9789129691658

Page 1

patRik lundBeRg

onanisteRna

I_Onanisterna.indd 3

2014-06-23 15:03

LÀs mer om Patrik Lundberg pÄ: rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Patrik Lundberg 2014 Omslag: Sara R. Acedo Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2014 isbn 978-91-29-69165-8 Rabén & Sjögren ingÄr i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Onanisterna.indd 4

2014-06-23 15:03

1 . Fj a bb a d a l e n Jag minns Simons ord frĂ„n studenten. ”Fattar du varför folk grĂ„ter? Vi ses Ă€ndĂ„ pĂ„ komvux i augusti.” Nu sitter vi dĂ€r. PĂ„ uppropet till Vuxenutbildningen i Bromölla, en mil vĂ€ster om Sölvesborg. Ett hundratal personer trĂ€ngs i hörsalen. En kvinna har med sig tvĂ„ barn som inte slutar skrika. En medelĂ„lders man vaggar in med sin bautamage vilande pĂ„ en rollator. Döv-Anders frĂ„n Lions sitter pĂ„ första raden med sin teckentolk mitt emot. Runt omkring honom sitter en grupp kvinnor med slöjor. Simon och jag Ă€r de enda som inte har fyllt 25, eller ens 20. Han vĂ€nder sig mot mig. ”Jag fattade att vi skulle vara yngst, men det hĂ€r Ă€r ju sjukt.” ”Sjukt?” ”En miljon vuxna och inte en enda milf. Öppna ögonen. Vi har hamnat pĂ„ Samhall.” Rektorn tar ton. Hon hĂ€lsar oss vĂ€lkomna till skolan och merparten i salen fĂ€ster blicken vid teckentolkens rörelser. Dörren öppnas. Rektorn kommer av sig och teckentolken stannar upp. In slinker Robin Alm. Han bĂ€r sotarmössa och Ă€r klĂ€dd i svart. 7

I_Onanisterna.indd 7

2014-06-23 15:03

”Vad gör den jĂ€veln hĂ€r? Flyttade han inte till Kristianstad och blev göb?” sĂ€ger Simon. ”Jag kĂ€nner inte dig”, sĂ€ger jag och vĂ€nder honom ryggen. Simon knackar mig pĂ„ axeln. ”Okej, jag fattar. Du har ocksĂ„ blivit korvjockey. 1,15 pĂ„ Unibet.”

2 . Buf f Ă© r e g l e r n a Efter uppropet kör vi hem till Sölvesborg i min vita Opel Corsa frĂ„n medeltiden. Jag slĂ€pper av Simon, hĂ€mtar upp Dino och brĂ€nner raka vĂ€gen till Stadshotellets nyöppnade lunchbuffĂ©. Jag gĂ„r mot salladsbordet, men Dino stĂ€ller sig i vĂ€gen. Han skakar pĂ„ huvudet. ”Amatör.” ”VadĂ„?” ”Det finns regler och du Ă€r redan pĂ„ vĂ€g att bryta mot den första”, sĂ€ger han och höjer sitt högra pekfinger. ”Nummer ett. Du ska skippa det kalla, det Ă€r bara tomma kalorier. GĂ„ pĂ„ det varma direkt.” Jag nickar. ”TvĂ„. Du ska inte Ă€ta dig mĂ€tt pĂ„ ris och potatis. Du ska Ă€ta kött.” Jag nickar igen. ”Tre. NĂ€r du kroknar tar du mellanlandningsskiten för att orka en tallrik till. Detta hĂ€nger ihop med regel nummer fyra. NĂ€r du Ă€r mĂ€tt ska du fortsĂ€tta Ă€ta av den enkla anledningen att mat Ă€r gott.” ”Var det allt?” 8

I_Onanisterna.indd 8

2014-06-23 15:03

”Svar nej. Det finns en bonusregel. Tryck allt vad du orkar, men aldrig sĂ„ mycket att du inte fixar att dricka pĂ„ kvĂ€llen.” Dino vet hur en buffĂ© ska inmundigas. Det var delvis det som blev hans fall. För tre Ă„r sedan vĂ€rvades han till Malmö FF. KvĂ€llsposten beskrev honom som ”Den nye Stefan Schwarz”, en mittfĂ€ltsterrier med ADHD i benen och en krypskytts precision i passningarna. Efter en mĂ„nad i Malmö slet Dino av ett ledband i knĂ€t. Samma vecka upptĂ€ckte han RĂ„dhuskĂ€llarens filĂ©frossa. Nu vĂ€ger han 0,1 ton, bor hos sina förĂ€ldrar och spelar nĂ€tpoker och managerspel. ”Ska du ha mat eller bantar du?” sĂ€ger Dino och ger mig en blinkning. Vi fyller vĂ„ra tallrikar och sĂ€tter oss. Dino lindar tvĂ„ baconstrimlor kring sin gaffel och lassar in dem. Ӂh, vad det knullar i munnen”, sĂ€ger han och knycklar ihop ansiktet.

