9789147112043

Boken kan användas som litteratur pü universitet och hÜgskolor, men riktar sig även till en intresserad allmänhet. FÜrfattarna är alla ledande svenska forskare inom ämnet. RedaktÜrer är Susanne Olsson, docent i religionshistoria vid Stockholms universitet, och Simon Sorgenfrei, lektor i religionsvetenskap vid SÜdertÜrns hÜgskola.

Islam

– en religionsvetenskaplig introduktion

Islam

Bokens fĂśrsta del behandlar Muhammads liv och islams grundläggande skrifter. Här tas ocksĂĽ islamisk lag, teologi, rituellt liv och suďŹ sm upp. Den andra delen rĂśr sig genom den senare medeltiden och den tidigmoderna perioden och gĂśr nedslag i en rad olika regioner och traditioner; frĂĽn Sydostasien till Sydafrika och Spanien, frĂĽn osmaner till mongoler och safavider. Bokens tredje del tar oss in i vĂĽr egen samtid, med initierade kapitel om islam och modernism, politisk islam, och islam i Europa och FĂśrenta staterna.

&

( .)

Islam – en religionsvetenskaplig introduktion beskriver islam och muslimsk kultur i all sin müngfald. Här ges en rik historisk bakgrund till islams uppkomst och framväxt liksom en inblick i nutida islamtolkningar och praktiker. Likheter och skillnader mellan sunnitiska och shiitiska traditioner uppmärksammas genom hela boken.

&

( .)

Best.nr 47-11204-3 Tryck.nr 47-11204-3

47112043_Islam_omslag.indd 1

2015-05-29 09:14

isbn 978-91-47-11204-3 Š 2015 fÜrfattarna och Liber AB f ! : Anna Maria Thunman r # $% : Lars Molin b # # $% : Susanna Mälarstedt/Sanna Bilder p ' $% # : Kajsa Lindroth g $

+, : Lars Molin p # $%

: Lars Wallin o #: Matt King/Getty Images b # : 29, 69 Bridgeman Images/IBL BildbyrĂĽ; 99 Roland and Sabrina Michaud/ akg-images/TT; 126 ToĂ’o Labra/age/IBL BildbyrĂĽ; 163 SuďŹ /Shutterstock; 167, 204 Zurijeta/Shutterstock; 219 Davids Samling, KĂśpenhamn/Pernille Klemp; 231 Anton Ivanov/Shutterstock; 240 photo/Shutterstock; 335 Anders Ackfeldt k % : Liber kartor FĂśrsta upplagan 1 r 4 : Repro 8 AB, Stockholm t 6+$: Sahara Printing, Egypten, 2015

KopieringsfÜrbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utÜver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera fÜr undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är fÜrbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman fÜr utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrüng i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medfÜra stra (bÜter eller fängelse), skadestünd och beslag/fÜrstÜring av olovligt framställt material. Süväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer pü www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 E-post: kundservice.liber@liber.se

47112043_Islam_inlaga.indd 2

2015-05-29 09:44

InnehĂĽll

FĂśrord 5 s o

+, s

s

del 1 1. Muhammad 13 j s=

2. Muhammads efterträdare: de rättledda kaliferna 43 e p ' = +

3. Tidig shiitisk islam 62 d = # t, '

4. Kalifatens tid (662–1258) 79 j h'! 4

5. Islams texter 93 g l

6. Islams lag 112 s o

7. Islams teologi 133 s o

+, s

s

8. Det rituella livet 151 j o%% +$

9. SuďŹ sm 174 s

s

47112043_Islam_inlaga.indd 3

2015-05-29 09:44

del 2 10. Islam pĂĽ Iberiska halvĂśn 201 g l

11. Osmanerna (1300–1923) 210 c %, r #=

12. Safaviderna (1501–1736) 224 m , # f H , ,

13. Mogulerna (1526–1858) 233 g # a

14. Islam i Sydostasien 245 t l #

15. Islam i Afrika sĂśder om Sahara 257 s o

+, s

s

del 3 16. Islamisk modernism 271 l s%

17. Modern politisk sunniislam 287 r +$ # l =

18. Modern politisk shiaislam 308 d = # t, '

19. Islam i Västeuropa och FÜrenta staterna 322 g l , s o

+, s

s

Register 343

47112043_Islam_inlaga.indd 4

2015-05-29 09:44

FĂśrord s o

+, s

s

Vad är en religion? Münga skulle nog säga att religion är tro pü en eller era gudar, att religion har med heliga bÜcker, riter och ceremonier i speciella byggnader – som tempel, kyrkor och moskÊer – att gÜra. Det är naturligtvis ofta sü och den här boken ska behandla alla dessa aspekter av den religiÜsa tradition som kallas islam. Men ocksü mycket mer än sü. En gemensam utgüngspunkt fÜr bokens olika fÜrfattare är att religion är uttryck fÜr mänsklig kultur – det är människor som tror och som skriver, läser och tolkar heliga texter.

Det är människor som skapar, ärver, omskapar och utfÜr riter liksom det är människor som bygger och använder sig av heliga byggnader.

Bokens texter utgür därfÜr frün att det är människor som gÜr religion.

Det innebär ocksü att den religion människor utÜvar inte bara färgas av de kulturer de lever i, utan även av deras kÜn, ülder, klass och andra sociala och biologiska omständigheter. En och samma religion – i det här fallet islam – kan därfÜr ta sig mycket olika uttryck och se olika ut beroende pü var och när religionen utÜvas, och av vem eller vilka den uttolkas och praktiseras.

Idag lever i världen uppskattningsvis cirka 1,6 miljarder människor med muslimsk kulturbakgrund, och de bor pü jordklotets alla kontinenter och i nästan alla världens länder. Muslimer tänker, tror och 5

47112043_Islam_inlaga.indd 5

2015-05-29 09:44

praktiserar islam på många olika sätt. Så har det alltid varit. Vår förhoppning är att bokens olika bidrag ska spegla något av denna inommuslimska mångfald. Det innebär också att vi inte tar ställning till vilket eller vilka av alla de olika sätt att tolka och praktisera islam som kommer till uttryck i boken som är det rätta. Det är inte religionshistorikerns eller religionsvetarens uppgift att värdera människors religionsutövning, utan istället försöker bokens författare att anlägga deskriptiva och analytiska perspektiv på densamma. Snarare än vad som är rätt eller fel sätt att praktisera islam, är det intressant att studera varför en viss tolkning får företräde framför andra i olika situationer och hur muslimer förhåller sig till islamiska traditioner i sin vardag.

Ett exempel på den komplexitet ämnet innehåller finner vi i omslagsbilden till denna bok, som visar en kvinnlig muslimsk badvakt iklädd plagget burkini. Ordet är en lek med orden burqa, vilket är ett klädesplagg för kvinnor som täcker hela kroppen, och bikini. Medan burqa för många representerar en total underkastelse under patriarkala muslimska traditioner, fungerar bikinin som en symbol för kvinnlig frigörelse och västerländska liberala värden. Den kvinnliga badvakten i burkini blir ett exempel på hur tradition och förändring liksom olika normsystem kan relatera till varandra i människors vardag. Genom att delvis underkasta sig en tradition, möjliggör denna eftergift tillträde till nya arenor och nya förståelser av muslimska genusroller.

Bokens förhållningssätt till sitt ämne innebär också att just historiska aspekter av religion får stor betydelse för framställningen. Fokus ligger, som sagt, på hur människor (muslimer) tänkt och levt sin religion (islam), och på de historiska kontexter i vilka dessa liv och tankar tagit form. Det innebär att mycket mer än vad de flesta förknippar med religion får plats i framställningen – härskare och dynastier, arkitektur, konst och litteratur, ekonomi, krig och fred. Lika mycket som en bok om religionen islam, är detta därför en bok om de muslimska kulturernas och dynastiernas historia. Mycket av vad som beskrivs i boken skulle många kanske hellre kalla ”kultur” och ”politik” snarare än ”religion”. Men för islam liksom för alla andra religiösa traditioner är det svårt – eller omöjligt – att separera sådana mänskliga aktiviteter och 6

47112043_Islam_inlaga.indd 6

Förord

2015-05-29 09:44

sfärer. Snarare influerar och informerar de varandra och de fenomen vi vill kalla religiösa måste därför förstås i relation till de socio-politiska kontexter i vilka de framträder och utövas.

Avgränsningar Det är viktigt att notera att de flesta av bokens kapitel har skrivits med utgångspunkt i vad som kan betraktas som en sunnitisk islamtolkning och historieskrivning som en majoritet av sunnitiska muslimer nog kan acceptera. Detta gäller de historiska kapitlen liksom de tematiska.

