9789129671216

självärärett ettträsk, träsk,en enkvicksand kvicksandsom somdrar drarner nerdig, dig,som somgör gör själv dinaögon ögondyiga, dyiga,som somförlamar förlamardig, dig,som somgör gördig digdum dumoch och dina trög. trög.

Vilsenpojken,ärärhan hanen ensån sånsom somtycker tyckersynd syndom om Vilsenpojken,

Undernågra någraomvälvande omvälvandehöstveckor höstveckorrör rörsig sigSiri Sirioch ochJakob Jakob Under runti den i denlilla lillastaden, staden,runt runti sina i sinaegna egnaliv. liv.De Dekänner kännerinte inte runt varandra.Ibland Iblandmöts mötsde. de.Oftast Oftastinte. inte. varandra.

KatarinaKieri Kierioch ochPer PerNilsson, Nilsson,två tvåavavSveriges Sverigesabsolut absolut Katarina främstaungdomsboksförfattare, ungdomsboksförfattare,har hartillsammans tillsammansskrivit skrivit främsta dethär härträdet. trädet.Inkännande, Inkännande,sorgligt sorgligtoch ochoavbrutet oavbrutet I Idet fängslandeavavtvå tvåtidigare tidigareAugustprisvinnare.

Augustprisvinnare. fängslande

I DET HÄR TRÄDET I DET HÄR TRÄDET

sigsjälv? själv?Som Somtänker tänkeratt attåh, åh,varför varförärärdet detingen ingensom somvill vill sig upptäckahur hurintressant intressantoch ochspännande spännandejag jagärärinnerst innerstinne, inne, upptäcka varföräräralla allaandra andrasåsåytliga ytligaoch ochdumma dummaoch ochfalska, falska,varför varförärär varför detingen ingensom somvisar visarmig migvägen vägenhem? hem? det Vetinte. inte.Bryr Bryrmig miginte. inte.Ska Skaaldrig aldrigtänka tänkapå påhonom honomigen. igen.

Vet

KATARINA KIERI KATARINA KIERI PER NILSSON PER NILSSON

T T

agdig digi akt, i akt,besinna besinnadig, dig,kom komihåg ihåggrundregel grundregelnummer nummer ag 1A: Tyckaldrig aldrigsynd syndom omdig digsjälv. själv.

Tycka-synd-om-sig1A: Tyck Tycka-synd-om-sig-

rabén&sjögren rabén&sjögren

I det här trädet_oms.indd 1

09-04-28 16.37.24

I det haĚˆr traĚˆdet.indd 3

09-04-28 11.41.29

Andra böcker av författarna (i urval): Katarina Kieri: Ingen grekisk gud, precis Dansar Elias? Nej. Majas morsas kompis sambo Per Nilsson: Hjärtans Fröjd Ja må han le… Va? Korpens sång Anarkai Du & du & du Ett annat sätt att vara ung Sjutton Ask & Embla Solprinsen Svenne The Return of Hjärtans Fröjd Absolut Per Nilsson

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Katarina Kieri och Per Nilsson © Omslag: Lotta Kühlhorn Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2009 ISBN: 978-91-29-67121-6 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I det här trädet.indd 4

09-04-28 11.41.30

1.

– Klitoris. Allihopa på en gång. Säg klitoris. Jag räknar till tre.

Fotokatalogen luktar svett och tjejfnitter och grabbflin.

Jag låter den glida ner i ryggsäcken medan jag biter mig själv hårt i läppen. Alla andra slår ivrigt upp, lutar sig fram, sitter kvar med huvudet tätt intill någon annans huvud och bläddrar och kommenterar.

– Kolla, jag ser ju helt …

– Nä, du är fin, du är fin, du är jättefin.

– Men kolla på han. Och kolla på hon. Och kolla på dom.

Stora kolla-dagen. Fotokatalogen har kommit. Okej då, vi tar fem minuter av lektionen. Alla blir sittande i sina bänkar, kolla-kolla-kolla, men jag reser mig och går ut ur klassrummet.

– Säg klitoris, sa han. Allihopa på en gång. Jag räknar till tre. Och inte på tre, utan efter tre. Fattar ni? Okej då.

Ett …

Han hade långt hår och hästsvans och såg ut som en som försöker se ut som en rockidol. Men jag såg vad han var: en förvuxen skolpojke. En grå och blyg onanist. En 5

I det här trädet.indd 5

09-04-28 11.41.30

voyeur. En smygtittare. En som håller på med sig själv medan han ser andra hålla på.

