GREN LANDELL
BEHANDLING, STÖD OCH VERKTYG
Innehåll
Inledning 11
Att arbeta på vetenskaplig grund 12
Behov av kunskap 12
Helhetssyn och samverkan 13
Om bokens läsare 14
Bokens upplägg 14
BLOCK I: Kunskap och teori för arbete med skolfrånvaro 17
1. KunsK ap om sKolfrånvaro 19
Närvarons betydelse 21
Olika typer av skolfrånvaro 21
Vad vi kallar frånvaron har betydelse 24
Utveckling av närvaroproblem 25
När blir frånvaro problematisk? 25
Frånvaro är en risk för mer frånvaro 26
Hur påverkar skolfrånvaro barnets liv? 28
Påverkan på skolresultat 28
Påverkan på socialt liv 29
Påverkan på familjen 30
Om riskfaktorer 31
Skolrelaterade faktorer 32
Familjerelaterade faktorer 35
Individrelaterade faktorer 37
Fritids- och kamratrelaterade faktorer 38
Om skyddsfaktorer 39
Vad skyddar mot närvaroproblem? 39
Skolanknytning – att höra till 40
Skolfrånvaro i framtiden 41
2. n ärvaroproblem, npf och psy K isK ohälsa 43
Hur hänger psykisk ohälsa och skolfrånvaro ihop? 43
Komplexa samband 44
Närvaroproblem och psykiatriska diagnoser – några exempel 45
Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning 45
Ångestbesvär 47
Posttraumatisk stress 50
Depression 51
Intellektuell funktionsnedsättning 52
Utagerande beteende 53
Somatiska besvär 54
3. helhetssyn på närvaroproblem 55
Skolfrånvaro – ett lömskt problem 56
Arbeta utifrån en helhetssyn – tre teorier och modeller 56
Skolgång för psykisk hälsa och utveckling 62
Från fragmentisering till helhet 63
BLOCK II: Från teori till bedömning och behandling 65
4. bedömning inför insatser 67
Inför första besöket 67
Familjens möte med vården 69
När barnet inte vill följa med 70
Att bygga förtroende och skapa kontakt 73
Efter första besöket 73
Utforska tillsammans 74
Utforska tillsammans med barnet 75
Utforska tillsammans med föräldrar och familj 78
Utforska olika områden 79
Frågor som rör familj 79
Frågor som rör skolan 81
Frågor som rör barnet 82
Frågor som rör kamrater och fritid 83
Utforska hinder på vägen till skolan 83
Att utforska skolk 84
Använda formulär 85
Bedömning – ett avslutande exempel 86
Analys – för vägen framåt 87
Analys med 5 P 87
Att använda fyrfältare 91
Formulera och återge analys 92
Återgivning med omsorg och delaktighet 93
Dela plan med skolan 94
Bedöma hinder och stöd för behandling 95
Att sätta mål för stöd och behandling 95
Komma igång med insatser 96
5. p sy Kosociala insatser 98
Tidiga insatser – rådgivning 98
Psykoedukation om närvaroproblem 100
Stöd och insatser till föräldrar och familj 101
Rusta föräldraresursen 102
Föräldragrupper och föräldrautbildning 104
Normalisera känslor och utforska beteenden 104
Hantera ångest och låsningar på morgonen 105
Stöd och insatser till barnet 110
Sänka hinder och stärka motivation 110
Hinder hos behandlaren 112
Psykoedukation bekräftar och ger trygghet 112
Stöd i kompisrelationer och socialt samspel 113
Känsloreglering – att hantera känslor 115
Kognitivt arbete när tankar lägger krokben 116
Lösningar i stället för låsningar 118
Fritid och sociala aktiviteter 119
Hinder för att delta 120
6. sKolnärmande 122
Skapa rörelse mot närvaro 123
Hitta tillbaka till rytm och struktur 123
Formulera mål för skolnärmandet 124
Planera stegen för skolnärmandet 125
Vilka kan stegen vara? 126
Ett steg i taget 127
Förbereda skolnärmandet 130
Förebygga kritiska moment 131
Följa och lämna barnet i skolan 134
Ge stöd under skolnärmandet 135
Stöd av andra och varandra 136
Skolnärmande – skolans roll 136
Hembesök och arbete utanför mottagningen 138
Förebygga bakslag och vidmakthålla framsteg 138
7. sKolfrånvaro och specifiK a psy Kosociala problem 140
Skolk och andra riskbeteenden 140
Minska skolk – tillsammans 141
Oro, rädsla och ångest 143
Social ångest 144
Separationsångest 146
Posttraumatisk stress 147
Minska posttraumatisk stress och frånvaro 148
Depression 150
Beteendeaktivering och skolnärmande 151
Att npf-anpassa stöd och behandling 153
Så kan du stötta vid npf 154
Unga omsorgsgivare 155
8. uppföljning längs vägen och avslut av insatser 156
Uppföljning som vägledning 156