Därför har shiitisk islam getts egna kapitel där likheter och skillnader gentemot de övriga kapitlen framträder. Även vissa tolkningstendenser har getts egna kapitel, såsom sufism och islamism, som kan vara både sunnitiskt och shiitiskt präglade. Vidare har vi valt att inte ha ett separat kapitel om genusaspekter utan istället försökt att baka in dessa i kapitlen.

Bokens disposition Som framgått har boken karaktären av en antologi och de olika kapitlen är skrivna av forskare från olika lärosäten. Boken har en traditionell kronologisk och tematisk disposition och har delats in i tre delar.

Den första delen berör vad som ofta kallas islams formativa period; Muhammad och islams tidiga historia och dynastier fokuseras, liksom utvecklingen av teologi, juridik och andra viktiga traditioner. Den avslutas omkring år 1258, året då det abbasidiska kalifatet i Bagdad föll för mongolerna. Bokens andra del behandlar den senare medeltiden, efter Bagdads fall, och tidigmodern och modern tid huvudsakligen i andra regioner än de arabländer där islam växer fram. I en rad kortare kapitel fokuseras här islams etablering och utbredning i Europa, Afrika och det större Asien. Bokens tredje och sista del för oss in i samtiden och utvecklingar som skett under 1900- och 2000-talen.

Här diskuteras reformistiska tendenser, politisk islam liksom islam i Europa och i Förenta staterna.

Förord

47112043_Islam_inlaga.indd 7

7

2015-05-29 09:44

Transkriberingar Transkribering av arabiska, persiska, turkiska och andra språk är förenklad för att underlätta läsningen. Några ord har etablerade svenska former och de transkriberas därför inte och står heller inte i kursiv form, till exempel Koranen (snarare än al-qur’ān), hadith (inte ḥadīth), Sharia (sharī‘ah). Hadithsamlingarna skrivs som Sunna och inte sunnah. De kapitel som behandlar framför allt turkiskt eller persiskt material behåller turkisk och persisk transkribering. I de fall det anses nödvändigt skrivs den islamiska termen inom parentes. Det arabiska ordet Allah, vilket betyder Gud i bestämd form, har vi genomgående översatt till just Gud. Trots att detta är en bok som behandlar muslimsk kultur och historia, har vi skrivit ut alla årtal enligt den gregorianska kalandern, som är den vi vanligen använder i Sverige (och större delen av världen). Muslimer räknar som år 0 året för utvandringen från Mecka till Medina vilken inföll år 622 enligt vår tideräkning (e.v.t.) Den muslimska tideräkningen bygger dessutom på månår, vilket gör att det muslimska året skiljer ungefär 11 dagar från det gregorianska varje år.

Vidare läsning Den här boken är tänkt som en introduktion till islam och ska alltså kunna användas som grundkurslitteratur på universitet och högskola, liksom för en intresserad allmänhet. Det ska inte krävas några förkunskaper i ämnet för att ta till sig av bokens innehåll. Som redaktörer har vi bett våra medskribenter att skriva introducerande texter. Vill man fördjupa sig ytterligare i någon av de epoker eller aspekter av islam och muslimskt liv som tas upp i boken finns det några standardverk som vi vill hänvisa till. Det nederländska bokförlaget Brill ger ut det mycket omfattande verket Encyclopedia of Islam, i vilket man kan finna initierade artiklar om det mesta som rör islam och muslimsk historia.

En ytterligare resurs är Encyclopedia of the Qur’an, vilken likaså getts ut av Brill. Både dessa resurser finns även tillgängliga elektroniskt via 8

47112043_Islam_inlaga.indd 8

Förord

2015-05-29 09:44

de flesta av landets universitets- och högskolebibliotek. En vidare databas är Index Islamicus som samlar referenser till läsning om skilda ämnen som rör islam och muslimer. Vidare har Cambridge University Press gett ut en rad så kallade Companions – antologier med initierade artiklar fokuserade på enskilda aspekter, som Cambridge Companion to Muhammad, eller Cambridge Companion to the Qur’an, medan förlaget Routledge gett ut en serie Handbooks vilka också behandlar vitt skilda ämnen som rör islam och muslimer, som exempelvis Routledge Handbook to Islam in the West.

Förord

47112043_Islam_inlaga.indd 9

9

2015-05-29 09:44

47112043_Islam_inlaga.indd 10

2015-05-29 09:44

DEL 1

47112043_Islam_inlaga.indd 11

2015-05-29 09:44

47112043_Islam_inlaga.indd 12

2015-05-29 09:44

1.

Muhammad j s=

Det går knappast att överdriva den roll Muhammad, som ideal och mönster, har och har haft i islamisk tradition. Beundran för och kärlek till honom speglas i ritualer, konst, musik, vardagstal, poesi, muntligt berättande, namnskick et cetera. Mot bakgrund av denna Muhammads betydelse inom en stor mängd områden blir det lite märkligt att icke-muslimska framställningar av honom i allmänhet är så begränsande. I läroböcker och andra introduktionsböcker om islam är hans plats i den religiösa traditionen betydligt reducerad. Han blir först och främst en historisk person, en religionsgrundare vars huvudsakliga betydelse ligger i att han till mänskligheten förmedlade Koranen, det som troende muslimer menar är Guds ord. I övrigt noteras gärna att han, genom uttalanden och handlingar tillskrivna honom, kompletterade denna gudomliga uppenbarelse med ytterligare detaljer om vad som utgör rätt tro och praktik. I båda fallen ligger alltså fokus på Muhammads roll i förhållande till islams ursprung. Det är också i denna egenskap som han främst blivit föremål för forskning. De frågor man här ställt har varit hur man ska kunna nå kunskap om honom som historisk person, vilka de politiska, sociala, religiösa och ekonomiska omständigheter var som formade hans tankevärld och vad i hans egen personlighet som eventuellt färgat av sig på den religion han 13

47112043_Islam_inlaga.indd 13

2015-05-29 09:44

instiftade. FĂśrklaringen till detta nĂĽgot begränsade fokus i forskningen är fĂśrmodligen vad islamologiprofessorn Jan Hjärpe (2012) ser som en protestantisk, essentialistisk tendens i det akademiska studiet av religioner. Kärnan i en religion, dess essens, ďŹ nner man enligt ett sĂĽdant perspektiv i dess tidigaste historia, och framfĂśr allt i huvudet pĂĽ dess grundare. Detta kapitel utgĂĽr frĂĽn att ett sĂĽdant synsätt är pĂĽ samma gĂĽng fĂśrlegat och fĂśrfelat. Religioner har ingen essens. De är kulturella fenomen stadda i ständig fĂśrändring. Istället fĂśr enhet präglas de av mĂĽngfald och interna motsättningar. Detta gäller sĂĽväl helheten, som de delar som bygger upp denna helhet.

Det är nu inte sü att frügor om vem den historiska Muhammad eventuellt var, vad han tänkte och gjorde och varfÜr, är ointressanta. Tvärtom. Men fÜr att fÜrstü islam som en religiÜs tradition med en 1 400 ür lüng historia har dock svaren pü dessa frügor begränsad relevans. Viktigare är vilka svar troende muslimer genom tiderna gett pü dessa frügor, varfÜr de fÜrstütt Muhammad som de gjort och vilka konsekvenser det fütt i olika tider och pü olika platser. Detta kapitel är skrivet med den utgüngspunkten.

Islam – muslim – salam Arabiska ord bygger generellt pĂĽ tre sĂĽ kallade rotkonsonanter, vilka kan varieras i olika grammatiska former. Konsonantsammansättningen s-l-m, som ligger till grund fĂśr sĂĽväl islam som muslim, har i sin grundbetydelse med â€?helhetâ€? och â€?säkerhetâ€? att gĂśra. Verbalsubstantivet islam Ăśversätts ofta med â€?underkastelse [under Guds vilja]â€? men har ocksĂĽ konnotationer som â€?fredâ€? eller â€?fridâ€? (salam). Aktivparticipet muslim är dĂĽ en beteckning pĂĽ den som (idealiskt sett) underkastar sig Guds vilja och därigenom ska kunna ďŹ nna frid och i fĂśrlängningen en plats i paradiset. Som jämfĂśrelse kan man tänka pĂĽ hur mĂĽnga människor hĂĽller som ideal att underkasta sig demokrati och mänskliga rättigheter. Rotkonsonanterna ingĂĽr även i den hälsning muslimer ofta använder sinsemellan, al-salam ‘alaykum, â€?frid vare med digâ€?. s

s

14

47112043_Islam_inlaga.indd 14

# 1

2015-05-29 09:44

En ramberättelse och dess problem En ramberättelse om Muhammads liv som de flesta troende muslimer skulle kunna ställa upp på lyder ungefär så här: Muhammad föddes i handelsstaden Mecka i området Hijaz i östra delen av Arabiska halvön år 570 (e.v.t.). Hijaz låg i utkanterna av de då dominerande stormakterna Bysans och det persiska sassanidiska riket, och var en knutpunkt för handelsvägar öster, norr och söderöver.

