9789144105222 by Smakprov Media AB

Undantagsmänniskor

En svensk HBTQ-historia med utblickar i världen

Svante Norrhem Jens Rydström Hanna Markusson Winkvist

Denna titel har tidigare getts ut av Norstedts och utges från och med denna andra upplaga av Studentlitteratur AB.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38140 ISBN 978-91-44-10522-2 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin, Signalera Omslagsbild: Elsa Niklasson Printed by Interak, Poland 2015

INNEHÅLL

Förord 7 1 Inledning 11

Det förflutnas historia 12 Homosexualitet – rötter i antikens Grekland? 13 Kärlek, äktenskap – och sex 15 Sexualitetens ålder 19 Människans natur – eller kultur 21 Binära könskategorier 24 Könsbestämning och identitet 26 Heteronormativitetens tvingande raster 28 Att bryta normen 30 Queer från gatan till akademin 32 2 Den förkristna tiden, ca 11 000 f.Kr.–ca 1000 e.Kr. 37

Könsöverskridare och samkönad sexualitet på stenåldern 38 UTBLICK 1: Kejsarfavoriter i Kina 43 Manliga och omanliga vikingar 46 Sexualitet – en fråga om makt och våld 48 Köns(för)brytare i Norden 50 UTBLICK 2: Ett mångfacetterat Indien 53 3 Den kristna medeltiden, ca 1000–1500 57

Kristendomens utbredning och kyrkans inflytande 58 UTBLICK 3: Vad säger Koranen om homosexualitet? 60 © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

Innehåll

Magnus Smek och Guds vrede 62 Botemedel och botböcker 67 Onaturlighetens orsaker och följder 68 Tigande litteratur och osynlig bildkonst 70 UTBLICK 4: Muslimsk poesi 73 Den världsliga lagen 76 Kyrkan (ut)definierar 78 Medeltida gränsmänniskor 80 Kyrkan, staten och sodomiten 81 4 Den tidigmoderna tiden, 1500–1800 83

UTBLICK 5: Shamaner och flerkönade i Nordamerika 84 Kvinnliga könsöverskridare 86 Män i kvinnokläder 92 Synen på samkönad sexualitet 93 UTBLICK 6: Det senare Kina 97 Litteraturens tystnad 100 Politik och sodomi – Magnus Eriksson går igen 100 Italienska seder vid Gustav III:s hov 102 Synden synliggörs 105 UTBLICK 7: Munkar och samurajer i det klassiska Japan 105 5 Den moderna tiden, 1800–1945 109

Homosexualitet blir ett begrepp 112 Dömda i lagens namn 119 Ett eget rum för lesbiska 125 UTBLICK 8: Martyrer och missionärer i Afrika 130 Gränsmänniskor 133 Nazism och förföljelse 137 Från avkriminalisering till sjukdomsstämpel 139

Innehåll

6 Samtiden, 1945– 145

Lesbisk kamp är homokamp 145 Ifrågasatt bisexualitet 154 UTBLICK 9: Det moderna Japan 160 Transhistoria 162 Bögarnas befrielse 169 UTBLICK 10: Global homosexualitet 179 7 Könsperspektiv på queerhistorien 183

Historikern och källorna 183 Synlighet och osynlighet 185 Könstillhörighetens stora betydelse 191 För vidare läsning 193 Personregister 209 Sakregister 213

KAPITEL 1

Inledning

Hen. Tre bokstäver. Bokstäver i en kombination som bildar ett ord vilket en bit in på 2010-talet fått alla möjliga fördämningar att brista. Dagens Nyheter eldade på debatten och förklarade hösten 2012 att ordet inte var önskvärt. Men bara några år senare får ”hen” en plats i den fjortonde upplagan av Svenska Akademiens Ordlista (SAOL). Ordet är ett personligt pronomen och sådana är som regel ”slitstarka saker i svenskan”, skriver Språktidningen. Och vidare dräller det ”av nya substantiv, verb och adjektiv, medan personliga pronomen närmast tycks vara språkets motsvarighet till urberget. Det är en stabil ordklass där få förändringar äger rum”.1 Inte konstigt att debattens vågor gått höga. Behövs verkligen ett nytt pronomen? Ur språkpragmatisk synvinkel är svaret ja. Det är brukarna, dvs. språkanvändarna, som i någon mening bestämmer och nu dyker det upp i både privata och mer eller mindre offentliga och officiella sammanhang. Möjligen är det här för att stanna. Men hur används hen? Som en unik eller en generisk referens, för att ställa frågan med språkvetenskaplig terminologi? Svaret är: både och. Ibland används det unikt och syftar då på någon som själv önskar bli refererad till som hen, men ordet får andra gånger fylla en generisk funktion och ersätter då konstruktioner som ”han/hon” eller ”personen”. Emellanåt används det neutraliserande för att språkanvändaren helt enkelt inte vill kategorisera enligt normen. En norm är, enligt definitionen i Svenska Akademiens Ordbok, ett ”mönster varefter man i sitt handlande rättar sig”.2 Att använda hen bryter således 1 http://spraktidningen.se/blogg/forsta-barnboken-om-hen, 2011-12-13. 2 http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ SAOB på nätet, uppslagsord ”norm”.

