9789127131323

Tomas Böhm Samtal på tåg .....................

19

Maria Yassa Varför sover Irma? ................ 27 Agnes Mesterton Skulden och den inre domstolen ........................................

51

Iréne Matthis Symptom har något att berätta ..................................................... 65 Lisbeth Hellberg Hitta mamma ................ 81 Magnus Kihlbom Det omedvetnas återkomst ................................................ 97 Per Magnus Johansson Psykoanalysen i en brinnande förort ............................. 139 Bo Sigrell Freud och psykoterapi i dag .... 159 Gunnar Karlsson Sigmund Freud och sexualiteten ............................................. 177 Clarence Crafoord En psykoanalytisk »katekes « ................................................. 211 Jonas Nerbe Med Freud inpå kroppen ..... 227 ISBN 978-91-27-13132-3

10 skäl att älska

7

Monica Anjefelt (red.)

Bokens redaktör, Monica Anjefelt, kulturjournalist och konstvetare, har skrivit ett förord. Jonas Nerbe, artist och konstnärlig ledare för StockholmsMusikTeater som satt upp Freuds cigarr, har skrivit ett avslutande kapitel. Övriga författare är alla psykoanalytiker: Tomas Böhm, Clarence Crafoord, Lisbeth Hellberg, Per Magnus Johansson, Gunnar Karlsson, Magnus Kihlbom, Iréne Matthis, Agnes Mesterton, Bo Sigrell och Maria Yassa.

Boken är rikt illustrerad av konstnären José Luis Liard.

Monica Anjefelt Förord ..............................

10 skäl att älska Freud

Detta är en lovsång till det långsamma läkandet. Här får du ett titthål in i psykoanalytikerns dagliga arbete, som bygger på hundra års beprövad erfarenhet. Boken ger dig (minst) tio skäl att älska Freud, och nästa gång någon hänvisar till det omedvetna, oidipuskomplex eller upprepningstvång så har du full koll!

FREUD Monica Anjefelt (red.)

freud

hjälper dig att: t WÌHB TLSJWB t MZTTOB VQQNÊSLTBNU t VUIÊSEB UPNIFU PDI smärta t HÚSB VQQ NFE FUU TUSÊOHU överjag t TÊUUB PSE QÌ MJWFUT komplexitet och motsägelser t NÚUB EFU MJMMB CBSOFUT förtvivlan t GJOOB CSZHHBO NFMMBO kropp och själ t GÚSTUÌ WBE TPN TLFS J samhället t GÌ UJMMHÌOH UJMM PDI acceptera alla slags känslor t GÚSTUÌ EFU PÊEMB ESJGUMJWFU t JOTF BUU KBHFU JOUF ÊS IFSSF i sitt eget hus t WBSB NPEJH PDI humoristisk

Omslagsbild och illustrationer: José Luis Liard 9 789127 131323

FreudHelomslag24feb.indd 1

2011-03-09 19.54

978912713132-3_1-246.indd 4

2011-03-03 10.47

freud

hjälper dig att: våga skriva 7 Förord av Monica Anjefelt

lyssna uppmärksamt 19 Samtal på tåg av Tomas Böhm uthärda tomhet och smärta 27 Varför sover Irma? av Maria Yassa göra upp med ett strängt överjag 51 Skulden och den inre domstolen av Agnes Mesterton sätta ord på livets komplexitet och motsägelser 65 Symptom har något att berätta av Iréne Matthis möta det lilla barnets förtvivlan 81 Hitta mamma av Lisbeth Hellberg finna bryggan mellan kropp och själ 97 Det omedvetnas återkomst av Magnus Kihlbom

978912713132-3_1-246.indd 5

2011-03-03 10.47

förstå vad som sker i samhället 139 Psykoanalysen i en brinnande förort av Per Magnus Johansson få tillgång till och acceptera alla slags känslor 159 Freud och psykoterapi i dag av Bo Sigrell förstå det oädla driftlivet 177 Sigmund Freud och sexualiteten av Gunnar Karlsson inse att jaget inte är herre i sitt eget hus 211 En psykoanalytisk »katekes« av Clarence Crafoord vara modig och humoristisk 227 Med Freud inpå kroppen av Jonas Nerbe

978912713132-3_1-246.indd 6

2011-03-03 10.47

Förord av monica anjefelt

– Drömmar har ingen plats i den moderna psykologin. Freud är död, eller hur?