Inför avslut av behandling 157
När ska man avsluta? 159
9. insatser tillsammans med sKolan 160
Hur kan vården och skolan arbeta tillsammans? 160
Bidra till ökad förståelse av närvaroproblem 162
Ge psykoedukation 162
Utreda frånvaron tillsammans 162
Dela vårdens analys med skolpersonal 163
Stötta relationsbygget mellan elev och lärare 164
Se eleven och ge rätt stöd 164
Håll kontakt med eleven! 165
Vara en bro mellan hem och skola 165
Uppmuntra en god kommunikation 166
Träna sociala färdigheter och känsloreglering 167
Hantera frånvaro för sjukdom och vårdbesök 168
Fatta skolan – viktigt att veta om skolans stöd 169
Extra anpassningar 169
Särskilt stöd 170
Stöd på rätt sätt – viktigt att tänka på 171
10. samordnat stöd 173
Varför samverka och samordna? 173
Operativ nivå – samordna insatser 174
Samordning – centrala uppgifter 175
Samordnad individuell plan för skolnärvaro 176
Strategisk nivå – stöd för samverkan 178
Närvaroteam 180
11. sKolnärvaro i framtiden 182
Evidensbaserade metoder och forskning 182
Vården – en viktig kunskapsbärare 184
Organisera för närvaro 184
Organisera med helhetssyn 185
Värna kontinuitet 185
Integrera psykosociala insatser och undervisning 186
Integrera behandling och stöd i skolmiljön 187
Ta vara på barnpsykiatrisk kompetens 188
Är skolfrånvaro en fråga för vården? 189
Nationell strategi för psykisk hälsa 189
Slutord 190
Tack 191
Tips till dig som vill veta mer 192
Referenser 196
register 211
Inledning
Jag var BO rta från skolan jättemycket i sjuan och åttan. Nu är det bara nian kvar och jag vet inte om jag kan komma in på gymnasiet eller om det är kört. Pappa orkar inte hjälpa mig och vi blir bara osams. BUP har skrivit ut sömnmedicin och antidepressiva. Skolan och BUP frågar vilken hjälp jag vill ha. Hur ska jag veta det? Det är väl dom som ska veta vad man ska göra när någon har ångest och inte går i skolan? Tänk om de hade märkt tidigare hur ensam jag var redan i sjuan, hur svårt det var för mig att prata med andra och hur rädd jag var för att gå till skolan. Nu oroar jag mig för framtiden. Jag vill ju gå i skolan – och sen bli veterinär.
Johanna, årskurs 9
Johanna är långt ifrån ensam. Minst 200 000 elever i svensk grundskola uppskattas ha en problematisk skolfrånvaro, även om statistiken inte är komplett. Psykisk ohälsa och skolfrånvaro följer ofta –men inte alltid – varandra. Både till barnpsykiatrisk primärvård och specialistvård kommer det många barn som har omfattande skolfrånvaro samtidigt med psykisk ohälsa och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (npf). Trots det saknas konkret vägledning för behandlare att möta de här samtidiga besvären. Det väcker ofta mycket frustration att inte kunna hjälpa barn och deras föräldrar när livet förlamas av skolfrånvaron och sliter på orken och framtidstron.
Jag har arbetat som psykolog och psykoterapeut på BUP i 20 år och mött många »Johannor«. De senaste åren har jag varit verksam inom skolans värld, med fokus på att minska skolfrånvaro och att få till samverkan mellan olika verksamheter. Med den här boken vill jag motverka känslan av frustration, genom att ge dig vägledning i
behandlingsarbetet med barn och familjer. Boken ger dig samlad kunskap om skolfrånvaro, npf och psykisk ohälsa, så att du som behandlare ska känna dig rustad att anpassa psykosocialt stöd och behandling till den här typen av samtidiga problem.
Att arbeta på vetenskaplig grund
Skolfrånvaro är inte – och ska inte heller vara – en psykiatrisk diagnos. Det saknas svenska kliniska riktlinjer som stöd för att ge evidensbaserad behandling när skolfrånvaro förekommer tillsammans med psykiatrisk problematik. Men det finns internationell forskning kring psykosocialt stöd och behandling vid skolfrånvaro och samtidiga psykiatriska problem. Innehållet i boken baseras på den forskningen, samt svenska och internationella erfarenheter av vård och stöd vid skolfrånvaro och psykisk ohälsa. Boken är tänkt att fungera som en praktisk vägledning för att arbeta på vetenskaplig grund.
