9789153434733 by Smakprov Media AB

Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige

Under senare år har antalet anmälda sexualbrott ökat markant. Vad har det fått för konsekvenser för rättssäkerheten? I våra rättssalar döms varje år män i sexualmål där den tekniska bevisningen varit obefintlig eller undermålig och där de fällande domarna enbart utgått från en eller flera målsägandes uppgifter. Uppgifter som dessutom ofta varken har granskats eller kontrollerats. Thérèse Juel tar här inte ställning i skuldfrågan utan vill vidga diskussionen till hur våra domstolar värderar de beviskrav som ställts när det gäller sexualmål. I vart och ett av de tio redovisade fallen pekar hon på orimligheter som i domstolen ansetts fullt rimliga och som därmed legat till grund för fällande domar och höga skadeståndsbelopp.

Thérèse Juel

”Thérèse Juel har gjort sig känd som en engagerad och kunnig debattör i rättssäkerhetsfrågor. Hennes bok är ett angeläget inlägg i den aktuella debatten om huruvida vi har en tillfredsställande ordning för att säkerställa att ingen blir oskyldigt dömd och för att rätta de domar där detta ändå har kommit att ske. Enligt min mening är det viktigt att dessa frågor inte enbart diskuteras av jurister.”

Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige

Vad betyder det att en dom är ”ställd bortom rimligt tvivel”? Vari består egentligen ett rimligt tvivel? Och hur orimlig kan en orimlighet tillåtas vara, men ändå rymmas inom det rimligas gräns?

Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige Thérèse Juel

johan munck, f d ordförande i högsta domstolen

ISBN 978-91-534-3473-3 3

www.icabokforlag.se

fällda_för_sexövergrepp.indd 1

2010-08-13 15.31

www.icabokforlag.se © 2010 Thérèse Juel och Ica Bokförlag, Forma Books AB Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning, elektronisk lagring och spridning etc. Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001

Granskning: Ewa Waites Grafisk form: Johan Carpner Layout och original: Tomas Björk Redaktör: Susanne af Klercker Repro: Done Tryck: ScandBook, Falun 2010 ISBN 978-91-534-3473-3

Fällda CS 4.indd 2

2010-08-10 10.40

Innehåll

Fällda CS 4.indd 3

Tänk dig tanken …

Bosse

Lars

Emil

Ulrik

Kahrim

Per

Lennart

Richard

Bengt

Kent

109

… att få upprättelse

126

Mer att läsa

128

2010-08-10 10.40

Tänk dig tanken… Försök tänka dig tanken att du en dag skulle bli anklagad för ett allvarligt brott som du inte har begått. Du misstänks och anklagas för våldtäkt, eller för att ha haft sex med ditt eget barn. Du har kanske inte ens varit i närheten av brottsplatsen, men ändå pekas du ut som gärningsman. Du förstår ingenting. Vid något polisförhör kan du få frågan: ”Tycker du om NN?” Om frågan gällt din granne, din mor eller någon känd politiker, upplevs inte ditt jakande svar som särskilt laddat. Om frågan i stället gäller din styvdotter som nu pekat ut dig som våldtäktsman, hur tror du då att ditt ”ja” kommer att tolkas? Som misstänkt och tilltalad hamnar hela fokuseringen på dig, där du redan i det första polisförhöret kan bli behandlad som en potentiell våldtäktsman. Har du riktig otur kan du från början även bli anhållen och därefter häktad. Din tid som häktad kan dessutom vara belagd med restriktioner, vilket innebär att du blir helt avskuren från kontakt med omvärlden. Tänk dig nu att du sitter i rättssalen och tvingas lyssna till lögn efter lögn. Inom dig sjuder protesterna, men som ordningen är i en svensk rättssal får du inte göra några spontana avbrytande inlägg. I stället måste du sitta tyst på din stol och lyssna till motpartens påståenden. I frustration kanske du skriver ”lögn”, ”fel”, ”hon ljuger” på små lappar och visar dem för din advokat som knappt läser dem. Ovan nämnda scenario är inget fantasifoster – de flesta som idag avtjänar eller har avtjänat fängelsestraff som oskyldigt dömda kan vittna om liknande upplevelser. I dagens samhälle florerar många myter. Myter som menar att alla kvinnor talar sanning. Att alla mödrar är goda och att barn aldrig ljuger. Myter som även säger att alla åklagare alltid är objektiva när de leder förundersökningar, och att alla försvarsadvokater alltid är djupt engagerade i att vilja hjälpa sina klienter. Problemet är bara att detta långt ifrån alltid stämmer. Det finns åklagare som åsidosätter sin objektivitetsprincip. Det finns advokater som inte fördjupar sig i målet. Och det finns kvinnor och barn som blåljuger bara för att nämna några exempel.

