9789113034119

Det här är ingen snabbguide till ett lyckligare liv. Däremot ger boken kunskaper och nya infallsvinklar om hur man kan öka förståelsen för sig själv och andra, förbättra sinarelationer och komma tillrätta med svårigheter i livet och få nya perspektiv.

Att lösa problem och bemästra svårigheter kan bli svårt eller omöjligt för den som inte också inser att många spärrar och blinda fläckar finns inom en själv. Det är lätt att fastna i destruktiva tankar, ältande och grubbel. Med små medel är det lyckligtvis möjligt att förändra, bryta gamla mönster, tänka nya tankar och känna nya känslor. Hävstångseffekten kallar författaren det när små förändringar åstadkommer stora resultat.

Läsaren får ta del av Anders Engquists erfarenheter från fyra decenniers arbete som akademisk lärare, utbildare i kommunikation och personlig utveckling för olika grupper och som psykoterapeut. Dessutom berättar han inte minst om egna tankar och refl ektioner från såväl professionella som personliga sammanhang.

Människor emellan Anders Engquist

Vad betyder det att vara lycklig?

Hur kan jag förändra mitt liv?

Hur blir jag fri från mina negativa tankar?

Människor emellan

www.norstedts.se

Anders Engquist

Kartonnage.indd 1

2011-06-13 03.51

Anders Engquist

M채nniskor emellan

Av Anders Engquist har tidigare utkommit på Rabén & Sjögren/Rabén Prisma/Prisma Beteendeterapi, 1970 (1974) Normalt, nervöst, neurotiskt? 1974 (1989) Att växa som vuxen, 1980 (2003) Om konsten att samtala, 1984 (2003) Handbok för vuxna pojkar, 1986 (1995) Kommunikation på arbetsplatsen, 1992 (2004) Kommunikation och förändring, 1994 Förstånd och missförstånd, 1999 (2003) Att tänka om, 2004 Liten handbok för utbildare, 2006

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundat 1823 © 2011 Anders Engquist och Norstedts, Stockholm Omslag: Miroslav Sokcic Tryckt hos Bookwell, Finland ISBN 978-91-1-303411-9

Innehåll Förord

7

Kan jag bli en ny människa? 9 Den hårda kärnan 13 Är det så här för andra också? 17 Att lösa problem 25 Rundgång 31 Älta och grubbla 32 Handlingsförlamning 36 Om problemens natur 37 Om hävstänger och att laga en cykel genom att filosofera 42 Begränsande antaganden 57 Lösningen är lika komplicerad som orsaken 58 Man måste förstå orsaken till ett problem för att kunna lösa det 64 Tal- och tankeförbud 76 Alla problem måste och kan lösas 110

Om vikten av att hålla alla på gott humör; elakheter och härskartekniker 121 En svår barndom leder till ett dåligt liv 130 Att ha normala förväntningar på en psykopat 131 Värderingar är antingen rätt eller fel 138 Psykiatriska diagnoser beskriver en människa väl 141 Egna tillkortakommanden 145 Inte bara elände 167 Scener ur livet Att handskas med olikheter 173 Skam och skuld 181 Blir man lycklig av barn? 190 Mamma eller pappa? 198 Vuxna barn 202 Att reparera försummelser 217 Barnbarn 224 Tjocka släkten 226 På äldre dagar 236 Från anekdoter till övergripande mönster 241 Professionell hjälp Mina bästa tankar än en gång 247 Kompetensnivåer 257 Psykoterapeutiska riktningar och skolor 259 Eländiga experter och usla utvägar 263 Bilaga Ord och uttryck som jag inte använt eller varit mycket sparsam med 268

Kan jag bli en ny människa? ”Jag hyser en obesvarad kärlek till mig själv”, sade skådespelaren Gösta Ekman i en radiointervju. För den som känner igen sig kan det verka hopplöst om det inte skulle gå att bli en ny människa.

Uttalandet vittnar om självinsikt och torr humor. Tillgångar som kan bidra till att icke perfekta människor inte bara klarar av att leva som de är utan dessutom förmår skapa och vara kreativa.

Den som inte tycker om sitt nuvarande jag behöver inte förtvivla för den sakens skull. I stället för att sträva efter att bli en annan ”ny” människa kan tillvaron bli ganska bra ändå.

