Ett handlingsprogram för känslomässig läkning vid dödsfall, separationer och andra förluster ”Tiden läker alla sår.” ”Var stark för barnens skull.” ”Livet går vidare.” Klyschorna kring sörjandet är många, men inte verksamma. Så hur gör man då, när den man älskar gått bort eller försvunnit in i en annans famn? Utifrån sina egna och andras erfarenheter belyser författarna vad sorg är och hur det är möjligt att bearbeta sin sorg för att återfå sin ursprungliga energi och livslust. Boken Sorgbearbetning ger sörjande tillgång till ett väl beprövat handlingsprogram, med övningar för att läka sorgen och smärtan efter förlusten. Principerna som beskrivs i boken kan förändra livet för alla som vill återfå sin ursprungliga livskraft.

John W James och Russell Friedman har arbetat med sörjande i mer än 30 års tid. De har även arbetat som konsulter åt tusentals fackmän på området och erbjuder seminarier och certifieringskurser över hela USA och Kanada.

ISBN 91-974796-0-8

www.sorg.se

Sorgbearbetning Ett handlingsprogram för känslomässig läkning vid dödsfall, separationer och andra förluster

John W James & Russell Friedman Översättning Anders Magnusson

John W James & Russell Friedman

Denna bok erbjuder en mycket användbar och praktiskt metod för att genomföra ett sorgearbete. Jag hänvisar regelbundet till den i min undervisning och rekommenderar den varmt som ett redskap både för privatpersoner och för professionella som i sin yrkesroll möter sörjande. – Katarina Mannheimer, lektor vid Socialhögskolan, Stockholms Universitet

Sorgbearbetning

Sorgbearbetning

svenska institutet för sorgbearbetning

Sorgbearbetning Ett handlingsprogram för känslomässig läkning vid dödsfall, separationer och andra förluster

John W James & Russell Friedman Översättning Anders Magnusson

svenska institutet för sorgbearbetning www.sorg.se

Originalets titel: The Grief Recovery Handbook Översättning: Anders Magnusson © 2003–2010 Svenska Institutet för Sorgbearbetning Förlag: Svenska Institutet för Sorgbearbetning Omslag & grafisk form: Design by North Tryck: Göteborgstryckeriet i Mölndal, Sverige 2010 Första upplagan, femte tryckningen 18:e-23:e tusendet ISBN 91-974796-0-8

Copyright © 2003–2010 Svenska Institutet för Sorgbearbetning. Omfattar alla rättigheter. Ingen del av denna publikation får enligt lagen om upphovsrätt användas, kopieras eller på annat sätt reproduceras utan skriftligt tillstånd från Svenska Institutet för Sorgbearbetning, bortsett från mindre citat som del i granskande artiklar och recensioner.

Till sonen jag aldrig fick lära känna. – John W James Till min mor, du var min idol. – Russell Friedman Och till alla er som bearbetar er sorg och era förluster.

Innehåll Inledning

DEL 1: SE PROBLEMET Hur du använder boken 1 Sorg: En försummad och missförstådd process Sorg och bearbetning Öppen inställning till sorg Sorgbearbetning: Hur fungerar det?

xv 1 1 3 6 7 7

2 Förstå problemet Förvirring kring faser Hur är det med ilska? Vanliga reaktioner Komma över eller bli fullständig När är det dags att påbörja läkningsprocessen? Självmord, mord, aids och andra tragiska omständigheter Ordet som börjar på ”S” Överlevande: Ännu ett missvisande ord Det är inget fel på dig

9 9 10 11 12 13 14 15 16 17

3 Vi är dåligt förberedda på att hantera våra förluster Vi lär oss hur vi ska skaffa saker, men vi vet inte vad vi ska göra när vi blir av med dem Det vi lär oss om sorg är felaktigt Delta i din egen läkning Förlust av tillit Övning ger färdighet

19

4 Andra är dåligt förberedda på att hjälpa oss att hantera våra förluster De vet inte vad de ska säga De är rädda för våra känslor De försöker byta samtalsämne De intellektualiserar De lyssnar inte på oss De vill inte tala om döden

33 33 34 35 36 37 38

20 21 29 30 31

Förvirring orsakad av fackmän De vill att vi ska behålla vår tro

40 41

5 Oscarsstatyett i kategorin ”Sorgbearbetning” Helgonförklarad eller svartmålad? Vi vill ha andras gillande ”Jag mår bra” är ofta en lögn Vi förlorar mängder med energi Vi förlorar vår livsglädje

45 46 46 48 48 49

DEL 2: FÖRBEREDA SIG PÅ FÖRÄNDRING: PÅBÖRJA BEARBETNINGEN

53

6 Ditt första val: Välja att bearbeta sorgen Vem är ansvarig? Ditt andra val: Partnerskap eller ensamarbete Hitta en partner

55 56 59 60

7 Dra upp riktlinjerna Första partnermötet Löften att avge Första hemuppgiften Sammanfattande tankar och påminnelser Andra partnermötet

61 61 62 63 65 66

8 Identifiera tillfälliga energifrigörare Tillfällig lättnad fungerar inte Identifiera dina tillfälligt energifrigörande beteenden Andra hemuppgiften Tredje partnermötet

