9789171261670

M o ’ å!

Knur

Barnprogrammen vi minns – eller helst vill glömma

Göran Everdahl Bokförlaget Max Ström

Kom nu’rå! 8 De första åren 10 Dockinvasion 18 Dramaöverdåd 32 För läskunniga 46 Hjältedjur 56 Astrids barn 62 Tecknad abstinens 78 Raffel och rys 92 Vänster eller inte? 102 Över järnridån 112 I verkligheten 120 Lek och lär 126 Barnsligt skoj 138 Liv i luckan 146 Vänster Testbilden, den första svenska i färg, som mötte otåliga barn innan barnprogrammen började på 1970-talet. Flickan var dotter till en SVT-fotograf och dockan hette Skrållan.

Nästa uppslag Tant Anita och Televinken i teknisk framkant; tidig färgtevesändning år 1967.

Patrik och Putrik började som reklamfigurer på bio redan år 1945, men sadlade om till teve och public service på 1950-talet med stor framgång.

6

Patrik och Putrik började som reklamfigurer på bio redan år 1945, men sadlade om till teve och public service på 1950-talet med stor framgång.

8

Kom nu’rå!

Barnteve ger inte bara minnen, utan känsloladdade minnen. På gott och ont. Kråkguldet, thriller för unga, skrämde nästan ihjäl mig när jag var sju.

De flesta teveminnena är förstås av mer godartad karaktär. Vi på Saltkråkan har blivit sinnebilden för svensk sommar och miljoner har lärt sig räkna med Fem myror är fler än fyra elefanter.

Man kan bli för gammal för att se på barnteve, men man blir aldrig för gammal för att se tillbaka på barnteve. Och det är omöjligt att tröttna på att gräla om barnteve. Den förvirrade debatten om Vilse i pannkakans eventuellt fördärvande påverkan tycks aldrig ta slut. Jag har också hört medelålders, vanligtvis sansade människor, höja sina röster i gräl om vem som är bäst i Vi på Saltkråkan, djurvännen Pelle eller pratkvarnen Tjorven. (Personligen tillhör jag den mänsklighetens spjutspets som sätter den underhållande mytomanen Stina främst. Och provoceras fortfarande av den olidliga Malins storasysterliga beskäftighet.)

I den här boken har jag plockat ut just mina russin ur barntevekakan och samlat dem i kapitel med olika teman. Ibland går de in i varandra. Alla försök att begränsa exempelvis dockor, eller för den delen Staffan Westerberg, till ett enda kapitel eller en genre har visat sig fåfänga. Några ämnen är helt enkelt för mäktiga!

Det finns förstås många sätt att uppfatta barnteve: som pedagogiskt redskap, eller som konst, eller som en sorts termometer för samhällsutvecklingen. Jag har valt ett annat synsätt – barnteve som en del av mitt och ditt liv, helt enkelt. Som kollektiva minnen. Ofta ljusa, någon gång hotfulla, inte sällan absurda. Men de sitter där de sitter.

Dagens nyhetsbrus förgår, Professor Balthazar består.

Ovan Kristina Jämtmark som lögnaktiga Stina i en av Saltkråkan-filmerna, 1964.

Vänster Staffan Westerberg i den evigt omstridda Vilse i pannkakan från 1975. Observera det glada Märklinland­skapet på tallriken – undra på att Staffan inte ville äta upp!

9

10

De första åren Televisionens införande i Sverige 1956 var vad vi kallar En stor händelse. Tvåkammarriksdagen, okej. Unionsupplösningen, visst. Men inte slår de teve.

Efterkrigstiden i stort innebar att konsumtionssamhället föddes, med överkomligt prissatta tvättmaskiner, frysboxar, personbilar. De sekretärliknande televisionsapparaterna kom att utgöra det slutgiltiga beviset på att en ny tid verkligen hade randats, för vardagsrummet och för världen. Första halvan av 1900-talet, som skänkt mänskligheten totalitära ideologier, två världskrig och en ekonomisk depression, var äntligen slut.

Vad fanns att se på de tidiga, snålt tilltagna svartvita skärmarna? Inte mycket.

Svensk teves första julafton erbjöd inte mer än två timmar och tio minuters sändning, och bara tre programpunkter. Men en av dem var Andy Pandy – det första barnprogrammet i svensk teve.

I USA hade utvecklingen gått snabbare: sedan 1947 dompterade en skränig buktalardocka vid namn Howdy Doody en hel generation småglin. Han kallade sin studiopublik ”the peanut gallery” och lät dem sjunga med i klämmiga reklam­jinglar för till exempel Colgate tandkräm och 3 Musketeers Candy Bar. Den brittiska marionettdockan Andy, iklädd clowndräkt, var av en mer sober sort – faktiskt helt stum.

Detta hindrade inte att Andy Pandy blev Ovan Howdy Doody, högljudd och legendarisk barnprogrampionjär 1947–1960.

