9789127144026

3-4

Äntligen kommer serien om Katitzi i nyutgåva!

Pressröster om Katitzi & Katitzi och Swing: Katarina Taikons okuvliga styrka lever vidare i Katitzi, som går sin egen väg redan på barnhemmet. Ingen av dem sänker någonsin blicken; båda lyckas använda sig av ilskan över den egna utsattheten. /UNT

Jag var själv ett av tusentals barn som älskade Katitzi­ böckerna på 70- och 80-talet. Och nyutgåvan är aptitlig och snygg, Joanna Hellgrens illustrationer förstärker dramatiken och humorn med perfekt valda detaljer. /DN

Omslag och illustrationer: Joanna Hellgren

Det finns också mycket glädje och kärlek mitt i vardags­ realismen. Och hela tiden är Katarina Taikon på de svagas sida, alldeles oavsett om de talar romani eller inte. /SvD

ISBN 978-91-27-14402-6

9 789127 144026

Katitzi omslagskorr.indd Alla sidor

2015-06-24 09:13

Katitzi2_inlaga.indd 2

2015-09-30 13:21

Hej igen!

Du håller nu i den andra delen av nyutgåvan av Katitzi­böckerna.

I de här böckerna får du möta Katitzi och hennes familj på deras färd i Sverige för att kunna försörja sig.

Om du läst de första böckerna börjar du ana vilken sorts flicka, eller tjej som det heter på romernas språk, Katitzi är. Hon vill veta och förstå allt och ställer därför alltid massor av frågor.

Ibland blir hennes familjemedlemmar riktigt trötta på henne.

Men, hon lär sig en massa och får många nya saker att tänka på hela tiden.

När du läser Katitzi kan du gärna ha en kartbok i närheten så att du kan följa hennes resa till olika delar av Sverige.

Hälsningar från Angelica (Katitzis dotter)

Katitzi2_inlaga.indd 5

2015-09-30 13:21

Katitzi2_inlaga.indd 8

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l

Inledning Året var 1941 och det var krig ute i världen. Norge och Danmark hade erövrats av den tyska nazistarmén. Katitzis familj hade kommit till Strömåker i Norrland. Träden började skifta färg och dagarna blev kortare. Pappa Taikon var rädd att han skulle bli utlämnad med sina sju barn till Tyskland, där man satte romer och judar i koncentrationsläger och dödade dem.

Katitzi och Lena var de yngsta barnen från pappa Taikons tidigare äktenskap. Katitzi hade alldeles nyligen fyllt nio år.

Det var förresten den tjugonionde juli. Familjen hade inte firat födelsedagen för det var inte brukligt i lägret.

Katitzi såg ut som ett mellanting av troll och katt. Hon hade ett hår som alltid var trassligt och nästan omöjligt att kamma ut. Hon hade en stor mun och alla retade henne för hennes långa näsa, utom pappa Taikon som ansåg den vara mycket aristokratisk (det visste inte Katitzi vad det betydde men eftersom hennes pappa sagt att hon inte skulle vara ledsen, så var det säkert någonting fint). Pappa Taikon sa också 9

Katitzi2_inlaga.indd 9

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l att Katitzi hade vackra ögon.

Katitzi hade varit borta från lägret i två år. Hon hade haft det väldigt bra under de två år hon varit hemifrån och familjen tyckte att hon hade blivit bortskämd. I början när Katitzi kom hem var hon mycket noga med att påpeka att hon minsann inte hade behövt dela säng med någon och att hon inte heller behövt äta mat ur samma skål som någon annan. Där Katitzi varit hade hon haft eget rum med egna möbler och leksaker, och vackra kläder som var specialsydda till henne. Lena, hennes syster, och de andra romska barnen trodde inte på Katitzi.

Men pappa Taikon sa att det var sant. Katitzi hade dels varit hos en förmögen familj som inte hade några egna barn och dels hade hon varit på ett barnhem.

Katitzi var ganska envis och inte särskilt rädd av sig. Hon fick stryk av sin styvmor nästan dagligen, men det verkade som om det inte bekom henne nämnvärt. Katitzi hade väldigt svårt för att lyssna utan att lägga sig i, hon tyckte att när folk pratade fel så ville hon rätta till.