Behov av kunskap
Det behövs inte bara verksamma metoder utan även kunskap. Barn och unga som hamnat i skolfrånvaro upplever ofta att de inte blir förstådda. De uttrycker en önskan att skolpersonal och andra vuxna ska ha större kunskap om skolfrånvaro och om psykisk ohälsa, för att kunna förstå och bemöta dem på ett gynnsamt sätt (McKay Brown & Brant-Biroukov, 2021). Även föräldrar och skolpersonal vill veta hur de ska göra för att hjälpa på bästa sätt. Föräldrarna känner sig ofta vilsna i om det är bra för barnet att gå till skolan när hen har stark ångest. Från skolans sida vill man veta vilka anpassningar som är lämpliga för att underlätta skolgången. Behandlare i sin tur, är osäkra på hur fort och på vilket sätt barnet ska återvända till skolan.
Genom att de som möter barnet delar kunskap, kan känslan av osäkerhet och maktlöshet minska och ge trygghet i allas förhållningssätt. Samarbetet underlättas också av att ha viss kännedom om varandras verksamheter. Genom att till exempel vården »fattar skolan« kan vårdens och skolans insatser synkas bättre, och ge större positiv effekt. Den här boken syftar till att visa hur vi kan bygga
12 | att främja s Kolnärvaro och psy K is K hälsa
broar mellan skolan och vården, vilket också avlastar föräldrar från det tidskrävande arbetet att vara »sambandscentral«. Det handlar om vad vi kan förvänta oss av varandras verksamheter, hur skola och vård kan samarbeta kring skolnärmande och att samordna insatser genom att planera och följa upp på ett genomtänkt sätt.
Varje verksamhet: skola, vård och även socialtjänst, behöver möta behoven hos de här barnen och familjerna. Den här boken fokuserar på vad vården och behandlare kan göra, medan skolans och socialtjänstens uppgifter beskrivs i annan litteratur.
Helhetssyn och samverkan
Skolfrånvaro berör flera viktiga områden i barnets liv: skola, familj och fritid. Många föräldrar kämpar på egen hand när deras barn hamnar i omfattande frånvaro, och känner sig övergivna. Inte bara föräldrar utan även elev, skolpersonal och personal från vården och socialtjänsten upplever ofta att de står helt ensamma med uppgiften att hantera skolfrånvaro och barnets livssituation. Men att ge stöd och insatser vid psykiatrisk problematik och skolfrånvaro ska inte vara ett ensamarbete. I litteraturen på skolfrånvaro rekommenderas kombinerade insatser från skola, hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Dessutom är det ofta lättare att klara en svår uppgift om man känner stöd från andra.
En grund för samverkan för att stärka närvaro, är att personal från berörda verksamheter dels förstår att frånvaro har flera orsaker, dels inte förklarar frånvaron enbart utifrån brister »hos den andre« eller att det är »någon annan« som ska lösa problemet med frånvaron. I stället behöver alla inblandade betrakta skolfrånvaron ur flera olika vinklar och bidra utifrån den egna verksamhetens specifika kompetens.
Samverkan gynnas av att ha en styrkebaserad ansats. Det handlar om att se och utgå från styrkorna hos föräldrarna, barnet, och inte minst hos de verksamheter som jobbar tillsammans med familjen. Och, kanske viktigast av allt: Genom att ha en helhetssyn på barnets livssituation kan vi lättare identifiera inte bara riskfaktorer utan även styrkor, som kan bidra till en meningsfull skolgång, god hälsa och ett gott socialt liv.
i nledning | 13
Skolfrånvaro är inte ett psykiatriskt problem – men vi kan inte blunda för att skolfrånvaro är en problematik i många av ärendena inom barnpsykiatrisk primärvård och specialistvård. Vården kan inte kan arbeta i ett vakuum, utan det krävs strukturerad samverkan med skola och socialtjänst för att insatserna ska bli verksamma. Boken fokuserar på vad vården och behandlare kan göra inom ramen för sitt uppdrag och tillsammans med bland annat skolan.
Om bokens läsare
Den här boken riktar sig till dig som arbetar som behandlare inom hälso- och sjukvård, och möter barn eller ungdomar med psykosociala problem eller psykiatriska tillstånd. Boken lämpar sig även för behandlare som arbetar i tvärprofessionella team med skolfrånvaro – dessa kallas ofta för närvaroteam eller skolsociala team. Du förväntas ha kunskap om psykisk ohälsa hos barn och unga. Du arbetar direkt med barn och föräldrar, men kan också ha en handledande eller rådgivande funktion. Chefer eller annan personal på strategisk nivå har också behållning av innehållet i boken, för ledning av verksamheten och stöd till medarbetare.
