Vi fick behärska oss, för om vi ertappades med att skratta eller driva med dessa fromma själar kunde vi räkna med ett strängt straff när vi kom hem. I sin självbiografiska bok Jag vet varför burfågeln sjunger beskriver Maya Angelou en liknande scen så livfullt att jag skrattade så att jag grät när jag läste den. Hon beskriver hur hon inte kunde hålla sig för skratt och blev bestraffad för det. Fenomenet förekom alltså även i andra församlingar än vår. Det var ett rörande ögonblick då prästen bad dem som hade bestämt sig för att lämna sitt syndaliv att stiga fram och överlämna sig åt Herren genom att bli medlemmar av församlingen. Hela menigheten skalv av rörelse och fröjd när fromma själar sakta vandrade till altaret till talkörer av »Amen« och »Pris ske Gud«. Redan som liten kände jag styrkan i deras böner och såg att de med sin förnyade tro hade kraft att klara av lidandet i sina svåra liv. Under dessa känsloladdade gudstjänster flödade lidandets och glädjens tårar fritt och avlöstes spontant av sånger om hopp om ett bättre liv, om inte här på jorden så på andra sidan graven. Våra röster steg i sång och ljudet fyllde kyrkan och spred sig ut över åkrar och ängar. Sången harmonierade naturligt som om det hade varit en enda röst, som flödade ut i enastående kraft. Jag var fångad av de starka känslorna, men samtidigt iakttog jag allt och alla ur barnets synvinkel. Efteråt strömmade alla ut i naturen i hopp om en nypa svalare luft, och känsloupplevelsen hade lagt grunden till god aptit. De flesta hade med matsäck och delade med sig av sina hemlagade läckerheter till vänner och till dem som inte hade något. Det fanns alltid så att det räckte till alla. På en liten stund var hela området kring kyrkan fyllt av bord dukade med hemlagat och hembakat. Pickupernas flaksidor lyftes av och förvandlades till de mest inbjudande bord. Många i församlingen var kända för att laga god mat, och besökare radade ivrigt upp sig vid de bord där de fick smaka specialiteter tillagade i särskilt välkända kök. Jag var mest intresserad av tårtor och pajer. Jag tyckte 16
121707 Min rost ORIG.indd 16
2012-06-25 12.13