Issuu on Google+

Karl Grunewald född 1921, är leg. läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri. Han har varit medicinalråd och chef för Social­ styrelsens byrå för funktionshindrade. Under 1960-talet var Karl Grunewald över­ inspektör för vården av utvecklingsstörda. Han avslöjade vanvård och övergrepp på anstalterna och var en av de starkast drivande krafterna bakom övergången från anstaltsvård till familjestöd, daglig verksamhet och gruppbostäder. Karl Grunewald har varit sakkunnig i en rad statliga utredningar och inom WHO. Han är fil. och med. hedersdoktor samt av regeringen utnämnd till professor. Han har publicerat ett tiotal läroböcker och juridiska handböcker om utvecklingsstörning.

Författaren Karl Grunewald, tidigare medicinalråd och chef för Socialstyrelsens byrå för funktionshindrade, var en drivande kraft i omvandlingen från anstaltsvård till social service under andra hälften av 1900-talet.

Karl Grunewald

Foto: Erja Lempinen

Från idiot till medborgare skildrar historiken kring barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning från antiken till nutid. Boken speglar betydelsen av sociala, ekonomiska och politiska attityder i samhället – en del av vårt lands kulturarv som ytterst visar hur vi ser på människovärdet. Aldrig tidigare har historiken kring människor med utvecklingsstörning blivit belyst på detta ingående och heltäckande sätt.

Från idiot till medborgare

Det är på många sätt en förfärande historia som skildras i denna bok. Människor med utvecklingsstörning har i det förflutna blivit utnyttjade, utstötta och sedda som icke mänskliga. I dag är situationen en annan: personer med utvecklingsstörning är fullvärdiga medborgare med lagstadgad rätt till goda levnadsvillkor. Ingen annan grupp i vårt samhälle har fått uppleva en så total förändring i attityder och delaktighet.

De utvecklingsstördas historia Karl Grunewald

Boken Från idiot till medborgare. De utvecklingsstördas historia kommer att bli ett värdefullt verk för alla aktiva företrädare för personer med utvecklingsstörning och för studerande och forskare inom området. Man får en samlad bild av idétraditioner som fortplantats under århundraden fram till vår tid. olov andersson, förälder och fil.mag. i handikappvetenskap, halmstad

Från idiot till medborgare

Karl Grunewalds bok är ett unikt historisk dokument, om en internationellt unik reformperiod, författad av den mest centrale aktören i denna reform. När han nu beskrivit denna period i svensk social- och handikap­politik, och satt in den i ett historiskt sammanhang, har han bidragit med ett viktigt historiskt dokument. Texten är väldokumenterad och lättillgänglig. Den bör användas som lärobok i utbildningar. För forskare och studerande ger texten nytt historiskt material. anders gustavsson, professor i pedagogik, särskilt socialpedagogik och handikapp­ forskning, stockholms universitet Denna bok ger en mycket värdefull bild av ett område av den offentliga verksamheten som präglats av stora sociala och ideologiska förändringar. Genom Grunewalds långa yrkesverksamhet inom området kan han presentera ny kunskap som kompletterar den historiska litteraturen på ett intressant och perspektiv­ givande sätt. roger qvarsell, professor vid tema kultur och samhälle, linköpings universitet Boken utgör en rik dokumentation av en viktig period i svensk social- och handikappolitik av en författare med unika kunskaper och insikter i denna process. Det mångfacetterade och heterogena materialet hålls samman och ges konsistens och systematik av de grundläggande värderingar som går som en röd tråd genom texten. mårten söder, professor i sociologi med inriktning mot handikapp, uppsala universitet


De utvecklingsstรถrdas historia Karl Grunewald


”Ingen vet säger jag. Allt kan hända. Det vet ju du. Ett perfekt foster blir mördare. En skadad bebis kommer med lyckan. Någon dör på väg ut i livet. En annan lever i rullstol med knapp talförmåga och ändrar hela världens sätt att se universum. Skit händer hela tiden. Och mirakel.” Pernilla Glaser, förälder och författare


