9789175866246

1

We s t r i n s f j 채 l l f i s k e t i p s

WestRins

fj채llfisketips

tankar kring ett h책llbart fiske

4

Westrins fjällfisketips Gunnar Westrin är en av våra mest lästa fiske- och vildmarksförfattare. Den röda tråden i hans texter har varit naturens självklara egenvärden, det viktiga kamratskapet och flugfiskets gemyt. Som stridbar älvräddare har han alltid stått på barrikaderna, en självklarhet för en man, som vigt sitt liv åt fria miljöer och någorlunda intakta ekologiska system. Därtill är han en alltid efterfrågad föredragshållare, återkommande krönikör och fast medarbetare i våra största fisketidningar.

Gunnar Westrin har gett ut följande böcker: Hemma hos storharren 1981 Hjemme hos storharren 1982 (Norge) Fiske i norr 1982 Öringnatt 1983 Vildmarksfiske 1984 Harrmorgon 1987 Främmande stränder 1990 Nordkalottens pärla 1992 Solfisken 1994 Öringarnas dal 1998 Ørretenes dal 1998 (Norge) Fjällfiske 1998 Fjellfiske 1998 (Norge) En fjällfiskares vandring 2001 En vandringsmann med fluestang 2001 (Norge) Westrins fjällflugor 2005 Flugfiske på vindarnas boning 2006

Till min pappa, klanledaren Nils-Erik Westrin i Lit © Gunnar Westrin, text, foto och illustrationer 2010 Omslagsfoto: Peter Henriksson, Gunnar Westrin (Fotokollage) Övriga foto: Henrik Bonnevier sid. 4, Yngve Espmark sid. 135, Peter Henriksson sid. 44, 156, Kjell-Arne Thörnqvist sid. 15 Layout: Lina Wahlén Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-800 50 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Bulls Graphics AB i Halmstad, 2010 ISBN 978-91-7586-624-6

5

Innehåll

PROLOG

7

FLUGFISKETS PULS

9

Finns filosofin finns fisket Flugfiskets musikaliska endorfiner Underbart är kort Mytomspunna flöden

PACKNINGSBESTYREN

Utrustning för fjällfisket Vadarbyxor eller vadarstövlar?

Fjällpackning – allmänt Spön och linor Fjällpackning – kläder Fjällpackning – flugfiskeutrustning I flugornas värld Dagboken viktig Materiel för fjällturen Ryggsäcken Sovsäcken Liggunderlaget Tältet Köket Fisken smakar bäst i vildmarken Kokt fisk Westrins personliga matlista Gravad harr Stekta harrfiléer Millings vildmarksmacka Mor Annas fiskmiddag Glöm inte saltet

7

9 11 19

29

29 30 31 33 34 35 37 38 44 45 46 48 48 50 51 51 51 52 52 53 54 55

PRAKTISKT FISKE

Spinnspöet öppnade dörrarna Personliga fiskeknep Sparsmakade harrar Den osynlige fiskaren Tänk som en fisk Hemmafisket inte att förglömma Några spån från Old Jämtland En mytomspunnen trakt Tankar från vilda Västerbotten Ransarån – en särling i vår fjällvärld Värstingar från Norrbotten Sandåslandet ingen lekstuga Blivande nationalpark?

57

57 57 61 68 74 80 81 83 89 91 97 97 102

MÅNGFALD GAGNAR SPORTFISKET 105 Ekologi viktigare än ekonomi Kapitalet mot framtiden Vi har ett lån att förvalta Turistfisket i Kaitumälven Alla dessa onödiga organismer

105 106 114 121 131

TANKAR MOT FRAMTIDEN

135

EPILOG

157

Var fisket verkligen bättre förr?

Modern fiskevård Koldioxiden är offret Gäddan mår inte bra Förändrat klimat Den egoistiska människan Förnuftigt fiske?

135 140 143 146 148 150 152

24

Westrins fjällfisketips

Sjön Gorvvejávri avvattnas nedströms av Gorvve­ johka som så småningom stöter ihop med Bekke­ johka. Precis där bildas den legendariska Davva­ eatnu, förr stavad Tavvaätno.

Ur den nedre Tjuolmajaure (Coulmmajávri) börjar den härliga jokken Skittsekallojåkkå, eller Skicejohka, sitt flöde ner mot Gorvvejohkas nedre delar. Förutom harr finns där också en och annan röding och sparsamt med öring.

På den här stora platån, som kallas Beadna, finns några av områdets viktigaste källsjöar. Jag har fiskat i dem alla och kan konstatera att de är lite för stora för en enveten flugfiskare, men att utlopp och in­ lopp alltid har varit intressanta.

Mitt emellan Bajit och Vuolit Coulmmajávri finns en kortare jokk som kan vara trevlig, förutsatt att vattnet är högt nog. Bäcken har en tendens att sina snabbt vid varmt väder.

