9789147083534

stycken. Leila låg alldeles stilla och lyssnade. Hon var så rädd.

Vad är det som har hänt? Och vem eller vilka är det som är så elaka mot henne?

I Fällan, som är den tredje boken i KOD 45 får Leila många svåra frågor att fundera över. Bland annat varför de där tjejerna är så elaka mot henne och varför Tobbe är så konstig. Läsaren får samtidigt lära känna Leila och alla hennes nya vänner lite mer.

KOD 45

dunkade, sedan sprang de därifrån. Det lät som flera

KO D 45 FÄ L L A N • L E N A H U LTG R EN

Hjärtat bultade hårt. Cykeln välte. Det skramlade och

LE NA H U LTG R EN

Fällan

I serien KOD 45 finns fyra böcker med tillhörande arbetsmaterial: • Vittnet

• Fällan

• Hemligheten

• Branden

• Arbetsbok 1

• Arbetsbok 2

Best.nr 47-08353-4 Tryck.nr 47-08353-4

tp4708353_FallanOmsl.indd 1

09-10-26 13.26.56

RÖD FLAGG

Leila sprang mot plankan. Nu gällde det. Hon måste få perfekt träff. Hon hörde Ibras röst inom sig och vad han hade ropat till henne på träningen: ”Full fart! Tryck ifrån, upp och lååångt!”

Leila landade i sanden. Hon kom lite snett men lyckades ändå kasta sig framåt.

– Härligt Leila!

– Jaa! Jättelångt!

Leila hörde hejaropen från sina klasskamrater. Hon gnuggade bort sanden från händerna samtidigt som hon tittade på spåren. Det var verkligen ett långt hopp, kanske hennes längsta.

– Övertramp! ropade deras slöjdmagister, som var funktionär vid längdhoppet på idrottsdagen. Han höll upp den röda flaggan.

– Neeej! ropade några i klassen.

3

– Vilken otur. Det där var ett riktigt fint hopp, sa slöjdmagistern när Leila gick förbi honom.

Nu hade Leila inget hopp kvar. Ett enda hade godkänts. Hon låg på andra plats, men var inte nöjd. Hon hade mätt upp exakt samma ansats som på träningarna. Ändå hade det blivit övertramp och röd flagg gång på gång. Leila tog på sig sin varma tröja och ställde sig vid längdhoppsgropen för att se hur det gick för de som var kvar. Ingen hoppade längre i sista omgången och Leila blev tvåa. Ändå var hon lite besviken. Längdhopp var hennes bästa gren och hon hade gärna velat vinna. Inte bara för sin egen skull eller för klassens, utan för de stora killarnas skull. För att de hade hjälpt henne med träningen.

Tillsammans med Steffie gick Leila till höjdhoppet.

Killarna i deras klass hoppade nu. Det var visst bara Tobbe och en annan kille kvar. De tävlade om förstaplatsen.

– Tobias Fahlgren.

Det var Tobbes tur. Han tog av sig överdragsbyxorna och jackan och gick bort till sitt märke. Där stod han och gungade fram och tillbaka som en riktig höjd4

hoppare. Sedan tog han några steg framåt innan han ökade farten och floppade. Han var högt över ribban.

Tobbe studsade upp och gjorde segertecknet som om han redan hade vunnit. Leila och Steffie applåderade.

Tobbe tittade åt deras håll. När han såg Leila vände han hastigt bort blicken.

– Hänger du med till löpningen istället? mumlade Leila.

– Okej, gärna för mig, sa Steffie.

Just som de kom till målgången såg Leila att Aline och de andra tjejerna i femman gick ut på löparbanorna.

Aline hade gått till final. ”Pang!” Där small startskottet. Aline sköt iväg som en raket och vann loppet.

– Oj, vad snabb hon är! sa Steffie. Visste du att hon sprang så fort?

– Nej, men hon tränar friidrott för en klubb, svarade Leila och var stolt över Aline, fast hon knappt kände henne.

Steffie tog Leila under armen när de gick tillbaka till höjdhoppet.