Fokus för boken är barn och ungdomar i skolåldern, från förskoleklass till gymnasiet. Den kan läsas av dig som arbetar som psykolog eller skolkurator inom elevhälsan. Även om elevhälsan i dagsläget inte får ge behandling, möter ni elever där bland annat kunskap om ångest, depression och npf behövs. Du kan också ha nytta av boken om du arbetar vid verksamheter som barn- och ungdomshabilitering, barnmedicinsk klinik, eller vid HVB och behandlingshem samt om du är privatpraktiserande psykoterapeut. Slutligen passar boken som kurslitteratur på psykologprogram, socionomutbildning och psykoterapeututbildning.
Bokens upplägg
Boken har två block. Det första (kapitel 1–3) ger teoretisk kunskap om skolfrånvaro (läs mer om begreppsanvändningen på s. 19–20) och utgör en grund för att möta problematiken på ett tryggt sätt. Här beskrivs riskfaktorer och sambandet mellan psykosociala problem
| att främja s Kolnärvaro och psy K is K hälsa
och skolfrånvaro. Även teorier och synsätt som bidrar till ett helhetsperspektiv i det kliniska arbetet tas upp.
Det andra blocket (kapitel 4–10) fokuserar på det praktiska arbetet och ger vägledning för bedömning, behandling och samordnat stöd. Utöver moment och metoder i bedömningsarbetet samt psykosociala insatser, ägnas en stor del åt det centrala arbetet med varsam återgång till skolan genom stöd och insatser till barnet, föräldrar och skolpersonal. Insatser för specifika problem, exempelvis posttraumatisk stress och separationsångest, beskrivs också. I block två finns även råd till behandlare gällande kontakten med skolpersonal och föräldrar, samt vilka uppgifter som olika verksamheter kan bidra med för att samverkan ska bli meningsfull och ge önskade förändringar. Avslutningsvis blickar kapitel 11 mot framtiden: Vad kan vi i Sverige, utifrån våra system för utbildning och hälso- och sjukvård, ta till oss av vetenskapligt prövade metoder från andra länder och vilken framtid ser vi framför oss?
Du som läsare får möta några barn, i olika åldrar och livssituationer, som av olika skäl har hamnat i frånvaro. Dessa fiktiva fallexempel har skapats utifrån mina egna erfarenheter av möten med barn och vuxna, samt typiska utmaningar i arbetet med skolfrånvaro. Vi får följa barnen genom de olika stegen av bedömning, behandling och stöd längs vägen. Boken innehåller även dialoger mellan barnet och behandlaren. Syftet är att visa både på utmaningar och konkreta tillvägagångssätt i arbetet med skolfrånvaro och psykiatrisk problematik.
Jag hoppas att den här boken ska inspirera, väcka tankar och samtidigt ge dig konkreta verktyg och handfast vägledning kring stöd och behandling när du i din kliniska vardag möter skolfrånvaro. Genom samverkan och delad kunskap kan du, tillsammans med andra, vända frånvaro till närvaro och förbättrad psykisk hälsa – och stötta ungdomar som Johanna tillbaka till skolan, livet och framtiden.
Kunskap om skolfrånvaro
Det här K ap I t L et ger grundläggande kunskap om olika typer av skolfrånvaro, hur skolfrånvaro påverkar barns och familjers liv samt vad som är risk- respektive skyddsfaktorer. Syftet är att du ska kunna använda kunskapen för att utreda orsaker, förebygga ytterligare frånvaro och andra problem samt förstå vikten av skolnärvaro för att stärka psykisk hälsa och höja barnets funktionsnivå.
Regelbunden skolgång har en skyddande effekt på barns utveckling och framtid. Skolnärvaro i en miljö där barnet mår bra och lär sig saker, kan både stärka självkänslan och barnets tilltro till sin egen förmåga. Att gå ut grundskolan eller gymnasiet med fullständiga betyg innebär att man är bättre förberedd för att klara övergången till vuxenlivet, samt har ökade möjligheter att utforma livet som man vill och stå på egna ben ekonomiskt (Fredricks m.fl., 2019).
Om B egrepp OC h O r D va L
Det finns ett flertal begrepp för problemet med skolfrånvaro. I den här boken använder jag den övergripande termen närvaroproblem (eng. school attendance problems) som också är vanligast förekommande i internationell litteratur (Kearney & Childs, 2023). Det finns flera fördelar med begreppet: Närvaroproblem är neutralt och inte kopplat till en specifik orsak eller teori. Det anger också en riktning mot närvaro. Närvaroproblem fångar dessutom in ett kontinuum: från tidiga tecken på att inte vilja vara i skolan och ströfrånvaro,
till sammanhängande perioder av frånvaro. För att skola, vård och socialtjänst i större utsträckning ska kunna förebygga och minska frånvaro är det angeläget att inte allt fokus hamnar på omfattande frånvaro, utan även på begynnande problem.