För mig bär de här sjöarna på en hemlighet. Året var 1968 och vi jägarsoldater var på väg hem till Kiruna efter en lång, tung och strapatsrik vand­ ring. Vi hade övernattat på berget Kålkuktjåkkåh som ligger norr om sjöarna. Möjligtvis heter fjället numera Njuokcacohkka.

Vi halkade i alla fall ner mot dalgången och tog så småningom genvägen över jokken mellan sjöarna.

Där hittade vi en otrolig slaktplats efter en nätorgie utan dess like. Så stora harrskallar har jag varken förr eller senare sett. Säkert var i alla fall att många av fiskarna hade varit betydligt tyngre än två kilo, några säkerligen upp mot tre.

Siken och gäddan kan idag räknas in som några av våra vanligaste fjällfiskar. De har med all säkerhet tagit sig upp genom Lainioälven, för att sedermera ta sig vidare i biflödena.

I början på åttiotalet fick vi de första sikarna på fluga långt uppe efter Davvaeatnu, en sensation på den tiden. Förmodligen har de funnits där långt tidigare, men det var i alla fall första gången som vi fick kontakt med dem.

Numera stöter vi på sikar lite här och var på fjället och en del av de här stora sjöarna är numera knök­fulla med

25

28

Westrins fj채llfisketips

29

PACKNINGSBESTYREN Utrustning för fjällfisket – om förnuftet får råda

N

är jag växte upp var det ingen större skill­ nad på fiske- och vardagskläderna. Stövlarna satt alltid där de skulle, oberoende om det var höbärgning eller skolgång. Jag var alltid startklar om öringarna vakade i bäcken, eller om grannen ville ta sig en fjälltur.

Med de orden vill jag mena att jag fortfarande har svårt att inordna mig i den ”sanningen” att fisketurerna tarvar speciella kläder. Däremot krävs bra och hållbara kläder för allt tänkbart vildmarks­ liv.

Under många år var jag känd som mannen som alltid gick till fjälls med gröna träningsoverall­ byxor med gula revärer. De benkläderna såg man aldrig, vare sig på mannekänguppvisningarna eller i reklamkatalogerna. De funkade alldeles utmärkt, mjuka och följsamma och torkade fort över den öppna elden. De bästa fjällbyxor jag haft.

Det stora tumultet kom den dagen då min mång­ årige fiskekompis Leif Milling och jag skulle åka på vår andra resa till Alaskas vildmarker. Jag reste naturligtvis i mina gröna trikåer och det var väl egentligen inget fel med det. I Stockholm hälsade vi på arrangören för resan, som var vänlig nog att bjuda oss på krogen innan avresan.

I träningsoverallbyxor, T-shirt och fiskeväst vand­

rade jag in på hotell Sheraton. Leif stirrade, alla stirrade och i foajén neg tjänsteflickorna åt mig.

Förmodligen trodde de att jag var något egocen­ triskt musiksnille från det stora landet i väster.

Till saken hörde att Leif hade fått kontrakt med ett stort svenskt klädföretag i fritidsbranschen och att i hans ryggsäck låg en hel utstyrsel. Det var till och med pressveck på byxorna och varje gång laxen högg i Alaska fick Westrin, cat-walkens obändige erövrare, vara vänlig att ikläda sig branschens vas­ saste fritidskläder. Allt för reklamen. Vid varje till­ fälle blev det gnäll och tandagnisslan, ett elände som slutade med att jag till slut strejkade. Bilderna blev bra men därefter har inget klädföretag tagit kontakt med mig, vilket naturligtvis är helt i linje med mitt leverne.

Kläderna ska vara funktionsdugliga, och idag har även jag inordnat mig i fjällrävenstuket. Det är vik­ tigt att tänka på mångfalden, den att klä sig i flera men tunnare plagg. En skjorta och en tjocktröja är inget att rekommendera, framför allt inte under längre promenader med tung ryggsäck.

Min normala klädsel för fisket på fjället brukar vanligtvis inskränka sig till ett svettunderställ (tröja och långkalsonger), en T-shirt och utanpå en tun­ nare vindjacka.

30

Westrins fjällfisketips

Därtill kommer fiskevästen som jag inte kan vara utan, oberoende vad folk säger. I ryggfickan på väs­ ten förvarar jag alltid regnrocken.

Vid vadning har jag samma utstyrsel, plus ett par tjockare kalsonger i fleece med hängslen. Det är inte nyttigt för någon, oberoende av kön, att stå alltför länge, långt utvadad i kallt vatten. Sendragen kan komma och likaledes problem med ischias. Det är bättre att svettas om benen än att bli förkyld och må dåligt efteråt.

