9789147083138

Best nr 47-08313-8 Best nr 21-19715-6 Best nr 21-18441-0 Best nr 21-16642-0 Best nr 21-15205-5

Andra upplagan

EPOS För gymnasieskolans kurs A

HISTORIA

HISTORIA

Sandberg Karlsson Molin Ohlander

EPOS-familjen består av följande komponenter: • Epos A • Epos A och B • Epos Lärarhandledning • Historiskt arbete 1 • Historiskt arbete 2

EPOS HISTORIA

EPOS A är en berättande historia med tyngdpunkten • på de tre senaste århundradena • de grundläggande strukturerna • de epokgörande förändringarna • makten och resurserna • de stora och de små människorna • män, kvinnor och barn.

Robert Sandberg Per-Arne Karlsson Karl Molin Ann-Sofie Ohlander

Best.nr 47-08313-8 Tryck.nr 47-08313-8

Liber Epos A omslag+cirk.indd 1

08-06-13 16.04.09

Innehåll Antiken

Högmedeltida expansion och senmedeltida kris 38

1

Grekland 3

Europa odlas upp 38 Handeln kommer igång 38 Städernas uppkomst 39 Resurskris i Västeuropa 41 Digerdöden 41 Digerdödens följder 42 Sammanfattning 42

Den grekiska järnåldern 3 Kolonisation över haven 3 Bönderna blir medborgare 4 De som inte var medborgare 5 Ett konstant kvinnounderskott 6 Skilda världar 7 Homosexualitet och prostitution 7 De första filosoferna 8 Hellener och perser 10 Makedonien erövrar världen 11 Den hellenistiska tiden 12 Sammanfattning 12

Stånd, kyrka och kungar 43 Det medeltida ståndssamhället 43 De tre stånden 44 Den medeltida kyrkan 45 Kyrkan reformeras 45 ”Kvinnan tige i församlingen” 46 Ståndsideologi för män 47 Kejsare och kung 49 Kungarna ökar sin makt 49 Hundraårskriget 50 Europa efter hundraårskriget 51 Sammanfattning 52

Rom 13 Rom blir republik 14 Den romerska familjen 14 Rom växer 15 Krigens följder 15 Republiken faller 17 Det romerska kejsardömet Den romerska freden 18 Antikens slavsamhälle 18 Judar och kristna 20 Romarriket delas 22 Sammanfattning 22

Medeltiden

18

Det medeltida Norden 53

23

Det tidigmedeltida Europa 25 Befolkning och bosättning Jordbruket 27 Livegna bönder 27 Frankerriket 28 Feodalismen 30 Länen blir ärftliga 30 Jordbruket utvecklas 32 Sammanfattning 32

26

Den tidigmoderna perioden: 1500–1600-talen 65

Arabvärlden 33 Mecka 33 Muhammed 33 Det heliga kriget 34 Det arabiska väldet 35 Ett patriarkalt slavsamhälle 36 Osmanerna och Östroms undergång Sammanfattning 37

titelsidor.indd 5

Vikingarna 53 Befolkningen 54 Jordbruket 54 Ätt och trälar 55 Familjen 56 De nordiska rikena växer fram 57 Kungen 58 Norden kristnas 59 Digerdöden och ödegårdskrisen 60 Stormän och kungar 60 Kalmarunionen 62 Engelbrektsupproret 62 Sturarna 63 Sammanfattning 64

Världsbild och religion 67 37

Europa expanderar 67 Vägen västerut 68 Nya världen efter den spanska erövringen

70

Den naturvetenskapliga revolutionen Reformationen 71 Kalvinismen 72 Efter reformationen 73 Den stora häxjakten 74 Häxjakten upphör 76 Sammanfattning 76

71

Nationalstater och enväldiga kungar 77 En gynnad världsdel 77 De stora världsrikena 78 Våldsmonopol 78 Skatter 79 De starka kungarna 80 Nationalstaterna 80 Det tysk–romerska riket 81 Trettioåriga kriget 82 Spanien – riket där solen aldrig gick ner Den holländska republiken 83 Engelsmännen utmanar 85 England – parlamentets triumf 86 Frankrike – enväldets triumf 87 ”Staten, det är jag” 87 Europa mot Frankrike 88 Sammanfattning 89

82

Norden: från union till nationalstater 90 De nordiska länderna 90 Sverige bryter sig ur unionen 90 Reformationen i Norden 91 Mot skattestaten 91 Riksdagen växer fram 92 Danmark mot kungligt envälde 93 Det krigiska Sverige 93 Östersjöhandeln 94 Krig mor Ryssland och Polen 95 Nya krig 96 Den svenska stormakten 97 Ett mångkulturellt Sverige 98 Drottning Kristina 98 Kronans jakt efter pengar 99 Kvinnor tar över ansvaret 100 En stormakt utan pengar 101 Reduktion och envälde 102 Indelningsverket 103 Stora nordiska kriget 1700–1721 Sammanfattning 105

104

08-06-11 16.25.58

Europa på gränsen mellan gammalt och nytt 106 Europas befolkning 106 De tre gisslen 107 Hungersnöd och krig 108 Familjen 109 Den långa ungdomstiden 111 Den kvinnliga arbetskraften 112 Vilka kunde läsa 114 Sammanfattning 115

Högkonjunkturer och kriser i ekonomin 116 Prisrevolutionen 116 Västeuropa och Östeuropa 116 1600-talets kris 118 Nordvästeuropa tar ledningen 118 Världshandeln växer 119 Sammanfattning 120

Det gamla samhällets höjdpunkt – och sammanbrott: 1700-talet 121 Det gamla samhället – ett privilegie och ståndssamhälle 123 Prästeståndet – de andliga ledarna 123 Adeln – de världsliga ledarna 124 Adelns privilegier och livsstil 125 Tredje ståndet – i staden 125 Tredje ståndet – på landet 126 En marknad för kultur 126 De nya opinionsbildarna – upplysningsfilosoferna 127 Voltaire: samhällsförändring med förnuft

128

Gustav III får adeln emot sig Sammanfattning 138

Den amerikanska revolutionen 139 Engelsmän slår sig ner i Nordamerika 140 Engelsmännen driver ut sina konkurrenter 140 Amerikanarna revolterar 141 Förenta staternas revolutionära författning 142 Sammanfattning 142

Den franska revolutionen 143 Kungen kallar in de tre stånden 143 Det tredje ståndets revolt 144 Småfolkets och böndernas revolt 144 Stånds- och privilegiesamhället avskaffas 145 Skräckvälde och kvinnokamp 146 Medelklassen återtar makten 147 Napoleon blir revolutionens arvtagare 148 Krigen sprider revolutionen 148 Napoleons fall 150 Sammanfattning 150

Den industriella revolutionen 151 Varför började den industriella revolutionen? 151 Förutsättningarna 151 Sveriges stångjärnssmide under 1700-talet 152 Stångjärnssmidets beroende av landsbygden 154 Genombrottet i Storbritannien under 1700-talet

154

Jordbruket blir effektivare 155 Hemindustrin mekaniseras 156 De första fabrikerna 157 Fabriksstäder växer fram 158 Sammanfattning 160

Revolution och reaktion: Europa 1815–1870 161

”Det gamla samhället” under attack 128 Ett triangeldrama mellan kungarna, parla- Befolkningen växer menten och den nya medelklassen 129 Dödstalen faller 163 Reformer från ovan: upplysta despoter Slum och snusk 164

130

Sammanfattning

131

Det gamla samhället i Norden under 1700-talet 132

138

163

Vatten och avlopp 165 Förbättrad kost 166 Nya transportmedel 166 Sammanfattning 167

Nationalism och liberalism 168

Bättre levnadsvillkor i Norden 132 Wienkongressen 168 Vem hade makten? 133 I Stockholm – en maktmedveten riksdag Jämviktsprincipen och freden 169 Hotet om revolution 170 133 Nationalismens födelse 170 Hur fungerade riksdagen? 134 Nationalismen och stormakterna 171 Bönderna i Sverige 134 Liberalismen och tron på friheten 172 Naturvetenskaplig guldålder 136 Liberaler och medelklass 172 Kyrka, censur och tryckfrihet 136 Manchesterliberalismen 173 Gustav III som upplyst despot 137

titelsidor.indd 6

Nya lagar för marknadssamhället 174 Liberalismen och människornas trygghet 175 Motståndet mot förändring: konservatismen 177 Sammanfattning 177

Medelklassens ideal 178 Offentligt och privat 178 Borgerlighetens ideal 178 Kvinnornas värld 179 ”Att gifta sig är inte bättre än att bli slav” Ogifta medelklasskvinnor 181 Sammanfattning 182

180

Nya revolutioner! 183 Grekerna gör sig fria 183 Uppror i Latinamerika och Ryssland 184 1830 – medelklassen vinner revolutionen 184 Reformer, inte revolution i Storbritannien 185 Rösträttskrav i Storbritannien: Chartiströrelsen

185

Svält i Europa 186 Ny revolution i Paris 187 Revolutionen sprider sig 188 Sammanfattning 188

Socialism i Västeuropa – inbördeskrig i USA 189 Ideologierna förändras 189 Marx och Engels 190 Kapitalet 192 Marx, Engels och kvinnornas villkor Slaveriet i Amerika 193 Abolitionisterna – en kvinnorörelse?

