9789127139619

ADHD-guiden för föräldrar är en komplett handbok som hjälper dig att förstå ditt barn och att få tillvaron att f­ ungera på bästa sätt. Här får du fakta om vad som orsakar svårig­ heterna, om barnets utveckling och om medicinering.

Författaren beskriver hur en utredning går till och ger stöd i att hantera beskedet om diagnosen. Du får också väg­ ledning i samarbetet med skola och behandlare, och råd om hur du tar hand om dig själv som förälder. ­Praktiska föräldrastrategier och förhållningssätt varvas med forsk­ ning och exempel från vardagen.

Boken är faktagranskad och anpassad till svenska förhål­ landen av Agneta Hellström, tidigare chef för ADHD-­center i Stockholms läns landsting.

ADHDGUIDEN

FÖR FÖRÄLDRAR

Foto: The Guilford Press

Russell A. Barkley fil.dr, är en för­ grundsgestalt inom ADHD-området med över 35 års klinisk erfarenhet.

Han är professor i klinisk psykiatri och pediatrik vid Medical ­University of South Carolina i Charlston och har mottagit flera utmärkelser för sin forskning och sitt arbete med barn och familjer. På svenska har tidigare utgi­ vits Ta kommandot över din ADHD.

RUSSELL A . BARKLEY

Internationella bästsäljaren

RUSSELL A .

B A RK L E Y

ADHDGUIDEN FÖR FÖRÄLDRAR

ISBN 978-91-27-13961-9

9 789127 139619

NOK_BARKLEY_ADHDGUIDEN_FOR_FORALDRAR.indd Alla sidor

2015-05-25 14:17

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 8

2015-05-27 16:42

Innehåll Förord till den svenska utgåvan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Inledning: En vägledande filosofi för föräldrar till barn med ADHD . . . 24 Utmaningen att uppfostra ett barn med A DH D 29 Bli en pedagogiskt medveten förälder 30 Att bli en aktiv förälder 36 Att bli en kunskapsorienterad förälder 38 Vad den här boken kan erbjuda 41 Del I Att förstå ADHD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 1. Vad är uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet? . . . . . . . . . . . . . . 44 ”Varför gör de inget åt den där ungen?” 44 Myter och fakta 47 En fråga om perspektiv 51 Har du träffat de här barnen? 53 Vad är A DH D ? 63 Var är mitt barns självkontroll? Ett nytt sätt att se på A DH D 85 2. ”Varför beter sig mitt barn så här egentligen?” – Bristande förmåga till självkontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge: A DH D och hjärnans exekutiva funktioner 88 Sociala syften med exekutiva funktioner och självkontroll 103 Utvecklingen av exekutiva funktioner 107 3. Vad orsakar ADHD? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 Orsakerna: Bevisen i dagsläget 113 Myterna: Vad orsakar inte A DH D ? 131 Vilka barn riskerar att utveckla A DH D ? 141 Sammanfattning 146 4. Vad innebär ADHD? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Svårt att veta hur vanligt A DH D är 149 A DH D förändras i takt med barnets utveckling 151 A DH D -symtomen förändras med situationen 157

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 9

2015-05-27 16:42

Samtidiga problem vid A DH D 162 Hur fungerar barn med A DH D tillsammans med andra barn? 169 Slutkommentar 170 5. Familjens betydelse för barn med ADHD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Relationen mellan barn med A DH D och deras mödrar 173 Relationen mellan barn med A DH D och deras fäder 174 Relationen mellan barn med A DH D och deras syskon 175 Hur påverkar A DH D samspelet mellan föräldrar och barn? 176 Hur föräldrar reagerar på olämpligt beteende över tid 177 Psykiska problem hos föräldrarna 179 Vad betyder det här för dig som förälder? 180 Del II Återfå kontrollen – att lyckas med aktivt föräldraskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 6. När ditt barn ska utredas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 När kan det finnas skäl att fundera på en utredning? 184 Vart ska man vända sig? 185 Hur kan man förbereda sig själv och barnet för en utredning? 186 Syftet med utredningen 188 Diagnoskriterierna 188 Vilka gör utredningen? 188 Hur brukar utredningen gå till? 189 7. Att handskas med ADHD-diagnosen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 Vanliga reaktioner 199 Att sätta sig in i behandlingsalternativen 202 Lär dig mer om A DH D 203 8. Fjorton vägledande principer för att fostra ett barn med ADHD . . 206 1. Ge ditt barn direkt återkoppling och omedelbara konsekvenser 207 2. Ge barnet återkoppling ofta 208 3. Använd konkreta och påtagliga konsekvenser 209 4. Uppmuntra innan du tillrättavisar 209 5. Synliggör tiden och dela upp den i mindre delar 210 6. Synliggör viktig information i direkt anslutning till att uppgiften ska utföras 211

10

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 10

2015-05-27 16:42

7. Hjälp barnet att uppbåda motivation genom yttre motivationshöjare 212 8. Underlätta problemlösning och tänkande genom att konkretisera arbetet 213 9. Försök att vara konsekvent 213 10. Agera i stället för att tjata! 214 11. Förutse och planera för problemsituationer 214 12. Ha ett funktionsnedsättningsperspektiv 215 13. Ta inte ditt barns problem personligt 216 14. Försök att vara förlåtande 216 9. Enbart för föräldrar: Hur du tar hand om dig själv . . . . . . . . . . . 219 Försök att undvika stressande händelser 220 Handskas med den stress som är oundviklig 221 Personlig återhämtning 223 Del III Vardagen med ADHD – att hantera funktions­ nedsättningen hemma och i skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 10. Åtta steg för att minska konflikterna och förbättra samvaron . . . 232 Är det här programmet rätt för er? 233 Så här använder du programmet 235 Steg 1: Lär dig att ge ditt barn positiv uppmärksamhet 237 Steg 2: Ge beröm när barnet gör det du ber om 242 Steg 3: Ge mer effektiva uppmaningar 244 Steg 4: Lär barnet att inte avbryta dina aktiviteter 247 Steg 5: Prova ett belöningssystem i hemmet 248 Steg 6: Lär dig sätta gränser på ett konstruktivt sätt 253 Steg 7: Utöka användningen av time-out 258 Steg 8: Lär dig hantera sociala sammanhang 258 När problem dyker upp i framtiden 260 Slutord 262 11. Ta kontrollen hemma – konsten att lösa problem . . . . . . . . . . . . . 263 En modell för att lösa nya problem 263 Förbered barnet för förändringar 267 Använd först–sedan-strategier 268 12. Hur hjälper man sitt barn med kamratrelationer? . . . . . . . . . . . . 270 Öva på sociala färdigheter 272 11

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 11

2015-05-27 16:42

Ge barnet positiva kontakter med kamrater hemma 274 Ge barnet positiva kamratkontakter utanför hemmet 276 Ta hjälp från skolan 277 13. Att ta sig igenom tonåren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 (med Arthur L. Robin) Överlevnadsregler 281 Tonåringens utveckling och A DH D : en snabbgenomgång 281 Copingstrategier och rimliga förväntningar 283 Regler som gäller hemma respektive utanför hemmet 289 Att se till att reglerna följs 290 Effektiv kommunikation 292 Att lösa konflikter med din tonåring 295 Använd professionell hjälp på ett genomtänkt sätt 301 Behåll din humor och ta semester 302 Läs mer 303 14. Att få det att fungera i skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304 (med Linda J. Pfiffner) Att tänka på inför skolstart, stadieövergångar och vid val av skola 311 Hur kan man anpassa skolsituationen för barn med A DH D ? 314 Hur kan man förebygga och hantera beteendeproblem i skolan? 319 Att få förbättringar att bli varaktiga och överförbara till andra situationer 325 Hur klasskamrater kan vara till hjälp 326 När barnet har behov av extra stödinsatser 326 Ska barn gå om årskurser? 331 Att få ett bra samarbete mellan hem och skola 332 Högstadiet och gymnasiet 334 15. Ha perspektiv på skolprestationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 337 Lärdomar om familjelivet 339 Föräldrars prioriteringar 341 Del IV Läkemedel vid ADHD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 16. Läkemedel godkända för behandling av ADHD . . . . . . . . . . . . . . 346 Centralstimulerande läkemedel 346 Strattera (atomoxetin) 367 12

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 12

2015-05-27 16:42

Stöd för föräldrar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 370 Rekommenderad läsning samt filmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 372 Böcker och informationsbroschyrer för föräldrar och lärare 372 Böcker och informationsbroschyrer om A DH D för barn 379 Böcker för vuxna med A DH D 380 Filmer för föräldrar och lärare 382 Vetenskapliga publikationer 383 Tidskrifter och nyhetsbrev 389 Återförsäljare av hjälpmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 391 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 393 Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 403

13

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 13

2015-05-27 16:42

Förord till den svenska utgåvan Den här boken vänder sig till dig som är förälder till ett barn med ADHD, men den kan också vara av intresse för andra närstående och för yrkesverksamma.

Att vara förälder till ett barn med ADHD kan vara en verklig utmaning.

