Skuggor AdamIvehag
Den kompletta smalingen
Skuggor
DenKompletta samlingen
Förord
Denhär bokenäri tredelar,och varden första jagskrev.
Denförstaskrevsutanavsiktatt följaupp medmer,Enkortunderhållande berättelse.
Denandra planerades tillsammansmed dentredjeoch varlängre.
Dendyker neri detförflutna av skuggornas civilisation.
Dentredjeföljerhändelserna iden första. ochlåter digvetahur detslutar.
Del1.... 7
1. Iskuggan 9
2. Skuggor 13
3. Stenen 17
4Resan 21
5Stulen25
6Slottet 29
7Ennybörjan35
Del2 45
Del3 151
Del1
Skuggor
Kapitel1 Iskuggan.
Ienliten stad somheter Gatesburough,bodde en ungflicka somhette Simone.Hon varbara14årgammal. Honbodde iett litethus medstora träbjälkar,och väggar gråvita medett tegeltaksom läckte då ochdå.
Staden lågpåden brittiskaön, diskretgömdbakom några höjder. Denvar full av sådana småhus medbaraett ellertvå rum. Trotsatt Simone inte hade någrasyskonutanvar enda barnet varhon på sätt ochvis lyckligtlottadeftersomhon hade ettegetrum,det är ändå meränmånga av barnen istaden. Unga Simone varklädd ibruna kläder ochlinnekläder och hade ettmörkblåttskimrande hårband.
Hennes hårvar mörkbrunt ochaxellångt, hennes hy blek och ögonenlikablå sombandet. Honhadefåttdet av sinmor för bara ettårsedan ochdet varhennesmestvärdefulla ägodel. Hennes farbar en svartskinnväst ochengammalskjorta och upprepat lagade byxor.Hennesmor barenlånglinneklänning. Simone varsällaninnelängre, inte sedanhon varlitenoch lektepåträplanksgolven. På kvällarnasattfamiljenframför den öppna spisen ochberättade historier. Simone kändesig nere eftersom honintehadenågon bästavän.Alla harenutomjag brukade honsägaoch storma in isittrum.Hennesmamma svaradealltid attdet inte varsantoch sade:Det kommeratt bli braälskling. Detfickhenne naturligtvis inte attmåbättrejust då.Nästa morgon bestämde honsig föratt ge sigutpåett äventyr. Honhadetvå gånger tidigarevarit utepå upptäcktsfärd ivärlden,engångtill höjderna ochengångända till en annanstad, en resa somtog fleradagar.Den härgången skulle hon ut iskogenoch hennes mammapackade en påse medmat åt henne.Hennespappa gavhenne en kniv ochen stadig käpp föratt skrämmabortalla farormed.Devissteatt detvar bättreatt förberedahenne eftersom de aldrig skulle kunna stoppa henne.Deförsökteförstagången, menutgenom fönstret bardet av ochsåförsvannhon.Hon gick itimmartills hon till slut komtill en litenäng.
Detfanns en stor stenstatypåenfyrkantig stenpiedestal.
Honsåg på den, denvar tvåtredjedelar så högsom ettträdoch förbredför attnåtvå hörn av piedestalenpåengång. Faktum är attblocket varlikahögtsom henneoch på toppen en krigare frångamla tider. Härbestämdehon sigför attvila en stund, hon satte signer ochlutadesig medryggenmot blocket.
Solenstodrelativtlågtoch närhon restesig uppigenmärkte hon atthennesskuggakastadespåblocket,lekfull somhon var började hon dansaoch göra skuggfigurer medanhon tittadepå den. Sedanlutadehon sigåthöger,men detgjordeinte skuggan, denförblev rak. Honblevförskräckt.
Hejtrevligtatt se digigen, sa skuggan.
vadmenar du nu igen?frågade flickanmed en någotskrämd röst.
Dumstrut jagärmed hela tiden,jag är dinskugga.
Flickanbaratittadepåskuggan.
Skugganfortsatte:vissteinteatt skuggorkunde pratava? Normaltsettkan vi inte det, mendet härställetärspeciellt.Du vet, detfinns en platsdär alla skuggorkan prata, skulle du vilja se den? Därkan vi umgåspåriktigt.
Flickantvekade ettögonblickmen sa sedanglatt: visst.
Hardunågonsin undratvarförstadeni närheten bärdet namn dengör?Fortsatte skuggan. Låtmig visa dig, följ mig.
Flickantog sinmat ochföljdesnabbtefter,och glömde sin käpp vidstatyn.