5

– Du vet vem Alines mamma är va? viskade hon.

– Nej, vad är det med henne? undrade Leila.

– Vet du inte det? Steffie stannade och bara stirrade på Leila.

– Nej, det gör jag inte. Leila fortsatte gå mot höjdhoppet.

– Men du vet väl vem ”Melody Blue” är? Nu glömde Steffie bort att viska.

– Såklart jag vet, svarade Leila.

– Det är Alines mamma, det är hon som sjunger. De är jätterika. De har till och med en pool, inomhus!

– Hur vet du det?

– Det har Ammi och Liz sagt, du vet, Alines kompisar. De får följa med på konserter gratis. De har träffat alla möjliga kändisar. Jag fattar inte att du inte har hört det. Ammi och Liz pratar jämt om det.

– Inte med mig i alla fall. Jag känner inte dem.

– Det är faktiskt jättekonstigt att du inte vet det, fortsatte Steffie. Alla i hela skolan vet det. Alla i hela Göteborg!

Nu tyckte Leila att Steffie var ganska barnslig. Självklart visste inte alla i Göteborg att Melody Blue var Alines mamma. Leila ville inte prata om det där mer.

6

Hon hade fått syn på Tobbe som höll på att plocka ihop sina saker. Det syntes på långt håll att han inte hade vunnit.

Första höjden tog alla utom Steffie. Dels visste hon inte riktigt hur man gjorde och dels var hon mycket kortare än de andra. Leila försökte förklara för henne, men det var inte så lätt mitt i tävlingen. Precis innan det var Leilas tur att göra sitt första hopp på nästa höjd viskade Steffie: – Tobbe står och kollar på dig.

Leila blev nervös. Hon tog för kort ansats och kom alldeles för nära ribban. Hon rev förstås. Ribban hamnade på mattan och Leila landade på den. Det gjorde ont. Nästa gång sprang hon för fort och tog med sig ribban i handen. Å, vad Leila skämdes. Hon skulle vilja säga till Tobbe att gå därifrån, men det kunde hon ju inte.

I sista försöket koncentrerade hon sig. Hon tänkte på allt som de stora killarna hade lärt henne. Den här gången gick det bra. Nu flög hon högt över ribban och fick applåder av tjejerna i klassen. Ingen av dem hade 7

klarat den här höjden. Det var bara Leila och två tjejer kvar. Fast Leila ansträngde sig för att hoppa likadant på nästa höjd rev hon varenda gång. Som tur var hade Tobbe gått därifrån.

8

Leila blev trea. Steffie och de andra i klassen sa att det var jättebra gjort, men Leila var inte helt nöjd. Hon hade hoppat mycket sämre än när hon tränade på Vallen.

Nu var det lunch för deras klass. Steffie och Leila gick tillsammans till matsalen. Ryktet om Leilas andra- och tredjeplats hade spridit sig. Tack vare henne hade klassen fått många poäng. Flera klasskamrater kom förbi och pratade med henne. Leila fick veta att Ante, som hade varit sjuk några dagar, hade vunnit kast med liten boll. Och Tobbe hade blivit tvåa i höjd.

När Leila och Steffie hade ätit färdigt ställde de ifrån sig brickorna i ställningen. Där mötte de Tobbe. Äntligen sa Leila det hon hade velat säga till honom i flera dagar: – Jag tappade lappen. Det är därför jag inte har svarat än.

– Jag vet, sa Tobbe och gick ut från matsalen.

Kvar stod Leila och tittade snopet efter honom.

♦

9

I MÅL

Steffie puttade till henne.

– Vilken lapp? Hallå!

Leila svarade inte. Hur hade Tobbe sett ut? Han hade inte verkat arg, men inte glad heller. Han hade varit likgiltig, som om det inte spelade någon roll. Men hur visste han att hon hade tappat lappen? Hade han hittat den själv? Ja, så måste det vara. Fast, det kunde också vara någon annan som hade hittat den och förstått att Tobbe hade frågat chans på henne. Det tyckte nog Tobbe var pinsamt. Var det därför han var så sur?

