9789147088430

Sverriges statsskick

Sveriges statsskick ger en aktuell, överskådlig och faktarik beskrivning av det svenska politiska systemet i en internationell omgivning. Författarna förklarar också bakgrunden till den sociala, ekonomiska och politiska utvecklingen under de senaste 150 åren.

Boken uppdateras kontinuerligt för att följa utvecklingen internationellt och i Sverige och de nya krav som ställs på det politiska systemet.

Fakta och perspektiv

Kjell Lundmark Ulf Staberg Arne Halvarson

Nytt för den trettonde upplagan är avsnitt om • den svenska modellens framväxt och förändring • välfärdsproblem 2007 och generationsklyftorna • de nya svenskarnas situation i samhället • genuskontraktets förändring under 100 år • medielandskapets förändring

Sveriges statsskick

Dessutom hittar du uppdaterade översikter om Sveriges roll i EU, maktförskjutningar inom det politiska systemet, aktuella förändringar inom kommunal och statlig förvaltning, partiernas roll i svensk politik, organisationernas framväxt och betydelse i moderniseringsprocessen, aktuella författningsproblem, samt striden om demokratin och framtidens demokratiproblem.

För att stimulera till fortsatta studier och politiskt engagemang avslutas varje avsnitt med politiska frågeställningar.

Kjell Lundmark är universitetslektor och verksam på statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet. Ulf Staberg var tidigare universitetslektor vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Arne Halvarson var universitetslektor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Best.nr 47-08843-0

Tryck.nr 47-08843-0-00

Kjell Lundmark Ulf Staberg Arne Halvarson

Sveriges statskick omslag.indd 1

09-05-26 07.50.21

Sveriges statsskick. Fakta och perspektiv ISBN 978-91-47-08843-0 © 2009 Författarna och Liber AB Redaktör: Peter Söderholm och Magdalena Tellenbach Uttman Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Sättning: LundaText AB Upplaga 13:1 Tryck: Kina 2009

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Sveriges1.indd 2

09-05-25 10.51.29

Förord Huvudsyftet med denna bok är som tidigare att ge läsaren en aktuell, överskådlig och faktarik beskrivning av det svenska politiska systemet. Boken är tänkt att fördjupa läsarens kunskaper genom att lyfta fram aktuella perspektiv på den författningspolitiska, ekonomiska och sociala utvecklingen under de senaste hundra åren.

För att stimulera läsarens politiska intresse och engagemang varvas texten i den nya utgåvan med diskussionsfrågor som anknyter till dagens politiska debatt. Det hoppas vi ska göra boken än mer lämplig i olika utbildningssituationer.

Bearbetningen av den nya upplagan har inneburit att delar av varje kapitel fått ett delvis nytt innehåll. Figurer och tabeller har bearbetats och getts en ny layout.

Arne Halvarson (d. 2005) lade med sina breda kunskaper och eminenta pedagogiska förmåga grunden till bokens karaktär av sammanhängande kursbok och uppslagsbok.

Den ursprungliga uppläggningen har till stor del bibehållits.

Vi tackar frilansredaktören Magdalena Tellenbach Uttman för hennes noggranna och konstruktiva arbete med den nya upplagan av Sveriges statsskick.

Umeå och Stockholm i februari 2009

Kjell Lundmark

Sveriges1.indd 3

Ulf Staberg

09-05-25 10.51.29

Innehåll Förord 3

Kapitel 1. Svensk politisk, eko­nomisk och social historia 7 Rösträttsfrågan 1900–1921 8 Vägen mot parlamentarismen 9 Sverige kring 1900 10 Minoritetsparlamentarismens epok 1920–1932 12 Majoritetsregerandets tid 1932–1957 14 Reformernas tid 1957–1976 18 Borgerliga och socialdemokratiska regeringar 1976–2006 22 Den svenska folkstyrelsen 31 Kapitel 2. Partiväsendet 45 Partierna i det politiska systemet 45 Partiernas ideologiska utveckling 46 Stridsfrågor i svensk politik 54 Från socialdemokratisk regeringsdominans till borgerlig alliansregering – framväxten av blockpolitiken 55 Partierna i dag 57 Kandidatnominering 64 Partiernas finanser 66 Kapitel 3. Riksdagen 68 Riksdagen under 1900-talet 68 Riksdagsvalen 68 Valen till Europaparlamentet 77 Riksdagens ledamöter 77 Arbetet i riksdagen 81 Folkomröstning 95 Riksdagen och medlemskapet i EU 96 Riksdagen och den politiska processen – några kommentarer 98 Kapitel 4. Regeringen och ­statschefen 102 Regeringsmakten de senaste hundra åren 102 Regeringsbildningen 104 Regeringens uppgifter 106 Statschefen 116

Sveriges1.indd 4

09-05-25 10.51.29

innehåll

5

Kapitel 5. Statlig förvaltning 119 Utvecklingen under 1900-talet 119 Den offentliga förvaltningens uppgifter 122 Statsförvaltningen 123 Regeringskansliet, Statsrådsberedningen och departementen 124 Former för statlig verksamhet under ­departementsnivå 127 Förhållandet mellan departement och ämbetsverk 128 Styrningen av statsförvaltningen 130 De centrala ämbetsverken 137 Den regionala statsförvaltningen 145 Den statliga länsförvaltningen 146 Förvaltningspersonalen 148 Lönesystemet 154 Förvaltning under omprövning 156 Kapitel 6. Lagstiftningen 170 Allmänt om lagar och normer 170 Olika slag av normer 170 Lagstiftningsproceduren 174 Svenskt medlemskap i EU och lagstiftningen 182 Kapitel 7. Budgetprocessen 187 Kompetensfördelning 187 Från kameralt till resultatorienterat ­budgetsystem 187 Beslutsprocessen i budgetfrågor 191 Hur anslagna medel används och statlig förmögenhet disponeras 200 Den statliga upplåningen 201 Riksdagen, Riksbanken och penningpolitiken 202 Riksdagen och budgetprocessen i ett internationellt perspektiv 203 Kapitel 8. Kommuner och landsting 205 Kommunernas ställning i folkstyrelsen 206 Historik 211 Några allmänna utvecklingslinjer sedan ­kommunindelningsreformerna 215 Den kommunala kompetensen 218 De kommunala valen 224 Förtroendevalda och tjänstemän 226 Kommunernas och landstingens organisation 230

Sveriges1.indd 5

09-05-25 10.51.29

6

innehåll

Kommunerna och samhällsplaneringen 239 Kommunal ekonomi 241 Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) – ­kommunernas, landstingens och ­ regionernas intresseorganisation 244 Kommunallagen och internationella ­överenskommelser 246