Muhammads far, ‘Abdallah, dog innan Muhammad föddes, och hans mor, Amina, skulle avlida ett halvt decennium senare. Muhammad växte upp först hos farfadern ‘Abd al-Mutallib och efter det hos farbrodern Abu Talib. Han tillhörde den förnäma klanen Hashim, en förgrening av den då i Mecka dominerande stammen Quraysh. Samhället var, enligt traditionen, organiserat i grupper där medlemskap baserades på gemensamt släktskap, räknat tillbaka till en stamfader.

Muhammad blev, liksom farbrodern, köpman till yrket och gifte sig så småningom (år 595) med den 15 år äldre änkan Khadija. Tillsammans fick de sex barn, varav endast dottern Fatima överlevde Muhammad.

Vid 40 års ålder fick han den första av de uppenbarelser som senare, efter hans död, samlades i Koranen.

Uppenbarelserna följde Muhammad resten av hans liv. Efter en initial tveksamhet och ett par år av spridande av det nya religiösa budskapet främst inom familjen och den närmaste bekantskapskretsen, gick han ut offentligt till befolkningen i Mecka och predikade om tron på en Gud, och om de krav som denna Gud ställde på omvändelse och bättring. Han fick en del anhängare, men möttes också av misstänksamhet, hån och motstånd framför allt från de rika och mäktiga i staden. Han skyddades dock från direkta fysiska angrepp så länge som Abu Talib var i livet, det vill säga fram till år 619, då för övrigt även hans hustru Khadija avled. Situationen blev efter detta ohållbar för Muhammad och hans anhängare. År 622 ägde emigrationen (hijra) till oasen Medina rum, belägen 34 mil norr om Mecka. Här började Muhammad en karriär som skiljedomare mellan rivaliserande grupper i staden, och blev med tiden allt mäktigare som ledare för en 1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 15

15

2015-05-29 09:44

BYSANTINSKA IMPERIET

Damaskus

havet

Ku

Jerusalem

Sinai

An

N a fu d

DS

I

M KH

Pe

LA

by sk

R

a

IJA

ö d

ökn

Nassersjön

Uhud

Z

Badr

rsi

eZ a

ska

gr

os

vik

en

OMAN

N e d j d

Hira

a

en

Mecka Ar

h

Nubiska öknen

ARABIEN

Medina

ay

IN

Nabataea H

hh

A HR BA

Li

Nilen

Medel

PERSISKA IMPERIET

SYRIEN

CYPERN

b

Ru

al

ā Kh

lī

a v e t

d Ha

Aksum T KE Ras Dashan RI GA A KUNGARIKET Tanasjön UN SAB K AKSUM

ETIOPIEN

ram

aw

t

Arabi ska havet

YEMEN

k nvi Ade

en

Karta över Arabien vid tiden för Muhammads födelse.

ny sorts gemenskap, umma, där medlemskap baserades på att man accepterade Muhammad som profet. Perioden 624–627 såg tre stora konfrontationer mellan Muhammads styrkor i Medina och fienderna i Mecka, vid Badr (624), Uhud (625) och slutligen en misslyckad meckansk belägring av Medina 627. År 628 slöts ett fredsavtal, som med tiden möjliggjorde för muslimerna att inta Mecka 630. Muhammad dog 632.

Så långt alltså ett sorts ramverk, ett skelett som de flesta muslimer nog kan vara överens om. Fram till 1970-talet var det ett skelett som accepterades även av religionshistoriker. Detaljerna i Muhammads historia kunde diskuteras, men grunddragen bestod. Under de senaste decennierna har dock kritiska röster höjts, och gett upphov till en mängd intressanta studier. Detta benämns ibland som en ”revisionistisk” trend. Trendens begynnelse brukar spåras till arabisten John 16

47112043_Islam_inlaga.indd 16

# 1

2015-05-29 09:44

Wansbrough och hans studier av Koranen och den tidiga muslimska historieskrivningen (Wansbrough 1977, 1978). Wansbroughs kritiska studier har sedan inspirerat till fler verk i samma anda (till exempel Crone & Cook 1977; Crone 1987; Ibn Warraq 2000; Powers 2009).

Grunden till kritiken kan sägas vara följande: De källor som finns tillhanda är bristfälliga. Vi har näst intill inga arkeologiska lämningar som kan bekräfta ens den rudimentära ramberättelsen ovan, ännu mindre annan, mer detaljerad, samtida information om det historiska skeendet. Vi har nästan inga oberoende utom-muslimska berättande källor. De inom-muslimska berättande källor vi har, framför allt biografisk litteratur, är tidigast från cirka 150 år efter den tidpunkt då Muhammad enligt ramberättelsen dog. Dessa kan, med sedvanlig källkritisk värdering, antas vara starkt påverkade av sin samtids politiska och religiösa överväganden: Är historien om det motstånd som möter den nya profeten inte misstänkt lik andra, tidigare framställningar av hur en profet brukar mottas av sina samtida? Är inte hans namn misstänkt (Muhammad betyder ”den prisade”) för att inte tala om namnen på hans mor och far: ‘Abdallah betyder ”Guds tjänare” och Amina ”den rättrogna” (för en förtjänstfullt kort sammanfattning av problematiken, se Cook 1983: 61–77).

Kanske är ramberättelsen, och den information från diverse muslimska källor som kompletterar och bygger ut densamma, inget annat än en ”myt” i religionshistorikern Bruce Lincolns förståelse av ”ideologi i narrativ form” (Lincoln 1999) som skapats i syfte att rättfärdiga diverse religiösa och politiska ställningstaganden långt senare. Eller alternativt, berättelserna om Muhammad uppstod kanske som ett sätt för senare generationer att göra obskyra partier i den heliga texten, Koranen, begripliga.

Men att avvisa muslimska berättelser om Muhammad som inget annat än myter är förledande. Det antyder nämligen att de är vetenskapligt ointressanta. Poängen i det som följer nedan är den motsatta.

Alldeles oavsett vad i muslimska berättelser om den historiska Muhammad som är sant eller ej, är berättelserna i sig intressanta. De är på samma gång vittnesmål om och i många fall orsaker till centrala 1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 17

17

2015-05-29 09:44

delar i en 1 400-årig religiös tradition. Att en berättelse kan klassas som en ”myt” gör den inte mindre angelägen att studera, det bara flyttar fokus för intresset, från ursprunget till den levande och föränderliga traditionen, från frågan om vad som ”egentligen skedde” till vilken roll och betydelse uppfattningar om vad som ”egentligen skedde” har haft och alltjämt har, och varför de tagit sig den form de tagit sig. Märkligt nog har detta sätt att närma sig Muhammad, där fokus ligger på bilden av honom snarare än på den historiska personen, varit marginaliserat i tidigare islamforskning (för klassiska undantag se Andrae 1917; Schimmel 1985). Det är först under det senaste dryga decenniet som det sett ett visst uppsving (Ali 2014; Brockopp 2010; Khalidi 2009; Safi 2009). Sådan ny forskning bidrar i hög utsträckning till att korrigera forskningen. Den visar framför allt att Muhammad för muslimer idag är långt ifrån en person i den fjärran historien. Han är i hög grad central för tro, praxis och känsloliv, i viss mån mer så än både Gud och Koranen. Han är i praktiken mer än en förmedlande länk mellan Gud och mänskligheten, mer än en Guds ”brevbärare” (Ernst 2010: 123) eller ”transistorradio” (Asani, Abdel-Malek & Schimmel 1995: 3). Han är ett mönster för detaljerad imitation, en källa till evig visdom. Muslimer kan söka svar på vardagliga problem genom att ställa frågan ”vad skulle Muhammad ha gjort?” (för exempel från dagens Indonesien, se Gade 2010). De senaste årens kontroverser om avbildningar har också med all önskvärd tydlighet visat på hans roll som ett objekt för kärlek och beundran, vilket majoriteten av muslimer anser att man inte kan hantera hur som helst.

Nedan följer en (begränsad) mytografi; nedslag i en någon så när kronologisk ordning i berättelser och föreställningar om Muhammad som haft idéhistorisk betydelse, och diskussioner om vari denna betydelse bestått.

Preexistens, födelse och barndom I ramberättelsen förflyter alltså en lång tid mellan Muhammads födelse och tidpunkten för den första uppenbarelsen, då han enligt en mus18

47112043_Islam_inlaga.indd 18

# 1

2015-05-29 09:44

limsk majoritetsuppfattning börjar sin bana som den siste i en lång rad profeter. För de muslimer som ser honom främst som en kanal för uppenbarelsen är denna transportsträcka fram till händelsen 610 relativt ointressant. Men om man ser till den religiösa traditionen såsom den tagit sig uttryck genom historien är detta inte fallet. Snarare tvärtom.