Nord och syd – två världar 193 Inbördeskriget 194 Sammanfattning 195

192 193

Krig och nya stater i Europa 196 Krimkriget 196 Florence Nightingale och sjuksköterskeyrket

197

Livegenskapen upphävs i Ryssland 197 Rubbad europeisk maktbalans 198 Italiens enande 198 Vem ska ena Tyskland? 200 Striden om härreformen 200 Tyskland enas genom tre krig 200 Det tyska kejsardömet 201 Sammanfattning 202

Sverige och liberalismens genombrott 203 Herrar, bönder och däremellan Finska kriget 204 1809: ny kung, ny författning

203 204

08-06-11 16.25.58

En ny politikerroll 241 Strid på arbetsmarknaden 242 Liberal försvarspolitik 242 Regeringskris och nyval 243 Sammanfattning 244

Kronprinsval med problem 205 Union med Norge 206 Karl Johan och oppositionen 207 Liberala reformer i Sverige 207 Pressen 208 Mot en representationsreform 209 En ny riksdag 210 Sammanfattning 210

Världskrigens tid: 1914– 1945 245

Europa erövrar världen: 1870–1914 211

Första världskriget 247

Befolkningen flyttar 213 Familjeplanering 213 Urbanisering 213 Kolonisation och nyodling 214 Emigrationen över haven 215 Sammanfattning 216

De nya industriländerna 217 Stålåldern 217 Det sena men snabba Tyskland 217 Järnindustrin 220 Hemmamarknadsindustri 221 Pengar 221 Industrialismens samhällen 221 Sammanfattning 222

Den nya imperialismen 223 Kejsarinnan av Indien 223 Tullar, råvaror och avsättningsmarknader Kina 224 Japan 225 ”The scramble for Africa” 225 Afrika styckas 227 Kolonialismens följder 228 Sammanfattning 228

223

Spänningarna ökar i Europa 229 Det tyska kejsarriket 229 Två stormaktsförbund 230 Partierna i Storbritannien 231 Frankrike: Tredje republiken 232 Ryssland – från reform till förtryck Sammanfattning 234

Sverige 1870–1914: Bönder och arbetare 235 Folkrörelserna 235 Folkrörelsernas betydelse 236 Ett partiväsende växer fram 237 Den stora tullstriden 238 Försvar och skatter 239 Unionsupplösningen 239 Rösträtt 240

titelsidor.indd 7

NF och nedrustningen 273 Parlamentarisk kris 273 Nya rättigheter för kvinnor 274 Per Albin och folkhemmet 274 Depression 275 Reformperiod 276 Stabilitet på arbetsmarknaden 278 Sammanfattning 278

Krutdurken på Balkanhalvön 247 Småkrig blir världskrig 248 Hur kunde det hända? 249 Generalernas planer 249 Krigets verklighet 250 Den stora slakten 251 Kriget till sjöss 252 Krig och fred i öst 252 Slutstrid i väst 253 Versaillesfreden 254 Österrike–Ungern 255 Ryssland 255 Det osmanska riket 256 En nation – en stat? 256 I krigets spår: revolution i Ryssland 256 I krigets spår: Finlands självständighet 257 Skandinavien under första världskriget 258 Parlamentarism och demokrati 259 Sammanfattning 260

Andra världskriget 279

Demokrati eller diktatur? Europa och USA under mellankrigstiden

Välstånd och undergångshot 1945–1989 291

261 Det kommunistiska Sovjetunionen 261 Stalintiden 261 Weimarrepubliken – Tysklands första demokrati 262 Fascismen i Italien 263 Börskrasch, depression och arbetslöshet

264

233

Norden under mellankrigstiden 273

Tyskland och flykten från friheten 265 En självmordsideologi 266 Mord på de egna 266 Hur var det möjligt 267 Demokratins nederlag i Spanien 268 Demokratin räddad – USA 269 Demokratin räddad – Frankrike 270 Storbritannien – ekonomiska kriser 270 Nazityskland växer: vägen mot kriget 271 Münchenavtalet 272 Sammanfattning 272

Upptakten 279 Den tysk–ryska pakten 279 Angreppet på Polen 280 Finska vinterkriget 280 Angreppet på Norge och Danmark 281 Frankrikes fall 281 Slaget om Storbritannien 282 Krig i Öster 283 Förintelsen 285 Kriget i Stilla havet 285 Vändpunkter – Stalingrad, Kursk och El Alamein 286 Invasionen i Normandie 288 Hiroshima 289 Finland i fortsättningskriget 289 Sverige i beredskap 290 Neutralitet med förhinder 290 Sammanfattning 290

Folkomflyttningar och befolkningsexplosion 293 Från land till stad 293 Från söder till norr 294 Isolerade invandrare 295 Ny restriktiv invandringspolitik 295 Befolkningen ändrar karaktär 296 Befolkningsexplosionen 296 Rädda vår miljö! 296 Klimatfrågan 296 Kyotoprotokollet 297 Millenniemålen 297 Uppfylls målen? 298 Sammanfattning 298

Rekordår, kris och revolution 299 Industrialismens guldålder 1950–1975 299 Framstegens förutsättningar 300 Underlätta handel: Marshallplanen 300 Underlätta handel: Det europeiska samarbetet 301

08-06-11 16.25.59

Sex länder bildar EG 301 Sju länder bildar EFTA 301 Det japanska undret 302 Kris 302 Avindustrialisering 303 Arbetslöshet 303 Europeiskt ekonomiskt samarbete 304 Revolution 304 Automatiserad produktion 305 Ny flexibilitet 305 Den europeiska unionen utvidgas 305 Fortsatt hög arbetslöshet 306 Sammanfattning 306

Det kalla krigets värld 307 Från samarbete till konflikt 308 Strid om Polen 308 FN bildas 308 Östeuropa sovjetiseras 308 Kuppen i Prag 1948 309 ”Containment”-politiken 309 Militär blockuppdelning 309 Tyskland delas 310 Koreakriget 310 Fredlig samexistens 311 Avstalinisering med förhinder 311 Stormaktspolitik vid avgrundens rand 311 Kalla kriget avtar 312 USA och den rysk-kinesiska konflikten 312 Vietnamkriget 313 USA lämnar Vietnam 314 Helsingforsavtalet 314 Det andra kalla kriget 314 Ny ledning i Moskva 315 Sammanfattning 316

Västvärlden under efterkrigstiden 317 Demokratin 317 USA: Stark president 317 Storbritannien: parlamentarism 318 Frankrike: Presidentmakten stärks 319 Tyskland: förbundsdagen har makten 321 Japan: påtvingad demokrati 322 Portugal: Nejlikerevolutionen 323 Spanien: kungen visar vägen 323 De nordeuropeiska monarkierna 324 Tre välfärdssystem 1945—1975 324 USA: ett liberalt system 324 Japan: ett patriarkalt system 326 Europa: två modeller 326 Kvinnans ställning 327 Välfärdssamhällenas kris 327 Thatcherismen 327 En nyliberal våg 328 Sammanfattning 328

titelsidor.indd 8

Östblocket: kommunismen byter ansikte? 329 Sovjet och stalinismen 329 Chrusjtjov 330 Stagnation och förtryck 330 Gorbatjov: en reformerad kommunism? 331 Östeuropa industrialiseras 331 Östtyskland 332 Muren byggs 332 Ungern: reform och tanks 333 Tjeckoslovakien 334 Polen 335 Den centraleuropeiska oppositionen 336 Sydosteuropa 336 Jugoslavisk särväg 336 Revolution i Kina 337 Det stora språnget 337 Kulturrevolutionen i Kina 338 Dengs revolution 338 Sammanfattning 339

Tredje världen 340 Den andra avkoloniseringen 340 Självständighetskampen 340 Sydostasien 341 Den långa vägen mot demokrati 341 Ekonomisk utveckling i Asien 341 Indien 342 Indokina 342 Indonesien 343 Afrika: kolonierna blir fria 344 Enpartistater 344 Militärdiktaturer 344 Demokratisering 344 Afrikas ekonomi 345 Latinamerika: militärkuppernas kontinent

347

1980-talet: demokratins decennium Ekonomiska förändringar 347

347

Norden under efterkrigstiden 349 Konjunkturer: goda tider 349 Regeringsmakten: socialdemokratisk dominans 350 Välfärdspolitik: tilltro till politiken 351 Sverige: reformpolitik 352 Kvinnor i politik och arbetsliv 353 Mannens föräldraroll utvidgas 354 Konjunkturer: Industrikrisen kommer till Norden 354 Sverige drabbas hårt 355 Strukturomvandling 356 Tjänstesamhället 356 Regeringsmakten: högervåg 356

Sverige: maktskifte efter 40 år 357 Välfärden: åtstramningar 358 Sverige: svångrem eller svängrum? 358 Danmark, Sverige och Finland blir EU-länder

359

It-revolutionen 360 Sammanfattning 360

En ny världsordning

361

1989 års revolution 363 Det började i Polen 363 Östeuropa efter revolutionen: ekonomin

365

Östeuropa efter revolutionen: demokratin

365

Tre problem 366 Sovjetunionens upplösning 366 Det nya Ryssland: Jeltsin och Putin Ekonomin i Ryssland 367 Demokrati i Ryssland? 368 Demokrati i utbrytarstaterna? 369 Sammanfattning 369 Krig och splittring på Balkan 370 Jugoslaviens sammanbrott 370 Krig i Kroatien 370 Kriget i Bosnien 371 Dayton-avtalet 371 Jugoslavien upplöses 372 Kosovo 372 Sammanfattning 373

367

Mellersta östern: den ständiga oroshärden 374 Sionismens mål förverkligas 374 Egypten: Nasser och den arabiska socialismen 375 Panarabismens nederlag: sexdagarskriget 1967 376 Fn säger sin mening 377 Fred med Egypten 377 PLO 377 Fredsprocess inleds 378 Förhandlingarna avbryts 379 2000-talet 379 Religiös regim i Iran 380 Krig i Mellersta Östern 380 USA angriper Irak 381 Sammanfattning 382 Epilog: Hur ska våldet stoppas? 383 Lagar och domstolar 384 Register 385

08-06-11 16.25.59

Tredje världen Tredje världens frigörelse är en av de mest dramatiska händelserna under efterkrigstiden. 1945 härskade Storbritannien, Frankrike, Holland, Belgien och Portugal ännu över stora delar av världens folk. De flesta räknade med att kolonialmakterna skulle fortsätta med det länge än. Men cirka 20 år senare hade de förlorat nästan alla sina kolonier. Avkoloniseringen var ett faktum. Europa dominerade inte längre världen.