Vänster Andy Pandy, 1950 års modell, med sambon Teddy. Andy har moderniserats i flera omgångar genom åren, senast 2002. Då fick han äntligen sitt eget hus och slapp ut ur sin picknickkorg.

11

Humle och Dumle bland livsmedlen i sitt kära skafferi. På skiva lösgjorde de sig från mathyllorna och begav sig ut i världen, bland annat till vilda västern. Om någon undrar hur ett par upp och nervända hakor ser ut när de går ut i världen kan jag, med ledning av skivomslagen, berätta; som ett par vagt hotfulla biljardbollar.

Med stela ansikten på. Dröm vackra drömmar!

17

Dockinvasion Andy Pandy och Felindaskolan var bara början. Under många år var barnteve i stort sett lika med dockteve. Det förekom dockor som mödosamt animerades bild för bild under dessa år, som de energiska trollen Patrik och Putrik, ursprungligen reklamfigurer för Samarin, och de norska tandtrollen Karius och Baktus efter den klassiska bilderboken av norrmannen Thorbjørn Egner. Mindre tidskrävande och arbetsintensiva kasper- och marionettvarianter var dock betydligt vanligare.

En av de tidiga succéerna på området, och dessutom Sveriges kanske mest långlivade showbizduo, blev Anita och Televinken. Var för sig var de blott en tevehallåa och en liten marionett. Tillsammans: Dynamit.

Den ursprungliga marionetten köptes av Anita Lindman under en semesterresa till London, och utan att be om medgivande från någon chef började hon ta den till hjälp när hon arbetade som hallåa i barnteve. Hon bad olika tevetekniker om hjälp att hålla upp dockan och att svara ”ja” eller ”nej” när så krävdes. Vid tredje framträdandet hette teknikern Ola Lundberg. Han improviserade och lät dockan käfta tillbaka i direktsändning, förbättrade den tekniskt och blev Televinkens eviga röst och själ.

Snart kom skivor och böcker om och med Televinken och, nästan ofrånkomligt för tevekändisar under denna tid, framträdanden i folkparkerna.

Anita och Televinken kompletterade varandra perfekt. Om Fred Astaire och Ginger Rogers sades ofta: ”Han ger henne klass, hon ger honom sex.” Om det supermatchade tant/trädocka-paret kan konstateras att han gav henne bus och hon gav honom stadga. Dock förföll tant Anita aldrig någonsin till att bli en tjatig eller kvävande auktoritetsfigur. Hon kunde ibland bli lite överväldigad av sin superenergiska partner – idag hade Televinken utan tvivel fått dras med en Ovan Anita och Televinken på skivomslaget till ”Julstök på Skansen” från 1970.

Vänster Patrik och Putrik började som reklamfigurer på bio redan år 1945, men sadlade om till teve och public service på 1950-talet med stor framgång.

19

bokstavsdiagnos – men för det mesta hade Anita lika kul som han.

Detta strävsamma par känns numera så evigt och självklart att det är lätt att glömma hur gåtfull deras relation egentligen är. Mor och son?

Syskon? Är tant Anita permanent barnvakt eller rentav någon sorts skolfröken? Har Televinken stannat i växten?

Anita Lindman kommenterade själv i Röster i radioTV år 1976: ”Det vore kanske något för en psykoanalytiker att ge sig på. Mamma och barn är vi inte. Tonen är ju ganska vanvördig och respektlös – men med ganska stor vänlighet i botten. Vi kanske lever ihop i ett ålderslöst samhälle.” Så lämpligt. Anita och Televinken skyr alla etiketter, ett tidigt queerförhållande bortom stela köns- och åldersstereotyper!

Televinken, det evigt busiga barnet, besatt också en otippad pedagogisk ådra.

Detta märktes ända från 1960-talets skivor med undervisning i högertrafik (30 000 ex distribuerades i NTF:s trafikklubb!) fram till 1990-talet, när han docerade om säker sex i Mark Levengoods teveserie Mark och hans grannar.

En annan tidig docksuccé var den nederländska importen Fablernas värld som skapades av Leen Valkenier och Thijs Chanowski 1968 och snabbt spred sig till 40 länder över hela världen.

Den svenska versionen kändes ändå personlig, vilket rimligen berodde på att manusförfattaren, Olle Adolphson, ofta förändrade repliker och intriger grundligt för att passa hemmapubliken. Pentti Varg, självömkande och ständigt på väg till Läskiga skogen för att deppa, omtolkades till en nedflyttad norrlänning. Tango Räv var en snajdig stockholmskis och de strävsamma men fyrkantiga bröderna Bäver fick bli göteborgare. Överhuvudtaget hade serien, som sändes i korta femminutersavsnitt, en häpnadsväckande lång rollista: Fröken Stork, Janne Korp, Drulle Sköldpadda, Systrarna Hamster, Fru Myra plus ett trettiotal andra – detta var en myllrande rundmålning i miniformat. Och då har jag inte ens nämnt Charles Murmeldjur.