Kanske är alla fotografer det, voyeurer. Betraktare. Men de fotografer som reser runt i skolorna och tar klassfoton måste ändå vara en särskild sort. Blyga rädda pojkar som äntligen får lov att titta på tonårstjejerna i lugn och ro. Och säga något fräckt för att få dem att skratta. Vilken härlig revansch, att ha lite makt, att kunna smeka med blicken.

Fotografen förra året ville att vi skulle säga skit. Han som var året innan dess ville att vi skulle säga pisspotta. Men han i år tar första pris med klitoris. Okej, man behöver inte vara geni för att fatta att det ska vara något med bokstaven i. Det är säkert vetenskapligt utprovat, det ingår säkert i utbildningen. Att ett ord med i får eleverna att dra upp mungiporna och kanske öppna munnen och visa sina fina vita tandreglerade tänder. Och så ett lite fräckt ord då, ett litet fnissord.

– Säg klitoris, sa han och alla killarna frustade till och sköt fram sina skrev medan tjejerna tjejfnittrade. Ett, två, tre …

Jag känner det tydligt när jag sitter hemma vid köksbordet. Årets fotokatalog luktar svett och tonårsbrunst. Och den känns klibbig och klistrig i min hand.

Jag sluter ögonen, tvekar, men så letar jag fram vår klass.

Mm. Där är de. Allihop. Vita vackra leenden. Självmedvetna unga människor. Skulle kunna vara med på teve 6

I det här trädet.indd 6

09-04-28 11.41.30

allihop. Alla utom en. Hon den lilla arga bleka snörpiga gnomen som sitter längst fram till höger.

– Vem var det?

– Vem då?

– Hon den lilla sura där längst fram. Minns du henne?

– Det var hon … du vet … du vet hon den tysta …

– Siri.

– Just det. Siri.

– Jävla märklig tjej.

– Mm. Det syns tydligt att jag är en annan sort. Att jag kommit fel.

Att jag inte hör hemma här.

Jag flög förbi och råkade störta bara. Fastnade, trasslade in mig i grenarna, och nu sitter jag här, bland de tjattrande stararna som flyger i flock, bland kråkorna som kraxar, bland hackespettarna som hackar och skrattmåsarna som skrattar och skräntrutarna som skränar. Mina breda vida vingar har fastnat i riset. Jag är också i det här trädet. Men det är fel, jag skulle varit någon annanstans. Högt ovanför. Skrattat mitt kattskratt högt ovanifrån.

– Säg klitoris. Allihopa på en gång.

Så behändigt. Att flickorna har en liten knapp som pojkarna kan pilla på så att flickorna blir glada. Höhöhö. Så praktiskt ordnat.

Men inte jag. Glöm det. Jag har ingen klitoris. Och inga blygdläppar och ingen äggledare och ingen livmoder, inte 7

I det här trädet.indd 7

09-04-28 11.41.30

ett enda av de där befruktningsorden och sexualkunskapsorden finns hos mig. Jag är en annan sort. Jag är sluten, solid. In i mig kommer ingen. Det syns så tydligt på klassfotot. Killarna med armarna i kors och framskjutna skrev.

Och tjejerna med rutinerade och välrepeterade leenden och putande bröst. Och så den lilla snörpan längst fram till höger. Hon är en annan sort som hör hemma någon annanstans.

– Inte på tre utan efter tre.

Jag har sett den filmen. Det trodde du säkert inte, att jag hade den referensen. En idiotfilm för idioter. Om två poliser, en svart och en vit. Som skämtar medan de dödar. Jag har sett den. Jag har sett alla filmer.

– Allihopa på en gång nu. Ett, två, tre.

– Klitoris!

Fotot framför mig ropar rakt in i mitt ansikte, in i mitt oskyddade ansikte. Fotot ger mig en örfil. Smack. Vi är många, vi är starka, vi är glada, se hur den fräcke fotografen fick oss att skratta och le. Smack.

Jag reser mig och hämtar en knappnål med rött huvud från anslagstavlan bredvid fönstret. Precis det vapen jag behöver nu. Gimme my voodoo stick, I’m gonna hit you with some black magic, boys and girls.

Nu ska vi se. Vem blir först, vem ska jag peta ut ögonen på först?

Ett lätt val. Hej Caroline. Sorry. Det här kommer att 8

I det här trädet.indd 8

09-04-28 11.41.30

göra ont. Men du vet varför du drabbas, eller hur? Du vet vad du gjort, du vet att jag är rättvis. Hård men rättvis.