Vad är tredje världen?

Under Kalla krigets tid användes begreppet tredje världen om de länder som inte hörde hemma i något av de två stormaktsblocken. De flesta var eller hade varit kolonier. Många trodde att de självständiga staterna i tredje världen skulle bli en stark och radikal kraft i världspolitiken. De kom också att utgöra en majoritet av FN:s medlemsländer. Men utanför FN fick de svårt att hävda sig.

Den andra avkoloniseringen

Självständighetskampen

Den avkolonisering som inleddes efter andra världskriget hade en föregångare. Som en följd av Spaniens nederlag under Napoleonkrigen i början av 1800-talet hade de flesta länderna i Latinamerika lyckats vinna sin självständighet.

Den andra avkoloniseringen var ännu mer omfattande än den första. Under dess mest intensiva period, som varade från 1947 till 1967, skapades mer än 100 nya nationer.

Avkoloniseringen framtvingades av politiska rörelser som växte fram i de koloniserade länderna. Ett föregångsland var Indien, där kampen för ökat självstyre inleddes redan under slutet av 1800-talet. I Indonesien bildades motsvarande rörelser strax före första världskriget och i ledande afrikanska stater som Guldkusten (Ghana), Nigeria och Tunisien under mellankrigstiden.

Kongo hörde till de länder som råkade värst ut under kolonialismen. När landet blev självständigt den 1 juli 1960 var glädjen stor. Men åren efter självständigheten var ingen lycklig tid för Kongo utan en tid av blodiga inbördesstrider.

340

A 291–384.indd 340

Välstånd och undergångshot

08-06-13 14.44.53

Inom dessa rörelser, som först nöjde sig med att kräva ökat självstyre, växte en allt starkare nationell medvetenhet fram. Rörelserna blev alltmer radikala och snart krävde de full självständighet från alla främmande herrar. Under 1940- och 50-talen vann självständighetsrörelserna bred folklig anslutning.

De växte till massrörelser.

Därmed var utvecklingen mot frigörelse oåterkallelig. Frågan var bara vilken tid och vilka offer den skulle kräva.

Sydostasien Av de folkrika länderna söder och öster om Karakorums berg och väster om Polynesien var det bara ett, Thailand, som aldrig hamnade under europeisk överhöghet. De övriga länderna i Sydostasien var fram till och med andra världskriget fördelade mellan tre kolonialvälden: Brittiska Indien, Franska Indokina och Nederländska Ostindien.

I hela regionen hade motståndsrörelser uppstått eller stärkts under andra världskriget, och när kriget var över deklarerade de olika länderna sin självständighet. De flesta nya staterna erkändes också av de forna kolonialmakterna. Undantaget var Vietnam, som var en del av Franska Indokina, som vann sin självständighet först 1954 efter åtta års kamp med Frankrike.

skedde stora förändringar. I många av de högerauktoritära länderna växte det fram en medelklass som krävde politiskt inflytande.

Det ledde till en viss demokratisering och allmänna val i länder som Sydkorea, Filippinerna, Thailand, Bangladesh och Pakistan. I början på 2000-talet slog även Indonesien in på den vägen.

Ekonomisk utveckling i Asien Länderna i Asien levde vid andra världskrigets slut på jordbruk och export av olika råvaror som gummi, kaffe och socker. Levnadsstandarden var låg. Men under 1970- och 80-talen inleddes i Asien en snabb ekonomisk tillväxt. Tillväxttakten där var under dessa år klart snabbare än i industriländerna i väst.

Nyckeln till framgångarna var att industrier växte upp vid sidan av de traditionella näringarna. I många länder började det med textilindustrin, som tack vare låga lönekostnader och effektiv organisation kunde slå ut sina konkurrenter i väst. Inkomsterna investerades sedan i t.ex. elektronisk industri, biltillverkning och skeppsvarv. Genom att tullar sänktes eller togs bort stimulerades handeln.

Från 1970-talet fick den europeiska textilindustrin se sig utkonkurrerad av asiatiska lågprisländer.

Ett av dem är Malaysia. Bilden är från en fabrik som tillverkar skjortor för märken som Calvin Klein och Ralph Lauren.

Den långa vägen mot demokrati Avkoloniseringen av Asien ledde inte till demokratisering. Vid början av 1980-talet hade de flesta länder i Asien en auktoritär regim.

Det innebar att det inte förekom fria val, och att det saknades fungerande parlament och fria politiska partier. En del av dessa regimer var starkt konservativa och antikommunistiska som den i Suhartos Indonesien, andra var socialistiska som Ho Chi Mins Vietnam.

Men under 1900-talets sista decennier

Välstånd och undergångshot

A 291–384.indd 341

341

08-06-13 14.44.53

BVäljare i New Delhs utkanter hämtar valsedlar till det indiska valet 1952. Valet vanns av Kongresspartiet som därmed tog över regeringsmakten. Det skulle sedan dröja till 1989 innan Kongresspartiet förlorade ett parlamentsval.

342

A 291–384.indd 342

De snabbaste framstegen gjorde de fyra ”tigrarna” Sydkorea, Taiwan, Hongkong och Singapore. I början på 1990-talet hade de definitivt lämnat ställningen som u-länder.

Också länder som Indonesien, Thailand och Malaysia gjorde stora framsteg. Men 1997 drabbades hela Asien av en finanskris som ledde till galopperande inflation och arbetslöshet. 1999–2000 var dock krisen övervunnen och tillväxten återupptogs.

Under slutet av 1990-talet fick också Indien del av framgångarna. I början av 2000talet hörde Indien till de länder i världen som hade den snabbaste tillväxttakten.

ningarna ledde till folkomflyttningar och blodiga strider. En halv miljon människor beräknas ha mist livet.

Det självständiga Indien antog en demokratisk grundlag. 1952 ordnades världens dittills mest omfattande demokratiska val, som ledde till att Kongresspartiet tog makten. Partiet, som införde sociala reformer och statlig planering av ekonomin, styrde Indien under en lång period.

Efter 1991 har Indien slagit in på en ny ekonomisk politik med privatiseringar och frihandel. En högteknologisk industri har vuxit fram i en hisnande fart.

Indien

Indokina

1947 lämnade engelsmännen Indien och landet blev självständigt. Självständighetskampen hade letts av Gandhi som endast använt fredliga metoder. Men den första tiden i frihet blev våldsam. Landet delades i det hinduiska Indien och det muslimska Pakistan, som i sin tur delades i Östpakistan (som 1971 blev Bangladesh) och Västpakistan. Gränsdrag-

Under andra världskriget uppstod en stark kommunistisk självständighetsrörelse i den franska kolonin Indokina. Kommunisterna kämpade först mot japanerna som hade ockuperat landet och sedan mot fransmännen som efter kriget ville återta sin koloni.

Efter blodiga strider lämnade Frankrike landet 1954. Kommunisterna hade då kontroll över Nordvietnam, medan Sydvietnam styrdes av en anti-kommunistisk regim som fick stöd av USA. Från 1964 trappades det amerikanska stödet upp, och tre år senare var en halv miljon amerikanska soldater indragna i ett blodigt krig i Vietnam. Men det visade sig omöjligt att besegra de vietnamesiska djungelkrigarna.

Efter ett fredsavtal 1974 drog sig USA ur kriget. Två år senare återförenades Vietnam under kommunistisk ledning.

I mitten av 1980-talet infördes marknadsekonomiska reformer i Vietnam. Men det kommunistiska partiet behöll, liksom i Kina, den politiska makten.

Välstånd och undergångshot

08-06-13 14.44.55

Indonesien fria val till parlamentet. Den nya regimen har visat större respekt för medborgarnas mänskliga rättigheter, men övergreppen mot självständighetsrörelserna har inte upphört. 2004 hölls såväl parlamentsval som presidentval enligt demokratiska regler.

I likhet med Indokina ockuperades den holländska kolonin Indonesien av Japan under andra världskriget. Även i Indonesien uppstod en nationell motståndsrörelse, som efter kriget förklarade att landet var självständigt.

Efter påtryckningar från bland andra USA gav holländarna upp sin koloni och erkände i december 1949 den nya staten.

Det självständiga Indonesiens historia har präglats av starka motsättningar mellan olika religiösa, etniska och politiska grupper. Kommunistpartiet spelade länge en viktig roll i landets politik, och banden med östblocket var starka. Men sedan generalen och arméchefen Suharto kommit till makten 1966 förbjöds kommunisterna och utsattes för regelrätta massakrer.

Under Suharto har landets ekonomi utvecklats samtidigt som regionala självständighetsrörelser i t.ex. Östtimor, Papua och Aceh utsatts för svåra förföljelser.

