Martin Olczak
bok 4: drömmar av bläck
Illustrationer av Lina Blixt
BOK 4: DRÖMMAR AV BLÄCK
Illustrationer av Lina Blixt
Martin Olczak
Hade vi en bokhylla?
Hedda satt blickstilla i vardagsrummets soffa och stirrade. Orden som hennes mamma just hade sagt ekade i skallen:
Hedda. Du är också en Läsare.
Knäpptyst satt hon där bland alla kuddar och filtar. Till sist skakade hon på huvudet och gjorde ett T-tecken.
– Time out … TIME OUT! Det där är såååååå omöjligt!
Vardagsrummet var dunkelt, men några värmeljus fladdrade på bordet och lyste upp deras ansikten.
Ann-Marie gick fram till soffan. Den gnisslade till när hon satte sig vid Hedda.
– Gumman, sa hon. Jag förstår att det här låter lite konstigt.
– LITE?
Hedda ruskade på huvudet igen. Mer bestämt den här gången.
– Mamma, jag skulle nog veta om jag hade värsta magiska häxkraften. Sånt märker man liksom.
Hon brast ut i skratt.
– Seriöst … Jag är INTE en Läsare!
Ann-Marie skrattade inte. Med allvarlig min kramade hon Heddas hand.
– Du hade precis fyllt fem, sa hon. Det var då det hände.
– Vad?
Ann-Marie tittade ut genom fönstret, på de svarta träden som gungade i decembernatten. Sen såg hon på Hedda igen.
– Det var en regnig eftermiddag, det minns jag.
När vi kom hem från förskolan var dina kläder plaskblöta, men du vägrade att byta om. Det var bara en sak som gällde. Du rusade raka vägen till bokhyllan.
– Hade vi en bokhylla?
– Där. Jag tog bort den samma kväll, sa Ann-Marie och pekade på en av väggarna i vardagsrummet.
Hon fortsatte med en suck:
– På den tiden läste vi massor. Pettson, Madicken, Gittan och gråvargarna. Och alla Alfons Åbergböckerna minst hundra gånger. Men din favorit var …
– P-Paddington?
Ann-Marie nickade.
– Den där eftermiddagen drog du fram Paddington ordnar allt ur hyllan. Du hade just lärt dig att läsa och stakade dig igenom första sidan.
Jag kommer aldrig glömma din blick. Du var så lycklig att ögonen strålade. Då hände det.
– VAD?
– Du hade kommit till avsnittet där Paddington bakar en chokladkaka. Då hände något … Något som jag hade varit med om många gånger förut när din pappa läste. Först kändes en lukt av bränt papper. Rök började komma fram mellan bokstäverna och …
– J-jag … Jag k-kommer ihåg det där!
Hedda skälvde till när de hemska minnesbilderna blixtrade genom huvudet.
Shit!
D-det är sant.
Så VAR det …
När hon blundade såg hon allt framför sig. Som en film på insidan av ögonlocken. Hon befann sig här i vardagsrummet med en sliten gammal barnbok i händerna. Plötsligt sträcktes en lurvig tass fram ur boken, täckt av aska och chokladsmet. Den högg tag i hennes arm med våldsam kraft. Drog och slet i henne. Borrade in sina klor i hennes hud. Klöste ursinnigt och …
Förskräckt slog Hedda upp ögonen. Hon kippade efter andan och såg på sin mamma.
– Paddington drog i mig … Då skrek jag och han försvann tillbaka in i boken … eller hur?
Hennes mamma nickade.
– Den kvällen packade jag ner alla våra böcker i kartonger. Varenda en. De flesta sålde jag på Blocket. Några favoritdeckare gömde jag uppe på vinden, längst in där du aldrig skulle hitta dem.
Herregud alltså. Sen visste jag inte vad jag skulle göra. Så jag … jag …
– Förbjöd mig att läsa böcker? – Ja.