69 71 72 73 74

9 Förlustdiagrammet Jämför och förringa Exempel på förlustdiagram Vad ska man ta med i förlustdiagrammet? Tredje hemuppgiften: Förbered ditt förlustdiagram Lära av förlustdiagrammet Fjärde partnermötet

75 75 76 85 86 89 90

DEL 3: FINNA LÖSNINGEN

95

10 Vad är ofullständighet? Hur man identifierar det som är ofullständigt Välj en förlust att bearbeta

97 99 100

11 Presentation av relationsdiagrammet Relationsdiagrammet skiljer sig från förlustdiagrammet Att fullborda är inte att glömma Ditt ansvar: Sanningsenliga minnesbilder Sanningen är nyckeln till läkning Långvariga sjukdomar slutar också med ouppklarade angelägenheter Relationsdiagrammet Fjärde hemuppgiften: Gör ditt relationsdiagram Femte partnermötet

103 103 104 105 105 106 108 115 118

12 Nästan framme: Omvandla relationsdiagrammet till läkande faktorer Ursäkter Förlåtelser Viktiga känslomässiga yttranden Femte hemuppgiften: Sammanställning Sjätte partnermötet Förflytta sig från upptäckt till fullbordan Sista hemuppgiften: Sorgbearbetningens Fullbordansbrev Sista partnermötet: Att läsa upp ditt brev Vad innebär fullbordan? Hur gör man med nya upptäckter? Berättelsen om Cole och fönsterrutan

121 121 123 125 126 127 128 129 133 137 139

13 Vad händer nu? Efterarbete Ett sista ord på vägen

143 143 147

Tack

149

Svenska Institutet för Sorgbearbetning

153

del 1: se problemet Eftersom du läser den här boken är sannolikheten stor att ditt hjärta är brustet. Det kan ha orsakats av ett dödsfall som inträffade nyligen eller längre tillbaks i tiden. Det kan ha orsakats av en skilsmässa eller av att ett kärleksförhållande har tagit slut. Det kan ha orsakats av vilken som helst av de mer än fyrtio andra förluster som en person kan drabbas av under sitt liv. Det kan även ha orsakats av en medvetenhet om att ditt liv inte är så lyckligt och tillfredsställande som du skulle vilja att det var. Oavsett anledningen till att ditt hjärta är brustet mår du antagligen inte bra. Vi kommer inte att berätta för dig hur du mår. Det vet du redan själv. Vi kommer inte heller att säga att vi vet hur du mår, för det gör vi inte. Det gör inte någon annan heller. I bästa fall kommer vi ihåg hur det kändes när vi drabbades av våra egna förluster.

Trots att du redan har varit med om en del smärtsamma förändringar i ditt liv, kommer vi att tala om för dig vilka handlingar du behöver genomföra för att återfå din känsla av välbefinnande.

hur du använder boken Hoppa inte över några avsnitt i din läsning av denna bok. Skillnaden mellan de som blir av med sin känslomässiga smärta och de som inte blir det, ligger i vilka handlingar de genomför. De som förlöser sin sorg följer en i förväg utarbetad plan. Vi vill att även du följer denna plan så att du också blir framgångsrik i din sorgbearbetning. 1

Denna bok är skriven för att du ska få den information du behöver för att läka din sorg. Den har mycket att erbjuda alla som verkligen vill må bättre. Den kommer att hjälpa dig att välja bearbetning och läkning istället för isolering och avståndstaganden. Om du använder dig av boken, mening för mening, kommer den att öka din läkningstakt tiofalt. Löpande i texten finns förslag, noteringar och instruktioner. Var snäll och ta inga genvägar. De kan oavsiktligt leda dig rakt tillbaka till de gamla föreställningar om sorg och sorgbearbetning som inte fungerar. Håll fast vid detta program och vid din egen läkning.

varning ! Denna bok är inte avsedd som en lärarhandledning. Vi vill därför uppmana dig att avstå från lockelsen att tro att du är redo att hjälpa andra bara för att du har läst eller genomfört de övningar som beskrivs i boken. Vi erbjuder särskilda certifieringskurser för det syftet. Längst bak i boken finner du adress och telefonnummer till Svenska Institutet för Sorgbearbetning. De är vår samarbetspartner i Sverige och de erbjuder både sorgbearbetnings- och certifieringskurser.