1998 föll Suhartos regim, och 1999 hölls

RYSSLAND

RYSSLAND

Självständighet före 1945 1945–60 efter 1960 Staternas gränser och namn gäller 2008

KAZAKSTAN 1991 MONGOLIET 1924

UZBEKISTAN 1991 TURKMENISTAN 1991

KIRGISISTAN 1991 TADZJIKISTAN 1991

N

NORDKOREA 1948 SYDKOREA 1948

JAPAN

AF GH

AN

IS

TA

KINA

PAKISTAN 1947

BHUTAN NEP

AL

INDIEN 1947

BURMA 1948 BANGLADESH (1947) 1971

MALDIVERNA 1965

SRI LANKA 1948 Aceh SINGAPORE 1965

Taiwan till Kina 1945, i praktiken självst. sedan 1949 Hongkong till Kina 1997 Macao till Kina 1999

VIETNAM (1954) 1976 LAOS 1953 KAMBODJA FILIPPINERNA 1946 1953 BRUNEI 1984 MALAYSIA 1957/1963

STILLA HAVET

THAILAND

INDONESIEN 1949

INDISKA OCEANEN ÖSTTIMOR (1975) 2002

Papua till PAPUA Indone- NYA GUINEA sien 1975 1963 AUSTRALIEN

Välstånd och undergångshot

A 291–384.indd 343

Östtimor blev 1975 självständigt från Portugal men ockuperades samma år av Indonesien. I maj 1999 demonstrerade studenter i huvudstaden Dili för självständighet. Mannen på plakatet är Xanana Gusmão, som ledde landets kamp för självständighet. I april 2002 valdes Gusmão till president. Strax därpå utfärdade den demokratiska republiken Östtimor sin självständighetsförklaring.

Efter andra världskriget startade frigörelsen för en lång rad länder i sydostasien.

343

08-06-13 14.44.55

Afrika: kolonierna blir fria Vid andra världskriget slut var nästan hela Afrika fortfarande uppdelat mellan de europeiska kolonialmakterna: Storbritannien, Frankrike, Portugal, Belgien och Spanien. Regeringarna i dessa länder trodde att de för lång tid framöver skulle behålla kontrollen över sina kolonier. Men så blev det inte.

Den första kolonin söder om Sahara som vann självständighet var Ghana. Den brittiska kolonialmakten hade tänkt sig att landet, som de kallade Guldkusten, skulle bli självständigt först efter en lång tid av systematiska förberedelser. Men den nationalistiska självständighetsrörelsen tvingade britterna att snabbt lämna makten ifrån sig. 1957 blev Ghana självständigt.

Ghanas exempel kom snart att följas av många andra. I början av 1960-talet fanns det 35 självständiga stater på den afrikanska kontinenten.

Enpartistater De nybildade staterna antog i allmänhet författningar av västerländskt snitt, präglade av demokratins och parlamentarismens ideal.

Men när svårigheter hopade sig började de valda ledarna att tycka att den demokratiska processen var långsam och oberäknelig. De upphävde rätten att fritt skapa opinion och bilda partier. Enpartistater blev vanliga. Ledare som vunnit sin ställning i fria val utvecklades till envåldshärskare. I början av 1970-talet fanns det knappast någon demokratisk flerpartistat kvar på den afrikanska kontinenten.

Enpartistaternas ledande skikt kände ofta starkare samhörighet med sin stam, sin släkt och sin familj än med den nation de skulle styra. Följden blev nepotism (svågerpolitik) och i dess spår bristande kompetens, maktmissbruk och korruption.

344

A 291–384.indd 344

Idi Amin i Uganda, den mest blodtörstige av Afrikas många diktatorer under 1980-talet.

Militärdiktaturer Efter enpartistaterna följde militärdiktaturerna. De flesta stater i mellersta och norra Afrika upplevde under 1970- och 80-talen en eller flera militärkupper. Militärdiktaturerna var av skiftande karaktär. En del bedrev en blodig jakt på sina motståndare. Idi Amin, som regerade i Uganda 1971–1979, utmärkte sig som den mest hänsynslösa av alla. Andra ledare försökte motverka inre upplösning och skapa nationell sammanhållning. Många såg återgången till fritt valda regimer som sitt slutliga mål. Men turordningen var klar: enhet först, demokrati sedan.

Demokratisering Mot slutet av 1980-talet skedde dock en uppluckring av militärens dominans. Inhemskt missnöje i kombination med påtryckningar från utländska lån- och biståndsgivare ledde

Välstånd och undergångshot

08-06-13 14.44.58

till en viss demokratisering. Under perioden 1987–1997 organiserade 22 afrikanska stater för första gången nationella val med någon form av konkurrens. Totalt har 38 av de 48 staterna söder om Sahara hållit sådana val och kan i någon mening betraktas som demokratiska. Men bakslag inträffar: Valen i Angola 1992, Burundi 1993 och Kenya 2008 följdes av inbördeskrig och omfattande massakrer, eftersom förlorarna inte accepterade nederlaget.

I en del länder är demokratiseringen en fasad.

Ibland går det alltså illa. Strejker och demonstrationer möts av våld från säkerhetsstyrkor, ibland med många dödsoffer som följd.

Demokratiutvecklingen avbryts av militärkupper. Men generellt sett går utvecklingen mot demokratiska val, större öppenhet och ökat utrymme för massmedier och det civila samhället. En sådan positiv utveckling präglar flertalet länder i främst södra och östra Afrika.

Det var i Etiopien man först började göra en dryck av kaffebönor. I dag består Etiopiens export till mer än en tredjedel av kaffe. Kvinnorna på bilden sorterar kaffebönor i en fabrik i huvudstaden Addis Abeba.

Afrikas ekonomi Den ekonomiska utvecklingen i de nya afrikanska staterna var i allmänhet gynnsam. Under 1960-talet steg produktionen i de flesta länderna. Under 1970-talet stannade uppgången av, beroende på sämre priser för råvaruexporten. Under 1980-talet följdes stagnationen av en kraftig nergång. I länderna söder om Sahara sjönk nationalprodukten under 1980-talet med 20—25 procent.

Under slutet av 1980-talet genomfördes i många länder reformer som syftade till att få den inhemska marknadsekonomin att ta fart, exporten att växa och de utländska investeringarna att öka. Samtidigt minskade statens utgifter för olika subventioner och stödåtgärder. Den omedelbara följden blev en dramatisk ökning av antalet fattiga.

Från 1994 vände dock utvecklingen, och länderna i Afrika har sedan dess haft en viss ekonomisk tillväxt. Under 2000-talet har tillväxten varit i genomsnitt fyra procent per år.

För att antalet fattiga ska minska skulle dock tillväxten behöva fördubblas.

Välstånd och undergångshot

A 291–384.indd 345

345

08-06-13 14.44.58

Kongo: en blodig frigörelseprocess TUNISIEN 1956

MAROCKO KAP VERDE1956 ÖARNA 1975 ALGERIET Västsahara 1962 (Ock. av Marocko) MAURETANIEN 1960

MALI 1960

NIGER 1960

SENEGAL 1960 GAMBIA 1965

EGYPTEN 1922 ERITREA 1991 DJIBOUTI 1977

CHAD 1960

SUDAN 1956

NIGERIA 1960

GUINEA BISSAU 1974

ETIOPIEN

KAMERUN 1960 GABON 1960

BURKINA FASO 1960 GHANA 1957 TOGO 1960 BENIN 1968

EKVATORIALGUINEA 1968 SÃO TOMÉ & PRÍNCIPE 1974

Självständighet före 1945 1945–60 efter 1960 Staternas gränser och namn gäller 2008 C A R CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN

C A R 1960 SOMALIA UGANDA 1960 RWANDA UGANDA 1962 KENYA 1962 1963 SEYCHELKONGO (ZAIRE) LERNA 1960 COMO- 1976 BURUNDI TANZANIA RERNA 1961 1962 1975

KO NG O1 96 0

GUINEA 1958 SIERRA LEONE 1961 LIBERIA 1874 ELFENBENSKUSTEN 1960

LIBYEN 1951

ANGOLA 1975

ZAMBIA 1964

MADAGASKAR ZIMBABWE NAMIBIA 1980 1990 MALAWI 1960 1964 BOTSWANA 1968 SYDAFRIKA 1961

MOÇAMBIQUE 1975 SWAZILAND 1968 LESOTHO 1966

Det Kongo som blev självständigt i juni 1960 var ett stort och folkrikt land med väldiga naturtillgångar som diamanter, olja, koppar och kobolt. Men situationen i den nya staten blev snart kaotisk. Armén gjorde myteri och den kopparrika provinsen Katanga försökte bryta sig ur. 1965 inleddes dock en lugnare period.

Vid mitten av 1980-talet bröts det relativa lugnet i Kongo, och 1997 utbröt våldsamma inbördesstrider. Grannländerna ingrep i kriget som utvecklades till det mest omfattande i Afrikas historia. Mer än tre miljoner människor miste livet.

Sommaren 2003 inträdde en ljusning för Kongo. De stridande enades om att bilda en samlingsregering. I juli 2006 hölls fria val i Kongo för första gången på fyrtio år. I början av 2008 såg det ut som om det äntligen skulle bli fred i Kongo.

Sydafrika blir en demokrati Nigeria: Splittringens land Nigeria blev självständigt 1960 och har sedan dess plågats av motsättningar mellan olika etniska och religiösa grupper. Striderna, som kostat miljontals människor livet, har också handlat om kontrollen över landets rika oljefyndigheter. De svåraste striderna utkämpades under åren 1967–70 då Ibo-folket kämpade för självständighet i sitt hemland Biafra.

