9789129672428

Tack till Joaquin Pérez och Matilda Wiseman!

Läs mer om Eva Susso på www.rabensjogren.se www.evasusso.com

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Eva Susso Omslag: Jonas Lindén Tryckt hos ScandBook AB, 2010 ISBN 978-91-29-67242-8 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

street riktig.indd 4

2010-01-20 13.14

Marko tålde inte när Melina tystnade och drog sig undan honom. Han rörde vid hennes axel. ”Sover du, Mel?” ”Jag drömmer”, sa hon med blicken någon annanstans, ovillig att möta hans. ”Men vakna då!”

Hon tittade surt på honom. ”Ja?” ”Hänger du med på festen på lördag?” ”Va?” ”Hos Abbe. Jag sa ju det förut.” ”Kanske … Abbes hemmafester är liksom inte … jag vet inte … jag ligger nog lågt …” ”Kom igen, Mel, det blir kul.” ”Mm …”

De stod utanför Dansfabriken i kvällsdiset, sega efter skoldagen men ändå sjukt peppade. Dansträningen var veckans höjdpunkt. ”Fan vad kallt det är.”

Marko drog i dörren som otippat flög upp.

De gick in i den gamla sporthallen, åkte hissen ner till lokalen.

Kian hade tejpat upp en lapp på väggen. Han var på ett möte som skulle ta tid.

•5•

street riktig.indd 5

2010-01-20 13.14

De satte sig på betonggolvet och väntade. Melina fortsatte med sin tystnad och Marko suckade. ”Var är de andra?”

Just då åkte hissen upp och strax efter gnisslade den ner i källaren igen.

Ut släntrade den nya killen i mörkblå mjukisbrallor, svart t-shirt under munkjackan och svart hiphopmössa nerdragen över ögonbrynen.

Han var smal och inte särskilt lång för att vara kille.

Stod stilla och såg sig om i lokalen, nickade kort mot Marko och Melina innan han läste Kians meddelande.

Melina tänkte efter. Så ny var inte Rafael, han hade dansat med dem i tre månader. Ändå hade hon inte hört honom säga något. Han var skum. Saknade kanske tunga.

Rafael slog sig ner på den ensamma stolen vid väggen.

Marko gjorde en grimas och knuffade på Melina. ”Vi duger tydligen inte.”

Melina ryckte på axlarna.

Sen kom Josef och Nadya. Punktliga som alltid. ”Tja.” ”Kian är sen”, sa Marko. ”Okej.”

De satte sig vid väggen.

Efter en minut kom Fatou och Darja och slog sig ner de också.

Melina rättade till sin lila keps som matchade de lila gympaskorna och den lila V-ringade tröjan och vände sig mot Marko.

•6•

street riktig.indd 6

2010-01-20 13.14

”Jag hänger väl med på festen.”

Markos ansikte lyste upp. Han lade armen om hennes axlar och klämde till. ”Schyst, Mel.” Hon gav honom en nick, sen var blicken tillbaka hos Rafael igen.

Rafael satt och vägde på stolen, helt inne i sin egen bubbla.

Melina knep ihop munnen. Varför kände hon en sån oemotståndlig längtan att gå fram till honom?

Att Rafael inte kom från stan var det enda hon visste.

Han kom från landet.

Landet sa henne ingenting. Melina hade bott i Bredäng i hela sitt liv och inte varit runt i Sverige. Kompisarna rörde sig inte heller så mycket utanför Stockholm, mest till hemländerna om de kunde.

I Melinas fantasi var landet en platt och tråkig plats utan människor. Som ett månlandskap ungefär, eller en läbbig grönsvart taggig skog full av älgar.

Och Rafael var en gråsparv som flaxat in till stan.

Marko knuffade till henne. ”Kolla på honom”, han nickade mot Rafael. ”Vem fan tror han att han är egentligen?” ”Vad?” ”Killen verkar helt störd som inte pratar med oss andra. Överlägsen jävla snubbe.” ”Överlägsen för att han inte viftar på svansen för dig?”

Melinas röst dröp av ironi.

•7•

street riktig.indd 7

2010-01-20 13.14

”Försvarar du honom?” ”Tagga ner. Du vet själv att du är bättre än han, alla ser upp till dig, Marko. Men erkänn att Rafael är grym på breaking och popping?” ”Tycker jag fan inte.” ”Blir så trött på dig ibland, Marko. Snacka om över­ lägsen …”

Melina reste sig.

