Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 1
[ bubble] Den som äger det förflutna styr framtiden.
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 2
Till Anette
Mitt varmaste tack till alla er Myror därute utan vars råd och dåd Spelet inte kunnat bli verklighet. Författaren
Nyfiken på mer? Titta in på www.alfabeta.se
Copyright © 2012 Anders de la Motte Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Tryck: ScandBook, Falun 2012 ISBN 978-91-501-1472-0
Bubble inlaga
12-07-06
ı
16.51
Sida 3
Bubble [ b b l] A small quantity of air or gas within a liquid body A small, hollow, floating bead or globe Anything that is more spacious than real; a false show A cheat or fraud; a delusive scheme; an empty project; a dishonest speculation A person deceived by an empty project; a gull A small spherical cavity in a solid material To cheat, to delude (verb) A (usually temporary) state of existence, in which what you see, touch, hear, feel, and smell are under close control either by those around you or a system When an electronic device or person is remotely under surveillance (bubbled) A fantasy/dream that is so farfetched it couldn’t ever be true e v
www.brainyquote.com www.urbandictionary.com www.wiktionary.com
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 4
In a personalized world, we will increasingly be typed and fed only news that is pleasant, familiar, and confirms our beliefs and because these filters are invisible, we won’t know what is being hidden from us. Our past interests will determine what we are exposed to in the future, leaving less room for the unexpected encounters that spark creativity, innovation, and the democratic exchange of ideas. Eli Pariser
Knowledge is power. Information is power. The secreting or hoarding of knowledge or information may be an act of tyranny camouflaged as humility. Robin Morgan
It is not so important who starts the game, but who finishes it. John Wooden
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 5
Som ett knytnävsslag i bröstet – det var ungefär så det kändes. På något märkligt sätt var det som om smällen fick tiden att sakta in ytterligare. Med ens uppfattade han varenda liten detalj omkring honom. Vapnen som riktades mot hans bröst, de utdragna panikvrålen från folkmassan. Överallt kroppar som trängdes i slowmotion. Som försökte ta sig så långt bort från honom som möjligt. Men trots bevisen, trots att krutröken brände mot hans näsväggar och knallen fortfarande ekade mot trumhinnorna, vägrade hans hjärna ta in verkligheten. Som om den värjde sig för det omöjliga, otänkbara, oerhörda … Det här skulle bara inte kunna hända. Inte nu! Aldrig någonsin! Hon hade skjutit honom … HON HADE SKJUTIT HONOM!!! Pistolen pekade fortfarande rakt mot hans bröst. Hennes blick ovanför pipan var iskall, totalt befriad från känslor. Som om den tillhörde en helt annan person. En främling. Han försökte lyfta ena handen mot henne, öppnade munnen för att säga något. Men det enda ljud som kom över hans läppar var ett svagt kvidande. Plötsligt och utan minsta förvarning återfick tiden sin normala hastighet. Smärtan fortplantade sig som en våg från hans bröstkorg, fortsatte ner genom hans kropp och fick asfalten att
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 6
gunga under honom. Hans knän vek sig och han tog ett par vacklande baklängessteg för att försöka behålla balansen. I nästa ögonblick stötte hans ena häl emot trottoarkanten. En sekunds viktlöshet, medan han kämpade mot tyngdlagen. Sedan en drömlik känsla av att falla fritt. Och för hans del var Spelet därmed över.
Bubble inlaga
12-07-06
ETT
16.51
Sida 7
| A whole new [geim]?