Den första kallelsen till profetskapet blir här snarare höjdpunkten mot vilken en serie tidigare händelser i hans liv pekat. Muhammad är inte en vanlig person som råkar bli profet. Hans roll i världshistorien är bestämd långt innan den första uppenbarelsen, ja i vissa traditioner så långt tillbaka man överhuvudtaget kan nå.

Så här lyder inledningen till en mawlid-text på ki-swahili benämnd Maulidi wa dali, ”Mawlid som rimmar på Da” (min översättning): Prisad var Gud som från sitt ljus skapat sin älskade Muhammads ljus, den rättfärdige ledaren över hela umma. Överlägsen alla andra varelser eftersom han skapades först. Allt annat skapat kommer från Hashims son (Knappert 1971: 109).

I den förmodligen allra äldsta källan till Muhammads liv, Ibn Ishaqs (704–ca 767) Sirat rasul allah (Guds sändebuds biografi), återges en berättelse om hur Muhammad blev till i inte mindre än tre varianter.

Författaren uttrycker viss skepsis till den folkliga karaktären, men icke desto mindre inkluderar han berättelsen i sin framställning. Muhammads far, ‘Abdallah, hans mor Amina och ytterligare en kvinna spelar viktiga roller. ‘Abdallah är gift med, eller ska just ingå äktenskap med Amina. Den ”andra kvinnan” bjuder in honom till sitt tält, men han avböjer. Istället beger han sig hem till Amina, har samlag med henne, och hon blir gravid med Muhammad. När ‘Abdallah strax därefter återvänder till den andra kvinnan för att anta hennes tidigare erbjudande är hon inte längre intresserad. Skälet är att ett ljus eller märke som tidigare fanns på hans panna – eller mer odefinierat ”hos honom” – nu är borta. Det var detta ljus, och inte ‘Abdallah, som hon ville åt.

Senare i texten redogör Ibn Ishaq, med viss tvekan, för andra, likaledes folkliga berättelser om det ljus som senare strålade ut från Aminas 1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 19

19

2015-05-29 09:44

gravida mage och nådde ända till ”slotten i Busra i Syrien” (Ibn Ishaq 1967: 69).

Föreställningen om det ”muhammadska ljuset”, nur muhammadi, har haft en framträdande plats i islamisk idéhistoria. Spår av den finns alltså redan i de allra tidigaste källorna, men den kom att avsevärt utvecklas i texter från 900-talet och framåt, inte minst i sufiska och shiitiska traditioner (för en översikt, se Rubin 2015). Ljuset kom även att inkluderas i kosmogoniska framställningar av själva skapelseakten.

Det var till en början en del av Guds ljus som han lade ner i materien, i vissa versioner i den första människan Adam. Ljuset färdades sedan genom generationerna, via sädesvätskan, som en ”spermatisk substans” (Katz 2007: 49) tills dess att det slog igenom med full kraft i den jordiska människan Muhammad. Även profeter före honom hade del i det. Det tycks alltså röra sig om en föreställning om en essens, en ursprungligen gudomlig inre kvalitet. Det muhammadska ljuset är blott en av flera sådana kvaliteter som traditionellt tillskrivits Muhammad, och som får förklara varför just han av alla människor blev den siste profeten.

Muhammads särställning i Guds skapelse, grundad i gudagivna inre kvaliteter, visas också av diverse populära berättelser om hans liv före den första uppenbarelsen. Dessa berättelser är allt annat än perifera i islamisk tradition. De har en framträdande plats i biografiska framställningar fram till 1800-talet. I de populära texter som ofta läses vid firandet av hans födelsedag, mawlid, överskuggar dessa delar av hans liv helt hans senare verksamhet som profet (med början 610 enligt ramberättelsen). Citatet ovan är hämtat från en parafras av ett av de mer kända av dessa verk, författat av Ja‘far ibn Hasan ibn ‘Abd al-Karim al-Barazanji (1690–1764) (för en hittills oöverträffad genomgång av denna genre, se Katz 2007).

I dessa mawlid-texter återfinns berättelser om Muhammads födelse och de tecken och mirakler som åtföljer denna händelse. Här finns berättelser om hur Amina föder honom helt utan smärta, hur hon vid nedkomsten assisteras av tre himmelska jordemödrar, Abrahams (Ibrahims) hustru Sara, Jesus (‘Isas) mor Maria (Maryam) och Faraos 20

47112043_Islam_inlaga.indd 20

# 1

2015-05-29 09:44

hustru Asia. Muhammad föds omskuren, och faller direkt ned i böneställning, sujud. Jorden skälver med Aminas födslovärkar. Boskapen ges talförmåga så att de kan prisa Profetens ankomst (se till exempel Katz 2007: 32–39; Schimmel 1985: 150–152).

Muhammads barn- och ungdomstid åtföljs också den av mirakulösa händelser. När han som spädbarn ammas av beduinkvinnan Halima sprider han sin heliga och lyckobringande kraft till henne, hennes make och deras omgivning (Katz 2007: 41–44). Föreställningen om Muhammad, och hans kropp, som bärare av lyckobringande, överförbar kraft, baraka, har betydelse än idag. Det är en del av en etablerad tradition att Muhammads anhängare sökte hans närhet för att få del av hans baraka, och genom historien fram till dags dato är relikkult högst levande i islamisk tradition. Lämningar i form av kroppsdelar (tänder, hårstrån, skäggstrån) och ägodelar som varit i kontakt med Muhammad (manteln, sandalen, svärdet) blir föremål för uppmärksamhet, men också fromma praktiker av vidrörande, kyssande och betraktande (Meri, 2010).

Baraka Baraka, eller ”välsignelse”, är en diffus kraft som antas emanera från personer, platser och objekt (och även djur i vissa sammanhang) men som också kan genereras genom vissa handlingar. Den föreställs ha positiva effekter, främst i termer av hälsa och inomvärldslig framgång. Baraka kan också överföras mellan människor, och mellan människor och objekt. Överföringen föreställs ofta vara automatisk, och oberoende av intentioner hos såväl sändare som mottagare. Detta innebär till exempel att också icke-muslimer föreställs kunna få del av baraka. Religiösa experter som diskuterar baraka betonar gärna att baraka ytterst kommer från Gud. I praktiken ter det sig dock som om föreställningar om Guds direkta inblandning i etablering och spridning av baraka är marginell.

Det kanske främsta och i stort sett allmänt accepterade exemplet genom historien på en person som tänks bära på baraka är Muhammad. Detta speglas i de många populära berättelser som finns om hur personer som kommit i fysisk kontakt med honom, eller med lämningar i form av kroppsdelar eller artefakter som varit i kontakt med honom, botats från sjukdomar eller välsig-

1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 21

21

2015-05-29 09:44

nats med välgång. Relikkulten kring Muhammads efterlämnade kroppsdelar och objekt som han varit i kontakt med motiveras teologiskt just av föreställningar om hur dessa sprider baraka. Den tekniska termen för relikkult inom islam är följdriktigt tabbaruk bi al-athar, ”att söka baraka medelst lämningar”. Även andra personer, och i förlängningen objekt och platser som varit i kontakt med dem, kan bära på och förmedla baraka. Hit hör tidigare profeter och gudsvänner (awliya’). Platser där de ligger begravda är också källor till baraka. Baraka föreställs också finnas hos levande personer, inte minst inom sufiska traditioner. Baraka sprids också genom fortplantning, vilket märks bland annat i föreställningar om hur ättlingar till Muhammad, sayyider och sharifer, bär på denna kraft. j s=

”Syndlöshet” eller ”ofelbarhet”, ‘isma, är en annan av Muhammads inneboende kvaliteter (Madelung & Tyan 2015). Denna förknippas i traditionen gärna med en specifik händelse, också den under hans barndom. Enligt en version ska den ha ägt rum när han vistades hos Halima. Muhammad leds bort av en eller flera vitklädda personer som öppnar hans bröst, tar ut hans hjärta, tvättar det rent från smuts och sedan sätter tillbaka det igen. Därigenom renas han, både kroppsligen och moraliskt. ‘Isma tolkas traditionellt som att Muhammad var skyddad från att begå synder eller misstag.

När det gäller ‘isma, baraka och det muhammadska ljuset finns också välspridda föreställningar om att dessa essentiella kvaliteter hos Muhammad överförts till hans ättlingar. Detta är tydligt framför allt i shiitisk islam genom föreställningar om imamernas egenskaper. Även i sunnitisk islam återfinns tanken, om än i mindre bearbetad form, i föreställningar om ättlingar, sayyider och sharifer, och deras särställning bland muslimer (Arendonk 2015; Morimoto 2012).

