Jonny Karlsson och Therése Tingberg
Poeten i flaskan, med den flyende fotografen
Nu efter ett år av arbete och slit så är den äntligen klar, boken om livet i missbruks träsket. Där man kan följa med genom text och bild, beröras av de förlorade själarna som är vilse och inte hittar hem. Djupa texter med bilder som förmedlar känslorna, det här är mer än bara en bok, det är ett konstverk. Ett konstverk som förklarar missbruket, tankarna och livet som man inte kunde leva av egen vilja. Ständigt jagande av droger, känslokall och sargad, bostadslös och utstött. Jonny Karlsson som är nykter beroende, efter över 20 år av missbruk har skrivit ned sina innersta tankar och känslor i poesi, sådant som är skambelagt fult och inte passar in i Svensson samhället. Texter om vad drogerna gör med dig, hur man blir en helt annan människa, hur känslorna och självförtroendet sakta dör ut och livslusten tillsammans med den. Therese Tingberg som är fotograf från Värmland har illustrerat och iscensatt bilder till texterna, fruktansvärt sorgliga bilder, men det är bilder så som verkligheten ser ut. Hon har tröttnat på att detta viktiga ämne ska tystas ned och skuffas undan. Att drogerna fångar människor i allt yngre ålder. Tillsammans vill vi nå ut, sudda bort skamstämpeln och visa att det här är ett problem i samhället. Man ska våga prata om det våga ingripa och stoppa det i tid. Det kan handla om din granne, dina föräldrar eller till och med dina egna barn. Läs och följ med på en resa genom ett hårt liv, bli berörd och känn känslorna av ensamhet i klorna på drogerna. Den ständiga saknaden efter något som försökte ta ett liv om och om igen.
Jonny Karlsson och Therése Tingberg
www.bod.se
Poeten i flaskan, med den flyende fotografen
Poeten i flaskan, med den flyende fotografen
Jonny Karlsson & TherĂŠse Tingberg
Förord Författaren och poeten Jonny Karlsson från Skåne beskriver sig själv som nykter alkoholist. Han har skrivit två barnböcker som handlar om hur det är att leva med missbruk. Jonny skriver för att skapa diskussion och debatt och för att vi ska sluta blunda för ett problem som håller på att bli en folksjukdom. Jonny har bytt ut sitt beroende mot att skriva och berätta. Han skriver om de känslor och tankar som han hade under missbruket men han skriver även om livet som nykter. Att leva med ett beroende är ingen dans på rosor. Jonny drack alkohol första gången när han var nio år. Han berättar hur han än idag minns den härliga känslan av den sliskiga likören som brände i halsen och lade sig som en varm filt runt hans hjärta. Han minns hur det snurrade till och att allt i livet kändes så lätt. Det var början till ett blandmissbruk som förföljde honom i 24 år. Det som började harmlöst med folköl slutade med tabletter, hasch och sprit. Jonny tog det mesta för att berusa sig. Hade han inte pengar så kunde det hända att han drack handsprit eller parfym. Kroppen sa nej men Jonny tvingade ned det. - Ett beroende får man leva med resten av sitt liv. Man får slåss mot sig själv och övervinna suget, förklarar han i den här boken.
Therése Tingberg är fembar nsmor och fotograf från Värmland. Hon fotograferar i första hand för att få människor att tänka till. Therése vill skapa känslor och väcka diskussioner. Samarbetet med Jonny är en sorts början på den resan. I den lilla staden där hon bor, händer så mycket som gör att det är dags att på allvar skapa debatt kring alkohol och droger. - Ungdomar mår dåligt, drogerna är lättillgängliga och en slags misär sveper över hela Sverige. Jag brinner för att barn ska få vara barn och växa upp i trygga miljöer, säger The rése. Det är dags nu! Dags att väcka upp Sverige ur dvalan och reagera. Dags att öppna ögonen för det missbruk, som existerar inte bara i det öppna utan också där du minst anar det. Jonny och Therése vill värna om integriteten hos de människor, som boken skildrar. Bilderna i boken är därför arrangerade och tagna med modeller. Syftet med bilderna är att skapa känslor och illustrera det som Jonny skriver om.
Claes Österman, journalist, Nya Wermlands-Tidningen
© 2013 Jonny Karlsson & Therése Tingberg Förlag och tryck: BoD ISBN 978-91-7463-253-8 Poeten i flaskan, med den flyende fotografen Jonny Karlsson & Therése Tingberg
Tack från djupet av våra hjärtan!