Blåsten susade där ute i mörkret. Julgransbelysningen i grannarnas äppelträd rasslade. Men i vardagsrummet var det alldeles tyst – tills
Ann-Marie fortsatte med darrande röst:
– När du började i lågstadiet pratade jag med lärarna. Jag sa att du var väldigt blyg och nervös efter Olofs och min skilsmässa … ja, så att du skulle slippa läsa högt på lektionerna. J-jag … jag skaffade till och med ett läkarintyg från skolsköterskan.
Tårarna rann längs Ann-Maries kinder och droppade ner på mjukisbyxorna. Med en suck ruskade hon på huvudet.
– Jag vet, jag vet. Det är verkligen galet, men … Vad SKULLE jag göra? Tänk om ni hade suttit i klassrummet och haft Bröderna Lejonhjärta som högläsning … och Katla plötsligt hoppat fram ur din bok och käkat upp några elever? Inte helt lyckat, va?
Ann-Marie torkade bort tårarna, men det kom genast nya.
– D-det … det är ganska svårt att vara mamma ibland. Särskilt när man går omkring med en stor jäkla hemlighet som ingen får veta något om. Inga grannar, inga släktingar, ingen på jobbet. Ingen! Inte ens min egen dotter. Men … jag gjorde så gott jag kunde, älskling. Det gjorde jag faktiskt.
Hedda försökte säga något tröstande, men fick inte ur sig ett ord. Hon nickade bara och kramade Ann-Maries hand.
Ann-Marie kramade tillbaka, och sa sen med stadigare röst:
– En sak visste jag i alla fall. Jag ville INTE berätta om din förmåga för Olof.
Hon tvekade en stund. Sen fortsatte hon: – Din pappa är besatt av allt det här. Läsare och framlästa varelser är det enda som betyder något för honom. Han bryr sig mer om sagofigurer än om riktiga människor. Han var inte sån när vi träffades på universitetet för trettio år sen. Men sån har han blivit … Besatt.
Ann-Marie såg tårögd på sin dotter.
– Älskling … Jag vill inte att du blir sån.
– Det blir jag inte, mamma. Det blir jag inte. Hedda samlade sig några sekunder.
– Förresten, sa hon. Jag läste fram Paddington en gång. För sju år sen. Men det där funkar inte längre. Jag har inte såna voodookrafter nu. Det är jag helt säker på. Hundra procent.
Ann-Marie nickade, men såg lika allvarlig ut som tidigare. Hon flyttade närmare i soffan och la armen om Hedda.
– Att vara Läsare är farligt. Väldigt farligt. Jag har sett vilka fruktansvärda grejer som kan hända.
Du får aldrig läsa fram någon varelse, gumman. Försök inte ens. Lova det!
Så la hon till:
– Och du … Inget sånt där fånigt låtsaslöfte som du kommer med var och varannan lördag: Jaaa, mamma. Jag lovar att inte köpa godis för hela veckopengen. Lova på RIKTIGT den här gången. På hedersord!
Hedda la genast handen över hjärtat och sa med högtidlig röst:
– Jag lovar! På heder och samvete. Må jag bli kittlad till döds av tusen kycklingfjädrar under fötterna om jag bryter mitt löfte!
De log båda två.
Det var skönt att skämta när saker och ting blev allvarliga här hemma. Hedda gjorde ofta det, och det brukade funka.
Det gjorde det nu också. Ann-Marie slappnade genast av, det märktes. Hon tog en pepparkaksgubbe från kakfatet och lutade sig tillbaka i soffan. Hon var just på väg att ta en tugga.
Då mindes hon plötsligt och frågade: – Förresten, du skulle ju berätta något. Som du och Felix varit med om ikväll. Var det något jobbigt?
© Martin Olczak 2025
Omslag och illustrationer: Lina Blixt 2025
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-29-73951-0
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
”En riktig bladvändare av rang”
– Dagens Nyheter
”Illustrationerna av Lina Blixt är konstnärliga och bidrar ytterligare till spänningen i berättelsen.”
– Bibliotekstjänst
Går det att stoppa Heddas märkliga mardrömmar?
Och vad betyder bläckfläckarna på hennes skrivbord?
Hedda och Felix åker till Stockholms universitet för att söka efter svaren – men de finner bara ...
Drömmar av bläck är fjärde delen av sex i fruktansvärda grejer -serien.