Det var Jakob Uggla, han som alltid avslutade med ”Simma lugnt!”, som meddelade Jakob Uggla (svensk röst: Lars Edström) i Fablernas värld, 1968.

22

Det rika menageriet i Fablernas värld omfattade den depressive Pentti Varg, bröderna Bäver, Moss Hare, Janne Korp och många andra. På nedre bilden: Thijs Chanowski – djurens upphovsman.

23

det senaste från en sagovärld med det praktiskt heltäckande namnet ”Skogen med alla djuren”. Dockorna var av filt och färggranna, vilket inte var oviktigt i början av 1970-talet när färgteve fortfarande var en nyhet. För många barn blev de svenska rösterna, som Bert-Åke Vargs Pentti och Yvonne Lombards Fröken Stork, minnen för livet.

Alla var dock inte lika entusiastiska. En predikant som i kvällstidningarna benämndes ”Aneby-pastorn” gjorde sig ökänd 1972 genom att säga upp sin tevelicens i protest mot det råa språket i rutan. Han ansåg att djuren i Fablernas värld svor. En definitionsfråga, antar jag. Döm själva utifrån en av Penttis minimonologer, som alltid levererad i Läskiga skogen där han denna gång fastnat i en trädrot. ”Men huvvaligen! Va ska det här likna – ensam och övergiven under ett av skogens vilda träd, brutna armar och ben och ja vet int’ va’! Platt som en pannkaka vetja. Förbaskade träd, släpp mä sa ja! Dra ända in i innerst …”

Godnattstunden med Beppe Wolgers, 1968–1974. Medsols från vänster: Gäspan, Busan, Beppe (”jättebabyn i knasluvan”, enligt Busan), Kraman, Hungran och Sigrid – dockvärldens gåtfulla sfinx.

24

Senare drämmer den desperata vargen till med: ”Å ditt fördömda träelände, järnplåtars järnvägar, väck me dä! Hjälp, ja tror ja ha blive toki!”

Vargen blev senare radionämndsanmäld när han undslapp sig ett jämförelsevis diskret ”jädrans”. Nämnden valde dock att fria Pentti: ”Detta uttryck är enligt Radionämndens mening motiverat av programsammanhanget och Radionämnden finner därför inte fog för anmärkning mot programavsnittet.”

En seger för yttrandefriheten! Både i Läskiga skogen och världen i stort.

Beppe Wolgers Godnattstunden, som ofta och felaktigt kallas ”Beppes godnattstund”, var en annan dockklassiker från dessa år. Till skillnad från många andra barnprogram är det inte det minsta klämkäckt, tvärtom känns det lämpligt nog rätt sömnigt. Formen är enkel: Beppe ligger i sin himmelssäng och vill sova, något som stöter på patrull från de många dockor som befolkar sänggaveln. De mest publikknipande var Hungran och Busan, men även den keliga Kraman fick en försvarlig beundrarskara.

Den självklara slutpunkten i programmet, perfekt för en åldersgrupp som sällan är för fin för lite rejäl dasshumor, kom när dockan Sigrid från sin potta skrek ”FÄRDIG!!” Varje gång fick en bekymrad Beppe konstatera: ”Det blev inget den här gången heller.”

Till skillnad från de andra pratglada dockorna var den monomana Sigrid något av ett mysterium. Allt vi fick veta om henne var att hon hade gäll röst och mångårig förstoppning. Sigrid, var är du nu? Ät fibrer.

Staffan Westerberg lät liksom Beppe Wolgers sina dockor förkroppsliga poesin i livet, men sällan på ett lika folkligt vis. Tidiga Westerberg-produktioner som Det bara händer! (1971) och Den lilla teatern spelar för dig (1973) gick ständigt i repris under 1970-talet. Deras talande kartonger, blyga raggsockor och bullriga potatisfigurer har med tiden blivit symboler för sin tids barnteve.

Katt- och hundduon Misse och Moje – som enligt den rimmande signaturmelodin Misse och Moje var Drutten och Jenas misstänkt ugnsvantslika vikarier när Sveriges Magasin sändes från Göteborg 1975.

25

26

Ovan Ernie och Bert, galjonsfigurer i Sesame Street sedan 1969. Bor ihop, men är bara vänner.

Under Marimba, Lucia och Åke T. Grönqvist i svenska Hotell Kantarell, 2007.

Vänster Lillstrumpa och syster Yster, två levande yllesockor ur Staffan Westerbergs byrålåda. De dök upp i Julkalendern 1983 och höll igång fram till 1989.

27

Klassiska dockor: Kermit och miss Piggy i Mupparna, 1977, Skrotnisse och Kalle i Skrotnisse och hans vänner, 1978, Pingu, startår i SVT 1991 och Jim Hensons Fragglarna från 1983. Även människor kan bli docklika och älskade med rätt kläder, som Björne (Jörgen Lantz) i Björnes magasin, 1987, och kossan Doris (Magdalena In de Betou, här med grävlingen Gösta) i Abrakadabra, 1997. Doris dans med statsminister Göran Persson blev klassisk.