Efter en kort period av demokratiskt styre tog en militärjunta makten 1983. Den utlovade flera gånger övergång till demokrati, men inte förrän 1999 kunde ett val i demokratisk ordning genomföras.

Till president valdes då generalen Olusegun Obasanjo. Han omvaldes 2003 men i valet 2007 ställde han inte upp. Han blev därmed den förste nigerianske ledaren som frivilligt lämnade ifrån sig makten.

346

A 291–384.indd 346

Sydafrika hade på 16- och 1700-talen koloniserats av holländare, fransmän och tyskar, men blev 1806 en del av det brittiska samväldet. I början av 1900-talet inledde landets vita ledare den så kallade apartheidspolitiken.

Den innebar bland annat särskilda bostadsområden och skolor för svarta, förbud mot blandäktenskap och rösträtt endast för vita.

Brittiska protester mot systemet ledde till att Sydafrika förklarade sig självständigt 1961.

De svartas organisation African National Congress (ANC) vann under 1980-talet ett allt större inflytande. 1989 frigavs ANC:s ledare Nelson Mandela som suttit fängslad i 27 år. 1994 genomfördes fria val som ledde till att Mandela blev ny president. Under åren 1995–2000 genomförde en Sannings- och försoningskommission förhör med alla som under apardheitåren begått brott mot mänskliga rättigheter.

Välstånd och undergångshot

08-06-13 14.45.01

Latinamerika: militärkuppernas kontinent De latinamerikanska länderna hade ju vunnit sin självständighet redan i början på 1800-talet. Inhemska elitgrupper hade tagit makten från de spanska och portugisiska kolonialmakterna. Vissa länder i Latinamerika hade under 1900-talet periodvis upplevt demokratiska förhållanden, andra hade alltid styrts av mer eller mindre egenmäktiga ledare. Gemensamt för alla var att militären alltid varit en viktig politisk maktfaktor. Så var det också under tiden efter andra världskriget.

Under perioden 1945 till 1968 upplevde Latinamerikas 22 länder sammanlagt 59 militärkupper. Många av de regimer som kupperna förde till makten var renodlat konservativa, inriktade på att befästa jordägarnas privilegier och utrota kommunismen. Andra hade en mer medelklassbetonad och reformvänlig karaktär.

1980-talet: demokratins decennium I början av 1990-talet var den politiska situationen i Latinamerika helt omvandlad. Av alla auktoritära regimer fanns bara två kvar, Cuba och Haiti. De andra hade sopats bort. Över hela kontinenten från Rio Bravo till Kap Horn härskade politisk demokrati och ekonomisk liberalism.

Förändringen hade delvis sin grund i att vanliga människor blivit mer engagerade i politiken. Deltagandet i frivilligorganisationer som fackföreningar, jordbrukarorganisationer och kvinnogrupper hade bidragit till att bredda och stärka de demokratiska processerna.

En annan viktig faktor var utvecklingen inom kommunistvärlden. Militärdiktaturerna hade ofta motiverat sin existens med att nationens säkerhet var hotad av kommunistisk infiltration. I många fall, som vid kuppen i Chile 1973, hade kuppmakarna fått stöd av USA. När det kommunistiska hotet tonade bort från mitten av 1980-talet blev det allt färre som såg något gott i diktatorernas välde.

Ekonomiska förändringar Många av länderna i Latinamerika har goda ekonomiska förutsättningar och har också under perioder kunnat skapa ett visst ekonomiskt välstånd. Omkring 1950 kunde nästan 60 procent av Latinamerikas befolkning räknas som fattiga. Då vände utvecklingen och 1980 hade andelen fattiga sjunkit till 25 procent.

Men i början av 1980-talet hade också många regeringar dragit på sig stora skulder och hade fått allt svårare att betala räntor och amorteringar. Långivarna framtvingade en ny ekonomisk politik som innebar att statens utgifter skulle skäras ner. Mindre pengar anslogs till sociala ändamål. I de flesta länder avstannade minskningen av de fattigas antal, och skillnaderna mellan fattiga och rika förblev stor.

Nicaragua har sedan decennier plågats av svåra motsättningar.

Fackliga aktivister, som de på bilden, stöder vanligen sandinisterna som vill genomföra radikala reformer. Men sedan 1990 har liberala, antisocialistiska grupper spelat en ledande roll i Nicaragua.

Välstånd och undergångshot

A 291–384.indd 347

347

08-06-13 14.45.01

348

A 291–384.indd 348

Argentina

Chile

Argentina lyckades under slutet av 1800-talet skapa både politisk stabilitet och stora rikedomar. Men 1930 inleddes en period av social oro och täta och ofta våldsamma regeringsskiften. Översten Juan Peróns karriär säger en del om argentinsk politik. 1943 blev han minister efter en militärkupp, 1945 sattes han i fängelse, 1946 frisläpptes han och valdes till president. Hans hustru Evita blev en nästan avgudad politiker, men sedan hon dött 1952 tappade Perón i popularitet. 1955 avsattes han i en statskupp och tvingades i landsflykt.

1973 återvände han och valdes på nytt till president. När han dog 1974 efterträddes han av sin nya fru Isabel som tvingades bort i en militärkupp 1976.

1983 fick Argentina en civil regering och har därefter styrts av demokratiskt valda presidenter. Deras viktigaste uppgift har varit att sanera landets ekonomi som präglats av hög inflation, växande utlandskulder och låg tillväxt

I Chile, precis som i Argentina, markerade depressionens år 1930 slutet på en period av politisk stabilitet och ekonomiska framsteg. De politiska och sociala motsättningarna nådde sin höjdpunkt under socialisten Salvador Allendes regeringstid 1970–73. Allende genomförde reformer i socialistisk riktning, men mötte motstånd både från vänstergrupper som ville att omvandlingen skulle gå snabbare och högeranhängare som ville stoppa honom.

Slutet kom med en militärkupp som ledde till Allendes död och som följdes av en omfattande terror mot vänsteranhängare. Tusentals chilenare mördades. Cirka 30 000 tvingades i landsflykt.

Kuppen förde generalen Augosto Pinochet till makten. Han behöll den till 1989 då en civil regering tog över sedan fria, demokratiska val genomförts. I januari 2006 valdes Michelle Bachelet till Chiles första kvinnliga president och bildade en regering bestående till hälften av kvinnor.

Evita Perón, här omgiven av gruvarbetare, var i slutet av 1940-talet en minst lika betydande kraft i Argentinas politik som maken och presidenten Juan Perón.

Michelle Bachelet är Chiles fjärde president sedan demokratin återinfördes 1989 och den första kvinnan någonsin på den posten.

Välstånd och undergångshot

08-06-13 15.17.47

Norden under efterkrigstiden När andra världskriget var över såg människor på framtiden med stora förväntningar. Förhoppningarna om ett bättre liv var stora och de kom också i hög grad att infrias. I alla de nordiska länderna steg välståndet.

Men, precis som övriga västländer drabbades de nordiska länderna av problem vid 1970-talets mitt. Välståndet naggades i kanten och de socialdemokratiska partierna som lett reformarbetet fick allt svårare att vinna väljarnas förtroende. Den tid som följde innebar mycket snabbare kast, både i ekonomin och i politiken. En ekonomisk återhämtning skedde från mitten av 1990-talet, delvis som en effekt av den nya informationsteknikens (IT) genombrott.

Kapitlet har två kronologiska huvudavsnitt: rekordåren (1950–75) och krisåren (ungefär mellan 1975 och 1995).

Inom varje avsnitt redovisas kort de ekonomiska konjunkturerna i ett nordiskt perspektiv, de politiska partierna och kampen om regeringsmakten samt välfärdspolitikens utveckling. Alltså: två perioder och tre nyckelord, konjunkturer, regeringsmakt och välfärdspolitik.

Konjunkturer: goda tider De tre skandinaviska länderna var i hög grad delaktiga i de första efterkrigsdecenniernas ekonomiska uppsving. De kunde till goda priser exportera kött och mejeriprodukter, trä- och pappersvaror, järn, stål och maskiner.

Den amerikanska Marshallhjälpen gynnade

på olika sätt den nordiska ekonomin, framför allt genom att länderna i Europa nu fick pengar att köpa nordiska varor för.

Men färden mot välstånd följde olika vägar i de nordiska länderna, och den gick olika fort. Sverige hade undgått kriget och hade genom sina oförstörda pappersbruk, stålverk och metallindustrier ett försprång framför de andra länderna. Sverige var vid krigets slut Europas rikaste land.

Också Danmark hade klarat sig relativt oskadat genom kriget och kunde starta nya industriföretag. Jordbruket, som alltid exporterat smör och fläsk, fick dock under femtiotalet svårigheter att finna köpare. I Norge hade landets handels- och fiskeflottor lidit stora förluster under kriget, och även industrianläggningar hade förstörts. Att återställa allt detta krävde en stor del av landets resurser under de första åren efter kriget.

Välstånd och undergångshot

A 291–384.indd 349

Semester och bil var två viktiga beståndsdelar i det svenska välfärdssamhället.

1963 ändrades semesterlagen så att alla arbetstagare fick rätt till fyra veckors betald semester. Lönerna ökade och alltfler fick råd att köpa egen bil.

349

08-06-13 14.47.28

Finland hade vid krigsslutet ett svårare läge än sina nordiska grannar. Landet hade lidit svåra förluster i människoliv under kriget, och fick ta emot över 400 000 människor som förflyttats från de förlorade områdena i Karelen.