Till berättelser som framhäver Muhammads unicitet hör också de förutsägelser om hans framtida storhet som uttalas av olika personer, gärna representanter för tidigare abrahamitiska traditioner (Khalidi 2009: 70). Bland de mer välspridda är den om hur den kristne munken Bahira som genom en noggrann undersökning av pojken Muhammad kommer till slutsatsen att han är en utlovad, kommande 22

47112043_Islam_inlaga.indd 22

# 1

2015-05-29 09:44

och sista profet. Ett av de tecken som Bahira tydde i denna riktning var det födelsemärke i form av ett äpple Muhammad bar mellan sina skulderblad. Även om berättelser om Muhammads exceptionella karaktär och om honom som bärare av mirakulös kraft har spelat en stor roll för bilden av honom i islamisk tradition är de relativt okända för en icke-muslimsk allmänhet. En av anledningarna är säkert att de av källkritiskt orienterade forskare avfärdats som legender och påhitt. Men även många muslimer idag dömer ut dem som besvärande folkliga.

Detta gäller särskilt dem som betonar islam som en modern och rationell religion. Berättelser om Muhammads preexistens, hans syndlöshet, om baraka et cetera, är ”vidskepelser” som inte passar in i deras bild av islam (Khalidi 2009: 288–289; Ali 2014: 200–203). Detsamma gäller för övrigt mängder av annan information i de klassiska källorna som tillskriver Muhammad diverse mirakler även senare i livet: att han vid ett tillfälle delade månen, att han gav en flintskallig man håret tillbaka genom handpåläggning, att han utfordrade hungrande människor med ytterst små resurser (Schimmel 1985: 67–81; Khalidi 2009: 47; Rubin 2010).

Kallelsen och tiden i Mecka Enligt klassisk muslimsk historieskrivning präglades det samhälle som Muhammad växte upp i av orättfärdighet, avgudadyrkan, kvinnoförtryck, sedeslöshet, laglöshet et cetera. Med andra ord: det var motsatsen till det samhälle som den nya uppenbarelsen satte upp som ideal. Denna för-islamiska tid brukar betecknas al-jahiliyya, eller ”okunnigheten”. Föreställningen om al-jahiliyya som islams motsats har alltid varit närvarande i den islamiska idéhistorien, men har fått särskilt stor politisk signifikans i modern tid, vilket visar just på hur den islamiska historieskrivningen är högst levande (se kapitlet om politisk sunniislam).

Startpunkten för övergången från al-jahiliyya till islam är den första uppenbarelsen. Enligt den dominerande traditionen ägde denna 1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 23

23

2015-05-29 09:44

rum i grottan Hira’ på jabal al-nur, eller ”ljusberget”, strax utanför Mecka. Muhammad ska redan innan dess ha varit en religiös sökare, som ovillig att anamma sin omgivnings polyteism regelbundet drog sig tillbaka för enskilda fromma övningar. Fram till den första uppenbarelsen var dock objektet för dessa övningar diffust. Händelseförloppet i grottan utgör en av de mer kända berättelserna om Muhammad. Här följer en enkel sammanfattning: Ängeln Gabriel (Jibril) kommer till Muhammad i grottan och uppmanar honom: ”iqra’”, det vill säga ”läs upp” eller ”recitera”, varpå Muhammad svarar ”ma aqra’”. Ängeln upprepar sin uppmaning, och Muhammad svarar på samma sätt. Tre gånger upprepas detta, tills ängeln till slut själv reciterar vad som anses vara den första uppenbarelsen, Koranen, 96:1–5.

LÄS I din Herres namn, Han som har skapat – Skapat människan av en grodd som sätter sig fast!

Läs! Din Herre är den Främste Givaren Som har lärt [människan] pennans [bruk], Lärt människan vad hon inte visste!

Tolkningen av ordväxlingen mellan Muhammad och Gabriel får konsekvenser för senare tradition. ”Ma aqra’” kan nämligen översättas på flera sätt, som en fråga ”vad ska jag läsa/recitera?” eller som ett påstående ”jag kan inte läsa/recitera”. En välspridd, för att inte säga helt dominerande, tolkning idag anammar den senare förståelsen och hävdar att den speglar det faktum att Muhammad inte var läs- och skrivkunnig. I Koranens vers 7:157 finns frasen al-nabi al-ummi, ”den olärde profeten” enligt den svenska översättningen av Mohammad Knut Bernström. Uppfattningen om Muhammad som analfabet kan spåras tillbaka i tiden till åtminstone 700-talet (Günter 2015) och fungerade då, liksom idag, som en bekräftelse på Koranens gudomliga ursprung och ett tillbakavisande av anklagelser mot Muhammad att han skulle kopierat tidigare heliga skrifter. Även de modernistiskt orienterade muslimer som avvisar alla uppgifter om Muhammads mi24

47112043_Islam_inlaga.indd 24

# 1

2015-05-29 09:44

rakler eller övermänskliga drag brukar anamma detta synsätt. Koranen blir i dessa sammanhang Muhammads enda mirakel.

Enligt muslimsk berättartradition välkomnar Muhammad inte direkt sitt nya uppdrag. Snarare tvärtom. Han blir förvirrad, rädd och desperat. Han tror att han är besatt. Det är nu islams första dam kommer till hans räddning. Under Khadijas försäkran, och med hjälp av hennes kristna kusin Waraqa, övertygas han om att upplevelserna speglar en verklighet utanför hans eget sinne. Khadija blir den första som tror på honom, och därmed den första muslimen, ett ”faktum” som inte sällan lyfts fram som försvar mot anklagelser om islam som en kvinnoförtryckande religion. Khadija, och kärleken mellan de två makarna, trots ålderskillnaden dem emellan, har en central plats i berättelser om Muhammad. Hon blir, i historien såväl som i nutid, en modell för olika kvinnliga dygder. I tider då moderskapet varit kvinnors främsta uppgift blir hon den ideala modern. I tider då polygamin ifrågasätts som både ideal och möjlighet, blir hennes och Muhammads långa monogama förhållande (24 år) ett exempel på islams ”egentliga” syn på hur relationen mellan man och hustru ska se ut.

Det ”faktum” att det var hon, och inte Muhammad, som friade blir användbart för att ifrågasätta såväl tvångsäktenskap som arrangerade dito. Då kvinnors inträde på arbetsmarknaden behöver rättfärdigas blir berättelser om hennes ställning som framgångsrik affärskvinna i Mecka före giftermålet med Muhammad användbara. Khadijas exempel belyser det som en religionsvetare alltid måste ta i beaktande när hen läser om Muhammads historia: skeenden och personer är mönsterbildande. Muhammad själv har denna roll, men det har även personer i hans närhet, al-sahaba, ”anhängarna”, eller al-salaf al-salih de ”fromma föregångarna”.

Det dröjde ett par år innan Muhammad gick ut offentligt med det nya budskapet. Till slut fick Gud i en uppenbarelse (74:2) tydligt tala om för honom att det var dags. Det budskap Muhammad levererade till Meckaborna var enligt historieskrivningen kontroversiellt och bröt mot ideal och tradition i al-jahiliyya: det handlade om hur alla skulle dyrka den ende guden, som skapat allt och som höll människor 1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 25

25

2015-05-29 09:44

ansvariga för deras gärningar, att domens dag var nära, då de döda skulle stå upp och belönas eller straffas utifrån sina handlingar och sin lojalitet mot Gud. Det innehöll också en kritik av sociala och ekonomiska förhållanden i samtiden. Exakt vad i budskapet som hamnar i fokus i muslimska beskrivningar varierar med sammanhanget. Det kan i hög grad antas vara beroende av vad återberättaren vill betona: en del identifierar en kritik av stamsamhället och betoningen av allas likhet inför Gud, vissa lägger mer vikt vid kritiken av ekonomiska och sociala orättvisor, andra vid kritiken av polyteismen, ytterligare andra vid kritiken av moralisk slapphet.