Katitzis syster, som var tre år äldre, hette Lena och var en flicka som visste hur man betedde sig. Hon la sig aldrig i när vuxna talade. Hon sa heller aldrig emot när hon blev orättvist behandlad. Ibland tänkte Lena rymma när det blev för svårt, men så tänkte hon på Katitzi och stannade hemma.

10

Katitzi2_inlaga.indd 10

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l Lena var sötare än Katitzi, men tanten, flickornas styvmor, hade klippt av hennes vackra långa hår och kallade Lena för Kalle. Lena var mycket ordentlig och försökte lära ut det till Katitzi också. Katitzi slängde sina saker där hon stod, och Lena plockade upp efter henne. Lena försökte också att hålla Katitzi vaken. Ja, det var inte så att Katitzi sov på riktigt på dagarna, men hon hade den vanan att så fort något var riktigt svårt och man var elak emot henne så dagdrömde hon. Hon drömde om den tid då hon haft leksaker och fina kläder. Och Katitzi fantiserade nästan alltid om att hon var en prinsessa.

När hon satt och drömde var ögonen vidöppna och munnen på glänt. Lena tyckte att hon såg fånig ut.

Lena och Katitzi hade en bror som hette Paul och en syster som hette Rosa. Paul var snäll men missnöjd, han var sjutton år och hade svårt att finna sig i det liv familjen tvingades leva.

Att bo i tält både vinter och sommar och att se sina småsyskon fara illa gjorde Paul ursinnig, men han var maktlös. Paul arbetade i skogen tillsammans med sin pappa och när han inte gjorde det så förtennade han kopparkastruller så att de blev alldeles blanka inuti. Paul var väldigt förtjust i en flicka som serverade på ett kafé i Bjurholm. Men pappa Taikon tyckte att Paul skulle gifta sig med en romsk flicka.

Rosa var femton år och bland det vackraste man kunde se.

11

Katitzi2_inlaga.indd 11

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l Hon var snäll och mycket duktig, och så länge hon hade funnits i lägret hade Lena och Katitzi trots allt känt något som liknade trygghet. Till Rosa kunde de alltid gå med sina bekymmer.

När Rosa var hemma var flickorna aldrig smutsiga eller okammade för hon såg alltid till att de tvättade sig och höll efter dem. När deras mor dog, Katitzi var då nio månader, blev Rosa deras nya mamma. Hon lagade maten, tvättade, diskade och gjorde allt som en mamma brukar göra. Dessutom spelade hon trummor i pappa Taikons kapell. Pappa Taikon spelade fiol och Paul dragspel. Rosa dansade också för publiken, som kom till deras tivoli om kvällarna.

Men Rosa hade blivit bortgift med en kusin och, till systrarnas stora bedrövelse, rest till Sydsverige med sin nya familj.

Pappa Taikon var en ståtlig karl i femtiofemårsåldern. Han var berest och hade varit i de flesta länder, och bland romer runt om i världen var han känd som Istvan den store. I Ryssland, Amerika, England, Frankrike, Tyskland, ja, överallt var han känd som en man att lita på. Dessutom hade hans förmögenhet varit mycket stor och gjort det möjligt för honom att hjälpa dem som sökt sig till honom. Än idag talar man om Istvans fullblodshästar och hans stora tivoli. Men tivolit brann ner och förmögenheten försvann, och när kriget kom 12

Katitzi2_inlaga.indd 12

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l måste pappa Taikon gömma sig och sina barn.

Han såg barsk ut och de som inte kände pappa Taikon var rädda för honom. Men egentligen var han inte ett dugg farlig.

Det lilla tivoli han nu hade var bara en liten, liten del av det ståtliga som han en gång haft.

Pappa Taikon var olycklig. Hans nya fru kunde inte tåla hans barn från föregående äktenskap. Men han älskade henne och hade tre barn med henne. Ofta tänkte han att det nog skulle bli bättre när Katitzi och Lena blev äldre.

Tanten, som Katitzi och hennes syskon kallade pappa Taikons nya fru, var inte romni. Hon kom från ett välbärgat hem och hade haft det mycket bra. Sedan träffade hon pappa Taikon och blev kär, rymde från sitt hem och följde med lägret.