Kapitel 9. Kontrollfunktioner och rättsväsende 251 Rättsväsendets uppgifter och organisation 251 Riksdagens kontrollfunktioner 254 Riksdagens kontroll av regeringen 256 Riksdagens kontroll av statsförvaltningen 256 Regeringens kontroll av förvaltningen 261 Kapitel 10. Organisationer och ­arbetsrätt 266 Föreningar och organisationer 266 Nya former för samverkan mellan staten och organisationerna 271 Intresseorganisationernas uppgifter 272 Intresseorganisationernas uppbyggnad 274 Rättsregler på arbetsmarknaden 275 Kontakter mellan den offentliga sektorn och intresseorganisationerna 289 Kapitel 11. Massmedier, yttrande- och tryckfrihet 299 Massmediernas uppgifter 300 Massmedieideologier 300 Massmedier och deras rättsliga ställning i Sverige 302 Tryckfrihetslagarna och deras huvudprinciper 303 Dagspressens utveckling 306 Tidskrifter 314 Etermedierna 316 Litteratur 323 Register 326

Sveriges1.indd 6

09-05-25 10.51.30

Kapitel 1

Svensk politisk, eko­nomisk och social historia En av den franska revolutionens (1789) mest betydelsefulla insatser var idén om en gemensam medborgarstatus lika för alla. Alla människor var lika inför lagen.

Alla människor hade lika värde; det var inte som före 1789 att t.ex. adeln och prästerna hade särskilda privilegier. Det blev inledningen till den moderna epoken.

Medborgarna runt om i Europa började ställa krav på politiskt inflytande för att kunna ta del i och påverka samhällsarbetet. I Sverige krävde man reformering av riksdagen eftersom stora grupper stod utan politiskt inflytande.

De rösträtts- och valbarhetsbestämmelser till den tvåkammarriksdag som hade genomförts 1866, resulterade i en starkt konservativ första kammare och en bondedominerad andra kammare. 1872 hade 5,6 procent av hela rikets befolkning rätt att rösta till andra kammaren.

Partiernas och folkrörelsernas framväxt hade en avgörande betydelse i kampen för allmän rösträtt. Nykterhetsrörelserna och väckelserörelserna fick sina genombrott under senare delen av 1800-talet. Kvinnorörelsen vann en framgång genom att kvinnor fick rätt att studera vid universiteten med början 1870, även om det skulle dröja till 1920-talet innan kvinnor fick tillträde till gymnasierna och rösträtt. Arbetarrörelsen drev under samma tid sina politiska och fackliga krav. Det som var gemensamt för folkrörelserna var deras insats för folkbildningen. Deras olika folkhögskolor och studieförbund var imponerande utbildningsinstitutioner, som förmedlade kunskaper och lärde ut demokratins arbetsformer. Folkrörelserna och folkbildningen spelade en central roll för demokratins genombrott i Sverige och för det moderna projektet som började ta form i början av 1900-talet och som kom att dominera större delen av århundradet. De andliga modernisterna, de radikala, ifrågasatte värderingar och trosföreställningar. De materiella modernisterna, utveck-

Sveriges2.indd 7

09-05-25 11.14.56

8

S V E R I G E S S TAT S S K I C K . FA K TA O C H P E R S P E K T I V

lingsoptimisterna, lyfte fram naturvetenskapens landvinningar, arbetade för teknisk utveckling, moderna ekonomiska metoder och rationell planering.

Rösträttsfrågan 1900–1921 Decennierna före 1914 var nationalismens stora period i Europa. Naturen, nationen, hembygden och historien var det svenska kulturlivets överideologi, vilket visade sig i kulturyttringar som Skansen, Svenska Turistföreningen och Nordiska museet.

Stamsånger och läseböcker skulle utgöra en gemensam grund för människorna.

I den obligatoriska folkskolan, som hade införts 1842 och som blev den stora rikslikaren, borde alla barn i Sverige bli delaktiga i en nationell, svensk kultur. Fridtjuv Berg var folkskollärare och politiker. Han var ecklesiastikminister (och hade då hand om skolfrågorna) i den liberala regeringen som leddes av Karl Staaff 1905–06 och 1911–14. Ett av Bergs många initiativ som skolminister var att genomföra projektet Läseböcker för Sveriges barndoms- och ungdomsskolor. Syftet var att till barn och ungdomar överföra en känsla av den svenska särarten. Bland de böcker som på det här sättet publicerades i stora upplagor för att läsas av barn och ungdomar i folkskolor runt om i landet fanns Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906–07), Verner von Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar (1908– 10), Sven Hedins Från pol till pol (1911) och Anna Maria Roos Sörgården (1912).

Den fosterländska retoriken nådde sin politiska kulmen i samband med bondetåget och borggårdskuppen den 6 februari 1914, då Gustav V höll ett tal – skrivet av Sven Hedin och en löjtnant Bennedich – till deltagarna i tåget på borggården i Stockholm. Talet var fyllt av fosterländska paroller formulerade på ett medvetet ålderdomligt språk, så som man trodde det lät på Karl XII:s tid, t.ex.: ”I haven samlats kring Sveriges konung. Ären I också beredda att efter karolinsk sed med honom bära tyngden av det ansvar som av varjom och enom utkräver allt till det yttersta …”

Talet ledde till en regeringskris och den liberala regeringens avgång, vilket innebar ett nederlag för de demokratiska krafterna i Sverige. Men även om den konservativa, fördemokratiska eliten tycktes framgångsrik i sina försök att bromsa den demokratiska utvecklingen så var framgången skenbar. En ny elit som tog strid för medborgarskapstanken skulle snart dominera den politiska scenen resten av århundradet.

1910- och 20-talen innebar ett elitskifte inom politiken. En stark antidemokratisk opinion i högborgerliga kretsar, inte minst inom officerskåren som ville ha en stark

Sveriges2.indd 8

09-05-25 11.14.56

1. SVENSK POLITISK, EKONOMISK OCH SOCIAL HISTORIA

9

personlig kungamakt och som motarbetade den framväxande demokratiska rörelsen, förlorade slutgiltigt sitt poliska inflytande till förmån för de nya radikala politiska ledarna från de liberala och socialdemokratiska partierna.

Kraven på allmän och lika rösträtt hade förts fram på folkriksdagar 1893 och 1896, som anordnats av liberala och socialdemokratiska politiker. Effekten blev begränsad.