Den stora dunjackan (Fjällräven Expedition) finns alltid med i ryggsäcken och stuvas ihop längst ner. Den inger gemyt och trygghet och kommer all­ tid väl till pass om aftnarna kring lägret, även under sommartiderna. Man blir alltid lite ”hurvens” efter

Ordning och reda. När tältet har rests väntar vildmarken.

långa promenader. För att nu inte påtala det faktum vilken mysfaktor den utgör under kalla, blåsiga och regniga dagar, kvällar och nätter.

När det gäller kalsonger och T-shirts brukar jag alltid ha med mig lite tvättmedel och nästan alltid hänger det ett par kallingar på tork, antingen i en björk eller på klädstrecket under nocken i tältet.

Vadarbyxor eller vadarstövlar?

Den här frågan har förföljt mig så länge som va­ darbyxor för flugfiskare har funnits. När vi bör­ jade med vadardoningar var det alltid i form av vadarstövlar. De enda vadarbyxor som fanns när jag var grabb var otympliga benkläder i gummi som flottar­gubbarna hade på sig.

Packningsbestyren

Fjällpackning – allmänt ryggsäck tält toalettartiklar sovsäck liggunderlag kniv armeringstape tallrik bestick kamera minneskort batterier kåsa kompass

GPS

kartor

tättslutande burkar pennor dagbok första förband mediciner nål och tråd plastpåsar myggmedel soppåse fiskekort stormkök bränsle tändstickor aluminiumfolie cigarettändare lagningsmedel för stövlar

31

34

Westrins fjällfisketips

Fjällpackning – kläder långkalsonger med tröja (svettunderställ) långkalsonger i fleece stor dunjacka (mysplagget) vind- och vattentät jacka fiskehatt eller mössa (luva) fiskebyxa tjockare tröja fingervantar utan toppar 2 par kortkalsonger 3 st T-shirts lättare mysbyxa eller shorts två par sockor två par strumpor vadarstövlar eller vadarbyxor eventuellt vandrarkängor lagningsmedel för stövlar och liggunderlag lättviktssandaler

Packningsbestyren

35

Fjällpackning – flugfiskeutrustning två flugspön två flugrullar med linor fiskeväst (kan uteslutas) reservlina (flytlina) tafsmaterial våg och måttband askar med flugor avbitare flytmedel peang eventuellt sjunklina eller sjunktafs tång och sax

En afton hittade vi drömströmmen för storhar­ ren. Problemet var att fjällkulingen drog genom dalgången varför polaren inte fick ut sina flugor.

Spöna var helt enkelt för veka. Vi fick fiska i skift med mitt spö i klass sex.

Man måste gardera sig för allt väder under en fjäll­ fisketur, inte enbart gällande kläderna utan också för den mer tekniska fiskeutrustningen. Ett spö i klass sex är därför att föredra. Är det någonstans det kan blåsa så är det till fjälls.

Jag har låtit göra ett snyggt skinnfodral med plats

för två fyrdelade flugspön. Där finns både huvud­ spöet och reservspöet. En gammal ordning för mig har varit att ha med mig lika många rullar som spön. Det är ingen större mening att ha med sig en rulle med två reservspolar. Går själva rulldelen sönder sitter man där med två reservspolar, allt me­ dan fisken vakar.

Fiskevästen kan naturligtvis uteslutas, även om jag strejkar in i det sista. Västen är inte lika använd bland dagens flugfiskare, vilket förmodligen beror på de välgjorda fiskejackor som numera fungerar både som fiskevästar (många fickor) och regnplagg.

36

Westrins fjällfisketips

Flugvalet

Mina tio mest använda harrflugor, utan inbördes ordning: Klinkhamer Red Tag Guldribbat haröra med guld- eller kopparskalle Knottimitationer Européa 12 Bradshaws Fancy Dagsländeimitationer gråa, bruna och gula ÅBO-sländor Westrinsländor MW-Stekel

Packningsbestyren

I flugornas värld

Hur många flugaskar man ska ha med sig anser jag helt beror på flugfiskaren själv. Jag brukar ha med mig fyra fullmatade lådor men skulle kunna ta med mig minst det dubbla.

Hur ska man då veta vilka flugor man ska ta med sig? Något generellt svar finns naturligtvis inte, ef­ tersom ingen vet hur sommarvädret och vattenstån­ det kommer att bli.

Därför bör man vara något ”ytlig” och skrapa över det mesta inom den svenska entomologin.

Under alla mina år på fjället har därför en generell ordning utkristalliserats, framför allt gällande våra strömmande nordliga vatten för fiske efter harr, öring och röding.

Knott- och fjällåsländorna förväntas kläckas un­

37

der de första tio dagarna i juli. Blir det varmt den tiden, med ett skapligt vattenstånd, kläcks också gula och bruna forssländor, strömsländor och en del harkrankar. Harkrankarna har dock den egenheten att de kan kläckas sparsamt under stora delar av säsongen, eller explosivt i början av juli.