När jag skriver om utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar använder jag förkortningen npf (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) som är vanligt i vardagligt tal. Npf omfattar olika tillstånd som adhd, autism, språkstörning, dyslexi, dyskalkyli, motoriska problem, tics och Tourettes syndrom. Det är vanligt att samtidigt ha olika npf-diagnoser.
Verksamheter på primärvårdsnivå och inom specialistpsykiatri har lite olika namn, beroende på var i Sverige man arbetar. För enkelhets skull använder jag benämningarna primärvård respektive BUP. Mottagningar som ingår i primärvård är bland annat vårdcentraler och specifikt »unga med psykisk hälsa«, ungdomsmottagning och rehab.
Jag skriver förälder och avser då någon som är vårdnadshavare eller ställföreträdande förälder i kontakten med vården. För enkelhetens skull skriver jag genomgående barn och avser då barn och ungdomar i skolålder.
I den här boken använder jag begreppet psykisk ohälsa i enlighet med en rapport från FORTE (2021):
Psykisk ohälsa inkluderar både psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Psykiska besvär kan vara milda till svåra, och begreppet används där kriterier för psykiatrisk diagnos inte är uppfyllda. De här besvären är normala reaktioner på vardagliga problem i livet. Det kan vara ångest, nedstämdhet och sömnproblem.
Psykiatriska tillstånd är allvarligare former av psykiska besvär.
Vid de här tillstånden kan det krävas vårdinsatser på olika nivåer.
Utvecklingsrelaterade psykiska funktionsavvikelser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) faller under psykiatriska tillstånd.
| blocK i • Kuns K ap och teori för arbete med s Kolfrånvaro
För att få de positiva effekterna av skolgång behöver barn vara i skolan och delta i skolarbetet. Artikel 28 i barnkonventionen anger att konventionsstaterna ska erkänna alla barns rätt till utbildning och att grundutbildning ska göras obligatorisk, kostnadsfri och tillgänglig (2018). Rätten till utbildning finns också med i målen för Agenda 2030. Många länder tillämpar skolplikt för att skydda den rätten. I Sverige har alla barn som är bosatta i landet skolplikt från hösten kalenderåret barnet fyller sex år. Det finns undantag, till exempel för barn i asylprocess. Alla barn, även asylsökande och papperslösa, har dock rätt till kostnadsfri utbildning. Inom ramen för skolplikt gäller närvaro vid obligatorisk undervisning, om det inte finns giltigt skäl att utebli.
Om närvaro inte spelade någon roll för lärande och psykosocial utveckling skulle det inte behövas insatser för att förebygga och hantera frånvaro. Alla som arbetar med barn och unga behöver ha klart för sig hur viktig skolnärvaro är. Om man inte delar den grundläggande inställningen försvårar det ett gemensamt arbete och begränsar framgångarna. Ibland är skolmiljön inte gynnsam för barnet. Men det viktiga är att ta bort orsakerna till frånvaron – inte att ta bort skolan och närvaron.
Trots att vi känner till de skyddande effekterna av att gå i en skola, är alarmerande många barn och unga borta från skolan. Höstterminen 2023 hade 19 procent av alla elever i förskola och grundskola minst 15 procent frånvaro (ogiltig och giltig). Drygt 4 procent av eleverna hade en frånvaro över 30 procent (Skolverket, 2024). Det handlar alltså om 47 000 barn och unga, som var borta minst fem veckor från förskoleklass och grundskola. Det saknas nationell statistik över frånvaron i gymnasieskolan, men skolor och skolhuvudmän vittnar om en mycket hög och ökande frånvaro de senaste åren (Gren Landell, 2023).
Olika typer av skolfrånvaro
I forskningen förekommer många olika begrepp för problemet med skolfrånvaro. Tyvärr finns det inte några överenskommelser interna-
tionellt eller nationellt om hur närvaroproblem ska definieras. Ett förslag till definitioner av fyra typer av närvaroproblem finns i en artikel av Heyne och kollegor (2019), se faktaruta 1.1 på s. 23.
De två typer av närvaroproblem som har beskrivits mest i litteraturen är skolk och skolvägran. Båda orden har en olycklig ton, genom att antyda att problematiken ligger hos barnet. Skolk (truancy) är frånvaro som inte har beviljats av föräldrar eller skolan. Skolk förknippas lätt med antisociala beteenden och kan vara en del i sådan problematik, men behöver inte vara det. Skolvägran är känd av föräldern. Den här typen av frånvaro hänger ihop med att barnet känner ett starkt känslomässigt obehag kopplat till något som rör skolan. Skolvägran som begrepp kan signalera att barnet är »besvärligt« – att problemet ligger hos barnet som vägrar skolgång. Vissa forskare använder begreppet känslomässigt baserat skolundvikande när de avser skolvägran (t.ex. Halligan & Cryer, 2022). I den här boken växlar jag mellan att skriva skolvägran och skolundvikande.