Först 1907 antog riksdagen ett förslag om en rösträttsreform, som innebar att allmän och lika rösträtt infördes för män fyllda 24 år under förutsättning att man erlagt skatt till stat och kommun. För att vara valbar till första kammaren krävdes antingen en årlig inkomst på 1 000 kronor eller att man ägde en fastighet taxerad till 50 000 kronor.

Efter 1911 arbetade rösträttsanhängarna bl.a. för rösträtt för kvinnor. Liberaler och socialdemokrater var ense om kraven, och efter framgångar vid valet 1917 bildade Nils Edén (liberal) och Hjalmar Branting (socialdemokrat) en majoritetsregering som vid 1918 års riksdag lade fram en proposition om rösträtt för kvinnor och demokratisering av första kammaren.

Förslaget fälldes av högerns representanter i första kammaren. En ny proposition lades fram samma år. Till följd av det oroliga internationella läget, ryska revolutionen och ett starkt utomparlamentariskt tryck föll högern undan och accepterade en kompromisslösning. 1919–21 fullbordades författningsrevisionen. Skillnaderna mellan kamrarna försvann nästan helt även om de för första kammaren speciella dragen – det indirekta valsättet, den längre mandatperioden, den successiva förnyelsen och kravet på högt taxerad bostad – fanns kvar.

Vägen mot parlamentarismen Parlamentarism kan definieras på följande sätt: Regeringen måste i sin maktutövning ha riksdagsmajoritetens förtroende eller åtminstone tolereras av en majoritet av parlamentet. I annat fall måste regeringen avgå. Den styrande maktens befogenheter ska utövas av regeringen. Oppositionen ska vara beredd att överta regeringsansvaret när den sittande regeringen avgår. Det är förhållandet mellan regeringen och oppositionen som är centralt för parlamentarismen. Det är i parlamentet som oppositionspartiet, eller om de är flera, redovisar sina alternativ till regeringspolitiken.

En parlamentarisk regering kan vara antingen en majoritetsregering eller en minoritetsregering. I det förra fallet är regeringspartiets riksdagsledamöter i majoritet. I det senare fallet föreligger inte någon sådan majoritet, utan regeringen är för att

Sveriges2.indd 9

09-05-25 11.14.56

10

S V E R I G E S S TAT S S K I C K . FA K TA O C H P E R S P E K T I V

få igenom sina förslag beroende av något eller några oppositionspartier. En regering kan vara en enpartiregering eller en flerpartiregering. I det senare fallet kan flera varianter förekomma. I en koalitionsregering kan två eller flera partier samverka i regeringsställning. I en samlingsregering ingår åtminstone alla större partier (som regel endast i krigs- och krissituationer).

Den moderna parlamentarismens genombrott inleddes 1917 med en majoritetskoalition mellan liberaler och socialdemokrater. Gustav V, som länge ansåg sig ha rätt att träffa egna politiska beslut, förmåddes då böja sig för vänstern och acceptera den parlamentariska principen efter en lång ideologisk strid om kungens roll vid regeringsbildningen. Genombrottet skedde samtidigt med demokratins seger efter första världskriget.

Sverige kring 1900 Parlamentarismen och allmän rösträtt genomfördes alltså under de två första år­tion­ dena av 1900-talet. Dessa stora politiska reformer var nära kopplade till den allmänna sociala och ekonomiska utvecklingen i landet.

Sociala förändringar Det svenska samhället genomgick vid den här tiden en mycket snabb förvandling.

1875 var ungefär tre fjärdedelar av landets befolkning sysselsatta inom jordbruk med binäringar. Motsvarande siffror år 1900 och 1920 var 50 respektive 44 procent. Inom industri och handel ökade antalet sysselsatta från 28 procent år 1900 till 46 procent år 1920. Ungefär lika många ägnade sig alltså åt jordbruk, fiske och skogsbruk som åt industri och handel vid 1920-talets början. Samtidigt arbetade ungefär en tiondel av landets yrkesverksamma personer inom offentlig förvaltning och med andra tjänster. Utvecklingen innebar att industrier hade anlagts och tätorter vuxit upp. En omflyttning hade ägt rum från landsbygden in till städer och tätorter. En ny arbetarklass och en ny medelklass trädde fram.

Sveriges2.indd 10

09-05-25 11.14.57

1. SVENSK POLITISK, EKONOMISK OCH SOCIAL HISTORIA

11

Ekonomisk utveckling I mitten av 1800-talet började den ekonomiska tillväxten komma igång på allvar i Sverige. Av avgörande betydelse för industrialismen och de teknologiska genombrot­ ten var att näringsfriheten ersatte det föråldrade skråväsendet, att folkskolereformen 1842 höjde den generella utbildningsnivån och att byggandet av stambanor knöt ihop landet till en ekonomisk enhet. Industrialismen växte fram inom ramen för den ekonomiska liberalismen, som bl.a. innebar fri handel och fria ekonomiska förbindelser länderna emellan. Sverige kom också att få en betydande utrikeshandel och blev därmed beroende av de internationella konjunkturväxlingarna.

Början av 1900-talet fram till 1916 karakteriserades av ett starkt ekonomiskt uppsving. Handelsbalansen var gynnsam. Såväl exporten som importen växte. Verkstads-, massa- och pappersindustrin fick nu sitt verkliga genombrott som exportindustrier.

Företag startade dotterbolag utomlands och Sverige höll på att bli ett kapitalexporterande land. Till den här perioden hör företag som AGA, ASEA, Electrolux, Separator, SKF och STAB, vilka utmärktes av storskalig produktion och distributionsteknik och av internationella förgreningar. På hemmamarknaden hade bostadsbyggandet en gynnsam utveckling. Kommunikationsnätet utvecklades. Land- och sjötransporter fick ett uppsving. Jordbruket skyddades av vissa tullar, vilka bland andra faktorer bidrog till att hålla uppe produktionen.

Lönenivån i landet steg snabbare än priserna, och arbetslösheten var relativt låg.

Däremot var arbetstiden lång, bostadsstandarden för arbetarklassen låg och de socialpolitiska reformerna ytterst begränsade. Det bidrog till att framhålla motsättningarna mellan olika klasser.

Första världskriget satte stopp för ett mer renodlat liberalt ekonomiskt system.

Nu kom i stället statsingripanden att sätta sin prägel på samhället. Det rådde penningöverflöd kombinerat med brist på varor. Utrikeshandeln fick stora svårigheter.