3 . K l ubb s t ug a n Jag har fastnat i b-laget och vet att jag aldrig kommer att bli proffs, eller ens fÄ debutera i division 3. Fotbollen i sig har jag tröttnat pÄ, bortsett frÄn de dygn jag tillbringar hemma hos Dino framför Football Manager. TrÀningen Àr mest en vÀntan pÄ omklÀdningsrummet. PÄ doften av liniment och deo. PÄ ljudet av gliringar som far mellan vÀggarna. Simon hÄller alltid lÄda, men i kvÀll har vi gillrat en fÀlla för honom. Förra veckan var han borta. DÄ hade vi en spelare pÄ provtrÀning. 9

I_Onanisterna.indd 9

2014-06-23 15:03

Han hette Mads och hade nyligen flyttat hit frĂ„n Bornholm. Det var en yttermittfĂ€ltare med klipp i steget som sĂ€kert skulle kunna konkurrera om en plats i startelvan. Men det fotbollsmĂ€ssiga var kuriosa. Efter första trĂ€ningen halade Mads fram ett könsorgan stort som en flaska Carlsberg. Simon vet allt om vĂ„ra juveler. Han kan rabbla dem i storleksordning utifrĂ„n bredd, lĂ€ngd och omkrets. Han hade sĂ€kert kunnat peka ut varenda spelare i seniortruppen, enbart genom att se deras kön. Vi vet att danskens monster kommer att göra succĂ©. DĂ€rför har vi mörkat grejen tills i kvĂ€ll. Planen Ă€r att lura kvar Simon efter trĂ€ningen för att fĂ„ honom sist in i duschen. Dino och jag lyckas genom att arrangera en frisparksduell oss tre emellan. Simon drar sin boll i nĂ€ttaket, Dino och jag skjuter över med vilje och ber om kvitt eller dubbelt. Snart har vi förlorat varsin hundralapp, men vi vet vad vi har att vinna. Simon studsar in i duschen. Mads Ă€r dĂ€r. Det tar inte fem sekunder förrĂ€n Simon stapplar ut. Han stammar. ”K-k-k
” Vi viker oss dubbla av skratt. ”Era jĂ€vlar”, sĂ€ger Simon. ”Jag höll pĂ„ att fĂ„ hjĂ€rtattack. Fattar ni? Vi snackar vĂ€rldsklass.” Han rantar pĂ„ hela vĂ€gen till Lasses Kiosk. ”Jag svĂ€r, han borde ge sig in i branschen.” ”Branschen?” sĂ€ger jag. ”Porren, fattar du vĂ€l? I Sverige finns det inte mĂ„nga som nĂ„r de 10

I_Onanisterna.indd 10

2014-06-23 15:03

hĂ€r lĂ€ngderna. Och dĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ inte det som imponerar mest. Grovheten Ă€r unik. BetĂ€nk att han Ă€r tvĂ„ Ă€pplen hög och tunn som en lutfisk. Betsson hade gett tusen gĂ„nger pengarna.” Dino bryter in. ”BestĂ€ll eller flytta pĂ„ dig.” ”Jag vill inte ha nĂ„gon hamburgare. Jag vill ha pĂ€lsburgare”, sĂ€ger Simon. ”Nu flyttar du pĂ„ dig, pojk”, sĂ€ger Dino och föser undan honom. Lasses Kiosks hamburgermeny bestĂ„r av sex alternativ: Texas – dressing, ost

Florida – dressing, rostad lök Alaska – rĂ€ksallad

Boston – bostongurka, dressing New York – bacon, Ă€gg

Hawaii – ananas, dressing

Dino har varvat menyn sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger att han har tröttnat. Sedan en tid tillbaka har han kört en egen variant. ”Tjena kompis! En 150-grammare med allt.” Vi Ă€ter framför teven i klubbstugans svarta skinnsoffa. Dino tittar pĂ„ Simon och kliar sig i hĂ„ret. ”Du har fuskmage.” ”Vad yrar du om?” sĂ€ger Simon. ”Du Ă€r inte tjock pĂ„ riktigt. Du har byggt din kista pĂ„ chips, lĂ€sk, godis och sprit. KĂ€nn hĂ€r.” Dino greppar Simons hand, för den mot sin mage och daskar tre gĂ„nger. 11

