och tillgodogjort sig den kompetens, de kunskaper och det förhållningssätt som åsyftas i beskrivningarna av de olika ”delmålen” och i anvisade vägar att uppfylla de krav som man kan utläsa i dessa.

1 När vi hänvisar till Socialstyrelsens föreskrifter eller föreskrifterna avses den författning som reglerar specialiseringstjänstgöringen: SOSFS 2008:17 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring.

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-09075-7_01_book.indd 35

35

2013-08-02 09:34

3 Miljö för lärande

ST-läkare gör klokt i att med beaktande av ”målbeskrivningen” och övriga föreskrifter självständigt välja sin väg och med hjälp av den feedback som framför allt handledarna ger, kryssa sig fram mot specialistkompetensen.

Det ligger på ST-läkarnas ansvar att göra följande: • Planera sin tjänstgöring utifrån ”målbeskrivningen” och tjänst-

göringsförhållandena. Översiktsplaneringen (se kapitel 5) görs tillsammans med ansvarig studierektor och den handledare som har fått ansvar för ST-läkarens professionella utveckling under hela ST (för tydlighetens skull här kallad huvudhandledaren).

Periodplanering görs tillsammans med huvudhandledaren och aktuell handledare för varje del av tjänstgöringen. När ST-läkaren har sitt förslag till planering klart, är det verksamhetschefen som ska fastställa planeringen. Verksamhetschefen är den som ytterst ansvarar för att ett individuellt utbildningsprogram upprättas och fastställs och att det revideras regelbundet. Inom många verksamheter tar verksamhetschefen hjälp av studierektorer som på verksamhetschefens uppdrag samordnar och planerar ST-utbildningen inom verksamhetsområdet.

• Planera för och aktivt söka upp situationer i arbetet som leder till breddning och fördjupning av kompetensen. Det kan gälla manuella färdigheter som operationer och ingrepp, olika undersökningar, svåra samtal, lednings- och undervisningsuppdrag, forsknings- och utvecklingsprojekt och mycket annat.

• Göra en avvägning mellan å ena sidan att fördjupa sig i sådant som intresserar dem särskilt mycket och å andra sidan att hinna se och uppleva så många olika moment som möjligt. En del ST-läkare planerar sin tjänstgöring utifrån tanken att om de bara varit på alla ställen där de kan se och delta i allt som de kan tänkas komma i kontakt med när de blir specialister, så blir det bra. Risken är då att de tillbringar en alltför stor del av de fem ST-åren som ”gäster hos verkligheten” och att de aldrig får uppleva den djupare arbetsgemenskap som också är en väsentlig aspekt av specialistrollen.

Det har aktualiserats särskilt för blivande specialister i allmän­ medicin, som förr tillbringade en mycket stor del av sin ST genom att tjänstgöra kortare perioder på olika sjukhuskliniker och därmed 36

978-91-44-09075-7_01_book.indd 36

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

2013-08-02 09:34

3 Miljö för lärande

riskerade att arbeta för lite på den vårdcentral där de skulle lära sig det speciella med allmänmedicinen. Likartade problem kan finnas inom andra specialiteter på både större och mindre sjukhus.

• Tänka igenom vad som går att lära sig genom tjänstgöring och vad som lärs in bäst genom kurser, projektarbeten eller studier enskilt eller i grupp med andra ST-läkare och så vidare. Här finns det anledning att åter betona behovet av individualisering, dels utifrån den enskilde ST-läkarens sätt att utveckla kompetens och hans eller hennes personliga sätt att lära, dels utifrån det framtida arbetet som specialist. Det krävs, som nämnts, en viss grundkompetens för att få kalla sig specialist inom ett område, men under de fem åren ges också ett betydande utrymme för en personlig utformning av den framtida specialistkompetensen.

• Öva upp sin förmåga att ge och ta emot feedback, så att ST utformas utifrån den enskilde ST-läkarens, verksamhetens och specialitetens olika perspektiv. För det syftet är en väl fungerande handledning en stor tillgång, som en arena där man inom definierade ramar kan få träna på att ta emot synpunkter på sitt fungerande, tillsammans med handledaren reflektera över det sagda och även ge uttryck för sin egen uppfattning om handledarens synpunkter och sätt att uttrycka dem.