Importen sjönk kraftigt. Även exporten minskade, men inte lika mycket som importen. Exportöverskottet blev därför omfattande, vilket än mer kom att poängtera den verkliga varubristen. Den satte i sin tur fart på inflationen, vilken var snabbare än lönehöjningarna. Resultatet blev sänkta reallöner.

Vilka begrepp skulle du använda för att beskriva det svenska samhället åren kring sekelskiftet 1900 och i dag? Vilka tre stora förändringar tycker du att du vill framhålla?

Sveriges2.indd 11

09-05-25 11.14.57

12

S V E R I G E S S TAT S S K I C K . FA K TA O C H P E R S P E K T I V

Regering och riksdag Kungen hävdade ganska länge och med viss framgång sin makt i brytningen mellan kungamakt och folkmakt. 1917 fick han dock acceptera parlamentarismen. På vägen mot parlamentarism hade de kungliga förtroendemännen i regeringen ersatts av politiker. Dessa blev alltmer beroende av riksdagens förtroende i takt med att denna demokratiserades, partiväsendet utvecklades, valdeltagandet steg och den politiska diskussionen i pressen och på valmöten intensifierades.

Många viktiga politiska frågor diskuterades under den här tiden. De var oftast klart partiskiljande. Utöver statsskickets demokratisering (allmän rösträtt, parlamentarism) kan nämnas försvaret. De konservativa var för ett starkt försvar, medan socialdemokraterna tog avstånd från en större upprustning. Till de partiskiljande frågorna hörde också livsmedelsförsörjningen och utrikeshandeln under första världskriget. Om neutralitetspolitiken rådde det dock stor enighet om. I stora drag gällde detta även upplösningen av unionen med Norge 1905. Andra viktiga beslut som togs under den här perioden var införandet av folkpension och åtta timmars arbetsdag.

Minoritetsparlamentarismens epok 1920–1932 Sociala förändringar Handel och industri sysselsatte 1930 exakt hälften av alla yrkesutövare mot 46 procent tio år tidigare. Näringsgrenen jordbruk och skogsbruk hade 1930 reducerats till 8 procent. Offentlig förvaltning och andra tjänster hade stigit med en procentenhet till 12 procent under tioårsperioden. Grupperna tjänstemän och industriföretagare hade alltså ökat i antal. Bland yrkesutövare inom andra samhällsgrupper hade, förutom jordbrukarna, också arbetarna börjat bli färre.

Ekonomisk utveckling Högkonjunkturen i början av år 1920 följdes snabbt av en depression, 1920–22, med minskad industriproduktion, minskad export, mer än halverade priser och betydande arbetslöshet. Staten försökte med lågbetalda statliga och kommunala reservarbeten samt kontantunderstöd bemästra arbetslösheten. Lågkonjunkturen följdes av en betydande ekonomisk blomstring fram till 1931, endast avbruten 1926 av en

Sveriges2.indd 12

09-05-25 11.14.57

1. SVENSK POLITISK, EKONOMISK OCH SOCIAL HISTORIA

13

mindre konjunktursvacka. Näringslivet inriktades mot förkrigstidens ekonomiska liberalism. Kronans ställning kunde säkras genom bl.a. en gynnsam export.

De nya industrierna, som kraftverk (elektrifieringen) och verkstadsindustrin, fick en framskjuten position under expansionsperioden, som var en högkonjunktur utan egentliga prisstegringar. En gynnsam byggkonjunktur bidrog också till den expan­ siva utvecklingen. Förhållandet mellan import- och exportpriserna var positivt.

Bland expansiva exportindustrier kan nämnas mekaniska verkstäder, massa- och pappersindustrin samt malmbrytningen. Sverige blev nu, som under första världskriget, kapitalexporterande. Det gällde inte bara lån till utlandet utan även uppbyggande av företag i andra länder, bl.a. som svar på utländska tullmurar.

Arbetslösheten var högre under 1920-talet än under tiden före första världskriget.

Det berodde bl.a. på högre reallöner och de rationaliseringsinsatser som därför gjordes inom industrin.

Självförsörjningen i fråga om jordbruksprodukter tycks ha blivit något svagare under 1920-talet än tidigare. Jordbruket hade också i förhållande till industrin en mindre lyckad utveckling. De ekonomiska skillnaderna mellan land och stad blev mer märkbara.

Den stora depressionen 1929–33, som bl.a. berodde på överproduktion, kreditåtstramningar och dåligt fungerande betalningar länderna emellan, kom sent till Sverige. En anledning härtill var att hemmamarknaden klarade sig relativt väl. 1930 fick Sverige dock känning av den internationella jordbrukskrisen och kort därefter av en mer allmän konjunkturnedgång. Krisen drabbade således både jordbruket och industrin. Nu sattes i stort sett punkt för den ekonomiska förkrigsliberalism som återupprättats på 1920-talet. Redan tidigare hade regleringar införts inom jordbruket. Under vintern 1932/33 nådde arbetslösheten sin kulmen och bäddade för krisuppgörelsen – den s.k. kohandeln – mellan Bondeförbundet och socialdemokraterna.

Regering och riksdag Perioden utmärktes av minoritetsparlamentarism och instabil regeringsmakt. Social­ demo­kratiska, liberala, konservativa och fackmannaregeringar avlöste var­andra i snabb följd. De liberala grupperingarna under Carl Gustaf Ekmans statsministertid utnyttjade sin mittenposition till att föra en s.k. vågmästarpolitik. Än sökte han stöd hos socialdemokraterna, än hos de konservativa. Tyngdpunkten i politiken försköts till riksdagen och då särskilt till utskotten – utskottsparlamentarism.

Sveriges2.indd 13

09-05-25 11.14.57

14

S V E R I G E S S TAT S S K I C K . FA K TA O C H P E R S P E K T I V

Viktiga inrikespolitiska frågor under perioden var alkoholfrågan. Genom folkomröstningen i förbudsfrågan 1922 förlorade förbudsvännerna, som arbetade för ett förbud mot försäljning av sprit, med knapp marginal. Arbetslöshetsunderstöden och de arbetsrättsliga frågorna – kollektivavtal och arbetsdomstol – var viktiga stridsfrågor liksom försvarsfrågan. Försvarsorganisationen skars ned väsentligt vid 1920-talets mitt. Omorganisation och demokratisering av det högre skolväsendet inleddes 1927. Den djupa depressionen började 1929. De borgerliga förordade sträng sparsamhet och kostnadssänkningar inom produktionen. Socialdemokraterna ville i den engelske nationalekonomen Keynes anda använda budgeten som ett konjunkturpolitiskt medel.