Markos arm flög ut och sög tag om hennes. ”Vart ska du?” ”Släpp, jävla pucko.”

Melina drog sig loss.

Rafael blundade. Ändå verkade han känna att hon stod där för han slog upp ögonlocken och såg rätt på henne.

Bruna ögon, men ljusare än hennes och det fanns guldstänk i dem.

Det var så mycket där inne i Rafaels ögon som virvlade förbi. Ett helt universum. Mars, Venus, stjärnor, månar … sorg.

Hon gav honom ett av sina sällsynta leenden. ”Läget då?”

Rafael ryckte på axlarna. Plockade med mössan. ”Bara bra. Själv?” ”Helt okej.”

Hans röst lät inte alls som hon föreställt sig den. Tonen var djupare och varmare och träffade rätt i maggropen.

Som en kärleksfull knuff.

•8•

street riktig.indd 8

2010-01-20 13.14

”Du kommer inte från stan?”

Rafael dröjde med svaret medan han betraktade henne ingående. Melina kände sig som ett utställningsföremål, liksom naken. Hon rättade till kepsen i pannan för att dölja finnarna. Värmevågorna böljade. Om hon varit ljus istället för mörk hade rodnaden synts på hennes kinder. ”Jag är född i Stockholm, vi bodde här när jag var liten”, sa han till slut. ”Sen flyttade ni härifrån?” ”Mamma, inte pappa.” ”Mina föräldrar är också skilda”, sa Melina. ”De bråkade som fan förut men det är lugnare nu.” ”Har du dansat länge?” ”Street har jag väl hållit på med några år. Du?” ”Sen jag var elva. Men du är bättre.” ”Tycker du …” ”Ja, du är bra”, han tittade rätt in i hennes ögon. ”Street betyder allt för mig.” ”Vad då allt?”

Melina hann inte svara för Kian störtade ut ur hissen med den gröna kepsen bakochfram och nycklarna skramlande i handen. ”Hej allihopa, ursäkta förseningen. Då går vi in och kör.”

När Rafael rest sig och de stod mitt emot varandra var det nära att Melina frågade om han ville hänga med till festen. Men hon gjorde det inte. Varför skulle hon?

•9•

street riktig.indd 9

2010-01-20 13.14

Marko surade när hon kom tillbaka. ”Vad var det där?” ”Lägg av …” ”Erkänn att du försökte nåt, Mel.” ”Äh, jag är inte som vissa andra, ville bara snacka lite.”

Eftersom alla hade kommit gick de in i träningshallen, slängde väskor och ytterkläder i en hög och intog sina platser framför speglarna.

Kian tog av kepsen och visade upp sina nya corn rows. ”Jag satt på salongen halva dagen igår”, sa han. ”Ska man bli fin får man lida pin, eller vad heter det? Vad tycker ni. Är det snyggt?”

Kian stod framför dem i säckiga mjukisbrallor och kliade hårbottnen där det sved mest. Han var deras lärare i streetdance, coolast och bäst i stan. ”Fett nice”, tyckte Marko.

Alla höll med. Kians frisyr var ascool. ”Tack, tack”, sa Kian. ”Som ni vet är Dansfabriken rivningshotad och jag jobbar på att skaffa fram en ny lokal åt oss. Kommer precis från ett möte med kulturförvaltningen och de nästan lovade plats på en ungdomsgård i Skärholmen.

Marko gick i taket. ”Varför kan vi inte vara i Fryshuset? Varför ska vi hålla till godo med en ungdomsgård? Vi är grymmare än så. Vi äger.” ”Jag förstår dina argument, Marko”, sa Kian. ”Men jag • 10 •

street riktig.indd 10

2010-01-20 13.14

har försökt och det är tvärstopp på Fryshuset.”

Inget kunde stoppa Marko. Han drog sina gamla fraser. ”Vad fan gör samhället för oss som dansar street? Till fotboll och ishockey har de hur mycket pengar som helst. Dans är liksom inget som räknas.” ”Precis”, höll Paula med. ”Vi är typ losers för dem”, fortsatte Marko. ”Fast vi är artister”, sa Josef. ”Inte fucking kriminella.”