• Dokumentera tjänstgöring, kurser och studier samt speciella insatser som medverkan i eller ledning av forsknings- eller utvecklingsprojekt, projektarbete och liknande. ST-läkaren bör redan från början planera för den dag fem år senare eller mer när handlingarna ska skickas in till Socialstyrelsen. Att från utbildningens början skapa en portfölj och där samla alla intyg och omdömen, och regelbundet gå igenom den med huvudhandledaren, underlättar inte bara sammanställningen av dokumentation för att få beviset om specialistkompetens utan också hela den fortlöpande planeringen av ST, och bidrar på så sätt till att utbildningsvärdet blir optimalt.

• Planera, tidigt under ST, för de självständiga arbeten inom medicinsk vetenskap och kvalitetsarbete som ska göras så att det inte blir ont om tid för dem i slutet av utbildningen. Det är viktigt att tidigt ta initiativ avseende dessa obligatoriska delar av ST för att få den hjälp med handledning som krävs. © F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-09075-7_01_book.indd 37

37

2013-08-02 09:34

3 Miljö för lärande

Handledare Handledare kallas de specialistläkare som kontinuerligt under hela ST eller del av ST ska vara ett aktivt stöd för ST-läkaren med att planera och genomföra ST och kontinuerligt bedöma ST-läkarens kompetens enligt anvisningarna i ”målbeskrivningen”. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ST ska handledaren ha relevant specialistkompetens och det anges att handledaren ska ha den pedagogiska färdighet som krävs för en god handledning. Handledarutbildning är numera obligatorisk.

Författningens ordagranna definition på handledare är ”person som kontinuerligt och i dialogform stödjer och vägleder samt bedömer en medarbetare avseende dennes professionella utveckling”. Det framgår av författningen att handledarna ”ansvarar för ST-läkarens professionella utveckling”, detta i motsats till instruktörerna (kapitel 1, § 2). När det gäller bedömning och intyg hänvisar man till den för delmålet eller momentet ansvarige handledaren som ”aktuell handledare”, vilket i flertalet fall är vad vi kallar huvudhandledaren.

Vi tycker att rollfördelningen blir tydligare om den handledare som följer och ger stöd till ST-läkaren under hela ST kallas huvudhandledare. De handledare som utses inom avgränsade delar av ST, till exempel under en viss specificerad tjänstgöring, ”aktuell handledare”, kallar vi biträdande handledare.

Det är tillsammans med huvudhandledaren ST-läkaren gör sin översiktsplanering och har återkommande handledningsträffar under hela ST. Biträdande handledare hjälper till med periodplanering, ger feedback och skriver tjänstgöringsintyg för den del av ST för vilken han eller hon är utsedd som handledare.

Många andra kommer på olika sätt att handleda och vara instruktörer.

Men det är huvudhandledaren och de biträdande handledarna som har formella uppdrag och ska svara för omdömen och intyg som sedan ska kunna användas av ST-läkaren i ansökan om specialistkompetensbevis till Socialstyrelsen.

Enligt vad som allmänt förväntas och tas upp som allmänna råd i författningen (kapitel 3, § 4) ska handledarna göra följande: • Stödja ST-läkarna i deras kompetensutveckling, bland annat genom

schemalagda handledningssamtal, regelbundet och med största

38

978-91-44-09075-7_01_book.indd 38

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

2013-08-02 09:34

3 Miljö för lärande

möjliga kontinuitet, med variationer efter olika specialiteter, delvis beroende på hur mycket handledning som kan ges fortlöpande i det dagliga arbetet. Eftersom handledningen och innehållet i handledningen ska dokumenteras och redovisas är det viktigt att handledningen sker systematiskt och regelbundet. En tumregel kan vara att handledningen verkligen ska bli av minst en ostörd timma varannan vecka.

• Se till att ST-läkarna dokumenterar sina erfarenheter i en kompe­ tens­portfölj (se kapitel 7) med till exempel kopior av operationsberättelser, med konferens- och kursintyg och med bedömningar och utvärderingar i samband med speciella insatser i klinikens eller vårdcentralens verksamhet.