Den här boken berör främst skolundvikande och, i viss mån, skolk. Men Heyne-artikeln beskriver ytterligare två typer av skolfrånvaro: föräldrastödd frånvaro (school withdrawal) och skolexkludering (school exclusion). Föräldrastödd frånvaro definieras av att frånvaron relateras till svårigheter hos föräldrarna, som bidrar till att barnet missar skolan. Skolexkludering i sin tur handlar om att skolan bidrar till frånvaron, exempelvis genom att uppmana en elev med rörelsenedsättning att stanna hemma när det är friluftsdag i stället för att skapa förutsättningar att delta.
Ett barn kan uppvisa flera typer av närvaroproblem samtidigt och en typ av frånvaro kan övergå i en annan över tid, eller bättre förklaras av en annan typ. Till exempel kan frånvaro som tolkats som skolundvikande senare visa sig handla om att barnet tar hand om och oroar sig för sin förälder med allvarlig psykisk ohälsa – det vill säga föräldrastödd frånvaro.
En typ av frånvaro som inte finns med i den här uppställningen är sjukfrånvaro, som kan betraktas som en egen kategori. Sjukfrånvaro i det här sammanhanget avser frånvaro på grund av sjukdom, eller omfattande sjukfrånvaro som inte kan förstås som en del av skolundvikande.
| blocK i • Kuns K ap och teori för arbete med s Kolfrånvaro
Skolk innebär frånvaro från delar av en skoldag/undervisning eller hel skoldag, utan tillåtelse av skolan eller föräldrar. Barnet kan vara i skolan men inte på lektion. Vanligtvis berättar barnet inte om frånvaron för föräldrarna.
Skolvägran handlar om frånvaro som är relaterad till att barnet känner ett starkt känslomässigt obehag inför något i skolan, som en uppgift, situation eller miljö. Barnet visar starkt motstånd till att gå till och att vara i skolan. Det kan ta sig uttryck i känsloutbrott, stark rädsla för skolan, att vara ledsen och att ha huvudvärk, magont eller andra kroppsliga besvär. Frånvaron kan vara i form av del av dag, hel dag, flera veckor eller längre tid. Barnet döljer inte frånvaron för föräldrarna. Föräldrarna har gjort rimliga ansträngningar för att få barnet att vara i skolan och deras inställning är att barnet ska gå i skolan
Föräldrastödd frånvaro hänger samman med någon typ av försummelse eller behov hos föräldern. Föräldern håller barnet hemma, medvetet eller omedvetet, eller gör alltför liten ansträngning för att få barnet att gå till skolan. Det är inte ovanligt att frånvaron sjukanmäls.
I en del fall initieras frånvaron av barnet, för att det uppfattar behov hos föräldern. I andra fall är det föräldern som håller barnet hemma för sina egna behov. Barnet kan vara hemma för att ge känslomässigt eller praktiskt stöd till en familjemedlem. Det kan även handla om aktiv försummelse, till exempel att föräldern inte ser till att barnet kommer upp på morgonen. Försummelsen kan även bero på att föräldern inte tycker att skolgången är viktig eller aktivt motverkar den
Skolexkludering är frånvaro som är orsakad av skolans agerande, till exempel formellt felaktig avstängning som inte är förenlig med skollagstiftningen. Det kan även handla om att skolan är ovillig eller oförmögen att möta elevens pedagogiska, socioemotionella eller fysiska behov. Eller att skolan uppmanar eleven att vara borta från skolan, till exempel när elevens resursperson är hemma för vård av barn.
Faktaruta 1.1. Fyra kategorier av närvaroproblem.
Vad vi kallar frånvaron har betydelse
Att känna till olika begrepp kan underlätta när man söker forskning och litteratur om behandlingsinsatser. Det är också intressant att fundera över vilka begrepp vi använder, eftersom de speglar synen på skolfrånvaro. I England används begreppet persistent absence för frånvaro över 10 procent under en termin (Department for Education, 2019). Ett motsvarande begrepp i USA är chronic absenteeism, vilket definieras som total frånvaro över tio procent under ett läsår, inkluderat giltig och ogiltig frånvaro (U.S. Department of Education, 2025). Ordvalen signalerar att samhället ser allvarligt på tio procents frånvaro – och att det är angeläget att skolan reagerar, oavsett om frånvaron är »giltig« eller inte.
