Issuu on Google+

Magnus Dahlstedt Anders Neergaard (red.)

Migrationens och etnicitetens epok

Kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier


Migrationens och etnicitetens epok Kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier ISBN 978-91-47-09912-2 © 2013 Författarna och Liber AB Förläggare: Johan Lindgren Redaktör: Cecilia Björk Tengå Omslag och grafisk form: Fredrik Elvander Layout: OKS, Indien Upplaga 1:1

Tryck: Sahara Printing, Egypten 2013

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se


Innehåll Förord Författarpresentationer 1. Inledning – kritiska perspektiv på internationell migration och etniska relationer 11 Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard

2. Etnicitet – gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet 27 Tünde Puskás & Aleksandra Ålund

3. Migration – suveränitet, gränser och kontroll 54 Martin Qvist, Brigitte Suter & Sara Ahlstedt

4. Diaspora – relationer och gemenskap över gränser 82 Khalid Khayati & Magnus Dahlstedt

5. Medborgarskap – rättigheter, skyldigheter och medborgarideal i förändring 110 Magnus Dahlstedt, Mikael Rundqvist & Viktor Vesterberg

6. Intersektionalitet – att fånga ojämnlikhetens komplexitet på flera sätt 141 Åsa-Karin Engstrand & Jennie K Larsson

7. Rasism – särskiljandets och rangordningens praktik 168 Alireza Behtoui & Stefan Jonsson

8. Högerpopulism – mellan populism och högerextremism 199 Erik Berggren & Anders Neergaard

9. Social exkludering – migration och social utsatthet 230 Carl-Ulrik Schierup, Karin Krifors & Zoran Slavnić

10. Informalisering – migration och arbete i ett utvidgat Europa 261 Branka Likić-Brborić, Zoran Slavnić & Charles Woolfson

Referenser 280

I nne h å ll

3


Förord Den här antologin är resultatet av ett gemensamt arbete bland medarbetarna vid REMESO (Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle), Linköpings universitet. REMESO är en av Skandinaviens ledande forskningsmiljöer inom fältet Internationell Migration och Etniska Relationer. Vid REMESO bedrivs forskning om internationell migration, etnisk mångfald, medborgarskap, in- och exkludering i ljuset av ekonomisk omvandling, förändrade villkor i samhället och inte minst i arbetslivet. Antologin speglar den forskningsmässiga bredd som kännetecknar REMESO när det gäller teoretiska perspektiv, metodologiska angreppssätt och empiriska fält. Vi har vid REMESO konstaterat att det finns behov av en antologi som systematiskt och integrerat för samman aktuell, empiriskt grundad forskning i en för både grundutbildning och övriga intresserade tillgänglig bok. Att kollegor vid ett forskningsinstitut tillsammans skriver en lärobok inom fältet IMER har på flera sätt varit en givande och lärorik process. Tjugo forskare och doktorander har tillsammans skrivit antologin. Vi har haft gemensamma seminarier och en mängd kafferumsdiskussioner under arbetet med boken. Vi tror att det är en enorm styrka i detta tillvägagångssätt, då kapitlen förhåller sig bättre till varandra och har en i grunden gemensam struktur. Vi hoppas att den här boken når upp till de högt ställda förväntningar som vi hade när vi sjösatte bokprojektet. Vi tror att den kan vara en både nyttig och användbar kursbok inom många samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen, men även för en nyfiken allmänhet och för verksamma inom myndigheter och organisationer. Vår förhoppning är att boken väcker tankar och stimulerar dig som läsare till större nyfikenhet kring forskningsfältet Internationell Migration och Etniska Relationer. Vi lever på många sätt i en tid som kan kallas migrationens och etnicitetens epok, där just migration och etnicitet är brinnande samhällspolitiska frågor som det finns ett stort behov av att få vetenskapligt förankrad kunskap om. Bland forskare finns det numera ofta ett ensidigt fokus på att skriva artiklar i internationellt ryktbara (nästa alla engelskspråkiga) tidskrifter. Det är därför lite högtidligt och spännande att försöka förmedla aktuell och F ö rord

4


empiriskt grundad forskning i en helt annan form, nämligen som en integrerad lärobok inom ett både viktigt och samhällsrelevant forskningsfält. Som forskare och kollegor vid REMESO vill vi härmed bjuda er på en spännande resa genom en värld där internationell migration och etniska relationer har en stor betydelse. Norrköping, november 2012 Magnus Dahlstedt och Anders Neergaard, redaktörer

F ö rord

5


Författarpresentationer Magnus Dahlstedt (redaktör) är statsvetare, docent i etnicitet och verksam som lektor vid REMESO, Linköpings universitet. Hans forskning rör främst frågor om medborgarskap, organisering, in/exkludering och välfärdsstatliga förändringar i det mångetniska samhället. Han är bland annat författare till böckerna Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap för ett nytt millennium (2009) och Fostran av framtidens medborgare: Normer och praktiker bortom välfärdsstaten (2012, redigerad tillsammans med Kenneth Petersson och Birgitta Plymoth).

 

Anders Neergaard (redaktör) är sociolog, docent, lektor och föreståndare vid REMESO, Linköpings universitet. Hans forskning fokuserar på ojämlikhet kring etnicitet, rasifiering, klass och kön i relation till arbetsmarknad och arbetsliv; sociala rörelser och kollektiv organisering; samt politisk sociologi, högerpopulism och rasism. Några av hans publikationer är ”Social Capital and Wage Disadvantages among Immigrant Workers”, Work, Employment & Society (2010, tillsammans med Alireza Behtoui) och Den nya svenska arbetarklassen: Facket och de rasifierade arbetarna (2004, tillsammans med Diana Mulinari). Sara Ahlstedt är doktorand i etnicitet och migration vid REMESO, Linköpings universitet, med en bakgrund inom utvecklingsstudier och genusvetenskap. Hennes forskning rör queer migration, kärleksmigration/ partnermigration samt genus och sexuella identiteter i migrationsprocessen. Alireza Behtoui är docent i sociologi och verksam vid REMESO, Linköpings universitet. Hans forskning kretsar kring effekten av individens sociala kapital på utfallen inom arbetsmarknad, partnerskap och utbildning med fokus på individens socioekonomiska bakgrund, genus och etnicitet. Bland hans senaste publikationer finns ”Incorporation of Children of Immigrants: The Case of Descendants of Immigrants from Turkey in F ö rfattarpresentationer

6


Sweden”, Ethnic and Racial Studies (2012) och ”Marriage Patterns of Immigrants in Sweden”, Journal of Comparative Family Studies (2010). Erik Berggren är kommunikationsansvarig vid REMESO, men även frilansskribent. Han är statsvetare, med en fil kand från Uppsala universitet, MA från New School for Social Research, New York och Poppius Journalistskola. Hans främsta intresseområden är högerpopulism, rasism och kultur. Bland hans publikationer räknas ”Folklighet, främlingshot och mikrostatskupper” (2006, Bortom stereotyperna, redigerad av Ulf Hedetoft, m.fl.) och ”Danish Xenophobia – Power Logic in Motion” (2007, Irregular Migration, Informal Labour, redigerad av Erik Berggren m.fl.). Åsa-Karin Engstrand är docent i arbetsvetenskap och lektor i företagsekonomi vid Linköpings universitet. Hennes forskning fokuserar främst på olika aspekter av arbetslivet, ofta i ett historiskt perspektiv. Hon är bland annat författare till ”En öppen affär”, Scandia (2010) och Precarious Employment in Perspective: Old and New Challenges to Working Conditions in Sweden (2011, redigerad tillsammans med Annette Thörnquist). Stefan Jonsson är professor i etnicitet vid REMESO, Linköpings universitet, men är även verksam som författare och kritiker i Dagens Nyheter. Hans forskning handlar om de kollektiva identiteternas historia och teori, inte minst det mångkulturella samhällets problematik i förhållande till rasismens och kolonialismens historier. Han har bland annat gett ut Världen i vitögat: Tre essäer om västerländsk kultur (2005) och Crowds and Democracy: The Idea and Image of the Masses from Revolution to Fascism (2012). Khalid Khayati är statsvetare, filosofie doktor i etnicitet och verksam som forskare vid REMESO och lärare i turismanalys på Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet. Hans forskning kretsar kring begreppet ”diaspora”, mer specifikt kurdisk dia­ spora i Sverige och Frankrike. Hans avhandling From Victim Diasora to Transborder Citizenship? Diaspora Formation and Transnational Relations among Kurds in France and Sweden (2008) har även publicerats på turkiska (2010).