Personlig utveckling är ett populärt ämne och boktitlarna i satsa-på-dig själv-branschen många: ”Bli en vinnare”, ”Ändra bara en sak”, ”Tio punkter som gör dig framgångsrik”. Vissa beskriver hur det är möjligt att använda positiva målbilder och mentalt frammana bilden av sig själv som framgångsrik föreläsare eller idrottsutövare.

Andra tar upp avslappning och hur man i så kallade mindfulnessövningar låter tankarna flyta fritt utan att kritiskt granska dem.

Generellt har jag inget emot böcker som förmedlar den typen av kunskaper och färdigheter. Det är inte fy skam att öka förmågan att påverka handikappande känslor genom att tänka nytt.

Men jag är tveksam till de självhjälpsböcker som sida upp och sida ned listar punkter som ofta är så detaljerat konkreta eller generella att de kan vara svåra eller otillräckliga att tillämpa på egen hand.

9

”Träna avslappning i kroppen så blir du mer avslappnad i själen” ”Kom ihåg att i dag är den första dagen på resten av ditt liv” ”Det är inte vad du gör som ger dig människovärde utan vem du är”

Uppmaningarna är inte dåliga utan tvärtom kloka och tänkvärda.

Råd om konkreta åtgärder kan ibland vara bra, som till exempel att lära sig avslappning, vilket kan hjälpa mot spända muskler.

Konkreta personer vill ofta också ha konkreta råd. Å andra sidan kan vissa av punkterna vara så allmängiltiga och abstrakta att ingen människa på egen hand klarar att omsätta dem i handling.

För att få hjälp med livsproblem som värderingsfrågor, meningen med tillvaron, hur man kommunicerar med andra människor eller vad lycka är så räcker det sällan med konkreta råd om hur man ska tänka och bete sig.

Den som försöker bli en ny människa bör ha visioner men det är klokt att samtidigt ha rimliga förväntningar på vad egenstudier och hjälp från utomstående kan leda till. I stället för att sikta mot trädtopparna för att nå skogsbrynet kan det räcka med att sikta på skogsbrynet och kanske nå dit.

Det är ingen nyhet att människor kan förändras efter så kallade utvecklingskriser. I mitten av livet, vid fyrtioårsåldern, i samband med pensioneringen och under åldrandet hamnar de flesta i kriser som sätter spår. Det är ganska få om ens någon som flyter som en kork på stormande hav utan problem.

De som levt ett liv med fungerande relationer, god empatisk förmåga, självkänsla och balans mellan arbete och fritid brukar klara sådana utvecklingskriser ganska bra. Andra kämpar under flera år och lyckas i bästa fall komma ut på andra sidan om än med ärr. I värsta fall fastnar de och kan bli bittra och få kroniska sjukdomar som i kombination med bristen på mening förkortar deras liv.

För människor i maktposition som bestämt över andra utan att ha blivit ifrågasatta och som haft ojämlika relationer, kan den 10

maktlösa tiden efter en pensionering eller uppbrott bli svår. De kan förvandlas till en karikerad version av deras mindre trevliga egenskaper; bli ännu snålare, osociala eller misstänksamma. Och det under en tid då de som allra mest är i behov av stöd från andra människor.

Ibland kan den svåra perioden bli till en plågsamt omtumlande erfarenhet där nettobehållningen trots allt är positiv. Ens inställning till lycka kan ha ändrats och därmed också en del av personligheten.

Fyrtioåringen kommer underfund med vad hon egentligen vill med sitt liv och för att komma dit skalar hon bort meningslösheter. Livet blir enklare i konturerna men vinsten är en högre grad av personlig mening.

Den nyblivne pensionären tar upp försummade värden som musik eller litteratur. Han gör sig fri från onödiga plikter men kompletterar med annat där han är behövd. Den åldrande personen förlikar sig med att världen klarar sig bra utan honom och att det kan räcka med det universum som han har inom sig själv utan att därför bli en enstöring eller avstå från att läsa, snickra eller umgås med dem han vill – men bara med dem.