I_Onanisterna.indd 11

2014-06-23 15:03

”Detta Ă€r en riktig mage med hög densitet. Jag Ă€r fet pĂ„ mat.” Han tar tag i Simons understa valk. ”Du Ă€r bara flĂ€skig. Ser du hur det dallrar?” sĂ€ger Dino och rafsar runt med handen. Frallan kommer in genom dörren. Han har redan Ă€tit. ”DĂ€r kommer ju smalisen ocksĂ„â€, sĂ€ger Dino. ”NĂ€r blev smal ett skĂ€llsord?” sĂ€ger Frallan. ”Hade du haft lika mycket pengar som jag skulle du varit lika fet.” SĂ„ hĂ€r har vi det. KvĂ€ll in och kvĂ€ll ut. Vi har hĂ€ngt i klubbstugan och flippat med varandra sedan vi kom upp i seniortruppen och vi varken kan eller vill sluta. Kanske var det dĂ€rför det gick utför pĂ„ gymnasiet. Jag menar, vem vill plugga nĂ€r man kan sitta i stugan och mata en sĂ€song av MasterChef? Det skulle vara Frallan i sĂ„ fall. Han brukar dra efter ett avsnitt. SĂ„ gick han ocksĂ„ ut med toppbetyg. Vi kallar det för Lex Frallan. Att banga ur för att plikten kallar. BĂ„de jobb och flickvĂ€n gĂ„r före oss. ”NĂ€r sviker du i kvĂ€ll?” frĂ„gar jag honom. ”Vissa har ett jobb att gĂ„ upp till.” ”Vem fan har inte det?” sĂ€ger Simon. Frallan ler och nickar mot oss.

4 . C a she n m Ä s t e i n Frallan har rÀtt, men det Àr lÀtt för honom att sÀga. Hans förÀldrar Àr revisorer och han har extrajobbat pÄ deras firma sedan han började lÀsa ekonomi pÄ gymnasiet. Nu har de anstÀllt honom som assistent. 12

I_Onanisterna.indd 12

2014-06-23 15:03

Dino lever pÄ pokern och Simon jobbade hela sommaren. SjÀlv tuggade jag ner mina fonder. Nu mÄste jag fÄ in pengar. NÀr jag trÀffade Arbetsförmedlingen i somras hade de inget hÀr omkring att erbjuda. HandlÀggaren sa att hon hade ett jobb till mig i Norrland, underhÄllning av jÀrnvÀgsspÄr pÄ inlandsbanan. Jag kunde inte förklara för henne att jag inte kan flytta, eftersom jag mÄste stötta min mamma. För tillfÀllet har Arbetsförmedlingen i Sölvesborg 16 jobb ute. HÀlften Àr för grundskollÀrare med högskoleexamen, tvÄ Àr för verksamhetschefer och resten Àr för personer med utbildning inom vÄrden. Vad kan jag? Jag kan skjutsa min lillasyster till stallet, dricka en white russian pÄ fyra sekunder och skriva texter i smyg. Det Àr vad jag kan. SÄ kommer jag att tÀnka pÄ sommarens snackis. Efter studenten började Simons granne, Trulsson, att dela ut tidningar pÄ natten. PÄ Killebomfestivalen övervÀrderade han sin förmÄga. Han festade hela fredagen, sov inte en blund och drog direkt till jobbet. Folk hade sett honom cykla rundor kring torget och upp mot biblioteket. Tidningarna lÄg som en svans genom centrum. NÀr Simons pappa gick ut för att hÀmta tidningen pÄ morgonen lÄg Trulsson som en fÀllkniv över grinden. Bakom honom lÄg cykeln bredvid en hög av Blekinge LÀns Tidning och Sydöstran. Kan det vara nÄgot? DÄ menar jag inte att fyllna till, pudra gatorna med tidningar och somna pÄ TimotejvÀgen. Jag surfar in pÄ TidningsbÀrarnas sajt. Det sÀgs att de alltid behöver folk och just nu söker de distributörer i vÀstra Blekinge.

13

I_Onanisterna.indd 13

2014-06-23 15:03

Det krÀvs att Du Àr morgonpigg, noggrann och servicemedveten.

Eftersom det Àr tidigt pÄ morgonen mÄste Du ha fyllt 18 Är. Vi ger Dig all nödvÀndig utbildning för att Du ska klara jobbet. I vissa omrÄden krÀvs det att Du har körkort och tillgÄng till egen bil.

Check, check, check. NÄgon morgonmÀnniska Àr jag vÀl inte. DÀremot gÄr jag sÀllan och lÀgger mig före gryningen, sÄ det löser sig nog. Jag fyller i deras webbformulÀr och skickar en intresseanmÀlan.