F ö rfattarpresentationer

7


Karin Krifors är doktorand i etnicitet och migration vid REMESO, Linköpings universitet. Hennes forskning rör arbetsmigration i bred mening och kretsar framför allt kring hur tillfälliga arbetskraftsinvandrares mobilitet och arbete är kopplat till föreställningar om kön och etnicitet.

 

Jennie K Larsson är statsvetare och doktorand i etnicitet och migration vid REMESO, Linköpings universitet. I sin forskning studerar hon politisk implementering och välfärdsstatsförändringar ur ett feministiskt perspektiv. Hon fokuserar särskilt på de individer som är ytterst ansvariga för att omsätta politiken till praktik. Hon har bland annat skrivit ”Jämställdheten inom svensk statsvetenskap IV: Kurslitteraturen och undervisningen”, Statsvetenskaplig Tidskrift (2010, tillsammans med Joakim Ekman) och ”Bilens makt”, Klimatmagasinet Effekt (2012). Branka Likić-Brborić är ekonomhistoriker, docent i statskunskap vid Uppsala universitet och verksam som lektor vid REMESO, Linköping universitet. Hennes forskning rör omvandling i Östeuropa, EU:s utvidgning, migration och omstrukturering av arbetsmarknader i relation till medborgarskap och mänskliga rättigheter. Bland hennes senaste publikationer finns ”EU Enlargement, Migration and Asymmetric Citizenship: Political Economy of Inequality and the Demise of the European Social Model?”, Globalizations (2011). Tünde Puskás är etnicitets- och nationalismforskare och är verksam som postdok vid REMESO, Linköpings universitet. Hennes forskning rör sambandet mellan etnicitet, språk och nationsskap och fokuserar främst på hur språklig mångfald hanteras inom skolan och förskolan. Hon är författare till böckerna ”We Belong to Them”: Narratives of Belonging, Homeland and Nationhood in Territorial and Non-territorial Minority Settings (2009) och Nationell förskola med mångkulturellt uppdrag (under utgivning på Liber, redigerad tillsammans med Polly Björk-Willén och Sabine Gruber).

F ö rfattarpresentationer

8


Martin Qvist är statsvetare och filosofie doktor vid REMESO, Linköpings universitet. Hans forskning handlar om politisk styrning, organisation och offentlig förvaltning inom integrations- och migrationspolitik. Han disputerade hösten 2012 med avhandlingen Styrning av lokala integrationsprogram: Institutioner, nätverk och professionella normer inom det svenska flyktingmottagandet. Mikael Rundqvist är statsvetare, filosofie doktor och verksam som lektor vid Avdelningen för statsvetenskap, IEI, Linköpings universitet. Hans forskning handlar om implementeringen av kunskaper, metoder och resultat från projekt till ordinarie verksamhet. Han är bland annat författare till Implementering av metoder från nyanländaprojekt: En analys av strategier, ägarskap, samverkan och lärande (2011) samt huvudansvarig för Integrationsverkets publikation Integrationspolitikens resultat (2007). Carl-Ulrik Schierup är professor vid REMESO, Linköpings universitet, och disputerade i kultur- och socialantropologi samt sociologi. Han har ägnat sig åt frågor som medborgarskap, etnicitet, mångkulturalism, social exkludering, politisk-ekonomisk utveckling, nationalism och etniska konflikter. Han har bland annat skrivit Migration, Citizenship and the European Welfare State: A European Dilemma (2006, tillsammans med Peo Hansen och Stephen Castles) och ”The End of Swedish Exceptionalism? Citizenship, Neo-liberalism and Politics of Exclusion”, Race & Class (2011, tillsammans med Aleksandra Ålund). Zoran Slavnić är sociolog, docent i sociologi, lektor och studierektor för forskarutbildningen vid REMESO, Linköpings universitet. Han forskar om  etnicitet, arbete, informell ekonomi, småföretagande och integration. Hans aktuella publikationer omfattar bland annat ”Conflicts and Inter-Ethnic Solidarity: Integration Processes among Bosnian Refugees in Malmö” (2011, Bosnian Diaspora, redigerad av Marko Valenta och Sabrina P. Ramet) och ”Political Economy of Informalisation”, European Societies (2010).

F ö rfattarpresentationer

9


Brigitte Suter är doktorand vid REMESO, Linköpings universitet, och MIM, Malmö högskola. Hennes forskningsintresse kretsar kring (im)mobilitet, sociala nätverk, processer av in/exkludering. Hon är bland annat författare till ”Social Networks in Transit: Experiences of Nigerians Migrants in Istanbul”, Journal of Immigrant and Refugee Studies (2012) och ”Train and Retain: National and Regional Policies to Promote the Settlement of Foreign Graduates in Knowledge Economies”, Journal of International Migration and Integration (2008, tillsammans med Michael Jandl). Viktor Vesterberg är doktorand i etnicitet och migration vid REMESO, Linköpings universitet. Hans forskningsintresse rör frågor om makt, kunskap, styrning och normer på en föränderlig arbetsmarknad. Hans avhandlingsprojekt handlar om hur olika grupper av långtidsarbetslösa problematiseras i relation till normer om anställningsbarhet. Han är bland annat författare till rapporterna (O)likheter och egen makt: Om ett socialfondsprojekt för ökat arbetskraftsutbud (2011) och Att få dom att förändras: Jobbcoachning för arbetslösa i socialfondsprojekt (2011, tillsammans med Åsa-Karin Engstrand). Charles Woolfson är professor i arbetsvetenskap vid REMESO, Linköpings universitet. 2004–2007 var han Marie Curie Chair, undervisade och forskade i Estland, Lettland och Litauen. Hans forskning kretsar kring industriella relationer, migration mellan Öst och Väst samt informell ekonomi. Hans mest citerade artikel är ”Labour Mobility in Construction: European Implications of the Latvian Laval un Partneri Dispute with Swedish Labour”, European Journal of Industrial Relations (2006, tillsammans med Jeffrey Sommers). Aleksandra Ålund är professor i etnicitet vid REMESO, Linköpings universitet. Hennes forskning rör migration och etnicitet med fokus på medborgarskap, genus, ungdom och nya sociala rörelser. Bland hennes senaste publikationer finns ”The End of Swedish Exceptionalism? Citizenship, Neo-liberalism and Politics of Exclusion”, Race & Class (2011, tillsammans med Carl-Ulrik Schierup) och Utbildning, arbete och medborgarskap (2007, redigerad tillsammans med Magnus Dahlstedt, Fredrik Hertzberg och Susanne Urban). F ö rfattarpresentationer

10


1 Inledning – kritiska perspektiv på internationell migration och etniska relationer Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard

Internationell migration och etniska relationer utgör ett forskningsfält som på olika sätt ger kunskap om dagens samhällsutveckling. I den här inledningen vill vi lyfta fram några saker som pekar på betydelsen av en fördjupad kunskap om migration och etnicitet när det gäller att analysera en rad aktuella samhällsprocesser. Att säga att migration och etnicitet är viktiga fenomen i dagens samhälle är dock inte samma sak som att det finns ett etablerat forskningsfält som ägnar sig åt att studera migration och etnicitet, vilket vi har för avsikt att visa i inledningens andra avsnitt. Inledningen avslutas med en disposition över antologin i dess helhet, där vi i korthet presenterar de centrala begrepp som strukturerar antologin och pekar på kopplingarna mellan dessa begrepp. Både i stort och smått, både nära och långt borta, påminns vi varje dag om betydelsen av etnicitet och migration. En stor del av diskussionen om Europa och den Europeiska unionen handlar idag, på ett eller annat sätt, om flyktingar och migranter, men även om framväxten av och framgångar för högerextrema partier. Diskussionen om flyktingar och migranter handlar inte bara om Europas roll i världen, utan rör stundtals förföljelser av människor som förvisso är migranter, men samtidigt européer – det allra tydligaste exemplet på detta är romerna. I tidningen kan vi med jämna mellanrum läsa om hur människor – unga som gamla – avvisas från Sverige – det kan röra sig om enskilda individer som flygs ut ur landet eller, som i ett fall som uppmärksammades 2011, om ett trettiotal rumänska romer som dumpats vid Öresundsbron. Det en gång så stolta svenska bilmärket Volvo ägs numera av ett kinesiskt bolag, Zhejiang Geely Holding, medan resterna av det andra svenska