En liknande tankevända∗ beskrivs i Somerset Maughams bok Människans slaveri. Huvudpersonen blir efter en del prövningar lättad av insikten om att det inte finns någon Gud och befrias därigenom från decennier av religiöst grubbel. Nu kan han leva obekymrad utan skuldkänslor, förvissad om att det räcker med att leva, även om man saknar hopp om en fortsättning efter jordelivet. En filosofi som avspeglar sig i en dödsruna jag råkade läsa: Livet är inget annat värt än det rätta man velat, det goda man uträttat och det minne man efterlämnar. *

Uttrycket är myntat av poeten Elisabet Hermodsson.

11

När en nära anhörig eller vän dör, man blir överflödig på arbetsplatsen eller vid svår sjukdom brukar man tala om traumatiska kriser som också kan åstadkomma personlighetsförändringar.

Reaktionerna liknar dem vid utvecklingskriser men är mer dramatiska. De drabbar hårdare, är förlamande och mer begränsande på sikt än utvecklingskriserna som är utdragna och mal ned mer än chockar.

Traumatiska kriser kan sätta igång en utvecklingskris och vice versa. Den som bestämt sig för att ändra livsstil efter en utvecklingskris kan till exempel hamna i en traumatisk skilsmässa. Kriser kan vara förgörande för den som inte på egen hand klarar av att handskas med dem eller vet hur man kan få hjälp. De kan också bli till kvalfulla reningsbad, en förutsättning för att bygga upp ett bättre liv ur ruinerna eller resterna av det gamla jaget.

Lyckligtvis kan de flesta dessutom själva förbättra sin förmåga att handskas med svårigheter och problem utan att behöva vänta på en drabbande kris. Hur det kan gå till är huvudämnet i denna bok.

12

Den hårda kärnan Människor kan förändras genom kris men genomgripande personlighetsförändringar är inte särskilt vanliga bortsett från dem som råkat ur för fysiska trauman eller sjukdomar som angripit organismen.

Medicinsk och psykoterapeutisk behandling mot depression kan vara framgångsrika mot själva sjukdomen men grundpersonligheten blir ändå för det mesta intakt.

En person kan uppfatta sig själv som väldigt förändrad efter fullgjord terapi medan vänner och anhöriga knappt märker någonting. Nyheten finns inombords. Personen känner ett ökat inre lugn och har en ny, mer filosofisk inställning till livet som kan leda till ett lugnare tempo, men det har inte satt några yttre spår.

Det är alltid bra att lära sig mera om hur människor fungerar och samla på sig nya fakta eller kunskaper men det som i högre grad bidrar till fruktbara förändringar är att hitta nya sätt att tänka om det man redan vet. Att gradvis försöka ändra inställning till olika företeelser i livet kan sätta igång beteendeförändringar som också andra kan se. Har man till exempel lagt ned mycket energi på att älta varför en person är och gör som hon gör, mister frågan sin destruktiva kraft, när man bestämmer sig för att det inte är mitt problem – om det nu över huvud taget är ett problem för någon annan än mig själv.

13

Människor styrs av olika värderingar och vissa av dem sitter djupare än andra. Hur kan det komma sig?

De flesta familjer utvecklar tillsammans ett antal grundantaganden om livet som sedan ingår i familjemedlemmarnas föreställningsvärld, men varken enskilda individer eller familjer är isolerade öar. Kulturer och tendenser i tiden förändrar också grundantaganden och människorna med dem i en ständig växelverkan.

Inom familjen kan det handla om värderingar och regler; att inte ställa till bråk, att anpassa sig till auktoriteter, att tänka naturvetenskapligt, att ett kön ska serva det andra, att pengar är viktigare än mänskliga värden, att utbildning är finare än pengar, att det är viktigt att tävla för att vinna och att fasaden är viktigare än det som finns inunder är alla exempel på olika grundantaganden som kan lyfta men också skada.

En människa i beroendeställning som under många år präglats av särskilda sätt att tänka och handla, och omväxlande belönats eller bestraffats, har svårt att överge sådana övertygelser eftersom indoktrineringen inte bjudit på några valmöjligheter. I brist på alternativ vägledning framstår gränsöverskridande tankar både osäkra och ångestfyllda.

Visst händer det att indoktrinerade personer forcerar eller hoppar över gränser och befriar sig från oket. Ibland går det bra – personen ser ljuset och får nytt syre – men kanske till priset av försämrade eller brutna förbindelser med indoktrinerarna.