I mitten av juli kommer förhoppningsvis natt­ sländorna, även om en och annan slända kan kläckas betydligt tidigare. Några mer vidlyftiga nattsländekläckningar, som exempelvis kan ske ef­ ter Gimdalen i Jämtland, förekommer sällan eller aldrig i norra Lappland.

Om sensommaren och hösten är det dags för forsknotten, även kallad strömknott. I samma veva kläcks också en pytteliten dagslända typ Baetis rhodani, en underskön insekt som bäst kan imite­

Holländaren Hans v. Klinkens Klinkhamer har blivit en av flugfiskevärldens mest använda och imiterade fluga.

138

Ströms Vattudal i norra Jämtland var på sin tid ett av Europas rödingtätaste vattensystem.

Westrins fjällfisketips

Skojigt är också att vi idag är många som trakterar flugspön, en detalj som ger en viss tillfredsställelse, framför allt kommunikativt. Under sextiotalets slut, och en bit in på sjuttiotalet, kände jag mig ensam, framför allt på de vatten jag gästade.

Angående utrustningarna så gäller självfallet framåt­ skridandet även inom haspel- och spinnfisket. Där­ emot kan nog påstås att sextiotalets svenska spinnoch haspelrullar var betydligt mer framgångsrika än dåtidens flugrullar. ABU Svängsta stod för en stor del av världsmarknaden och en ABU-Matic var en innovativ dröm för många av oss.

Mänsklighetens förödande ingrepp i skogar, marker och vatten är utlösande faktorer som har startat upp nutidens framgångsrika fiske- och bio­ topvårdsarbeten. Aldrig minns jag att någon hade jobbat med sådana fenomen under min barn- och ungdomstid. Naturen var stor, trygg och stark och naturligtvis självläkande.

Allmängiltigt över de sista årtiondena har varit fiskevårdens förändrade strukturer, från rotenon och inplantering av allehanda fiskarter till mer bio­

topvård efter naturliga förutsättningar. Här ser jag den största skillnaden, framför från den tid då jag kutade efter Bäverån.

På många platser har en kreativ fiskevård varit grogrunden för dagens sportfiske med förhopp­ ningsvis ekologiska ramar. Vi har på ett helt annat sätt än förr tagit till oss fiskpopulationernas storle­ kar och uttaget av fisk. Naturligtvis en frukt av den utfiskning som har förekommit.

Förr styrdes fiskfångsterna av helt andra signaler än idag. Viktigt var att hemtagen fisk blev ett väl­ kommet tillskott till den allmänna mathållningen och något positivt för familjeekonomin. Catch and release, no kill, wise use eller selective harvesting var ord och uttryck som ingen kände till.

Naturligtvis släppte vi tillbaka fiskar även på sextiotalet, men oftast med helt andra motiv än idag. Då kunde man tänka sig att fiskar, som var för små för tallriken, fick gå tillbaka. Nu tänker vi mer på fisk­ populationernas storlekar och det all­ männa bevarandet. Min egen regel i det här fallet är att aldrig ta hem någon fisk från fjället. Däremot äter jag gärna en och annan fisk vid vattnet, en vildmarkens ingrediens som jag knappast kan vara utan.

Under de förespeglingarna kan jag förstå att feno­ menet med catch and release är en del av den mo­ derna fiskevården, trots att vissa förespråkare anser det motsatta. Stora organisationer, som vissa fram­ synta länsstyrelser, fiskevårdsområ­ den och fisketurismföretag, har anammat ett försiktigt uttag med hjälp av bag-limit, mini­ mimått och allmänna kvoteringar.

Sådant behövs för att vi ska nå målet med ett

139

160

Westrins fjällfisketips

Författaren Gunnar Westrin har färdats i skogar och på fjäll så länge han kan minnas. Han vet hur det känns att mista ett tält i stormen, hur otrevligt det kan vara att få vatten i sovsäcken eller att famnas av vanmakt när de sista tänd­stickorna sakta flyter bort i strömmen.

I den här boken ger Westrin alla de nödvändiga tips som behövs för att din fiskeresa till fjälls ska bli så angenäm som möjligt. Författaren menar att utrustningen ska vara personligt anpassad och inte styrd av modenyckerna.

Allt eftersom redskapsindustrin har accelererat har också själva förutsättningarna krympt, den att naturen fortsätter att skändas, nya utgrävningar av vattendrag plane­ ras, allt medan växthuseffekterna grasserar. Spillrorna av den ekolo­ giska helheten måste sparas, vårdas och efterlevas.

De viktigaste förutsättningarna för en lyckad fjälltur är att gemytet, trevnaden och kamratskapet finns.

BOKFÖRLAGET

SETTERN