• Gå i god för och kunna intyga att ST-läkarna efter hand tillägnar sig den kompetens på de olika delområdena som krävs för bevis om specialistkompetens. Det kan ske genom att man arbetar tillsammans, i handledning, genom information från andra som har kunnat följa och bedöma ST-läkarens kompetens i det praktiska arbetet. Huvudhandledaren bör tillsammans med ST-läkaren regelbundet följa upp dennes portfölj så att den är uppdaterad och den fortsatta planeringen kan anpassas efter ST-läkarens behov.

• Verka för att lämpliga åtgärder vidtas, om så krävs, till exempel genom att föreslå förändringar i tjänstgöringen, medverka till tjänstgöring vid annan enhet, ge anvisningar om litteraturstudier och vara ett stöd i projekt- och kvalitetsarbetet. Huvudhandledaren kanske inte kan klara alla delar av uppdraget själv. Om så är fallet är uppgiften att hjälpa ST-läkaren att få stöd av andra kollegor så att ST-läkaren får kompetent stöd efter sina behov inom alla delar av ST. Fritt tolkat skulle det kunna innebära att handledarna har följande uppgifter: • Stimulera ST-läkaren att så långt det är lämpligt ta eget ansvar för

sin kunskaps- och kompetensutveckling under ST och därmed stimulera till livslångt lärande för den blivande specialistkollegan.

• Medverka vid utformning av ST-kontrakt, översiktsplanering och periodplanering av tjänstgöring och studier (se kapitel 5) samt svara för kontinuerlig handledning.

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-09075-7_01_book.indd 39

39

2013-08-02 09:34

3 Miljö för lärande

• Hjälpa ST-läkaren i samarbetet med andra handledare och bistå med

förslag till lämpliga kontaktpersoner inom olika delar och perioder av ST. • Vid behov ge råd och tips.

• Bedöma starka och svaga sidor hos ST-läkaren och ge feedback i samband med handledningen så att ST-läkaren dels uppnår den kompetens som krävs för att bli specialist men också får chansen att utveckla sina speciella talanger och intressen.

• Årligen stämma av ST-läkarens kompetensutveckling mot uppställda mål, så kallad formativ bedömning, och om brister föreligger i ST-läkarens kompetens, ta initiativ till ”förbättringar i dennes utbildningsprogram och verksamhetens utbildningsinsatser eller, i förekommande fall, genom tydligare krav på ST-läkarens insatser” (Socialstyrelsens föreskrifter i kapitel 3, § 7). Vår erfarenhet är att de flesta ST-läkare uppnår en kompetens som mycket väl motsvarar Socialstyrelsens och verksamhetens krav. Det vanliga är att stimulera en redan duktig kollega att bli ännu bättre. Men i vissa fall kan det finnas brister inom olika områden som måste rättas till.

Det kan vara brister i medicinsk kompetens eller effektivitet men också i attityder och samarbetsförmåga som försvårar i arbetet.

I dessa fall gäller det att på ett välvilligt sätt ge feedback så att ST-läkaren kan arbeta för att komma tillrätta med sina brister i olika avseenden.

• Handleda ST-läkaren i att tänka och reflektera som specialist, till exempel i samband med fall- och situationsanalyser med hjälp av tankeschemat för handledning enligt casemetoden (se kapitel 6).

• Företräda ST-läkaren i sammanhang där det kan vara svårt för kollegan att vinna gehör för sina synpunkter och önskemål.

• Tillsammans med verksamhetschefen intyga att ST-läkaren uppfyllt kraven i fastställd ”målbeskrivning” genom att under handledning ha fullgjort minst fem års tjänstgöring (på heltid) och använt sig av föreskrivna metoder för lärande enligt avsnittet ”Delmål” i den av Socialstyrelsen fastställda målbeskrivningen.

40

978-91-44-09075-7_01_book.indd 40

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

2013-08-02 09:34

3 Miljö för lärande

Instruktörer Utöver huvudhandledaren finns olika typer av arbetskamrater i hälso- och sjukvården som har mer eller mindre direkt uppgift att fungera som instruktörer i ST-läkarens dagliga verksamhet. Deras uppgift är att • instruera och informera ST-läkaren i samband med en speciell

arbetsuppgift eller ett praktiskt träningsmoment

• ge återkoppling på ST-läkarens sätt att lösa sina uppgifter

• hjälpa ST-läkaren med uppgifter som han eller hon ännu inte kan

klara självständigt eller hänvisa till annan person på kliniken eller vårdcentralen som kan ge önskad hjälp • ge återkoppling utifrån givna kriterier på tillfredsställande och icketillfredsställande prestation.