Barnets svårigheter att styra och kontrollera sitt beteende kan leda till konflikter som är påfrestande för både barn och föräldrar. Barnets beteende är ofta svårt att förstå sig på och som förälder kanske man tvivlar på sig själv för att man inte lyckas ”uppfostra” sitt barn, något som omgivningen ibland också signalerar.

Få barn har genom historien varit så missförstådda som de med den funktionsnedsättning vi i dag benämner ADHD. Det gäller även deras föräldrar, som inte sällan fått skulden för sina barns avvikande beteende.

Att ADHD skulle bero på bristande föräldraförmåga eller andra problem i uppväxtmiljön är en missuppfattning som har varit seglivad. Dessbättre har den blivit mer ovanlig i takt med att kunskapen om de neurobiologiska orsakerna bakom tillståndet ökat.

Under senare år har forskningen om ADHD ökat kraftigt och gett oss mängder av nya kunskaper. I dag vet vi mer om hur olika funktioner och processer i hjärnan ser ut hos personer med ADHD jämfört med hos andra och hur detta i sin tur har en genetisk bakgrund. Men vi förstår också bättre hur tillståndet kan förstås psykologiskt, utifrån teorier om så kallade exekutiva (utförande) funktioner. Forskningen om olika behandlingsformer, såväl läkemedelsbehandling som psykologiska och pedagogiska insatser, har också gett oss god vägledning i fråga om hur vi kan underlätta vardagen för personer med ADHD. Forskningen har också lärt oss förstå vikten av att barn med ADHD tidigt möter förståelse och får den hjälp de behöver för att inte riskera att få stora bekymmer som vuxna.

Inom alla dessa forskningsområden har bokens författare, Russell A. Barkley, varit banbrytande. Men han är inte bara forskare, utan har också en omfattande klinisk erfarenhet av att möta barn, ungdomar och vuxna med

14

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 14

2015-05-27 16:42

ADHD och deras familjer. Sin gedigna kunskap och erfarenhet har han genom åren förmedlat till kollegor i otaliga artiklar, böcker och föreläsningar.

Men i den här boken är det dig som förälder han vänder sig till, eftersom han vet hur viktigt det är att du har kunskap om ADHD för att du på bästa sätt ska kunna förstå, hjälpa och stå upp för ditt barn. I boken förklarar han på ett lättillgängligt och pedagogiskt sätt vad ADHD innebär, bland annat utifrån sin teori om exekutiva funktioner. Han förklarar också vad vi vet om orsakerna och vad som händer i hjärnan när man har ADHD. Han redogör också för ett antal andra tillstånd och svårigheter som är vanligt förekommande hos personer med ADHD och som bidrar till komplexiteten.

En stor del av boken beskriver konkret och handfast hur du kan hjälpa ditt barn att utvecklas och fungera så bra som möjligt, genom att använda dig av pedagogiska strategier som har stöd i forskningen. Författarens starka engagemang för barnen och hans osvikliga tilltro till dig som förälder och till familjens betydelse löper som en röd tråd genom hela boken.

Eftersom det finns en del kulturellt betingade skillnader mellan USA och Sverige när det gäller exempelvis synen på föräldraskap och barnuppfostran, och även skillnader i hur samhällets stöd är organiserat, har förlaget Natur & Kultur fått tillstånd av Russell A. Barkley och det amerikanska förlaget Guilford Press att i samband med översättningen göra vissa anpassningar och bearbetningar av texten till svenska förhållanden. Detta har varit min uppgift som fackgranskare.

Sålunda har originalets kapitel om utredning och diagnostisering om­ arbetats för att bättre överensstämma med hur en utredning går till i Sverige (se kapitel 6). Också originalets kapitel om skolan, där Linda Pfiffner varit medförfattare, har bearbetats och anpassats till den svenska skolans arbetssätt och det svenska skolsystemets bestämmelser (se kapitel 14). Kapitlet om läkemedelsbehandling (kapitel 16) har bearbetats för svenska förhållanden av barnläkaren Björn Kadesjö som har lång erfarenhet av barn med ADHD och närliggande svårigheter. Litteraturlistan har kompletterats med ett antal skrifter på svenska och tips på svenska webbplatser.

Boken är mycket informationsrik och omfattande och det kan vara krävande att läsa den från pärm till pärm. Se den hellre som en uppslagsbok som med fördel kan läsas i etapper när du känner att du behöver stöd i en viss situation eller vill utöka din kunskap inom ett visst område.

15

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 15

2015-05-27 16:42

Jag är övertygad om att du kommer att ha nytta av den här boken och att den kommer att stärka dig i din viktiga roll som förälder till ett barn med ADHD. Stockholm, mars 2015 Agneta Hellström Beteendevetare och chef vid Svenska institutet för barn i behov av utvecklingsstöd, SINUS AB. Tidigare chef för ADHD-center i Stockholms läns landsting.

16

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 16

2015-05-27 16:42

Förord Det är inte konstigt att barn är livligare, mer aktiva, mindre uppmärksamma och mer impulsiva än vuxna. Det är knappast heller förvånande att barn har svårare än vuxna att följa instruktioner och att avsluta det de håller på med. När föräldrar klagar över att deras barn har svårt att vara uppmärksamma, kontrollera sin aktivitetsnivå eller stå emot impulser är det därför vanligt att andra avfärdar problemen som normalt beteende och försäkrar föräldrarna att barn är sådana och att de inte ska oroa sig. Om ett barns beteende verkar överdrivet, även i jämförelse med andra barns, anses det bero på att han bara är lite omogen, och att han antagligen kommer att växa ifrån problemen.

Oftast stämmer det – men inte alltid. Ibland är barnets förmåga att vara uppmärksam så låg, aktivitetsnivån så hög och impulskontrollen så dålig att beteendet är extremt för ett barn i den åldern. De flesta av oss har träffat ett sådant barn – ett barn som har svårt att bli klar med läxorna, som kanske inte kommer så bra överens med andra barn i området och vars oförmåga att fullfölja och avsluta uppgifter utan föräldrarnas överinseende ställer till med konflikter i hemmet.

I de fall då den här typen av beteendeproblem har blivit så svåra att de påverkar barnets anpassningsförmåga brukar de inte försvinna med åldern, och de kan knappast anses vara normala. Om ditt barn har sådana problem är det inte bara olämpligt utan kan vara direkt skadligt för barnets psykologiska och sociala välbefinnande att tona ner problemen eller att bara ge barnet tid att mogna. Det kan också leda till problem för dig och för resten av familjen som lever tillsammans med barnet.

Barn vars problem med uppmärksamhet, överaktivitet och bristande impulskontroll når en viss nivå har en utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning som kallas uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, eller ADHD (efter engelskans attention-deficit/hyperactivity disorder). Den här boken handlar om ADHD. Den riktar sig till föräldrar till barn med ADHD och till andra som vill veta mer om diagnosen och hur man hanterar den.

Huvudsyftet är att göra det möjligt för föräldrar att ta hand om dessa ofta krävande barn på ett sätt som främjar familjens och enskilda familjemedlemmars välmående.

17

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 17

2015-05-27 16:42

Det har redan publicerats mängder av böcker för föräldrar om samma ämne. De flesta är ganska bra, och några av dem brukar jag rekommendera till familjerna vi möter på vår mottagning. Varför vill jag då skriva ännu en? Svaret är att de böcker som redan finns inte ger föräldrarna tillräcklig kunskap om det vi i dag vet om ADHD och, ännu viktigare, vad man kan göra för att hjälpa barn med ADHD. De flesta böcker som riktar sig till föräldrar förmedlar fakta som baseras på många års erfarenhet av behandling av barn med ADHD och deras familjer, men de lyckas inte väva in de senaste genombrotten inom forskningen. Sedan den första utgåvan av den här boken kom ut 1995, har forskningen om ADHD vuxit på ett häpnadsväckande sätt. I de flesta andra böcker i ämnet baseras dock slutsatserna och rekommendationerna enbart på författarens egna kliniska erfarenheter – och har ofta varit felaktiga. Till exempel har molekylärgenetisk forskning om ADHD gjort stora framsteg under de senaste tio åren och fortsätter att göra det än i dag. Åtminstone sju gener med koppling till ADHD har identifierats med säkerhet, och forskarna tror att ännu fler kommer att hittas under de närmaste åren. Hela den mänskliga arvsmassan har skannats i jakt på riskgener för ADHD, och minst 25–40 gener tycks vara relevanta.

Hjärnavbildningsforskning har också visat vilka områden i hjärnan som är kopplade till ADHD, och till och med visat på samband mellan vissa av aktiviteterna i dessa områden och några riskgener för ADHD. Forskningen går snabbt framåt och resultaten hopar sig i rask takt.

Dessa rön är av stor betydelse för föräldrar. De bekräftar slutsatsen från tidigare upplagor av den här boken, nämligen att ADHD huvudsakligen har biologiska orsaker, och att funktionsnedsättningen i stor utsträckning är genetiskt betingad. Rönen gör också att vi kan förvänta oss genombrott inom diagnostisering och behandling under det kommande årtiondet, eftersom de antyder att det så småningom kommer att bli möjligt att gentesta sig för ADHD. Säkrare och effektivare läkemedel för ADHD är också på gång.