Fällda CS 4.indd 4

2010-08-10 10.40

Det jag nu vill berätta är en slags resa, som jag har kommit att göra. Jag är en glad vissångerska, som parallellt med mitt musicerande alltid arbetat som frilansjournalist och radioproducent. Jag vet inte hur många tusen radiotimmar jag under mer än 25 år har programlett eller varit producent för i Sveriges Radios samtliga radiokanaler. Jag vet heller inte hur många spaltmetrar artikeltexter som jag har fått publicerade i dags- och veckopress. Ämnesområdena har under årens lopp varit mycket varierande, men i huvudsak har kulturen alltid varit min bas och plattform. Under senare tid har mitt fokus alltmer legat på djupare samhällsjournalistik. De senaste fyra åren har nästan enbart kommit att handla om rättssäkerheten för felaktigt dömda i vårt land. Vad jag här har fått se och vara med om, har dessvärre visat sig vara alldeles för svårhanterligt för media. Som frilansjournalist är jag van att sälja in reportage och uppslag. Men när det gällt ämnet rättssäkerhet, ur infallsvinkeln att det finns målsägande som ljuger och att oskyldiga män blir dömda, har jag däremot blivit bemött som något katten släpat in. Hur än jag försökt att vrida och vända på upplägget har jag fått avslag på alla tänkbara idéer. Ingen redaktion har velat ge mig någon form av respons på det dokumentära material jag velat presentera. Dessutom har jag alltid mötts av stor skepsis, då ämnet uppenbarligen ansetts för kontroversiellt. Nu hoppas jag innerligt att det inte är för kontroversiellt för dig. Innan jag går vidare måste det fastslås att alla som utsatts för sexövergrepp ska ha samhällets och omgivningens fulla stöd, och förövarna ska självklart ställas till ansvar för de gärningar de begått. Detta ska försäkras genom objektiv och rättvis utredning. Med berättelserna i denna bok vill jag skildra händelser som helt oväntat har drabbat vanliga medborgare i vårt land under de senare åren. Det skrämmande är att så länge begreppet rättssäkerhet har låg status i vårt land, och den subjektiva bedömningen av en persons ”trovärdighet” kan användas som bevis för en händelse, finns det idag inget rättsligt skyddsnät om anklagelsen skulle vara falsk. I den rättsliga processen kan även en falsk anklagelse bli betraktad som trovärdig och förtydligad i ett domskäl med att ”målsäganden har redovisat en både sammanhängande och detaljerad berättelse”. Att en lögnare också kan uppge en sammanhängande och detaljerad berättelse tycks inte vara en tänkbar hypotes i sammanhanget. Så länge som en målsägandes uppgifter inte närmare kontrol-