Marko slog ut med armarna. ”Politikergubbarna tänker så kefft bakvänt.” ”Hallå! Ska vi inte börja nu?” avbröt Melina. ”Jag har läxor sen.”

Kian gick fram till stereon. ”Hype eller New school?” ”Hype”, avgjorde Melina. Hon älskade klassiska steg som running man och criss cross.

Först körde de till en schyst gammal låt med MC Hammer. Sen bytte Kian till Missy Elliot och Shake your pompom. ”Ihop, ut, bas, bas”, instruerade han. ”Lyft på benen.

Hoppa tillbaka och sparka. Klick klack, bom bom, klick klack, bom bom. Ett, två, tre, criss cross, två tre, criss cross, fem sex …”

Melina iakttog Rafael i spegeln. Han rörde sig snyggt.

Om han bara vågade kliva ut ur sitt skal skulle han överglänsa Marko till och med.

Marko hade allt och han visste om det. Tung och tajt, flaxade aldrig med överkroppen, ägde styrkan och • 11 •

street riktig.indd 11

2010-01-20 13.14

stunsen och använde hela kroppen.

Liksom Marko gav Melina allt. Hon blev aldrig trött av dansträningen. Hon fick mer energi och mådde bättre.

Svaret på Rafaels fråga var lätt. Street betydde allt. Street var större än livet.

• 12 •

street riktig.indd 12

2010-01-20 13.14

Rafael tände hallampan och värjde sig mot parfymdoften som hans farmor hade lämnat efter sig. En söt och tantig lukt som gav honom huvudvärk.

Han hade ätit för lite.

Det gick inte att slarva med måltiderna när man tränade. Blodsockret var på noll. Kroppen som gummi nu, benen vek sig och liksom skakade när han gick. Han måste stoppa något i magen innan han duschade.

Rafael undvek att duscha i Dansfabriken eftersom det blev så uppenbart att han vägrade flina åt Markos pinsamma skryt om tjejer och fester. Han klarade inte killsnack. Kunde inte fejka.

Han öppnade kylskåpet och tog ut spagetti och sås från igår. Luktade på röran. Matlagning var inte hans grej men han måste. Senaste receptet blev värsta floppen.

Han slängde ner ett paket köttfärs och två burkar vita bönor i tomatsås i en kastrull och kokade i typ en timme.

Smakade skit. Borde haft i några kryddor. Men vilka?

Hungern fick bli kryddan.

Han värmde geggan på spisen, hällde upp ett glas vatten med en C-vitaminbrustablett och gick in till sig.

Rummet som han bodde i var farmors kontor. Fortfarande sov han på den smala extrasängen. Helt okej faktiskt.

• 13 •

street riktig.indd 13

2010-01-20 13.14

Han hade det viktigaste och var inte bortskämd med fina grejer.

Skrivbordet med datorn stod vid fönstret. Han fick använda den för skoljobb och att chatta.

När farmor var hemma störde hon genom att springa in och ut så fort hon behövde den. Fast det var irriterande kunde han inte protestera. Så länge han bodde hos farmor på Kungsholmen måste han anpassa sig och sköta sig annars åkte han ut. Hon tänkte inte dalta med en tonåring.

Det var värt priset. I Stockholm fanns Dansfabriken.

På landet ingenting, inte ens kompisar med samma int­ resse. Därför hade han dragit sig undan folket där. Inte för att han ogillade andra människor. Han var ingen eremit. Men han klarade inte av snubbar som dyrkade moppar, ölhävning och ishockey.

Han hade dansat för sig själv.

Så fort han ätit klart diskade han och ställde i ordning efter sig annars blev hans farmor sur. Trots att hon förbjudit honom hängde han träningskläderna på de varma rören i badrummet så att svettlukten ångade. Hon blev ännu argare om han slängde dem dyngsura direkt i tvättkorgen. Därför var det bättre att de torkade lite först.

Han skulle ta bort dem innan han lade sig. Han fick inte glömma det.

Han ställde sig i duschen och lät det varma vattnet skölja bort intorkad svett. Musklerna slappnade långsamt • 14 •

street riktig.indd 14

2010-01-20 13.14

av och han fylldes av lyckokänslor.

Han älskade träningen på Dansfabriken. Han var på rätt väg, flög liksom i rymden.

Som alltid när han tvålade in sig tänkte han på Elin.