Innehåll Förord

11

Kapitel 3

Personligt

13

Sinnesslövården etableras

Några begrepp

15

Vanartade prioriteras

64

Introduktion

19

Kommunerna och de sinnesslöa

68

Del 1: Dåtid

25

Kapitel 1 Funktionshindrade i tidig kultur, religion och folktro

27

Antiken

28

Medeltiden

29

Upplysningstiden

33

Religion och funktionshinder i vår tid 35 I folktron

39

63

Små och enskilt ägda

71

Föreskrifter

72

Tidskrifter och föreningar

74

Kapitel 4 Rashygien och dess följdverkningar

77

Rashygien och sinnesslöhet

77

I vårt land

79

Konsekvenser för personer med sinnesslöhet

83

Epilog

85

Kapitel 2 De första insatserna

43

Kapitel 5 Intelligenstestning

Frankrike – specialpedagogikens

87

föregångsland

44

De första intelligenstesten

87

De första anstalterna

46

Testning i vårt land

89

Begåvningsökningen

91

Den sociala utvecklingen i vårt land 48 Den tidiga kategoriseringen

50

”Dessa de ofullkomne” och psykiatrin

51

Läkarna och vården

93

Att bli erkänd

54

Den nya uppfostran

93

Sinnesslöundervisningen

54

”Missriktad moderskärlek”

95

Skolhemmen

57

Inte ens generaldirektören förstod

96

Övriga barn med funktionshinder

61

Barnläkarnas dubbla svek

97

Kapitel 6

d åt i d

5


DEL 2: LAGSTIFTNING

Kapitel 10 1954 års lag – ett genombrott

145

1951 års utredning

146

En välkommen proposition

151

101

Lokal tillsyn en framgångssaga

153

Den ideologiska förutsättningen

101

Brister i centrala nervsystemet

154

Äktenskapshinder

103

Samordning, planering och reglering 155

Äktenskapshindret tas bort

105

Frågan om antalet aktualiseras

Sterilisering introduceras

107

Generösa statsbidrag

157

Befolkningskrisen

110

En interiör 1958

158

1941 års lag

113

Öppen debatt

117

Kapitel 11

Ny steriliseringslag

119

Sex och samlevnad

120

1967 års lag – mot öppna omsorger

99

Kapitel 7 Äktenskapshinder och sterilisering

Kapitel 8 1941- och 1946 års utredningar 123 1941 års utredning

124

Remissvaren

126

Lagen

128

1946 års utredning

130

Betänkandet

131

Remissvaren

132

Äntligen något positivt

133

Exkurs: Vem var Alfred Petrén?

134

Kapitel 9

156

159

Handikappklimatet på 1960-talet 160 Varför en ny lag?

161

Lagens inriktning

161

En unik volymökning

163

Landstingsförbundet klagar hos regeringen

164

Debatt i riksdagen

165

Pockettidningen R

166

Rexed inspekterar

168

Socialstyrelsen granskas

169

Kapitel 12 1985 års lag – besvikelse och framgång

171

Turbulens kring 1950

137

Direktiven

172

Den pressade situationen

137

Betänkandet

173

Skandaler

139

Remissvaren

175

Felinskrivna

141

Begränsningsdirektiv

176

De statliga skolhemmen

143

Krav på godkännanden tas bort

177

Tillsynskommittén

144

Socialstyrelsen får en handikappbyrå

178

Omsorgsberedningen

179

Propositionen och riksdagen

181

6

fr ån idiot till medborgare


Debatten utanför riksdagen

182

Kapitel 16

En ny arbetsgrupp

184

Bo borta eller hemma?