1 Inledning

mot normen som säger att människor ska delas in i antingen hon eller han; två kategorier som skapar ordning och förväntan om specifika handlings- och beteendemönster. Hen skapar därmed också oordning och på så sätt speglar själva begreppet hen, bruket av hen samt även debatten om hen nutidens förhållningssätt till och normer kring kön, identitet och sexualitet. Men sådana normer är föränderliga och detta ska i det följande belysas historiskt.

Det förflutnas historia I en del historieböcker går det att läsa att homosexualitet var vanligt i antikens Grekland, eller att pederasti, det vill säga sexuella förhållanden mellan vuxna män och unga pojkar, var utbredd och accepterad och i vissa äldre böcker framkastas ibland att homosexualitet var en av orsakerna till romarrikets fall. Beskrivningar som dessa leder å ena sidan eventuellt till slutsatsen att homosexuella alltid har funnits – eller å andra sidan till tolkningen att pederastiska handlingar som idag betraktas som störda och kriminella inte ansågs vara det för 2 500 år sedan och kanske att homosexualitet är degenererande, att homosexualitet tyder på att något har urartat. Men har homosexuella alltid funnits? Vad är homosexualitet? Kan dessa beteckningar verkligen användas om äldre tid när själva begreppet homosexualitet är en sen 1800-talsskapelse? Om inte, vilka konsekvenser får det i så fall för förståelsen av det antika Greklands manliga samkönade relationer? Var grekerna alltså pederaster?3 För att närma sig frågor som dessa fordras en övergripande diskussion om vad historisk kunskap egentligen är och/eller vad historisk kunskap syftar till. Rubriken på det här avsnittet framstår kanske som en tautologi, en omotiverad upprepning, men den ringar i själva verket in något väsentligt för den historiska kunskapsproduktionen. Dels att allt som har hänt i det förflutna de facto inte blir till historia, dels att historien så att säga är sin egen; nutidens begreppsvärld kan inte automatiskt appliceras på det förflutna som därmed inte ska betraktas i backspegeln utan måste studeras på sina egna villkor. Samtidigt är historien inte frikopplad från nutiden – eller kanske snarare tvärtom. Utan förståelse för gårdagens sociala, ekonomiska och politiska 3 Ibland, men inte alltid, skiljer sexologer och andra forskare på pedofili, som innebär en sexuell attraktion till förpubertala barn, och pederasti, som innebär en sexuell attraktion till barn och ungdomar från puberteten fram till vuxen ålder.

1 Inledning

villkor kan det närvarande, nuvarande och pågående inte fullt ut förklaras eller begripliggöras. I den meningen är historien på olika sätt också alltid nu. Det förflutna är inte en oändlig galleria ur vilken historiker fritt kan välja produkter att berätta om som historisk kunskap. Historisk kunskap skapas av historiker och vilar på de lämningar – (oftast) i form av skriftliga källor – som bevarats, medvetet eller omedvetet, till eftervärlden. Detta är själva grundförutsättningen för all historieskrivning och därmed också historikerns första begränsning. Finns det överhuvudtaget något källmaterial bevarat? En andra begränsning utgörs av historikerns samtid. Vad anses relevant och intressant att förmedla? I den meningen är historia också alltid ideologisk. Den tredje begränsningen hänger ihop med den förra och finns hos historikern själv. Vad är möjligt att förstå? Vilka frågor är möjliga att ställa? Är det intressant eller ens möjligt att gå bortom sin egen norm, sina invanda mönster? Historia i sig betyder ingenting. Kunskapen är situerad, dvs. beroende av vem som skapar den. Kanske är det därför, som den amerikanska historikern Joan W. Scott har uttryckt det, relevant att sträva efter att disidentifiera sig snarare än att identifiera sig med det förflutnas människor. Så hur förhåller det sig med de gamla grekerna?

Homosexualitet – rötter i antikens Grekland? Enligt en antik myt var alla människor från början en sorts runda varelser med två huvuden, fyra ben och fyra armar. Könen var tre: man, kvinna och androgyn. Androgynerna bestod av en kvinnlig del och en manlig del. Av någon anledning väckte varelserna Zeus vrede, varpå han klöv dem alla mitt itu. På detta sätt förklarade till exempel filosofen Platon varför vissa föredrog en partner av samma kön. Det var alltså bara de som härstammade från androgynerna som hade begär till personer av motsatt kön. Det klassiska Aten var en stadsstat där demokrati sägs ha utgjort styrelseskicket. Men samhället var starkt socialt skiktat och differentierat och dessutom gjordes en klar åtskillnad mellan män och kvinnor, manligt och kvinnligt. Kvinnorna stod helt utanför det offentliga livet, som alltså betraktades som männens arena. I det offentliga livet skolades yngre män in av de äldre. Åldershierarkin manifesterades politiskt, ekonomiskt och socialt. Relationer mellan en äldre fri man och en yngre, vilka också ibland tog sig sexuella uttryck, tillhörde det normala i det antika Greklands högsta samhällsskikt. © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