Hon blev utskämd i hela sin by och hennes syskon ville inte ha med henne att göra. Om tanten hade vetat att det liv hon skulle få leva var så annorlunda från det hon var van vid så hade hon nog struntat i den stora kärleken och stannat hemma. Nu var hon tvungen att flytta från plats till plats, och när hon sa till bypoliserna att de inte fick behandla henne på det viset, för hon var ju inte romni, så skrattade de bara åt henne och sa att hon skulle lämna pappa Taikon och ge sig iväg hem till sitt istäl­let. Allt som gick emot henne skyllde hon på pappa Taikon, men det var Katitzi och Lena som hennes ilska gick 13

Katitzi2_inlaga.indd 13

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l ut över. Tantens egna barn, som var ett, tre och fem år gamla, var hon i alla fall snäll mot. Det tyckte Katitzi och Lena var bra för de tyckte mycket om sina halvsyskon.

Lägret, som var ganska litet, bestod av tre tält och en vagn.

I vagnen bodde tanten, pappa Taikon och lillpojken Lennart.

I ett tält bodde Paul och i det andra Lena, Katitzi och deras småsystrar. Det tredje tältet användes som matrum. Tivolit var nerpackat, pappa Taikon hade inte fått tillstånd att sätta upp det. Nu skulle de arbeta i skogen istället. Ingenting var riktigt som förr. Men pappa Taikon hoppades att kriget skulle ta slut och att tyskarna skulle förlora, så att han kunde förena sig med sina bröder igen. Nu var de tvungna att dela upp sig, så att man inte skulle hitta dem så lätt, om kriget kom till Sverige.

Men nu ska vi se vad som händer med Katitzi och hennes familj i lägret.

14

Katitzi2_inlaga.indd 14

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l

Prinsen Inne i den lilla vagnen låg pappa Taikon nerbäddad i dunbolstrar med tjocka halsdukar virade kring den uppsvällda halsen. Han hade påssjuka och hög feber. Paul stod bredvid honom.

– Pappa, jag kan inte begripa varför du envisas med att vi ska vara kvar här? Kan vi inte åka ner till farbror Jorska istället? Varför måste vi vara ensamma här? Det är bara fjorton dagar sedan du högg dig med yxan i benet och nu påssjuka!

– Paul, hur många gånger har jag sagt, vi kan inte lämna den här platsen och leva ihop med mina bröder. Om kriget kommer till Sverige och vi alla är samlade på en och samma plats, så kan de utan besvär döda oss allesammans utan att någon av oss har en chans att komma undan.

– Äsch, det blir inget krig. Du är alltid så orolig. Jag tror att vi får det mycket bättre om vi åker till de andra. Jag har inte lust att jobba i skogen längre, betalningen är för dålig. Jag vill börja spela igen.

15

Katitzi2_inlaga.indd 15

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l – Sluta nu. Jag vet att vi inte tjänar några stora pengar, men nu är vi här och vi är tvungna att ta skeden i vacker hand. Det var ju otur att jag skulle bli sjuk, men du är stor nog att klara dig själv ett par dagar.

– Ja, ja, suckade Paul. Jag tar med mig Katitzi så får hon hjälpa mig att plocka undan kvistarna.

– Katitzi, Katitzi! Kom, vi ska ut i skogen! ropade Paul.

Katitzi kom springande och med henne Swing, glatt viftande på svansen. Katitzi såg för bedrövlig ut, håret hängde långt ner på ryggen, smutsigt och trassligt. Ansiktet såg ut som om det inte hade varit i beröring med vatten på länge. Kjolen, som var flera nummer för stor, hängde och slafsade långt ner på marken och blusen var hopsatt med säkerhetsnålar. Swing, Katitzis hund, en vit spets, såg inte renare ut.

– Katitzi, hur ser du ut? stönade Paul.

– Vadå, ser ut? Katitzi satte händerna i sidorna och tittade Paul rakt upp i ansiktet.

– Jag frågade hur du ser ut.

– Har du blivit blind? Ser du inte hur jag ser ut?

– Jo, det är just det. Jag ser hur du ser ut.

– Du är ju inte riktigt klok. Varför frågar du då?