2

1

Sorg: En försummad och missförstådd process

Sorg är den normala och naturliga reaktionen på en förlust av något slag. Därför är också de känslor du känner normala och naturliga. Problemet är att vi alla har socialiserats till att tro att dessa känslor är onormala och onaturliga. Utöver att vara normalt och naturligt är sorg även den klart starkaste av våra känslor. Samtidigt är den också vår mest försummade och missförstådda upplevelse, både av sörjande och av dess omgivning. Sorg är de motstridiga känslor som orsakas av en förändring eller ett slut på ett välkänt livsmönster. Vad menar vi med motstridiga känslor? Låt oss illustrera det med hjälp av ett exempel. När någon du älskar dör efter en längre tids sjukdom känner du kanske en viss lättnad över att den drabbades lidande är över. Det är en positiv känsla, även om den förknippas med någons död. Samtidigt inser du kanske att du inte längre kan se eller röra vid personen. Detta kan upplevas som väldigt smärtsamt för dig. Dessa motstridiga känslor, lättnad och smärta, är helt normala i samband med ett dödsfall. Hur är det med skilsmässor? Finns det motstridiga känslor då också? Svaret är ja. Du kan uppleva en genuin känsla av frihet över att konflikten har fått ett slut. Det är en positiv känsla. Samtidigt kanske du är rädd att du aldrig ska träffa någon som du är lika attraherad av eller som du känner dig lika trygg med. Dessa motstridiga känslor, frihet och rädsla, är också naturliga reaktioner på en förlust. Alla relationer har sidor av förtrolighet, oavsett om det är en kärleks-, vänskaps-, familje- eller yrkesrelation. Men vilka andra förluster kan orsaka 3

liknande motstridiga känslor? Dödsfall och skilsmässor är uppenbara förluster, men många andra upplevelser av förlust har fastställts. Bland dessa finner vi: Husdjur som dör Flytta Börja skolan F.d. partner som dör Giftermål Ta studenten Sluta med ett missbruk eller ett beroende Större förändring av hälsotillståndet Pensionering Ekonomiska förändringar (positiva eller negativa) Semesterledighet Juridiska svårigheter Barn som flyttar hemifrån Ofta ses inte dessa vanliga förändringar av livssituationen som förluster att sörja. Sanningen är dock att vi sörjer alla förändringar av förhållanden som vi tycker är betydelsefulla – förhållanden som därigenom också blir känslomässiga.

Även om de största förlusterna i ditt liv inte har orsakats av dödsfall så riktar sig denna bok till dig.

Efter att ha arbetat med sörjande i mer än tjugofem år har vi även fastställt flera andra förluster. Dessa inkluderar bland annat förlust av tillit, förlust av trygghet och förlust av kontroll över den egna kroppen (fysiska eller sexuella övergrepp). Samhället ser i allmänhet inte på dessa förluster som sorger som behöver bearbetas. Händelser som leder till att man förlorar delar av sin tillit drabbas vi nästan alla av och detta kan få livslånga negativa effekter. Du kanske har varit med om att ha förlorat tilliten till en förälder, till Gud eller 4

till någon annan. Är då förlust av tillit verkligen en sorg? Svaret på den frågan är ja. Att bearbeta sorgen som en förlust av tillit orsakar innebär också samma sorts problem. Sorg är normalt och naturligt, men vi har inte förberetts tillräckligt för att hantera den. Sorg handlar om brustna hjärtan, inte om trasiga hjärnor. Alla försök att läka hjärtat med hjälp av huvudet misslyckas eftersom huvudet är fel verktyg för uppgiften. Det är som att försöka måla med en hammare – det blir bara en enda stor röra av det. Nästan alla intellektuella kommentarer föregås av frasen ”var inte ledsen”. När Johns son dog år 1977 sa en välmenande vän till honom: ”Var inte ledsen, du kommer att kunna få fler barn.” Kommentaren att John hade den fysiska kapaciteten att få fler barn var intellektuellt korrekt, men i sammanhanget helt irrelevant. Den var också oavsiktligt kränkande, eftersom den förringade hans naturliga och normala känslor. John mådde dåligt. Han var förtvivlad. När Russell och hans första fru skiljde sig var han förkrossad. En vän sa: ”Var inte ledsen, det kommer att gå bättre nästa gång.” De flesta kommentarer sörjande får höra efter en förlust är intellektuellt sett korrekta, men känslomässigt ovidkommande. Som ett direkt resultat av dessa motstridigheter känner sig den sörjande ofta konfunderad och frustrerad. Känslor som leder till känslomässig isolering. Eftersom de flesta av oss har blivit socialiserade till att försöka lösa alla våra problem med hjälp av vårt intellekt förblir oförlöst sorg ett gigantiskt problem. Samhällets fokus på det intellektuella har till och med lett till akademiska artiklar där kön ses som en särskild faktor att ta hänsyn till i samband med sorg. Vi tillstår att män och kvinnor socialiseras olika, men vår erfarenhet visar att män och kvinnor är på liknande sätt begränsade i att hantera sorgliga, smärtsamma och negativa känslor. Känslor saknar kön. Det finns inget som heter flickledsen eller pojkledsen, flickglad eller pojkglad. Vi säger inte att intellektet är helt värdelöst när det gäller bearbetning av sorg. I rättvisans namn läser du faktiskt nu en bok, vilket är en intellektuell aktivitet. Boken kommer att hjälpa dig att förstå en del koncept och genomföra vissa handlingar, så helt klart ingår det en viss grad av intellekt i sorgbearbetning.