Loranga, Masarin och Dartanjang, Barbro Lindgrens anarkistiska barnbok fr책n 1969, har blivit teater, opera och tecknad film. Men redan 1975 gjordes en udda teveserie, en dockversion i stillbilder.

31

Patrik och Putrik började som reklamfigurer på bio redan år 1945, men sadlade om till teve och public service på 1950-talet med stor framgång.

32

Dramaöverdåd Finns det svensk barnserie som är otvetydigt bäst?

En klassiker som höjer sig över mängden och kan ses som en milstolpe, ungefär som Beatles Sgt. Peppers-album för popmusiken?

Kanske inte. Men en kandidat är Den vita stenen. Som romantiskt sinnat drama för yngre saknar serien motstycke. Åtminstone om man ska tro ett par generationer svenska barn som antingen avnjutit urpremiären 1973 eller en av de många repriserna. För en annan åldersgrupp fyller Ebba och Didrik från 1990 samma funktion. Båda serierna är medryckande och underhållande, men de var också genomarbetade och de tog sin publik på allvar. Produktionerna fick kosta pengar. Ett sympatiskt drag.

För säga vad man vill om svensk teves dramasatsningar för barn, men det snålas inte. 24 avsnitt julkalender varje år, Astrid Lindgren-filmatiseringar som ofta tilldrar sig i förfluten tid eller i fantasivärldar.

Så varför förvånas över att den första stora dramaserien för barn också blev en av svensk televisions tidiga, stora ekonomiska skandaler?

När Villervalle i Söderhavet, om en 13-årig svensk pojke med familj på tropisk ö, sjösattes 1962 var det inte bara Sveriges mest påkostade barnserie, utan svensk teves största satsning överhuvudtaget dittills. Kontikiseglaren och söderhavsexperten Bengt Danielsson skrev, Torgny Anderberg regisserade och inspelningsplatsen var bildmässig som få: Tahiti!

Kostnaden och därmed kritiken blev massiv. En miljon kronor? När man lika gärna hade kunnat segla i Stockholms skärgård eller Bohuslän? Det var en fantasisumma vid denna tid.

Faktum är att projektets generösa budget dessutom överskreds med råge.

Vädret var inte lika vackert som prognoserna lovade, inspelningen drog ut på Ovan Villervalle i Söderhavet. Hutlöst dyr, men räddad av tyskarna.

Vänster Ulf Hasseltorp som Hampus alias Farornas Konung och Julia Hede som Fia, även känd som Fideli, med Den vita stenen – amuletten som vandrade mellan dem i avsnitt efter avsnitt år 1973.

33

Den vita stenen var en verklig storsatsning – 13 delar barndramatik hör inte till vanligheterna i svensk tevehistoria, om man inte räknar jul­kalendrar. Men vågspelet lönade sig. Göran Graffmans teveöverföring av Gunnel Lindes bok från 1964 blev en klassiker, med rum för både poesi och spänning.

35

tiden, statisterna var dyrare än beräknat (lönerna drevs upp när Myteriet på Bounty med Marlon Brando filmades på Tahiti strax innan) och den tunga kamerautrustningen var inte idealisk för att kuskas runt mellan små korallöar.

När seriens 13 avsnitt sändes 1963 var kritikerna inte nådiga. Svenska Dagbladets rubrik var typisk: ”Träaktigt i Söderhavet.”

Ekonomiskt blev Villervalle i Söderhavet faktiskt ingen katastrof, alla ramaskrin till trots. Den exotiska miljön försäkrade att programmet exporterades med viss framgång. Danke schön för den tyska marknaden!

Men efter detta storslagna startskott blev dramasatsningarna begripligt nog ändå något mer försiktiga. Här kommer Petter och Petter kommer igen från 1963 med manus av Hans Peterson tilldrog sig hemmavid, i ekonomiskt överkomlig svensk landsbygdsmiljö: Petter var en stadspojke som flyttade till vischan. Spännande vuxenserier som exempelvis Farlig kurs blev föregångare till Leif Krantz thrillers för unga, som Modiga mindre män och Kullamannen. År 1964 inleddes dessutom Astrid Lindgren-åldern i svensk television på allvar med Vi på Saltkråkan. Äntligen fick de skärgårdsträngtande kritikerna från Villervalle-tiden sin vilja igenom! Men riktig fart tog det svenska tevedramat för ungdom 1969 – kanalklyvningens år. Ingrid Edström tillträdde som chef för TV2:s barnredaktion och blev kvinnan som drog igång en guldålder för ambitiöst barn- och ungdomsdrama.

Den nya kanalens första stora barnsatsning var Mumintrollet i 13 delar, i regi av Viveca Bandler. Det var ett samarbete med finsk teve, Lasse Pöysti var det oroliga Mumintrollet och Birgitta Ulfsson hans ultratrygga muminmamma. Denna inspelning (där trollen på ett oroväckande sätt tar av sig sina huvuden, här kallade ”näsor”) ska inte förväxlas med julkalendern från 1973 eller ännu senare animerade muminversioner.