11


bilmärket Saab nyligen köpts upp av National Electric Vehicle Sweden, ett internationellt konsortium bildat av japanska, svenska och kinesiska aktörer. Denna utveckling pekar på hur nationella ekonomier världen över blir alltmer invävda i globala relationer och de spänningar som uppstår mellan bilmärkena Volvo och Saab som nationella symboler och (det allt mer transnationella) ägandet av de företag som producerar bilarna. En motsatt utveckling kan vi se inom svensk vapenexport, som i vissa sammanhang medför att svensktillverkade vapen används i väpnade konflikter som i sin tur ”producerar” flyktingar, som bland annat söker sig till Sverige. Så är fallet till exempel med granatgeväret Carl Gustaf som använts i Irak eller export av vapen till Saudiarabien som använts för att kväsa uppror i Bahrain, vilket i båda fallen får flyktingar att söka sig till bland annat just Sverige. När vi skriver den här inledningen, hösten 2012, är det i skuggan av den ”arabiska våren”, en storskalig folklig resning mot auktoritära regimer i Nordafrika och Mellanöstern, en resning som fortfarande pågår. Även denna resning har skapat ett stort antal flyktingar. Dessa exempel, tillsammans med många andra, vittnar om hur europeiska handels- och utvecklingspolitiska intressen både direkt och indirekt påverkar flykting- och arbetskraftsmigrationens mönster. En del migranter söker sig till Europa, medan de allra flesta väljer att stanna i närområdet. Migrationen i dagens värld ser ofta ut på liknande sätt. Det är i många fall närområdena – ofta i det som kallas det globala Syd – som får ta emot de flesta av dem som är på flykt. Samtidigt förs det i Europa högljudda diskussioner som ger sken av att alla migranter söker sig just ”hit”. Sverige har under lång tid varit ett av de världsledande länderna inom IT-sektorn. Samtidigt har allt fler arbetsuppgifter inom denna sektor antingen outsourcats till andra länder (när du ringer kundtjänst kan du hamna i exempelvis Irland, Baltikum eller Indien) eller bemannats med IT-konsulter från bland annat Indien. Bären i din frys eller i din sylt är i många fall plockade av säsongsmigranter som under en kort period transporteras hit från Polen, Bulgarien, Thailand eller Vietnam, för att till låga lönekostnader och med ett mycket intensivt arbetstempo försäkra oss om att bären inte ruttnar i de norrländska skogarna (Woolfson m.fl. 2012). Men det är inte bara migrerande IT-konsulter eller bärplockare som påminner oss om etnicitetens och migrationens närvaro och betydelse. En mer synlig påminnelse är den diskussion om identitet, nation och 1 I nlednin g

12


d­ iaspora (gemenskaper kopplade till ett historiskt ursprung mellan migranter som rör sig över nationalstatliga gränser) som aktualiseras då ”de andra” träder fram i offentlighetens ljus, som Zlatan Ibrahimovic inom idrottens värld, Marjaneh Bakhtiari inom skönlitteraturens eller Özz ­Nûjen inom underhållningens. Under samma tidsperiod som det populistiska partiet Ny Demokrati kom in i riksdagen härjade den så kallade Lasermannen på Stockholms gator (Tamas 2002). Drygt två decennier senare, när Sverigedemokraterna röstats in i riksdagen, är det inte i Stockholm utan i Malmö man tror sig ha fångat en serieskytt som siktat på och beskjutit mörkhyade. I Norge, det nordiska land där en högerpopulistisk politiker, Fremskrittspartiets Siv Jensen, varit närmast att bli statsminister, genomfördes under 2011 ett av de värsta terrorbrotten i modern nordisk historia, när närmare åttio ungdomar och regeringstjänstemän mördades, och många fler skadades, av Anders Behring Breivik, tidigare aktiv just inom Framskrittspartiet. I en tid då främlingsfientliga partier når parlamentariska framgångar, tongivande europeiska regeringsledare öppet tar avstånd från det ”mångkulturella projektet” och det förs diskussioner om nödvändigheten av skärpt övervakning, gränsposteringar, taggtråd och andra former av ”skydd” mot de migranter som söker sig till Europa, så finns det i samma EU-­länder långt framskridna planer på att organisera särskilda gästarbetarsystem, ­något som idag ofta kallas ”cirkulär migration” (se vidare kapitel 3, Migration). Migranter är nämligen i huvudsak oönskade i Europa om de söker sig hit som flyktingar. Om de har speciella färdigheter som kan komma till användning på arbetsmarknaden och/eller vill arbeta för lägre lön är de däremot efterfrågade av både arbetsgivare och regeringar, men gärna med så få medborgerliga rättigheter som möjligt för att de ska acceptera arbetsvillkoren (Hansen & Hager 2010; Neergaard 2009). I den ideologiska korseld som riktas mot migranter anklagas ”de” för att parasitera på ”vår” välfärd och samtidigt (ibland av samma aktörer) för att ta ”våra” jobb (jfr Žižek 2001; Dahlstedt & Tesfahuney 2004). Samtidigt som migranternas mat, musik och kultur exotifieras reses allt starkare krav på att ”de” ska ­assimileras, bli mer som ”vi”. Men de vanligaste spåren lämnar etnicitet och migration i det lilla och närmast osynliga, till exempel i den skevt fördelade arbetslösheten (Slavnić 2010), i de dramatiska skillnaderna för barns uppväxtvillkor beroende på 1 I nlednin g

13


om de bor i Djursholm eller i Rosengård (Salonen 2012), eller varför inte i det till synes självklara i att de flesta som köper så kallade hushållsnära tjänster är vita svenskar medan de som utför dem i huvudsak är migranter (Gavanas 2010). Det är i det vardagliga som etnicitet och migration levs och upplevs, ofta utan att vi inte ens reflekterar över det – det är naturligt för oss och passerar obemärkt förbi (Essed 1991). Vad säger oss då de olika exempel som vi just har presenterat? För att förstå vår samtid, den verklighet vi lever i, behöver vi förstå fenomenen etnicitet och migration.

Behovet av ett kritiskt perspektiv Migrationens epok är den översatta titeln på en modern klassiker – The Age of Migration (Castles & Miller 1993) – som behandlar just migrationens samhälleliga betydelse. Vi tar den titeln som en startpunkt för denna inledning, men breddar den till ”migrationens och etnicitetens epok”. Med denna formulering vill vi framhålla att centrala samhällsförändringar i samtiden – som inte sällan slarvigt beskrivs i termer av globalisering – inte kan förstås utan att vi anlägger ett alternativt perspektiv på migration och etnicitet. Den här antologin är resultatet av arbete som bedrivits vid forskningsmiljön REMESO (Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle) vid Linköpings universitet. Antologin skiljer sig därmed från många andra flerförfattade antologier, som samlar författare från många olika forskningsmiljöer. Vår förhoppning är att denna antologi ska vara sammanhållen, men samtidigt visa på den spänning och bredd som i någon mening karaktäriserar forskningsfältet kring internationell migration och etniska relationer. Vi vill redan här passa på att betona något som kommer att genomsyra denna antologi – det kritiska perspektivet. Det är först och främst två saker vi vill framhålla genom att beskriva antologin som ett bidrag i utvecklandet av ett kritiskt perspektiv på migration och etnicitet. För det första vill vi betona det relationella perspektivet – vi menar att migration och etnicitet måste förstås som processer som ger upphov till sociala relationer och därmed maktrelationer (Barth 1969; Castles & Miller 1993). För det andra vill vi understryka betydelsen av språk och föreställningar för frågor som 1 I nlednin g