5

sorg och bearbetning För många som läser denna boks titel är det första gången som de ser termerna sorg och bearbetning stå tillsammans. Religiösa och andliga ledare har under århundraden påpekat att vi ska se våra förluster som tillfällen till personligt växande. Trots detta har processen att genomleva intensiv känslomässig smärta blivit så misstolkad att de flesta av oss idag inte vet hur vi ska hantera våra förluster. Vad menar vi med bearbetning? Bearbetning innebär att må bättre. Bearbetning innebär att ta kontroll över effekterna av vad du varit med om istället för att låta vad du varit med om ta kontroll över dig och din lycka. Bearbetning innebär att finna en ny mening att leva, utan att vara rädd för att bli sårad igen. Bearbetning innebär att ha tillgång till sina glada minnen, utan att de störs av ånger och samvetskval. Bearbetning innebär att du tillåter dig att vara ledsen och prata om dina känslor, oavsett hur de runtomkring dig reagerar. Bearbetning innebär att kunna förlåta andra när de säger saker som beror på deras bristande kunskap om sorg. Bearbetning innebär att du en dag inser att det är normalt och hälsosamt att prata om de förluster du upplevt. Men viktigast av allt, bearbetning innebär att du får tillgång till de verktyg som du skulle ha fått redan som barn. Dessa färdigheter tillåter oss att möta våra förluster direkt. De flesta av oss är medvetna om att det inte finns några garantier för att de vi älskar ska vara i livet när vi kommer hem. De som har gått igenom en skilsmässa vet att det inte finns några garantier för att vår partner fortfarande älskar oss när vi kommer hem. Sorgbearbetningens verktyg läker ditt hjärta om det blir brustet, vilket i sin tur gör att du kan delta i alla dina relationer till hundra procent. Tillsammans med den kunskap och frihet som sorgbearbetningen ger kommer även förmånen av att få älska så fullständigt som möjligt. Det är helt klart inte en enkel sak att läka sorgen efter en betydande känslomässig förlust. För att genomföra de övningar som leder fram till ett läkande av sorgen krävs det att du ger av din uppmärksamhet, att du har ett öppet sinnelag, är villig och visar prov på mod.

6

öppen inställning till sorg Vi har alla hört uttrycket: ”Det enda som är säkert i livet är att vi alla kommer att dö.” Ni som läser denna bok vet att ännu en säker sak behöver läggas till: förluster. Vi drabbas alla av förluster under våra liv. Trots de snarlika reaktionerna på förluster vet de flesta väldigt lite om hur man bearbetar sorgen. Det vi vet om sörjande är att de alltid vill må bra igen. De har en öppen inställning och söker hjälp från alla möjliga håll. Sörjande deltar i stödgrupper, läser broschyrer och köper böcker. Efter att ha gjort allt detta står de fortfarande inför det faktum att hela vårt samhälle är dåligt utrustat för att leda sorgeprocessen fram till ett lyckat slut. Smärtan av obearbetad sorg ansamlas och lagras över tiden. Oavsett om förlusten beror på ett dödsfall, en separation eller någon annan förlust, så kan en ofullständig bearbetning av förlusten ha en livslång negativ inverkan på vår förmåga att känna lycka.

sorgbearbetning: hur fungerar det? Läkning av sorgen uppnås genom att den sörjande fattar en rad små och korrekta beslut.

Tyvärr har de flesta av oss inte fått den information vi behöver för att kunna fatta de korrekta besluten. Denna bok har antagit utmaningen att omskola alla de som har en genuin önskan att finna och bearbeta den känslomässiga smärta som våra förluster orsakar. Vi vet att de principer som diskuteras i den här boken fungerar. De fungerar för dem som har varit med om ett dödsfall, en separation eller någon annan förlust. När någon man älskar dör kan det väcka en känsla av att sträcka sig efter någon som alltid har funnits där, bara för att upptäcka att personen inte längre finns där när vi behöver henne eller honom ännu en gång. Några av er som läser denna bok gör det för att få hjälp med en problematisk relation till någon som har dött. Vi skulle kunna kalla detta för en relation med ”en inte helt älskad person”. Det kan kännas som 7

att sträcka sig efter någon som aldrig har funnits där och som fortfarande inte finns där. Detta gäller även om du behöver bearbeta relationen med en levande person som du haft en problematisk relation med. Det är nästan alltid sant att förluster som orsakas av skilsmässor hamnar i kategorin ”en inte helt älskad person”. Även om skilsmässor löser upp de äktenskapliga, sexuella och sociala banden så upphör inte de känslomässiga banden med skilsmässan. Utan framgångsrik sorgbearbetning är det vanligt att de som skiljt sig – både män och kvinnor – återupprepar sina misstag i senare relationer.

ett obearbetat förflutet kan avgöra din framtid Vi har inga moraliska, juridiska, religiösa eller sociala åsikter när det gäller skilsmässor. Vi tror bara att alla som är inblandade i en skilsmässa sörjer, inklusive parets barn, föräldrar, syskon och vänner. Denna inställning gör det lätt för oss. Vi vet alltid att det primära problemet är obearbetad sorg. Skilsmässor och spruckna kärleksrelationer orsakar sorg. Detta kan begränsa livet och få livslånga negativa effekter på kommande relationer. Obearbetad sorg över en tidigare partner leder till att vi fattar beslut grundade på rädsla. Vi blir extremt vaksamma för att skydda oss själva mot ytterligare känslomässig smärta. Tråkigt nog begränsar denna överdrivna försiktighet vår förmåga att vara öppna, tillitsfulla och kärleksfulla, vilket gör att även nästa relation döms att misslyckas. Vi hoppas att du inser betydelsen av att gå tillbaka och fullborda tidigare relationer för att öka sannolikheten att den nuvarande relationen blir lycklig. För dig som fortfarande känner dig ensam och isolerad hoppas vi att denna bok ger dig modet att bearbeta tidigare relationer, så att du vågar dig ut i världen för att söka en ny och hälsosam kärleksrelation.

