Förord Detta var tänkt som en kortfattad bok om hur barn och vuxna med en utvecklings störning hade det förr i vårt land, vilka de var och hur de behandlades. Kortfattad för att hinna läsas av föräldrar, personal och andra engagerade och för att inte bli hin dersamt dyr. Men det visade sig vara omöjligt! Äm net bredde ut sig över flera vetenskaper, i praktiken alla som har med människors livsvillkor att göra, och det var nödvändigt att gå tillbaka till antiken och medeltiden. Det blev mer än planerat. Jag har varit angelägen om att fånga den hållning som människor har intagit till personer med funktionshinder under olika tidsperioder. För att visa detta har jag ofta använt mig av citat, väl medve ten om att de inte alltid är representa tiva. I de ofta så populära läkarböckerna har jag funnit uttalanden som styrde all mänhetens syn på ”de sinnesslöa”. Där till kommer debatterna kring olika lagar, från lagar inriktade på tvång av olika slag till servicelagarna. I alla perioder finner man en blandning av goda avsikter och grova försyndelser. För att förstå dem och vad de uttrycker måste de sättas i relation till det samhälle och de värderingar som rådde. Det är inte lätt! Det kräver i grunden en kunskaps massa som ligger bortom min. Dessutom
är det svårt att veta vad som ansågs vara onda handlingar i gången tid utan att ge intryck av ofelbarhet i vår tid. Thorborg Rappe skrev redan 1903 i sin bok 1 : Från barbariets tider, då det inte endast var tillåtet, utan rent af en plikt för hvarje husfa der, att till de vilda djuren utsätta det barn, som var vanskapadt eller vanlottadt i något afseende … hafva vi lyckligtvis kommit. Thorborg Rappe om någon var medveten om nöden och misären även i sin tid. Och så har det varit i varje tidsperiod – även vår tid bär på underlåtenheter och fördomar. Benämningen på dem med begåv ningshandikapp har växlat över tid, kan ske mer än för någon annan grupp med borgare. Jag har i huvudsak använt den beteckning som var gällande vid den tid som beskrivningen avser. Därmed för stärks karaktären av respektive tidsålder. Idioti var den första samlingsbeteckning en men sinnesslö blev den officiella be nämningen ända till 1955. Denna ersattes av psykiskt efterbliven 1955 och av psy kisk utvecklingsstörning 1968, numera bara utvecklingsstörning. Den beteck ningen använder även de ideella orga nisationerna. Alternativt används begåv ningshandikappade och personer med intellektuella funktionshinder.
1 Thorborg Rappe: Några råd och anvisningar vid sinnesslöa barns (idioters) vård, uppfostran och undervisning. Stockholm 1903.
d åt i d
11