En vanlig uppfattning är att budskapet vann gehör hos vissa grupper i Mecka, medan andra intog en starkt negativ hållning. De motiv som brukar tillskrivas de senare varierar: Det nya budskapet var ett brott mot etablerad sed, sunna, och därmed respektlöst mot tidigare generationer; budskapet var bisarrt och patetiskt; kritiken av de gamla gudarna innebar ett ekonomiskt hot. Kopplat till det senare motivet är föreställningen om Meckas status som centrum för vallfärd. I Mecka fanns en byggnad som på grund av dess form kallades, och fortfarande kallas, Ka‘ba (”kuben”). Enligt muslimsk tradition ska denna kultplats ha byggts av Abraham och sonen Ismael. I Ka‘ba förvarades enligt traditionen 360 bilder av gudar som dyrkades på olika platser på den Arabiska halvön. Bland dessa fanns Allah, vilket helt enkelt betyder Gud (i bestämd form) liksom en rad andra stamgudar. Men i Ka‘ba ska det även ha funnits bilder av Jesus och Maria. Att alla dessa olika gudar kunde dyrkas i staden medförde att den årliga vallfärden dit (som alltså enligt denna tradition föregick islam som ritual) lockade många olika grupper och genererade stora inkomster. Konflikten mellan det nya budskapet om den ende guden, och polyteismen i Mecka ska ha nått sin kulmen efter episoden med Satansverserna.

26

47112043_Islam_inlaga.indd 26

# 1

2015-05-29 09:44

Satansverserna Dessa är de upphöjda tranorna (gharaniq) vars förmedling man kan hoppas på.

När Muhammad förkunnade islam i Mecka var motståndet stort. Vid ett tillfälle fick han en uppenbarelse som tillät att man kunde vända sig till ”Guds döttrar” – de upphöjda tranorna – som medlare mellan Gud och människor.

Dessa identifierades med tre gudinnor som var välkända i området på den tiden. Detta underlättade situationen för muslimerna under en period då många polyteister hade svårt att acceptera idén om en Gud. Dock förstod muslimerna sedan att det var Satan (17:73) som lurat Muhammad och att de verser som tillät medlingen (53:19–25) inte var från Gud. De ersattes och har sedan gått till historien kända som ”satansverserna”.

Detta var år 615 och efter revideringen ökade motståndet ytterligare mot Muhammad och muslimerna som slutligen resulterade i emigrationen till Medina (hijra) år 622.

Texten i Koranen gör också en tydlig poäng av att det är Guds budskap som kommer till uttryck i Koranen och att onda krafter inte påverkat den.

Detta är också en central trosföreställning då muslimer uppfattar texten som Guds exakta ord uppenbarade till Muhammad. Den innehåller allt som Gud uppenbarat, och vare sig mer eller mindre än det.

Vi har aldrig sänt ett sändebud eller en profet före dig utan att Djävulen försökt att misstänkliggöra hans avsikter. Men Gud korsar Djävulens planer och ger Sina budskap fasthet och klarhet. – Gud är allvetande, vis. (22:52) Författaren Salman Rushdies bok Satansverserna publicerades 1988 och ledde till att han anklagades för blasfemi. Den iranske ledaren Khomeini utfärdade en fatwa 1989 som tydliggjorde hans åsikt att Rushdie förtjänade döden på grund av boken. Rushdie lever sedan dess med konstant polisskydd. s o

1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 27

27

2015-05-29 09:44

Motståndet tog sig olika uttryck, från förlöjligande till fysiska attacker, inte på Muhammad själv, men väl på de anhängare som saknade beskydd av en familj, vilket var nödvändigt i stamsamhället. Traditionen tillhandahåller flera berättelser om enskilda individers öden.

Muhammad själv drabbades alltså inte av dessa fysiska angrepp. Han skyddades av farbrodern Abu Talib. Abu Talib konverterade visserligen aldrig till islam, men tog sitt ansvar som överhuvud för klanen Hashim och i enlighet med etablerad tradition. Men skyddet upphörde när Abu Talib dog 619, och ledarskapet togs över av en annan av Muhammads farbröder, Abu Lahab, ”flammans fader”, som också var en av profetens argaste fiender. Han har fått en alldeles egen sura i Koranen (111) där han förbannas å det grövsta. År 619 benämns av muslimer ”sorgens år” eftersom både profetens farbror Abu Talib och hans hustru Khadija dör. I vissa traditioner är Guds medkänsla med sin profets lidande motivet till att han låter ”sin tjänare” (17:1) få uppleva något fantastiskt. Det som sker har stor resonans i traditionen, bland islamiska lärde såväl som i den folkliga föreställningsvärlden, i konsten och i litteraturen (Gruber & Colby 2010): den nattliga resan från Mecka till Jerusalem (isra’ ) och himmelsfärden (mi‘raj) från tempelplatsen upp till Guds tron i den sjunde himlen. Muhammad färdas från Mecka till Jerusalem på ryggen av Buraq, en häst med kvinnohuvud och påfågelstjärt, ett återkommande motiv i islamisk konst.

Väl i Jerusalem möter Muhammad tidigare profeter och leder dem i bön. Därefter får han färdas genom de sju himlarna och slutligen komma inför Gud. Här förhandlar Muhammad – sufflerad av profeten Moses (Musa) – med Gud bland annat om antalet föreskrivna dagliga böner. Ett ursprungligt antal av femtio prutas ner till fem. Men denna lilla detalj, om än av stor konsekvens för det rituella livet, är bara en i en stor mängd händelser som knyts till den nattliga resan och himmelsfärden, som genom historien broderats ut med fler och fler detaljer. Berättelser om detta har blivit till en egen genre i litteraturen, fått en egen högtid och utgör inom sufiska traditioner en metafor för den mystika resan mot kontakt med det gudomliga (Schimmel 1985: 28

47112043_Islam_inlaga.indd 28

# 1

2015-05-29 09:44

Muhammads himmelsf채rd.

47112043_Islam_inlaga.indd 29

2015-05-29 09:44

159–175). Man kan särskilt notera att Muhammad enligt traditionen här får tillfälle att skåda in i såväl paradiset som helvetet, och som en följd av detta kan berätta för andra om de såväl straff som belöningar som där väntar. Likheten med Dantes (1265–1321) Den gudomliga komedin är slående, och enligt vissa forskare är det inte en slump. Det handlar om direkt påverkan (Ziolkowski 2014).

Krigare, statsman och sexatlet, eller inte?

Motståndet mot Muhammad i Mecka efter Abu Talibs död gjorde situationen ohållbar. En lösning dök dock upp. Traditionen ger för handen att en delegation från oasstaden Yathrib sökte upp honom. De framförde önskemål om att han skulle komma dit och fungera som skiljedomare i en långdragen intern konflikt. Muhammad accepterade och företog, tillsammans med anhängarna, emigrationen, hijra, år 622.

Denna ägde rum i omgångar, och dagen innan det var Muhammads tur att ge sig av låter källorna berätta att hans fiender planerade att döda honom i sömnen. När konspiratörerna samlats runt hans säng och drog av täcket visade det sig dock att Muhammad anat vad som skulle ske, och redan gett sig av till Yathrib tillsammans med anhängaren Abu Bakr. Den som tagit hans plats i sängen var kusinen och sedermera svärsonen ‘Ali (gift med Fatima), tillika den förste imamen i shiitisk tradition. Hur denna händelse tolkas i shiitisk och sunnitisk historieskrivning är intressant. I båda fallen är man överens om det yttre skeendet, men tolkar Muhammads motiv olika. I sunnitisk historieskrivning väljer Muhammad att ta med sig Abu Bakr på resan eftersom det var hans bästa vän. I shiitisk tradition, där ‘Ali var den som stod närmast Muhammad, blir tolkningen istället att uppdraget att ta Muhammads plats i sängen gavs till den främste anhängaren.

Muhammad valde att ta med Abu Bakr på resan inte för att han var den bästa vännen (vilket shiiterna förnekar) utan för att han inte litade på honom. Hijra är en så viktig händelse i islams historia att den fått utgöra början – år 0 – på muslimsk tideräkning.

Yathrib är efter hijra känt som madinat al-nabi, ”Profetens stad”, el30

47112043_Islam_inlaga.indd 30

# 1

2015-05-29 09:45

ler Medina, idag islams näst heligaste stad efter Mecka. Väl i Medina etablerade Muhammad stegvis en position som stadens ledare. Från början med utgångspunkt i en överenskommelse där stadens befolkning lovade att rätta sig efter det som Gud uppenbarade för sin profet, samt respektera dennes utslag som skiljedomare. Förhållandet mellan olika grupper i staden, och mellan dessa grupper och Muhammad ska ha reglerats i ett dokument som såväl muslimska aktivister som en del forskare något anakronistiskt betecknar som ”Medinakonstitutionen” (Rubin 1985). Valet av terminologi är inte oskyldigt, utan speglar en tanke att det som skedde i Medina var skapandet av den första ”islamiska staten”, ett politiskt ideal för alla tider. Idag förekommer referenser till ”Medinakonstitutionen” ofta i religiös politisk retorik, för att rättfärdiga allt från mänskliga rättigheter till islamisering av rättssystemet.