Det är ingen naturlag att det måste gå så långt som till en brytning. Men om rebellen ska kunna hålla sin nya kurs kan inte allt fortsätta som förr.

Jag har sett många familjer där man definierat om sin gemensamma värld efter konfrontationer och fått ett trevligare och bättre umgänge.

Den som befriat sig från snäva begränsande familjepräglingar, 14

svartvita åsikter och kringskurna erfarenheter riskerar att bli fanatiker. Allt som kan härledas till det gamla förtrycket förkastas av rebellen utan vidare. Att systematiskt göra på motsatt sätt är knappast tecken på självständighet utan avslöjar tvärtom fjättringen i gamla bindningar. Det är snarare tecken på mognad att åtminstone följa några goda råd – trots att de kommer från föräldrarna.

Rebellens svartvita syn är lätt att förstå. Det gryende livet är än så länge skört och utövaren blir överkänslig för allt verkligt eller inbillat som hotar den nya friheten. Den som kommer dragandes med gamla välkända och förlamande grundantaganden uppfattas med rätta som en fiende till den egna oprövade friheten.

Extrema fanatiker ändrar sig inte ens vid livsfara. Dödsdömda rättrogna kommunister ropade ”Länge leve Stalin” inför sin avrättning – beordrad av samme Stalin. Offret dör hellre med sin tro än överger den.

15

Är det så här för andra också?

En förutsättning för att kunna lösa problem är att kunna beskriva dem och sätta ord på det man hittills varit blind för. Att se är en förutsättning för att medvetet kunna agera mot eller för något.

Den som ser ökar makten över sig själv och sitt liv.

Inom den kvalitativa forskningen∗ menar man att i det speciella eller individuella finns också det generella.

Med det menas att man utifrån ett fåtal fallbeskrivningar kan hitta kunskap, som kan ha generell giltighet för många människor.

Visserligen är vart och ett av exemplen i den här boken individuella när det gäller personer, miljöer och andra detaljer, men de har sin giltighet även för problem och dilemman som inte är exakt likadana. De kan handla om barn och föräldrar, chef och medarbetare och inte minst människors förhållande till sig själva.

Möjligen kan vissa av mina exempel framstå som något krystade, men de har inte tagits från kufarnas värld, utan representerar vad jag mött under decennier av intervjuer och samtal med högst normala människor som har behövt hjälp. De kan be*

Den kvalitativa forskningen ägnar sig åt sådant som gäller beskrivningar, karaktäriseringar och tolkningar, ibland med hjälp av fallstudier, till skillnad från den kvantitativa forskningen som använder sig av metoder som arbetar med mått på antal, vikt, mängd, volym eller styrka. (Efter Egidius, H. Psykologilexikon, Natur & Kultur 2005).

17

traktas som typexempel. När jag ser tillbaks på alla dessa samtal ser jag att de, trots skillnader i detaljer, förenas i gemensamma mönster, kategorier eller röda trådar, som tycks gälla för människor generellt.

Problembeskrivningarna är individuella men de har en gemensam kärna och kan föras ihop till kategorier eller allmänna problemområden. Dålig självkänsla till exempel tar sig olika uttryck.

För någon kan den visa sig som skryt medan den hos en annan leder till perfektionism.

För den som med eller utan hjälp söker sig själv – i sig själv – och den som arbetar med att hjälpa andra, kan det vara en tillgång att känna till mönster, tankar och åtgärder som kan både hjälpa och stjälpa i sökandet. Mer om detta längre fram.

Det är läsarens uppgift att avgöra graden av generaliserbarhet, alltså om en fallbeskrivning känns igen och har personlig betydelse. The shock of recognition – aha-upplevelsen – räcker enligt vissa metodiker som generaliseringskriterium.

I andra sammanhang kan det vara klokt att vara försiktig med förenklingar, vilket författaren till De tre musketörerna vill säga med följande aforism: All generalizations are dangerous, even this one.

Alexandre Dumas

Det är knappast något nytt att människor för sin överlevnad, säkerhet och utveckling är beroende av att vissa villkor eller behov uppfylls.