I Sverige används ofta ordet hemmasittare. En nackdel med begreppet är att barnet blir problembärare. Det låter också som ett aktivt val att sitta hemma, vilket riskerar att bidra till att befästa situationen. Många unga vill inte heller kallas för hemmasittare (Forsell, 2020). Inte minst behöver gruppen barn som hamnar i sammanhängande och långvarig frånvaro uppmärksammas tidigt – det är olyckligt om samhället agerar så sent som när barnet »sitter hemma«.
Det behövs ett större fokus på tidiga tecken på begynnande närvaroproblem, så kallad emerging absenteeism (Ingul m.fl., 2019). Uppmärksamhet på tidiga tecken är relevant – inte minst på primärvårdsnivå. Det kan till exempel vara att barnet inte vill göra läxorna, förändrad sinnesstämning hemma eller att hen uttrycker olust inför skolan. Läs mer om sådana tecken i kapitel 5, s. 99.
Det är angeläget att skolan och andra verksamheter har kunskap om olika typer av frånvaro och att uppmärksamma alla typer. I Sverige är det mest skolundvikande – eller hemmasittare – som lyfts fram. Det finns en risk att barn med andra typer av frånvaro och bakomliggande problem inte får den hjälp de behöver.
Närvaroproblem finns i nuläget inte i den psykiatriska diagnosmanualen DSM-5, även om detta kanske kan komma att förändras (Bengtsson, 2022). Jag hoppas verkligen att det förblir så, eftersom skolfrånvaro inte ska psykiatriseras och inte alltid hänger samman med psykiska besvär. Trots att det inte är ett psykiatriskt problem
| blocK i • Kuns K ap och teori för arbete med s Kolfrånvaro
skulle det behövas riktlinjer i vården som stöd för mer kunskapsbaserade insatser.
Utveckling av närvaroproblem
Närvaroproblem kan växla över tid, både vad gäller typ av frånvaro och omfattning. Närvaroproblem startar ofta i form av giltig frånvaro – som återkommande sjukanmäld frånvaro. Den giltiga frånvaron kan utvecklas till ogiltig, eller börja med skolk och fortsätta som skolundvikande. Det vanligaste är att skolfrånvaro går från ströfrånvaro till att öka i omfattning och i sämsta fall bli sammanhängande. Närvaron kan också förbättras under en period för att sedan åter förvärras.
Inte sällan finns det en utlösande faktor – och sedan vidmakthålls frånvaron av andra faktorer. En utlösande faktor kan vara att ta illa vid sig av en tillsägelse från en lärare eller att bästa kompisen byter skola. Att vara borta från skolan och inte komma in i gemenskapen kan vara en vidmakthållande faktor. Skolfrånvaro kan utvecklas till social isolering, sämre skolprestationer och leda till familje- och kamratproblem, vilket i sin tur förstärker psykisk ohälsa – och ökar skolfrånvaron ytterligare.
När blir frånvaro problematisk?
Det finns inte entydiga svar på vilken omfattning av frånvaro som riskerar att ge negativa effekter, men flera studier visar att 10–15 procent frånvaro under ett läsår har samband med sämre skolprestationer (Gottfried, 2014; Ansari & Pianta, 2019). En del studier visar att även mindre omfattning av frånvaro är relaterat till sämre skolprestationer, till exempel för elever med socioekonomisk utsatthet (Aujeco & Romano, 2016).
På flera håll i världen, bland annat i USA, betraktas tio procent frånvaro som en avgörande brytpunkt. Gränsen baseras på studier som visar att vid den omfattningen av frånvaro är det dels svårt att återvända till regelbunden närvaro, dels finns en risk för negativ påverkan på skolresultat, psykiskt välbefinnande, självkänsla och det sociala livet till följd av närvaroproblem. Samtidigt ska man ha klart
för sig att gränsvärden i sig är en konstruktion på gruppnivå, och att det därför finns risk för förenkling. I enskilda ärenden kan tio procent frånvaro ha avgörande betydelse för en elev, men inte för en annan.
Hur hanterar då svensk skola närvaroproblem? Ett begrepp som används av svenska skolmyndigheter och av många skolor är problematisk frånvaro (SOU 2016:94). Det finns dock i dagsläget ingen nationellt överenskommen definition eller gräns för vad som ska betraktas som problematisk skolfrånvaro. Skolor använder därför olika gränsvärden för när de uppmärksammar och agerar på elevers frånvaro: tio, femton eller tjugo procent är vanliga siffor. Omvandlat i tid motsvarar femton procent frånvaro nästan en dag per vecka, eller knappt tre veckor på en termin.
I svensk skollag används begreppen giltig och ogiltig frånvaro. Det kan låta som att giltig frånvaro är oproblematisk – men inte heller den är riskfri. Både mönster av giltig och ogiltig frånvaro kan inverka negativt på skolresultat och barn och ungas välbefinnande (Hancock m.fl., 2013). Det är därför angeläget att reagera på både ströfrånvaro och sammanhängande frånvaro, liksom på mönster av frånvaro (SOU 2016:94).