5 . N ya t i de r NĂ€sta förmiddag fĂ„r jag ett samtal. Jag uppfattar inte vad mannen heter, men han kallar mig till anstĂ€llningsintervju hos TidningsbĂ€rarna. ”Kan du i eftermiddag?” sĂ€ger han. ”Det funkar.” ”Nygatan 27, klockan tre.” AnstĂ€llningsintervju. Jag har aldrig varit pĂ„ en sĂ„dan. Förra Ă„ret, för kommunens sommarjobb som vaktmĂ€stare pĂ„ brandstationen, rĂ€ckte det att skicka in mina personuppgifter. Och mina inhopp som fotbollsdomare för knattelagen gick det inte att undgĂ„ ens om jag ville. Jag snabbskriver ett cv, kopierar mina betyg, söker pĂ„ nĂ€tet efter intervjutips och hittar en sajt som listar vanliga frĂ„gor vid anstĂ€llningsintervjuer. 1. Varför har du sökt detta jobb?

TÀnk noga och tala om de positiva aspekter som har fÄtt dig att söka dig 14

I_Onanisterna.indd 14

2014-06-23 15:03

till företaget. BerÀtta om dina relevanta meriter och de erfarenheter du har som passar för det sökta jobbet.

2. Ge en kort beskrivning av ditt cv.

AnvÀnd denna möjlighet att Äterge din yrkeserfarenhet i detalj. Ta

chansen att berÀtta om dina resultat, största talanger, utmÀrkelser osv. SÀg aldrig nÄgot negativt om din nuvarande chef eller tidigare chefer.

Jag lÀser och memorerar samtliga 20 punkter. Av dem verkar den om klÀdseln spela en betydande roll. Kom ihÄg: Det Àr alltid bÀttre att vara lite mer uppklÀdd Àn nedklÀdd! En banktjÀnsteman ska tydligen ha mörk kostym och ett butiksbitrÀde fÄr gÀrna ha en vÀlstruken skjorta. De nÀmner en uppsjö av yrken, men inte ett ord om hur en tidningsbÀrare ska klÀ sig inför en intervju. Jag finner ingen anledning att chansa, utan tar en dusch och gnider in en gnutta rakvatten lÀngs med kindbenen, trots att jag nÀst intill saknar skÀggvÀxt. Plockar fram mina studentklÀder, sÄ nÀr som pÄ slipsen och mössan. Svart kostym med pressveck pÄ byxorna, vit skjorta och svarta skinnskor. Det fÄr duga. Eftermiddagssolen steker över budcentralen. Jag gÄr uppför en lasttrappa och in genom portarna. I salen ligger högar av inplastade tidningar blandat med tomma lastpallar. PÄ en av vÀggarna sitter en plansch med Flamingokvintetten. Bredvid, en löpsedel frÄn nÀr Liverpool vann Champions League. Klockan Àr fem i tre. Ingen Àr dÀr, men det luktar gubbe. Jag sÀtter mig pÄ en trave med Dagens Nyheter och vÀntar. 15

I_Onanisterna.indd 15

2014-06-23 15:03

Efter en kvart kommer en man. Han har överkammad flint, ser ut att vara i övre medelĂ„ldern och bĂ€r en grĂ„ T-tröja med svettringar under armarna och en sĂ„sflĂ€ck strax under solar plexus. Han kommer fram till mig och presenterar sig som BernstGunnar, omrĂ„desansvarig för TidningsbĂ€rarna i vĂ€stra Blekinge. Jag har inte sett honom förut. Han mĂ„ste komma frĂ„n Karlshamn. Ӏr det du som Ă€r Tim?” ”Kim. Kim Högman.” Han kisar med ögonen och synar mig. ”Har du varit pĂ„ begravning?” ”Nej.” ”Okej. Varför har du sökt det hĂ€r jobbet?” ”Jag ser en framtid inom mediebranschen och vill gĂ€rna lĂ€ra mig hela processen frĂ„n idĂ© till att tidningen nĂ„r lĂ€sarna. Jag tror att jag kan tillföra lite ungdomlig entusiasm till den hĂ€r arbetsplatsen och sĂ„ Ă€r jag en tĂ€vlingsmĂ€nniska som vĂ€grar att misslyckas. Mina meriter borde tala för sig sjĂ€lva. NĂ€r jag 
” ”Jaja. Har du körkort?” ”Ja.” ”Har du egen bil?” ”Ja. Eller rĂ€ttare sagt lĂ„nar jag mammas.” Bernst-Gunnar skiner upp en aning och torkar bort nĂ„gra svettpĂ€rlor i pannan med sin underarm. ”Rundan du ska köra inleds vid HĂ€sttorget och gĂ„r ut mot Falkvik. Den brukar ta tre timmar.” ”AlltsĂ„. Har jag redan fĂ„tt jobbet?” ”Vill du inte ha det?” ”Jo, men jag menar. Ja, det vill jag.” 16