Så. Nu är det två små hål i klassfotot. Precis på de ställen där två blå ögon glittrade för en stund sen. Säg klitoris, Caroline. Ett två tre.

9

I det här trädet.indd 9

09-04-28 11.41.30

2.

Jakob sitter och snurrar långsamt. Om stolen står i exakt rätt läge och han lyfter upp knäna högt kan han snurra ett helt varv. Inte annars, det är trångt mellan skrivbordet och sängen.

Stolen är ganska ny. Nyare än allt annat i rummet, dyrare också. Han fick den när de flyttade hit, han bad inte om att få den.

Han slutar snurra och tittar ut genom fönstret. Inga kajor idag. Han lutar sig framåt så att han ser vattentornet.

Inga kajor uppradade där heller. Om han vore extremt intresserad av var de befinner sig, skulle han gå in i köket och kolla på träden ute på gården. Han är inte extremt intresserad. Han bryr sig egentligen inte. Han kom mest bara att tänka på dem, kajorna.

John har ingen dyr stol. Han har inte ens ett skrivbord, han behöver inget. Det enda han gör i sitt rum är att ligga på sängen och samla ihop till brakare som han släpper i samma ögonblick som man öppnar dörren.

Stolen var mammas idé.

– Du ska ha något ordentligt att sitta på. Det är viktigt att sitta bra när man pluggar mycket. Önsketänkande. Hon ägnar sig en del åt det, mamma. I 10

I det här trädet.indd 10

09-04-28 11.41.30

alla fall när det gäller honom. Vad hon önskar sig av John har han ingen aning om. Kanske att han ska vädra ibland.

Om Jakob hade varit fem eller åtta eller elva hade han varit överlycklig för stolen, den skulle ha varit som en lyxig leksak. Han skulle ha höjt och sänkt, sitsen och armstöden, höjt och sänkt. Han skulle ha rullat fram och tillbaka med den. Han skulle ha suttit och snurrat hur länge som helst.

Nu är den mest … en symbol för något. För en lögn, kanske. Eller ett önsketänkande.

Han tar fart mot bordet och lyfter upp knäna. Lasse skulle ha tyckt att det var onödigt med en så dyr stol. Han tyckte att mycket var onödigt. I alla fall sådant som hade med Jakob och John och mamma att göra. Att äga en älgstudsare som aldrig användes var däremot inte onödigt.

Han snurrar långsamt ett varv, för att han inte har något bättre för sig. Tur att ingen ser honom, det måste se fruktansvärt fånigt ut. Fe-ruke-tanse-värt, som någon sa. Vem var det? Bara för några dagar sedan?

Det är tur att han inte är fem eller åtta eller elva. För då hade John varit åtta eller elva eller fjorton och haft sönder stolen. Och garantin hade säkert inte gällt. Inga garantier gällde på den tiden. Inte när John hade varit i farten.

Han kom faktiskt in i Jakobs rum och tittade på stolen när den var nyköpt.

– Jag hörde att professorn har fått ny utrustning, sa han.

Sedan gick han. In i köket, förmodligen, för att värma något gasbildande i mikron.

11

I det här trädet.indd 11

09-04-28 11.41.30

Fe-ruke-tanse-värt. Just det. Det var i den där pjäsen som någon sa det. Den där våldtäktspjäsen. Den var hemsk.

Och det var vidrigt att se den med bara killar. Det blev så.

Det var konsekvensen av att tjejerna skulle få se den med bara tjejer.

Den var hemsk. Och bra. Men allt var bortkastat. Efteråt skulle de prata med några lärare. Sitta i ring och prata.

– Jag fattar inte, sa Klas. Hon var ju inte ens sexig.

Och så blev samtalet därefter.

Kajorna. Inte för att han egentligen bryr sig, men han undrar lite var de är. På våren och sommaren brukar de sitta i de stora träden ute på gården. Lindar är det visst. De brukar fylla varenda sittplats och skräna nätterna igenom.

Vilket liv. Sitta i träd och skräna.

12

I det här trädet.indd 12

09-04-28 11.41.30

3.

Jag är inte rädd för natten. Natten är en mjuk och trygg och kolsvart vinge att krypa in under. Jag är inte rädd för natten.

Bara ibland är jag rädd att den inte ska ta slut.

Ibland vaknar jag i nattens sista timme. Vargtimmen.