För att man som förälder ska förstå tillståndet är det viktigt att man får ta del av denna utveckling. Då kan man också hävda sig mot alla okunniga kritiker som påstår att ADHD beror på dåligt föräldraskap, dåliga matvanor eller överdrivet tevetittande.

Länge utgick många inom vården från felaktiga teorier om att ADHD orsakas av dåligt föräldraskap, att barn växer ifrån problemen i tonåren, att centralstimulerande medel bara fungerar på barn (inte på äldre tonåringar eller vuxna) och bara ska användas de dagar barnet går i skolan.

18

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 18

2015-05-27 16:42

Ibland har det också hävdats att barn med ADHD skulle må bättre av en kost utan vissa tillsatser och socker – trots att det saknats stöd för teorierna i den vetenskapliga litteraturen. På senare tid har vissa skribenter i USA hävdat att ADHD beror på för mycket tevespelande, överdrivet tevetittande eller den moderna kulturens uppskruvade tempo. I dag vet vi att många barn med ADHD har ärvt en genetisk variant av tillståndet, att många inte växer ifrån sina problem i tonåren, att medicin kan tas året runt av både tonåringar, vuxna och barn, samt att det för de flesta personer med ADHD inte gör någon större nytta att utesluta socker ur kosten. Vi vet också att ADHD inte orsakas av tevespel, teve eller dagens uppskruvade tempo. Tänk så långt vi har kommit med bara 40 års forskning! Faktum är att det under de senaste 10 åren har skett spännande förändringar inom forskningsfältet – vissa av dem väldigt omvälvande – och ännu fler sker i denna stund.

Dessa förändringar leder inte bara till mer kunskap om vad som orsakar ADHD, utan också till en djupare vetenskaplig förståelse för vad ADHD är.

Det i sin tur har radikalt förändrat hur vi ser på tillståndet.

Det senaste decenniet har forskningen till exempel visat att ADHD förmodligen inte är en uppmärksamhetsstörning i första hand, utan en störning i utvecklingen av förmågan till självreglering som är viktig för att vi ska kunna styra vårt beteende inom ramen för sociala förväntningar. Därför är kanske till och med benämningen ADHD missvisande, även om det kommer att fortsätta användas tills vidare av olika juridiska anledningar.

Etiketten uppmärksamhetsstörning trivialiserar tillståndet, eftersom det är en enorm underdrift av de omfattande och dramatiska problem som barn med ADHD stöter på när de försöker klara av vardagens utmaningar och de ökande krav på självkontroll som familjen, skolan och samhället ställer på dem när de blir äldre. Begreppet uppmärksamhetsbrist räcker inte till för att beskriva de otaliga sätt på vilka ADHD gör det svårare för individen att uppfylla sina plikter gentemot sig själv och andra. Till exempel visar min egen forskning, och senare även andras, att barn och vuxna med ADHD har en bristande tidsuppfattning. De låter inte sin tidsuppfattning styra beteendet i samma utsträckning som andra, och därför kan de inte heller förhålla sig till tider, tidsfrister eller framtiden lika bra som andra. Detta gäller även för tidsintervall så korta som 10–20 sekunder. Tiden flyr dem, och de lyckas aldrig handskas lika effektivt med den som sina jämnåriga.

Trots att ADHD kan vara ett så stort hinder är det inte överraskande att många fortfarande är skeptiska till allvaret i diagnosen. Alla har ju svårt 19

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 19

2015-05-27 16:42

att vara uppmärksamma ibland, och det gäller särskilt för barn. Att lägga band på sin impulsivitet och rastlöshet handlar bara om att bita ihop, påstår vissa. Men stämmer det? Lärare, släktingar, grannar och andra kanske försöker övertyga dig om att det är så. De förstår inte det som du har förstått: att ditt barn har grundläggande och allvarliga problem med sitt beteende. I media har det ibland hävdats att ADHD är en myt som hålls vid liv för att vanliga äventyrliga barn, särskilt pojkar – dagens Tom Sawyer och Huckleberry Finn – ska få psykiatriska diagnoser. Vissa ifrågasätter tillståndets existens och riktar svidande kritik mot läkemedelsbehandling.

Forskningen har tydligt visat att dessa föreställningar är felaktiga, men ändå blir föräldrar i perioder bombarderade med den här typen av påståenden om ADHD. Dessa missuppfattningar diskuteras närmare i kapitlen om tillståndets kännetecken och orsaker.

I motsats till dessa populära men ogrundade åsikter har jag kommit fram till ståndpunkten att fenomenet som vi kallar ADHD är en störning i barnets förmåga att hejda omedelbara reaktioner i stunden för att uppnå något i framtiden. Det betyder att personer med ADHD inte kan använda sin tidsuppfattning, minnet av det förflutna och tanken på framtiden för att styra sitt beteende. Det som inte utvecklas som det ska hos ditt barn är förmågan att skifta fokus från här och nu till det som förmodligen kommer att hända härnäst i livet och i framtiden rent generellt. Om ett barn riktar all sin uppmärksamhet mot nuet är det också naturligt att han beter sig impulsivt. Barnet vill helt enkelt göra det som är roligt eller intressant för stunden och undviker sådant som inte ger någon direkt belöning. Barnet eftersträvar ständigt omedelbar behovstillfredsställelse. Ur barnets perspektiv är det alltid ”nu” som är relevant. Detta kan dock få förödande konsekvenser när barnet förväntas utveckla en förmåga att tänka framåt, på det som måste göras för att möta framtiden. Denna förmåga är avgörande för hur väl en människa klarar av att vara organiserad, planerande och målinriktad, och den styrs av hur mycket kontroll vi har över våra impulser. Den gör att vi inte kontrolleras av nuet, och den låter oss påverkas av framtiden. Det här sättet att se på ADHD ger tyngd åt tillståndet och de problem som förknippas med det. Det förklarar varför personer med ADHD inte alltid lyckas bete sig som andra, och det ger oss möjlighet att respektera dem och fördjupa vår förståelse för hur ADHD hindrar människor i deras vardag. Den här boken har mycket mer att säga om detta och vad det har för betydelse för hur vi förstår ADHD. Faktum är att den främsta anledningen till att jag skrev 20

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 20

2015-05-27 16:42

boken var att jag ville förklara detta sätt att se på ADHD för föräldrar, och syftet med att revidera den är att jag vill uppdatera detta synsätt. Jag tror att den här bokens syn på ADHD stämmer betydligt bättre överens med de vetenskapliga resultaten på området än andra synsätt gör.

Jag kände mig också manad att skriva boken eftersom jag såg att det fanns ett behov av att hjälpa föräldrar att bli mer kunskapsorienterade när de söker information eller professionell hjälp. Att vara kunskapsorienterad innebär att man är både vetgirig och skeptisk, att man söker efter information men samtidigt är kritisk till sina informationskällors uppgifter. Därför är ett annat syfte med den här boken att ge dig som förälder de verktyg du behöver för att hålla dig välinformerad och kunna ifrågasätta allt du hör och läser – inklusive informationen i den här boken. Behovet av en optimistisk och frågvis skepticism blir bara större med tiden. Det beror på att vi nu upplever en informationsexplosion i det moderna samhället, mycket tack vare den ständigt växande tillgången till datorer och i synnerhet tillgängligheten till internet. Varje hushåll med dator och internetuppkoppling eller smart telefon kan nu hoppa ombord på informationståget. Tyvärr är tåget inte alltid lastat med den mest korrekta informationen i ämnet. I och med att informationen inte är kvalitetsgranskad eller kritiserad innebär det ofta att den kan vara ett illa dolt reklambudskap för någon produkt, örtmedicin eller politisk ståndpunkt. Och det är inte bara hemsidor om ADHD som kan vara vilseledande, utan även bloggar och chattrum. Där kan vem som helst hävda sina ogenomtänkta åsikter, utan referenser och utan vetenskapliga fakta som bevis. Mina besök på liknande bloggar eller chattrum har övertygat mig om att det mesta som skrivs där är ovetenskapliga åsikter som oftast är felaktiga. Därför ska du aldrig sluta vara skeptisk, oavsett om du hämtar information på ditt lokala bibliotek, i bokhandeln eller på nätet.

Men du ska inte heller sluta ställa frågor. Du behöver all information om ADHD du kan få för att kunna ta hand om ditt barn. Att förse dig med information är ditt första steg mot att bli en ”aktiv förälder”, en förälder som alltid har sista ordet vid möten med andra som har med ditt barn att göra; vare sig de är läkare, psykologer, sjuksköterskor, socialarbetare eller pedagoger. Dessa yrkesutövare är bara dina rådgivare inom sina respektive specialiteter. Ingen – och jag menar ingen – känner ditt barn lika väl som du. En grundläggande uppfattning i den här boken är att det är du som bestämmer över ditt barns behandling och utbildning. Vart och ett av de kommande kapitlen har skrivits i syfte att stärka dig så att du kan ta det 21

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 21

2015-05-27 16:42

ansvaret, att befria dig från den ångestfyllda känslan att du håller på att förlora kontrollen över hur du tar hand om ditt barn – och genom detta kanske även förlora kontrollen över ditt barn. Kort sagt kommer den här boken att lära dig hur du fattar beslut och till och med när de ska fattas.