1 Inledning

I dessa samkönade relationer intog den äldre mannen den aktiva rollen och den yngre mannen den passiva. Det omvända förhållandet betraktades som helt otänkbart. Det skulle i alla händelser ha brutit mot det för tiden accepterade. Platon ansåg till exempel att en relation mellan män som enbart byggde på sexuell lust var förkastlig. En rent sexuell relation förväntades existera enbart mellan man och kvinna. Förhållandet mellan den mogne, frie mannen och ynglingen skulle bygga på intellektuell fostran och moraliskt utbyte. I varje samhälle där kvinnan betraktas som en lägre stående varelse är det så att säga logiskt att relationen mellan man och man blir det högre stående ideala förhållandet. Från något äldre tid än Platon härstammar Sapfos dikter. De bevarade verken består enbart av fragment, men innehållet i de sporadiska litterära källorna kan dock läsas som beskrivningar av kvinnors kärlek till kvinnor. Kunskapen om Sapfo är starkt begränsad, men klart är att hennes diktning var vida känd och uppskattad av samtiden. Det sägs också att hon under visade unga kvinnor i poesi, sång och dans. Begreppet lesbisk härrör från ön Lesbos där hon levde och verkade, så lesbisk syftar alltså ursprungligen på den geografiska platsen. På detta sätt har Sapfo knutits till kvinnlig homosexualitet och uttrycket ”sapfisk kärlek” har också använts som en omskrivning för detsamma. Genom århundradena har det spekulerats om hennes poesi återspeglar samkönat begär mellan kvinnor. Den mest framträdande gudomen i hennes dikter är Afrodite. Hennes svenska uttolkare drar slutsatsen att ”[i] Afrodites tecken var Sapfo och hennes väninnor uppenbarligen fria att älska varandra, att uttrycka sig bortom patriarkatets värdeskalor och att göra det med bevarad respekt från det omgivande samhället”.4 Under antiken var Sapfo mycket uppskattad som poet. Platon hyllar henne som en av forntidens visa män och kvinnor och till och med Aristoteles medger att hon var en stor poet ”fastän hon var kvinna”. På 200-talet före Kristus samlades hennes dikter i nio böcker som var och en innehöll kanske ett femtiotal dikter och som uppenbarligen fick stor spridning. Vid den här tiden kopplades hennes namn inte samman med lesbisk kärlek, men många legender florerade om hennes liv och hennes olika kärleksförhållanden, med både kvinnor och män. 4 Sapfo, Dikter och fragment. Tolkning från grekiskan, inledning och kommentar, Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson, Stockholm 1999, s. 11.

1 Inledning

När det romerska imperiet lade under sig hela Medelhavet förändrades också synen på sexualiteten. Till skillnad från de grekiska författarna präglades de romerska poeternas verk av ett avståndstagande från samkönade relationer. Sådana relationer skildras ofta, speciellt av komediförfattarna, men nu som något löjligt eller motbjudande. Den som först knöt Sapfos diktning till brottslig lesbisk kärlek var den romerske skalden Ovidius och sedan dess har hans tolkning varit den mest framträdande. Förmodligen var det också därför Sapfos dikter försvann när kristendomen hade blivit den helt dominerande religionen i området. Hennes dikter tolkades av kyrkofäderna som anstötliga och avskrifterna av hennes dikter förstördes. Det enda vi nu har kvar är en dikt i sin helhet samt drygt 160 diktfragment. Från renässansen började Sapfos diktning bli uppskattad igen och flera kommenterade samlingar av fragmenten gavs ut. Frågan om dikternas erotiska eller sexuella tendens har sedan diskuterats i århundraden. Eftersom homosexualitet betraktades som ett brott både i Sverige (till år 1944) och andra länder är det ingen slump att sentida Sapfoforskare har försökt bortförklara möjligheten av en normbrytande sexuell identitet hos henne genom olika argument; det har till exempel hävdats att Sapfo var en man. På grund av att det finns så få spår efter människan Sapfo kan några entydiga och klargörande svar helt enkelt inte ges – varken av det ena eller andra slaget. För homosexuella kvinnor har Sapfo trots detta alltsedan 1800-talet fyllt en viktig emancipatorisk funktion. Frågan om ”de gamla grekernas” förmodade homosexualitet har på samma sätt varit relevant i ett identitetspolitiskt sammanhang. Män som attraheras av andra män har längre fram i historien kunnat peka på dessa antika förhållanden och den acceptans som rådde, och därmed skapa viss legitimitet i ett i övrigt heteronormativt sammanhang. Även utifrån andra perspektiv finns flera lager att avtäcka eller dekonstruera.

Kärlek, äktenskap – och sex Lena Philipsson sjöng i ett bidrag till Melodifestivalen i mitten av 1980-talet att ”Kärleken är evig”. ”Ja, i bästa fall”, kanske den försiktige skulle säga. ”Nu och för alltid”, svarar eventuellt romantikern. Cynikern skulle dock rent av kunna avfärda kärleken helt och hållet och hävda att den är en konstruktion. Lena Ph:s bidrag vann inte – hon kom på andra plats – och oavsett om ens © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