Överklaganden

185

227

En tung fråga

227

Hur gick det för dem som flyttade? 186

Debatt redan 1961

230

Lag om avveckling

En kollega klagar

231

En JO-anmälan

232

189

Kapitel 13

Oro inom FUB-rörelsen

235

1993 års lag – det stora steget 191

Debatt i Läkartidningen

236

1989 års handikapputredning

192

LSS och assistanslagen

193

Kapitel 17

Brister i LSS

194

Uppföljningar

196

Skrifter och internationella kontakter

239

Läroböcker

239

Medicinal-/Socialstyrelsens skrifter 243

Kapitel 14 Några rättsliga domäner

199

Internationella kontakter

244

Rättslig handlingsförmåga

199

Internationella skrifter

246

Rättspsykiatri

201

Kongresser och konferenser

247

Tvång och straff

203

Svenskar i utlandet

248

Körkort: ett JO-ärende

204

De två ämbetsverken

206

Exkurs: Några betydelsefulla personer

250

DEL 3: KUNSKAPER OCH INRIKTNING

Kapitel 18 209

Kapitel 15 Ideologi och principer

211

FN-deklarationer och andra

211

Föräldraföreningar

215

Normaliseringsprincipen och integrering

217

Den lilla gruppens princip

221

När utvecklingsstörda blev handikappade

223

Forskning

224

Personalen – en utsatt grupp

253

Utgångsläget

254

Brytningstiden

257

Konferenser över hela landet

259

Tvång och våld – ett ständigt problem

261

Våldets dynamik

262

Kapitel 19 Antalet – den ständiga frågan

265

Förr i tiden

265

De första inventeringarna

266

Senare inventeringar

268

Befrias från undervisning

269

En sammanvägning

270

d åt i d

7


De med hjärnskador

270

Undervisningen

321

Grad av utvecklingsstörning

271

Barnen

324

Antalet på 1950-talet

273

Tillkommande funktionshinder

326

Fanns det felplacerade?

274

Föräldrarna

327

Barnanstaltsutredningen

276

Skolplikt

328

Äntligen alla barn

277

Hur gick det för eleverna?

329

Antal vuxna

279

Skolhemmens problem

331

Ytterligare statistik

282

Internat eller externat?

332

Hjälpklasser

334

Kapitel 20 Orsaker och diagnoser

283

Tidiga uppfattningar

283

Kulturella orsaker

288

Ärftliga orsaker

290

En första kartläggning

291

Ytterligare funktionshinder

292

Några senare kartläggningar

293

Psykiatri

295

Medicinsk forskning

296

Exkurs: Några framstående personer vid denna tid 336 Kapitel 23 Särskolans första decennier

339

Förändringen

340

Externatundervisningen

341

Integrering

342

Förskolan

343

Träningsskolan

345

Yrkessärskolan

346

Kapitel 21

Var bodde eleverna?

347

Epilepsi och andra funktionshinder

Vuxenstudier

348

299

Epilepsins historik

300

Kapitel 24

Epileptikervården efter 1945

303

Arbetshem

351

Synskadade

307

Resurser

351

Hörselskadade

309

Verksamhet

354

Vanföra

309

Övergrepp

354

Cerebral pares

311

Tuberkulos

312

DEL 4: OMSORGS­ FORMERNA

313

Kapitel 22 Skolhemsepoken

315

En början med optimism och kritik 315 Uppfostran var huvuduppgiften

8

fr ån idiot till medborgare

319

Kapitel 25 Familjevård

357

En ringa verksamhet

357

Regler och avtal

359

Familjehem för barn

360

Familjehem för vuxna

361


Kapitel 26

De sju grupperna

430

Asyler och vårdhem

363

Dödligheten

433

Framväxten

364

Vetenskapliga försök

434

Vården och de vårdade

366

”Skräckvälde på Vipeholm”