Kapitel2 Skuggor
Honföljdeskuggantillbakatillstaden. De stannade vid huvudvägensom varenbredgrusväg somlöpte hela vägen genomstaden. Noga medatt inte blisedda smög de från bakgårdtill bakgård.
Viskande,fnittrande,särskilt närdenästanblevupptäckta av en äldretungdam somvar mitt ibakningen på väguti trädgården på grundavvärmeni köket. Vilket gjorde atthon vartvungenatt smygarunthörnetoch försöka vara tyst.Hon varsånervösöveratt blipåkommenatt honhöllandan men samtidigtfickanstränga sigför attinteskratta högt.Till slut kom honframtill ettgammalt husi andraänden av staden. Husetvar förfallet, gammaltoch obebott. Ingenhade uppenbarligen bottdär på länge. Skuggangickingenom dörren, ochflickanefter.Det fannsengammalträtrappa som leddener till en källare.
Stegen knarradevar ochett medolikaljud. Längsena kortsidan,intill trappan, stod en ställningmed vinflaskor. Längsden andra, dammigaböckerpåhyllor. De två långväggarna hade ingetannat än ettlitetfönster på denena ochden andravar bara full av storastenblock somsåg mycket äldreutänsjälvahuset,medeltidaellerkansketill ochmed antika.
Vadkallarjag digegentligen?frågade Simone.
Tja, vadsägsomShadie? Sa skuggan.
Vadletar vi efteregentligen?
Detfinns en hemlig dörrhär någonstans.Detta vartidigareett av källarrummeni en gammal stenbyggnad. Mendet härärallt somåterstår.
Människorna sombodde idet härhuset brukadevakta denhär hemligheten, mensåsmåningom glömdesallt bort ochingen flyttade in ihuset igen.
Simone tittadepåväggen, vadärdet här?
Hontryckte på ettavhörnenpåstenblocken sompånågot sätt verkadeannorlunda.Det hördes en högduns, ochblocket och detunderoch överdet öppnades somendörr. Bakomdörren fannsett helt fyrkantigt rummed snidademönster somen dekorativ port.Det varganskamörkt ochbaralite ljus komini rummet...
Detbörjade blisentnu; Dennedgående solenskeningenom fönstret på porten ochristningarnabörjade glittra iorangt, vitt ochgult. Detärdags, sa skugganoch de gick in genom portalensom nu lyste.
Välpåandra sidanvände honsig om,enstorbågesom lyste, viti mittenoch orangeagnistor someldflugor flög runt valvet somhadefärgenavkopparoch trä. Bakomdet en gigantisk klippväggavrödaktig sten somgickhelavägen till en bergstoppi fjärran. Densträcktesig så långtögatkundesesom en gigantiskvägg. Simone vändesig om ochsåg på de vidsträcktagräsfältenoch de mystiska skogarna sominte liknade något honsettförut.Trädenkröktesig,barkenpåvissa träd liknade nästan mässingoch andramed lövmörkgröna, nästan glittrande.
Framåt!saskugganoch de gick...
Skogen lågtill vänsteroch svängdesedan en bitåthöger och gensköthennesväg, menskuggan sa bara fortsätt framåt. När de kom litelängreini skogenfanns detnågra stenbyggnader. Plötsligtändradeskugganskepnadtill en flicka somsåg ut precis somhon,fastmed kolsvart håroch kolsvarta kläder.Där fannsenlåg stenmuroch en välvdsteningångutanport.
Närdekom in sågSimone en helstadmed höga byggnaderoch alla precis somhennesskugga varsvartklädda ochhadesvart hår.
Dethär är skuggornasstad, förklarade Shadie;
IngenfrånLjusvärlden harkommithit på mycket länge.
Ingenvet längre.
Härhar vi bottsålänge somnågon kanminnasoch vet.
Mendet är någotjag måsteberätta fördig,något du måsteveta.
Skuggor den kompletta samlingen
Shadows
Möt Simone, en äventyrligoch orädd flicka ien
liten stad på 1700talets brittiska ö, värld av nyamöjligheteri:Skuggor.
och möt... hennes egen skugga som visar henne en Han bodde iljuset men gjorde något ont av
Shadows Origins
misstag och fick fly. fick fly.
Hon bodde imörkret men gjordenågot gott och
Förvisade till samma plats möts deför att forma
världens ödei:Skuggor ursprung.
Shadows Friends forever sin kraft.
Ondskan vandrar lös och skuggorna har förlorat
Kommer Simone kunna stå emot?
Världens framtid hänger på henne i: Skuggor
vänner för alltid.