Många av serierna från denna tid var samhällsrealistiska, eller ”vänster” som belackare gärna sa när det begav sig. Kay Pollaks Den hemliga verkligheten från 1972 handlade om en mobbad pojke, Peters baby från 1978 med Peter Malmsjö i huvudrollen, om en tonåring som får en, ja, baby.

Bland de mer påtagligt samhällsengagerade ungdomsserierna från tiden Mumintrollet. ”Varr er min neeeeca…?” citerade svenska tidningar Lasse Pöysti på klingande finlandssvenska år 1969. Just här har Pöysti som Mumintrollet näsan/huvudet under armen. Tove Jansson och hennes bror Lars skrev manus.

36

Bertil Norström, Claes Elefalk och Pia Arnell i Den hemliga verkligheten, 1972, Christian Peters som Petter i Här kommer Petter, 1963, och Peter Malmsjö i Peters baby, 1978.

37

Ovan Bengt Stenberg i Dagar med Knubbe, 1978, Jesper Lager och Ulrika Hansson i Hästens Öga, 1987.

Höger Pojken med guldbyxorna spelades av Harald Hamrell, enligt Göteborgs-Posten ”en 13-årig filmbiten lintott”, som 1974 tillsammans med kompisar redan spelat in kortfilmerna Snorre och mumien samt Snorre tänker på självmord. Vuxenkarriären som regissör av bloddrypande Beck-filmer känns redan utstakad.

38

39

märks Tjejerna gör uppror från 1977 i regi av Judith Hollander med den återkommande frasen ”Släng dig i väggen, du fattar ju inte vad det handlar om!” Också De rödas uppror (1973) med manus och regi av Harald Stjerne hade ideologiska övertoner, men var inte ett nutidsdrama som de andra serierna, utan utspelades på 1930-talets bakgårdar i Stockholm.

De rödas uppror bygger på en roman av Harry Kullman. Många av de bästa serierna från denna period har samtida ungdomsböcker som grund. Max Lundgrens Pojken med guldbyxorna filmades för teve 1975 av Leif Krantz med en ung Harald Hamrell i huvudrollen, som hivade ett ändlöst antal hundralappar ur sina ymnighetsjeans. Efter en Joakim von Anka-liknande inledning gör gossen det rätta och försöker enligt dåtidens förväntan slussa över pengarna till u-länder.

Maria Gripes Julia och nattpappan samt Pappa Pellerins dotter – det är den som handlar om den skånska tjejen ”Lopp-Loella” – blev också uppskattade teveserier 1971 respektive 1974. Peter Schildt, som senare skulle regissera klassiska

Ovan Pappa Pellerins dotter, teveserie från 1974 efter Maria Gripes bok i regi av Stellan Olsson.

Höger Mona Eng och Peter Schildt i Julia och nattpappan, regi av Stellan Olsson, som senare fortsatte samarbetet med författarinnan Maria Gripe i Pappa Pellerins dotter. Schildt hann även leda brevprogrammet Ventilen innan han själv blev regissör.

40

41

Unga huvudroller i svensk tevehistoria: Tjejerna gör uppror, 1977, anförda av tuffa Asta (Martha Branting), kommunisten Palle (Mats Nordström) i De rödas uppror, 1973. Ellen Fjaestad och Carl-Robert Holmer-Kårell som Eva & Adam, 1999, Jimmy Ekelund och Christina Gunnarsson i Rädda Joppe – död eller levande, 1985. Benny Haag var Xerxes, 1988, och Johan Widerberg Didrik i Ebba och Didrik, 1990.

ungdomsserier som Ebba och Didrik, Xerxes och Glappet, spelade nattpappan i första serien.

Tappra flickhjältinnor från Katarina Taikons Katitzi till Martha Sandwall-Bergströms Kulla­ Gulla blev också teve, 1979 respektive 1986.

Båda var ungdomsdramer med underdog­ perspektiv, romernas och torparnas.

Men Gunnel Linde tillhör ändå de svenska barnboksförfattare, vid sidan av Astrid Lindgren, vars verk överförts till teve med störst framgång. Hennes Pellepennan och Suddagumman (1964) och Löjliga familjerna (1971) älskades av de yngsta, och äventyrsserien Upp med händerna (1974) var hennes satsning för att få svenska barn att lära sig teckenspråk. Men hennes största framgång måste vara Den vita stenen (1973), en kärlekssaga som på något vis lyckas vara både drömsk och helt osentimental samtidigt.

Göran Graffmans regi bidrog till tonträffen, liksom huvudrollsinnehavarna Julia Hede och Ulf Hasseltorp (som också spelade Tvärsan i Dante – akta’re för Hajen!

1978, en film som aldrig anklagats för att vara drömsk).