I samma ögonblick som han vaknade insåg HP att något var fel. Det dröjde flera sekunder innan han kunde sätta fingret på vad det var som störde honom. Det var tyst. Alldeles för tyst … Sovrummet vette mot Guldgränd och han hade för länge sedan vant sig vid den ständigt närvarande ljudmattan från Söderleden några hundra meter bort. Tänkte knappt på att den existerade. Men istället för det vanliga dova trafikmullret uppblandat med en och annan siren var sommarnatten därutanför helt knäpptyst. Han sneglade mot klockradion: 03:58. Ett vägarbete, gissade han. Söderleden, Söder Mälarstrand och Slussen avstängda för ännu en omgång lappa och laga … Men förutom att VägByggare-Bob i så fall måste jobba i stealthmode började han inse att det även var andra ljud som fattades. Inga tidningsbud som slamrade med ytterportar eller fyllon som vrålade på Hornsgatan. Faktiskt knappt ett enda litet pip som antydde att det fanns en levande huvudstad därutanför. Som om hans lägenhet omslutits av en gigantisk bubbla som stängde omvärlden ute. Tvingade honom att leva i ett eget universum där vanliga regler inte längre gällde. Vilket ju på sätt och vis var helt sant … Han märkte hur hans hjärta börjat slå lite hårdare. Ett svagt rasslande från någonstans i lägenheten fick honom att rycka till. En inbrottstjuv? Nej, det var omöjligt. Han hade låst säkerhetsdörren med alla
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 8
tre låsen precis som han brukade. Dörren hade kostat en bra slant men den var värd vartenda jävla öre. Stålkarmar, dubbla hakregellås and you name it, så rent logiskt kunde inte någon ha tagit sig in i lägenheten. Men paranoiaparaplyt lät sig inte fällas ner så enkelt … Han smög upp ur sängen, tassade över sovrumsgolvet och kikade sedan försiktigt ut i vardagsrummet. Det tog några sekunder men när ögonen väl vant sig vid dunklet var resultatet entydigt. Ingenting, inte en rörelse, varken i vardagsrummet eller i det angränsande lilla köket. Allt var okej, det fanns inga som helst tecken på fara. Bortsett från den där onaturliga, tryckande tystnaden som fortfarande inte gett med sig … Han tassade försiktigt fram till fönstret och kikade ut. Inte en käft nere på gatan, vilket egentligen inte var så konstigt med tanke på tidpunkten. Maria Trappgränd var knappast vältrafikerad ens på dagtid. Avstängt för vägarbete, så måste det vara. Halva jävla Söder såg redan ut som Birkautgrävningarna, så varför inte ett nattligt totalstopp. Bobbarna höll väl still en stund för att fika … Plausible – absolut! Men ändå ville inte obehagskänslan ge med sig. Bara hallen kvar. Han tåtrippade över de nylagda golvplankorna bort mot ytterdörren, undvek noga den tredje och den femte eftersom han visste att de knarrade. När han hade någon meter kvar tyckte han sig se hur brevinkastet fladdrade till. Han frös till mitt i steget medan hjärtrytmen växlade upp. För två år sedan hade någon hällt in tändvätska genom dörren och tuttat på. En jävligt obehaglig upplevelse som för hans del slutat i syrgasmask på Södersjukhuset. Att det hela bara varit ett litet skrämskott för att påminna honom om Spelets regler, det hade han inte fattat förrän långt senare.
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 9
Han sniffade försiktigt in den stillastående luften, men utan att känna någon fotogendoft. Ändå var han vid det här laget helt säker. Ljuden hade kommit från ytterdörren. Tidningsbudet kanske, trots allt? Han tog ytterligare ett par smygande steg framåt och lade försiktigt ögat mot dörrspionen. Det plötsliga ljudet var så kraftigt att han stapplade bakåt i hallen. Helvete! För några ögonblick såg han stjärnor, hans hjärta verkade nästan ha stannat. Ytterligare ett våldsamt brak fick chocken att släppa taget. Någon höll på att slå in hans ytterdörr! Stålkarmen hade redan börjat bukta, så vem det än var måste han vara starkare än Hulken. Ett tredje brak, metall mot metall, ingen förbannad Bruce Banner utan mer troligt en rejäl slägga – kanske till och med flera. Dörrkarmen vek sig ytterligare några centimeter och han kunde plötsligt skymta låskolvarna i glipan. Ett par slag till var allt som krävdes. Han snurrade runt, snubblade över sina egna ben och föll raklång i golvet. Ännu ett brak från dörren skickade en rasslande skur av murbruk över hans bara ben. Fötterna slirade mot trägolvet, händerna letade efter fäste. Han var uppe. Snabba steg; vardagsrummet, sovrummet. Pang igen med dörren! Blodsmak i munnen, hjärtat sprängde i bröstet. Händerna skakade så mycket att han hade svårt att vrida om nyckeln i låset. Vadihelahelvetesjävlarrrrrärdetsomhänderrr … Ännu ett brak utifrån hallen, den här gången följt av ett krasande som med all sannolikhet betydde att dörrkarmen hade gett upp.