Majoritetsregerandets tid 1932–1957 Sociala förändringar Avfolkningen av landsbygden fortsatte under den här perioden. År 1930 var ungefär 8 procent av befolkningen yrkesverksam inom jordbruk med binäringar. Industri och handel ökade sin andel av yrkesutövarna till två tredjedelar. Krisuppgörelsen under depressionen på 1930-talet, ökningen av de offentliga utgifterna under andra världskriget, regleringsekonomins framväxt under krigsåren samt satsningen på sociala reformer nästan fördubblade andelen offentliganställda och övriga inom tjänstesektorn.

Samtidigt fortsatte grupperna jordbrukare och arbetare att minska i antal. På sikt kunde detta få betydelse för Bondeförbundet, som nästan uteslutande stödde sig på jordbruksbefolkningen, och för socialdemokraterna, som var ett utpräglat arbetarparti. Motsättningar och klassgränser försvagades dock successivt i takt med att en industriell och ekonomisk expansion ägde rum. Den gav nämligen i sin tur utrymme för en social reformpolitik.

Sveriges2.indd 14

09-05-25 11.14.57

1. SVENSK POLITISK, EKONOMISK OCH SOCIAL HISTORIA

15

1930-talet innebar genombrottet för en modern socialdemokratisk familjepolitik, som till en del motiverades med befolkningspolitiska argument. Till dessa familjepolitiska åtgärder hörde t.ex. bosättningslån som infördes 1937 för att göra det möjligt för unga männi­skor att gifta sig tidigare och därmed öka nativiteten. Samma år kom en lag om hjälp till nyblivna mödrar och beslut om moderskapspenning. Barnrikehus byggdes för familjer som hade många barn och som var i behov av ekonomiskt stöd. 1938 avskaffades lagen om förbud mot försäljning av preventivmedel från 1910. En av de mest betydelsefulla familjepolitiska åtgärderna kom 1938 då arbetsgivare förbjöds att avskeda kvinnliga anställda på grund av havandeskap.

De olika familjepolitiska åtgärder som genomfördes under 30-talet innebar framsteg för kvinnorna och inte minst betydelsefullt var att mödrahjälp, moderskapspenning och senare barnbidrag utbetalades till mödrarna. I det avseendet skilde sig de skandinaviska länderna från resten av Europa, där stödet som regel betalades till fadern eller hade form av avdrag.

Ekonomisk utveckling I sitt krisprogram 1933 önskade socialdemokraterna bryta depressionen och skapa förutsättningar för ett uppsving genom statliga investeringar. De arbetslösa skulle sysselsättas med avtalsenligt avlönade beredskapsarbeten. Finansieringen av sysselsättningsprogrammet skulle ske genom höjda skatter och lån (underbalanserad budget). I överenskommelsen mellan socialdemokrater och bondeförbundare ingick också en utvidgad jordbruksreglering.

Konjunkturen började vända uppåt 1933. Då kunde de mer betydande exportindustrierna, bl.a. genom en företagen devalvering, visa upp en ökning i försäljningen till utlandet. Under resten av 1930-talet, fram till andra världskriget, hade Sverige en utpräglad högkonjunktur med i det närmaste full sysselsättning. Utmärkande för perioden var att hemmaindustrin expanderade mer än exportmarknaden. En ny tillväxtfas kom, då hushållen fått en sådan köpkraft att de kunde skaffa sig den tidens nya produkter som exempelvis radioapparater, kylskåp, dammsugare och cyklar. Ett uppsving inom bostadsbyggandet bidrog till denna utveckling.

En annan framgångsrik industrigren var järnhanteringen och metallindustrin, som stimulerades av upprustningen i Tyskland och på andra platser. Högkonjunkturen satte också spår inom transportväsendet och textilindustrin. Även jordbruket hade under 1930-talet en gynnsam utveckling, bl.a. på grund av en begynnande mekanisering, en förbättrad odlingsteknik och skydd från utländsk konkurrens.

1930-talet präglades av en tilltagande internationell protektionism. Regleringarna i ekonomin, särskilt inom landet, skärptes när andra världskriget bröt ut. Import

Sveriges2.indd 15

09-05-25 11.14.58

16

S V E R I G E S S TAT S S K I C K . FA K TA O C H P E R S P E K T I V

och export minskade. Den tidigare utvecklingen mot en högre inhemsk självförsörjningsgrad kom då väl till pass. Varu- och livsmedelsbristen blev inte så påtaglig som under första världskriget. Prisstegringarna blev dock betydande.

Efterkrigsåren och 1950-talet hade en gynnsam produktionsutveckling. Kon­junk­ tur­av­matt­ningar förekom 1952–55 och 1957–58. Det var dock inga djupa depressioner utan endast konjunktursvackor. Åren efter 1945 karakteriserades av stor varuefterfrågan inom landet, ökad offentlig konsumtion, snabb prisstegring på import- och exportvaror, stigande import, övervärderad valuta, hård press på valutareserven, full sysselsättning, höjda löner och en betydande inflation. En omfattande reglering av utrikeshandeln vidtogs och en anslutning till den amerikanska hjälpaktionen, Marshallplanen, ägde rum.

Lönestopp proklamerades för att få bättre kontroll över arbetsmarknaden. En devalvering genomfördes 1949 och importen kunde släppas fri. Den snabba expansionen mellan 1946 och 1950 kulminerade med ”Korea-haussen”, orsakad av konflikten om Korea 1950–53. Under resten av årtiondet var tillväxten i ekonomin god – men ändå svagare än i flertalet andra länder. Ådalskravallerna inträffade 1931. I samband med en arbetskonflikt vid Graningekoncernen hade arbetsgivaren rekryterat frivilliga stuveriarbetare att utföra lossningsarbeten. De betraktades som strejkbrytare. På kommunistiskt initiativ genomfördes allmän arbetsnedläggelse i hela Ådalen, och i samband med det anordnades ett demonstrationståg från Frånö till Lunde. Demonstrationståget besköts av inkallad militär. Fem personer dödades. Händelsen väckte en våldsam debatt i riskdagen och i pressen.

Regering och riksdag Regeringsmakten var under den här perioden stark i den bemärkelsen att regeringen kunde stödja sig på ett brett underlag i riksdagen. Tyngdpunkten i politiken kom därför att förskjutas från riksdagen till regeringen.