14


rör etnicitet och migration (Anderson 1993; Malkki 1997), i den mening att kritisk reflektion kring etablerade konventioner, sätt att tänka kring och tala om världen, är ett centralt inslag i ett kritiskt perspektiv på etnicitet och migration. Ett aktuellt exempel på just språkets och föreställningarnas betydelse är hur partiet Sannfinländarna fick uppemot 20 ­procent av rösterna i det finska valet 2011 genom att bland annat framhålla att Finland tar emot för många ”invandrare”, samtidigt som Finland är ett av de EU-­ länder med lägst andel utlandsfödda av sin befolkning. Fenomenen migration och etnicitet är alltså både faktiska och föreställda – vad ett kritiskt perspektiv försöker göra är att fånga spänningar och ambivalenser mellan det faktiska och det föreställda. För att förstå varför de senaste decennierna kan beskrivas som ”migrationens och etnicitetens epok” så är en förståelse av Europa helt centralt. Inte därför att begreppen migration och etnicitet skulle vara mer kopplade till Europa än till resten av världen, utan därför att de har blivit begrepp som på olika sätt speglar Europas förändrade roll i globaliseringens tidevarv. Europa har ett mörkt förflutet – kännetecknat av såväl den erövring och plundring som genomfördes i kolonialismens regi som kuvandet av vad som idag kallas etniska/nationella minoriteter (Said 1978; Stoler 1995; Hansen & Jonsson 2011). Samtidigt har det inom den Europeiska unionen frammanats en bild av Europa som frihetens, upplysningens och humanismens plats på jorden (Balibar 2009), en bild som inte sällan återges också i Sverige, till exempel i den svenska läroplanen, som skriver in skolans värdegrund i ”den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism” (Lgr 11: 7; se t.ex. Dahlstedt 2009 eller kapitel 2, Etnicitet, i denna antologi). Denna historia handlar om hur människor skapas och värderas som medborgare och som arbetskraft, vilket liksom flera av kapitlen i antologin knyter an till frågan om politisk ekonomi, det vill säga hur samhället är strukturerat utifrån dess ekonomiska grundvalar (Sassen 1998; Piore 2008/1979; Schierup m.fl. 2006). I ett numera klassiskt verk om Europas historia och framväxten av marknadsekonomin, Den stora omdaningen, menar Karl Polanyi (1989/1946) att fascismens och nazismens (antisemitism, antiziganism, rasism och främlingsfientlighet) framväxt under 1920- och 1930-talen kan ses som en reaktion på marknadsekonomins utbredning. Flera forskare har pekat på likheter mellan 1 I nlednin g

15


den utveckling som Polanyi beskrev i 1920- och 1930-talens Europa och de senaste decenniernas europeiska utveckling, med framväxten av en rad allt starkare högerpopulistiska partier (Dale 2010; Marquand 1997).

Mångkulturalismens död? Mångkulturalism var sedan 1970-talet strategin framför andra när det gällde att inkludera och möjliggöra för ”de andra” (invandrade, etniska minoriteter med flera) att bli delaktiga och jämlika i samhällsgemenskapen runt om i Västeuropas stater (Schierup m.fl. 2006). Även om mångkulturalismen rymde en rad betydande problem och spänningar, så innebar ändå flera av de politiska reformer som genomfördes i namn av mångkulturalism ökade möjligheter för grupper som tidigare i bästa fall hade erbjudits assimilering, det vill säga enkelriktad anpassning till majoritetssamhällets normer, krav och förväntningar. Mångkulturalismen, som i Europa ofta kom att representeras av Nederländerna, Storbritannien och Sverige, kom under 1990-talet alltmer att smälta samman med begreppet mångfald, som importerats som en liberal variant på bejakandet av skillnader. Även om en nyliberal doktrin fortfarande utgör ett fundament i såväl enskilda staters som EU:s ekonomiska politik, kan vi samtidigt skönja framväxten av en allt starkare nykonservativ agenda, med en nationalistisk appell och med värnande av värdegrund eller så kallade kärnvärden – core values – högt upp på agendan (Houdt m.fl. 2011; Schierup & Ålund 2011). Det allra mest tydliga exemplet på denna utveckling är hur mångkulturalism på senare tid allt mer har kommit att ses som den främsta orsaken till de problem som sägs röra invandrade och etniska minoriteter. Med start i oktober 2010, via Tysklands förbundskansler Merkel, Storbritanniens premiärminister Cameron och Frankrikes president Sarkozy, så har tre av Europas mest tongivande stater officiellt tagit avstånd från mångkulturalismens idé. Medan öppet rasistiska och främlingsfientliga partier växer i styrka runt om i Europa och allt fler regeringar öppet tar avstånd från mångkulturalism (något som även har satt sina spår inom forskningen), förs samtidigt en livlig debatt inom forskarsamhället, där försvarare av mångkulturalism möter radikala kritiker. I förgrunden för denna debatt står frågan om hur människor kan leva tillsammans med respekt för såväl 1 I nlednin g

16


individuella som kollektiva rättigheter och identiteter, en fråga som berörs i flera av kapitlen i antologin. Vi nämnde redan inledningsvis att en beskrivning av samtiden som ”migrationens och etnicitetens epok” inte automatiskt innebär att fenomen som migration och etnicitet alltid spelar en avgörande eller överordnad roll. En rad forskare har visat på hur en fokusering på en viss fråga – exempelvis etnicitet – endera medvetet eller omedvetet kan leda till att andra frågor döljs, exempelvis kön eller klass (Miles 1989; Callinicos 1993; Mulinari & Neergaard 2004).1 I den samtida migrationens och etnicitetens epok finns det en risk för att alltmer ska förklaras genom migrationens och etnicitetens raster och att betydelsen och sammanvävningen av andra maktrelationer tonas ned. I sökandet efter folkligt stöd, marknadsandelar och legitimitet har vi sett hur partier och politiker, media och akademiker gör ”de andra” till ett ”samhällsproblem”. I USA myntades inom politiken begreppet ”spela raskortet”, när politiker försöker öka sin popularitet och sitt väljarstöd genom att lyfta fram frågor som direkt eller indirekt anspelar på föreställningar om ”ras”2 (Thompson Ford 2008). Inom forskningen används ibland begreppen ”etnifiering” eller ”rasifiering” för att beskriva hur bland andra politiker och journalister laddar skilda samhällsfrågor med innebörder som riktar fokus mot eller anspelar på migranter och etniska minoriteter, deras kultur, religion eller hudfärg (Miles 1989; Ålund & Schierup 1991). Det är därför viktigt att inte se etnicitet, invandrare eller migrant som oskyldiga och neutrala ord, utan att se dem som en del av en större föreställningsvärld (om man så vill ideologi eller diskurs) som samtidigt synliggör och osynliggör, drar våra blickar i vissa riktningar snarare än andra. Vårt sätt att hantera dessa svårigheter i antologin är å ena sidan att gå fram och tillbaka mellan mer materialistiska perspektiv och mer diskursorienterade perspektiv och å andra sidan att relatera migration och 1  En central inspirationskälla har i detta sammanhang bland andra varit de kända franska filosoferna Louis Althusser (1973) och hans idéer om interpellation, hur individen tilltalas som subjekt, samt Michel Foucault (1993) och hans idéer om diskursens ordning, hur sättet att tänka och tala om världen ringar in vad som ses som normalt och onormalt. 2  I regel används de centrala begreppen för att framhålla socialt konstruerade fenomen, vare sig det är fördelningar av resurser, praktiker eller föreställningar. Trots detta väljer vi att enbart använda citattecken för begreppet ”ras”, för att särskilt betona att det rör sig om sociala föreställningar och inte biologi/genetik. 1 I nlednin g

17


e­ tnicitet till andra närliggande maktordningar – och då först och främst klass och kön (Collins 1998; McCall 2005). När en människa migrerar så är det inte bara frågor om etnicitet som är av betydelse, utan även frågor som rör till exempel den migrerandes klassposition och kön (se även kapitel 6, Intersektionalitet). En annan dimension som är viktig att ha i åtanke när det gäller att förstå migration och etnicitet är geopolitik, frågor som rör den globala världsordningen, relationer mellan nationalstater och överstatliga former för samverkan, till exempel inom ramen för den Europeiska unionen (Tesfahuney 2001; Harvey 2009; Likić Brborić 2011). Hur viktig är nationalstaten? Ska nationalstaten alltid stå i centrum för samhällsvetenskaplig forskning? Dessa är några av de frågor som på senare tid har varit föremål för livlig diskussion, inte minst genom användande av begrepp som ”metodologisk nationalism” (Wimmer & Glick Schiller 2002), ”diaspora” (Brubaker 2005) och ”transnationalism” (Verovec 2009). Forskning om migration och etnicitet har här spelat en betydande roll för att ifrågasätta och analysera förgivet tagna sanningar.