– Yes! (skratt) Dialog ur filmen Antichrist av Lars von Trier

den som glatt bekräftar freuds död i dialogen ovan

är en terapeut som med ett batteri av övningar försöker få sin fru att komma ur en förlamande sorg. Parets lille son har förolyckats och mamman klandrar sig själv.

Mannen tycks ha stängt av sitt eget sörjande för att med faderliga omsorger och rationell handlingskraft ta hand om sin förkrossade fru.

Lars von Trier har (som vanligt) gjort en uppiggande feel-bad-film, och dessutom lyckats överföra mardrömmens formspråk till vita duken. Skoningslöst mal von Trier sönder några av samtidens största klyschor: Naturen är god och läkande.

Det finns rationella lösningar på alla problem. fö ro rd

978912713132-3_1-246.indd 7

7

2011-03-03 10.47

Det gäller bara att förändra sitt sätt att tänka, så blir allt bättre.

Med några enkla övningar kan du jaga bort ångest och tankespöken.

Jag har arbetat som redaktör och reporter i 25 år, mestadels på nyhetsredaktioner. Under några korta minuter ska verkligheten stöpas till begriplig form och effektivt levereras till tittaren/läsaren. Kontroll och rationalitet är grundläggande för att strukturera världens svårbegripliga och ibland kaotiska händelser med den snabbhet som krävs. Det går inte an att sitta och gråta inför TV-monitorernas katastrofbilder. En professionell yrkesroll tarvar distansering.

Här kommer vi åter till grundtesen i filmen Antichrist.

Som jag ser det handlar filmen om att mannens ytligt sett välmenande omsorger i själva verket utgör ett slags våld.

Genom att inte vara känslomässigt närvarande och tro att han »vet bättre« är han varken till hjälp för sig själv eller för sin hustru. Tvärtom förhindras allt verkligt läkande av makt och kontroll. Genom att erkänna att man faktiskt inte är den som vet bäst och har alla svaren öppnas en ny dimension. Om detta skriver Maria Yassa.

Ta först ansvar för ditt eget inre gods – sedan kan du vara till nytta för andra människor. För att åstadkomma detta behövs en verkligt lyssnande »annan«, något som även den somatiskt inriktade läkaren kan dra nytta av, vilket levandegörs i Tomas Böhms kapitel.

8

tio s kä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 8

2011-03-03 10.47

Det är detta lyssnande som är psykoanalysens storartade erbjudande och raka motsatsen till navelskåderi.

Först när du har tagit hand om ditt eget emotionella liv, finns det utrymme att ta in andra människor. Du måste själv ta på dig syrgasmasken innan du kan vara till hjälp för någon annan när planet håller på att störta, som Iréne Matthis skriver i sin essä. Medvetslös, deprimerad, utbränd eller upptagen av någon variant av verklighetsflykt är du till föga hjälp för andra människor.

Kanske tycker du att jag verkar överdrivet entusiastisk, rentav lite frälst. Det är sant att psykoanalys har förändrat mitt liv i vissa avseenden, och att jag nu försöker ge något tillbaka till den människa som lyssnat på mitt ältande under hundratals timmar. Men detta är inte en individuell historia om personlig utveckling. Vinsterna med psykoanalytisk teori och praktik går långt bortom den egna individen. Freud försökte under hela sitt liv genom att tolka myter och bibliska motiv förstå fenomen som folkförföljelser, vilket Clarence Crafoord påpekar i sin genomgång av psykoanalysens grundläggande begrepp.