8

2

Förstå problemet

Sorg är komplicerat nog utan att man försvårar det ytterligare. Dessvärre kan många andra faktorer förvärra vår reaktion på förlusterna och hindra vår läkning. Detta kapitel kommer att göra dig uppmärksam på några av de fallgropar som kan fördröja eller förhindra din bearbetning.

förvirring kring faser Många människor känner till det banbrytande arbete som Dr Elisabeth Kübler-Ross genomfört. Hon fastställde fem känslomässiga faser som en person normalt genomgår efter att ha diagnostiserats som döende i en allvarlig sjukdom. Faserna hon fastställde är förnekelse, ilska, köpslående, depression och accepterande. Ett resultat av Dr Kübler-Ross arbete är att många människor idag tenderar att tillämpa konceptet med faser även på andra förluster. Sorgen som följer på någons död, på skilsmässor och andra förluster ska dock inte betraktas utifrån olika faser. De känslor som en förlust orsakar är till sin natur och till sin intensitet helt beroende av individens personlighet och det unika i relationen. Dr Kübler-Ross arbete bidrog till en ökad medvetenhet kring döendeprocessen, men tyvärr ledde detta samtidigt till vissa indirekta skador. Många människor, både fackmän och andra, har försökt att tillämpa hennes faser på de känslor som följer på en förlust. I brist på annan information har hennes arbete ofta misstolkats, bland annat på så sätt att förnekelse är en fas man även går igenom efter att ha varit med om ett dödsfall eller en separation. 9

Under alla de år som vi arbetat med sörjande har vi inte träffat en enda människa som har varit i förnekande av att de har drabbats av en förlust. Det allra första de säger till oss är: ”Min mamma dog”, ”min hund dog” eller ”min fru lämnade mig”. Dessa uttalanden visar inga som helst tecken på förnekande av att de drabbats av en förlust. Eftersom du läser den här boken är inte heller du i förnekande av att du har drabbats av en förlust.

hur är det med ilska? Mycket av den litteratur som finns om sorg innehåller påståenden om att ilska alltid är en faktor att ta hänsyn till vid förluster. Vi respekterar denna åsikt, men vi är av en annan uppfattning. Ilska förknippas ibland med omständigheterna kring en förlust och är ofta en faktor i våra komplicerade relationer med ”en inte helt älskad person”. Ändå är antagandet om ilska både felaktigt och farligt. Ett dödsfall medför ofta ingen ilska alls. En kort berättelse illustrerar vår poäng. ”Min 92-åriga mormor som jag hade en underbar relation med blev sjuk och dog. Lyckligtvis gick det fort så hon led inte speciellt mycket. Det är jag väldigt glad för. Jag hade precis tillbringat en del tid med henne och talat om för henne hur mycket hon betydde för mig. Det är jag tacksam för. Begravningsceremonin porträtterade henne på ett bra sätt. Många människor kom fram och talade med mig om henne. Det tyckte jag mycket om. Vid begravningen påminde en hjälpsam vän mig om att ta farväl. Det gjorde jag, vilket kändes skönt. Jag är inte arg.” Detta är en sann berättelse. Om berättelsen hade varit annorlunda skulle den ha väckt andra känslor. Om barnbarnet inte hade fått tillfälle att tala med sin mormor innan hon dog, skulle han kanske ha varit arg på omständigheterna som gjorde att han inte fick tillfälle till det. Om hon hade varit ”en inte helt älskad person” skulle han kanske ha varit arg för att hon dog innan han fick chansen att reparera relationen. Var snäll och tro inte att ilska är en nödvändig del av obearbetad sorg. En del sörjande kommer att vara arga och andra kommer inte att vara det, men om ilska finns med i bilden kommer vi att finna och bearbeta den.

