Den första sanningen illustreras genom en smärtsam fråga. Skulle du sakna den du älskade mindre om han eller hon hade dött på något annat sätt? Det självklara svaret är nej. Den andra sanningen skiftar fokus genom frågan: ”Vad lämnades känslomässigt ofullständigt för dig som ett resultat av dödsfallet?” Tidigare talade vi om att termerna ilska och förnekande inte är användbara ord för sörjande. Avslut är ett annat tvetydigt ord som inte är till någon hjälp. Efter domstolsutslag rusar journalister fram med kameror och mikrofoner i högsta hugg framför de sörjandes ansikten. De frågar om domstolens beslut lett fram till ett ”avslut”. Svaret är alltid nej. Rättegångar kan hjälpa till att tjäna rättvisan, men när rättsprocessen är över står den sörjande ändå kvar med det som är känslomässigt obearbetat. I bästa fall leder rättegången till ett avslut på rättsfallet, men rättsprocesser kan aldrig hjälpa den sörjande att bli känslomässigt fullständig i sin relation. Vi har sett exempel på hur människor utgått från orsaken till dödsfallet när de format sin livsuppgift. Vi anser inte att det ligger något fel i det. Alla inom samhället drar fördel av en ökad medvetenhet och översyn av lagar, sjukvård etc. Våra liv har berikats mycket av de otroliga kraftinsatser som dessa samhällsförbättrare utfört. Det tråkiga är att de flesta av dem förblir känslomässigt ofullständiga i sin relation till den som har dött. Deras enorma energianvändning distraherar dem hela tiden från deras grundproblem – den egna obearbetade sorgen. Några av er kommer att ha anledning att inleda civil- eller brottmål på grund av medicinsk felbehandling eller på grund av hur den ni älskade dog. Vi uppmanar er att genomföra sorgbearbetningen först. Fullbordan kommer att göra dig till en bättre förkämpe. Du kommer att ha mer energi. Men viktigast av allt: du kommer inte att agera utifrån den felaktiga föreställningen att rättsprocessen eller domen kommer att läka ditt brustna hjärta.
ordet som börjar på ”s” Ett ofta missbrukat ord i samband med sorg är skuldkänslor. Vid institutet brukar vi kalla det för ”S-ordet”. Vi introducerar nästan aldrig begreppet för sörjande eftersom det sällan är det rätta ordet. 15