Har inte psykoanalys vissa avigsidor, invänder du? Jovisst. Det tar tid, det kostar pengar, och gillas inte alltid av människor i din närhet. Psykoanalys kan verkligen försätta ditt ego i trubbel, tvinga dig att ompröva allt du hållit för sant, att flytta, byta jobb, avsluta vissa relationer och skapa nya, skaffa barn, låta bli att skaffa barn – och det finns inga löften om miljonvinster och fö ro rd

978912713132-3_1-246.indd 9

9

2011-03-03 10.47

evig lycka. Bara att du blir en mer autentisk person – mer »du« i stället för en rollfigur som du tagit på dig och inte kommer ur. Häri ligger psykoanalysens verkligt subversiva kraft, för om du blir medveten om dina egna önskningar och drivkrafter och kan skilja ut dem från vad som är andras behov och önskningar, då uppstår lätt konflikt.

Kritiker hävdar ofta att psykoanalysen fostrar lydiga vita västerländska heterosexuella samhällsmedborgare.

Inget kunde vara mer fel: tvärtom ökar sannolikheten drastiskt att du blir varse dina (och andras) behov och kan respektera dem bättre. Vem vet vad effekten blir om du förstår dina egna predikament? Det är en process som inte kan kontrolleras utifrån – och som riskerar att leda till att du inte längre vill underordnas din gamla roll. Det är detta oförutsägbara drag som skrämmer makten, vare sig den består av föräldrarna, chefen, regeringen eller din egen inre domstol. Därför hånas och förlöjligas Freud så ofta: i populärkulturen, på universitetet, på arbetsplatsen, bland dina vänner. Han skrämmer helt enkelt skiten ur folk. Att tvingas ta ansvar för sitt liv utan skygglappar är ett föga glamoröst slitgöra. Och det finns inga lätta övningar att ta till, inga »tio-steg-till-ett-bättre-liv«. Nu anar du att titeln på denna bok är en ironisk hänsyftning till självhjälpsböckernas enkla recept och anspråk på att ha svaren på alla problem.

Apropå ironi: nu börjar till och med den ironiska generationen, som älskade att driva med allt som var »pretto«, 10

tio s k ä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 10

2011-03-03 10.47

dvs. seriöst och på allvar, rannsaka sig själv. Killinggänget har gått från spleen till bråck där de ligger på Dramatens divaner. Viggo Mortenson spelar Freud i Hollywood.

Gabriel Byrne är lysande som terapeuten i TV-serien In Treatment. Vi sitter som trollbundna och lyssnar på två personer som från var sin soffhörna pratar om allvarliga existentiella problem!

Psykoanalysen är potentiellt befriande för alla människor, oavsett kön, läggning och härkomst. Det är inte ens avgörande att kunna uttrycka sig verbalt. Till och med spädbarn som råkat illa ut kan få hjälp i psykoanalys, genom bruket av kroppsspråk och tonfall, och de läker genom att känna att de blir sedda och hörda av en inkännande vuxen som kan härbärgera deras känslomässiga kaos. Genom spegling inges nytt hopp om livet. Och det är aldrig för tidigt att börja. Lisbeth Hellberg berättar om hur riktigt små barn kan dra nytta av psykoanalys.

Att ekonomi begränsar möjligheten att komma i åtnjutande av psykoanalys är främst en politisk fråga. Fördomen om en exkluderande lyxbehandling för välbeställda ligger nämligen långt ifrån det som är psykoanalysens kärna: att uppmärksamt lyssna på sjuka och olyckliga människor, vilket på sikt stärker självkänslan och inger hopp om tillhörighet och meningsfullhet. Verkligen en metod att stödja för en regering som säger sig vilja motverka »utanförskapet«! Psykoanalys är överkomlig för medelklassen, men kan framstå som ett hån för exempelvis en ensamstående mamma i den underbetalda vårdfö ro rd

978912713132-3_1-246.indd 11

11

2011-03-03 10.47

sektorn. Just därför borde den offentligt finansierade vården subventionera psykodynamiska terapiformer, som ett alternativ till piller eller kognitiv beteendeterapi.