Han vågade nästan inte känna efter hur mycket han saknade vissa saker. Hennes varma kropp och mjuka hud.

Småpratet när hon låg på hans arm.

Elin gillade att berätta helt crazy historier och den malande rösten brukade få honom att somna. Då blev hon lack och väckte honom. Men hon spelade bara. Elin var aldrig arg på riktigt.

Elin var den enda tjej han vågat lita på. Det var nog det skönaste i hela världen, att känna sig lugn inombords.

Elin hade applåderat och beundrat till och med hans allra taffligaste försök till power moves. Inte förrän han började på Dansfabriken förstod han att motstånd och kritik var lika viktigt om han ville utvecklas.

Kian var bra för han utmanade honom hela tiden att göra svårare steg och korrigerade honom när han inte lyckades sätta det.

Under de senaste tre månaderna hade han vuxit som dansare. Nu förstod han dansen på ett annat sätt och han satsade mer seriöst.

Perfekt att han inte hade tjej längre. Tog tid att ha tjej.

Om han blev kär skulle han gå in i det så starkt, han var ju sån. Han visste det. Visst fanns det sjukt många fina tjejer på Bromma gymnasium, men han hade inte närmat sig någon av dem ännu. Han hade svårt att lita på • 15 •

street riktig.indd 15

2010-01-20 13.14

folk och klarade inte av att bli övergiven eller att svika någon genom att själv göra slut. Om det blev fel skulle det bli asjobbigt. Lika bra att vara singel.

Han hade inte gjort slut med Elin heller. Inte sagt de hårda orden. Ändå var brytningen underförstådd i och med att han flyttade. Så varför ringde hon fortfarande?

Han blev bara ledsen av det. Ofta svarade han inte ens.

Lika bra att var ensam ett tag.

En enda tjej hade lyckats närma sig honom sen han flyttat till farmor. Melina. Därför började han känna nåt för henne. Vad? Nåt bara. Nyfiken. En inre röst som sa att hon var okej. Att det inte var Marko som skickat fram henne. Melina var inte en sån tjej som killar kunde leka med. Hon dansade grymt bra. Synkade som ett proffs.

Kepsen föll av och det svarta burriga håret liksom svävade och gungade runt hennes ansikte.

Han smålog för sig själv när han kom på det.

Melina var ju Miss Independent som Ne-Yo sjunger om. She got her own thing, That’s why I love her ...

Rafael virade in sig i ett badlakan och sträckte ut sig på sängen. Tog fram mobilen och höll den i handen, lekte med den.

Varje kväll ringde han sin pappa Enzo.

Stenen i magen blev tyngre. Det var ju osäkert om han skulle svara. Fast det kunde lika gärna vara lugnt. Enzo kunde lika gärna svara och låta som om allt var frid och fröjd. Då var livet lätt. Då flög han.

• 16 •

street riktig.indd 16

2010-01-20 13.14

Han tryckte på Enzos nummer. Magen knöt sig när signalerna fortsatte att tuta och röstbrevlådan startade.

Skit också. Fan också.

Rafael tvingades resonera med sig själv för att inte fastna i oron.

Antagligen hade Enzo blivit full och somnat eller så hade han slarvat bort mobilen. Det behövde inte betyda att han var död.

Han hade en oslagbar teknik för att hålla de destruktiva tankarna på avstånd.

Ytterdörren slog igen. Han hörde farmors snabba steg över parketten. Irriterat mummel när hon hittade träningskläderna på värmeröret. Typiskt, han hade glömt att slänga dem i tvättkorgen. Igen. I morgon skulle hon tjata på honom om det.

Tekoppen klirrade i köket, hon gick till sitt rum. Sen blev det tyst.

Farmor var schyst, men hon var ingen man snackade med. Därför fick han bära alla bekymmer själv, men det var han van vid. Visst hade han haft förhoppningar om att de skulle komma varandra närmare, men det hade han lagt ner.

• 17 •

street riktig.indd 17

2010-01-20 13.14

En typisk hemmafest i förorten betydde en lägenhet fullproppad med utflippade ungdomar som skrek, dansade och drack folköl. Musik på alldeles för hög volym och grannar som ilsket bankade i väggarna.

Abbes mamma var bortrest över helgen och större delen av Bredängs tonåringar och lite annat folk trängdes i trerummaren. Det var inte första gången, Abbe hade ofta fest. Han var ofta ensam hemma.