I_Onanisterna.indd 16

2014-06-23 15:03

”Kan du börja i natt och gĂ„ bredvid i tre nĂ€tter? DĂ„ kan du köra rundan sjĂ€lv frĂ„n och med mĂ„ndag.” Jag nickar. Bernst-Gunnar tar fram ett kontrakt. Jag erbjuds en provanstĂ€llning pĂ„ sex mĂ„nader som kan leda till en tillsvidareanstĂ€llning. UppsĂ€gningstiden Ă€r pĂ„ tvĂ„ veckor. Jag jobbar sex nĂ€tter i veckan, mĂ„ndag till lördag, och tjĂ€nar runt 400 kronor per natt. NĂ€r Bernst-Gunnar ska rĂ€cka mig kontraktet faller en svettdroppe frĂ„n hans nĂ€sa. Den landar mitt pĂ„ linjen dĂ€r jag ska sĂ€tta min underskrift. Han sĂ€ger inget, rör inte en min. Jag tecknar mitt namn strax ovanför vĂ€tskan och lĂ„tsas som ingenting.

6 . 90 - pat t e n Jag messar till Simon och Dino att jag har nĂ„got att fira. Plockar upp dem och tar sikte pĂ„ McDonalds i Kristianstad. ”Vad Ă€r det som har hĂ€nt?” sĂ€ger Dino. ”Jag har fĂ„tt jobb.” ”Du skojar, som vad?” ”Jag har skrivit pĂ„ för TidningsbĂ€rarna.” Simon vrider sig av skratt och skriker. ”Du ska bli paperboy! Det Ă€r det mest psykopatbetonade yrket i vĂ€rlden!” ”Vad Ă€r det psykopatiska i att dela ut tidningar?” sĂ€ger jag. ”De Ă„ker runt och fluktar hela nĂ€tterna och trĂ€ffar inte en levande mĂ€nniska. Jag lovar, inom nĂ„gra veckor kommer du att avsluta passen med att Ă„ka till kyrkogĂ„rden och gnida din penis mot lik.” 17

I_Onanisterna.indd 17

2014-06-23 15:03

”Vi sĂ€ger sĂ„.” ”Jaja, Ă€n Ă€r du ung och oförstörd. SĂ€g inte att jag inte har varnat dig.” Jag kör ut pĂ„ motorvĂ€gen och höjer farten. Samtidigt vevar Simon ner rutan och strĂ€cker ut sin högerarm. Ӂh, din jĂ€vel. En C-kupa”, sĂ€ger han. ”Var?” sĂ€ger jag. ”90-patten!” ”Va?” ”Kupa handen och kör ut den genom fönstret.” Jag gör som han sĂ€ger. ”NĂ€r man Ă€r uppe i 90 kĂ€nns luftmotstĂ„ndet som ett bröst. KĂ€nn.” ”Simon, sök hjĂ€lp. Kim, kör fortare. Jag hungrar ihjĂ€l”, sĂ€ger Dino. ”Ja, jazza pĂ„ gasen nu. Snart nĂ„r vi D-kupa”, sĂ€ger Simon. Dino trĂ€nger sig framför oss och bestĂ€ller en Big Mac. Simon och jag tittar pĂ„ honom, pĂ„ varandra och sedan pĂ„ honom igen. ”Du ska vĂ€l alltid ha en McFeast?” sĂ€ger jag. Han bara skrattar och smeker sig över magen. ”Det ocksĂ„, grabben. Det ocksĂ„.” Han sĂ€nker sin Big Mac pĂ„ tvĂ„ minuter. Efter det gĂ„r han och bestĂ€ller en McFeast. ”Jag sĂ„g ett sjukt klipp”, sĂ€ger jag. ”Det var en japan som tĂ€vlade mot en björn i korvĂ€tning. Du hade lekt med dem bĂ„da.” ”Kobayashi?” sĂ€ger Dino. ”Ja, sĂ„ hette han kanske. Jag sĂ„g ocksĂ„ nĂ€r han Ă„t 64 tacos pĂ„ en kvart.” 18

I_Onanisterna.indd 18

2014-06-23 15:03

”Han Ă€r en pajas. Det finns en regel som stĂ„r över alla andra. Man skĂ€mtar inte om och med mat. Kobayashi gillar inte ens det han Ă€ter. Han bara svĂ€ljer. Han kĂ€nner ingen kĂ€rlek till maten.” ”Och det gör du?” sĂ€ger Simon. Dino vippar sina ögonbryn upp och ner. ”Mina höfter ljuger inte.”