Medinakonstitutionen Efter migrationen till Medina (hijra) skapade Muhammad en slags federation mellan de invandrade muslimerna (muhajirun) och flera av stammarna i Medina, vilket inkluderade även judar och polyteister. Denna federation sägs ofta av muslimer utgöra den första konstitutionen i världshistorien och kallas därför Medinakonstitutionen. Bakgrunden till avtalet var en längre period av stamkonflikter i området, vilket också ska ha varit orsaken till att Muhammad bjöds in till Medina för att medla i konflikterna.

Nu etablerades ett dokument som talar om en federation där individer hade rättigheter och plikter. I avtalet preciserades till exempel Medinas roll som helig plats där våld inte fick förekomma. Blodsskatt infördes för att förhindra blodshämnd som tidigare varit normen. Icke-muslimer, och då specifikt judarna, gavs viss religionsfrihet i dokumentet. Tanken att alla måste höra till en stamfederation gjorde att icke-araber som konverterade till islam måste bli klienter (mawali) till en stam, för att vara säkra på att vara beskyddade och ingå i överenskommelsen. Det framgick också att Muhammad skulle ha sista ordet i de fall där freden i staden hotades. I övrigt var han bara överhuvud för en av klanerna. En viktig sak är att trots att det talas om stammar så är individens ansvar betonat. Gemenskapen skulle alltså inte baseras på släktskap som tidigare utan på religion, vilket än idag utgör idealet för tanken om en muslimsk gemenskap (umma). s o

1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 31

31

2015-05-29 09:45

Berättelser om Muhammads tid i Medina (622–630) domineras av de politiska skeendena och kampen mot såväl externa som interna fiender. De förra var främst motståndarna i Mecka, med konfrontationerna vid Badr 624 – där en numerärt underlägsen muslimsk styrka besegrade de meckanska trupperna med Guds och hans änglars hjälp – vid Uhud 625, där det inte gick lika bra, och slutligen slaget vid ”diket” år 627, där ett meckanskt försök att erövra Medina förhindrades genom att en vallgrav grävdes runt staden. Efter två veckors belägring gav de meckanska styrkorna slutligen upp. Vid sidan av externa konflikter med Mecka fanns interna problem. De judiska stammar som var bosatta i Medina erkände inte Muhammads profetskap och överhöghet. Dessutom fanns här en grupp personer som utåt sett var lojala med Muhammad, men i själva verket konspirerade mot honom, de så kallade ”hycklarna” (munafiqun), idag ett vanligt epitet på motståndare i religiöst färgad politisk retorik.

Just förhållandet med de judiska grupperna är intressant för det mytologiska bruket av Muhammads historia. Motsättningarna ledde till en serie konfrontationer varav den blodigaste sägs ha varit massakern på männen i den judiska stammen Quraiza efter slaget vid diket. Då hade redan de två andra stammarna fördrivits från staden. Källorna hänvisar till en komplott mot Muhammads ledarskap. I dagens politiskt laddade klimat av utbredd antisemitism får konflikterna med judiska grupper under Muhammads tid fungera som referenspunkt.

Men det är inte bara i det offentliga som det sker saker under Muhammads tid i Medina, utan även i Muhammads privata liv. Han gifter sig, och det flera gånger. Traditionen är inte helt enig vad gäller hur många hustrur det blev sammanlagt, men de flesta källor räknar med att han lämnade efter sig åtta eller nio änkor vid sin död. Alla inkluderar inte Maryam kopten, mor till Muhammads son Ibrahim som dock dog drygt ett år efter födseln. Hon var en kristen slav som sänts i gåva till Profeten, och berättelserna om henne är oklara med avseende på om hon blev en fullvärdig hustru, eller förblev konkubin.

32

47112043_Islam_inlaga.indd 32

# 1

2015-05-29 09:45

Tidiga slag Tiden mellan emigrationen från Mecka till Medina år 622 (hijra), och Muhammads och hans följeslagares erövring av Mecka år 630 förknippas bland mycket annat med en serie slag mellan Muhammad och hans följeslagare å ena sidan och Meckaborna under ledning av stammen Quraysh å den andra.

Slaget vid brunnarna i Badr år 624, slaget vid Uhud år 625 samt ”slaget vid diket” år 627 anses vara de viktigaste.

Direkt efter migrationen till Medina drabbar Muhammad och hans följeslagare samman i en serie slag mot Meckaborna och detta resulterar i en större sammandrabbning vid vattenbrunnarna i Badr (se karta s. 16). Muhammads anhängare ska ha anlänt med endast 70 kameler och två hästar, vilket innebar att det var tre till fyra män per riddjur. Meckabornas armé var mycket större och flera viktiga män deltog, bland annat Abu Sufyan som blev ledare för stammen Quraysh. Muslimerna lyckades ändå bryta sig igenom det meckanska försvaret och flera ledare från Quraysh-stammen dödades, till exempel Amr ibn Hisham (som i den muslimska litteraturen kallas Abu Jahl ”ignoransens fader”) som gjort sig känd för sitt motstånd mot Muhammads religiösa lära och ledarskap. Enligt muslimsk uppfattning intervenerade Gud i Badr och hjälpte den lilla skaran av muslimer att segra, och detta nämns också i Koranen (3:123-125).

Slaget vid Uhud år 625 ägde rum i en dal vid berget Uhud (se karta s. 16). Återigen ledde Abu Sufyan meckaborna som ville hämnas på Muhammad och hans anhängare efter förlusten vid Badr. Muhammad kom till slaget med en armé på ca 1 000 man mot Meckas armé på 3 000, men lyckades ändå initialt driva den senare armén till reträtt. När muslimerna såg ut att vinna begick de ett misstag, då strategiskt utplacerade bågskyttar plötsligt gav sig av för att plundra meckaarméns läger, och därigenom gav en trupp ur meckaarmén, under ledning av Khalid ibn al-Walid, möjlighet att genomföra en överraskningsattack. Det orsakade kaos bland Muhammads anhängare och många dödades. Även Muhammad ska ha blivit skadad och han och hans anhängare tvingades retirera under förnedrande former.

Slaget vid diket år 627 anspelar på en belägring av Medina av arabiska stammar och de judiska stammarna Qurayza och Nadir under 27 dagar.

Stammen Nadir hade utvisats från Medina till Khaybar tidigare på grund av bristande lojalitet efter slaget vid Uhud. Anfallarnas armé på 10 000 man och 600 hästar och några kameler mötte Medinas försvar på omkring 3 000 man. Insikten att detta var ett omöjligt uppdrag ledde Muhammad och hans anhängare till att gräva ett stort dike – en vallgrav – för att hindra angriparna

1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 33

33

2015-05-29 09:45

att invadera staden. Detta var, enligt källorna, en stridsteknik de lärde av Muhammads följeslagare Salman al-Farsi som i sin tur lärt sig detta i Persien.

Meckaborna övertalade den judiska stammen Qurayza, som var allierad med Muhammad, att istället attackera söderifrån. Genom diplomati, dåligt väder och Medinabornas uthållighet resulterade slaget inte i någon seger för de anfallande trupperna. Som en följd av slaget tvingades stammen Qurayza att ge upp och deras män avrättades.

Koranen refererar till dessa slag och det finns många och detaljerade berättelser i haditherna om dem. Även sira-litteraturen redogör för viktiga slag och det har dessutom utvecklats en litterär genre ägnad dessa och andra slag som kallas maghazi som innehåller berättelser om militära expeditioner. s o

Muhammads äktenskap och de väpnade konflikterna med inre och yttre motståndare har utgjort en central del av anti-islamisk polemik ända sedan den europeiska medeltiden (Daniel 1993). I modern tid har de också blivit centrala teman i inom-muslimsk apologetik. Islamvetaren Tarif Khalidi menar att de ”hemsöker den moderna [muslimska] profetbiografin” (Khalidi 2009: 247). Allt sedan troende muslimer i slutet av 1800-talet började producera biografier med utgångspunkt i Muhammad som en modern, rationell civilisationsbyggare har författarna försökt att på olika sätt försvara honom i dessa två avseenden. I en nyligen publicerad bok (2014) går islamvetaren Kecia Ali på ett förtjänstfullt sätt igenom återkommande drag i sådana muslimska modernistiska profetbiografier.