Steffie skulle tävla i kast med liten boll och Leila skulle snart springa 80 meter. När hon gick mot löparbanorna såg hon att det var killarna i deras klass som sprang just nu. Tobbe var med och tävlade här också. Han kom iväg snabbt och blev tvåa i sitt heat. Då gick han vidare till final. Leila tog fram sina nya löparskor som 10

hon hade fått av pappa. Han var så glad över att hon hade börjat träna. Hon knöt dem som hon hade fått lära sig och joggade sedan runt lite på innerplan. Plötsligt var hon inte ett dugg nervös. Hon tyckte till och med att det skulle bli roligt att få tävla på riktigt. Vädret var soligt och luften var frisk och klar. Det kändes lätt att springa. Leila fortsatte jogga samtidigt som hon kollade hur det gick för Tobbe i finalen. Först tjuvstartade han och sedan vågade han inte satsa för fullt utan kom iväg långt efter de andra. Det var omöjligt att se om han blev fyra eller femma.

Speakern ropade ut att det var dags för försöksheat för deras årskurs. Leila hämtade sin bag och gick bort till starten. Hon brukade alltid räknas upp först i alla listor. Deras musikfröken Sandra var funktionär. Leila tyckte väldigt mycket om henne. Arton flickor skulle springa. De två bästa från varje heat gick till final, sa Sandra. Leila skulle springa i första heatet.

– Leila Adonis, sa Sandra och log mot Leila. Bana 1.

Fast Leila inte sprang så fort hon kunde vann hon överlägset. Hon tittade på de andra försöken, men det var svårt att se om någon av de snabbaste sprang for11

tare än hon. Sandra läste upp namnen på alla som hade gått till final. Det var bara Leila och Isse från deras klass.

När Leila gick ut på löparbanan igen tänkte hon på de stora killarna. Å, om hon ändå kunde vinna den här finalen! Leila koncentrerade sig och tog några djupa andetag samtidigt som hon joggade lite på stället. Hon fick en perfekt start och sprang så fort hon kunde. Hela tiden tittade hon rakt fram och försökte springa fortare och fortare. Hon hörde Mickes röst inom sig och hur han hade ropat kvällen innan: ”Tänk att mållinjen är 5 meter längre bort! Full fart förbi mål!”

Och Leila vann! Hon var långt före tvåan. Några av hennes klasskamrater som stod och tittade på vrålade av glädje. Leila var överlycklig. Hon sträckte armarna i luften och tog några glädjeskutt. Var det verkligen sant? Hade hon vunnit?

När hon stod och pustade ut kom Isse och gratulerade henne.

– Tack! Hur gick det för dig då? undrade Leila.

– Fyra, trodde Isse.

Leila föreslog att de skulle gå och fråga Sandra.

12

Isse hade blivit trea och blev jätteglad.

– Leila, har du sprungit stafett någon gång? frågade Isse.

– Nja, jag har inte tävlat, men jag vet ju hur man gör när man växlar och så.

– Ella gick hem efter maten, berättade Isse. Nu fattas det en i vårt lag. Kan inte du vara med? Om vi vinner får vi massor med poäng till klassen. Snälla?

Leila funderade. Om hon inte hade sett de stora killarna träna hade hon aldrig vågat ställa upp.

– Okej, jag är med, svarade hon.

– Härligt Leila! Isse blev så glad att hon gav henne en kram.

Leila blev lite överraskad.

– Du, vi måste leta reda på de andra och träna växlingar, fortsatte Isse. Kan du hänga med direkt?

– Visst, när är det?

– Stafetterna går sist, när alla andra tävlingar är slut, och vi börjar.

Leila fick springa sista sträckan. Och som hon sprang!

När hon växlade låg deras lag tvåa. Leila gav allt hon hade och löpte i mål långt före de andra. Lycklig och 13

andfådd väntade hon på att de andra i laget skulle komma. Då råkade hon se publiken. Hon kunde nästan inte tro sina ögon. Till och med Tobbe hoppade och skrek av glädje!