Men den kan och ska inte fatta beslut om ditt barn åt dig. Det ska ingen bok och ingen människa göra.

Lärdomarna i boken kommer från mina 35 år av forskning och kliniskt arbete med tusentals familjer med barn som har ADHD. De har också vuxit fram ur min egen resa, där jag försöker utvecklas som människa, pappa, make, forskare, psykolog, handledare och kliniskt verksam psykolog. Inget enskilt fall har lett fram till slutsatserna i den här boken. Ingen enskild bok har format mina idéer. Jag har inte fått någon fantastisk snilleblixt. Snarare är det så att för varje ny familj jag har arbetat med, för varje ny bok i ämnet jag har läst och för varje ny student jag har undervisat har jag haft en ständigt växande känsla av hur viktiga vissa principer är. Till skillnad från de tekniker jag har lärt ut till föräldrar, och de fakta som jag har gett dem om tillståndet och de behandlingar som i dag finns att tillgå, är dessa principer tillämpbara på en rad olika situationer, familjer och problemområden. De kan bli den attityd du har som utgångspunkt i allt du gör för ditt barn med ADHD. Informationen och råden i den här boken liknar det som jag skulle säga till en förälder vars barn just genomgått en utredning. Rekommendationerna baseras på omfattande vetenskaplig forskning och motsvarar ungefär 20–25 terapitillfällen. Ändå kommer du inte att hitta allt du behöver i den här boken. Det är omöjligt att sammanfatta de tusentals vetenskapliga artiklar som finns i ämnet. Och trots att ADHD är ett av de mest välundersökta av alla barnpsykiatriska tillstånd, finns det fortfarande mycket som jag och andra forskare inte vet. ADHD fortsätter att vara ett missförstått och kontroversiellt ämne både hos allmänheten och i utbildningssystemet.

Den här boken försöker att undvika myterna och den vilseledande informationen om ADHD genom att förlita sig på det som i dag anses vara korrekt och som har vetenskapligt stöd. I de fall där det inte finns någon information, eller där informationen inte är tillförlitlig, har jag förtydligat det. Forskningen går framåt. Dessutom är varje ADHD-fall unikt. Du behöver skräddarsy informationen och råden efter ditt barns behov och just din familjs unika förutsättningar. I de fall där du fortfarande undrar hur du ska hantera vissa av ditt barns problem rekommenderar jag starkt att du söker professionell hjälp.

22

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 22

2015-05-27 16:42

I den här boken kommer du att hitta mycket av det du behöver veta om ADHD och de förändringar som du kan behöva göra i ditt och ditt barns liv för att hjälpa honom eller henne till ett fungerande vuxenliv. Informationen presenteras genomgående med målet att lära dig ett aktivt föräldraskap, ett vetenskapligt förhållningssätt och pedagogiskt medvetet agerande. Även om tankarna som uttrycks här har influerats av många människor under mina 35 år av kliniskt arbete är alla åsikter som framförs i boken mina egna eller mina medförfattares, i de kapitel där de medverkar.

Jag vill ännu en gång tacka min fru Pat och våra söner Ken och Steve för deras stöd till mitt skrivande i allmänhet och till detta projekt i synnerhet.

Som Milton skrev: ”De tjäna även som stå tåligt kvar”, och detta stämmer sannerligen in på en författares familjemedlemmar.

Jag vill ännu en gång uttrycka min djupaste tacksamhet till Seymour Weingarten och Bob Matloff på The Guilford Press för att de uppmuntrade idén bakom boken och för att de bearbetade manuskriptet till sin slutgiltiga, publicerade form, både till den ursprungliga utgåvan och nu igen till den reviderade versionen. Av alla medlemmar av ”Guilfordfamiljen” ska Christine M. Benton ha en stor del av äran för sitt enastående engagemang i redigeringen och upplägget av boken i alla dess upplagor, och för att hon hela tiden uppmuntrade mig att säga det jag ville och behövde säga på det mest effektiva sättet. Läsbarheten och tonen boken är till stor del hennes förtjänst.

Slutligen tackar jag alla de föräldrar till barn med ADHD som har delat med sig av sina liv när de har sökt hjälp för sina barn. Mycket av det som du kommer att lära dig i den här boken är sådant som de har lärt mig. Jag kan bara hoppas att jag har fortsatt att ta till mig dessa lärdomar så pass bra att du och ditt barn kan ha nytta av dem.

23

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 23

2015-05-27 16:42

Inledning: En vägledande filosofi för föräldrar till barn med ADHD ”Hjälp mig. Jag håller på att förlora mitt barn.” 1 För mer än 20 år sedan, närmare bestämt 1990, deltog jag tillsammans med föräldrar, läkare och psykologer i kampen för att barn med ADHD skulle få tillgång till stödundervisning i skolan. Jag var mitt uppe i denna strid, som utkämpades på både statlig och lokal nivå, när jag fick en av mitt livs mest omvälvande tankeställare. Det var en lärdom som gav mig insikt i den stora uppgift som denna bok uppmanar dig som förälder att anta – nämligen att stödja ditt barns utveckling i skolan.

De bästa psykologerna och läkarna säger att de kan lära sig lika mycket av sina klienter som klienterna kan lära sig av dem, om de bara lyssnar och låter sig vägledas och beröras av det de får höra. Just den här lärdomen fick jag en väldigt hektisk morgon ta del av på min mottagning på vår ADHD-klinik. Den kloka mamman som gav mig den har förmodligen ingen aning om hur hennes familjs dilemma påverkade mig, eller hur många familjer som hon kan ha hjälpt tack vare den förändring som hon inspirerade mig till i mitt yrkesutövande. Det var ett möte som förändrade mig i grunden.

Den förundran jag kände efteråt varade i flera dagar, och ända sedan dess har jag burit med mig lärdomen som mötet gav mig.

Dagen då jag skulle träffa mamman och hennes åttaårige son, som jag här kallar för Stefan, var stressig redan före vårt möte, som var bokat till klockan nio på morgonen. Jag kom säkert inrusande på mottagningen med tabeller och dokument i högsta hugg, och antagligen bad jag om ursäkt för att jag var sen. Jag var inställd på att mamman skulle komma med de vanliga klagomålen om hur dåligt barnet och familjen mådde. När jag 1 Delar av det här kapitlet är hämtade från talet ”Hjälp mig. Jag håller på att förlora mitt barn”, som jag höll när jag invigde CHADD:s nationella konferens i Chicago, 15 oktober 1992 (CHADD står för Children and Adults with Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder). Hela talet finns att beställa på CHADD:s hemsida, www.chadd.org.

24

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 24

2015-05-27 16:42

ställer min första fråga – antingen ” Vad är du mest bekymrad över när det gäller ditt barn?” eller ”Vad var det som fick dig att söka dig till vår klinik?” – svarar de flesta föräldrar att barnet har stora problem i skolan eller uppvisar olika negativa och stökiga beteenden i hemmet. Vi yrkesverksamma är så vana vid att höra dessa svar att vi nästan tror oss höra dem innan föräldrarna ens har öppnat munnen. Jag hade faktiskt redan skrivit rubrikerna ”Problem i skolan” och ”Problem i hemmet” i mitt block, eftersom jag förväntade mig det.

Mammans svar var så häpnadsväckande, så oväntat, att jag blev helt stum. Jag tror säkert att jag tappade hakan av ren förvåning. Hon sa nämligen inte det som jag förväntade mig: ”Mitt barn klarar inte av skolan”, ”Mitt barn kommer snart att bli avstängt” eller ”Mitt barn lyssnar inte på någonting som jag säger”. Nej, snarare tvärtom. Hon sa: ”Hjälp mig. Jag håller på att förlora mitt barn.”

Förbluffat måste jag ha svarat: ”Ursäkta?” Hon sa samma sak igen. ”Hjälp mig. Jag håller på att förlora mitt barn.” Vad sjutton menar hon, tänkte jag. Vad var det här för ny typ av förälder? ”Jag förstår”, sa jag och nickade förstående, full av sympati. ”Du och din exmake ligger alltså i vårdnadstvist.”

En behandlare som blir överraskad en första gång kan släta över det genom att snabbt gå vidare med intervjun, men när jag för andra gången tappade hakan på grund av mammans oväntade svar kom jag av mig. När hon sa ”Nej” kunde jag helt enkelt inte säga något annat än ”Ursäkta, men jag tror inte att jag förstår vad du menar”, medan jag försökte återfå fattningen. Och jag förstod faktiskt inte. Jag hade inte gjort plats i mitt anteckningsblock för ett sådant svar.