Fällda CS 4.indd 5

2010-08-10 10.40

leras och falska anklagelser kan läggas till grund för både åtal och senare fällande dom, kan detta händelseförlopp drabba vem som helst, när som helst – även dig. De män som är bokens huvudpersoner har samtliga gett mig sitt medgivande till att medverka. Deras och andra inblandades namn är dock utbytta, men fallbeskrivningarna är i sin helhet baserade på de rättsliga underlag som legat till grund för det som senare blivit fällande domar. Kursiverad text är direkta citat ur domar och förundersökningsprotokoll eller annan officiell skrivelse gjord i kampen för en ny prövning och/eller upprättelse. Vill du veta mer om någon officiell dom eller annat autentiskt material är du välkommen att kontakta mig. Jag kommer att vid varje specifik förfrågan låta din fråga gå vidare till den som står som centralperson i det mål du är intresserad av. Även om denna bok offentliggör visst material som legat till grund för åtal och fällande domar, har jag valt att inte skriva ut de offentliga målnumren med hänsyn till de inblandade personerna. Vidare exponering i media eller i andra sammanhang får i varje enskilt fall avgöras av de här aktuella och dömda männen. Thérèse Juel

Fällda CS 4.indd 6

2010-08-10 10.40

Bosse Villkorligt dömd Brott: Sexuellt ofredande av skolelever

Suggestion: ”Psykisk påverkan genom vilken en person intalas att tro, företa sig eller se något utan sakliga grunder.” (ur bonniers compact lexicon 1995) ”Sannolikheten för att var och en skulle ha fantiserat ihop en särpräglad berättelse av vad som inträffat och sedan – trots den uppståndelse dessa uppgifter väckt på orten – vidhållit den, är så liten att den är försumbar.” (ur tingsrät tens dom, sidan 6)

Fällda CS 4.indd 7

2010-08-10 10.40

I mer än 30 år hade Bosse tjänstgjort som gymnastiklärare. Han hade älskat varje dag han kommit till skolan och satt nyckeln i låset till gymnastiksalen – oavsett hur dagens schema eller de väntande elevgrupperna hade sett ut. Kanske var det just denna glädje som även smittade av sig på hans elever? Varje gång Bosse kommit gående över skolgården, hade han mötts av elever som hejat, pratat eller bara gjort sällskap med honom. Denna popularitet följde honom oavsett vilken skola han arbetade i. När Bosse våren 2005 fick höra att han blivit anmäld för att ha tafsat på flickorna i klass 5–6 kom det som en chock för honom. Bosse, som alltid varit mycket fysisk till sin läggning, gav gärna sina elever uppmuntrande kramar, men att det skulle kunna uppfattas som ett uttryck för sex eller erotik fanns inte i hans tankevärld. Efter att i många år ha arbetat i södra Sverige beslöt sig Bosse i början av 2000-talet att flytta norrut igen. Ett långt förhållande var över och inget band honom längre till platsen där de hade bott. Nu ville han tillbaka till sin hembygd där också hans gamla mor fanns kvar. När han fick veta att skolan i grannbyn utannonserade tjänsten som biträdande rektor sökte han och hade också turen att få jobbet. Med stort engagemang började han sitt nya arbete, men efter något läsår som biträdande rektor förstod han att det administrativa arbetet inte var hans uppgift. När den ordinarie gymnastikläraren en dag talade om att hon tänkte sluta, var Bosse snabb att söka hennes tjänst. Några månader senare var han gympalärare igen med visselpipa i ett band runt halsen och pärm med klasslistor under armen. Förutom sitt stora engagemang för sitt ämne i skolan har Bosse alltid haft ett aktivt föreningsliv. Strax efter att han blivit hemmastadd började han att sjunga i kyrkokören. Han engagerade sig även i byalaget och i hembygdsföreningen. Var det inte fråga om att arrangera bygdegårdens danskvällar på logen, inspirerade han kvinnorna i byn att komma med handarbeten till hembygdens dag. En förmiddag i början av maj 2005 kom en grupp flickor i klass 5–6 och berättade för sin klassföreståndare att gympaläraren hade ”tafsat” på dem. De sade att han hade tagit dem på brösten och att han hade stuckit fingrarna innanför deras troskanter. Klassföreståndaren blev förskräckt. Hon frågade flickorna om detta verkligen var sant, och flickorna hade samstämmigt ropat ett rungande JA i mun på varandra. Klassföreståndaren bad flickorna stanna