7. Pa p e r bo y Klockan Ă€r halv tre pĂ„ natten nĂ€r jag drar pĂ„ mig min trĂ€ningsoverall och knyter mina löparskor. Jag gĂ„r ut till garageuppfarten, lĂ„ser upp bilen. PĂ„ vĂ€gen till TidningsbĂ€rarna halsar jag en energidryck. Det Ă€r ingen dĂ€r och till skillnad frĂ„n i eftermiddags Ă€r portarna lĂ„sta. Jag slĂ„r mig ner pĂ„ lastbryggan och dinglar med benen samtidigt som jag petar in en portion snus under överlĂ€ppen. Bernst-Gunnar dyker upp. Han har samma klĂ€der som i eftermiddags, likadana svettringar under armarna och sĂ„sflĂ€cken pĂ„ tröjan sitter kvar. Han hĂ€lsar och trycker en kod för att öppna portarna. ”Du gĂ„r bredvid Janne i tre nĂ€tter. Han Ă€r en av vĂ„ra mest rutinerade tidningsbĂ€rare”, sĂ€ger Bernst-Gunnar och försvinner in pĂ„ kontoret. Snart kommer han tillbaka med ett par handskar och ett rakblad. ”Handskarna ger dig bĂ€ttre grepp och du slipper trycksvĂ€rta pĂ„ fingrarna. PlastskĂ€raren packar du upp tidningarna med. Och dĂ€r Ă€r ju Janne, han Ă€r alltid först pĂ„ plats”, sĂ€ger Bernst-Gunnar och pekar över min axel. 19

I_Onanisterna.indd 19

2014-06-23 15:03

Mot mig kommer en man i 40-Ă„rsĂ„ldern. Han bĂ€r blĂ„jeans och en grĂ„ T-shirt med texten ”Skyll inte pĂ„ mig – jag röstade nej” och en EU-flagga med ett rött streck över. Jag ger honom nĂ€ven. ”Hej, Kim heter jag. Trevligt att trĂ€ffas.” ”Janne”, sĂ€ger Janne och frĂ„gar Bernst-Gunnar nĂ€r leveranserna vĂ€ntas komma. ”Om tio”, sĂ€ger Bernst-Gunnar och hasar sig vidare. Janne och jag gĂ„r ut mot lastbryggan. Mot oss kommer ett tjugotal personer, nĂ€stan som ett lĂ€mmeltĂ„g. Deras axlar hĂ€nger, de drar benen efter sig och de tittar ner i marken. Jag ser ingenting i deras blickar, men under ögonen vilar mörka rĂ€nder. Ingen hĂ€lsar, de bara passerar mig. Personerna Ă€r allt frĂ„n 30 till 65 Ă„r och jag har inte sett nĂ„gon av dem i stan förut. Pendlar de hit eller vad gör de om dagarna? Sist av alla kommer en jag kĂ€nner igen. Ulrika, hon som driver bokhandeln. Hennes tvillingsöner gick tvĂ„ klasser under mig och brukade ocksĂ„ spela fotboll. Först viker hon undan med blicken, men nĂ€r jag hĂ€lsar fĂ„r jag respons. ”NĂ€men Kim! Ska du börja hĂ€r?” ”Ja, jo. Inte visste jag att du ocksĂ„ delade ut tidningar”, sĂ€ger jag. Ulrikas leende gĂ„r i moln. Hon berĂ€ttar att böckerna inte sĂ€ljer som förut och att hon knĂ€cker extra för att fĂ„ ihop det. SĂ„ kommer tvĂ„ skĂ„pbilar. Tidningarna lastas ur, upp pĂ„ bryggan och in i lokalen. Jag tar rygg pĂ„ Janne som travar upp nĂ„gra buntar pĂ„ hög. Först BLT och Sydöstran. Sedan nĂ„gra lösa exemplar av Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Norra SkĂ„ne och Kristianstadsbladet. 20