10

vanliga reaktioner Även om sorg inte kan delas in i några bestämda faser har sörjande ändå många snarlika reaktioner. En känsla av bedövning. Sörjande brukar berätta för oss att deras första reaktion på förlusten var en känsla av att vara bedövad. Denna kan vara både fysisk och känslomässig. Bedövningen varar olika länge för olika personer. Sällan har vi varit med om att känslan av att vara bedövad sitter i längre än ett antal timmar. Denna reaktion betecknas ofta felaktigt som förnekande. Reducerad koncentrationsförmåga. En person i sorg är i sovrummet. Han får ett infall om att hämta något i köket. När han kommer till köket har han helt glömt bort varför han gick dit eller vad det var han skulle hämta. Att vara helt upptagen med de känslor sorgen väckt och vara oförmögen att koncentrera sig verkar vara en universell reaktion på sorg. Oregelbunden sömn. Sörjande berättar att de antingen inte kan sova eller att de sover väldigt mycket. Ibland varierar det också från dag till dag. Förändrade matvanor. Sörjande berättar att de antingen inte äter alls eller att de äter väldigt mycket. Ibland varierar det också från dag till dag. Känslomässig bergochdalbana. Sörjande berättar om att deras känslor varierar väldigt. Som ett direkt resultat av dessa känslomässiga förändringar känner sig sörjande ofta känslomässigt och fysiskt utmattade. Denna reaktion kommer vi att diskutera djupare senare i boken. Alla dessa är normala och naturliga reaktioner på förluster. Tiden reaktionerna varar är unika för varje individ. Vi kommer inte att försöka förutse hur länge de kommer att vara just för dig. Det är inte alltid som de uppkommer. De är inga faser.

11

Det finns inga faser för sorg, men människor kommer alltid att försöka placera sig själv inom en i förväg definierad kategori om man erbjuder dem ett alternativ. Tyvärr är detta särskilt sant om förslaget kommer från en stark auktoritet som en terapeut, en präst eller en läkare. Tillåt inte att någon skapar några tidsramar eller faser för dig och din sorg.

Det finns inga givna fakta när det gäller sorg. Det finns inga reaktioner som är så universella att alla, eller ens de flesta, människor upplever dem. Det finns bara en oföränderlig sanning: Alla relationer är unika.

komma över eller bli fullständig En av de mest skadliga och felaktiga föreställningarna är att du ”aldrig kan komma över” att ett av dina barn dött. Detta helt felaktiga påstående riktas till föräldrar vars barn har dött, samt i anslutning till andra förluster. Sörjande föräldrar och andra söker sedan efter känslor och information för att bekräfta lögnen. Det vore mer korrekt att fråga: ”Är det möjligt att glömma bort sitt barn eller för den delen sin partner eller sina föräldrar?” Helt klart är svaret nej! ”Att inte glömma bort” förknippas sedan felaktigt med föreställningen om ”att inte komma över”. Denna handikappande föreställning gör att sörjandes hjärtan förblir trasiga för evigt. Den motverkar all bearbetning av förlusten och hindrar väldigt ofta tillgången till positiva minnen av relationen. En januarimånad talade vi en gång med en kvinna vars dotter hade begått självmord en februarimånad flera år tidigare. Hon berättade att allteftersom februari närmade sig tänkte hon mer och mer på sin dotter. Många av hennes tankar och känslor var smärtsamma. Vi bekräftade henne i hennes känsla och i logiken att intensiteten av känslorna ökade när den smärtsamma årsdagen närmade sig. Hennes ögon tårades medan hon talade om sin relation till dottern. Hon sa: ”Mitt hjärta är för alltid krossat.” 12

De flesta människor skulle ha accepterat hennes kommentar och skyndat vidare. Det gjorde inte vi. Istället frågade vi henne om hon ofta hade positiva minnesbilder av sin dotter. Hon sa ja. Vi frågade sedan hur det kändes när dessa glada och kärleksfulla minnesbilder dök upp. Hon sa att det kändes bra. Då frågade vi: ”När du minns något positivt, känns ditt hjärta trasigt då?” ”Nej, det gör det inte”, svarade hon. Vi föreslog därefter att hon inte skulle använda frasen ”för alltid krossat hjärta” när hon beskrev sig själv. Vi rekommenderade att hon istället skulle säga: ”Ibland när jag blir påmind om hennes kamp och om hennes död känns det som att mitt hjärta är krossat. Vid andra tillfällen när jag tänker på hennes underbara egenskaper känner jag mig glad och delar gärna med mig av mina minnesbilder av henne.” En vanligt förekommande, felaktig föreställning som skapats av sörjande, av fackmän och genom litteraturen är: ”Eftersom jag inte har glömt henne och ibland fortfarande saknar henne så har jag inte kommit över smärtan av förlusten.” Detta tragiska synsätt hindrar och begränsar garanterat den sörjandes liv.

när är det dags att påbörja läkningsprocessen? Tidigare nämnde vi att en känsla av att vara bedövad och svårigheter att koncentrera sig är typiskt för sörjande. Trots dessa reaktioner är sörjande oftast villiga att tala om förhållandena som omgav förlusten och att redogöra för relationen de hade (denna genomgång av relationen görs automatiskt vid alla förluster). Detta innebär att effektiv sorgbearbetning kan påbörjas nästan omgående. Det är väldigt enkelt att utnyttja den automatiska genomgången av relationen för att upptäcka alla de känslor som inte uttryckts. Även den mest kärleksfulla och fullständiga relation innehåller en del saker som är ofullständiga. Minnesbilderna är oftast klarare direkt efter förlusten. Det kan därför vara ett gyllene tillfälle att få tillgång till en otrolig mängd minnen. Sörjande behöver och vill prata med andra om sin förlust. Det är vanligt att man inom familjen talar om familjemedlemmen som dött direkt efter dödsfallet. Det är även vanligt att man talar om det positiva och det negativa kring hur det var eller kring det som hände efter en separation, 13