Då fick hon tårar i ögonen, vilket fick mig att känna mig ännu klumpigare och illa till mods, och hon började förklara. ”Det har pågått ett tag nu, säkert i några år. Jag kan inte säga exakt när det började, men jag känner att det håller på att hända. Jag håller på att förlora honom. Stefan är på väg bort från mig, och jag kanske aldrig får tillbaka honom. Det är det värsta som skulle kunna hända mig.”

Jag hade inga professionella riktlinjer att gå efter, så försiktigt bad jag henne att fortsätta. ”Han är mitt första barn”, sa hon, ”och vi har alltid stått varandra väldigt nära, ända tills det här började för några år sedan. Nu tror jag att han hatar mig. Jag vet åtminstone att han inte vill umgås med mig.”

25

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 25

2015-05-27 16:42

”Varför säger du så?” frågade jag. ”När jag kommer in i rummet blir han kylig mot mig, väldigt kort i tonen när jag talar med honom och ibland till och med sarkastisk”, svarade hon. ”Om jag föreslår att vi ska göra något tillsammans, vilket han älskade förr i tiden, säger han alltid ’nej’ och hittar på ursäkter för att undvika mig. När jag försöker prata med honom ser han inte på mig som han gjorde förut, utan vänder sig snabbt bort och försöker avsluta samtalet. Han är också borta mycket mer, hemma hos kompisar, och han tar inte hem vänner som han gjorde förut. Innan det här började verkade han vara stolt över att jag var hans mamma. Nu vill han inte ens erkänna att jag existerar om han inte absolut måste, och han brukar definitivt inte presentera sina nya vänner för mig som han gjorde förr.” ”Berätta mer”, sa jag, fortfarande inte helt på det klara med vad problemet var, eller vad det var som gjorde henne ledsen. Hon förklarade då att det kändes som om hon hade förlorat relationen till sin son, att den var förstörd och kanske aldrig skulle gå att reparera. Det här är vad hon hade förlorat eller var på väg att förlora: bandet till sonen, den naturliga ömsesidiga kärleken mellan förälder och barn som är själva grunden för ett lyckat och stimulerande föräldraskap. Visst kan man ta hand om ett barn utan det här bandet på ett praktiskt och intellektuellt plan, men inte i ordets sanna bemärkelse; inte känslomässigt.

Jag har aldrig träffat en förälder som så snabbt har satt ord på kärnproblemet i sitt liv, roten till sin egen – och antagligen också sin sons – olycka.

Den förlust som hon beskrev är så inbäddad i familjelivet att den sällan uttrycks i ord, ens när den sker. Det är en känsla av förlust som bara kan överträffas av den en förälder upplever vid ett barns dödsfall. Relationen som hon höll på att förlora är kraften som driver allt samspel mellan barn och förälder och alla handlingar som föräldrar gör för sin familjs skull. Man brukar säga att när man förlorar sina föräldrar förlorar man sin historia, men om man förlorar sitt barn förlorar man framtiden. Detta stämde verkligen in på mamman som kände att hon höll på att förlora bandet till sitt barn. Utan den starka kärlek och vänskap som hennes barn en gång känt för henne, kunde hon inte se en meningsfull framtid framför sig.

Hon uttryckte den här förändringen i relationen till sitt barn så tydligt att jag inte kunde låta bli att samtidigt undersöka och dra paralleller till mitt eget förhållande med mina två söner. Höll jag på att förlora dem, precis som hon? Jag kände mig så dum i ljuset av den här kvinnans djupa 26

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 26

2015-05-27 16:42

livsvisdom. Jag som hade träffat oräkneliga klienter före henne, och sett hur olyckliga familjerna som kom till vår klinik var, måste ha varit blind som inte insett att det hela tiden var det här som var det grundläggande problemet i deras liv!

Du läser kanske den här boken eftersom du känner att du också håller på att förlora relationen till ditt barn. Ditt barn har fått diagnosen ADHD, och du har gjort ditt bästa för att hjälpa barnet och resten av familjen att anpassa sig till det. Men det fungerar helt enkelt inte.

Eller så har du inte kommit dit än. Kanske vet du att ditt barn har allvarliga problem, och du har just börjat söka professionell hjälp, men än så länge har du fler frågor än svar.

Oavsett var du och din familj befinner er är ni inte ensamma. Färska siffror visar att cirka 5 procent av alla skolbarn har ADHD, lågt räknat.

Om du skulle fråga en förälder till något av dessa barn skulle du sannolikt få höra en historia som påminde om din egen: Det är något som är uppenbart problematiskt med ditt barns beteende.

Han2 går miste om delar av sin barndom, och du känner dig frustrerad och osäker på vad som orsakar beteendet och vad du kan göra åt det. Ditt barn har svårt att finna sig till rätta i familjen. Ni har dagliga konflikter om hushållsarbete, läxor, syskonrelationer och beteendet i skolan eller i området där ni bor. Om ditt barn alls har några vänner är de väldigt få.

Telefonsamtal från klasskamrater, grannbarn som knackar på dörren, påhitt, äventyr och inbjudningar till födelsedagskalas och övernattningar är saker som tillhör vardagen för de flesta barn, men för ditt barn händer det sällan eller aldrig. Trots att ditt barn är begåvat och har många talanger går det inte bra i skolan, och han saknar glädje över att lära sig nya saker – de bra betygen och den positiva kritiken som han borde få lyser med sin frånvaro.

Barndomens viktiga år och erfarenheter saboteras av något du inte kan se men vet finns där. Vilket problemet än är så sätter det käppar i hjulet för ditt barn i det dagliga samspelet med andra. Värst av allt är att du känner på dig – som bara en förälder kan göra – att ditt barn inte är tillfreds med sig själv. Han blir sakta medveten om att han inte är den han vill vara, att han inte är lika bra som andra på att göra det som förväntas, att han inte kan bli det barn som han tror att du önskar att han kunde bli. Han gör 2 I den här boken använder jag omväxlande feminina och maskulina pronomen när jag beskriver barn med ADHD.

27

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 27

2015-05-27 16:42

dig ledsen, han gör andra missnöjda och sig själv besviken, och någonstans innerst inne har han förstått det. Kanske ser du samma sak hända nästan dagligen: det dåliga självförtroendet, den nedslagna blicken när han släpar sig genom dörren efter skolan, försöken att komma undan diskussionerna om läxor, lögnerna inför sig själv och andra om hur illa det faktiskt ligger till, löftena som aldrig hålls om att försöka mer nästa gång och (för vissa barn) en total uppgivenhet. Det gör ont i dig; det gör ont i ditt barn.

Vad är det som är fel? Ditt barn ser normalt ut rent fysiskt. Inget utanpå signalerar att hon skulle ha problem. Hon är inte sent utvecklad mentalt.

Förmodligen går, talar, hör och ser hon normalt och är normalbegåvad eller intelligentare än så. Men för varje år som går verkar det som om hon i jämförelse med andra barn har allt svårare att kontrollera sitt beteende, hantera sitt liv och förbereda sig för de utmaningar som väntar längre fram.

Du vet att om du inte gör något för att hjälpa henne snart kommer hennes liv att kantas av problem och svaga prestationer, lika säkert som att nuet växer fram ur gårdagen och framtiden ur detta ögonblick. Din längtan efter ett normalt, lugnt, kärleksfullt familjeliv med det här barnet, dina förhoppningar om att hon ska lyckas med sin utbildning och i arbetslivet, dina föresatser att ge henne ett liv som kanske är bättre än vad ditt eget har varit, att hon ska kunna lära av dina misstag och med din hjälp kunna ta sig vidare i livet – allt detta står på spel nu på grund av något som du inte riktigt kan se eller förstå. Du kanske känner dig förvirrad, förbluffad, arg, ledsen, orolig, rädd, skuldtyngd eller hjälplös inför det som har drabbat ditt barn. Du vill ha svar och råd.

Du kanske instinktivt har känt på dig att barnets problem på något sätt har att göra med en bristande självkontroll eller viljestyrka. Vad består viljestyrka av? Vad är det som får oss att göra det vi vet att vi bör göra, bete oss mot andra som vi vet att vi borde och avsluta uppgifter som vi vet hur man utför och som måste göras? Mer generellt, vad är det som ger oss självdisciplin och uthållighet så att vi kan avstå från omedelbara belöningar i stunden till förmån för något vi vill uppnå i framtiden? Vad det än är inom oss som gör att vi kan agera utifrån självkontroll, följa vår moral och våra värderingar, ”leva som vi lär” och handla med framtiden i åtanke, så utvecklas detta inte som det ska hos ditt barn. Kanske är det detta som har fört dig till den här boken. Kanske har ditt barn ADHD. Den här boken kan hjälpa dig att ta reda på svaret. Den kan också ge dig råd kring hur du på bästa sätt ska hantera vardagen om ditt barn har ADHD. 28

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 28

2015-05-27 16:42

Utmaningen att uppfostra ett barn med ADHD Det kan vara oerhört utmanande att uppfostra ett barn med ADHD. Dessa barn är väldigt ouppmärksamma, impulsiva, ohämmade, överaktiva och krävande. Deras problem kan göra din föräldraroll svårare än du någonsin hade kunnat föreställa dig när du först började fundera på att skaffa barn.