Fällda CS 4.indd 8

2010-08-10 10.40

kvar i klassrummet och skyndade själv iväg till rektorsexpeditionen. När hon återkom tillsammans med rektorn bad hon flickorna att än en gång berätta vad som hade hänt. Hon frågade även om det kunde finnas andra flickor som blivit utsatta. Flickorna Maja och Clea berättade att de hade hört att det fanns flera till och de erbjöd sig att ta reda på vilka det i sådant fall var. Rektorn bad dem att genast göra det och strax därpå sprang Maja och Clea, med de övriga flickorna som en svans efter sig, runt till de olika klassrummen. På kort tid hade den lilla gruppen på sex flickor utökats till 34, där samtliga kunde intyga att de hade blivit ”tafsade på”. Bosse satt i matsalen tillsammans med några elever när rektorn på lunchrasten hade kommit fram till honom och bett honom komma till hennes tjänsterum. Av hennes ansiktsuttryck hade han förstått att det var något allvarligt. När han en timme senare satt i sin bil hade han känt sig både tom och upprörd. Rektorn hade varit tydlig. Hennes uppfattning var att flickornas berättelser skulle utredas, och till dess att polisen hade gjort sitt skulle Bosse hålla sig hemma. Hon hade dock givit honom ett löfte. Han skulle få medverka vid det föräldramöte som hon tänkte kalla berörda föräldrar till. För Bosse blev resten av dagen och kvällen minst sagt skakig. Av själva anklagelserna förstod han ingenting, däremot att rektorn beslutat att gå till botten med det hela. Han förstod heller inte riktigt varför hon gav flickornas ord så mycket tilltro. Såg hon inte eller kände hon inte till den atmosfär av oro och turbulens som vanligen brukade omgärda flickorna Maja och Clea? De två som nu tagit initiativet och sedan samlat ihop de övriga. Bosse hade haft bägge flickorna som elever i närmare tre läsår. Han kände väl till deras förmåga att ogenerat skarva med sanningen och att vara mycket dominanta tillsammans med andra elever för att själva komma i fokus. Maja och Clea gick dessutom om årskurs sex, vilket gav dem en ännu tydligare ledarställning speciellt över de andra flickorna i 5–6:an. Detta hade han sett dem utnyttja vid många tillfällen. Den sista månaden av vårterminen 2005 blev turbulent för samtliga som bodde i trakten. På ett eller annat sätt var alla inblandade i något avseende. Antingen arbetade de själva på skolan, eller var de släkt med någon som gjorde det, eller så var de förälder till eller släkt med någon elev som gick där. Överallt pratades, diskuterades och spekulerades det. Samtliga i bygden hade en åsikt och två grupperingar bildades. Den ena var övertygad om att Bosse var skyldig och den andra var övertygad om motsatsen. Gruppen som ansåg att Bosse var skyldig