1 Inledning

grundsyn är optimistisk eller pessimistisk, romantisk eller cynisk, kan frågan om kärlekens natur göras akademisk. Inte minst eftersom ”kärlekens natur” faktiskt har en historia. Bakom den nutida förståelsen av sexuell identitet ligger inbäddat tolkningar om sexualitet som grundläggande behov, kärlek som drivkraft samt inte minst könstillhörighet. Men i vilken utsträckning finns det egentligen något som är evigt mänskligt? Att människor i västvärlden idag gifter sig med varandra av ömse sidig kärlek betraktas som tämligen självklart i stora delar av västvärlden. Arrangerade äktenskap och äktenskap som ingås efter att föräldrarna valt ut sonens eller dotterns tillkommande ingår inte längre i den västerländska uppfattningen om hur det goda äktenskapet grundläggs. Efter sexologins och psykologins genombrott kring sekelskiftet 1900, anses vidare att ett fungerande sexliv (inte sällan på mannens villkor) är en viktig ingrediens för kärlekens bestånd – i nutida sammanhang ses det ofta som ett bevis för att kärleken ännu består. Samtidigt är inte längre äktenskapet den enda förutsättningen för utlevd sexualitet. Även om det i Sverige finns människor som väljer att avstå från sex före äktenskapet, är det betydligt fler som tycker att sex är så viktigt för en relation att de vill lära känna varandra även i sexuellt avseende innan de gifter sig. Men det finns också de som inte kopplar ihop äktenskap med (monogam) sexualitet alls. På det generella planet tycks kärlek, sex och äktenskap ändå hänga ihop med varandra. Dagens syn på kärlek, sex och samlevnad är i mångt och mycket ett resultat av de förändringar i den västeuropeiska samhällsstrukturen som ägde rum under 1800-talet. Därmed inte sagt att kärleken eller förälskelsen inte har existerat tidigare. En av historiens mest kända berättelser om passionerad kärlek, visserligen fiktiv, omöjlig och med ett tragiskt slut, är förstås Shakespeares drama Romeo och Julia. Det unga paret kan inte förenas då de kommer från rivaliserande släkter, men drivna av sin glödande kärlek sätter de sig över föräldrarnas vilja. Även om det inte går att mäta graden av förälskelse mellan människor i det förflutna, pekar historiker på att förälskelse och kärlek ändå har betraktats som väsentlig för ett lyckosamt äktenskap också innan det moderna samhällets genombrott. Under lång tid genom den västerländska historien har äktenskapet varit det medel genom vilket släkter har kunnat liera sig med varandra. Genom äktenskapet har familjer kunnat slå vakt om sina jordegendomar och dess16

1 Inledning

utom tillskansa sig större. Äktenskapet har på det viset varit en överenskommelse mellan män, där kvinnor utgjort viktiga länkar. Historikern Maria Sjöberg har definierat detta som att kvinnan har varit maktförmedlande, medan mannen varit maktskapande. Genom äktenskapet har också släktens fortbestånd kunnat säkras – kvinnan kunde inte bara förmedla egendom, utan förväntades också bidra med arvingar till släkten. Ett memento i det sammanhanget är dock att även adoption har fyllt en sådan egendomsbevarande funktion, exempelvis i det antika Rom. Adoption då var inte som idag ett sätt för barnlängtande par att få barn utan ett sätt att säkra familjens och förmögenhetens fortlevnad. Att äktenskapet har haft karaktären av ett ekonomiskt kontrakt blir också tydligt när synen på utomäktenskapliga barn och otrohet studeras. Under tidigmodern tid var alla utomäktenskapliga förbindelser i Sverige förbjudna och straffbara enligt lagen. Sådana förbindelser riskerade att leda till ofrivillig graviditet och därmed illegitima eller oäkta barn, som det kal lades. Vem skulle försörja dessa barn och hur skulle de ärva? Detta tycks ha varit huvudproblemet för det äldre samhällets makthavare – inte den moraliska aspekten av otrohet även om den också hade betydelse. Kravet att föra släkten vidare gjorde det obligatoriskt att gifta sig för både män och kvinnor i de högre samhällsskikten; när kvinnan och mannen väl var gifta och hade avlat och fött legitima barn var det i praktiken inte alla gånger så noga med den äktenskapliga troheten. Rester av detta synsätt finns i de diskussioner som ibland förs om så kallade särkullsbarn. Den officiella linjen är att alla utomäktenskapliga barn har fullt rättsskydd, men många gånger kan privatekonomiska tvister som följer på ett dödsfall peka på motsatsen. Äktenskapet har i historisk tid dock inte bara haft ekonomiska dimensioner utan också religiösa. Även om den tidiga kristna läran betraktade celibatet och tjänandet av Gud som det högsta tillståndet ansågs äktenskapet som av Gud instiftat och därmed heligt samt ödesbestämt. Enda sättet att undkomma giftermål var att gå i kloster och ägna sig åt andlig verksamhet, men det var bara möjligt i den katolska kristendomens sfär samt om det fanns syskon som stod för släktens fortlevnad. Efter reformationen då Sverige blev ett lutherskt land förbjöds kloster väsendet. Vid den här tiden användes religionen och kyrkan av de världsliga ledarna bland annat som ett instrument för att utöva makt och kontroll över befolkningen. Ett konkret exempel på detta i den svenska historien är © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