Dumma Abbe hade druckit för mycket och låg utslagen på sängen bredvid Arons pitbull Rudy. Abbe hade armen runt Rudy och de snarkade högt båda två.

Ute på balkongen trängdes rökarna.

Melina letade efter Marko. Hon kikade runt i köket för att se om han var där. Det var nästan omöjligt att tränga sig in. Köket var packat av folk och alla pratade i mun på varandra.

Aron stod i ett hörn med Nadya och en annan tjej som Melina inte kände. Båda hade halvlångt svart hår och markerade drag. Kanske var de systrar. Melina visste inte mycket om Nadyas liv utanför Dansfabriken, bara att hon bodde i Skärholmen.

Aron vinkade att hon skulle komma. Melina skakade på huvudet. Hon hade precis upptäckt att Marko stod i ett annat hörn med en ljushårig kort tjej i röd kjol. Han • 18 •

street riktig.indd 18

2010-01-20 13.14

och tjejen höll varsin ölburk i handen. Tjejen hade en rödrandig topp. Melina hade inte sett henne förut.

Hon knuffade sig fram mot dem. Tjejens röst överröstade sorlet, typiskt svenneprat från någon västerförort.

Vad gjorde hon i Bredäng? Såna som hon var ungefär lika vanligt förekommande här som marsmänniskor.

Marko såg hypnotiserad ut. Ögonen snurrade runt i skallen på honom. Då och då slickade han sig om munnen.

Melina kunde Marko. Han var en varg som väntade in rätta tillfället att hångla upp Rödluvan mot väggen.

Marko var besatt av tjejer, ville ha dem till frukost, lunch och middag. Tjejerna ville inte lika ofta.

Melina skulle hänga kvar och se hur det utvecklade sig. Hon intalade sig själv att hon gjorde det av nyfikenhet, men i själva verket var hon skitirriterad. Melina förstod inte varför Marko måste ragga tjejer. Det räckte tydligen inte med en tjejkompis. Melina var inte i cent­ rum längre. Marko hade satt hångel och sex högst på dagordningen.

Surt iakttog hon Markos klumpiga framstöt.

Han kastade sig mot tjejen med trutande läppar och försökte hitta ett ställe på hennes hals där han kunde placera den blöta kyssen. Men tjejen fann sig snabbt och utan besvär knuffade hon undan honom och gick därifrån.

Kvar stod Marko med vargsvansen mellan benen.

Melina gick dit och gav honom ett bitchigt leende.

• 19 •

street riktig.indd 19

2010-01-20 13.14

”Nobbad?” ”Fucking dumma svennebrud.” ”Svennebanan kan du vara själv.” ”För helvete, jag är finne.” ”Ska vi gå? Jag pallar inte mer.” ”Jag ska ingenstans”, sa Marko och spanade in två tjejer som dansade i vardagsrummet. ”Då går jag själv.”

Marko ryckte på axlarna för att visa att han inte brydde sig och Melina gav honom fingret.

Melina hade bråttom iväg men först måste hon på toa.

Det var upptaget så hon väntade. Och väntade. Till sist bankade hon på dörren ifall någon hade somnat där inne.

Ingen reaktion. Hon bankade för tredje gången och dörrlåset blev grönt. En glipa öppnades och Melina kikade in. Tjejen som nobbat Marko satt på toalocket med kritvitt ansikte. Det stank spya. Första impulsen var att lämna henne, men så mötte hon tjejens hjälplösa blick.

Med en suck gick Melina in till henne. ”Hur är det?”

Tjejen försökte le samtidigt som hon hickade. ”Mår lite illa.” ”Fortfarande?”

Tjejen nickade.

Melina låste dörren, öppnade toalocket och hjälpte henne att böja sig över. Hon hade hjälpt kompisar förr.

Tydligen hade tjejen fått ur sig tillräckligt för det • 20 •

street riktig.indd 20

2010-01-20 13.14

kom inget mer kräk, bara spott. Melina spolade. Hon sa åt tjejen att dricka vatten ur kranen.