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 10
Han grep tag i sovrumsbyrån, tog spjärn mot golvet och höll nästan på att ramla omkull då möbeln enkelt gled in framför dörren. Jävla spånskiveskit! Om inte ståldörren därute kunde stoppa angriparna skulle knappast en baltisk byggsats kunna göra annat än köpa honom ytterligare några sekunder. Han vräkte sig över sängen och famlade över nattduksbordet som var täckt av tidningar och pocketböcker. Telefonen, var fan fanns telefonen!? Där! Nej satan, det var fjärren till sovrumsteven … Han hörde springande steg från vardagsrummet, grova röster som ropade åt varandra, men han var för fokuserad på sitt letande för att höra vad som sas. Plötsligt stötte hans fingrar emot telefonen, så hårt att den föll i golvet. Helvete också! Slammer från dörrhandtaget, sedan en grov röst som vrålade. ”Härinne!” HP slängde sig ner på golvet och vevade vilt omkring sig med armarna. Där var den, alldeles intill hans vänstra hand. Han slet åt sig telefonen, fumlade över knapparna. Parkinsonrycken kvar i fingrarna. Ett ett två – är lätt att slå … så faan heller. Ett brak från dörren fick IKEA-byrån att nästan tippa omkull. ”Hallå, SOS Alarm, vad kan jag hjälpa till med?” sa en torr telefonröst. ”Polisen!” vrålade HP. ”Hjälp mi…” En intensiv ljusblixt bländade honom, brände sig fast på hans näthinna. Därefter en knall som var så kraftig att han tappade luften. Sedan var dom över honom.
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 11
* ”Den är tillbaka.” ”Vanen”, la hon till när han inte omedelbart reagerade. Han slängde en snabb blick i backspegeln. ”Samma som igår?” ”Mmm”, sa hon, utan att flytta blicken från sin egen extraspegel på vindrutan ovanför passagerarplatsen. Vilken skulle det annars vara, tillade hon tyst för sig själv. ”Fyra bilar bakom oss. Har legat där en stund nu … Precis som igår och nästan på samma ställe.” ”Är du säker på att det är samma kärra? Det finns rätt gott om vita skåpbilar i stan …” ”Jag är säker”, sa hon kort. ”Sakta in lite och låt honom komma närmare.” ”Men då tappar jag bort Vippen …” Han gestikulerade mot den öppna sportbilen framför dem. ”Glöm Säpo-handboken, Kjellgren, och var lite flexibel”, fräste hon onödigt ilsket. Han släppte onödigt tvärt på gasen. Bilen bakom dem tutade irriterat och gjorde därefter en snäv omkörning. Ännu en följde efter. Rebecca öppnade handskfacket och plockade fram kameran. Hon höll den lågt och nära så att vanens förare inte skulle skymta den genom bakrutan. En ny blick i backspegeln. Teleobjektivet var visserligen bra men vanen låg fortfarande två bilar bort och delvis skymd. ”Lite till”, mumlade hon åt Kjellgren medan hon gjorde kameran redo i knät. Hon kämpade emot frestelsen att vrida på huvudet. Plötsligt bytte Vippen framför dem fil, drog över en heldragen linje och styrde upp mot Kungsgatan.
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 12
Kjellgren hade inget annat val än att göra om manövern. Hon svor tyst för sig själv, där rök den chansen. Men efter ett par sekunder insåg hon att vanen fortsatte att följa efter dem. Ännu en av bilarna mellan dem hade fallit bort och den var mycket närmre nu. Betydligt närmre än vad hon själv skulle legat om hon skuggat någon. Den tvära giren måste ha överraskat föraren. Fått honom att göra ett misstag. Hon vred försiktigt på överkroppen, tryckte fast vänstra armbågen mot sätet och tog spjärn med benen. Vanens nummerplåt doldes fortfarande av bilen mellan dem, men hon kunde skymta överkropparna på de båda personerna i förarhytten genom den tonade rutan. Långärmade ljusa kläder, några slags overaller precis som igår. Men då hade hon inte hunnit få fram kameran i tid. Den missen tänkte hon reparera nu. Bilen bakom dem blinkade plötsligt för att byta fil och hon såg sin chans. Hon vände sig blixtsnabbt om, höjde kameran och siktade på den plats där vanens registreringsskylt när som helst skulle bli synlig. Hon höll in avtryckaren halvvägs. Bilen bakom dem svängde ut. Ett kort pip medan autofokusen justerade skärpan … Avtryckaren i botten. Hon fyrade av ett par bilder. Perfekt! Hon flyttade sedan snabbt kameran och fick in förarhytten i bild. Siktade in sig på föraren och höll ner avtryckaren. Teleobjektivet surrade och den suddiga konturen bakom ratten blev med ens be-tydligt skarpare. Men i samma ögonblick som autofokusen pep började Kjellgren accelerera kraftigt och den häftiga rörelsen fick henne att tappa balansen. Då hon fått tillbaka förarhytten i bild var vanen redan långt bakom dem. ”Vafan håller du på med, Kjellgren?” fräste hon medan hon närmast i blindo sköt en radda bilder mot vanens krympande siluett.