Till detta kom att finnarna måste betala krigsskadestånd till Sovjetunionen. För att kunna betala byggde de industrianläggningar för att producera t.ex. lok och fartyg. Mer än en tiondel av de varor som producerades i Finland måste levereras till Sovjetunionen.

När skadeståndet var betalt 1952 kunde finnarna använda sina nya industrier helt för egna behov.

De 25 åren från 1950-talets början till mitten av 1970-talet var i Norden, precis som i övriga västvärlden, en höjdpunkt för det moderna industrisamhället. Hjulen snurrade, tillväxten var hög, och arbetslösheten höll sig mellan 1,5 och 3 procent. Så låga siffror skulle aldrig återkomma.

Regeringsmakten: socialdemokratisk dominans Under de första decennierna efter andra världskriget var socialdemokraterna det star-

kaste partiet i alla de skandinaviska länderna.

Under perioden 1945–1965 låg deras valresultat i Sverige mellan ca 45 och 48 procent av rösterna, och i Norge några procentenheter lägre. De danska socialdemokraterna var något svagare med valresultat som i allmänhet låg runt 40 procent.

I Sverige var Folkpartiet det största borgerliga partiet före Högern och Bondeförbundet (från 1957 Centerpartiet), i Norge de Konservative, och i Danmark det liberala partiet Venstre.

I Sverige och Norge ledde partisituationen till långlivade socialdemokratiska regeringar.

Sverige hade ända till 1976 en socialdemokratisk statsminister.

Danmark var inte lika stabilt. Statsministerposten växlade mellan socialdemokrater och Venstre-politiker. 1957 bildades en koalitionsregering mellan socialdemokrater och två borgerliga partier.

I Finlands politiska liv var presidenten den obestridde ledaren. Presidentämbetet präglades av en utomordentlig stadga. Presidenternas främsta uppgift var att vårda ett gott förhållande till Sovjet. Men presidenten kom dessutom att bli en dominerande inrikespolitisk kraft som tidvis ställde riksdagen i skuggan.

Socialdemokraterna dominerade länge svensk inrikespolitik.

Tage Erlander (t.v.) var socialdemokratisk partiledare och statsminister från 1946 till 1969. Han efterträddes av Olof Palme som kunde fortsätta som statsminister till 1976.

350

A 291–384.indd 350

Välstånd och undergångshot

08-06-13 14.47.30

Finlands partipolitik kännetecknades av att koalitioner mellan borgerliga och socialistiska partier var vanliga. Koalitionspartners var oftast Agrarpartiet (från 1965 Centerpartiet) och Finlands Socialdemokratiska parti.

Men regeringarna blev sällan långlivade. På 20 år bytte Finland regering 29 gånger.

I alla länder skapades sociala skyddsnät som gav stöd i livets alla skeden. Mödrar kunde föda sina barn på välutrustade sjukhus och få hjälp att skydda dem mot barnaårens sjukdomar. Ungdomar kunde skaffa sig en god yrkesutbildning och behövde knappast frukta arbetslöshetens spöke. Sjuka och gamla kunde för en låg kostnad få vård och omsorg.

Välfärdspolitik: tilltro till politiken Den skandinaviska socialdemokratin hade vid krigets slut gått ut med radikala paroller om socialisering av delar av näringslivet. De parollerna tystnade snart. Men tron på politikens möjligheter att påverka människors ekonomiska och sociala villkor var stark.

Den ekonomiska tillväxten, som gav höga skatteinkomster, gjorde det möjligt för politikerna att förverkliga sina visioner. De skandinaviska välfärdsstaterna tog form, i olika takt men efter likartade mönster.

Pensionsstriden På femtiotalet hade en industriarbetare i allmänhet endast en knapp folkpension att falla tillbaka på när de aktiva åren var över. Flertalet tjänstemän däremot hade dessutom genom avtal med arbetsgivarna en tjänstepension som stod i proportion till den tidigare lönen.

För att upphäva skillnaderna föreslog socialdemokraterna ett obligatoriskt pensionssystem, finansierat av arbetsgivarna och administrerat av staten. De borgerliga föreslog i stället att pensionerna skulle ordnas genom avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Frågan avgjordes av 1959 års riksdag. Året innan hade det först hållits en folkomröstning som inte givit något entydigt utslag, och därefter ett riksdagsval som gjort ställningen absolut jämn mellan

socialister och borgerliga. En socialdemokratisk enpartiregering lade då fram en proposition om obligatorisk tilläggspension. I en dramatisk omröstning fick regeringen majoritet med hjälp av en nedlagd folkpartiröst. Därmed var pensionsreformen i hamn.

Pensionssystemet innebar att staten garanterade en viss nivå på pensionerna oberoende av ekonomins utveckling.

I början av 1990-talet framstod detta som ohållbart. Påfrestningarna på statskassan skulle helt enkelt bli för stora.

Ett nytt system utarbetades där utbetalningarna var helt beroende av inbetalda avgifter. Målsättningen är att pensionen skall motsvara 60% av lönen under de sista yrkesverksamma åren.

Välstånd och undergångshot

A 291–384.indd 351

351

08-06-13 14.47.30

Den svenska modellen Välfärdssystem och sociala trygghetsnät skapades i alla länder i Västeuropa under efterkrigstiden. Skilde sig det svenska på annat sätt än genom att det kanske var mer omfattande – och kostsamt? Ett par viktiga särdrag brukar framhållas.

Ett är att den svenska politiken i hög grad byggde på att förmånerna skulle vara generella, lika för alla. Barnbidragen var lika stora för alla oavsett om föräldrarna var rika eller fattiga. Att äta i skolan blev gratis för alla barn, och läkarvård kostade lika mycket för alla pa-

Sverige: reformpolitik I Sverige inleddes reformpolitiken vid 1946 års riksdag. Då fattades beslut om bland annat höjda folkpensioner och fria skolmåltider.

Under de följande åren infördes allmänna barnbidrag, arbetarskydd och förlängd semester. 1955 infördes en obligatorisk sjukförsäkring, och till den knöts en moderskapsförsäkring som gjorde det möjligt för yrkesarbetande mödrar att ta barnledigt. Genom en social bostadspolitik blev moderna lägenheter tillgängliga även för familjer med små inkomster.

tienter. Ett motiv för denna princip var att man ville undvika social stigmatisering, att fattiga offentligt pekades ut.

Ett annat särdrag var att ekonomisk och social utjämning betraktades som långsiktigt gynnsamt för landets näringsliv. Det var, enligt den svenska modellen, effektivt med jämlikhet. Genom att vanliga människor fick bättre inkomster skulle efterfrågan öka på varor och tjänster.

Genom att alla fick god utbildning och hälsovård skulle näringslivet få kunniga och friska medarbetare.

Från 1962 avskaffades den gamla skolan, som efter fyra år delat upp barnen mellan folkskolan och realskolan. Nu inrättades en gemensam, nioårig grundskola för alla barn mellan sju och sexton år. Reformen syftade till att ge god utbildning till alla barn och ungdomar, oberoende av var de bodde eller hur mycket deras föräldrar tjänade.

En framgångsrik industri var en förutsättning för välfärdsbygget, och industrin i sin tur krävde en aktiv arbetsmarknadspolitik. En sådan växte också fram, bland annat genom in-

1946 beslöt riksdagen att alla barn skulle få gratis skolmåltider.

Genom att alla fick del av samhällets stöd, så blev ingen utpekad som fattig och hjälpbehövande.

Samtidigt kunde de mer välbärgade familjerna känna att även de fick något för skatterna.

352

A 291–384.indd 352

Välstånd och undergångshot

08-06-13 14.47.30

Författningsreformen Genom beslut av 1968 och 1969 års riksdagar fick Sverige en enkammarriksdag med 350 ledamöter (ändrat till 349 ledamöter 1976). Fördelningen av mandat utformades så att riksdagen så noga som möjligt skulle återspegla partiernas andel av väljarkåren. I det gamla systemet hade stora partier – som socialdemokraterna – gynnats, nu fick alla exakt lika stor andel av mandaten som av rösterna.

1974 antog riksdagen en ny författning, där 1969 års reform var inarbetad. Därmed upphörde slutgiltigt 1809 års regeringsform. I 1974 års regeringsform lyder inledningsorden: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

De nya reglerna bidrog till att Sverige 1976 för första gången sedan 1936 fick en borgerlig regering.

Regeringen fick sin första kvinnliga ledamot 1947 och därefter fanns det alltid ett kvinnligt statsråd. Men det dröjde till början av 1970-talet innan de blev fler än en. 1994 fick Sverige för första gången en regering med lika många kvinnliga som manliga ledamöter.

Alla svenska politiska partier hade länge manliga ledare. Den första kvinnliga partiledaren blev Karin Söder som 1985 valdes till ordförande för Centerpartiet.

Under 1960-talet var de flesta gifta kvinnor hemmafruar. Men nu blev det allt vanligare att kvinnor valde att arbeta utanför hemmet. Antalet kvinnor på arbetsmarknaden ökade stadigt ända till 1990. Då hade 80 procent av alla

När Wanja LundbyWedin år 2000 valdes till LO:s ordförande blev hon den första kvinnan på den posten. År 2007 utsågs hon till ordförande för Europas Fackliga Samorganisation. Även här som första kvinna, dessutom första svensk.

rättandet av Arbetsmarknadsstyrelsen 1948.