pensionering, arbetslöshet, fysiska men eller husdjurs död. Att tala om det som hänt är befriande och bra, men det räcker vanligtvis inte för att vi ska känna oss fullständiga. Oftast behöver vi genomföra ytterligare handlingar för att fullborda den smärta som vi upptäcker under tiden som vi talar om våra relationer. En av de tråkigaste erfarenheter vi har är när människor anmäler sig till våra sorgbearbetningskurser men uteblir. Ibland ringer de och säger: ”Min terapeut sa att jag inte var redo att bearbeta min sorg.” Här är en liten tudelad gåta som på ett målande sätt besvarar frågan: ”När ska jag påbörja min läkning?” 1. Om du föll och skar upp ett djupt sår i ditt ben som blödde våldsamt, skulle du då omedelbart söka läkarhjälp? Det självklara svaret är ja. 2. Om olika omständigheter ledde till att ditt hjärta brast, skulle du då söka hjälp omedelbart eller skulle du välja att förblöda känslomässigt? Valet är ditt! Kan man påbörja sin sorgbearbetning för tidigt? Nej. De första tio åren som vi arbetade med sorgbearbetning ägnade vi oss mest åt att hjälpa begravningsbyråer och präster att bättre stödja sörjande människor. Anledningen var att dessa yrkesgrupper är de som först hjälper sörjande efter ett dödsfall. Det är aldrig för tidigt att börja bearbeta din sorg.

självmord, mord, aids och andra tragiska omständigheter Känslomässig isolering är ett stort problem för sörjande. Att fokusera på anledningen till förlusten, som t ex vid självmord, mord, aids eller andra tragiska omständigheter, förstärker isoleringen. Sorgen har en känslomässig förklaring. Det innebär inte att orsaken till dödsfallet inte väcker känslor. Om någon vi älskar dör under tragiska omständigheter kommer vi att ha enormt mycket känslor kring orättvisan i det som hänt. Efter att vi erkänt att omständigheterna kring dödsfallet påverkar oss, bör vi omedelbart fokusera på två andra viktigare sanningar. 14

Den första sanningen illustreras genom en smärtsam fråga. Skulle du sakna den du älskade mindre om han eller hon hade dött på något annat sätt? Det självklara svaret är nej. Den andra sanningen skiftar fokus genom frågan: ”Vad lämnades känslomässigt ofullständigt för dig som ett resultat av dödsfallet?” Tidigare talade vi om att termerna ilska och förnekande inte är användbara ord för sörjande. Avslut är ett annat tvetydigt ord som inte är till någon hjälp. Efter domstolsutslag rusar journalister fram med kameror och mikrofoner i högsta hugg framför de sörjandes ansikten. De frågar om domstolens beslut lett fram till ett ”avslut”. Svaret är alltid nej. Rättegångar kan hjälpa till att tjäna rättvisan, men när rättsprocessen är över står den sörjande ändå kvar med det som är känslomässigt obearbetat. I bästa fall leder rättegången till ett avslut på rättsfallet, men rättsprocesser kan aldrig hjälpa den sörjande att bli känslomässigt fullständig i sin relation. Vi har sett exempel på hur människor utgått från orsaken till dödsfallet när de format sin livsuppgift. Vi anser inte att det ligger något fel i det. Alla inom samhället drar fördel av en ökad medvetenhet och översyn av lagar, sjukvård etc. Våra liv har berikats mycket av de otroliga kraftinsatser som dessa samhällsförbättrare utfört. Det tråkiga är att de flesta av dem förblir känslomässigt ofullständiga i sin relation till den som har dött. Deras enorma energianvändning distraherar dem hela tiden från deras grundproblem – den egna obearbetade sorgen. Några av er kommer att ha anledning att inleda civil- eller brottmål på grund av medicinsk felbehandling eller på grund av hur den ni älskade dog. Vi uppmanar er att genomföra sorgbearbetningen först. Fullbordan kommer att göra dig till en bättre förkämpe. Du kommer att ha mer energi. Men viktigast av allt: du kommer inte att agera utifrån den felaktiga föreställningen att rättsprocessen eller domen kommer att läka ditt brustna hjärta.

ordet som börjar på ”s” Ett ofta missbrukat ord i samband med sorg är skuldkänslor. Vid institutet brukar vi kalla det för ”S-ordet”. Vi introducerar nästan aldrig begreppet för sörjande eftersom det sällan är det rätta ordet. 15

Ett vanligt smärtsamt samtal på institutet kan låta ungefär så här: Sörjande: Min son tog livet av sig. Jag känner sådan skuld. Institutet: Gjorde du någonsin något för att medvetet skada din son? Sörjande: Nej. (Detta är nästan alltid det svar vi får.) Institutet: Ordbokens definition på skuld innebär att man avsiktligt skadar någon. Eftersom du inte haft för avsikt att skada kan du väl lämna tillbaka ”S-ordet” till ordboken? Du är antagligen redan tillräckligt förkrossad över din sons död. Du behöver inte den extra smärta och den känslomässiga förvirring som du får av att använda detta ord felaktigt. Sörjande: Oj! Jag har aldrig tänkt på det på det viset. Institutet: Finns det några saker som du skulle vilja hade varit annorlunda, bättre eller mer av? Sörjande: Ja, det finns det verkligen. Och sedan brister fördämningarna. I undantagsfall inträffar det att någon verkligen har gjort saker för att skada en annan person. När så är fallet undanröjer en ursäkt det som hindrar den sörjande från att bearbeta sin sorg.