Frånvaro är en risk för mer frånvaro
Ströfrånvaro innebär en risk för fortsatt och sammanhängande frånvaro. Det finns flera orsaker till det. Elever med sammanhängande och hög frånvaro över en lång tid har vittnat om att deras ströfrånvaro inte uppmärksammades, och att det bidrog till att de hamnade i total frånvaro (Forsell, 2020). Redan efter två veckors sammanhängande frånvaro kan det kännas svårt att komma tillbaka till skolan. En tröskel är oro för att ha hamnat långt efter i skolarbetet, andra är att få frågor om frånvaron som man inte kan svara på och att bli övergiven av kompisar. Vi kan jämföra med att som vuxen gå tillbaka i tjänst efter en längre tids sjukskrivning. I en sådan situation är det vanligt att oroa sig över hur man ska bli bemött av kollegorna, om arbetsrutiner har ändrats, och så vidare.
Den som tillbringar mycket lite tid i skolan skapar inte heller relationer med andra elever och vuxna, vilket bidrar till en känsla av
| blocK i • Kuns K ap och teori för arbete med s Kolfrånvaro
utanförskap. Den frånvarande eleven kan bli »osynlig« för andra. Kanske ser skolan inte till att hen är med på bild i skolkatalogen. I vissa fall vet inte klasskamraterna vad den frånvarande eleven heter och undviker att prata med hen för att man inte vet hur man ska förhålla sig. När en elev har upprepad frånvaro kan lärare känna sig osäkra kring bemötande: Ska de ge positiv uppmärksamhet inför klassen när eleven kommer på lektion – eller är det bäst att inte visa någon reaktion?
Hög frånvaro kan leda till minskad motivation till skolgång. Hos elever som inte klarat ämnen eller inte fått godkända betyg till följd av frånvaron, minskar motivationen att vara i skolan och göra skolarbete (Svenska ESF-rådet, 2021). Samma sak gäller om man känner att »det är kört«, exempelvis att få behörighet till ett gymnasieprogram. Omvänt kan en god närvaro motivera till mer närvaro, därför att eleven ser att det ger utdelning och hopp om att exempelvis komma in på gymnasiet. När en elev med mycket frånvaro får veta att hen kommer att klara godkänt betyg i något ämne, ser man ofta ett glitter i ögonen på eleven.
Frånvaro kan också leda till en vana av att vara borta från skolan. Vi kan tänka tillbaka på hur det var under covid-19-pandemin, när många arbetade hemifrån och förändrade sina vanor, exempelvis genom att stiga upp senare på morgonen. Det kan vara svårt att återgå till gamla rutiner.
Slutligen kan frånvaro i sig bli ett slags identitet. Om man betraktas som en person som inte brukar gå på vissa lektioner, ofta kommer sent eller är borta mycket från skolan, så kan det upplevas svårt att bli en »annan« och byta identitet i andras ögon. Eleven kan känna att andra inte förväntar sig att hen ska vara i skolan och därför ge upp om att försöka ändra på det.
Samue L är O fta borta från lektioner och särskilt vanligt är det att han inte går på spanskalektionerna. När Samuel ibland kommer till lektion är det inte ovanligt att han får reaktioner och kommentarer i stil med:
»Öh Samme vad har hänt med dig, går du på lektion?« eller att läraren säger »Jaså har du tänkt att vara med i dag?«.
Skolfrånvaro äventyrar barns utveckling och har ofta sällskap av psykiska besvär. Hur kan du som arbetar inom vården hjälpa till?
Den här boken vägleder dig i att ge insatser till barn och familj, ihop med skola och andra verksamheter.
Fokus ligger på det centrala arbetet med varsam återgång till skolan, och hur du samtidigt behandlar exempelvis separationsångest och posttraumatisk stress. Innehållet bygger på forskning och praktiska erfarenheter, där fallexempel och konkreta tips gör kunskapen verklighetsnära och användbar.
Boken är skriven för dig som arbetar som behandlare inom primärvård, barn och ungdomspsykiatri och som möter barn, ungdomar och familjer.
Foto: Eva Lindblad/1001bild.se
malin gren landell är fil.dr, leg. psykolog och leg. psykoterapeut med 20 års erfarenhet av barn och ungdomspsykiatri. Hon har haft uppdrag för regeringen och flera myndigheter i frågor om skolfrånvaro och deltar i forskning både nationellt och internationellt. Hon arbetar med handledning och utbildning inom skola, socialtjänst och BUP, samt har skrivit flera böcker om skolfrånvaro, rädsla, ångest och blyghet.
ISBN 978-91-27-46280-9