Vi vill passa på att tacka alla för ert engagemang, er vilja, er tro och för Att ni har stött oss under den här tiden. För stödet hos familj och vänner, modeller och andra som vi blandat in i vår bokidé. Mest av allt vill vi först o främst tacka våra respektive för att ni gett oss utrymme, för att vi fått ’’grotta’’ in oss i projektet med hull och hår, för tiden vi suttit med näsorna framför papper, kamera och dator. Till våra barn som kanske fått backa bakåt ett steg då vi arbetat med att få allt att stämma. Vi älskar er!! Till ’’modellerna’’ som ställt upp på hemska och tragiska bilder. Som engagerat sig och läst på, som vissa upplevt detta på nära håll eller inte alls. Ni är bäst! Utan er hade boken inte haft några bilder alls. Och ett stort tack till dig som håller i boken som VI skapat. Som vi tror på och som har fått all vår uppmärksamhet i nästan ett år. Tack! Med mycket kärlek och respekt
Jonny Karlsson & Th erése Tingberg
Kommer jag någonsin bli fri
Kan man vara fri Går det att leva efter en manual Eller handlar det om annat Som att lära sig att acceptera sig själv som man är Berusad, en skön flummig stund Är det berusningen som får mig att leva Varför ska jag då strida mot mig själv Ska man inte njuta av att leva Jag njuter inte Det gör ont, det skär i mitt hjärta Kommer det att kosta mig mitt liv Vad spelar det då för roll på vilket sätt jag avslutar det om det går snabbt eller sakta Vad ska jag med livet till om jag inte kan leva
Äntligen hittade jag hem Jag hittade hem till slut Nyckeln jag satte i låset Den passade perfekt Nyckelsmeden hade gjort ett bra jobb Kompassen jag bytte mot flaskan Mot en kvarting brännvin special Den visade mig vägen hem Skäggig, utsvulten kom jag hem En ny människa, med en luftad själ Rent blod utan promille och alkohol Hjärtat pumpade på som om det aldrig pumpat blod Lycklig över att ha tagit mod till mig att gå hem Så kysste jag golvet, ett tempel fyllt av kärlek Ett tempel fyllt av barn och en väntande fru Snubblade in på leksaker, barnen skrattade och tjöt Äntligen var jag hemma igen, kysste min kvinna Lyfte upp mina barn till skyn, tackade gud Jag hade överlevt, gjort ett val som var bra Kunde om jag ville, bara viljan fanns kvar Snön föll häftigt där utanför, vinden var kall som is. Men kärleken i hemmet och en kopp kaffe därtill Det värmde min kylda kropp, den som varit vilse många år
Besvikelsen var stor Folk pekade och uttryckte sin avsky Jag kunde inte annat än att stå kvar Lyssna på de hårda orden som sades Ville vissna och dö ut, bara försvinna Men jag var som ett barn Ett bortglömt barn, utan vatten torkade jag sakta ut Jag vek mig, föll ihop Men var för uttorkad för att fälla tårar Och snart var jag utslängd på komposten
En gång var jag ett frö
Ett frö som grodde, blev en stickling En stickling som var liten och skör Fingrar vidrörde mig ömt och försiktigt Lade mig i mjuk jord, gav mig näring och vatten Jag växte upp blev en blomsterknopp Fingrar började trycka och klämma Undrade hur mycket jag tålde Hur lång tid det skulle ta innan jag slog ut Fantiserade om hur jag skulle se ut Sakta öppnades min blomsterknopp En fulare blomma hade aldrig skådats
Den sista sprutan i min hand
Inne i den djupa skogen av höghus och kyrkor Här ligger lunden, dödens lund, ett kvarter, en slum Blodiga armar, trasiga vener, begagnade sprutor Smittor, gener av beroende, olycksfall och sorg En man, en kvinna de väntar på döden i varandras famn Heroinet som värmer deras kalla kroppar, får dem att fly Att möta gud, en gud i illusion, en självskapad räddare i nöden Tillsammans hand i hand så ska de vandra sakta in i döden Smygande år efter år, tills livet tar slut Och drogen har krossat det sista i deras själar Och kramat ur de sista dropparna ur ett hjärta som redan var dött Ett mörker som faller i en djungel av betong och tegel En natt i slummen, där jakten sakta tar fart En hora, en prostituerad, glider runt hörnet för att avverka en kund Herrelösa hundar, letar efter föda I ett kvarter där de hemlösa redan svälter och dör En misär, en berättelse som är sann Människor som kom och människor som försvann
Jonny Karlsson och Therése Tingberg
Poeten i flaskan, med den flyende fotografen
Nu efter ett år av arbete och slit så är den äntligen klar, boken om livet i missbruks träsket. Där man kan följa med genom text och bild, beröras av de förlorade själarna som är vilse och inte hittar hem. Djupa texter med bilder som förmedlar känslorna, det här är mer än bara en bok, det är ett konstverk. Ett konstverk som förklarar missbruket, tankarna och livet som man inte kunde leva av egen vilja. Ständigt jagande av droger, känslokall och sargad, bostadslös och utstött. Jonny Karlsson som är nykter beroende, efter över 20 år av missbruk har skrivit ned sina innersta tankar och känslor i poesi, sådant som är skambelagt fult och inte passar in i Svensson samhället. Texter om vad drogerna gör med dig, hur man blir en helt annan människa, hur känslorna och självförtroendet sakta dör ut och livslusten tillsammans med den. Therese Tingberg som är fotograf från Värmland har illustrerat och iscensatt bilder till texterna, fruktansvärt sorgliga bilder, men det är bilder så som verkligheten ser ut. Hon har tröttnat på att detta viktiga ämne ska tystas ned och skuffas undan. Att drogerna fångar människor i allt yngre ålder. Tillsammans vill vi nå ut, sudda bort skamstämpeln och visa att det här är ett problem i samhället. Man ska våga prata om det våga ingripa och stoppa det i tid. Det kan handla om din granne, dina föräldrar eller till och med dina egna barn. Läs och följ med på en resa genom ett hårt liv, bli berörd och känn känslorna av ensamhet i klorna på drogerna. Den ständiga saknaden efter något som försökte ta ett liv om och om igen.
Jonny Karlsson och Therése Tingberg
www.bod.se
Poeten i flaskan, med den flyende fotografen