IMER – ett spänningsfyllt forskningsfält Forskningen om migration och etnicitet har under de senaste decennierna genomgått en kraftig expansion. Parallellt med att frågor om migration, etniska relationer, nationalism och det mångkulturella samhällets utmaningar och framtid har rönt allt större uppmärksamhet i den allmänna samhällsdebatten, så har dessa frågor fått stort genomslag också inom forskarvärlden, inom en rad olika discipliner och forskningstraditioner. Under de senaste decennierna har det också vuxit fram en speciell forskningsinriktning som ägnas åt att närmare studera just denna typ av frågor, ofta under beteckningen ”Ethnic and Migration Studies” (men som ibland betecknas ”International Migration and Ethnic Relations”, förkortad IMER). Denna tvärvetenskapliga eller interdisciplinära forskningsinriktning började växa fram redan under 1970-talet, dels som ett svar på den kritik som framförts av 1960-talets nya sociala rörelser, dels som en del av en allmän strävan efter att etablera en mer interdisciplinär forskning som vid den tiden fanns inom en rad olika forskningsområden (Eyerman & Jamison 2005). Bland forskare hade det nu vuxit fram en allt starkare insikt om att frågor som rör migration och etnicitet låter 1 I nlednin g

18


sig studeras först genom anammande av lärdomar, perspektiv och analytiska redskap hämtade från en rad olika discipliner (Yang 2000; Bommes & Morawska 2005). Steg för steg har forskningsinriktningen blivit alltmer etablerad inom forskarsamhället och på sätt och vis tagit formen av en ”disciplin” i sig, med en egen vetenskaplig tradition, med sina egna auktoriteter och referenspunkter. IMER är idag en tämligen institutionaliserad del av forskarsamhället runt om i världen, med sina egna institutioner, forskarutbildningar, sammanslutningar och vetenskapliga tidskrifter – så även i Sverige (Hammar 2006). Forskningsinriktningen IMER är vidsträckt och täcker in forskning som bedrivs inom en rad olika discipliner inom både humaniora och ­samhälls- och beteendevetenskap. Rent ämnesmässigt kan man säga att merparten av den forskning som bedrivs inom IMER ägnar sig åt att studera internationell migration och etniska relationer som samhällsfenomen, det vill säga som komplexa sociala fenomen som måste belysas och förstås utifrån sin specifika historiska och samhälleliga kontext. Några av de centrala forskningsfrågor som därmed hamnar i förgrunden är villkor för och konsekvenser av internationell migration, nationsbyggande, igår och idag, samt relationer mellan majoritet och minoritet, när det gäller både invandrade minoriteter och ursprungsbefolkningar. Forskning om internationell migration handlar i hög grad om att belysa det komplex av ekonomiska, politiska, sociala och kulturella omständigheter i både forna hemländer och eventuellt ”nya” hemländer som möjliggör eller försvårar migration – allt från fattigdom, arbetsbrist, krig, miljökatastrofer och förföljelse i forna hemländer till förhoppningar om en ny framtid, men också restriktiv invandringslagstiftning, i möjliga ”nya” hemländer (Kivisto & Faist 2010; Munch m.fl. 2011). Ett stort antal forskare har ägnat sig åt att studera uppkomsten och förändringen av nationell identitet i en kontext av just globalisering och internationell migration (Morley & Robins 1995; Billig 1995; Johansson m.fl. 2001; Puskás 2009). I migrationens och etnicitetens epok finns det å ena sidan en idé om världen som en ”global by”, präglad av rörlighet och dynamik (Meyrowitz 1985; Urry 2007), men å ­andra sidan, i relation till denna idé, reses runt om i världen allt fler murar mot omvärlden. Vissa migranter anses attraktiva, andra inte (Tesfahuney 2001; Fekete 2005; Lucassen 2005).

1 I nlednin g

19


Generellt kan man säga att det inom forskningsinriktningen IMER under de senaste decennierna har ägt rum något av en perspektivförskjutning i studiet av migration och etnicitet. Det fanns tidigare en viss tendens till att betrakta etnicitet som något inneboende och givet på förhand och en tendens till att förlägga fokus på migranterna eller de etniska minoriteterna i termer av avvikelser och brist, till exempel med fokus på ”deras” svårigheter att integrera sig i det ”nya” hemlandet, ”deras” förmodade brist på språk, brist på kunskaper om hur samhället fungerar, bristande kulturella kompetens etc. (se t.ex. kritiken i CCCS 1982; Grillo 1985). En av dem som tidigt riktade kritik mot denna typ av forskning var Robert Miles (1982, 1989). Han menade att den inriktning inom sociologin som han betecknade race relations sociology i regel anammade kategorier som ”ras” och etnicitet på ett allt för okritiskt sätt. Som han såg det kom detta allt för ofta att innebära att forskningen tillhandahöll den typ av kunskap om ”de andra” som efterfrågades och sågs som användbara av politiker och myndigheter. I relation till denna forskning efterlyste bland andra Miles en forskning som var mer kritiskt orienterad, i den mening att den närmade sig frågor om migration och etnicitet utifrån ett tydligare maktperspektiv. I linje med denna kritik har alltmer av fokus inom forskningen om migration och etnicitet på senare tid förlagts till relationer mellan majoritet och minoritet, majoritetssamhälle och migrerade eller etniska minoriteter, relationer som ofta bygger på ojämlikhet, där den ena parten är överordnad den andra och är i den privilegierade positionen att definiera de villkor som den andra parten har att följa (Mulinari & Neergaard 2004; Mohanty 2006). Etnicitet har i detta sammanhang alltmer kommit att betraktas som ett samhällsfenomen, det vill säga ett fenomen som måste förstås utifrån en specifik kontext. I förgrunden för forskningen om etnicitet och migration hamnar därmed frågor om gränsdragning, normalisering, rangordning, beslutsfattande och tolkningskonflikter, där det är samhället snarare än migranterna eller de etniska minoriteterna som är forskningens utgångspunkt och primära studieobjekt (Ålund & Schierup 1991; Back 1996; Dyer 1997). Etnicitet handlar här om skillnadsskapande mellan ”vi” och ”de” (Barth 1969), och hur detta skillnadsskapande går till, från lokal till nationell och global nivå. I detta skapande av gränser mobiliseras olika karakteristika i syfte att markera åtskillnad mellan dem som anses höra till och 1 I nlednin g

20


dem som inte anses höra till (Said 1978; Hall 1992b; Eriksen 1993). Frågan är då på vilket sätt etnicitet uppkommer och vilka konsekvenser etnicitet får inom olika sektorer i samhället – på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, i utbildningsväsendet, i rättsväsendet, i politiken, i mediernas värld, i vardagslivet etc. Denna problematik kan studeras på olika sätt beroende på de skilda perspektiv, metodologier och analytiska redskap som olika discipliner erbjuder. Etnicitet och föreställningar om ”ras” har inom denna forskning ofta kommit att studeras med hjälp av begrepp som etnifiering, rasifiering och rasism. Medan etnifiering (Ålund & Schierup 1991) och rasifiering (Miles 1989) avser processer som gör utseende och kultur till centrala faktorer för åtskillnad, rangordning och fördelning av såväl symboliska som materiella resurser, så används rasism som en benämning för olika former av maktutövning baserade på etnicitet och föreställningar om ”ras” (Fredrickson 1993; Miles & Brown 2003). Vi är i denna antologi intresserade av fenomenen etnicitet och migration och hur de kommer till uttryck genom etnifiering, rasifiering och rasism, såväl teoretiskt som i praktiken inom skilda samhällsområden. Ett område som får betydande utrymme är arbetsmarknaden och arbetslivet. En utgångspunkt är här att såväl maktordningar (intersektionalitet) som skilda samhällsarenor är relaterade till varandra och sammanvävda, men att arbetsmarknad och arbetsliv är en av de mest centrala arenorna i samhället, såväl symboliskt som materiellt. I migrationens och etnicitetens epok är ”de andras” närvaro ständigt föremål för livlig offentlig debatt – de tar jobben, de är arbetslösa eller de är villiga att utföra arbete ingen annan är villig att utföra (Žižek 2001; Schierup m.fl. 2006; Neergaard 2009). Givet att forskningsinriktningen IMER är interdisciplinär till sin karaktär och rymmer forskning som bedrivs inom en rad olika discipliner, kan man säga att snart sagt alla vetenskapliga metoder som förekommer inom humaniora och samhälls- och beteendevetenskap förekommer inom forskning om internationell migration och etniska relationer. Inom forskningsinriktningen används allt från mer utpräglat kvantitativa (vanligt förekommande inom discipliner som nationalekonomi, e­ konomisk historia, statsvetenskap och sociologi, men även inom kulturgeografi och ­kriminologi) till mer utpräglat kvalitativa metoder (vanligt förekommande inom discipliner som etnologi och antropologi, men även inom 1 I nlednin g