I varje sammanhang där de flesta föräldrar vill engagera sig i sina barn, måste föräldrar till barn med ADHD engagera sig – dubbelt upp. De måste leta upp skolor, lärare, psykologer och andra samhällsresurser. De måste hjälpa, övervaka, lära, organisera, planera, strukturera, belöna, sätta gränser, vägleda, stötta, skydda och fostra sina barn i mycket större utsträckning än andra föräldrar. Dessutom måste de oftare möta andra vuxna som är del­ aktiga i barnets vardag: skolpersonal, barnläkare och psykologer. Därtill krävs medling med grannar, tränare och andra i barnets närhet, i och med att barnet förmodligen har beteendeproblem även då de träffar dessa utomstående.

Vad som gör det hela ännu svårare är att barnets stora behov av vägledning, skydd, försvar, kärlek och fostran från föräldrarna kan dölja sig bakom en fasad av utagerande, krävande och bråkigt beteende. Margaret Flacy från Dallas, mamma till två pojkar (numera unga vuxna) med ADHD, formulerade det vackert när hon skrev till mig: ”tidigt under min lärarkarriär, [när] jag beklagade mig över hur svårt jag hade att handskas med ett ovanligt bråkigt barn . . . som jag nu i efterhand inser förmodligen hade så svår ADHD som man över huvud taget kan ha . . . tog en underbar, klok pensionerad lärare min hand och sa: ’Margaret, de barn som är i störst behov av kärlek kommer alltid att söka den på de mest kärlekslösa sätten.’”

Många av de föräldrar som jag har haft förmånen att få träffa i mitt arbete berättar att svårigheterna med att uppfostra ett barn med ADHD lyfter föräldraskapet till en högre nivå. Att uppfostra ett barn med ADHD kan vara det svåraste du någonsin kommer att göra. Vissa föräldrar orkar inte med stressen som det innebär, och det slutar med att barnet eller familjen befinner sig i konstant kris, eller ännu värre, att familjen efter ett tag splittras. Men det kan också visa sig vara ett fantastiskt tillfälle att utveckla sig själv och att få känna tillfredsställelse över sitt eget föräldraskap. Du får bevittna hur din direkta investering i tid och energi ger utdelning i form av glädje och välbefinnande hos ditt barn – inte alltid, men tillräckligt ofta för att du som förälder ska känna djup tillfredsställelse. Vetskapen om att barnet verkligen behöver dig kan, som få andra saker, ge en djupare mening åt livet.

29

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 29

2015-05-27 16:42

Orden från Margaret Flacys mentor blev grundbultar i hennes sätt att fostra sina två söner och alla de barn hon har undervisat under 30 år. De illustrerar också vikten av att grunda sin filosofi kring barnuppfostran på vissa erkända principer. Man kan säga att förälderns ansvar vilar på tre ben, där det första benet är pedagogisk medvetenhet. Lägg till aktivt föräldraskap och ett kunskapsorienterat förhållningssätt, och din strategi för att fostra ditt barn kommer att ha en stabil och balanserad grund.

Bli en pedagogiskt medveten förälder I över tre årtionden har jag gett föräldrar råd om de bästa metoderna för att ta hand om barn med ADHD. Under de första fem åren som jag arbetade kliniskt gjorde jag inget annat. Därefter började jag både genom det kliniska arbetet och genom forskningen ana att tillståndet handlade om större och mer djupliggande mekanismer än jag till en början trott. När dessa efter hand blev tydligare skrev jag ner dem. Detta var bland det första som jag lärde ut i mina föräldrautbildningsgrupper, och jag spred det till yngre kollegor och till andra genom mina många kurser och seminarier för professionella. Listan utvecklades så småningom till de 14 principer som presenteras i kapitel 8. De är användbara av den enkla anledningen att när man förstår varför man ska göra något är det mer sannolikt att man gör det. Man är alltså mer benägen att använda de speciella strategier som barnet med ADHD behöver – och att tillämpa dem kreativt – om man vet varför man använder dem och varför de fungerar.

Pedagogisk medvetenhet hjälper dig också att hålla rätt kurs på en skakig, krokig resa. Du måste inte längre agera impulsivt, utan kan fatta beslut utifrån regler – du kan ha siktet inställt på framtiden och på din känsla för vad som är rätt, inte på de tillfälliga känslor du känner just nu. Ditt beteende är inte längre direkt beroende av ditt barns handlingar och de negativa känslor som dessa handlingar kanske väcker inom dig, och du kan i stället handla i enlighet med dina ideal. Om du är pedagogiskt medveten kan du komma ur den onda cirkeln som ditt barn och du (eller andra) hamnar i och i stället agera efter en plan och en känsla för vad som är rätt. Kort sagt gör det att du kan bli en mer medveten förälder än många andra kanske är.

Det är både befriande och betungande att vara pedagogiskt medveten i samspelet med sitt barn. Det innebär att du har mycket mer kontroll över hur samspelet ska sluta än vad ditt barn har, eftersom du har möjlighet att 30

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 30

2015-05-27 16:42

genom ditt agerande påverka vad som ska hända. Det betyder att du inte kan skylla konflikter och fientlighet mellan er på barnet, att du inte kan skylla på psykologer eller andra som gett dig råd om något går snett mellan dig och ditt barn och att du inte kan lägga ansvaret för dina handlingar gentemot barnet på ditt förflutna eller på personer som fostrade eller undervisade dig. Ett pedagogiskt medvetet föräldraskap innebär att du tar ansvar för dina egna handlingar. Det gör dig oändligt fri och samtidigt får du ett enormt ansvar.

I min fortsatta forskning om ADHD och under min egen resa för att utveckla mig själv på ett personligt plan, började jag inse att en annan uppsättning principer, som jag numera ser som grundprinciper, gäller för alla föräldrar. I boken Att leva och verka till 100 %: De sju goda vanorna (1990) har Stephen R. Covey formulerat dem på ett mycket tydligare och kraftfullare sätt än jag själv skulle kunna göra. Jag kan varmt rekommendera boken, men här har jag omformulerat principerna så att de passar föräldrar till barn som har ADHD: 1. ”Var proaktiv.” Alldeles för ofta reagerar vi på våra barns beteenden, ofta på ren impuls, utan att tänka på konsekvenserna och utan någon plan för vad vi vill uppnå. I dessa stunder är det handlingen som styr oss, och inte vi som medvetet väljer hur vi vill handla. Om man reagerar impulsivt kan situationen kännas hopplös – ditt och barnets öde styrs av barnet eller av andra utomstående personer eller faktorer. Negativa situationer med barnet drabbar dig oväntat och får dig ur balans, precis som en våg när du står oförberedd i strandkanten med ryggen mot havet. Du känner dig hjälplös, och förhållandet med ditt barn kan bli fientligt, negativt, nedslående, stressat eller dysfunktionellt. Men det är inte det som barnet gör, eller gör mot dig, som skapar problem för dig, utan din reaktion. Ta ansvar för ditt eget beteende som förälder och för samspelet med och relationen till ditt barn. Ta initiativ till att förändra det som du inte tycker om i ditt sätt att bemöta ditt barn, och acceptera ansvaret du har för att forma relationen på det sätt du vill att den ska vara. Covey menar att du har förmågan att låta dina värderingar ta kommandot över dina impulser. Du är fri att välja hur du vill vara tillsammans med ditt barn. Utveckla känslan av att kunna välja, öva på den och utöva den.

31

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 31

2015-05-27 16:42

2. ”Börja med målet i sikte.” När du ställs inför ett problem, försök då att visualisera hur du vill att det ska gå. Du kan tillämpa den här principen i liten skala, som när du ser framför dig hur du vill att kvällens läxläsning ska bli, eller i större skala, som att du vill att ditt barn ska reflektera över att du har hjälpt honom att uppnå ett viktigt mål, som att ta studenten. Du kan också prova att göra en övning som Covey rekommenderar. Föreställ dig din egen begravning. Ditt barn med ADHD har blivit ombedd att säga några ord om dig. Vad skulle du vilja att han sa om dig som förälder? Genom att börja med målet i sikte blir det lättare att fokusera på det som är viktigast och se vad vi måste göra för att uppnå våra mål i olika situationer.

Du kan inte ha en plan utan målsättning, ingen karta utan resmål, ingen uppsättning strategier att använda med ditt barn om du inte vet vad du vill uppnå för resultat. Till exempel, om du vill få ditt barn att arbeta på ett projektarbete eller med de vanliga läxorna tillsammans med dig, fundera på hur du vill att läxläsningsstunden ska gå. Förmodligen vill du inte bara att arbetet ska bli färdigt, utan också att det ska vara en lugn stund och att din relation till barnet ska förbli intakt och kanske till och med berikas av erfarenheten. Det vore fint om stunden kunde avslutas med ett leende eller kanske ett skratt. Du kommer att lägga märke till hur dessa målbilder hjälper dig att fatta beslut och reagera på ditt barns beteende. Du väljer att agera så att samspelet er emellan ska bli positivt, optimistiskt, lärande, vägledande och till och med humoristiskt. Och så kommer det förmodligen att bli. Din relation till barnet och hur samspelet blir mellan er i olika situationer hänger helt på dig, oavsett om du fattar aktiva eller passiva beslut.