Fällda CS 4.indd 9

2010-08-10 10.40

bestod mestadels av kretsen kring de anmälande flickorna och deras familjer. De som ansåg att han var oskyldig var i övervägande majoritet. Även nyhetstidningarna på orten var med och skapade rubriker. Nyheten var hett stoff, inte minst som just denna skola fått ett antal liknande anmälningar på sig de senaste åren, vilket lett till att flera lärare tvingats sluta. Bosses uppfattning var att själva grogrunden för grupperingarna uppstod vid det föräldramöte som rektorn hade sammankallat. Bosse, som hade blivit lovad att få vara med, satt den aktuella kvällen vid sin telefon och väntade på klarsignal att få ansluta. Rektorn hade sagt att hon ville öppna mötet utan honom, men hade lovat att ringa och meddela när han kunde få komma. Telefonen hemma hos Bosse förblev tyst den kvällen. Under mötet, fick han senare veta, hade rektorn berättat för föräldragruppen att Bosse blivit anmäld redan för några år sedan. Samtidigt hade hon urskuldat sig över att hon inte redan då hade gjort någonting åt saken. Bosse blev mycket upprörd när han hörde detta. Han mindes mycket väl vad det var för händelse. En flicka i fjärde klass som hette Sara hade blivit sur på honom och hade gått till rektorn och sagt att han hade gjort både det ena och det andra med henne. Då – liksom nu – hade rektorn kallat på honom. Mer än så hade det inte blivit den gången. Tre år senare när Sara hade bytt skola och börjat på ett högstadium, hade hon kommit tillbaka till skolan och sökt upp honom en eftermiddag. Hon hade berättat hur ledsen hon var, att hon hade ljugit och nu ville hon be honom om förlåtelse. Hon berättade hur hennes lögn hade förföljt henne, men att hon tidigare inte hade vågat erkänna. Det var först nu, när hon hade bytt skola, som hon kände att hon hade mod att berätta sanningen. När de skildes hade Sara gett Bosse en stor kram. Innan hon hade lämnat skolan hade hon även sökt upp rektorn och berättat samma sak för henne. Efteråt hade han och rektorn pratat om saken och bägge hade varit fyllda av beundran över att Sara hade tagit det steg hon hade gjort. Och nu hade rektorn åter dragit upp historien, men nogsamt utelämnat att Sara sökt upp både henne och Bosse och erkänt sin lögn. Under veckorna som gick innan polisen skulle komma till skolan för att hålla förhör, ordnade både klassföreståndaren och skolsköterskan på skolans initiativ samtalsgrupper med de inblandade flickorna. Flickorna delades in i olika

Fällda CS 4.indd 10

2010-08-10 10.40

grupper från dem som ansågs mest drabbade till dem som mest tycktes påverkade utifrån den allmänna situationen på skolan. Vid de olika samtalen fick flickorna sätta sig i ring för att dels lyssna på varandra, dels för att själva berätta vad de hade varit med om. Både rektorn och skolsköterskan var helt överens om att dessa enklare terapisamtal var till nytta för flickorna. Allra helst då hela bygden tycktes prata och spekulera. Torsdagen den 8 juni, en vecka före skolavslutningen, kom två poliser till skolan. De var visserligen civilklädda, men det minskade knappast den uppståndelse deras besök skapade. Den kvinnliga polisen blev tilldelad ett grupprum intill biblioteket som provisoriskt förhörsrum. Den manliga polisen installerades i ett grupprum i anslutning till slöjdsalen. Av det trettiotal flickor som tidigare uppgett att Bosse skulle ha ofredat dem hade nu ett större antal av olika anledningar tagit tillbaka sina anklagelser. Dagen när polisen skulle genomföra sina förhör fanns endast sex flickor kvar. Runt dessa fanns kamrater som sade sig ha sett Bosse göra det som flickorna påstod. Flickorna som skulle höras delades slumpmässigt upp i två grupper, och i väntan på att bli hörda fick de sitta tillsammans utanför respektive grupprum. Några veckor efter att polisen hade varit på skolan kom det in en ytterligare anmälan om sexuellt ofredande. Bakom den stod Gerda som till vardags arbetade i skolbespisningen. I sin polisanmälan berättade hon att Bosse ett par år tidigare hade kramat om henne i skolmatsalen en dag när hon hade stått ensam vid diskinlägget. Sedan dess hade hon både varit rädd för honom och känt sig kränkt. Dagen efter Gerdas anmälan lämnade en annan kvinna in en polisanmälan. Siv, som är förälder till en flicka i årskurs fyra, berättade i sin anmälan att Bosse hade tafsat, kramat och kysst henne när hon hade följt sin dotter till skolan första dagen efter ett sommarlov. Även denna händelse låg några år bakåt i tiden. I båda kvinnornas förhör hos polisen framgick det att en av anledningarna till att de gjort sina anmälningar just nu, var för att de ville ge de anmälande flickorna sitt stöd. För Gerda fanns en ytterligare omständighet: hennes chef på skolbespisningen var förälder till en av de anmälande flickorna. Det var en knapp vecka kvar till jul när Bosse fick kallelsen att komma till förhör på polisstationen. Under de månader som gått sedan flickorna i maj gjorde sin anmälan, hade Bosse sett fram emot just den här dagen. Hans uppfattning var att nu skulle han äntligen inför en myndighet få redogöra för sin syn på de anklagel-