Genom varaktiga resultat lönar sig psykoanalys i längden. Gör ett snabbt överslag: hur mycket av din tid och dina resurser har du ägnat åt sådant som inte gav dig någon bestående glädje eller väsentligen förändrade tillvaron? Om du har råd att låna pengar till bilar och hus, så kanske du kan överväga att låna pengar för din egen utveckling, så att du slipper göra om samma misstag gång på gång resten av livet, och dessutom överföra problemen till nästkommande generation – upprepningstvånget, som Freud kallar det.

Har du funderat över varför driftlivet saknar förnuft och driver människor att ta oerhörda risker för sex? Läs då Gunnar Karlssons essä. Våra drivkrafter innehåller såväl uppbyggande som nedbrytande komponenter. Bättre än i Antichrist kan inte Sigmund Freuds teser om Libido och Destrudo (Eros och Thanatos) gestaltas. Den lätta vägen är att projicera det outhärdliga utåt, på partnern, chefen, Amerikas president, invandrarna, Lars von Trier, den oförklarliga ondskan, eller vem det nu kan vara som har skurkrollen för stunden.

Det som en gång varit välbekant, hem-likt (heimlich) kan lätt bli unheimlich (kusligt) – läs mer om Freuds begrepp unheimlich i Per Magnus Johanssons essä. När Sigmund Freud år 1919 skrev om »das Unheimliche«, öppnade han vägen för en potentiellt oändlig rikedom av 12

tio s k ä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 12

2011-03-03 10.47

tolkningar på konstens område. Det begreppet förtjänar sannerligen en egen bok!

Men den bok du just nu håller i börjar med att ge dig inblickar i Freuds värld och den kliniska praktik som han grundlade i början av 1900-talet. När Freud sa: »Jaget är inte herre i sitt eget hus«, väckte det samma slags ilska som när Darwin påpekade att människan är släkt med apan. Darwins detronisering av människan som Guds skapelse retar förvisso fortfarande religiösa extremister, men är annars hyfsat accepterad. Medan Freuds ifrågasättande av det allsmäktiga egot fortfarande väcker anstöt, som Bo Sigrell påpekar.

Se denna bok som en introduktion, ett nyckelhål där du får kika in på vad som händer i det psykoanalytiska rummet, och som en bra ingång för att läsa Freud själv, vilket är njutbart, eftersom han är en god stilist.

Någon gång på 1990-talet skulle jag som reporter skildra fenomenet Freuds bar på Södra Teatern i Stockholm. Jag intervjuade Iréne Matthis och ställde de för journalister så nödvändiga kritiska frågorna: Men hade Freud inte fel i vissa avseenden, är han inte bitvis förlegad, bla bla bla. Iréne log och svarade: »Freud hade kanske inte rätt i allt – men vem har det? Han hade i alla fall rätt i väldigt mycket. Känner du någon som alltid har haft rätt i allting?« »Ähäum …, njäe …«, mumlade jag.

Freud var en pionjär, född i mitten av 1800-talet.

Han lade en grund som sedan har utvecklats och som i dag får stöd av högteknologisk hjärnforskning. Vi brufö ro rd