I_Onanisterna.indd 20

2014-06-23 15:03

Vi bĂ€r tidningarna till hans bil, en vit Golf med ratten pĂ„ höger sida. Jag undrar vad för slags bil jag ska köra framöver. Janne berĂ€ttar att mĂ„nga distrikt egentligen Ă€r cykelrundor, men att man fĂ„r köra om man vill. Golfen Ă€r hans privata bil. Ӏr det inte jobbigt att köra en högerstyrd bil om dagarna?” ”Man vĂ€njer sig”, sĂ€ger Janne. ”Jag köpte den för företagets skull.” Vi radar upp tidningarna i det frĂ€mre passagerarsĂ€tet. Jag sĂ€tter mig i baksĂ€tet. Janne kör ner mot city. ”Vad Ă€r viktigast att tĂ€nka pĂ„?” sĂ€ger jag. ”RĂ€tt produkt. RĂ€tt plats. I rĂ€tt tid.” Jag kĂ€nner igen formuleringarna. Det Ă€r samma som stod pĂ„ hemsidan. Vi stannar till bakom HĂ€sttorget. Janne visar mig ett A4-ark med frimĂ€rksstora klistermĂ€rken som berĂ€ttar vilken tidning som ska delas ut var. Sydöstrans mĂ€rke Ă€r gult, BLT:s Ă€r blĂ„vitrandigt och sĂ„ vidare. Han rĂ€cker mig en handskriven lista för hur mĂ„nga tidningar som ska upp till respektive trapphus, samt vilka koder de olika portarna har. SĂ„ plockar han fram Ă„tta BLT, tre Sydöstran och en DN. Uppför trappan, i med tidningarna och tillbaka nerför igen. Janne ser inte ut att Ă€ta nĂ„gra grönsaker, men han Ă€r en trappmĂ€stare. NĂ€r vi öppnar en port löper han som en greyhound i jakt pĂ„ trĂ€kaninen. Jag har trĂ€nat fotboll i hela mitt liv och fĂ„r Ă€ndĂ„ tĂ€nja pĂ„ mina krafter för att hĂ„lla samma fart som han. Första timmen tillbringar vi i centrum. Efter det kör vi ut mot Falkvik, samma stadsdel som jag bor i. Genom villaomrĂ„dena och ut mot lĂ€genheterna och radhusen. Janne gĂ„r pĂ„ autopilot. NĂ€stan 21

I_Onanisterna.indd 21

2014-06-23 15:03

ljudlöst smeker han upp portarna och lÄter tidningarna kana ner genom brevinkasten. Som om han aldrig gjort nÄgot annat. Kanske har han inte det. Jag förstÄr inte hur jag ska komma ihÄg alla grÀnder och uppgÄngar. Allra minst hur jag ska hinna. NÀr vi anlÀnder till TidningsbÀrarna Àr vi först tillbaka. Janne slÀpper av mig och försvinner bort i gryningen. Jag tar en snus, sÀtter mig pÄ lastbryggan och andas.

8 . K om v u x Svenska 2. Varför tramsade jag bort den kursen? Den var knappt en utmaning. Nu fĂ„r jag sona mina synder tillsammans med tvĂ„ lagerarbetare som nyss har blivit uppsagda, en kassörska som vill bli ekonom och Simon som pluggar för att fĂ„ studiebidrag. Vi stĂ€ller bĂ€nkarna i en halvmĂ„ne och smĂ„pratar. Simon smyger in en passning till Onkel KĂ„nkel för att fĂ„ mig ur balans. ”Kim, ska vi fira julen i Polen i Ă„r igen?” Jag hĂ„ller masken och de andra förstĂ„r som tur Ă€r ingenting. LĂ€raren kommer in. Eller Ă€r det en lĂ€rare? Hon Ă€r nĂ„gra Ă„r över 20 och ser snarare ut som en popstjĂ€rna frĂ„n Balkan. Hon föser undan sin lugg och presenterar sig som Sandra Lukic, lĂ€rarkandidat frĂ„n Malmö högskola. Sedan fĂ„r vi introducera oss sjĂ€lva, en efter en. Det Ă€r inga solskenshistorier. Lagerarbetarna har inget annat val Ă€n att plugga, förutom att stĂ€mpla av sina A-kassedagar. Kassörs22