Fällda CS 4.indd 11

2010-08-10 10.40

ser som riktats mot honom. När han någon timme senare lämnade polishuset hade hans positiva inställning förändrats totalt. Hans upplevelse av polisförhöret var att han hade betraktats som både skyldig och dömd. Polismannen hade upprepande frågat varför den eller den målsäganden skulle vilja hitta på saker och ljuga om honom. Hur skulle han kunna svara på det? Inte heller var det hans sak att utreda varför flickorna hade sagt som de hade gjort. Hans absoluta uppfattning var att de hade påverkat varandra. Han hade arbetat med ungdomar i mer än 30 år och sett oräkneliga flickor just i den här åldersgruppen, som knappast hade kunnat gå på toaletten utan att ha sin bästis med sig. Varför skulle dessa flickor ensamma ha sökt upp honom i hans omklädningsrum eller i gymnastiksalen? De tillfällen när de uppgav sig ha haft en kamrat med som vittne till övergreppet hade inte samma uppgift kunnat styrkas av kamraten. I början av juli 2006 fick Bosse åklagarens stämningsansökan med posten. Efter ett år av prat och spekulationer tyckte han att det skulle bli skönt att få saken rättsligt prövad. Varje dag hade han brottats med anklagelserna. En stor del av hans arbetskollegor och bybor gjorde allt för att stötta honom, men deras stöd kunde inte överbrygga det faktum att han blivit friställd från sin tjänst på skolan. Visserligen hade han under några månader haft en tjänst som lärare i svenska för invandrare. Men nu var han arbetslös med allt vad det innebar. Han hade också insett att även om han blev friad och rentvådd i tingsrätten, skulle det vara helt omöjligt för honom att återvända till sin tjänst på skolan. I slutet av februari 2007 kom målet upp i tingsrätten. Eftersom samtliga flickor var under 15 år hade åklagaren, till stöd för sitt åtal, valt att spela upp videoförhören med de unga målsägandena i rättssalen. Kallade att höras i tingsrätten var endast Gerda och Siv. Efter inledande formalia började de olika förhören med flickorna att spelas upp på en TV-skärm i rättssalen. Bosse hade tidigare läst de utskrivna förhören i förundersökningsprotokollet, men när han nu fick höra flickornas tonfall och se deras gester tyckte han att det var ännu mera uppenbart att de måste ha påverkat varandra. Som till exempel när de redogjorde för hur han skulle ha gått tillväga när han tagit dem på brösten. Flera av dem berättade att han hade närmat sig snett bakifrån från höger och lagt armen över deras vänstra axel och sedan fortsatt nedåt med handen och tagit dem på vänstra bröstet. Samma mönster hade upprepats när han skulle ha stoppat fingrarna innanför deras troslinningar: alltid från höger aldrig från vänster.