438

Några interiörer

371

Vipeholm efter 1955

439

Försök med intensivvård

441

Ett specialsjukhus som gjorde gott 443

Kapitel 27 Vårdhem för barn

375

Barnen

375

Kapitel 31

Byggnationen

377

Vården

379

Regionvård – en ambitiös planering

445

Övergrepp

383

De anhöriga

385

Nerläggningen

387

Kapitel 28

Ett första förslag

445

Landstingsförbundet tar över

446

Regionala särskolor

448

Konflikt på Källshagen

448

Avslutningen

449

Vårdhem för vuxna

389

Situationen på 1960- och 1970-talen

389

Öppna omsorger

451

Dikter som berörde

400

Individen träder fram

451

Förnyelse

402

Expertstöd och avlastning i hemmet

454

Downs syndrom och cellterapi

455

Kapitel 29 Sinnessjukhus/specialsjukhus för asociala 407 Behovet av särskilda anstalter

408

Vårdarna och de vårdade

410

Landstingen tar över

411

Källshagens sjukhus

412

Kapitel 32

Sysselsättningshem och dagcentra 456 Gruppbostäder

462

Omsorgslagen en dröm i Stockholm

467

Epilog

471

Västra Mark – det enda för kvinnor 413 Salberga – det största

418

Bilagor 1: Anvisningar och cirkulär

Kapitel 30 Sinnessjukhus/specialsjukhus för svårskötta 427

476

2: Skrifter utgivna av Socialstyrelsen och andra 1968–2000 479

Sjukhuset

428

Referenser

483

Vården

430

Register

492

d åt i d

9


Förord Detta var tänkt som en kortfattad bok om hur barn och vuxna med en utvecklings­ störning hade det förr i vårt land, vilka de var och hur de behandlades. Kortfattad för att hinna läsas av föräldrar, personal och andra engagerade och för att inte bli hin­ dersamt dyr. Men det visade sig vara omöjligt! Äm­ net bredde ut sig över flera vetenskaper, i praktiken alla som har med människors livsvillkor att göra, och det var nödvändigt att gå tillbaka till antiken och medeltiden. Det blev mer än planerat. Jag har varit angelägen om att fånga den hållning som människor har intagit till personer med funktionshinder under olika tidsperioder. För att visa detta har jag ofta använt mig av citat, väl medve­ ten om att de inte alltid är representa­ tiva. I de ofta så populära läkarböckerna har jag funnit uttalanden som styrde all­ mänhetens syn på ”de sinnesslöa”. Där­ till kommer debatterna kring olika lagar, från lagar inriktade på tvång av olika slag till servicelagarna. I alla perioder finner man en blandning av goda avsikter och grova försyndelser. För att förstå dem och vad de uttrycker måste de sättas i relation till det samhälle och de värderingar som rådde. Det är inte lätt! Det kräver i grunden en kunskaps­ massa som ligger bortom min. Dessutom

är det svårt att veta vad som ansågs vara onda handlingar i gången tid utan att ge intryck av ofelbarhet i vår tid. Thorborg Rappe skrev redan 1903 i sin bok 1 : Från barbariets tider, då det inte endast var tillåtet, utan rent af en plikt för hvarje husfa­ der, att till de vilda djuren utsätta det barn, som var vanskapadt eller vanlottadt i något afseende … hafva vi lyckligtvis kommit. Thorborg Rappe om någon var medveten om nöden och misären även i sin tid. Och så har det varit i varje tidsperiod – även vår tid bär på underlåtenheter och fördomar. Benämningen på dem med begåv­ nings­handikapp har växlat över tid, kan­ ske mer än för någon annan grupp med­ borgare. Jag har i huvudsak använt den beteckning som var gällande vid den tid som beskrivningen avser. Därmed för­ stärks karaktären av respektive tidsålder. Idioti var den första samlingsbeteckning­ en men sinnesslö blev den officiella be­ nämningen ända till 1955. Den­na ersattes av psykiskt efterbliven 1955 och av psy­ kisk utvecklingsstörning 1968, numera bara utvecklingsstörning. Den beteck­ ningen an­vänder även de ideella orga­ nisationerna. Alternativt används be­gåv­ nings­handikap­pade och personer med in­tellekt­u­ella funk­tions­hinder.