Det är då. Som skräcken kommer. Och skräcken flaxar och försöker lyfta men kan inte, flaxar men är instängd, det är för trångt, väggarna har krupit närmare, taket är lägre, den flaxar och flaxar men kan inte lyfta och aldrig ska natten ta slut och aldrig ska solen och ljuset komma tillbaka. Jag svettas, jag fryser, jag vill skrika men kan inte. Till slut domnar jag bort, alltid.

Och det blir morgon, alltid.

– Sovit gott, gumman?

Så där, mamma. Natten varade länge inatt, mamma.

Jag är inte rädd för dagen. Vakendagen. Jag har en plan. Jag vet i förväg. Det är mitt sätt.

Tänker medan jag går till skolan: Jag ska gå in genom den vänstra dörren, den första. Gå till skåpet. Låsa upp. Ta ut mina engelskaböcker. Sätta mig bredvid Fatima på bänken vid fönstret, hon ska säga hej och le när hon ser mig, och jag ska slå upp min engelskabok och låtsasläsa glosorna.

13

I det här trädet.indd 13

09-04-28 11.41.30

Säga: ”Skönt att det är fredag.” Och när hon frågar vad jag ska göra till helgen så svarar jag: ”Jag ska hälsa på pappa, ja du vet, han är hemma nu, från den där resan du vet, som jag berättade om.” Lite får man ljuga. Om det behövs. Och sen ska jag säga: ”Har du tänkt på en sak? Att killar fiser hela tiden. Det måste vara nåt invändigt fel på alla killar. Ett konstruktionsfel. Det luktar ju alltid skit om alla killar, har du tänkt på det?” Då ska hon skratta lite och vi ska göra lite pruttljud och skratta lite mer. Och sen ska vi resa oss och gå till våra salar.

Så kommer det att bli. Jag planerar i förväg. Det är mitt sätt.

Bara ibland får jag be Gud om hjälp.

Jag är inte rädd för skolan. Jag är inte rädd för killarna. Jag är inte rädd för tjejerna. Jag är inte rädd för lärarna. Jag är inte rädd för någon. Jag är bara rädd för att fastna, att trassla in mig.

– Du Siri.

Vad vill han då? Kevin. Försvinn. Fall död.

– Du Siri, får jag fråga en sak?

Sänk inte blicken, sänk inte blicken, rodna inte, se honom stadigt i de flacka ögonen.

– Du Siri, minns du det där som fotografen sa när vi skulle ta klassfotot, det där konstiga ordet, kli… nånting, jag fattar inte vad det betyder. Vet du det? Vad det betyder?

Det där ordet.

Rodna inte. Stanna inte. Vänd dig om och gå.

14

I det här trädet.indd 14

09-04-28 11.41.30

Varför står jag kvar, varför står jag kvar?

– Kli… klitoris var det visst. Jag har aldrig hört talas om det. Vet du vad det är för nåt? Det låter som nån … sjukdom eller nåt. Vänta. Här kommer ju Caroline. Vi kan fråga henne. Hej Caroline, vet du vad klitoris är för nåt? Siri verkar inte veta.

– Kevin, fråga nån av dom stora pojkarna istället, dom som slutat leka i sandlådan.

Säger Caroline och ler lite elakt och är tralalala hur cool som helst.

– Men har du en sån där då, en sån där klitoris?

– Det får du aldrig veta, lille Kevingubben.

– Nä för att Miro berättade att han hade pillat på ett visst ställe och då hade du tyckt att det var väldigt skönt tydligen och …

Att fastna i det klibbiga, kletiga. Att få öronen fyllda med tjatter, tjatter, tjatter. Ständigt. Jo, det är jag rädd för.

Att trassla in mig värre och värre i grenarna, att inte kunna lyfta.

Men idag var Caroline inte i skolan. Det märktes från början. Luften var lättare att andas.

När vi väntade utanför mattesalen efter lunch hörde jag att de andra pratade om henne. Jag hörde något om en mopedolycka och sjukhuset och hälsa på och samla in. Jag tänkte att om det ska samlas in pengar till en present från klassen åt Caroline för att hon råkat ut för en olycka och hamnat på sjukhuset så ska jag lägga noll komma noll 15

I det här trädet.indd 15

09-04-28 11.41.31

kronor. Sen tänkte jag att nej, jag kommer att lägga en tjuga som alla andra. Tyvärr. Sen tänkte jag inte mer på Caroline.

Jag är inte rädd för henne. Jag är inte rädd för någon.

16

I det här trädet.indd 16

09-04-28 11.41.31