978912713132-3_1-246.indd 13

13

2011-03-03 10.47

kar inte håna Einstein för att han inte visste något om kvarkar, eller idiotförklara Kopernikus för att han inte kunde berätta om rymdens svarta hål. Men bilden av psykoanalytisk teori verkar i kritikernas polemik vara fastfrusen i en schablonartad 1800-talsfigur. Oidipuspostulatet (antagandet om den psykosexuella utvecklingen) görs ansvarigt för kärnfamiljens upprätthållande, anses konservera synen på könsroller – kort sagt, vara heteronormativ, icke-queer och oförenlig med ett postmodernt, poststrukturalistiskt medvetande. I frågan om könsroller tillmäter kritikerna plötsligt psykoanalysen ett gigantiskt inflytande över hela vårt västerländska tänkande och samhällssystem. Oidipus-triangeln är en modell som beskriver barnets frigörelse från sin primära vårdnadshavare – historiskt sett oftast en mamma – men hur familjekonstellationen än ser ut, behöver barn fortfarande bryta symbiosen. Då behövs en tredje part, oavsett kön och typ av familjebildning. För mig framstår det som helt ologiskt att denna modell, detta sätt att beskriva barnets frigörelse, på egen hand skulle ha orsakat patriarkatet och dessutom ha en dold agenda att upprätthålla detsamma.

Freud påtalade att människans sexualitet befinner sig på en glidande skala, en »polymorf« sexualitet, mellan hetero- och homosexualitet. Freud var i högsta grad queer för sin egen tid, bl.a. genom att berätta att han kunde känna attraktion till en manlig kollega. Hur Freuds egna böjelser såg ut är förstås inte avgörande: det intressanta 14

tio s k ä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 14

2011-03-03 10.47

är att han för sin tid var påtagligt fördomsfri, modig och självutlämnande. Framför allt fortsätter Freuds efterföljare som Julia Kristeva, Jessica Benjamin och Luce Irigaray att problematisera genus, och redan under tidigt 1970-tal skrev den franske filosofen Gilles Deleuze och psykoanalytikern Félix Guattari Anti-Oedipus. Capitalism and Schizophrenia, en märklig bok vars ärende är att visa hur förtryckaren bor inom oss själva och hänger samman med hur begär uttrycks i västerländsk kultur.

Det är denna inre förtryckare som psykoanalysen arbetar med, och däri ligger den subversiva kraften.

Den enda man kan försöka förändra är sig själv och sitt förhållningssätt till omvärlden. Samhällsskeenden börjar och slutar i individualpsykologin. Lika lite som jag kan ha kontroll över världens händelser från en nyhetsredaktion, lika lite kan mannen i Antichrist styra över sin hustrus sorgeprocess och dessutom samtidigt förtränga sin egen sorg.

Jaget är inte herre i sitt eget hus, sa Freud. Jaget är än mindre herre i någon annans hus, kan alla som försökt förändra en annan människa eller en organisation tillägga. Hur Freud hänger samman med vetenskaplig utveckling och hur bryggan mellan kropp och själ har byggts genom idéhistorien lär du dig av Magnus Kihlboms text.

Man får ha förståelse för att vi inte alltid lyckas med det vi föresätter oss: våra ofullkomliga försök. »Det är vackert att komma till korta«, för att citera en annan av samtidens främsta filmskapare, Roy Andersson. Fint sagt fö ro rd

978912713132-3_1-246.indd 15

15

2011-03-03 10.47

av en perfektionist! Om du lider av överkrav, ett strängt straffande överjag och sover med bettskena om natten, ska du inte missa Agnes Mestertons text.

Det har varit en fröjd att arbeta tillsammans med så lyhörda människor som psykoanalytiker, och en filosofiskt bildad illustratör som José Luis Liard. Som konstvetare hoppas jag att flera akademiker inom skilda discipliner ska se psykoanalysens potential. Inget skulle göra mig gladare än om denna bok bidrog till att unga studenter fattar intresse för psykoanalysen, som inte är en lära eller en dogm utan ett öppet system av synkroniserade hypoteser och därför ständigt utvecklingsbar.

Det finns självfallet begränsningar i ett bokprojekt, och i elva kapitel ryms ett ändligt antal röster och aspekter. Alternativa urval kan alltid göras, men jag hoppas att boken kan diskuteras utifrån vad den innehåller, snarare än utifrån vilka andra böcker som också kunde ha gjorts.