Fällda CS 4.indd 12

2010-08-10 10.40

Mest detaljerade var Maja och Cleas berättelser. Maja berättade att Bosse hade tafsat på henne nästan varenda lektion i flera års tid. Om han inte hade tagit henne på brösten, så brukade han i alla fall ställa sig mycket nära henne. Maja berättade även om ett tillfälle då Bosse skulle ha kommit ner i flickornas omklädningsrum när hon var där ensam och höll på att byta om. Clea berättade hur Bosse skulle ha stått och tittat närgånget på henne när klassen var i badhuset. Hon hade tyckt att Bosses blickar varit så generande att hon hade slutat använda baddräkt. I stället hade hon haft en stor t-shirt på sig när klassen skulle simträna i badhuset. Både Maja och Clea berättade även om pussar som Bosse hade gett dem – aldrig direkt på munnen, utan strax bredvid eller i pannan. Andra förhörda flickor hade berättat att när de hade sökt upp Bosse i hans omklädningsrum, hade han stått i bara kalsongerna när de öppnat dörren. En flicka berättade hur Bosse skulle ha hållit henne kvar vid ett sådant tillfälle och att han då velat att hon skulle sätta sig i hans knä. Den kamrat som hon uppgav skulle ha varit med när det hände, sade däremot inget om detta under sitt förhör. Hon berättade endast om att Bosse hade stått i kalsongerna. Siv berättade att Bosse, mot hennes vilja, hade tryckt upp henne mot väggen strax innanför porten till idrottshallen och där tvingat till sig både en kram och en kyss. Bosse medgav att han hade gett henne en kram, men inte på det sätt som Siv ville påskina. Han berättade att han och Siv hade känt varandra sedan flera år då de båda varit engagerade i bygdens idrottsklubb. Nu hade Siv följt sin dotter till skolstarten på höstterminen. Hon och Bosse hade träffats strax utanför hans arbetsrum och börjat prata. Siv hade blivit förtrolig och berättat att hon hade problem med sin man och att de eventuellt skulle skiljas. Bosse lyssnade och försökte stötta. Då började hon gråta och Bosse hade lagt sina armar om henne som tröst. Någon kyss hade han inte gett henne. Han såg sin kram som något alldeles naturligt vänner emellan. Till sitt försvar i tingsrätten hade Bosse kallat såväl lärarkollegor som den före detta eleven Sara. Kollegorna kunde alla intyga att Bosse var naturligt ”fysisk” i sin kontakt med eleverna. De kunde alla intyga att det hörde till hans vardag att ge både uppmuntrande och tröstande kramar. Att något ”sexuellt” skulle ha funnits med i detta var det ingen av dem som trodde. Tvärtom tycktes eleverna uppskatta dem och var det någon lärare som kunde ha en klase elever hängande omkring sig så var det just Bosse.

Fällda CS 4.indd 13

2010-08-10 10.40

Tingsrätten dömde Bosse till villkorlig dom, samt att han till samtliga flickor skulle betala skadestånd på 15.000 kronor vardera. Målsäganden Siv hade inte yrkat på något skadestånd och blev heller inte tilldömd något, men tingsrätten ansåg att Bosse hade kränkt henne och dömde honom också för detta. Skolbespisningsbiträdet Gerda hade yrkat på 10.000 kronor men blev tilldömd 5.000 kronor i skadestånd för sexuellt ofredande. Tillsammans med sin advokat överklagade Bosse den fällande domen i tingsrätten. Det dröjde drygt ett år innan målet togs upp i hovrätten. Tiden fram till dess blev tärande för Bosse. Trots det stora stödet från sina tidigare arbetskamrater brottades han återkommande med mörka självmordstankar. Sommaren 2007 blev extra tung för honom då hans mor, ytterligare två släktingar och en nära vän i kyrkokören dog. I mars 2008 kom målet upp i hovrätten. Till skillnad mot i tingsrätten gavs Bosse denna gång större möjlighet att bemöta varje flickas berättelse. Till sitt försvar presenterade han en planlösning över skolan som bland annat visade hans provisoriska omklädningsrum som även var ett materielrum. Från trappan utanför var det full insyn i rummet genom ett par stora glasdörrar. Flickorna behövde således inte gå in för att bli generade över hans kalsonger, för det syntes lång väg genom glasrutan vad han höll på med. Planlösningen visade även på det omöjliga i att han under pågående lektion skulle ha kunnat lämna idrottshallen och gått ner till flickornas omklädningsrum, som Clea hade berättat att han skulle ha gjort. Till sitt försvar hade han även ett privat ombud som vid slutpläderingen belyste det stora antal ledande frågor som poliserna hade ställt när de hört flickorna på skolan. Ombudet belyste även olika vetenskapliga studier kring suggestion och att just ledande frågor är dokumenterat suggestibla i sig. I hovrättens dom friades Bosse i åtalet angående Gerda. Domaren samt en nämndeman ställde sig skiljaktiga och ville även fria Bosse beträffande åtalet angående Siv, men i övrigt fastställde hovrätten tingsrättens fällande dom, och Bosse ansågs därmed vara skyldig till att sexuellt ha ofredat de sex eleverna samt Siv. Dock sänktes skadestånden till 10.000 kronor plus ränta.