Socialdemokraterna tillträdde i regeringsställning 1932 och kom med undantag av Bondeförbundets ”semesterregering” att ensamma eller tillsammans med andra partier sitta i regeringen under 44 år fram till valet 1976. ”Semesterregeringen” fick sitt namn av att den regerade enbart under sommarmånaderna 1936 – semestertiden. Socialdemokraterna fick till att börja med stöd av Bondeförbundet genom krisuppgörelsen eller ”kohandeln” 1933. Koalitionsregeringen mellan bönder och social­demo­krater 1936–39 efterträddes av samlingsregeringen under andra världs-

Sveriges2.indd 16

09-05-25 11.14.58

1. SVENSK POLITISK, EKONOMISK OCH SOCIAL HISTORIA

17

kriget. Mellan 1945 och 1951 regerade socialdemokraterna ensamma och därefter tillsammans med Bondeförbundet fram till hösten 1957.

Viktiga politiska frågor under den här tiden var arbetsmarknads- och jordbrukspolitiken som stod i förgrunden för krisuppgörelsen 1933 samt jordbruksöverenskommelser under koalitionsperioden på 1950-talet. Genom 1936 års försvarsbeslut skedde en upprustning av det svenska försvaret. Under andra världskriget anslogs ytterligare medel till försvaret, som nu förstärktes ganska väsentligt. Genom starkt progressiva skatteskalor och en aktiv socialpolitik utjämnade socialdemokraterna inkomstskillnaderna. De utrikespolitiska frågor som diskuterades var planerna på ett gemensamt svenskt och finskt försvar av Ålandsöarnas neutralitet. Det skapade vissa motsättningar mellan partierna och inom koalitionen 1936–39. Planen realiserades aldrig och dess upphovsman, utrikesminister Rickard Sandler, avgick 1939.

I stort sett har det rått enighet om utrikespolitiken: ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Efter den tyska invasionen i Danmark och Norge i april 1940 valde också regeringen att iaktta neutralitet. I början av kriget kritiserade dock enskilda socialdemokrater och folkpartister – samt vissa opinionsbildare utanför folkrepresentationen – regeringen för eftergiftspolitiken mot Tyskland (t.ex. de tyska transporterna genom Sverige).

Kritiken mot regeringen var också påtaglig när denna under kriget på olika sätt begränsade tryckfriheten av hänsyn till ”främmande makt” (t.ex. genom transportförbud av tidningar och tidskrifter samt konfiskering av tidningar).

I slutet av 1940-talet anslöt sig Norge och Danmark till NATO. Dessförinnan hade förhandlingarna spruckit om ett nordiskt försvarsförbund mellan Sverige, Norge och Danmark. Under 1950-talet spelade utrikespolitiska frågor en ganska liten roll i den partipolitiska debatten.

En första kommunindelningsreform genomfördes 1952. Den innebar en ny obligatorisk kommunindelning då kommuner tvingades samman. Det var i första hand de små landskommunerna som berördes av den nya indelningen. Tillsammans uppgick rikets primärkommuner – städer, köpingar och landskommuner – till drygt 1 000 efter indelningsreformen.

Socialdemokrater och bondeförbundare kom vid koalitionsförhandlingarna 1951 överens om förändringar av hur fördelningen av mandat skulle ske samt om att in­föra förbud mot valsamverkan i karteller. I slutet av 1940- och början av 1950-talet aktualiserades frågan om ett utvidgat folkomröstningsinstitut. Två folkomröstningar genomfördes under 50-talet. Den första gällde höger- eller vänstertrafik år 1955 och den andra tilläggspensionen som var en stor politisk fråga i slutet av 1950-talet.

Sveriges2.indd 17

09-05-25 11.14.58

164

S V E R I G E S S TAT S S K I C K . FA K TA O C H P E R S P E K T I V

instrument. Denna fixering vid kvantifiering kan lätt leda till att hela systemet förfaller. En annan brist tycks vara att målstyrningen inte förankrats ute i organisationerna. Tillräcklig tid har inte avsatts för information om vad målstyrning egentligen innebär, vad den kräver och inom vilka områden den lämpligen bör tillämpas (där inslaget av myndighetsutövning saknas eller är obetydligt). Det har bl.a. resulterat i att styrsystem och konstruktioner för belöningssystem inte byggts upp. Samtidigt har målkonflikter begränsat personalens handlingsutrymme parallellt med att tendenser till byråkratisering har gjort sig gällande.

Från målstyrning mot resultatorienterad styrning Styrningen ändrade delvis karaktär under 1990-talet. Svårigheterna för politikerna att formulera tillräckligt klara och entydiga mål blev nämligen allt tydligare. Det har därför skett en förskjutning från mål- mot resultatstyrning. Numera kallas den styrform som regeringen ska ägna sig åt för resultatstyrning. Vissa menar att skillnaden mellan målstyrning och resultatstyrning är minimal. Tanken bakom resultatstyrning är emellertid att inte längre ange vilka mål man vill uppnå utan ange vilka resultat man (regeringen) förväntar sig. Regeringen preciserar först vad myndigheterna ska åstadkomma. Myndigheterna måste sedan rapportera sina resultat. Sedan reagerar regeringen på dessa upplysningar. Metoden går enkelt uttryckt ut på ”att mäta vad man fått ut i relation till vad man satt in”. Myndigheternas prestationer relateras till resursförbrukningen. Utifrån dessa erfarenheter fattas beslut om förändringar och fortsatt utveckling i relation till givna resurser. Vissa kommentatorer menar att resultatstyrningen innebär att regeringen nu styr mera i detalj, att den inte bara ägnar sig åt mer övergripande frågor. Regeringskansliet har blivit mer och mer involverat i myndigheternas verksamhet. Det leder i sin tur till att ansvarsförhållandet mellan departement och myndighet blir oklart.

Vilka styrproblem medför EU-medlemskapet?

Får det konsekvenser för mål- och resultatstyrningens effektivitet?

Sveriges2.indd 164

09-05-25 11.15.23

5 . S TAT L I G F Ö R VA LT N I N G

165

Service i offentlig sektor Den regelorienterade förvaltningen karakteriseras ibland som en ”myndighetskultur”. Den målstyrda förvaltningen har däremot fått beteckningen ”servicekultur”.

Stora krav ställs i dag på att myndigheterna ska uppträda som en serviceorganisation. Inom ramen för politiska beslut ska behoven hos medborgarna, oavsett om de betraktas som kunder, patienter eller klienter, tillgodoses på ett så effektivt sätt som möjligt. En hel vetenskap har byggts upp kring servicebegrepp och serviceorganisationer. Särskilda ledarskapsfilosofier har lanserats för denna typ av företag och myndigheter. Här, liksom när det gäller målstyrning, har den privata sektorn gått i spetsen och då i synnerhet tjänsteföretagen. Service förknippas nämligen i första hand med tjänsteproduktion. Det sker parallellt med att informations- och tjänstesamhället breder ut sig på bekostnad av industrisamhället.