1 Inledning

kung Karl IX:s tillägg till lagen från år 1608. Kungen stadfäste då att rikets domstolar skulle tillämpa påbuden i Mose lag från Gamla Testamentet i utdömningen av straff för till exempel enkelt och dubbelt hor, det vill säga otrohet där ena eller båda parter redan var gifta. Äktenskapsbrott kunde nu straffas med döden. Under 1800-talet då det gamla ståndssamhället avskaffades och ersattes med ett samhälle baserat på klass förändrades synen på den enskilda människan. Enkelt uttryckt kan förändringen beskrivas så att istället för att bara vissa familjer skulle ha vissa juridiska rättigheter, privilegier, skulle samma juridiska rättigheter och skyldigheter fördelas på grundval av inkomst och egendom – och kön. Samtidigt har människors bakgrund och släktskap också efter ståndssamhällets sammanbrott haft stor, och ibland avgörande, betydelse för den enskilda individens möjligheter och hur denna lyckas i livet. Men förändringen förde ändå med sig nya normer och ideal för både män och kvinnor – framför allt inom den växande medelklassen. Nu stärktes idén om kärnfamiljen. Mannen, försörjaren, och kvinnan, den ömma makan och modern, utgjorde tillsammans med sina gemensamma barn den naturgivna enhet som hela samhället vilade på. Mot slutet av seklet fanns en uppsjö av olika typer av rådgivningslitteratur som behandlade äktenskap och samlevnad. Också det sexuella samlivet behandlades i olika handböcker. Sexualiteten var ju nödvändig för fortplantningen, men också lusten och njutningen skulle bejakas. Det var också under 1800-talets sista decennier som en stor debatt om ”driftlivet” kontra ”äktenskapstvånget” blossade upp i såväl Sverige som många andra västeuropeiska länder. Emellanåt beskrivs det sena 1800-talet som sexualfientligt men i själva verket fanns det en betydande kluvenhet. De moralregler som styrde i de ledande samhällsskikten – medelklass och överklass – syftade framför allt till att reglera kvinnors sexualitet medan det sågs mellan fingrarna med mäns övertramp. Det här kom att betyda att samtidigt som borgerskapets kvinnor skulle vara kyska och avhållsamma blomstrade bordellverksamheten i Europas storstäder. Till så kallade fallna kvinnor kunde de väletablerade männen gå i hemlighet för att få utlopp för det som ansågs vara naturliga lustar medan deras hustrur stannade hemma och skötte hus och hem. Att kunna behärska sin kropp och därmed sin sexualitet ansågs som ett tecken på civilisering och något som borgerskapet stod för medan arbetarklassens kvinnor och män ansågs omogna och därmed också mer sexuellt lössläppta. 18

1 Inledning

Sexualitetens ålder I äldre tid knöts sexuella handlingar till reproduktionen, det vill säga fortplantningen, och kunde förenklat uttryckt således bara göras begripliga i relation till denna. Detta betyder förstås inte att sexuellt begär eller sexuell njutning bortom barnalstringen inte har existerat eller intresserat, men sexuella handlingar har i västvärlden ansetts legitima endast inom äktenskapet och i barnalstrande syfte. Detta var ett av skälen till att tidelag behandlades så strängt under 1600- och 1700-talen. Rädslan fanns bland annat för att föreningen mellan människa och djur eventuellt skulle leda till avkomma. Jakten på tidelagsförbrytare handlade här alltså inte i första hand om omsorg om djuren eller att handlingen i sig ansågs abnorm. Även sexuella handlingar mellan människor av samma kön utdefinierades, men det var då inte rädslan för avkomma som avgjorde, utan bristen på avkomma. Då såväl dessa handlingar som tidelag sågs som ett brott mot naturen gick de ibland under samma benämning, nämligen sodomi. Som regel var de inblandade män. Det var dock ytterst ovanligt att sådana handlingar hamnade inför rätta. Mellan 1635 och 1778 rannsakades drygt 1 500 personer – varav 14 var kvinnor – för tidelag men bara ett 20-tal män åtalades för att ha haft sex med andra män. Det fanns ett begrepp som syftade på två kvinnors sexuella handlingar med varandra, tribadi, men detta förekommer nästan inte alls i det historiska rättsmaterialet. Detta speglar också omständigheten att det sexuella området, oavsett om det betraktats som lagligt eller olagligt, har varit knutet till manlig sexuell drift. När det gick rykten om att kung Magnus Eriksson på 1300-talet hade en förbindelse med riksrådet Bengt Algotsson utsattes han visserligen för smutskastning men det adeln främst reagerade emot var inte den påstådda sexuella relationen – trots att kung Magnus var gift och att han tillsammans med sin gemål, drottning Blanka, hade många barn – utan det faktum att hertig Bengt steg i graderna och fick större maktbas. Vidare säger historieskrivningen att Gustav III fyrahundra år senare hade svårigheter att uppfylla sin kungliga plikt att skaffa en tronarvinge med drottning Sofia Magdalena, men att han gärna hade sexuellt umgänge med män. Hans svägerska, Hedvig Elisabet Charlotta, skrev i sin dagbok att kungen hade infört ”italienska seder” vid hovet. Det var alltså inte helt accepterat men kunde snarare betraktas med ett visst mått av roat överseende, så länge kungen inte var barnlös. © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