Politiken gick i hög grad ut på att flytta människor från näringar som borde rationaliseras eller inskränkas – som jordbruket eller textilindustrin – till näringar med möjligheter att expandera. Arbetsmarknadsstyrelsen understödde med flyttningsbidrag och omskolning.

Kvinnor i politik och arbetsliv Före andra världskriget var den politiska världen befolkad av nästan bara män. På arbetsplatserna var gifta kvinnor en sällsynthet. I dag är den bilden radikalt förändrad.

Kvinnornas representation i riksdagen har ökat vid nästan varje val under efterkrigstiden. 1944 var kvinnornas andel av riksdagsledamöterna cirka fem procent. 2006 hade den stigit till 47 procent.

Välstånd och undergångshot

A 291–384.indd 353

353

08-06-13 14.47.31

kvinnor i arbetsför ålder ett lönearbete. År 1961 ingick arbetsmarknadens parter ett avtal om att kvinnor och män som hade samma arbeten också skulle ha lika lön. Men ännu i början av 2000-talet är likalönsprincipen inte fullt ut genomförd. Kvinnor är dessutom kraftigt överrepresenterade i låglöneyrken inom t.ex. vårdsektorn.

Mannens föräldraroll utvidgas Samtidigt som kvinnans ställning förbättrades hade också synen på mannens roll i familjen börjat förändras. Mannen började bli far i Vem betalade välfärdsstaten?

För att finansiera välfärdsstaten krävdes att medborgarna betalade höga skatter till stat och kommun. En av de hetaste politiska frågorna handlade om hur skatterna skulle utformas.

Socialdemokraterna införde 1947, trots protester från de borgerliga, en progressiv skatteskala. Ju mer man tjänade, desto större andel av inkomsten skulle man betala i skatt. De införde också höjd arvsskatt, förmögenhetsskatt och bolagsskatt.

Under 1970- och 80-talen växte kritiken mot det svenska skattesystemet. En vanlig invändning var att den progressiva skatteskalan gjorde att det inte lönade sig att anstränga sig i sitt arbete eftersom höjd lön också innebar höjd skatt.

I slutet av 1980-talet genomfördes också en omfattande skattereform som snart döptes till ”århundradets skattereform”. Den innebar att ingen skulle behöva betala mer än 50 % i skatt. För höginkomsttagare innebar det att de fick behålla betydligt mer av sin inkomst än tidigare.

354

A 291–384.indd 354

samma bemärkelse som kvinnan alltid tidigare varit mor. Från 1960-talet och framåt blev det normalt att männen var med vid sina hustrurs förlossningar. Det blev allt vanligare att se svenska män dra barnvagnar. Allt fler pappor tog del i den elementära vården av sina små barn med blöjbyte, matning och lek i parken. Detta var historiskt sett något alldeles nytt.

På 1960-talet började unga kvinnliga politiker dra konsekvenserna av denna förändring och hävda att också fadern borde ha rätt att vara föräldraledig. År 1974 döptes moderskapsförsäkringen om till föräldraförsäkring, och fadern fick samma rätt att vara hemma och ta hand om sitt lilla barn som modern.

Konjunkturer: industrikrisen kommer till Norden De nordiska länderna var beroende av det som hände i omvärlden. När alla pilar i Europa, Amerika och Asien pekade uppåt, som de gjorde under rekordåren, så gick det bra för Norden. När de pekade neråt så gick det dåligt.

Danmark var det land i Norden som först drabbades av 1970-talets industrikris. Den danska industrin hade vuxit under hela efterkrigstiden och hade blivit viktigare för landets ekonomi än jordbruket. Men nu var det ingen som ville köpa danska produkter längre.

Från mitten av 1970-talet stannade tillväxten i ekonomin upp, arbetslösheten ökade och priserna steg.

Finland var det land som sist hamnade i svårigheter. Den finska ekonomin hade gått mycket bra ända fram till omkring 1990. Metallindustrin, och inte minst varven, hade arbetat för högtryck, gynnade av stora beställningar från Sovjetunionen. Vägar, järnvägar och flyglinjer hade byggts ut, kraftverk anlagts och bostadsbyggandet skjutit i höjden.

Det fattiga jordbrukarsamhället hade bytt skepnad och blivit ett av de rikaste i världen.

Välstånd och undergångshot

08-06-13 14.47.33

Men i början av 1990-talet stannade Finlands ekonomiska tillväxt upp, delvis beroende på att Sovjetunionen, som köpt så mycket finska produkter, gick i graven. Krisens värsta symptom var arbetslösheten. Den låg i flera år kring 20 procent, vilket var långt mer än i grannländerna. Men vid mitten av 1990-talet började hjulen åter snurra i normal takt.

Norge var det land som drabbades minst av industrikrisen. Förklaringen var enkel. I början av 1970-talet upptäcktes rika oljefyndigheter i kontinentalsockeln utanför Norges väst- och sydkust. Tack vare oljan har Norge kunnat bygga upp en lönsam exportindustri.

Tillväxten i norsk ekonomi låg under andra hälften av 1970-talet och hela 1980-talet klart över genomsnittet i Västeuropa. Arbetslösheten låg betydligt under genomsnittet. Vid mitten av 1990-talet var Norge Nordens rikaste land.

Sverige drabbas hårt Sverige drabbades inte först av industrikrisen, men kanske hårdast. Sverige var starkt beroende av en framgångsrik export av stål och olika transportmedel som bilar och fartyg.

När priset på stål sjönk och efterfrågan på transportmedel dalade drabbades den svenska ekonomin hårt. Svensk industri hade också svårare än sina konkurrenter att sänka priserna, eftersom lönerna i Sverige var jämförelsevis höga.

Många trodde att 1970-talskrisen var en kortsiktig konjunkturkris. Därför satsades mycket pengar på att modernisera till exempel stålindustrin så att den skulle vara konkurrenskraftig när tiderna blev bättre. Men tiderna blev inte bättre. Krisen var inte kortsiktig utan en långsiktig strukturkris.

Olof Palme 1969 ersattes Tage Erlander som statsminister och socialdemokraternas partiledare av den 42-årige Olof Palme. 1953 hade han blivit statsministerns sekreterare och hade snart med sitt snabba intellekt, sina stora språkkunskaper och sitt brinnande engagemang blivit en oumbärlig rådgivare.

Som statsminister (1969-76, 198286) ägnade Palme sina bästa krafter åt utrikespolitiken. Han engagerade sig för tredje världens frigörelse och utveckling, för nedrustning och avspänning. Hans retorik kunde vara skarp och känsloladdad.

När USA julen 1972 låtit bomberna hagla över Hanoi i Nordvietnam jämförde han i ett uttalande detta med några av världshistoriens värsta illdåd, begångna av fascistiska och rasistiska regimer. 1968 kallade han stalinisterna i Tjeckoslovakiens regering för ”diktaturens kreatur”.

Få svenska politiker har spelat sam-

ma roll internationellt som Olof Palme, och få har väckt så starka känslor för och emot som han. På kvällen den 26 februari 1986 mördades Olof Palme i ett gathörn i centrala Stockholm.

Välstånd och undergångshot

A 291–384.indd 355

355

08-06-13 14.47.33

Bildkällor: Aarni, Teddy/Tiofoto/Nordic Photos 45 AFP/Scanpix 374 AKG/Scanpix 28, 29:3, 73:2, 75, 83, 101, 126, 168, 170, 171, 175:1, 186, 190, 191:2, 218:2, 229:2, 245, 262, 265:2, 271:2 AKG/Straube/Scanpix 326 AP/Scanpix 313:1, 367 Arbejdermuseet, Köpenhamn/Allan Schnipper 214 Art, Zumar/Gamma/Eyedea/IBL Bildbyrå 370, 371 Atlantide Phototravel/Corbis/Scanpix 298 BAL/IBL Bildbyrå 78, 79, 85, 86:2, 107, 117, 143, 144, 145:1, 148, 156, 163, 179:2, 192, 231:1 Barbey, Bruno/Magnum Photos/IBL Bildbyrå 366 Benson, Lennart/Sydsvenskan Bild/IBL Bildbyrå 357 Berry, Ian/Magnum/IBL Bildbyrå 364 Bettmann/Corbis/Scanpix 269, 317, 324:2, 334, 340 Bibliothéque Nationale, Paris 34, 37, 39, 47:1, 51, 53, 180 Bibliothéque royale Albert 1er, Bryssel 41 Bildarchiv Preussischer Kulturbesitz, Berlin 3, 82:2, 124:2, 140, 176, 194, 229:1, 250, 257, 263, 280:1, 284:1 Borglund, Åke/IMS/Nordic Photos 376 British Library, London 44, 49, 52 British Library/BAL/IBL Bildbyrå 155 British Museum, London 6:2, 17:2, 17:3 Brooker, Peter/Rex/IBL Bildbyrå 359 Butow, David/Corbis Saba/Scanpix 339 Camera Press/Scanpix 253:1, 283, 337, 344 Capa, Robert/Magnum/IBL Bildbyrå 288 Cartier-Bresson, Henri/Magnum/IBLBildbyrå 291 Clive House Museum, Shrewsbury/BAL/IBL Bildbyrå 158 Dalarnas Museum, Falun/K. G. Svensson 135 Danielsson, Pär Olof/IBL Bildbyrå 299:1 Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn 63 Dittmer, Harry/Tiofoto/Nordic Photos 35 DPA/Philips/Scanpix 304:2 DPA/Scanpix 77 e.t. archive, London 145:2, 167, 184, 271:1 Earthy, Mark/Scanpix 360 Emric, Amel/AP Photo/Scanpix 372 Engman, Anders 311 Erich Lessing/IBL Bildbyrå 5:2, 8, 9, 11, 14, 18, 23, 38, 47:2, 48, 73:1, 108, 111, 113, 114, 121, 123, 161, 175:2 Etnografiska museet, Stockholm 69 Explorer/Eyedea/IBL Bildbyrå 149 Faget, Dominique/AFP/Scanpix 369 Fernandez, Eliseo/Reuters/Scanpix 348:2 Fishmongers´ Hall, London/BAL/IBL Bildbyrå 119 Folkrörelsernas Arkiv i Gävleborgs Län, Gävle 235:2 Forbes Magazine Collection, New York/BAL/IBL Bildbyrå 193