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 13
”Vippen, Wennergren junior.” Han pekade framåt där den lilla sportbilen nästan försvunnit utom synhåll. ”Han drog plötsligt iväg som ett skållat troll. Vågade inte riskera att förlora honom.” Hon sänkte kameran och sjönk tillbaka i sätet. Fan! En snabb blick i backspegeln, men hon visste redan resultatet. Vanen var borta. Hon stegade snabbt igenom kamerabilderna på den lilla skärmen. Registreringsnumret syntes tydligt och bra, men precis som hon misstänkt var bilderna på förarhytten i princip helt oanvändbara. Skit också! Kalla det polisintuition eller vad som helst, men det var något med den där skåpbilen som oroade henne. Så snart hon kom in till kontoret skulle hon kolla upp registreringsnumret, kanske till och med ringa ett par samtal och dubbelkolla med Spaningsregistret om nu inte Vägverket gav något … Hon ångrade plötsligt att hon fräst åt Kjellgren. Hans prioritering hade varit helt korrekt. Vippen gick trots allt före och hon hade gjort exakt samma sak om det varit hon som suttit vid ratten. Kjellgren var en utmärkt chaufför, vilket var ett av skälen till att hon plockat över honom från Säpo. Han hade redan hämtat in försprånget till Vippens bil och placerat dem på sin vanliga plats strax bakom. ”Du gjorde helt rätt bedömning, Kjellgren”, sa hon och gjorde sitt bästa för att låta neutral. Han nickade bara och i några minuter satt de tysta medan de turades om att snegla i backspeglarna. ”Så när sa du att vi skulle åka upp till Fortet?” sa Kjellgren sedan, nästan överdrivet vänligt. ”Det beror lite på Blacks schema.” Hon kostade på sig att besvara hans leende.
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 14
”Okej, såg du artikeln i DN förresten? Det var en stor illustration på hur man återanvänder militärens gamla installationer till helt nya grejer. Förutom att förvandla bergrummen till serverhallar så har dom bland annat byggt om den gamla kommunikationstunneln till kusten för att kunna leda in vatten till kylanläggningen. Avancerade grejer det där. Säkerheten däruppe ska tydligen också vara något i hästväg …” Han minskade avståndet till Wennergrens bil och gjorde en liten gir för att avskräcka ett annat fordon som försökte klämma in sig mellan dem. ”Tydligen vill PayTag behålla klassningen som skyddsobjekt och det kan man ju förstå. I så fall får ju bevakningspersonalen däruppe vara beväpnad …” Kjellgren släppte Vippen med blicken ett par sekunder för att ge henne en snabb sidoblick. Hon hörde frågan komma redan innan han öppnat munnen. ”Förresten, hur går det för oss på vapenfronten, chefen …?” ”Tillståndsmyndigheten håller fortfarande på att behandla ansökan …” … igen, var hon nära att tillägga men just då började hennes mobiltelefon att vibrera i kavajfickan. Dolt nummer. Troligen ännu en telefonförsäljare eller någon före detta poliskollega som fiskade efter ett jobb … Hon flyttade tummen mot den röda ikonen för att avvisa samtalet, men ändrade sig i sista stund. Kjellgren sneglade fortfarande på henne, uppenbarligen sugen på att fortsätta diskussionen om vapenlicenserna. Det var han knappast ensam om. I stort sett samtliga av hennes nyrekryterade livvakter hade tagit jobbet under förespeglingen att de skulle få bära vapen i tjänsten. Om tillstånden gick i stöpet … Hon tryckte snabbt in den gröna ikonen på telefonen. ”Sentry Security, Rebecca Normén”, svarade hon med en överdrivet affärsmässig ton.
Bubble inlaga
12-07-06
16.51
Sida 15
”Livvaktsroteln, kriminalkommissarie Ludvig Runeberg”, sa hennes före detta chef i den andra änden. ”Tjenare, Ludde, det var länge sen. Vad kul att du ringer …” ”Det tror jag inte du kommer att tycka när vi pratat klart, Normén …” Något i hans tonfall fick henne att omedvetet räta på sig. ”Du bör nog komma hit upp till polishuset, helst på en gång om du kan …” Telefonförbindelsen hackade och hans röst försvann några sekunder. Men en del av henne hade redan räknat ut fortsättningen. Hennes mage drog ihop sig till en knut. Nej, nej, nej … ”… din lillebror.”