Ett av dessa områden är kommunikation. I boken Kommunikation på arbetsplatsen beskriver jag mer utförligt vilka avsikter människor har med eller vad de vill få ut av att kommunicera med andra. Det är särskilt tre syften och önskemål som förekommer oftare än andra och som jag ska gå in närmare på här, nämligen: 18

1. Att få kontroll över situationen 2. Samtalet ska bidra till personlig utveckling 3. Man vill bli bekräftad Kontroll: Osäkerhet ger ångest. Under ett samtal försöker människor komma underfund med vad som gäller för kommunikationen och samvaron. Vad man får säga, om man har något hot att vänta, hur styrkeförhållandena är etc. Man försöker få fast mark under fötterna och känna sig trygg. Jag har själv genom åren konstaterat att många människor definierar trygghet som ”att veta”. Att göra klart för sig vad situationen handlar om bidrar till att få läget under kontroll. Det är lättare att stå ut med obehagliga besked, som kan väcka vrede eller rädsla, än att inte veta och gripas av den oro som brukar vara förknippad med att stå på ett gungfly. Innan frågan ”Handlar detta samtal om att jag ska få sparken eller bli befordrad?” klarats ut, kan ångesten ligga i luften och förhindra att samtalet blir så bra det kan bli.

Personlig utveckling: När det gäller att utvecklas som människa i samtal med andra menas inte främst att få goda råd om hur man ska göra utan om den utvecklingspotential som finns i själva dialogen. Jag lyssnade vid ett tillfälle på en intervju med konstnären Marie-Louise Ekman där det framgick att hon – om hon fick välja fritt, något hon ansåg att hon numera oftast kunde – helst vill umgås med människor som hon lär sig något nytt tillsammans med.

Två människor har var sin subjektiva bild av tillvaron och när de beskriver sina respektive verkligheter växer andra bilder fram.

Nya associationer föds och resultatet kan bli ännu en verklighet.

Inte som summan av de olika bilderna lagda ovanpå varandra utan som en helt ny bild.

Pedagogikprofessorn Roger Säljö beskrev under ett seminarium fenomenet så här: ”En ny verklighet blir till medan man talar.”

19

Bekräftelse: Människor vill bli bekräftade, alltså tagna på allvar.

Den som bekräftar andra människor tillskriver dem rätten att ha de åsikter, värderingar och känslor de har och diskuterar inte ”rätt” eller ”fel”. Bekräftelse kan innebära att respektera att en människa anser sig värdelös och att han har skäl att tycka detta utifrån sina utgångspunkter. Det betyder däremot inte att man måste tycka likadant själv.

Motsatsen till att bekräfta eller konfirmera kallas att diskonfirmera – något de så kallade härskarteknikerna är goda men nedslående exempel på. Med diskonfirmation menas generellt att jag anser att en persons tankar och åsikter inte är vederbörandes egna och/eller att de är fel, och/eller att jag vet bättre vad den andre anser eller borde anse, eller vilka känslor vederbörande borde ha.

Diskonfirmation kan ta sig många olika uttryck.

Exempel på icke-bekräftelse eller diskonfirmation:

Y: Min fru har gått ifrån mig, på senare tid har jag druckit litet för mycket, barnen tar avstånd från mig och nu har jag blivit deprimerad.

X: Men tänk så mycket du har att leva för. Du har ju en bror som du tycker om för att inte tala om ditt fina hus och din gamla mamma som vill dig väl etc., etc. (Y blir ännu mer deprimerad).

Exempel på bekräftelse:

Y: Min fru har gått ifrån mig, på senare tid har jag druckit litet för mycket, barnen tar avstånd från mig och nu har jag blivit deprimerad.

X: Ja, det kan jag förstå. Hur tusan skulle du kunna bli annat under dessa omständigheter? Det hade varit mer konstigt om du inte hade blivit det! (Y lyser upp och öppnar sig för vidare samtal).

Det kan se ut på många olika sätt när någon inte ger eller aktivt 20

saboterar bekräftelse. Om person B bemöter ett förslag från A med tystnad ligger det nära till hands att tolka det som att B tycker att A:s förslag är dumt och att också förslagsställaren är dum.

Om A säger ”Jag tycker inte om alkohol” och B svarar: ”Ja vem tusan tycker inte om alkohol?”, uppfattar A svaret som ett okänsligt försök att göra sig lustig på A:s bekostnad.