Franklin, Stuart/Magnum Photos/IBL Bildbyrå 294 Gamma/Eyedea/IBL Bildbyrå 191:1, 315, 316, 335, 348:1, 363, 380 Gentile, Bill/Corbis/Scanpix 347 Gerardi, M. 21 Gotlands Fornsal/Raymond Hejdström 40 Hams, Mahmud/AFP/Scanpix 379 Hassov P./Magnum/IBL Bildbyrå 331 Helsingborg Bild/Stefan Lindblom 100:2 Hermitage, St Petersburg/BAL/IBL Bildbyrå 130:2 Hernried, Karl Heinz/Nordiska museet 352 Hulton Deutsch/All Over Press 165, 173:1, 173:2, 230, 251, 254, 265:1, 272, 329 IBL Bildbyrå 17:1, 33, 36, 130:1, 142, 159:2, 202, 218:1, 225, 231:2, 266, 275, 276:1, 282 IMS/Nordic Photos 280:2, 289, 310 Itar-Tass/AFP/Scanpix 368 Jadallah, Ahmed/Reuters/Scanpix 378:2 Jobard/Sipa/Scanpix 382 Jones, Jon/Sygma/Corbis/Scanpix 319 Karlsson, Stig T./Tiofoto/Nordic Photos 10 Keystone/Eyedea/IBL Bildbyrå 281, 302, 307, 309, 318, 322:2, 323, 333, 338 Kiruna Kommun, Bild & Filmarkiv/Borg Mesch 220:2, 235:2 Knott, Herbie/Rex/IBL Bildbyrå 303 Krigsskolan, Karlbergs Slott/Lasse Sjöberg 96 Kumm, Wolfgang/Corbis/Scanpix 345 Kungliga Biblioteket 82:1, 93, 97, 178, 179:1, 196, 209, 220:1, 237, 238, 241:2, 243:2, 243:3, 248:2, 277:2, 351 Kungliga Biblioteket/Enheten för kart- och bild 132, 204 Kungliga Myntkabinettet 5:1, 29:1, 29:2 Kungliga Vetenskapsakademien/Staffan Waerndt 136:2 Kunsthistorisches Museum, Wien 74, 81, 87 Library of Congress, Washington 195 Liljeroth, Erik/Allhem förlag/Nordiska museet 349 Lind, Håkan 137:2 Lindau, Åke/IBL Bildbyrå 215 Linköping Stadsbibliotek 71, 92 Litbrá HF/Rafn Hafnfjord 55:1 Litran, Manuel/Corbis/Scanpix 320 LKAB 305:1 Lohnes, Thomas/AFP/Scanpix 383 Löfman, Carl O. 55:2 Löfqvist, Thomas/Sydsvenskan Bild/IBL Bildbyrå 356 Malcolm, Hanes/Scanpix 327 Malecki, Piotr/Getty Images 365 Malmö Museum/Helene Toresdotter 134 Mary Evans/IBL Bildbyrå 157, 159:1, 174, 185, 211, 226:1, 373 Maslennikov, André/Scanpix 297 Metropolitan Museum of Art, New York 6:1 Musée de Beaux-Arts et d´Archéologie de Rennes 84 Musée de l´Assistance Publique, Paris 46 Muséen für Kunst- und Geschichte der Hansastadt Lübeck 62

Museiverket, Helsingfors 104 Museum of London 125 National Gallery, London 65 National Maritime Museum, London/BAL/IBL Bildbyrå 224 Nationalmuseet, Köpenhamn 6:3, 58:1, 91 Nationalmuseum, SKM 100:1, 102-103, 105, 137:1, 152, 208 Nilsson, Lennart/Scanpix 350 Nogues, A/Sygma/Corbis/Scanpix 361 Nordiska museet 207, 299:2 Olsson, Bengt Olof/Bildhuset/Scanpix 59 Palm, Ulf/Scanpix 355 Peress, Gilles/Magnum/IBL Bildbyrå 295 Pictorial Press/IBL Bildbyrå 223 Popperfoto/Getty Images 197, 199, 201, 248:1, 253:2, 264, 342 Postmuseum 256 Reuters/Scanpix 378:1 Riksantikvarieämbetet/ATA 58:2 Riksantikvarieämbetet/Gunnel Jansson 61 RMN/IBL Bildbyrå 187 Roger-Viollet/IBL Bildbyrå 233 Rollo, Tony/IMS/ Nordic Photos 313:2 Rydén, Gustaf/Scanpix 274 SCALA, Florens 27, 43 Scanpix 13, 243:1, 293, 258, 267, 268, 273, 276277, 284:2, 305:2, 308, 312, 375, 381 Science Photo Library/IBL Bildbyrå 182 Scottish National Portrait Gallery, Edinburgh 86:1 Seijbold, Olle/Scanpix 358 Sherbell, Shepard/Corbis Saba/Scanpix 341 Simon, Sven/Scanpix 322:1 Sipa Press/Scanpix 146, 147, 286 Sjöberg Bildbyrå 13 Sjöberg, Sven-Erik/Scanpix 353 Sjöhistoriska Museet 94-95 Stadener, Sam/Scanpix 304:1 Stering, Erich/Scanpix 324:1 Stockholms Stadsmuseum 99, 241:1 Stora Kopparberg, Falun 222 Stortinget, Oslo 206 Sygma/Corbis/Scanpix 336 Tate Gallery, London 110 Topfoto/Scanpix 300, 332 Tretyakov Gallery, Moscow/BAL/IBL Bildbyrå 181 Ullstein Bilderdienst, Berlin 226:2, 287 Universiteitsbibliotheek van Amsterdam 115 Uppsala Universitetsbibliotek 57, 136:1, 153 Væring, O. Oslo 205 Wallace Collection, London 89 WEDA/AFP/Scanpix 343 Victoria & Albert Museum, London 234 Wolmuth, Philip/Alamy/Lucky Look 328 Vreeker, Paul/Reuters/Scanpix 384 Wretling, Hans/Tiofoto/Nordic Photos 1

Teckningar: Ola Nyberg, Stockholm Kartor: Stig Söderlind, Stockholm

392

385-392 register.indd 392

08-06-13 15.28.42

ISBN 978-91-47-08313-8 © 2000 Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin, Ann-Sofie Ohlander och Liber AB Redaktör Christian Laring Bildredaktör Inga-Britt Liljeroth Formgivning Ingmar Rudman/Bånges Grafiska Form AB Kartor och diagram Stig Söderlind efter förlagor av Robert Sandberg Teckningar Ola Nyberg Omslagsbild Martin Bernetti/AFP PHOTO/Scanpix, anhängare till Michelle Bachelet under hennes presidentvalskampanj 2006 i Chile.

Författarna ansvarar för följande delar av texten: s. 2‒93 och 104‒113 Robert Sandberg s. 94‒158, 164‒165, och 215, Per-Arne Karlsson s. 160‒352, Ann-Sofie Ohlander/Karl Molin fördelat enligt följande: I kapitlen Revolution och reaktion i Europa (1815‒1870) samt Europa erövrar världen (1870‒1914) har Ohlander skrivit om allmän och europeisk historia och Molin om befolkningsutveckling och ekonomi och om Nordens historia.

I kapitlet Världskrigens tid (1914‒1945) har Molin skrivit om de två världskrigen och om Norden under mellankrigstiden, Ohlander om allmän och europeisk historia under mellankrigstiden samt om kvinnofrågor och familjepolitik.

I kapitlen om historien efter 1945 har avsnitt om kvinnofrågor och familjepolitik skrivits av Ohlander, resten av Molin.

Epos A bygger på Epos A och B. Robert Sandberg har ansvarat för stoffurval och bearbetning av Epos A. Andra upplagan 1 Repro: Repro 8 AB, Nacka Tryck: Korotan, Ljubljana, Slovenien 2008

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden.

BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 92 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

titelsidor.indd 2

08-06-11 16.25.58

Best nr 47-08313-8 Best nr 21-19715-6 Best nr 21-18441-0 Best nr 21-16642-0 Best nr 21-15205-5

Andra upplagan

EPOS För gymnasieskolans kurs A

HISTORIA

HISTORIA

Sandberg Karlsson Molin Ohlander

EPOS-familjen består av följande komponenter: • Epos A • Epos A och B • Epos Lärarhandledning • Historiskt arbete 1 • Historiskt arbete 2

EPOS HISTORIA

EPOS A är en berättande historia med tyngdpunkten • på de tre senaste århundradena • de grundläggande strukturerna • de epokgörande förändringarna • makten och resurserna • de stora och de små människorna • män, kvinnor och barn.

Robert Sandberg Per-Arne Karlsson Karl Molin Ann-Sofie Ohlander

Best.nr 47-08313-8 Tryck.nr 47-08313-8

Liber Epos A omslag+cirk.indd 1

08-06-13 16.04.09