Den här principen tycker jag är mest användbar i situationer där det finns en potentiell konflikt. Innan du handlar, försök att visualisera målet; vägen dit kommer att växa fram ur denna process.

3. ”Välj dina strider.” Vad är det som är viktigt i ditt och barnets förhållande? Vad är viktigast i din roll som förälder till det här barnet? Vilka hinder måste du hjälpa ditt barn att komma förbi, och vilka uppgifter behöver hon hjälp att lösa? Jag har många gånger gett föräldrar till barn med ADHD rådet att lära sig att välja sina strider – det vill säga att skilja mellan de enkla och oviktiga sakerna (som att bädda sängen på morgonen) från de mycket viktigare sakerna (som att vara redo för skoldagen och gå hemifrån på ett lugnt och harmoniskt sätt). Alldeles för ofta fastnar föräldrarna i bråk om småsaker. Barn med ADHD kan göra så många saker ”fel” att deras 32

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 32

2015-05-27 16:42

föräldrar skulle kunna ställa dem till svars för sina tillkortakommanden dagarna i ända. Men är det ett sådant förhållande du vill ha med ditt barn?

Föräldrar till barn med ADHD måste lära sig att prioritera.

Lär dig se skillnad på de fyra kategorierna av arbete och ansvar: (a) brådskande och viktigt, (b) brådskande och oviktigt, (c) viktigt men inte brådskande och (d) oviktigt och inte brådskande. Föräldrar brukar oftast klara av kategori a och sällan slösa bort tid på d. Det svåra är att skilja mellan b och c. Om du ofta stressar runt och grälar på ditt barn för att hinna med andra, mindre viktiga aktiviteter (idrottsaktiviteter, för­eningar, musiklektioner etc.), kan det ofta gå ut över saker som är viktigare men inte lika brådskande. Till exempel kanske du lyckas få iväg ditt barn till träningen i tid, men samtidigt tär det på din relation till barnet.

På söndagskvällen, när du planerar allt som ska göras under veckan som kommer, tänk då på vad som är viktigt för dig och ditt barn och koncentrera dig på att göra dessa saker i första hand. Skriv in dem först i din kalender så att de inte kommer bort bland de till synes brådskande men ganska oviktiga sakerna som du måste ta itu med under veckan (som att ringa olika personer, städa, få maten klar i tid, få barnen att lägga sig i tid etc.). Och det är inte bara aktiviteterna tillsammans med barnet med ADHD som kräver den här typen av sållning. Tänk på ditt eget arbete och dina andra skyldigheter förutom barnet. Har du tagit på dig för mycket genom att engagera dig i styrelser, frivilligarbete, vara barnvakt åt andras barn eller liknande saker? Måste du lära dig att säga nej till andra när de ber dig om hjälp med sådant som du inte brinner för?

4. ”Gör er båda till vinnare.” I vardagen med ditt barn med ADHD, särskilt när tonåren närmar sig, kommer du att vara tvungen att be barnet att göra läxor och uppgifter, hålla fast vid sociala åtaganden och följa reglerna i hemmet. Vart och ett av dessa önskemål innebär även en förhandling.

Som Covey säger, när du ger dig in i en förhandling med någon, tänk att ni båda ska gå ur den som vinnare. Det innebär alltså att du ska närma dig situationen med föresatsen att både du och ditt barn ska få som ni vill, så långt det är möjligt. Fokusera inte bara på vad du vill att barnet ska göra; du måste också försöka förstå hur svårt det kan vara för henne att göra det du ber om. Har du märkt att du vissa dagar bara häver ur dig lydnadsorder dagen lång? Det är sannerligen lätt att hamna där, men är det så du vill att ditt och ditt barns förhållande ska se ut? Börja med målet 33

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 33

2015-05-27 16:42

i sikte och fråga dig själv hur du vill bli ihågkommen: som en tyrann eller som en respektfull förhandlare?

Låt säga att du brukar be din dotter städa sitt rum en gång i veckan, vanligtvis på lördagar. När den utsatta städtiden närmar sig, fundera ut vad som skulle kunna göra uppgiften till något som även din dotter skulle vinna på, inte bara du. Skulle hon uppskatta att få lite extra tid till att spela sitt favoritdataspel, att få se en film på kvällen, att spela spel med dig eller att tjäna lite extra pengar inför veckan? Välj en belöning som du tror skulle vara lockande och gör den till en del av det verbala kontrakt som du och din dotter upprättar på lördagsmorgonen: ”Om du städar rummet före lunch kan vi åka till stranden i eftermiddag”, till exempel.

5. ”Försök att först förstå, därefter att bli förstådd.” Covey använder metaforen ”ett känslomässigt bankkonto” för att få läsaren att förstå hur viktig den här principen är. Den syftar på mängden tillit som byggs upp i ett förhållande med någon – i det här fallet, ditt barn med ADHD. Genom att vara ärlig, vänlig, artig och att hålla sina löften gör man insättningar på kontot. Om man undviker ovänlighet, respektlöshet, oärlighet, över­ reaktioner, hot, förolämpningar, dräpande kommentarer och svek ökar man också saldot på kontot. Senare, när det är som viktigast att ditt barn söker sig till dig och följer dina råd, kommer han antagligen att göra det; när du har störst behov av att han förstår och hjälper dig kommer han att göra det.

Kom ihåg att din kärlek till barnet med ADHD ska vara ett fundamentalt känslomässigt stöd som han kan lita på eftersom han är ditt barn och han hör till familjen. Se till att han vet att den är villkorslös – att din kärlek inte är beroende av hur han uppfört sig under dagen, hur bra det går i skolan, hur många vänner han har eller hur duktig han är på sport eller andra aktiviteter.

Covey beskriver sex typer av insättningar som man kan göra på det känslomässiga bankkontot, men den första är den viktigaste: (a) Förstå situationen ur ditt barns synvinkel och se till att det som är viktigt för honom blir viktigt för dig. Var en god lyssnare – återge det du uppfattat att han sagt med egna ord och se situationen ur hans synvinkel. (b) Var noga med småsaker, de små vänligheterna och artigheterna. (c) Håll dina löften till barnet. (d) Se till att dina förväntningar är klara och tydliga inför varje uppgift eller förhandling du och barnet gör tillsammans. (e) Visa personlig integritet, var inte hycklande eller oärlig, se till att du lever som du lär. (f) 34

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 34

2015-05-27 16:42

Be ditt barn uppriktigt om ursäkt om du gör ett uttag från kontot – det vill säga, erkänn när du har gjort fel, när du har varit otrevlig eller respektlös, när du har skämt ut eller förnedrat ditt barn eller om du har misslyckats med att göra de andra fem insättningarna. Först när du verkligen har försökt se saker och ting ur barnets synvinkel bör du försöka göra dig själv förstådd.

6. ”Samarbeta.” Samarbeta kreativt med ditt barn och sträva efter att kombinera alla de tidigare principerna i samvaron med barnet. Covey menar att kombinationen frigör den största kraften som finns i en människa och gör att vi interagerar med andra på ett kreativt sätt. Det innebär att du är öppen för allt vad det kreativa samarbetet med ditt barn kan leda till. Om du inte enbart vill få din vilja fram utan verkligen strävar efter att införliva de andra fem principerna i ditt föräldraskap, är det inte säkert att er relation blir precis som du har tänkt dig. Den kommer att omformas och förändras i takt med att ditt barn växer, och du måste vara öppen för den förändringen. Vissa föräldrar kommer att skrämmas av denna osäkerhet, men om du lär dig uppskatta äventyret kommer du att vara förberedd på vad som än dyker upp, säker på styrkan i er relation och tilliten ni har till varandra. Värdesätt skillnaderna mellan ditt barn och andra, var öppen för nya sätt att lösa svårigheter ni kommer att stöta på tillsammans och kom ihåg att det inte bara finns ett ”rätt” sätt att uppfostra ditt barn. Tvärtom kanske det finns flera lysande sätt att tillsammans möta de utmaningar som livet kommer att bjuda er på.

7. ”Förnyelse.” Den här principen ger stöd åt alla de andra. Du är din egen och ditt barns viktigaste resurs, och du måste ta hand om dig själv för att orka vara det. Covey menar att precis som maskiner kräver driftstopp ibland, behöver effektiva personer tid till återhämtning. Covey identifierar fyra dimensioner av våra liv som kräver förnyad energi: en fysisk, en mental, en social/känslomässig och en andlig dimension. Att förnya den fysiska dimensionen av livet innebär att äta bra, träna och hantera stress.