1  Thorborg Rappe: Några råd och anvisningar vid sinnesslöa barns (idioters) vård, uppfostran och undervisning. Stockholm 1903.

d åt i d

11


Några föregångare till denna bok bör nämnas: Inga Blombergs Sinnesslöhet­ ens historia i korta drag som utkom 1934, Mårten Söders Anstalter för Utvecklings­ störda från 1978 som omfattar tiden fram till andra världskriget slut, amerikanen Leo Kanners Den psykiska utvecklingsstör­ ningen. Vårdens och forskningens historia 1968, Stig G Nordströms Hjälpskolan och särskolan i Sverige t o m 1921 och Anders Åmans Om den offentliga vården. En arki­ tekturhistorisk undersökning 1976. Detta är den första boken i vårt land som försöker täcka hela historiken kring utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, inklusive föräldrarnas och perso­ nalens situation. Historiken visar på en av samhället förträngd och isolerad grupp medborgare. Deras livsvillkor utgör en vä­ sentlig del av vårt kulturarv. Boken vänder sig till elever i olika ut­ bildningar, personal, anhöriga, förtroende­ valda, administratörer och andra som

12

fr ån idiot till medborgare

kommer i kontakt med personer med ut­ vecklingsstörning. Tre stiftelser, Allmänna Barnhuset, Stiftelsen Sunnerdahls handikappfond och Stiftelsen Sävstaholm har var och en med lika och stora anslag möjliggjort en betydande sänkning av priset på boken. Därigenom kan dessa kunskaper nå ett större antal engagerade. Ett antal vänner och kunskapsbär­are har hjälpt mig. Jag tackar särskilt Olov Andersson, Thomas Barrow, Lars Bolan�� der, Peter Brusén, Ann-Charlotte Carl­ berg, Kent Ericsson, Ninni Ericsson, Göran Graninger, Gottfried Grunewald, Hans Hallerfors och Sara Hansson. Thomas Olsson, Bredbyn, och Sture Ryman, Norrköping, har välvilligt ställt fotografier till mitt förfogande.

Saltsjö-Duvnäs i november 2008 Karl Grunewald


Personligt Som färdig läkare i Lund 1949 ville jag bli barnläkare och lära mig allt om barn. Men jag upptäckte snart att var det fråga om ett barn med hjärnskada var det inte mycket hjälp vi på barnkliniken kunde er­ bjuda. Vi hade en lista på anstalter som vi rekommenderade. Jag växlade över till barnpsykiatri, där jag lärde mig lyssna på föräldrar och iaktta, förstå och beskriva barnen. Det lockade mig till vidare studier i psykologi och pedagogik. Inte anade jag då vilken nytta jag skulle ha av det! När jag lämnade Lund för att introdu­ cera barn- och ungdomspsykiatri i Krist­ ianstads län hade just 1954 års lag om undervisning och vård av psykiskt efter­ blivna trätt i kraft. Jag ombads att även bli ”centralstyrelsens läkare”. Som sådan fick jag uppleva samspelet mellan politiker och administratörer och vara med om att lägga grunden för den första planeringen enligt den nya lagen. Det gav mig viktiga erfa­ renheter. Snart förstod jag hur försummad vår­ den av psykiskt efterblivna var, liksom hur isolerade både personal och föräldrar kände sig. Och inte var det bättre för de föräldrar som vårdade sitt svårt funktions­ hindrade barn hemma. Från ”min” klinik gjorde vi hembesök och såg hur övergivna de var både socialt och medicinskt. Det fanns inte en enda bok i ämnet. Jag köpte några ”textbooks” från USA, som jag läste både ivrigt och nyfiket.