Det är viktigt att olika medarbetares kompetens utnyttjas på bästa sätt i den blivande specialistens kompetensutveckling. Traditionellt tänker man kanske på andra läkare som instruktörer. Men om man ska få kompetens inom alla områden som framtidens specialister måste behärska, måste kompetensen hos flera olika yrkesgrupper utnyttjas. I ett framtida teamarbete förväntas specialisten ha en del kunskaper inom områden som andra yrkesgrupper har som sin specifika kompetens, men också känna till vilka specialkompetenser andra yrkesgrupper har och hur de ska kunna användas för att teamet ska ge patienten så bra vård som möjligt.

Studierektorer Där det finns ST-läkare ska det enligt de nu gällande föreskrifterna finnas en studierektor som ska vara specialistkompetent läkare med handledar­ utbildning. Studierektor ska enligt 2008 års föreskrifter (kapitel 1, § 2) vara en organisatorisk stödfunktion till verksamhetschef, handledare och ST-läkare. ”En studierektors ansvarsområde kan avse en eller flera utbildande enheter, del av eller helt landsting, region eller motsvarande.” Studierektorer hjälper till med samordning av flera ST-läkares tjänstgöring och kompletterande lärande i form av bland annat studier och kurser, så att alla ges möjlighet till en effektiv tjänstgöring både inom kliniken och på andra enheter när

© F ö rfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-09075-7_01_book.indd 41

41

2013-08-02 09:34

Handledning och lärande för läkare i ST Denna fjärde upplaga av Vägen till specialist är kraftigt reviderad utifrån praktiska erfarenheter av hur ST fungerat efter reformen 2008. Boken sätter in föreskrifterna och målbeskrivningarna i sina praktiska sammanhang och ger konkreta tips för handledare och studierektorer om hur man bäst kan vara till stöd och hjälp för ST-läkare genom de olika faserna av utbildningen och tjänstgöringen.

Boken behandlar etik, samarbete med andra yrkesgrupper, ledarskap och professionellt förhållningssätt, vetenskaplighet och kunskapsstyrning, läkares roll i förändringsarbete. Den innehåller vidare resonerande partier för djupare förståelse av specialistutbildningens syfte och utformning och om synsätt och kulturer i vården samt om hälso- och sjukvårdens situation, roll och utveckling.

| Vägen till specialist

Vägen till specialist

Egidius Egidius Erwander K alén

Charlotte Egidius ger utbildning i handledning, ledarskap och case-metodik och fungerar som coach i samband med kompetens- och verksamhetsutveckling på olika arbets­platser, framför allt inom hälso- och sjukvården. Henry Egidius är psykolog och pedagog med medicinsk pedagogik som specialitet. Bosse Erwander är läkare och var tidigare chef för Akut­kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund. Peter Kalén är läkare, ST-chef och biträdande verksamhetschef på Medicinska kliniken i Helsingborg.

De tre förstnämnda har tillsammans i flera år gett kurser i Region Skåne i handledning för ST-läkare och deras handledare.

Vägen till specialist kan användas som bruksanvisning för utformning av den enskilda specialiseringstjänstgöringen och utbildningen och kompletterar på det sättet den allmänt formulerade målbeskrivningen för varje specialitet.

Den är samtidigt en källa till uppslag för diskussion i handledning och gruppvis, inte minst på det svåra området ”icke-medicinska delmål”.

Boken vänder sig till såväl ST-läkare som till handledare, studierektorer, verksamhetschefer, tjänstemän och politiker.

Art.nr 31155

4:e uppl.

Fjärde upplagan

Charlotte Egidius Henry Egidius Bosse Erwander Peter Kalén

Vägen till specialist Handledning och lärande f ö r l ä k a r e i ST

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09075-7_01_cover.indd 1

2013-08-19 15:43