– Katitzi, du får inte se ut så där. Varför har du inte kammat dig? Och varför är du så smutsig? Och varför har du säker16

Katitzi2_inlaga.indd 16

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l hetsnålar i blusen?

– Varför och varför och varför igen. Du frågar en massa saker. Tänk om jag skulle fråga dig så mycket! Jag ser ut så här för att min mamma har gift sig och åkt bort från mig. Hon har

17

Katitzi2_inlaga.indd 17

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l åkt ut i stora världen och lämnat mig och då ser jag ut så här, sa Katitzi och snorade.

– Stopp och belägg! För det första så är Rosa inte din mamma och för det andra så ska väl du som är nio år kunna tvätta av dig den värsta lorten själv. Det finns vatten, sa Paul.

– Då tycker jag att du ska använda det. För du ser inte särskilt ren ut om halsen. Så det så. Och har du tittat bakom öronen kanske? Bara för att du är stor så ska du inte vara så mallig. Ska jag hämta en spegel? Katitzi satte näsan i vädret.

Paul blev förvirrad. Han tänkte på sin flicka på kaféet och tog sig på halsen. Var det sant? Var han smutsig om halsen och bakom öronen? Tänk om hans flicka hade sett det. Högt sa han: – Katitzi, vet du vad vi gör?

– Ja, vi struntar i att tvätta oss. Du gnäller inte på mig och jag bryr mig inte om din hals, och öronen får du ha för dig själv också.

– Nej du. Vi går och badar efter att vi jobbat i skogen, för du följer väl med mig? sa Paul.

– Till skogen ja. Men bada, det vet jag inte.

– Jag förstår inte riktigt vart platsen har tagit vägen, sa Paul.

– Tagit vägen? Den kan väl inte ha tagit vägen någonstans.

18

Katitzi2_inlaga.indd 18

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l Tror du att platser flyttar på sig? Och springer omkring lite hur som helst?

– Katitzi!

– Ja? – Vill du göra mig en tjänst? sa Paul trött.

– Vad då, tjänst?

– Var tyst. Bara det, var tyst.

– Jag skulle ju göra dig en tjänst? Katitzi såg förvirrad ut.

– Ja just det, gör mig den tjänsten. Var tyst!

– Paul.

– Mmmm.

– Du är dum.

– Ja, ja. Vet du vad vi gör? Du sätter dig här och vilar, så går jag och letar efter platsen som vi ska fälla träden på.

– Du menar platsen som har tagit vägen någonstans, sa Katitzi.

– Precis. Hej då, och ställ inte till med något.

– Vad då ställ till?

Paul lyssnade inte, han hade gett upp och gick för att leta.

Katitzi satte sig ner på en sten. Solens strålar gassade i bergsskrevan. Ett litet tag kunde hon sitta och drömma.

Katitzi hörde hästhovar klappra och hon tittade upp. På en vit häst satt en ung man med guldgult hår. Han hade en blå 19

Katitzi2_inlaga.indd 19

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l sammetsdräkt och var det vackraste Katitzi hade sett.

– Goddag min vackra flicka, vem är du? Och varifrån kommer du? Tankarna for snabbt. Katitzi tänkte att det nog inte är värt att jag säger att jag kommer från ett läger och att jag är rom. För då kanske han rider sin väg. Han är ju prins, och prinsar pratar nog inte med romer, så istället svarade hon: – Bestämt är jag en prinsessa som har blivit bortrövad. Och nu har de hemska rövarna satt ut mig i skogen för att jag ska svälta ihjäl. O, dyre prins, rädda mig, sa Katitzi.

– Katitzi! Katitzi! Jag har hittat platsen. Kom! Katitzi vaknade med ett ryck. Där fanns ingen prins.

– Katitzi, kom hit med sågen! ropade Paul.

Sågen, vart hade sågen tagit vägen? Katitzi letade, den hade ju legat precis bredvid henne, kanske hade den glidit ner i skrevan där? Och där låg den. Men det var svårt att ta sig ner.

– Katitzi, skynda dig och kom hit någon gång! Paul hade blivit otålig. Katitzi hoppade ner i skrevan och böjde sig ner för att ta upp sågen. Då stelnade hon till. Hon öppnade munnen för att skrika, men inte ett ljud kom över hennes läppar.