Rena humorserier lyste dock med sin frånvaro. Men 1988 blev Ulf Starks och Rumle Hammerichs ofta absurda Dårfinkar och dönickar en framgång. År 1990 fick svensk teve en ny succé i kärleksgenren, Ebba och Didrik med Lisen Arnell och en mycket ung Johan Widerberg i huvudrollerna.

När man ser tillbaka på barn- och ungdomsdramat i svensk teve slås man av det nästan guldbyxartade överdådet. Det har gjorts så många dramaserier för barn, och så många av dem håller än idag.

Försök att se om en gammal svensk spänningsserie för vuxna, som till exempel Halsduken eller Håll polisen utanför, utan att dra på munnen – omöjligt. Kullamannen, eller för den delen Den vita stenen, är å andra sidan evigt unga.

Så den fåkunnige som av någon dunkel anledning ser ner på barndramatik eller hävdar att den är mindre intressant än teveserier för vuxna, han förtjänar bara en respons: Släng dig i väggen, du fattar inte vad det handlar om!

Ovan Dårfinkar och dönickar, 1989, Lena Strömberg som huvudpersonen Simone – även känd som Simon, efter en radikal hårklippning.

43

Edith Unnerstads böcker om Pip-Larssons, excentrisk familj på vift till sjöss och i bryggarvagn, har tevefilmats två gånger, 1971 (till höger) och 1998. Detta är en sällsynt ära i den svenska barntevevärlden: inte ens givna succéer som Emil i Lönneberga eller Teskedsgumman har omtolkats för nya tevegenerationer.

45

register Halvfeta siffror hänvisar till bildtexter

Abrakadabra 28 Agaton Sax 82 Alf 68 Alfons Åberg 79 Alla vi barn i Bullerbyn 63, 66 Allrams höjdarpaket 146 Andy Pandy 11–13, 11, 15, 19 Anita och Televinken 5, 19, 19, 20, 22, 158

Anne på Grönkulla 50, 51 Anslagstavlan 80, 81 Bamse 85, 88 Barbapapa 79, 79 Barna Hedenhös 85, 85 Barnen i Höjden 153 Barnjournalen 122, 123 Benny 85 Bert 142, 143 Bert – den sista oskulden 142 Beverly Hills 52, 53 Björnes magasin 28 Black Beauty 50, 56, 58, 59 Boktipset 133 Broster, Broster! 107, 107, 108 Bröderna Lejonhjärta 70 Buffy och vampyrerna 98, 99, 99 Bullen 123, 124 Catweazle 46, 46 Clownen Manne 143 Dagar med Knubbe 38 De rödas uppror 40, 42 Den hemliga verkligheten 36, 37 Den lilla teatern spelar för dig 25 Den påhittiga haren 116 Den vita stenen 33, 33, 34, 43, 139 Det bara händer! 25, 108, 109 Det blir jul på Möllegården 148, 149 Det var en gång 84

156

Det var en gång – en cellsam historia 84 Dieselråttor och sjömansmöss 149 Disneytajm 89, 139 Djungelboken 60 Doktor Snuggles 88, 89 Drutten och Jena 29, 115, 115, 118 Dårfinkar och dönickar 43, 43 Ebba och Didrik 33, 42, 43 Elefantpojken 60 Emil i Lönneberga 44, 69, 73 Eva & Adam 42 Evas superkoll 122, 134 Fablernas värld 22, 22, 23, 24, 29 Fame 50, 52 Familjen Flinta 84, 85 Farbror Frippes skafferi 139, 140 Farbrorn som inte vill va’ stor 87 Felindaskolan 12, 12, 19 Fem myror är fler än fyra elefanter 9, 29, 127, 127, 131, 153, 154 Flipper 56, 56 Follyfoot 48, 50 Fragglarna 28, 29 Fredax 123 Frukostklubben 13, 15 Från A till Ö 129, 131

Galaxer i mina braxer, sa Kapten Zoom 102, 102, 108 Gennadij och Tjeburasjka 118 Glappet 43 Gomorron Sverige 15 Godnattstunden 24, 25 Hajk 133 Halvsju 114 Herkules Jonssons storverk 148, 149, 153

Herr Barbalander 134 Hotell Kantarell 27 Howdy Doody 11, 11 Humle och Dumle 15, 15, 16

Hur bär du dig åt människa? 139 Huset Silfvercronas gåta 94, 102, 102 Här kommer Petter 36, 37 Hästens Öga 38 Häxan och lejonet 53 Häxan Surtant 139, 139 I regnbågslandet 153 Ika i rutan 140 James, 15 år 50, 52 James, 16 år 50 Jetsons 84, 85 John Blund 113–115, 113, 115 Jul i Kapernaum 150 Jul i Mumindalen 146 Julens hjältar 150, 153 Julia och nattpappan 40, 40 Julius Julskötare 152, 153 Julkalendern 27, 107, 146, 148, 148, 149, 153, 153