Tjejen sörplade i sig och torkade munnen med en bit toapapper. Hennes ögon var fortfarande rödsprängda, men kinderna blev snart rosiga igen. ”Tack, så snällt. Nu mår jag bättre.” ”Gör som jag, drick inte alkohol”, sa Melina. ”Aldrig?” ”Nej.” ”Jag önskar jag kunde låta bli.” ”Måste du dricka, eller?” ”Alla gör ju det.” ”Man måste inte vara som alla andra.”

Tjejen stirrade på Melina och sträckte fram handen. ”Jag heter Terese, vad heter du?” ”Melina.” Hon tog Tereses hand och skakade den. Det kändes fånigt. I Bredäng hälsade killar med handen, tjejer kramades. ”Bor du i närheten?” frågade Terese. ”Om du ursäktar måste jag kissa nu”, avbröt Melina.

Terese sa förlåt och gick ut.

Melina ställde sig framför spegeln och studerade pannan.

Zinkpasta hjälpte inte bättre än tandkräm. Finnar var skitjobbiga och fula och hennes absolut värsta problem.

De i ansiktet var värst eftersom de syntes hela tiden, men hon hade på ryggen också. För övrigt var livet okej, dansen, skolan, rubbet. Marko kallade henne kontrollfreak.

• 21 •

street riktig.indd 21

2010-01-20 13.14

Hon spolade och gick ut.

Terese stod kvar utanför. ”Jag har tänkt på det du sa … Jag ska försöka att inte dricka mer”, sa hon. ”Du, jag är inte din morsa, du gör som du vill.” Melina knep ihop munnen och försökte gå.

Terese höll kvar henne. ”Ursäkta, men vet du vad klockan är?”

Melina suckade och kollade på mobilen. ”Snart halv ett.”

Tjejen lade huvudet på sned. ”Bara en fråga till … ” Melina stod kvar. ”Hur tar man sig till Ålsten härifrån?” ”Samma väg som du kom, antar jag.” ”Jag åkte taxi med några men de har stuckit utan mig.” ”Schysta kompisar du har. Vet inte om det går några tåg nu, men kanske nattbuss. Fråga spärrvakten, det är mitt hetaste tips.”

Melina hade verkligen ingen lust att göra det här. Hon var less, trött, uttråkad och ville hem och lägga sig.

Då lade Terese handen på Melinas arm och tittade bedjande på henne. ”Jag skulle vara så himla tacksam om du inte lämnade mig ensam.”

Varför skulle hon engagera sig i henne överhuvudtaget? Melina försökte låta bli att bry sig, men det var något hos Terese som fick henne att smälta. Tonfallet.

• 22 •

street riktig.indd 22

2010-01-20 13.14

Den vänliga blicken. ”Okej, jag följer väl dig till t-banan. Jag ska ändå gå den vägen.” ”Åh, gud så snällt. Vänta lite bara.” Terese dök ner i berget med ytterkläder som låg framför ytterdörren.

När hon grävt fram sin svarta skinnjacka var det pumpsens tur, alla skor låg utspridda över hallgolvet.

Under tiden lutade sig Melina mot dörrposten och kollade på Marko som tagit av sig tröjan och dansade halvnaken med de båda tjejerna i soffan i vardags­rummet.

Han såg latinosexig ut med sina muskler och sitt sätt att åla med kroppen. Som en ljushårig Enrique Iglesias.

Melina smålog för sig själv. Hon var inte irriterad på honom längre.

Bara han inte har för bråttom nu, tänkte hon. Tjejer gillar att ta det lugnt i början. Som Terese. Hade han bara smörat lite längre hade det gått bra. Då hade hon säkert gått med på att kramas en stund. De flesta gillade ju att kramas. De flesta var inte som hon. ”Färdig.”

Melina vände sig om. Terese stod bakom henne, påklädd och klar med lilla handväskan och ett leende på läpparna. ”Var i Ålsten bor du? I villa?”

Terese nickade. ”Jag hatar det”, sa hon. ”Aha.” Melina kollade på henne. ”Vad gillar du då?” ”Det verkar mysigt här i Bredäng.”

• 23 •

street riktig.indd 23

2010-01-20 13.14

”För ett tag sen gick en galning runt med pistol i centrum. För två år sen exploderade en restaurang. På kvällarna finns inget att göra och centrumet är helt dött.Tycker du att det är mysigt?”

Melina skakade på huvudet. Tjejen var bombad.

• 24 •

street riktig.indd 24

2010-01-20 13.14