21


s­ ociologi, statsvetenskap och kulturgeografi). Bland de vetenskapliga metoder som ­förekommer kan bland annat nämnas kvantitativa metoder som ­register-, survey- och attitydundersökningar samt olika slags kvantitativa innehållsanalyser. Bland de kvalitativa metoder som används kan vi räkna observationer, individuella djupintervjuer och gruppintervjuer, policyanalyser, olika slags kvalitativa innehållsanalyser och – på senare tid alltmer vanligt förekommande – diskursanalyser. Inom forskningen kombineras ofta olika typer av metoder, exempelvis observationer och olika typer av intervjuer; i något mindre utsträckning kombineras kvantitativa med kvalitativa metoder. Forskningsinriktningen IMER är dock inte homogen. Inom IMER finns det snarare en bred spännvidd mellan å ena sidan dem som arbetar utifrån en mer disciplinär orientering (som framhåller värdet av mångvetenskaplighet, det vill säga betydelsen av att olika discipliner samarbetar med varandra, sida vid sida), och å andra sidan dem som arbetar utifrån en mer renodlat interdisciplinär ansats (som framhåller värdet av att utveckla perspektiv och metoder som överskrider gränserna för enskilda discipliner).

Bokens struktur Migrationens och etnicitetens epok är på flera sätt en epok kännetecknad av paradoxer och motsättningar. I den här antologin vill vi ta med dig som läsare på en resa in i begreppens värld för att introducera en rad begrepp som kan användas för att fördjupa förståelsen av en mängd fenomen och företeelser som på olika sätt kan länkas till frågor om migration och etnicitet. Att ge sig i kast med att organisera en antologi som behandlar dessa teman är ett spännande projekt, som ger möjlighet till många givande vetenskapliga diskussioner om vad som kan och bör studeras i migrationens och etnicitetens epok. Projektet är samtidigt utmanande just i det avseendet att forskningsfältet som sådant är flerparadigmatiskt, har delvis flytande innebörder och rymmer en mängd omstridda begrepp, vilket också kommer att framgå i de olika kapitlen i antologin. Vi har valt att strukturera antologin utifrån vad vi ser som centrala begrepp i förståelsen av migrationens och etnicitetens epok, väl medvetna om att andra fors1 I nlednin g

22


kare möjligen skulle göra andra val, begrepp som på olika sätt representerar den forskning om migration och etnicitet som bedrivs vid REMESO. Författarna är samtliga väl förtrogna med forskningsfältet och arbetar själva med de begrepp som de behandlar. Därtill är författarnas disciplinära hemvist närmast en karta över IMER-forskningen, vilket vi ser som en stor styrka. Författarna har erfarenhet från discipliner som arbetsvetenskap, ekonomisk historia, etnicitet, företagsekonomi, genusvetenskap, litteraturvetenskap, nationalekonomi, pedagogik, socialantropologi, socialt arbete, sociologi och statsvetenskap. Vi har redan understrukit att antologin ska ses som en kritisk intervention inom fältet IMER. En viktig fråga i detta sammanhang är forskningens och skrivandets etik. Forskningsinriktningen IMER ­genomsyras  – såväl vetenskapligt som politiskt – av spänningar, konflikter och dialog. Även om den här antologin är tänkt att fungera som en introduktion, där ambitionen är att spegla såväl bredd som djup inom fältet IMER, så är det självklart att vi som forskare gör vissa val. I antologin väljer vi att beskriva forskning inom IMER som intimt förbunden med samhälliga relationer och makt, vilket samtidigt innebär ett etiskt ställningstagande kring hur vi skriver. De olika kapitlen är skrivna utifrån en gemensam struktur, samtidigt som kapitelförfattarna har haft möjlighet att utgå från sin egen forskning och stilistik, skilda teoretiska, metodologiska och empiriska val, samt att sätta sin egen prägel på det enskilda kapitlet. När vi arbetat fram boken har det varit en tydlig målsättning att de olika kapitlen ska innehålla teoretiska resonemang, men de ska presenteras på ett sätt som gör dem tillgängliga för den som är intresserad av forskningsfältet internationell migration och etniska relationer. Det innebär att varje kapitel innehåller ett inledande avsnitt, där begreppets bakgrund och sammanhang presenteras och relateras till relevanta teoretiska perspektiv inom samhällsvetenskap och humaniora. I varje kapitel finns även ett kortare avsnitt som visar på några av de forskningsområden där de olika begreppen använts. De två huvudsakliga avsnitten i kapitlen är dels en begreppsutredning, som redogör för de forskare som använder sig av begreppet och vad de försöker fånga med begreppet, samt styrkor och svagheter i begreppet, dels någon eller några exemplifieringar av hur begreppet kan användas i en analys av olika företeelser och fenomen som rör tematiken migration 1 I nlednin g

23


och etnicitet, med utgångspunkt i egen eller andras forskning. I slutet av varje kapitel finns en avslutande reflektion, en summering. Till respektive kapitel finns dessutom tips på litteratur som speglar innehållet i kapitlet och som kan användas av dem som ytterligare vill fördjupa sin kunskap om de olika begreppen. I antologins andra kapitel, Etnicitet, redogör Tünde Puskás och Aleksandra Ålund för begreppet etnicitet och dess kopplingar till begreppen nation och nationalism. De visar på hur användningen av begreppen etnicitet och nation varierar i forskningssammanhang och betonar både den relationella och konstruktionistiska aspekten av begreppen – det vill säga att etnicitet och nation är något som görs och som binder människor samman i en känsla av gemenskap och samhörighet. Olika tolkningar och tillämpningar av begreppen illustreras med empiriska exempel hämtade från den svenska skolans värld. Om etnicitet utgör ett av huvudbegreppen inom forskningsfältet IMER så är migration ett annat huvudbegrepp. I kapitel 3, Migration, beskriver Martin Qvist, Brigitte Suter och Sara Ahlstedt migration i meningen geografisk rörlighet över territoriella gränser som ett politiskt och socialt fenomen. Efter en inledande begreppsgenomgång presenterar de med hjälp av empiriska exempel hämtade från Sverige och övriga Europa hur nya former av migrationskontroll kommer till uttryck genom sammanvävningen mellan å ena sidan migration och integration och å andra sidan migration och utveckling. I det fjärde kapitlet är det begreppet diaspora som står i centrum, ett begrepp som å ena sidan kombinerar frågan om gemenskap (etnicitet) och å andra sidan rörlighet mellan stater (migration). Diaspora är ett begrepp som hjälper oss att närmare förstå de relationer och gemenskaper som uppstår i en situation där människor rör sig och känner sig hemmahörande på flera ställen samtidigt. Khalid Khayati och Magnus Dahlstedt introducerar skilda teoretiska perspektiv på diaspora och illustrerar dessa perspektiv med exempel hämtade från den kurdiska diasporiska gemenskapen, med utgångspunkt i situationen i Sverige och dess förankring i andra stater. Samtliga föregående kapitel aktualiserar – direkt och indirekt – ­frågor om människors rättigheter och skyldigheter, vilket är något av kärnan i begreppet medborgarskap. I det femte kapitlet, Medborgarskap, belyser 1 I nlednin g