Skräcken hade förlamat henne.

20

Katitzi2_inlaga.indd 20

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l

Ormgropen Paul gick otåligt av och an. Varför kommer inte ungen? Nu sitter hon förstås och drömmer igen. Han ropade ett par gånger till, men förstod att det var meningslöst. Till slut gick han för att hämta henne.

När Paul kom fram till stenen där han lämnat Katitzi syntes hon inte till. Paul muttrade för sig själv: – Nu går hela dagen och ingenting blir gjort, vart har hon tagit vägen?

Paul gick runt och letade och när han tittade ner i skrevan fick han syn på Katitzi. Hon stod som förstenad. Under smutsen hade ansiktet bleknat och ögonen var vidöppna av skräck.

Runt hennes fötter slingrade sig ormar, hela botten på skrevan var fylld av krälande ormar.

Jag får inte gripas av panik, tänkte Paul. Han la sig platt på magen och sträckte händerna ner i skrevan. Hela tiden upprepade han för sig själv: – Jag får inte gripas av panik.

21

Katitzi2_inlaga.indd 21

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l Han lyckades få tag i Katitzis kalufs och mycket försiktigt började han hiva henne upp efter skrevkanten. Katitzi gav inte ett ljud ifrån sig. Paul fick upp henne och satte ner henne på stenen: – Katitzi, tala till mig.

Varför var du där nere?

Vad hade du där att göra?

Katitzi, tala!

Paul ruskade om den chockade Katitzi ordentligt.

– Låt bli med det där. Ska du slåss, va?

– Lilla Katitzi. Vad gjorde du nere i ormgropen?

– Tror du att jag såg att det var ormar där? Sågen hade åkt ner och du skulle väl ha sågen, eller skulle du inte det? Men var kom alla ormarna ifrån? Och bits inte ormar? Jag trodde att 22

Katitzi2_inlaga.indd 22

2015-09-30 13:21

k Katitzi i ormgropen l de skulle bita ihjäl mig. Jag blev så rädd. Jag ville skrika men jag kunde inte.

Paul såg fundersam ut och ruskade på huvudet: – Jag förstår inte det här. Du måste vara född under en lycklig stjärna. Men det var ett omen.

– Ormen heter det, inte omen.

– Nej, Katitzi, det heter omen. Men du kanske inte har hört det förut. Jag menar inte ormar, jag tror att det var ett varsel om att vi ska ge oss härifrån.

– Du är inte riktigt klok. Vet du vad, Paul? Det var en prins här och han hade blåa kläder och en vit häst och just när jag höll på att prata med honom så ropade du och då red han sin väg.

– Jo, jo, jag förstår allting. Häst, vit förstås, och prins. Blåa kläder, de var av sammet, eller hur?

– Javisst var de av sammet. Har du också sett honom?

– Du är stollig du. Men nu struntar vi i det här och går hem, för det här var ett dåligt omen, sa Paul.

Katitzi muttrade för sig själv: – Omen och omen, vad bryr jag mig om omen, jag är född under en lycklig stjärna. Men vart tog prinsen vägen?

23

Katitzi2_inlaga.indd 23

2015-09-30 13:21

3-4

Äntligen kommer serien om Katitzi i nyutgåva!

Pressröster om Katitzi & Katitzi och Swing: Katarina Taikons okuvliga styrka lever vidare i Katitzi, som går sin egen väg redan på barnhemmet. Ingen av dem sänker någonsin blicken; båda lyckas använda sig av ilskan över den egna utsattheten. /UNT

Jag var själv ett av tusentals barn som älskade Katitzi­ böckerna på 70- och 80-talet. Och nyutgåvan är aptitlig och snygg, Joanna Hellgrens illustrationer förstärker dramatiken och humorn med perfekt valda detaljer. /DN

Omslag och illustrationer: Joanna Hellgren

Det finns också mycket glädje och kärlek mitt i vardags­ realismen. Och hela tiden är Katarina Taikon på de svagas sida, alldeles oavsett om de talar romani eller inte. /SvD

ISBN 978-91-27-14402-6

9 789127 144026

Katitzi omslagskorr.indd Alla sidor

2015-06-24 09:13