Mentalt underhåll kan innebära att läsa och bredda sin kunskap, fortsätta utbilda sig, engagera sig i kreativa aktiviteter, visualisera och planera för sina målsättningar eller att skriva. Att hjälpa andra, visa empati, sam­arbeta med andra, skapa ett intimare förhållande med sin partner och stödja sig på den inre styrka som kommer från de första sex vanorna bidrar till förnyelse i den sociala eller känslomässiga dimensionen. Att sköta om sin 35

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 35

2015-05-27 16:42

andliga dimension kan innebära att man förtydligar sina värderingar och förbindelser, tänker igenom sitt förhållande till omvärlden och funderar över sin moral och meningen med livet.

Alltför ofta lägger föräldrar till barn med ADHD så mycket tid och energi uteslutande på sina barn att de går in i väggen. Ett sådant martyrskap kan verka heroiskt och altruistiskt vid första anblick, men det är i själva verket dumt och destruktivt i det långa loppet. Om man inte tar sig tid att hämta nya krafter har man allt mindre kvar att ge till sitt barn. Maskiner som aldrig stängs av kanske är extremt produktiva på kort sikt, men de blir inte långlivade, menar dr Covey. Den bästa gåva du kan ge till barnet med ADHD är att du tar hand om dig själv.

Om du märker att du inte har så många av dessa sju effektiva vanor är du knappast ensam – och du är inte heller en dålig förälder eller en dålig människa. Vi blir alla trötta, stressade, arga och trångsynta ibland, och det gör att vi får svårt att minnas principerna och leva enligt dem. Det är strävan efter att förbättra sig själv som är viktigast, och vi kan alla klara av att sträva mot det målet, även om vi snubblar till då och då.

Att bli en aktiv förälder Många föräldrar till barn med ADHD har berättat för mig om den skam och förödmjukelse som de har känt i förhållande till lärare och andra yrkesgrupper som har hand om deras barn. Vissa känner sig förvirrade eller missförstådda eller upplever att de själva blir behandlade som barn under planeringsmötena i skolan. De känner att deras åsikter och synpunkter avfärdas som vinklade och naiva. Deras genomgripande intryck är att alla inblandade bara vill hitta en snabb lösning – göra det som är billigt och smidigt för skolan, och inte det som är bäst för barnet. Sådana möten slutar ofta med besvikelse, missnöje och misstro mellan föräldern och skolan, samt med en känsla av att ha förlorat kontrollen över barnets situation. I möten med skolpersonal eller personal inom vården händer det att föräldrar till barn med ADHD avfärdas som hysteriska, lättstressade eller naiva, särskilt om barnet i fråga uppför sig bra under själva mötet. Det finns också exempel på att sjukvården låtit barnet påbörja en behandling utan att fråga om föräldrarnas synpunkter och utan att förklara syftet, målet och eventuella biverkningar med behandlingen.

36

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 36

2015-05-27 16:42

”Sist vi hade ett möte på skolan kom det fem personer – hans lärare, en psykolog, en skolkurator, en specialpedagog, och rektorn.

Jag förstod inte hälften av vad de sa. Vad kan jag göra för att inte känna mig lika osäker nästa gång, och för att se till att min son får den hjälp han behöver?”

Möten med dina konsulter – för det är så du ska betrakta lärare, psykologer och andra som har med ditt barn att göra – måste inte gå till på det sättet.

Om du bestämmer dig för att bli en aktiv förälder kommer du att bli mer självsäker, eftersom du vet att det är du som har sista ordet på mötet och att du bestämmer vad som kommer att hända ditt barn.

Det är du som har huvudansvaret i ditt barns liv, och du måste arbeta förebyggande och vara redo att kliva in och ta kontrollen – och att behålla den längre än många andra föräldrar behöver. Samtidigt som du ser att andra föräldrar låter sina barn ta allt större ansvar, gör ditt barns bristande självkontroll att du kommer att behöva fortsätta styra och övervaka vad hon gör. Du för barnets talan inför de människor i samhället som förfogar över de resurser du behöver. Du är barnets skydd mot onödig kritik och avvisande.

Allt det här vet du säkert redan, men dina möten med dem som egentligen ska arbeta för dig och ditt barn kanske har fått dig att känna dig besviken och maktlös. Genom att vara en aktiv förälder kan du ta tillbaka kontrollen.

Hur mycket hjälp skolan än erbjuder, kan du inte låta andra ta på sig rollen som huvudansvarig för ditt barn. Det finns naturligtvis många kompetenta och empatiska människor att vända sig till för att få hjälp. Men de kommer och går, och även om de stannar kvar har de många saker på sin agenda.

Den enda som kan göra ditt barn till det viktigaste på dagordningen är du.

Andra kan erbjuda läkemedel, stödundervisning, rådgivning, handledning och särskilt stöd i idrott, bland annat. Men du är alltid spindeln i nätet som samordnar dessa insatser, avgör vad ditt barn behöver och hur många åtgärder hon orkar med åt gången. Om du inte tror att barnet har någon nytta av insatserna kan du se till att de anpassas eller avslutas. Självklart ska du lyssna på och aktivt utvärdera all ny information, men till syvende och sist är det du som måste avgöra vad som är bäst för ditt barn.

Aktivt föräldraskap är ett återkommande tema i boken. Om du uttryckligen påminner dig själv om att det faktiskt är du som fattar besluten kommer det att bli lättare att bli en aktiv förälder: att be om råd och information, 37

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 37

2015-05-27 16:42

att ställa frågor när någon uttrycker sig otydligt, att säga vad du tycker om hur de olika systemen (skolan, vården etc.) handskas med ditt barn, att kunna urskilja olika alternativ, samt att kunna välja mellan dem och ge ditt godkännande till det bästa av dessa alternativ. Använd informationen i den här boken för att bli en självständig, aktiv förälder, som alltid tänker på sitt barns bästa.

Behållningen kan bli stor. Bara genom att tänka på det här sättet får du en känsla av att ha kontroll över ditt eget och ditt barns liv. Den känsla av hjälplöshet eller låg status som kan uppstå när man låter andra ta över ens roll, försvinner. Allt detta gör dig till en mycket bättre beslutsfattare i rollen som förälder till ett barn med ADHD. En extra fördel är att de specialister som ni träffar kommer att känna mer respekt för dig, och i och med att du stärker din föräldraroll kommer du dessutom att känna stolthet över och respekt för dig själv.

Att bli en kunskapsorienterad förälder Kunskapsorienterat föräldraskap är när man som aktiv förälder försöker hitta stöd och belägg för det man gör. När forskare är osäkra på något erkänner de det och tar sedan reda på så mycket information de kan om ämnet. De ifrågasätter allt. De fortsätter att vara öppna för ny information, men är också i regel skeptiska till påståenden som inte stöds av fakta. De experimenterar med nya tillvägagångssätt och utvärderar sina planer utifrån resultaten. Denna metod kan vara precis lika användbar för föräldrar till barn med ADHD som för forskare som söker efter botemedel mot cancer.

Erkänn att du är osäker För att bli en kunskapsorienterad förälder måste du därför börja med att erkänna att du (och jag, samt alla andra specialister) inte vet allt om hur man uppfostrar barn med ADHD. När du stöter på ett nytt problem med ditt barn, kom ihåg att det är när du är som mest tvärsäker på något som sannolikheten är störst att du har fel. Många föräldrar blir så låsta vid en teori om orsaken till ADHD eller hur den bästa behandlingen ser ut att de inte är mottagliga för annan information som kan vara användbar.

38

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 38

2015-05-27 16:42

adhd-guiden-for-foraldrar.indd 39

2015-05-27 16:42

ADHD-guiden för föräldrar är en komplett handbok som hjälper dig att förstå ditt barn och att få tillvaron att f­ ungera på bästa sätt. Här får du fakta om vad som orsakar svårig­ heterna, om barnets utveckling och om medicinering.

Författaren beskriver hur en utredning går till och ger stöd i att hantera beskedet om diagnosen. Du får också väg­ ledning i samarbetet med skola och behandlare, och råd om hur du tar hand om dig själv som förälder. ­Praktiska föräldrastrategier och förhållningssätt varvas med forsk­ ning och exempel från vardagen.

Boken är faktagranskad och anpassad till svenska förhål­ landen av Agneta Hellström, tidigare chef för ADHD-­center i Stockholms läns landsting.

ADHDGUIDEN

FÖR FÖRÄLDRAR

Foto: The Guilford Press

Russell A. Barkley fil.dr, är en för­ grundsgestalt inom ADHD-området med över 35 års klinisk erfarenhet.

Han är professor i klinisk psykiatri och pediatrik vid Medical ­University of South Carolina i Charlston och har mottagit flera utmärkelser för sin forskning och sitt arbete med barn och familjer. På svenska har tidigare utgi­ vits Ta kommandot över din ADHD.

RUSSELL A . BARKLEY

Internationella bästsäljaren

RUSSELL A .

B A RK L E Y

ADHDGUIDEN FÖR FÖRÄLDRAR

ISBN 978-91-27-13961-9

9 789127 139619

NOK_BARKLEY_ADHDGUIDEN_FOR_FORALDRAR.indd Alla sidor

2015-05-25 14:17