1 Inledning

Att människors sexuella handlingar i förstone skulle syfta till att sätta barn till världen levde på olika sätt kvar i de svenska myndigheternas ögon långt in på 1900-talet. Ett exempel är att upplysning om preventivmedel var förbjuden fram till 1938. Ett annat exempel är den svenska skolans sexualundervisning, som syftade till att fostra ungdomen till en sund sexualitet, pekade onani ut som ett potentiellt problem. Onani – eller masturbation, som ursprungligen betyder ”att besudla med handen” – har mycket länge betraktats som något både religiöst, moraliskt och medicinskt förkastligt. I Gamla Testamentet låter Gud bestraffa Onan för att han, som det heter, låtit spilla sin säd på marken istället för att befrukta kvinnan han hade samlag med. Onani har också kopplats till bristande självkontroll och under långa tider har det ansetts farligt av medicinska skäl. Idag anses ett fungerande sexliv och inte minst en öppen inställning till onani som något av en rättighet och en självklarhet. Men vad är det som har förändrats? Är det bara inställningen som har ändrats? Har ett antal tabun undanröjts? Många av dagens sexualitetshistoriska forskare menar att det inte riktigt är så enkelt utan resonerar i termer av att könsligt umgänge förr var något folk gjorde, sex var en riktad handling, medan sex idag inte bara är något vi gör utan är inkorporerat i vad vi är. Det definierar oss som individer och är således en del av identiteten. Så hur ska denna generella förändring förklaras? Är och har inte människan alltid varit människa med vissa grundläggande behov där sex alltså måste ses som något biologiskt och psykologiskt och därmed inskrivet i våra kroppar och medvetanden? Var går egentligen gränsen mellan vad som är en sexuell handling och vad som ingår i en sexuell identitet? Den franske idéhistorikern Michel Foucaults teorier om sexualitet har i detta sammanhang haft stort inflytande på dagens forskares förståelse. Michel Foucault hävdade att det inte finns någon ursprunglig sexualitet utan bara praktiker som skapats genom maktutövning. Makthavare har länge, enligt Foucault, kunnat kontrollera undersåtarna genom övervakning och straff på olika sätt. Någon gång under 1700-talet menar Foucault att detta förändrades. Övervakningen och straffet förflyttades till individen som genom kontroll av sig själv sätter upp gränser och bestraffar överträdelser med skuld, skam och självförakt. Foucault kallar detta internaliserad självkontroll. Enkelt uttryckt har den som internaliserat en normstyrd självkontroll lärt sig att skämmas över sitt beteende eller sina känslor och gjort det till 20

1 Inledning

en del av den egna världsbilden. Ett konkret exempel på detta skulle kunna vara en homosexuell person som avstår från att leva öppet på grund av sina egna skamkänslor, även om omvärlden i och för sig är generellt accepterande. Denna form av internaliserad homofobi är dock ytterst en effekt av de normer som ges uttryck för i det omgivande samhället. Enligt Foucaults uppfattning är språket en viktig del av den internaliserade självkontrollen och genom vetenskapen fördjupades under 1800talet denna maktutövning över kropp och själ. Detta med hjälp av skapade gränsdragningar mellan normalt och avvikande, friskt och sjukt, naturligt och onaturligt. När läkarvetenskapen började diagnostisera normal och onormal sexualitet beskrevs homo- och bisexualitet som de vanligaste så kallade avvikelserna från normal sexualitet. Ju mer de här begreppen spreds till folk i allmänhet, desto mer fungerade de som förklarande mönster. Både de som betraktade sig som normala och de som hyste kärlek och sexuella känslor för personer av samma kön tog till sig dessa beskrivningar. På sätt och vis går det att säga att de nya begreppen ”stängde in” människor i kategorier. Om en person betraktar sig som heterosexuell kan hon inte tillåta sig att ha sex med någon av samma kön utan att ställa sig frågan om hon är homo- eller bisexuell. På motsvarande sätt kan det vara svårt för någon som arbetat hårt med att bli accepterad som homosexuell att bli accepterad i ett nytt förhållande med någon av motsatt kön. Länge betraktades därför bisexualitet med misstänksamhet från de homosexuella som kämpade för att bli accepterade i samhället.

Människans natur – eller kultur Ibland motiveras historieskrivning och historisk kunskap didaktiskt, dvs. utifrån utsagan att vi kan dra lärdom av historien (som för beredskap inför framtiden). Andra gånger hänvisas till den tyske filosofen Friedrich Hegel (1770–1831) som hävdade att det enda vi kan lära av historien är att vi inget lär av historien. Dessa två förhållningssätt rymmer skilda såväl historiefilosofiska aspekter som föreställningar om mänskligheten. En springande punkt är om människor är mer lika eller olika över tid. Om det förra gäller borde nutidens människors sätt att tänka och agera likna äldre tiders och därmed kan vi fatta rationella beslut baserade på människors agerande i det förflutna. Det finns något i den mänskliga naturen som alltså för evigt förenar. Mer eller © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