När Leila kom hem fick hon berätta om friidrottsdagen från början till slut. Det hade varit en riktig prisutdelning. Leila hade fått stå på prispallen fyra gånger. Hon hade fått sitt livs första riktiga medaljer, två guld, ett silver och ett brons. Mamma och pappa

14

blev både glada och stolta. När de hade beundrat medaljerna färdigt gick Leila in i sitt rum och hängde dem på sänggaveln. Banden var av siden och ganska breda.

De var blågula, som svenska flaggan.

– Hur gick det för My då? frågade mamma när de satte sig vid middagsbordet.

– Ja, sa pappa. Vilka grenar tävlade hon i?

Först visste inte Leila vad hon skulle svara. Sedan fick hon en idé.

– Jo, det gick jättebra. Hon är mycket snabbare än jag. Först vann hon 80 meter, sedan blev hon tvåa i både längdhopp och höjdhopp och så sprang hon stafett. De vann inte, men Ali…, eller jag menar My, hon sprang snabbast av alla, det såg man.

Mamma såg hur lycklig Leila var.

– Bjud hem henne på middag imorgon? Skjut inte upp det längre nu Leila. Pappa och jag vill så gärna träffa henne.

– Ja, det skulle vara trevligt, sa pappa.

– Ska någon av oss ringa och bjuda henne? frågade mamma.

– Nej det gör jag, sa Leila snabbt.

15

Lite då och då under kvällen påminde mamma och pappa henne om att ringa till My, men ingen svarade.

Till slut bestämde de att Leila skulle försöka få tag på My nästa dag istället.

Leila la sig som Pippi Långstrump med fötterna på kudden, så att hon kunde se ut genom fönstret. Hon låg och tittade på stjärnorna och tänkte på allt som hade hänt. Hon såg Tobbe framför sig, hur glad han hade blivit när hon hade sprungit först i mål så att deras lag vann stafetten.

Leila fantiserade om hur det kunde ha varit, ungefär som i en film. Då hade Tobbe kommit och gratulerat henne. Han hade kramat henne och viskat att de skulle ses på deras hemliga ställe. Och när de hade kommit dit skulle han ha gett henne en gullig, liten grå nalle som det stod ”I love you” på.

Innan Leila hann hitta på allt färdigt somnade hon, och sedan sov hon som en stock hela natten.

♦

16

ISBN 978-91-47-08353-4 © 2010 Lena Hultgren och Liber AB Redaktion: Sofia Warsén, Caroline Hjorth Produktion: Bertil Stålenmark Form: Toula van Rooij Omslag: Toula van Rooij (form), Jens Grönberg (illustration) Illustrationer: Jens Grönberg Första upplagan 1 Repro: Repro 8 AB, Stockholm Tryck: Kina 2010

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat enligt upphovsrättslagen. Kopiering utöver lärarens rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUSavtal är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner/universitet.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 92 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

stycken. Leila låg alldeles stilla och lyssnade. Hon var så rädd.

Vad är det som har hänt? Och vem eller vilka är det som är så elaka mot henne?

I Fällan, som är den tredje boken i KOD 45 får Leila många svåra frågor att fundera över. Bland annat varför de där tjejerna är så elaka mot henne och varför Tobbe är så konstig. Läsaren får samtidigt lära känna Leila och alla hennes nya vänner lite mer.

KOD 45

dunkade, sedan sprang de därifrån. Det lät som flera

KO D 45 FÄ L L A N • L E N A H U LTG R EN

Hjärtat bultade hårt. Cykeln välte. Det skramlade och

LE NA H U LTG R EN

Fällan

I serien KOD 45 finns fyra böcker med tillhörande arbetsmaterial: • Vittnet

• Fällan

• Hemligheten

• Branden

• Arbetsbok 1

• Arbetsbok 2

Best.nr 47-08353-4 Tryck.nr 47-08353-4

tp4708353_FallanOmsl.indd 1

09-10-26 13.26.56