Vad skiljer varor från tjänster?

Varor, t.ex. bilar, är konkreta, de kan lagras, transporteras och säljas vidare. Tjänster däremot, såsom utbildning och utvecklingsinsatser, är abstrakta. Följaktligen kan de heller inte lagras, transporteras eller säljas vidare. Andra utmärkande drag för tjänster är att de produceras, marknadsförs och konsumeras på samma gång (exempel: undervisning). Kvaliteten på tjänsterna blir därför i hög grad beroende av relationerna mellan den som är givare och den som är mottagare av tjänsten i fråga.

Service inom offentlig och privat sektor. Några skillnader Inom näringslivets serviceorganisationer betonas att det är kundernas behov som alltid ska tillgodoses. Kunderna är en del av allmänheten och deras behov ska alltså vara styrande för tjänsternas innehåll och utformning. Även inom offentlig verksamhet ska allmänheten vara styrande: ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”.

Skillnaden är att inom den statliga och kommunala sektorn sker styrningen indirekt, via politikerna. Förvaltningen ska alltså – inom ramen för politiska beslut – vara lyhörd för allmänhetens behov så att dessa kan tillgodoses på ett acceptabelt sätt i förhållande till förväntningarna.

En annan viktig skillnad är att kundbegreppet är mer oklart inom offentlig än inom privat verksamhet. En fånge eller en som ska deklarera betraktar sig knappast

Sveriges2.indd 165

09-05-25 11.15.23

166

S V E R I G E S S TAT S S K I C K . FA K TA O C H P E R S P E K T I V

som kund. I dessa fall torde det vara mer passande att tala om klient, eftersom det är fråga om ett beroendeförhållande till följd av myndighetsutövning. Ytterligare en skillnad mellan de två sektorerna är att den offentliga förvaltningen ofta saknar det styrsystem som prissättning och effekter av försäljningen ger.

Den nya förvaltningspolitiken i praktiken Försöken till omprövning och förnyelse av förvaltningen tar avstamp i olika beslutsprocesser såsom lagstiftnings- och budgetprocessen. På lagstiftningens område har riksdagen t.ex. uttryckt önskemål om att ramlagstiftningen ska begränsas. Inom utredningsväsendet har antalet kommittéer skurits ned. Nya och hårdare krav har också ställts på organisation och arbetsformer i det kommittéarbete som i förlängningen är inriktat mot förnyelse och effektivisering av den offentliga sektorn.

Samma avsikter spåras i budgetprocessen. Finansdepartementet har nämligen tagit ett hårdare grepp om budgetarbetet inom Regeringskansliet. Reformer som kostar pengar ska finansieras med besparingar inom andra verksamhetsområden, och budgetfrågorna ska rent allmänt behandlas i ett mer långsiktigt perspektiv. Exempel på detta är omläggningen av budgetsystemet. Dessa förändringar kan ses som en del i den målstyrningsfilosofi som regering och riksdag satsar på.

Inom Regeringskansliet har reformarbetet vidare tagit sikte på organisatoriska förändringar som t.ex. ändrad departementsindelning och förstärkt statsrådsberedning, en mer aktiv ledningsorganisation, rörligare personalpolitik, större utnyttjande av datateknik och ändrade budgetrutiner och arbetsformer i övrigt. Det senare ska bl.a. resultera i en jämnare arbetsrytm och en mer ingående behandling av propositionerna i riksdagen.

Relationerna mellan Regeringskansliet och myndigheterna Regeringskansliet har delegerat – decentraliserat – ett stort antal ärenden till myndigheterna, som genom en mer utpräglad mål- och resultatstyrning och en aktivare utnämningspolitik ska få större möjlighet att sköta sina egna angelägenheter och göra det i ett mer långsiktigt perspektiv. Detaljstyrningen har reducerats och avregleringen ska fortsätta. Även myndigheterna hindras från att i onödan utfärda detaljregleringar. Deras möjligheter att utfärda såväl bindande regler (föreskrifter) som icke-bindande regler (allmänna råd och exempel) har nämligen begränsats.

Sveriges2.indd 166

09-05-25 11.15.24

5 . S TAT L I G F Ö R VA LT N I N G

167

Över huvud taget finner man en tendens hos statsmakterna att ta ett fastare grepp om styrningen.

Myndigheterna Förändringsarbetet inom myndigheterna kan ses i ett systemperspektiv. Med system avses här komponenter som i förhållande till sin omgivning är beroende av varandra och påverkar varandra. I myndigheternas omgivning, dvs. utanför myndigheternas väggar, finns intressenter som är beredda att ge eller avstå någonting till myndigheterna mot att få någonting tillbaka från dem.

De olika komponenterna i en organisation (myndighet, företag e.d.) är: • den verksamhet som ska bedrivas (inom t.ex. en universitetsinstitution är det forskning och utbildning).

• organisationen, dvs. hur arbetsuppgifter och funktioner ska delas upp (på avdelningar, byråer, sektioner osv.) och fördelas på personer som arbetar inom myndigheten ifråga. Vidare hur befogenheter och ansvar fördelas, hur informationsoch kommunikationskanalerna går samt hur resurser fördelas.

• beslutsfattandet, arbetsformerna och rutinerna. Det är fråga om hur initiativ tas, ärenden planeras, bereds, beslutas, verkställs, följs upp, utvärderas och hur resultaten av utvärderingarna på nytt förs in i beslutsprocessen (återkoppling).

• resurserna. Hit räknas ledarskapet, personalen, pengarna, lokalerna, den tekniska utrustningen (t.ex. i form av datorer) m.m.

Enligt systemteorin kommer samtliga komponenter att påverkas om man ändrar en av dem. Skärs en del av verksamheten bort på grund av ändrade ekonomiska förutsättningar, berörs såväl organisation och beslutsfattande som resurser. Sker en nyrekrytering eller reducering av personalen kommer det att påverka hela syste­met (myndigheten). Systemteorin har utsatts för en hel del kritik. Bl.a. har det sagts att den historiska traditionen inom organisationen inte beaktas, att omvärlden inte uppmärksammas tillräckligt, att alla intressenter ses som jämbördiga liksom de olika komponenterna, delsystemen, inom organisationen, samt att makt- och kon­flikt­ aspek­ter undviks till förmån för en allmän harmonisyn.