1 Inledning

mindre oberoende av sammanhang. Om fallet däremot är det senare, om människor är mera olika än lika på grund av att det inte finns något medfött gemensamt, är det omöjligt att dra några lärdomar från förr. Det är sammanhangen, kulturen, idéerna som formar människan. Givetvis är detta svårt att klä i absoluta termer, men på ett teoretiskt plan är det ändå utifrån sådana skiljelinjer som diskussioner och analyser tar sin utgångspunkt. Utifrån det ena synsättet kan sexualitet ses som en naturlig och biologiskt bestämd drift som funnits i alla tider. Med en sådan essentialistisk ståndpunkt betraktas uppfattningarna om vad som är och har varit accepterat som en ständigt pågående kamp mellan människors inneboende drifter och ett av civilisationen kontrollerande omgivande samhälle. Även om detta således kan ta sig olika uttryck beroende på tid eller kulturellt sammanhang finns en essens som i grunden är obunden av såväl tid som kultur. I opposition mot ett sådant synsätt står den konstruktivistiska ståndpunkten som innebär att även om sexualiteten ses som en drift är den konstruerad och saknar således kärna. Dess innehåll definieras därmed i enlighet med de normer och idéer som just då och där är förhärskande. Sexuella beteenden kan därmed varken betraktas som medfödda, nedärvda eller ursprungliga. Ett illustrerande exempel på skillnaden mellan ett konstruktivistiskt respektive essentialistiskt förhållningssätt är hur forskarna har hanterat frågan om drottning Kristina (1626–1689) var lesbisk eller inte. Utifrån en essentialistisk utgångspunkt är frågan möjlig att besvara med ett ja eller ett nej baserat på tillgängliga källor. Ur konstruktivistisk synvinkel är redan själva frågan felställd. Det vore lika felaktigt att ställa frågan: tyckte drottning Kristina om att åka bil? Eftersom varken homosexualitet eller bilar fanns på 1600-talet går den inte att besvara. Samtidigt möjliggör dock konstruktivismen ett resonemang kring vad som är möjligt att erfara i en viss given kontext. En sådan diskussion kan ge insikter i på vilket sätt och med vilken styrka förhärskande normsystem upprätthållits. Detta eftersom grunden i frågan om drottning Kristinas sexuella läggning ju utgörs av ett (förmodat) brott mot den rådande normen. Men visst går det att diskutera huruvida drottning Kristina hade varit lesbisk ifall hon hade levt idag. Det går också att föra ett åtminstone hypotetiskt resonemang om hon hade uppskattat att åka bil, men vetenskapligt intressanta är sådana diskussioner kanske inte. En kritik mot ett konstruktivistiskt synsätt har varit att ett sådant riskerar att förminska historiens emancipatoriska och identitetsskapande betydelse. 22

1 Inledning

För grupper som traditionellt varit marginaliserade – det kan handla om minoriteter av olika slag – har en modern mer inkluderande historieskrivning ofta setts som ett slags upprättelse och ett erkännande av den egna gruppens betydelse. Ett exempel är samernas historia som dels visar gruppens betydelse i samhället, dels också visar upp den negativa särbehandling gruppen utsatts för. På detta sätt bidrar historiker till att ge en minoritet upprättelse vilket kan upplevas som ett sätt att också stärka gruppens egen identitet. Men det behöver inte handla om minoriteter. Kvinnohistoria som växte fram under 1970-talet fungerade i hög grad som ett sätt att lyfta fram en tidigare undanskymd historia för att på så sätt stärka kvinnors ställning i samhället och ge ett erkännande till kvinnors betydelse genom historien. För homosexuella män och kvinnor har också liknande identitetsskapande försök gjorts. Under exempelvis 1970- och 1980-talen var det inte ovanligt att det gjordes listor över kända personer i historien som ansågs ha varit homo- eller bisexuella. Tanken var att visa att dessa alltid har funnits och dessutom att de haft en positiv betydelse för konst, litteratur, politik med mera. Det är ingen slump att den tyske nazistledaren Ernst Röhm (1887–1934), sällan eller aldrig fanns med på sådana listor. Han var visserligen mer eller mindre öppet homosexuell, men han var också skaparen av det nazistiska SA. Däremot förekom ofta Michelangelo och Shakespeare på internationella ”homolistor” – och drottning Kristina på svenska listor. Med ett konstruktivistiskt synsätt blir uppräkningar av det här slaget närmast meningslösa av skäl som redan har diskuterats. Av dem som nämnts här blir bara Ernst Röhm kvar som möjlig eftersom han levde i en tid då begreppen hade skapats. Till skillnad från exemplen med samer och kvinnor är det alltså därför inte okomplicerat att använda äldre historia som identitetsskapande kraft för homosexuella för den som har ett konstruktivistiskt synsätt. Något som ytterligare bidrar till att tolkningarna av sexuellt begär och sexuell identitet inte är så självklara är de subjekts- respektive objekts positioner som ligger till grund för uppfattningen av det som ibland kallas begärsriktning, dvs. vem som begär vem. I förståelsen av de moderna begreppen homosexualitet, heterosexualitet och bisexualitet finns ett förgivet tagande av könstillhörigheten hos de personer som begreppen betecknar; den homosexuelle attraheras av någon av samma kön medan den heterosexuelle attraheras av personer av motsatt kön. Den bisexuelle är däremot könsöverskridande i sin begärsriktning. Könstänkandet är i sin tur grundat i binära © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

1 Inledning

föreställningar som gör väsentlig skillnad mellan män och kvinnor – mellan mäns och kvinnors kroppar.