överlevande: ännu ett missvisande ord Du kanske har märkt att vi inte använt ordet överlevande en enda gång i denna bok. Detta är ett medvetet val. Överlevande är intellektuellt korrekt. Det innebär att den sörjande har levt längre än någon annan. Vi har dock upptäckt att ordet överlevande har en tendens att fungera både som en definition och en diagnos, vilket ofta gör att människor kör fast på en farlig och smärtsam väg. Till exempel kan du inte överleva någon annan persons självmord. Du kan överleva om någon försöker mörda dig, men inte när någon försöker eller lyckas begå självmord. Ännu viktigare är att ordet överlevande beskriver den sörjande utifrån en händelse, vilket gör att han eller hon alltid återkommer till omständigheterna kring dödsfallet. Att vara en överlevande blir ofta en identitet. Den starka vanemässiga identifikationen med smärtan över vad som hänt blir till slut ett med den sörjande. Det är inte ovanligt 16

att sörjande är mer upptagna av att definiera sig själva och sin smärta än att fullborda de obearbetade känslomässiga delarna av relationen. Under tiden riskerar de att förbli ofullständiga med personen som dog. Vi vet att det finns grupper som bara är öppna för dem som varit med om särskilda förluster, som till exempel självmord, mord, aids, barnadöd och skilsmässor. Vi anser att sörjande redan är isolerade i vårt samhälle och att en indelning av sörjande efter typ av förlust leder till ytterligare isolering. Vi inser dock att det ligger en viss tröst i att träffa andra som har liknande erfarenheter. Vår övertygelse, bekräftad av tjugo års praktisk erfarenhet, är att: Alla relationer är unika, därför är även all läkning individuell. Att fokusera på den gemensamma intellektuella sanningen (typ av förlust) bidrar inte på något sätt till läkningsprocessen. Isolering genom indelning efter typ av förlust kan ha ett visst kortsiktigt värde, men främjar inte långsiktiga lösningar.

det är inget fel på dig Större förluster orsakade av dödsfall, skilsmässor och andra orsaker är inga vanligt förekommande händelser. Därför är vi normalt inte bekanta med de tankar och känslor vi upplever efter en större förlust. Det är oundvikligt att vi faller tillbaka på den information vi har sedan tidigare, i ett försök att hantera de motstridiga känslor som utlösts av en förlust av något slag. Genom hela denna bok hänvisar vi till det faktum att de flesta av oss blev felaktigt socialiserade när det handlar om sorg. Det innebär inte att vi på något sätt fördömer samhället, någons föräldrar eller några institutioner. Vi tror inte att en generation medvetet förmedlar felaktig information till nästa generation. Vi tror att människor lär ut det som de känner till, vilket sannolikt är detsamma som det de blivit lärda. Om du har upptäckt att den information och det stöd som har varit tillgängligt inte räckt för att hjälpa dig att bearbeta din sorg, så beror det inte på att det är något fel på dig – det beror helt enkelt på att den 17

rätta informationen saknats. Eftersom du läser denna bok innebär det att du har en öppen inställning till din sorg. Det betyder att du är redo att påbörja en läkningsprocess som kommer att berika ditt liv snarare än att begränsa det.

18

Sorgbearbetning Ett handlingsprogram för känslomässig läkning vid dödsfall, separationer och andra förluster ”Tiden läker alla sår.” ”Var stark för barnens skull.” ”Livet går vidare.” Klyschorna kring sörjandet är många, men inte verksamma. Så hur gör man då, när den man älskar gått bort eller försvunnit in i en annans famn? Utifrån sina egna och andras erfarenheter belyser författarna vad sorg är och hur det är möjligt att bearbeta sin sorg för att återfå sin ursprungliga energi och livslust. Boken Sorgbearbetning ger sörjande tillgång till ett väl beprövat handlingsprogram, med övningar för att läka sorgen och smärtan efter förlusten. Principerna som beskrivs i boken kan förändra livet för alla som vill återfå sin ursprungliga livskraft. “Denna bok erbjuder en mycket användbar och praktiskt metod för att genomföra ett sorgearbete. Jag hänvisar regelbundet till den i min undervisning och rekommenderar den varmt som ett redskap både för privatpersoner och för professionella som i sin yrkesroll möter sörjande. “ – Katarina Mannheimer, lektor vid Socialhögskolan, Stockholms Universitet John W James och Russell Friedman har arbetat med sörjande i mer än 30 års tid. De har även arbetat som konsulter åt tusentals fackmän på området och erbjuder seminarier och certifieringskurser över hela USA och Kanada.

ISBN 91-974796-0-8

www.sorg.se