1961 erbjöds jag, 40 år gammal, an­ ställning som överinspektör för sinnesslö­ vården vid Medicinalstyrelsen. Jag kände mig trygg med mina kunskaper och åsikt­ er i mitt nya arbete och mina medarbetare på den lilla enheten blev mina mentorer i administration. Tillsynen över sinnesslö­ vården hade gått på sparlåga då min företrädare varit sjuk under långa perio­ der och det var svårt att finna vikarier. En överläkare från ett av sinnessjukhusen för utvecklingsstörda vikarierade på tjänsten när jag tog över. Han introducerade mig i arbetet genom att peka på skrivbordet utan ett enda papper. ”Det här är det bästa jobb du kunde få”, sa han. Min första upptäckt var att landstingen – med något undantag – inte hade tagit 1954 års lag på allvar. Det saknades infor­ mation, anvisningar och normeringar. Jag började därför resa runt till landstingen med lagen i handen och kräva en plane­ ring för ny- och ombyggnation. I inspek­ tionsrapporter beskrev jag och mina med­ arbetare så objektivt vi kunde vad vi såg på anstalterna, utan att bortse från detal­ jer – nonchalerade av ägaren, men viktiga för den enskilde. Det var nu som jag upptäckte sam­ hällets svek mot dem utan talan och makt, och dubbelmoralen hos politiker och be­ slutsfattare. I USA, som jag beundrade så, såg jag under en längre studieresa hur lite den människa var värd som inte kun­

d åt i d

13


de hjälpa sig själv. Det var en chock för mig som ändrade mig personlighetsmäs­ sigt. Från att ha varit relativt omogen och soci­alt godtrogen, lättsam och känslosam, fick jag nya drag av allvar och bestämd­ het. Jag lärde mig att säga ifrån, höja rös­ ten och ställa krav. Jag lärde mig att ta det som är allvarligt på allvar. Allvarligt är det om barn med funk­ tionshinder inte får sina föräldrars kärlek som andra barn. Allvarligt är det när en vuxen person med begåvningshandikapp inte anses ha samma människovärde som andra. Och allvarligt är det när den kollek­ tiva solidariteten sviker. Detta att alla ser och vet, men ingen reagerar. Men jag tog säkert i för hårt många gånger. Om det skrev Ulla Tideström:3 Vara ute och cykla Jag heter Lena Har en säng att sova i Och en stol att sitta på. Jag har hört om en farbror som sitter på en byrå och är ute och cyklar i blåsväder. Han vill att allt skall normaliseras. Som om det vore normalt att sitta på en byrå. Och cykla i blåsväder.

nu tillbaka på otaliga möten med föräldrar och personal över hela landet, som gett mig förtroenden och delat mina förhopp­ ningar. Jag ser tillbaka på möten med tu­ sen och åter tusen utvecklingsstörda på mina inspektioner. Alla dessa sökande och bedjande ögon. Inte kunde jag ge så mycket, ofta bara en hand, en smekning över kinden. Men ingen har lämnats utan min tro, mitt hopp. För det är tron på alla likas värde som är avgörande för dem med utvecklings­ störning. Föräldrars tro, personalens tro och politikernas. Tron på den inneboende kraft som finns hos även den mest multi­ handikappade om hon eller han bara ges de rätta förutsättningarna. Tron på det goda hos varje människa. Det är bara den­ na tro som kan spränga ramar och rutin­ er och verklighetens låsta positioner. Det är bara lidelsen och engagemanget som kan ge livet ett innehåll, även för den svårt funktionshindrade. Tryggheten och solidariteten i min familj har burit mig genom 25 års ansvar på Socialstyrelsen.