Jag är den första att välkomna seriösa böcker om Freud och psykoanalys från olika infallsvinklar. För en biografisk skildring rekommenderas Lars Sjögrens utmärkta Freud. Mannen och verket, tillgänglig i nyutgåva från Natur & Kultur, som också med utgivningen av Samlade skrifter av Sigmund Freud i storpocket gör Freuds egna ord tillgängliga för en vidare läsekrets. Det är roligt att läsa Freud. Han har en skön, torr humor, som han till och med behöll under akut livsfara. Inför Gestapos bödlar svarar Freud med intelligent satir – ett osannolikt mod, som Jonas Nerbe påpekar i sin text.

16

tio s k ä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 16

2011-03-03 10.47

Till »min« psykoanalytiker går vidden av min tacksamhet inte att sammanfatta med några få ord. Ditt tålmodiga lyssnande har stärkt mitt mod och är således den indirekta förutsättning som möjliggjort denna bok.

Mitt arbete med boken tillägnar jag dig. !

978912713132-3_1-246.indd 17

2011-03-03 10.47

978912713132-3_1-246.indd 18

2011-03-03 10.47

Samtal på tåg av tomas böhm

Människan menar mer än hon tror hon säger, men behöver en annan människa för att höra vad hon menar.

en person som liknar freud sitter vid fönstret i en tåg-

kupé och läser. Gottlieb, en yngre man, kommer in med ångest och andan i halsen just som tåget sätter sig i rörelse. Drar sig i kragen för att få mer luft.

– Ni mår inte bra?

– Jo, men det är kvavt här, kan jag öppna fönstret lite?

Han är röd i ansiktet, möjligen lite andfådd.

– Visst, men ni vill kanske öppna er själv också? Jag har inget annat för mig, om ni vill berätta.

Gottlieb tittar förvånat på honom. Ler lite ansträngt.

– Nej tack, det var vänligt, men jag tror inte på sådant hokus-pokus. Jag är en sund frisksportare, en sund själ i en sund kropp. Jag sprang bara lite för fort för att hinna med tåget.

– Jaså, ja, då så. Ja, man vill inte missa tåget. sa mta l på tå g

978912713132-3_1-246.indd 19

19

2011-03-03 10.47

– För ett ögonblick lät ni som den där professor Freud.

Jag tycker det är förskräckligt att en sådan charlatan får hålla på med sjuka människor. Ni känner till honom?

– Jo, många talar om honom. Så om professor Freud hörde er skulle han antagligen säga att ni har en negativ överföring på honom.

Gottlieb skrattar torrt.

– Ha, ja, det skulle han nog!

Den äldre mannen återgår till sin tidning. En stunds tystnad uppstår.

– Ursäkta, om jag lät avvisande. Jag heter Gottlieb Wesserbisser, jag är neurofysiologisk forskare, verksam i Wien vid medicinska avdelningen på inrikesdepartementet. Jag har mycket att göra med sinnessjukhusen, ansvarig för psykiatrin på departementet, ni vet.

– Aha, psykiatrin! Intressant! Nej, det är inget problem. Kan ni som neurofysiolog något om psykiatri?

– Hur menar ni?

Gottlieb blir på sin vakt.

– Ni har ju ansvar för den, sa ni!

– Ja, det betyder att jag behöver kunna sjukhusorganisationen. Annars är det inte mycket att kunna. De sjuka behöver ju förvaras – vara någonstans.

Den äldre mannen nickar eftertänksamt.

– Aha. Så ni har varit på sjukhusbesök i Zürich?

– Nej, jag har besökt min far. Han bor här – där. Han är omgift. Han levde som änkling i Wien och hans nya fru bor i Zürich, så han flyttade hit – dit. Hon – Käte, 20

tio s k ä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 20

2011-03-03 10.47

hans fru – ska fylla 60 år om någon vecka. Hon är en … förnäm kvinna, tillhör societeten i Zürich. Min far är inte alls sådan. Han har det gott ställt, men kommer från enkla förhållanden och har arbetat sig upp. Han var också forskare inom neurologi, Gotthard Wesserbisser, ni kanske har hört om honom?