B:s beteenden kan illustrera olika försöka att diskonfirmera A eller beröva denne kontrollen över situationen genom att hacka sönder samtalet med meningslösheter. En vanlig variant är att underkänna samtalspartnerns rätt till sina känslor (det är fel att tycka eller känna si eller så), genom att medvetet byta ämne och därmed flödet i samtalet. En annan är mer eller mindre sofistikerade avledande sabotagemetoder som kan vara svåra att se.

När människor inte når varandra kan man anta att något eller några av de tre behoven ovan inte tillfredsställts för en eller flera av de samtalande.

Jag har många gånger fått frågan hur en människa som blir diskonfirmerad kan återta kontrollen i en samtalssituation, och vill gärna ge några exempel. Bäst är att hålla sig till övergripande grundregler som: Översittar- och barnsligt omogna beteenden bemöts lämpligen med vuxna och balanserade svar. Sedan finns det hur många konkreta exempel som helst på den principen. Att låta sig vägledas av principer är många gånger bättre, eftersom exempel som är alltför detaljrika snabbt glöms. Typfallen här nedan är visserligen ganska konkret handfasta men inkluderar också överordnade principer.

När den manlige chefen och kvinnliga medarbetaren diskuterar en fråga blir tonen efter en stund ganska intensiv: Chefen: Vad söt du är när du blir arg lilla gumman!

Medarbetaren: Jo det är sant att jag blir ivrig när jag är engagerad.

21

Chefen: Oj, oj vad man kan bli formell och allvarlig.

Medarbetaren: Jag skulle hellre vilja att vi håller oss till det vi diskuterar i stället för att tala om hur vi är. Jag har också synpunkter på ditt sätt, men att tala om det tror jag inte leder till något bra samtal och ännu mindre till en lösning.

Chefen (något skakad): Nej, kanske det.

Lars är gift med Inga och har en bror, Sixten, som han inte träffat på länge trots att Lars försökt kontakta honom. Sixtens fru heter Agnes. De båda paren delar på en sommarstuga som knappt används av Sixten och Agnes. Eftersom man hittills delat på vissa kostnader för stugan vill nu Lars veta om Sixten och Agnes över huvud taget är intresserade av stugan och om de inte är det, kan han och Inga tänka sig att köpa ut brodern och hans fru. Eftersom Sixten inte svarat skriver han till Agnes som är broderns taleskvinna.

Efter en tid kommer ett svar adresserat till Inga och Lars (i den ordningen) med upplysningen att varken hon eller Sixten är intresserade av stugan. Vidare ondgör hon sig över bristande kontaktinitiativ från Lars sida. Men hon föreslår en lösning av stugproblemet som Lars och Inga kan acceptera. Dessutom bjuder brevskriverskan Agnes in Lars och Inga till ett besök, dock utan att nämna Sixtens inställning till förslaget. Lars svarar: Hej Agnes!

Tack för ditt brev som olyckligtvis var adresserat till både Inga och mig.

Olyckligtvis eftersom jag hade tänkt att detta med stugan skulle bli en överraskning för Inga. Som tur var såg jag brevet först, varför ingen skada är skedd. Jag tycker ditt förslag är bra.Tack också för inbjudan att hälsa på er. Det gör vi gärna under förutsättning att Sixten ringer mig eller Inga och förklarar att vi är välkomna.

De bästa hälsningar Lars

22

Exemplen visar hur adressaten på en enkel sakfråga försöker bestämma spelreglerna och därmed ta kontroll över dialogen åt ett personligt destruktivt håll. Agnes svarsbrev adresseras till två personer i stället för till den som skrivit brevet. Vidare diskonfirmerar hon Lars genom att byta nivå från sakfrågor till förhållningssätt eller till hur han är som person. Dessutom gör hon sig till talesperson för Sixten som tidigare visat sig ovillig att träffa Lars. Denne återtar emellertid kontrollen genom att i sitt första svarsbrev svara på ett vuxet sätt men med ett innehåll som adressaten antagligen inte är helt förtjust över.

Lars andra svarsbrev är också rättframt men knappast aggressivt, då han återförpassar beslutsdilemmat angående en eventuell träff till förslagsställarens knä.

Hur det gick? Det kom inget svar, vilket i och för sig var en lättnad för Lars och Inga. Inget svar är också ett svar och efter denna brevväxling upphörde kontakten helt. De ekonomiska transaktionerna sköttes via ombud. En energiläcka hade tätats.

23