Fällda CS 4.indd 14

2010-08-10 10.40

Epilog Tre veckor efter hovrättens dom lämnade försvarsadvokaten in en ansökan om prövningstillstånd till Högsta domstolen. I skrivelsen sammanfattades ett antal punkter som försvarsadvokaten ansåg talade för att den fällande domen inte kunde vara ställd ”bortom rimligt tvivel”. • Svaranden har mer än 30 år av prickfri tjänstgöring bakom sig. Att han nu sexuellt skulle ha ofredat en mindre grupp elever, som samtliga dessutom var uttalade ”problemelever” i skolan, torde tala för att det var osannolikt i sig. • Den suggestion och påverkan som flickorna sannolikt har utsatts för innan polisförhören, både inom den egna gruppen och utifrån, borde inte ignoreras. • Från början var gruppen flickor som ville anmäla svaranden för sexuellt ofredande betydligt större än de sex som slutligen fanns kvar som målsäganden. Någon saklig utredning kring de övriga flickornas avhopp saknades. • Polisutredningen har skett genom videofilmade förhör vid vilka svarandens försvarsadvokat inte varit närvarande. Inga som helst ifrågasättanden av förhörande poliser har skett. Däremot förekommer ett stort antal ledande frågor av förhörsledarna i förhören. • Det märkliga i att inga flickor, innan dagen för anmälan i maj 2005, någonsin hade berättat om några sexuella närmanden från svarandens sida för vare sig lärare, klassföreståndare eller skolsköterska. Inte heller under de utvecklingssamtal som äger rum varje termin med lärare, elev och elevs förälder. • Varken i åtalet angående sexuellt ofredande gentemot elever eller gentemot Siv har hovrätten redovisat de invändningar som svaranden framfört vid domstolsförhandlingarna. Svaranden menar därför att hovrättens underlag för bevisvärdering inte varit korrekt och att hovrättens underlåtenhet att redovisa svarandens synpunkter i berört avseende måste jämföras med grovt förbiseende. • I vad avser åtalet gällande Siv anser svaranden att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen belyser skillnaden mellan sexuellt ofredande och ofredande. I början av september 2008 meddelade Högsta domstolen, utan någon motivering, avslag på prövningstillstånd. Hovrättens dom vann laga kraft. Efter att under en tid haft jobb som kyrkvaktmästare gick Bosse i pension hösten 2009. Han ägnar numera all sin tid åt att sjunga i kör, spela med i ett spelmanslag och är engagerad i ortens föreningsliv.

Fällda CS 4.indd 15

2010-08-10 10.40

Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige

Thérèse Juel

Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige

Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige Thérèse Juel

johan munck, f d ordförande i högsta domstolen

ISBN 978-91-534-3473-3 3

www.icabokforlag.se

fällda_för_sexövergrepp.indd 1

2010-08-13 15.31