24


Magnus Dahlstedt, Mikael Rundqvist och Viktor Vesterberg olika förståelser av medborgarskap och den historiska utvecklingen av medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Kapitlet visar på hur medborgarskap kan ses som en förhandling grupper emellan, en relation mellan stat och individ och en konstruktion av ”goda medborgare”. Utifrån exempel från dagens mångetniska Sverige diskuteras skillnader mellan formella och reella aspekter av medborgerliga rättigheter. I kapitel 6 redogör Åsa-Karin Engstrand och Jennie K Larsson för begreppet intersektionalitet, som växt fram inom den ”svarta feminismen” (en teoretisk inriktning inom feminism som argumenterar för att klassförtryck, könsförtryck och rasism är sammanvävt), och som på senare tid blivit ett centralt begrepp när det gäller att synliggöra hur individer bär på överlappande identiteter och är positionerade i förhållande till varandra i en rad olika maktrelationer. Med utgångspunkt i ett antal empiriska studier visar de på hur frågor om etnicitet och migration kan förstås i relation till andra maktordningar, till exempel hur migrerade hotellarbetare positioneras i termer inte bara av nationalitet, etnicitet och ”ras”, utan även av genus och klass, i ett komplext samspel. Det sjunde kapitlet ägnas åt begreppet rasism. Med avstamp i den afroamerikanska romanen Quicksand från 1929 resonerar Alireza Behtoui och Stefan Jonsson kring fyra olika förståelser av vad rasism handlar om: rasism som idé, ideologi eller lära; rasism som institutionellt eller strukturellt fenomen; rasism som en process av rasifiering; och slutligen rasism som en process som innebär att människokroppen, ofta i intimt samspel med klass och kön, laddas med meningsbärande fysiska och psykiska attribut. ”De andra”, rasismens måltavla eller objekt, framställs ofta som ett hot, en blandning av raser, kulturer och identiteter, som påstås lösa upp samhällsordningen. Föreställningar om ”de andra” som hot är ett viktigt inslag i det som ofta kommit att kallas högerpopulism. I det åttonde kapitlet redogör Erik Berggren och Anders Neergaard för olika förståelser av begreppen populism, högerpopulism och högerextremism. Kapitlet sätter fokus på spänningen mellan den forskning som försöker förstå populism i relation till demokrati och politik, och den forskning som ser radikala extremhögerpartier som uttryck för ett slags populistisk politik. Exemplen Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna får illustrera hur skilda perspektiv kan 1 I nlednin g

25


användas för att ge en ökad förståelse för organiserad främlingsfientlighet, dess uttryck, dynamik och konsekvenser. Det nionde kapitlet kretsar kring begreppet social exkludering, ett begrepp som på senare tid använts för att beskriva en alltmer akut situation av utsatthet, diskriminering, utsortering, social oro och kriminalisering i Europas socialt polariserade, segregerade och etniskt delade städer. Rasifierade migranter utgör en betydande del av de ”socialt exkluderade”. CarlUlrik Schierup, Karin Krifors och Zoran Slavnić redogör för spridningen av begreppet och några av de olika perspektiv som fått gehör i forskningssammanhang. Begreppet åskådliggörs därefter genom nedslag i vad de väljer att kalla ”migrantprekariatets” (termen prekariat kommer från franskans prekär, besvärlig situation) tillvaro i dagens Sverige. Social exkludering kan ses som både ett inslag i och en konsekvens av ekonomins informalisering, ett begrepp som står i fokus i bokens tionde och avslutande kapitel. Begreppet fångar en dramatisk förändring i hur ekonomi och produktion organiseras. Branka Likić-Brborić, Zoran Slavnić och Charles Woolfson går igenom debatten om informell ekonomi och presenterar därefter två fallstudier – den ekonomiska krisens Lettland och migranters situation inom byggnadsbranschens Sverige – som illustrerar sambanden mellan migration och ekonomins informalisering, inte minst när det gäller konsekvenser i termer av anställningsvillkor.

1 I nlednin g

26


2 Etnicitet – gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet Tünde Puskás & Aleksandra Ålund

Inledning Ett mångetniskt och mångkulturellt samhälle är en realitet, men i det offentliga samtalet har mångkulturalism i allt högre grad kommit att utpekas som ett problem. Den etniska mångfalden har inte minst i den politiska retoriken framställts som en grund för kulturella konflikter. Dessa konflikter tenderar att generaliseras i ett vi-och-de-tänkande med majoritets­ kulturen satt i en normerande/dominerande ställning (Ålund & Alinia 2011) Samtida debatter om mångkulturalismens misslyckande i Sverige och i Västeuropa (se bl.a. Goodhardt 2004 för en översikt av den akademiska debatten; Schierup & Ålund 2011) präglas av appeller för behovet av att stärka den sociala, kulturella och nationella sammanhållningen. Debatterna om multikulturalism och nationell sammanhållning relateras ofta till internationell migration och medborgerliga villkor bland invandrade och deras barn, så kallade nya etniska minoriteter. I Sverige är sammanhållningen till exempel tänkt att stärkas genom en gemensam värdegrund och ett gemensamt kulturarv som bland annat förmedlas via utbildningsinstitutionerna. Syftet med detta kapitel är att redogöra för de grundläggande teoretiska utgångspunkterna inom forskning om etnicitet och nation/nationalism och att illustrera användningen av de båda begreppen med hjälp av empiriska exempel. Centrala teman samt problemområden diskuteras utifrån ett integrerat perspektiv, där etnicitet och nation ses som två sammankopplade fenomen som förmedlar en idé om gemenskaper grundade på sammanhållning, gränsdragningar och kulturella skillnader, eller en kombination av dessa. Vi inleder kapitlet med en begreppsgenomgång, där vi redogör för huvudlinjerna i debatter som förts kring begreppen etnicitet

27


och nation i akademiska sammanhang. Därefter illustrerar vi betydelsen av begreppens olika tolkningar och tillämpningar med exempel hämtade från skolans värld, eftersom just skolan utgör en central arena i samhället där berättelser om och uppfattningar av etnicitet och nation utkristalliseras och inverkar på den vardagliga praktiken.

Begreppet etnicitet Vad är etnicitet? Etnicitet är ett begrepp som används i vardagliga, politiska och akademiska sammanhang för att beskriva sociala grupper som vanligen betecknas i termer av kulturella markörer, såsom gemensamt ursprung, språk, normer, kulturella sedvänjor och religion. Kulturella markörer förbinds i sin tur med begrepp som etnisk identitet eller etnisk identifikation ( Johansson 1999; Brubaker 2004) som i sin tur används för att beteckna identifikationer av individer eller grupper av individer som identifierar sig själva eller identifieras av andra i termer av etnicitet. Minoritetsgrupper med olika förtecken, såsom ursprungsbefolkning (t.ex. samer i Skandinavien, inuiter i Kanada eller indianer i USA), territoriella minoriteter (t.ex. tysktalande i Sydtyrolen eller ungrare i Rumänien) och migranter, beskrivs ofta i etniska termer, i både vardagligt språkbruk och samhällsforskning. Etnicitet kan vidare förstås som en form av social organisation, som en gruppkategori, präglad av till synes inbördes delad kultur. Och det är precis här som etnicitet i akademiska sammanhang blir till ett omtvistat begrepp. Är etnicitet en föränderlig eller en statisk företeelse? Hur skapas och upprätthålls etniska gränser? Hur relaterar etnicitet till nation? Skapas det så kallade bindestrecksidentiteter (t.ex. svenskgrek) som binder samman två eller flera nationella identiteter eller den nationella identiteten med den etniska? I detta kapitel närmar vi oss etnicitet som en komplex sociokulturell kategori, som samverkar med en rad andra sociokulturella kategorier. I migranternas liv förs nära och fjärran samman och deras identitetsskapande påverkas både av globala och komplexa förbindelser i tid och rum och av specifika erfarenheter av sociala positioneringar i termer av till exempel etnicitet, klass, kön och ålder (se vidare kapitel 6, Intersektionalitet). Därför bör etnisk identitet inte förstås som något fast och oföränderligt utan snarare som berättelser varmed människor identifierar sig 2 E tnicitet

28


själva och identifieras av andra (Anthias 2002; Puskás 2009). Samtidigt bör grupptillhörighet definierad i etniska eller nationella termer inte heller ses som ett oföränderligt och oundvikligt historiskt faktum. Kategoriseringar av komplexa sociala grupper i förenklade eller stereo­ typa termer av till exempel kultur och religion kan i sig påverka villkoren för individers medlemskap i samhället och deras medborgerliga rättigheter (se vidare kapitel 5, Medborgarskap). Vad vi härigenom vill uppmärksamma är hur relationer mellan etniska minoriteter och en nationell majoritet kan utvecklas när förståelsen av kultur, etnicitet eller nation förstelnas. Detta sätter fokus på relationen mellan etnicitet och nation, rätten att höra till och villkoren för medlemskap i en given nationalstat. Kategorin nation är här av speciellt intresse, eftersom den ofta framställs som en motpol till etnicitet, då nation får representera det homogena och enhetliga och etnicitet det avvikande och heterogena. Med andra ord: etnicitet aktualiseras och får sin betydelse ofta i relation till en föreställd sammanhållen och sociokulturellt homogen politisk enhet som definieras som nation. Därför är det viktigt att begreppet etnicitet förstås och problematiseras i relation just till begreppet nation.