1968 omvandlades tjänsten som överin­ spektör till medicinalråd och chef för Socialstyrelsens Byrån för omsorger om ut­­veck­lings­störda, från 1981 Byrån för handi­kappade. Under alla åren var jag även ledamot av Allmänna Barnhuset, vilket gav mig möjligheter att vidga mina insatser. 1986 gick jag i pension. Jag ser 2  Ulla Tideström: Omsorgsfullt. Författares Bokmaskin. Stockholm 1985.

14

fr ån idiot till medborgare


Karl Grunewald född 1921, är leg. läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri. Han har varit medicinalråd och chef för Social­ styrelsens byrå för funktionshindrade. Under 1960-talet var Karl Grunewald över­ inspektör för vården av utvecklingsstörda. Han avslöjade vanvård och övergrepp på anstalterna och var en av de starkast drivande krafterna bakom övergången från anstaltsvård till familjestöd, daglig verksamhet och gruppbostäder. Karl Grunewald har varit sakkunnig i en rad statliga utredningar och inom WHO. Han är fil. och med. hedersdoktor samt av regeringen utnämnd till professor. Han har publicerat ett tiotal läroböcker och juridiska handböcker om utvecklingsstörning.

Författaren Karl Grunewald, tidigare medicinalråd och chef för Socialstyrelsens byrå för funktionshindrade, var en drivande kraft i omvandlingen från anstaltsvård till social service under andra hälften av 1900-talet.

Karl Grunewald

Foto: Erja Lempinen

Från idiot till medborgare skildrar historiken kring barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning från antiken till nutid. Boken speglar betydelsen av sociala, ekonomiska och politiska attityder i samhället – en del av vårt lands kulturarv som ytterst visar hur vi ser på människovärdet. Aldrig tidigare har historiken kring människor med utvecklingsstörning blivit belyst på detta ingående och heltäckande sätt.

Från idiot till medborgare

Det är på många sätt en förfärande historia som skildras i denna bok. Människor med utvecklingsstörning har i det förflutna blivit utnyttjade, utstötta och sedda som icke mänskliga. I dag är situationen en annan: personer med utvecklingsstörning är fullvärdiga medborgare med lagstadgad rätt till goda levnadsvillkor. Ingen annan grupp i vårt samhälle har fått uppleva en så total förändring i attityder och delaktighet.

De utvecklingsstördas historia Karl Grunewald

Boken Från idiot till medborgare. De utvecklingsstördas historia kommer att bli ett värdefullt verk för alla aktiva företrädare för personer med utvecklingsstörning och för studerande och forskare inom området. Man får en samlad bild av idétraditioner som fortplantats under århundraden fram till vår tid. olov andersson, förälder och fil.mag. i handikappvetenskap, halmstad

Från idiot till medborgare

Karl Grunewalds bok är ett unikt historisk dokument, om en internationellt unik reformperiod, författad av den mest centrale aktören i denna reform. När han nu beskrivit denna period i svensk social- och handikap­politik, och satt in den i ett historiskt sammanhang, har han bidragit med ett viktigt historiskt dokument. Texten är väldokumenterad och lättillgänglig. Den bör användas som lärobok i utbildningar. För forskare och studerande ger texten nytt historiskt material. anders gustavsson, professor i pedagogik, särskilt socialpedagogik och handikapp­ forskning, stockholms universitet Denna bok ger en mycket värdefull bild av ett område av den offentliga verksamheten som präglats av stora sociala och ideologiska förändringar. Genom Grunewalds långa yrkesverksamhet inom området kan han presentera ny kunskap som kompletterar den historiska litteraturen på ett intressant och perspektiv­ givande sätt. roger qvarsell, professor vid tema kultur och samhälle, linköpings universitet Boken utgör en rik dokumentation av en viktig period i svensk social- och handikappolitik av en författare med unika kunskaper och insikter i denna process. Det mångfacetterade och heterogena materialet hålls samman och ges konsistens och systematik av de grundläggande värderingar som går som en röd tråd genom texten. mårten söder, professor i sociologi med inriktning mot handikapp, uppsala universitet


9789172056190