Julstrul med Staffan och Bengt 152, 153

Kalle Anka 80, 80, 146 Kalles klätterträd 87, 89 Karius och Baktus 19 Karl-Bertil Jonssons julafton 90 Karlsson på taket 68, 69 Kartonghuset 134 Kaspar i Nudådalen 152 Katitzi 43 Kenny Starfighter 142, 143 Kikis expressbud 75, 75 Klotet 130, 131 Kroppen 136 Kråkguldet 9, 93, 94, 95, 96, 100 Kulla-Gulla 43 Kullamannen 36, 43, 93, 93, 94, 95, 96, 100

Kurt Olssons julkalender 139, 154 Lassie 56, 56, 59, 59 Lennart Hellsings ABC 82

Lilla Anna och långa Farbrorn 89 Lilla huset på prärien 53 Lilla spöket Laban 82, 89 Lillstrumpa och syster Yster 27 Livet kan börja 53 Livet kring trettio 50 Loranga, Masarin och Dartanjang 30 Löjliga familjerna 43, 139 Lördags 121, 121, 123 Madicken 63, 63, 69, 69, 70 Magister Flykt 87 Mark och hans grannar 22 Matematik från början 129 Min vän från Mars 68 Misse och Moje 25, 25 Mitt så kallade liv 50 Modiga mindre män 36, 93, 93, 94 Mullvaden Krtek 114 Mumintrollet 36, 36 Mumlan 130 Mupparna 28, 29 Muppet Show, The 29 Mysteriet på Greveholm 152, 153 Måndagsposten 13 Mästerdetektiven Blomkvist 63 Nanou, simmarflickan 50 Nils Karlsson Pyssling 63 Osten är slut 29 Pan Tau 113, 113 Pang i plugget 53 Pappa Kartong 108 Pappa Pellerins dotter 40, 40 Patrik och Putrik, 19, 19 Pellepennan och Suddagumman 43, 139, 142

Peters baby 36, 37 Petter kommer igen 36 Pingu 28 Pip-Larssons 44 Pippi Långstrump 63, 69, 70, 75

Plupp 89 Pojkarna på Flaxton 46, 46, 54 Pojken med guldbyxorna 38, 40 Pollyanna 50, 50 Professor Balthazar 9, 117, 117 REA 122 Rin Tin Tin 56 Ronja Rövardotter 76 Rädda Joppe – död eller levande 42 Räkna med skägg 131 Sagostunden 81 Saltkråkan 9, 9, 36, 63, 64, 66, 69

Sant och sånt 133, 134 Scooby-Doo 98, 98 Sesam 29, 127 Sesame Street 27, 29, 127 Sigges cirkus 13, 15, 15 Simpsons 115 Skrotnisse och hans vänner 28,

Två snubbar 116 Tårtan 107, 107, 142, 144 Upp med händerna 43 Urcellen Ellen 134 Wallace & Gromit 29, 29 Veronica Mars 99 Vi på Saltkråkan 9, 9, 36, 63, 64, 66, 69

Ville, Valle och Viktor 102, 104 Ville, Valle och Viktor upptäcker Sverige 102 Villervalle i Söderhavet 33, 33, 36 Vilse i pannkakan 9, 9, 108, 110 Världens bästa Karlsson 68, 69 Xerxes 42, 43 Zvampen 139, 139

29, 29

Snorre och mumien 38 Snorre tänker på självmord 38 Solfilmen 81 Sommarlovsmorgon 146 Stjärnhuset 152 Stora skälvan 94, 96 Sune 142 Sveriges Magasin 25, 29, 79, 115, 115 Svenska Sesam 29 Teletubbies 115 Teskedsgumman 44, 148, 148 Titta, leka, lära 129 Tjejerna gör uppror 40, 42 Tomtemaskinen 152 Trazan Apansson 139 Trazan Apansson – julens konung 140

Trolltider 150 Tummen 89 Ture Sventon, privatdetektiv 153, 153

157

Bildkällor 20th Century Fox 52:1 Almqvist, Bertil 85 Andréasson, Rune 88:1 Antonsen, Stein 43 BBC 10, 50, 53:2 BBC Enterprises/Aardman 29

Bergström, Gunilla/Svenska Filminstitutets bildarkiv 78 Borg, Inga 89:1 Buena Vista 80 CTW/Richard Termine 27:1 Dallas Stockholm 122:2 Eriksson, Alvar 18 Filmlance & PennFilm Studio 82:1 Getty Images/NBC Television 11 Getty Images/Warner Bros. 84:2 Hanna-Barbera Productions 84:1 Högberg, Mats 146 IBL Bildbyrå/Everett Collection 52:2, 52:3 IBL Bildbyrå/Pictorial 98 IBL Bildbyrå/Scope 99 Jim Henson Company 28:4 Kylén, Lars-Åke 28:2 Landström, Olof/Poj Filmproduktion AB 86, 87:1, 87:2 London Weekend Television Ltd. 47 Lundin, Ragnar 20–21 Löfgren, Ulf 142 Meyer-Ateljéerna 107, 144–145 Miler, Zdenek 114 MovieMakers 42:1 Nilsson, Pål-Nils 6–7 NordArt 96:2, 97 O’Kelly Polyscope 88:2 PennFilm Studio 90–91 PennFilm Studio/Svenska Filminstitutet 83 PennFilm Studio/Sveriges Television 81:3 Procidis 84:3 Rundfunk Berlin-Brandenburg 112 Runesson, Hans 8, 110–111 Sandberg, Lasse 89:2 Scanpix/RIA Novosti/Iliya Pitalev 118–119