Binära könskategorier Utifrån en essentialistisk könsuppfattning betraktas könstillhörighet som något som är grundat i biologi och på så sätt stabilt. Detta trots att det finns personer som föds med oklart biologiskt kön. Men i en essentialistisk utgångspunkt antas likväl att vissa grundelement är eviga och kan knytas till respektive biologiskt kön även om det är möjligt att förändra vissa könsrollsmönster. Med en sådan utgångspunkt förbinds människor och deras erfarenheter över långa tidsrymder. Att kvinnor återkommande i historien har tilldelats en vårdande roll ses inte som ett utslag av kultur utan som en följd av biologi – kvinnor är de som föder barn och till skillnad från män antas de därför ha en inneboende biologisk förutsättning att visa omsorg och vårda. Historiskt har det essentialistiska synsättet inneburit att män ansetts vara mer lämpade att fatta beslut i viktiga frågor eftersom män betraktats som mer rationella och kloka medan kvinnor uppfattats som emotionella och ologiska. Fortfarande under 1800-talet var detta exempelvis ett argument som användes för att förhindra att kvinnor fick rösträtt. Under 1980- och 1990-talen etablerades inom den historiska forskningen teorier som innebar att den historiska analysen skulle vila på en distinktion mellan kön och genus, det vill säga mellan biologiskt och socialt kön. Genushistoriker diskuterade och analyserade utifrån denna uppdelning äldre tiders könsuppfattningar och hur dessa genomsyrade och styrde politik, ekonomi och sociala frågor. Utgångspunkten i denna forskning var konstruktivistisk, dvs. att könens olikheter och mäns och kvinnors (åt)skilda verksamheter inte bottnar i biologi – anatomisk-biologiska skillnader betraktades och betraktas som odiskutabla av de flesta – utan i socialt och kulturellt skapade idéer. Könen har därigenom hållits separerade samt hierarkiserade med mannen och manligheten som norm. Oavsett om den historiska analysen vilar på en essentialistisk eller en konstruktivistisk uppfattning om kön enligt det ovan beskrivna utgår båda från att de biologiska könen vanligtvis är två, men skillnaden är att utifrån ett konstruktivistiskt synsätt stannar kön alltså inte enbart vid kroppen. Att människor med en viss sorts kropp i olika tider och i olika kulturer har 24

1 Inledning

uppfattats som lämpliga att utföra vissa arbetsuppgifter är en konstruktion och är ett uttryck för kultur snarare än natur. Det går också att se det i termer av makt. Eftersom män i de flesta tider och kulturer ansetts mer lämpade att fatta beslut å allas vägnar har konstruktionen av kön i praktiken blivit en ordning som reproducerat mäns makt över kvinnor. De arbetsuppgifter männen haft har också tillmätts en högre status och därmed gett högre anseende och lön. Relationen mellan män och kvinnor har på detta sätt genom historien reglerats och normerats. Normerna finns i form av kyrkliga och världsliga lagar samt som sociala eller kulturella koder. Det kan uttryckas som att dessa normer inbegriper vad könen är och vad könen får och bör göra. Men normer kan också omförhandlas och förändras och spänningen mellan essentialism och konstruktivism i de historiska tolkningarna omprövas också ständigt: vad är kulturellt betingat och vad ska betraktas som naturligt? En konsekvens av den binära könsuppfattningen är att den kan äventyra den historiska analysens räckvidd. Den amerikanske historikern Thomas W. Laqueur hävdar till exempel att sättet att tänka kring manligt och kvinnligt genomgick en dramatisk förändring i Europa kring mitten av 1700-talet. Dessförinnan utgick förståelsen av kön från det som Laqueur kallar enkönsmodellen, en tankemodell där skillnaden mellan män och kvinnor uttrycktes som en gradskillnad snarare än en artskillnad. Laqueur visar hur kvinnors och mäns kroppar beskrevs som i princip identiska i olika medicinska handböcker. Skillnaden var att kvinnans könsorgan satt inne i kroppen och mannens på utsidan. Enligt detta sätt att se var män mer utvecklade än kvinnor och det fanns en tydlig hierarki mellan dem. Men, poängterar Laqueur, de beskrevs inte som varandras motsatser. Det var först mot slutet av 1700-talet som föreställningen om att kvinnor och män är motsatta kön fick spridning och den moderna tiden, det vill säga 1800- och 1900-talen präglas i Europa och USA av att manligt och kvinnligt blir mer och mer separerat. Oavsett om Laqueurs teori har bäring eller ej på den historiska verkligheten så har det inte alltid och överallt varit givet att utgångspunkten varit att det funnits bara två kön. Så beskrev till exempel 1800-talets europeiska upptäckare och 1900-talets antropologer många folk som tänkte sig att det fanns inte bara två utan också tre och fyra kön. Den europeiska synen på kön framstår i ljuset av detta som mycket polariserad. Upptäckarna reagerade inte sällan med avsky och lät avrätta dem som inte delade européernas sätt att se på kvinnor och män. Bibeln och kyrkan som institution fördömde © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

Svante Norrhem är universitetslektor i historia vid Lunds universitet, Jens Rydström professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och Hanna Markusson Winkvist universitetslektor i historia vid Göteborgs universitet.

Undantagsmänniskor En svensk HBTQ-historia med utblickar i världen Denna bok är ett översiktsverk som behandlar könsöverskridande och samkönad kärlek och sexualitet i Sverige från forntid till nutid. Här beskrivs HBTQ-personers liv och det omgivande samhällets attityder samt de förändringar som skett under den långa tid som behandlas. Kvinnors och mäns olika livsvillkor diskuteras genomgående och den svenska historien sätts också in i ett större globalt sammanhang genom att utblickar till förhållandena i andra länder görs. Undantagsmänniskor ger en överskådlig bild av den svenska HBTQ-historien och syftar till att lyfta fram och besvara vanliga frågor i ämnet, exempelvis om homosexualitet alltid har funnits, om det fanns könsöverskridare på medeltiden, hur synen på bisexualitet har förändrats i historien eller varför öppenheten kring HBTQ är så mycket större i dag än för tjugofem år sedan. Inför utgivningen av den andra upplagan har boken reviderats och uppdaterats genomgående och utblickarna till andra länder omarbetats. Undantagsmänniskor är avsedd som kurslitteratur i historia och genusvetenskap vid universitet och högskolor, men är givande för alla som vill fördjupa sina kunskaper i HBTQ-frågor.

Art.nr 38140