Inom myndigheterna torde verkschefen i dag alltmer framstå som regeringens förlängda arm. Verkschefen är ansvarig för att statsmakternas beslut verkligen blir genomförda. Detta ska ske under beaktande av effektivitetskriterierna. Intresset fokuseras kring verksamheten. Strävan är att prioritera och precisera målen, så att

Sveriges2.indd 167

09-05-25 11.15.24

168

S V E R I G E S S TAT S S K I C K . FA K TA O C H P E R S P E K T I V

man vet vad som ska göras och vilka resultat man förväntas uppnå. Det gäller vidare att i större omfattning än hittills delegera beslutsområden och skära ner de admi­ nist­ra­tiva kostnaderna till förmån för verksamheten.

Huvudmannaskapet för verksamheten har också i hög grad kommit att stå i cent­ rum för politikernas intresse. Ska huvudmannaskapet vara offentligt, privat eller kooperativt? Om det ska vara offentligt, ska det då ligga på statlig eller kommunal nivå? Om kommunerna ska bli huvudman för skilda uppgifter, ska dessa då höra till landstingens eller kommunernas kompetensområde?

Huvudmannaskapet hänger nära samman med organisationsformen. Med privat huvudman är det aktuellt med någon bolagsform (aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag) eller stiftelse. Ska en verksamhet bedrivas på kooperativ väg kan det ske genom att personer sluter sig samman i intressegrupper och föreningar. Inom offentlig sektor står bl.a. myndighets-, bolags-, affärsverks-, uppdrags-, och stiftelseformen till buds.

Slutligen återstår finansieringen. Ska den ske genom skatter, avgifter, statsbidrag, lån, inkomster, genom uppdragsverksamhet eller genom försäljning av kapitaltillgångar, produkter och tjänster?

Organisation och beslutsfattande Intressenterna (med statsmakterna i spetsen), ekonomin, ny informationsteknik, en allt påtagligare internationalisering och samhällsutvecklingen i allmänhet reser i dag nya anspråk på myndigheterna. Detta ställer i sin tur nya krav på myndigheternas organisation. Omorganisationer kan vara ett sätt för regeringen att minska specialiseringen och uppnå större samordning inom förvaltningen (t.ex. inrättandet av Verket för näringslivsutveckling (Nutek), omorganisationen av den statliga länsorganisationen). Omorganisationer kan också utnyttjas för att decentralisera uppgifter och göra verken mer serviceinriktade (t.ex. Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Arbetsförmedlingen). Utformningen av organisationen kan vara av avgörande betydelse för effektiviteten inom förvaltningen. Som tidigare sagts har verk och myndigheter nu stor frihet att själva utforma sin organisation och sina arbetsformer.

Inom beslutsprocessen sker rent allmänt en förskjutning av intresset mot genomförande och uppföljning. Det innebär dock inte att beredning och beslutsfattande glöms bort. Målen – mer decentralisering, mer målstyrning, mindre av hierarkisk struktur och av regler – gäller både på hur beslut växer fram och på hur de verkställs.

På så sätt avser man att ta bort mycket av byråkratiskt krångel inom förvaltningen. Handläggningen ska kunna bli enklare och snabbare med mer av muntliga och

Sveriges2.indd 168

09-05-25 11.15.24

5 . S TAT L I G F Ö R VA LT N I N G

169

mindre av skriftliga inslag. Språket i myndigheternas handlingar ska vara klart och begripligt. Det ska också bli lättare att rätta till felaktiga beslut så att antalet överklaganden kan reduceras.

Resurserna Personalen brukar ses som myndigheternas viktigaste tillgång. Ju mer kvalificerad och motiverad personalen är, desto effektivare är myndigheten. Personalpolitiken som inkluderar rekrytering, introduktion av nyanställd personal, utbildnings-/ ut­veck­lings­insatser, det materiella och immateriella belöningssystemet samt avveckling av personal, spelar en central roll inom den nya förvaltningspolitiken. Så gör även ledarskapsfrågorna. I tider där stora förändringar står för dörren med reducerade anslag, krav på ökad avgiftsfinansiering, ökad konkurrens och högre effektivitet, anses det särskilt viktigt att ledningen tar sitt fulla ansvar för verksamheten inom de ramar som givits.

Modern teknik har också gjort sitt insteg inom den statliga förvaltningen. Ut­veck­ lingen har varit mycket snabb. Den moderna informationsteknologin skapar helt nya förutsättningar för att fatta beslut, utnyttja resurser och fullgöra en verksamhet.

Man talar ofta om att det inom det europeiska samarbetets ram inte är lika lätt att som förr urskilja hur ansvar och befogenheter är fördelade på olika nivåer vad gäller styrningen av ett land. Det har blivit ett flernivåstyre. Vilka utmaningar ställs vi som medborgare inför i en sådan situation?

Sveriges2.indd 169

09-05-25 11.15.24

Sverriges statsskick

Sveriges statsskick ger en aktuell, överskådlig och faktarik beskrivning av det svenska politiska systemet i en internationell omgivning. Författarna förklarar också bakgrunden till den sociala, ekonomiska och politiska utvecklingen under de senaste 150 åren.

Boken uppdateras kontinuerligt för att följa utvecklingen internationellt och i Sverige och de nya krav som ställs på det politiska systemet.

Fakta och perspektiv

Kjell Lundmark Ulf Staberg Arne Halvarson

Nytt för den trettonde upplagan är avsnitt om • den svenska modellens framväxt och förändring • välfärdsproblem 2007 och generationsklyftorna • de nya svenskarnas situation i samhället • genuskontraktets förändring under 100 år • medielandskapets förändring

Sveriges statsskick

Dessutom hittar du uppdaterade översikter om Sveriges roll i EU, maktförskjutningar inom det politiska systemet, aktuella förändringar inom kommunal och statlig förvaltning, partiernas roll i svensk politik, organisationernas framväxt och betydelse i moderniseringsprocessen, aktuella författningsproblem, samt striden om demokratin och framtidens demokratiproblem.

För att stimulera till fortsatta studier och politiskt engagemang avslutas varje avsnitt med politiska frågeställningar.

Kjell Lundmark är universitetslektor och verksam på statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet. Ulf Staberg var tidigare universitetslektor vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Arne Halvarson var universitetslektor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Best.nr 47-08843-0

Tryck.nr 47-08843-0-00

Kjell Lundmark Ulf Staberg Arne Halvarson

Sveriges statskick omslag.indd 1

09-05-26 07.50.21