Sellberg, Roger 39 Slovak television 116:1 Stellan Olsson Film AB 40 Sullivan Films Distribution Inc. 51:1, 51:2 Svensk Filmindustri Tjorven, Båtsman och Moses ©1964 AB Svensk Filmindustri 9 Tjorven och Skrållan ©1965 AB Svensk Filmindustri 66:1 Tjorven och Mysak ©1966 AB Svensk Filmindustri. Stillbildsfoto: Sven-Eric Delér 64–65, 66:2 Emil i Lönneberga ©1971 AB Svensk Filmindustri. Stillbildsfoto: Lars Erik Svantesson 73:1 Emil och griseknoen ©1973 AB Svensk Filmindustri. Stillbildsfoto: Lars Erik Svantesson 72, 73:2 Karlsson på taket ©1974 AB Svensk Filmindustri. Stillbildsfoto: Jan Borgfelt 68:1, 68:2, 68:3 Bröderna Lejonhjärta ©1977 AB Svensk Filmindustri 70, 71 Madicken på Junibacken ©1980 AB Svensk Filmindustri. Stillbildsfoto: Bengt Wanselius 69 Ronja Rövardotter ©1984 AB Svensk Filmindustri. Stillbildsfoto: Joakim Strömholm & Denise Grünstein 76–77 Mer om oss barn i Bullerbyn ©1987 AB Svensk Filmindustri. Stillbildsfoto: Åke Ottosson & Denise Grünstein 67 Nils Karlsson Pyssling ©1990 Stillbildsfoto: Janne Rydqvist 63 Svensson, Erik G 15, 19, 23:2, 24 Sveriges Television 16–17, 22, 38:1, 59, 62, 81:1, 81:2, 115:1, 130:2, 133:1, 133:2, 159 Andersson, Roland/SVT 33, 129:2 Berg, Anders/SVT 148 Bergström, Jon/SVT 131 Edergren, Björn/SVT 30–31, 124–125, 134:2, 141, 147, 152:2, 152:5 Edling, Lennart/SVT 102 Ek, Ann/SVT 42:3

Ekenryd, Jarl/SVT 12, 14, 37:2 Falck, Lars-Åke/UR 140:2 Garpenståhl, Bo/SVT 132 Holte, Lars/SVT 42:5 Kjellin, Kicki/SVT 152:3 Levin, Mårten/SVT 27:2 Lindgren, Markus/SVT 108 Lindhe, Dan/SVT 26 Lund, Pelle/Kamerareportage/SVT 149:3 Magnusson, Gordon/SVT 154–155 Mellin, Bo-Aje/SVT 4, 74, 75:1, 75:2, 109:1, 109:2, 109:3, 115:2, 120, 126, 129:1, 136–137, 152:4 Mårtensson, Lillemor/SVT 139 Paulin, Johan/SVT 143:1, 150:2 Rosenhall, Bengt/SVT 122:3, 149:1 Roth, Anders/SVT 134:1 Stråhle, Ulf/SVT 13, 36 Söder, Carl-Johan/SVT 28:5, 28:6, 122:1, 138, 143:2, 150:1, 153 Thorén, Kenneth/SVT 41, 106, 130:1, 140:1, 143:3, 149:2, 152:1 Wanselius, Bengt/SVT 152:6 Wiklund, Lars/SVT 25, 37:1, 42:4, 103, 104:1, 127, 135, 151 Wiktorsson, Bertil/SVT 42:6 Åberg, Bertil S:son/SVT 32, 34–35, 44–45, 92, 95:1, 95:2, 96:1, 104:2, 105, 128 Söderman, Jan-Eric 93, 94 Team Film AB 82:2 Telepool 28:3 Telexport 113 Tison, Annette & Talus Taylor 79 Trap, Fritz 37:3 Trident Television 46, 54–55 Ulf Berggren Productions AB 42:2 Walt Disney Company 28:1 Widell, Bengt 38:2 Zagreb Film 117

Höger Tant Anita och Televinken, vackra i färgteves barndom. Den första svenska provsändningen i färg ägde rum 3 februari 1965.

159

© Bokförlaget Max Ström 2011 Text Göran Everdahl Formgivning Victoria K Bergmark Repro Fälth & Hässler, Värnamo Tryck Korotan Ljubljana, Slovenien 2011 ISBN 978-91-7126-167-0

www.maxstrom.se