Ett sådant återkommande drag var att med emfas framställa Muhammad som en fredens profet. Han önskade aldrig själv konflikt med någon. Alla de skärmytslingar som han och hans anhängare hamnade i var uttryck för självförsvar. Det var alltid ”de andra” som började och tvingade Muhammad till våldsamma handlingar (Ali 2014: 79–113). När det gäller sexlivet gäller motsvarande strategi. I Sverige publicerades 1992 den lilla boken Muhammeds alla hustrur, med den talande undertiteln Muhammed – en sexdåre eller? (Sani 1992). Svaret på frågan blir ett emfatiskt ”nej”. Författaren är inte ensam om denna slutsats. Tvärtom. Det är vanligt med långt gångna försök att avskriva 34

47112043_Islam_inlaga.indd 34

# 1

2015-05-29 09:45

alla sexuella motiv bakom Muhammads äktenskap. Detta sker ofta i direkt polemik mot motiv angivna i den klassiska muslimska biografilitteraturen. Istället söker de som önskar försvara Muhammad efter andra grunder för hans handlande, till exempel politiskt-strategiska för att skapa allianser med kvinnornas släktingar, eller som uttryck för medlidande med änkor som på grund av makarnas frånfälle stod utan försörjning (Ali 2014: 79–113). I viss mån är kanske detta på väg att ändras igen. I feministiskt orienterade beskrivningar av Muhammads äktenskap finns tendenser att frångå den ensidiga bilden av honom som en rationellt kalkylerande strateg, och istället betona hans känslosamma, kärleksfulla och även sexuella sida. Tendensen blir också tydlig i ett nutida exempel på när den muslimska mytologin expanderar utanför de troendes kretsar: Romanen Medinas juvel (2009) av den amerikanska författaren Sherry Jones. Romanen har ‘A’isha som huvudgestalt och framställer Muhammad som ädel, intelligent och god men samtidigt också svag för kvinnor. Den möttes av begränsade muslimska reaktioner, och mig veterligen inte av någon som kritiserade Jones beskrivningar av Muhammads kärleksliv som sådana (Svensson 2013).

I olika sätt att förhålla sig till Muhammads handlande på slagfältet och i privatlivet framträder med önskvärd tydlighet det som är föreliggande kapitels huvudpoäng. Muhammads historia är en levande historia. Det handlar inte i första rummet om skeenden där och då, utan om något som är relevant här och nu. Även om inte alla muslimer delar den klassiska uppfattningen om Muhammads unika, preexistenta karaktär och hans inneboende syndlöshet, är ändå den dominerande uppfattningen att han som människa var näst intill perfekt, intellektuellt, strategiskt och moraliskt, och att varje försök att förminska honom måste motarbetas. Men vad som förminskar förändras. Muhammads förmågor såväl på slagfältet som i sängen var inte på samma sätt problematiska i förmodern tid. Hans sätt att med bestämdhet agera gentemot sina fiender och motståndare var helt i linje med bilden av honom som en krigarhjälte. Redogörelser för hans militära verksamhet hade till och med sin egen biografiska genre, mag1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 35

35

2015-05-29 09:45

hazi. På liknande sätt var hans sexuella kapaciteter, och hans förkärlek för vackra kvinnor, heller inget problem. Till och med i de kanoniska hadithsamlingarna återfinns uppgifter om hans exceptionella potens: att han i detta avseende hade fyrtio mäns styrka, och kunde tillfredsställa alla sina hustrur sexuellt på en natt.

Så gott som alla de kvinnor Muhammad gifte sig med fungerar i dag som referenspunkter för diverse, ibland motsägande, kvinnliga ideal, allt från det om den kyska, beslöjade kvinnan vars plats är i hemmet, till den aktiva, uppstudsiga, utbildade och yrkesarbetande kvinnan. De är normativa modeller i egen rätt – som del av kollektivet av sahaba – även om de ideal som de får förkroppsliga varierar med sammanhangen, vilket är en aspekt av deras mytologiska funktion. I vissa fall får faktiskt en och samma hustru stå modell för ganska skilda ideal, dock sällan samtidigt.

I modern polemik mot islam, och som en del av kritiska framställningar av Muhammad, framträder ett av giftermålen särskilt: det med ‘A’isha, dotter till Abu Bakr. I sunnitisk islam har hon en särställning bland ”de troendes mödrar”, som hustrurna också benämns. Hon framställs som Muhammads favorithustru. I shiitisk tradition är bilden av henne dock genomgående negativ (se Spellberg 1994). Men hon är kontroversiell också i ett annat avseende. Enligt den dominerande traditionen giftes hon bort med Muhammad när hon var sex år gammal, och äktenskapet fullbordades genom samlag när hon var nio. Anklagelsen mot Muhammad för pedofili är en av de svåraste att hantera för troende muslimer idag. Diverse förklaringar har erbjudits, av såväl muslimska som icke-muslimska kommentatorer: det står fel i källorna, hon var i själva verket mycket äldre; flickor ”mognade” tidigare i ökenklimatet på Arabiska halvön på 600-talet; giftermålet var ett strategiskt sätt att stärka banden till Abu Bakr och hade inget med sexuell attraktion att göra. Vissa källkritiskt orienterade forskare har föreslagit ytterligare ett alternativ: uppgifterna om hennes låga ålder i källorna hade ett ideologiskt syfte. ‘A’isha har en särställning bland hustrurna som vilar på att hon var den enda som var oskuld vid giftermålet. Att sänka hennes ålder stärker detta (Ali 2014: 155–199).

36

47112043_Islam_inlaga.indd 36

# 1

2015-05-29 09:45

Efter framgångsrika konfrontationer med sina motståndare och en successiv förstärkning av sin egen auktoritet erövrade Muhammad Mecka 630. Erövringen var enkel; motståndet försumbart. Muhammad kunde stiga in i Ka‘ba och rensa ut och förstöra de gudabilder som förvarades där. Endast bilder av Maria och Jesus undgick (enligt vissa traditioner, men inte alla) förstörelse (Ibn Ishaq 1967: 552). Erövringen av Mecka ägde rum två år före Muhammads död, i armarna på ‘A’isha i hennes rum vilket låg i anslutning till profetens moské som uppförts i Medina, där Muhammads grav nu är belägen. Muhammad dog efter ett par veckors sjukdom, enligt vissa traditioner förorsakad av en fördröjd förgiftning som han blivit utsatt för 628, vid erövringen av den judiska oasen Khaybar. Berättelsen om hur ett långsamverkande gift till slut ändade hans liv är, liksom andra detaljer i Muhammads historia, ideologiskt viktig. Den innebar att Guds profet och profetskapets insegel kunde dö inte bara som en man som levererat Guds ord till mänskligheten och skapat den första muslimska umma, utan också som martyr.

Den levande Muhammad Enligt en berättelse ska Abu Bakr ha framträtt offentligt strax efter Muhammads död med orden: ”Den som dyrkade Muhammad, låt honom veta att Muhammad är död, men den som dyrkar Gud, låt honom veta att Gud lever och aldrig kommer att dö” (Bukhari, vol 5, kap. 57, nr. 19). Muhammad är död och begraven, och kommer likt andra människor att återuppstå på domens dag. Så föreställer sig en del muslimer sakernas tillstånd idag, men långt ifrån alla. I en intervju under ett av mina fältarbeten i Kenya uttryckte en kvinna följande kritik mot vissa trosfränder: ”de säger att Profeten (mtume) är död. Har du hört något så dumt? Han är ju med oss hela tiden”. Det är lite oklart när i historien föreställningen om den alltjämt levande och aktive Muhammad, en övermänsklig aktör med vilken den enskilde kan upprätta en relation, uppkommer. Successivt blir den dock dominerande, också i den lärda traditionen och den fortsatte 1. Muhammad

47112043_Islam_inlaga.indd 37

37

2015-05-29 09:45

Boken kan användas som litteratur pü universitet och hÜgskolor, men riktar sig även till en intresserad allmänhet. FÜrfattarna är alla ledande svenska forskare inom ämnet. RedaktÜrer är Susanne Olsson, docent i religionshistoria vid Stockholms universitet, och Simon Sorgenfrei, lektor i religionsvetenskap vid SÜdertÜrns hÜgskola.

Islam

– en religionsvetenskaplig introduktion

Islam

Bokens fĂśrsta del behandlar Muhammads liv och islams grundläggande skrifter. Här tas ocksĂĽ islamisk lag, teologi, rituellt liv och suďŹ sm upp. Den andra delen rĂśr sig genom den senare medeltiden och den tidigmoderna perioden och gĂśr nedslag i en rad olika regioner och traditioner; frĂĽn Sydostasien till Sydafrika och Spanien, frĂĽn osmaner till mongoler och safavider. Bokens tredje del tar oss in i vĂĽr egen samtid, med initierade kapitel om islam och modernism, politisk islam, och islam i Europa och FĂśrenta staterna.

&

( .)

Islam – en religionsvetenskaplig introduktion beskriver islam och muslimsk kultur i all sin müngfald. Här ges en rik historisk bakgrund till islams uppkomst och framväxt liksom en inblick i nutida islamtolkningar och praktiker. Likheter och skillnader mellan sunnitiska och shiitiska traditioner uppmärksammas genom hela boken.

&

( .)

Best.nr 47-11204-3 Tryck.nr 47-11204-3

47112043_Islam_omslag.indd 1

2015-05-29 09:14