I_Onanisterna.indd 22

2014-06-23 15:03

kan Ă€r ensamstĂ„ende med tvĂ„ barn och Simon Ă€r Simon. Sandra Lukic bara nickar och semisuckar. Till sist Ă€r det min tur. Jag berĂ€ttar vad jag heter, var jag bor och att white russian-scenerna i The Big Lebowski rĂ€ddade mig frĂ„n stora delar av sista Ă„ret pĂ„ gymnasiet. Annars hade jag aldrig fĂ„tt chansen att lĂ€sa Svenska 2 pĂ„ komvux i Fjabbadalen Bromölla. Sandra Lukic slĂ€pper fram ett leende. ”White russian Ă€r livets vatten”, sĂ€ger hon. Simon smyger ner en lapp i min ficka. Jag sneglar och lĂ€ser. KukhĂ€xa. NĂ€r jag tittar upp igen stĂ„r Sandra Lukic bredvid mig. Hon strĂ€cker fram sin högra handflata. ”Vad gör du?” ”Inget”, sĂ€ger jag och skakar pĂ„ huvudet. ”Visa lappen.” Jag tar upp lappen, placerar den i hennes hand och lĂ€gger min panna mot bĂ€nken. Förbereder mig pĂ„ att dö. Funderar bara över hur jag ska kunna drĂ€pa Simon innan Sandra Lukic stryper mig. Ingenting hĂ€nder. Jag hör hur hon strosar tillbaka till katedern. DĂ„ vĂ„gar jag höja blicken igen. ”KukhĂ€xa”, sĂ€ger hon. ”PĂ„ högstadiet i Malmö, dĂ€r jag hade min förra praktik, kallade de mig för Sandra. De var 14 Ă„r gamla.” Dörren öppnas igen. Robin Alm kliver in i klassrummet. Ӏr det hĂ€r Svenska 2?” SĂ„ ser han Sandra Lukic som i sin tur gĂ„r fram och ger honom en kram. Jag förstĂ„r ingenting, men Robins entrĂ© har Ă„tminstone avstyrt dödsstĂ€mningen i rummet. 23

I_Onanisterna.indd 23

2014-06-23 15:03

Lektionen bestĂ„r bara av presentation, kursplan och litteraturlista. Jag masar mig till bilen och Simon följer efter hack i hĂ€l. ”Fatta vad sjukt”, sĂ€ger han. ”Jag har slutat prata med dig.” ”Det sa du nĂ€r jag cockblockade dig pĂ„ balen ocksĂ„, men det glömde du pĂ„ nĂ„gra timmar.” Jag svarar honom inte. Och nej, jag har inte glömt. Det var en tjej i parallellklassen som jag hade suktat efter hela högstadiet. FörgĂ€ves. Under gymnasiet hade jag annat att tĂ€nka pĂ„, men pĂ„ studentbalen kom hon fram och bjöd upp. Hon luktade cava och viskade i mitt öra att jag hade vuxit till mig. DĂ„ kom Simon, ryckte mig ur hennes armar och vrĂ„lade. ”Dino spjutade grekiskan i ladan bredvid slottet. Fattar du? Hon sög till och med hans pung!” Och ja. Det hĂ€r Ă€r sista gĂ„ngen jag pratar med det nötet. Han ska inte fĂ„ förstöra mer för mig. I tystnad kör jag Simon hem, pekar med hela handen för att visa honom ut. ”Lipa pĂ„ du bara. Innan du vet ordet av gnuggar vi kulor i klubbstugan igen”, sĂ€ger han. ”Ut ur bilen”, sĂ€ger jag. ”Jag förstĂ„r. Du vill hellre smeka Robin Alms förkrympta emokuk av stĂ„l. Ni blir ett fint par. Buttman och Robin.” Jag kokar över. Hoppar ur bilen, springer runt och rycker ut honom. Trycker ner honom i asfalten. StĂ€nger passagerardörren, tar mig runt bilen igen, hoppar in och gasar ivĂ€g.

24

I_Onanisterna.indd 24

2014-06-23 15:03

HÖSTEN EFTER STUDENTEN . Kim och Simon börjar pĂ„ komvux. De Ă€r yngst av alla och de har inget val, slutet pĂ„ gymnasiet slarvades bort. De var kungar i skolkorridoren. De som alla ville umgĂ„s med. Problemet Ă€r att livet förĂ€ndras. Hundra synonymer för kuk fĂ„r inte lĂ€ngre nĂ„gon att skratta. Och en luspank 19-Ă„ring som bor hemma hos mamma Ă€r en nolla. DĂ„ trĂ€ffar Kim Robin. Som vet att det ïŹnns ïŹ‚er artister Ă€n HĂ„kan Hellström och Melissa Horn. Och att det ïŹnns en vĂ€rld bortom fotboll, kebabpizza och dyngfylla pĂ„ Altona. Pressröster om Gul utanpĂ„: »Jag hoppas pĂ„ fler böcker av Patrik Lundberg. Han har viktiga saker att berĂ€tta och han vet hur han ska berĂ€tta.« Ann Heberlein, DN »Tveklöst bland det mest hudlösa och berörande jag har lĂ€st.« Jönköpings-Posten »En unik pĂ€rla.« SvD

I S B N 978-91-29-69165-8

9

789129 691658

Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.