Etnicitetsforskningens framväxt Begreppet etnicitet utarbetades som självständig analytisk kategori på 1960- och 1970-talen, men grunderna för forskning om etniska grupper lades betydligt tidigare – bland annat i 1800-talets etnologiska forskning. Etnicitetsbegreppets inträde i samhällsvetenskapen relateras vanligen till det tidiga 1900-talet och Max Webers sociologi. I början av 1900-talet definierade Weber etniska gemenskaper så här: Grupper som upprätthåller en subjektiv tro på medlemmarnas gemensamma ursprung på grund av fysiska likheter eller liknande sedvänjor eller bägge karakteristika eller också på grund av minnen av kolonisering och migration. Denna tro måste vara viktig för gruppbildningen. Å andra sidan spelar det ingen roll om en objektiv blodsgemenskap existerar eller inte (Weber 1967/1914: 389).

2 E tnicitet

29


Denna definition av vad som kännetecknar en etnisk grupp är fortfarande aktuell, eftersom den lägger vikt vid den subjektiva uppfattningen om gemenskap byggd på likheter i traditioner eller gemensamma kollektiva minnen, men som i vissa fall även kan spåras tillbaka till likheter eller skillnader i termer av hudfärg eller andra egenskaper. Intressant nog nämner Weber varken gemensamt språk eller religion, som idag ofta nämns som en viktig grund för etnisk samhörighetskänsla och etnisk differentiering. Weber konstaterar att tron på etnisk samhörighet kan vara seglivad och påtalar betydelsen av samspelet mellan sociala och kulturella processer vid uppkomsten av skilda statusgrupper och etniska hierarkier. Statusförskjutningar mellan sociala grupper i termer av etnisk värdighet baserar sig på föreställningar om skillnader mellan de egna och den främmandes seder. Därmed kan, enligt Weber, föreställningar om de främmandes underlägsenhet bidra till att den egna gruppens etniska värdighet ökar (Weber 1967/1914). När flera olika statusgrupper, som kan förstås eller identifieras i etniska termer, möts i ett visst samhälle skapas inte sällan etniska rangordningar och makthierarkier. Till exempel var social och etnisk värdighet bland utslagna och fattiga vita i 1920-talets USA beroende av den sociala degraderingen av de svarta. En annan framstående sociolog från det tidiga 1900-talet är Georg Simmel. Hans essä Främlingen (1950/1909) är ett klassiskt bidrag till förståelsen av etnicitet (se vidare Ålund 1995). ”Främlingen” – en person som geografiskt sett finns nära – blir distanserad genom olika sociala och kulturella processer. Simmel påpekar att främlingsskapande bland annat har att göra med en sorts normalitetsprincip, vilket betyder att majoritetssamhällets norm sätts som mått för det som avviker. Webers och Simmels syn på hur etnicitet, etniska hierarkier, normalitet och avvikelse i etniska termer skapas, har haft en avgörande betydelse för etnicitetsforskningens utveckling – inte minst för att deras respektive teorier bidrar till förståelsen för hur socialt avstånd och social skillnad skapas och upprätthålls. Frågor om hur etnicitet skapas i social interaktion hamnade dock under flera årtionden i skymundan, eftersom företräde gavs till forskningen om ras, som hade sin höjdpunkt under årtiondena före andra världskriget, men som föll i glömska efter kriget (se vidare kapitel 7, Rasism). Idén om att mänskligheten kunde delas in i olika raskategorier blev efter andra världskriget ifrågasatt inom samhällsvetenskaperna, bland annat för att ras 2 E tnicitet

30


inte (längre) ansågs vara en relevant sociologisk kategori som kunde användas för att förklara sociala skillnader (Fenton 2010: 53). Istället började forskare som var intresserade av hur skillnader mellan människor skapas och upprätthålls mer och mer fokusera på etnicitet som analytisk kategori. Forskningen kom under 1950- och 1960-talen alltmer att inrikta sig på hur samexistensen mellan olika grupper fungerade i traditionella rurala miljöer (Moerman 1965), men även hur etnicitet gavs skilda betydelser i sociala relationer mellan individer och grupper i urbana miljöer (Mitchell 1956; Cohen 1974). Ett halvsekel efter det att etnicitet började användas som analytisk kategori bär begreppet fortfarande på en kvardröjande vaghet, detta eftersom vad som uppfattas som specifikt etniskt i ett socialt handlande aldrig är innehållsligt givet på förhand. Något som de allra flesta samtida etnicitetsforskare är överens om är att begreppet etnicitet refererar till kulturella och/eller sociala identifikationer, känslan av samhörighet eller symbolgemenskaper. Etnicitetens två grundläggande kriterier utgörs å ena sidan av den kulturella samhörigheten – i frågor om värderingar och normer – och å andra sidan av bestämda strukturella förutsättningar och objektiva materiella villkor, som genererar intressegemenskap, social organisering och politisk handling. I samspelet mellan det strukturella och det kulturella kan etnicitet – med politiska, religiösa eller kulturella förtecken – komma till uttryck med varierande grad av styrka (Ålund 1999). Traditionellt har etnicitetsforskare ansetts representera två olika perspektiv på etnicitet, där det finns en tydlig motsättning mellan företrädare för olika tolkningar som vi med samlande begrepp kan beteckna som primordialism och socialkonstruktionism. Dessa begrepp representerar två olika antaganden om hur världen är beskaffad, där huvudfrågan är huruvida etnicitet och etniska fenomen är naturliga, det vill säga givna på förhand, eller socialt konstruerade. Socialkonstruktionisterna förstår etnicitet som ett föränderligt, situationsbundet fenomen medan primordialisterna betraktar kultur och identitet som oskiljaktiga och som centrala delar av etnicitetens gestaltning. Etnicitet kopplas här till en ursprunglig identitet, kulturell kontinuitet med det förflutna och genuin gemenskap baserad på ursprung. Här anses språk, tradition, religion och blodsband utgöra basen för etnisk identitet. Härmed likställs etnicitet många gånger med nationalitet. Etnicitet ges, i en sådan förståelse, en 2 E tnicitet

31


Migrationens och etnicitetens epok Både i stort och smått, både nära och långt borta, påminns vi om betydelsen av etnicitet och migration. Frågor om globalisering, migration, etniska relationer, nationalism, arbetets etniska segregering och det mångkulturella samhället har på senare tid rönt allt större uppmärksamhet i den offentliga debatten. Samtidigt har dessa frågor fått ökat genomslag också inom forskarvärlden – inom olika discipliner och forskningstraditioner. Migrationens och etnicitetens epok introducerar en rad begrepp som kan användas för att fördjupa förståelsen av en mängd fenomen och företeelser i samtiden, som på olika sätt kan länkas till frågor om migration och etnicitet. De begrepp som boken introducerar är etnicitet, migration, diaspora, medborgarskap, intersektionalitet, rasism, högerpopulism, social exkludering och informalisering. Bokens ämnesmässiga spännvidd gör den till viktig läsning för studenter och forskare inom en rad ämnen och utbildningar – såsom sociologi, statsvetenskap, socionom- och lärarutbildning. Bokens redaktörer, Magnus Dahlstedt, docent i etnicitet, och Anders Neergaard, docent i etnicitet, är båda verksamma vid REMESO (Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle) vid Linköpings universitet. Samtliga författare verkar inom migrations- och etnicitetsforskningen och arbetar själva med de begrepp som behandlas. De har erfarenhet från discipliner som arbetsvetenskap, ekonomisk historia, etnicitet, företagsekonomi, genusvetenskap, litteraturvetenskap, nationalekonomi, pedagogik, socialantropologi, socialt arbete, sociologi och statsvetenskap.

Best.nr 47-09912-2

Tryck.nr 47-09912-2-00


9789147099122