– Kanske.

– Jag kan inte komma till Kätes födelsedag, för jag har redan lovat min fästmö sedan länge att vi ska åka till Italien den veckan. Det är bestämt sedan länge!

– Javisst! Självklart. Och det berättade ni för dem?

– Ja, jag sa det till min far. Han viftade bort det som en småsak. »Det gör ingenting alls«, sa han. Han brukar göra så. »Det är inte viktigt, inget problem«, sa han.

– Och hans fru? Blev hon besviken?

– Käte? Ja, det kanske hon blev. Hon vill ju bjuda sina förnäma vänner, och då vill hon skryta med att jag känner folk i den österrikiska regeringen. Egentligen är det skönt att slippa komma dit. Jag har ju skäl också …

– Egentligen, säger ni?

– Sa jag det?

– Ja, »egentligen är det skönt att slippa«, sa ni?

Gottlieb tittar ut genom fönstret. Han ser lite blank ut på ögonen nu.

– Jag kanske menade att jag egentligen skulle vilja kunna vara där, för att vara med min far. Han har ingen annan där. Det är hennes vänner, alla som kommer. Om han sagt att han ville att jag skulle vara där, så skulle sa mta l på tå g

978912713132-3_1-246.indd 21

21

2011-03-03 10.47

jag komma. Jag skulle förklara för min fästmö att vi fick ändra våra planer. Eller anpassa dem till festen i Zürich.

Han tystnar. Den äldre mannen lägger undan tidningen ännu mer tydligt som för att visa att han nu lyssnar på helspänn.

– Men det är just det som är problemet med min far.

Att han aldrig kunnat stå upp för förhållandet till mig.

Mina föräldrar skildes långt innan min mor dog. Min far lät mig stanna hos min mor och kom mycket sällan på besök. Jag lärde känna honom först i vuxen ålder efter att min mor hade dött – ni får ursäkta mig att jag berättar allt det här. Jag känner er ju inte alls!

– Nej, det gör ni inte. Det kanske påminner er om att ni inte känner er far, men hade velat göra det. Men han visar sig »egentligen« inte så intresserad?

Gottlieb tittar förvånat på den äldre mannen. Sedan vänder han blicken ut genom fönstret igen.

– När min far skulle ha hand om mig, tog han mig oftast till farmor. Hon var en bullrig, dominerande kvinna.

Konstigt!

– Ni kom att tänka på något?

– Ja, det var också så hos min farmor, att hon skulle visa upp mig för sina vänner. Jag var bra på att sjunga som barn, och då skulle jag uppträda för dem. Jag hade hellre fiskat eller gjort något med min far … Kommer att tänka på min egen chef, den mycket despotiske inrikesministern Schulz, ni har säkert hört talas om honom.

Jag vet inte varför han dyker upp för mig. Kanske för att 22

tio s k ä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 22

2011-03-03 10.47

jag ska hem till Wien igen?

– Ni kanske ersätter en svag pappa med en despotisk chef? Despoter kan verka som om de är engagerade i brist på annat.

– Tror ni? Gottlieb tittar förvånat på den äldre mannen.

– Ja, ibland gör man sådana kompromisser. Ni kanske vill kontrollera er längtan efter en engagerad pappa genom att ersätta honom med en despot. Ni verkar göra den där Freud till en farlig despot också? sa mta l på tå g

978912713132-3_1-246.indd 23

23

2011-03-03 10.47

– Kan det vara så? Jag hamnar jämt under despotiska chefer. När jag blir pappa själv, tänker jag bli en engagerad far, som barnen vågar tala med, ingen som de ska vara osäkra på.

Gottlieb lutar sig tillbaka och andas in ett stort lättat andetag. Tåget har kommit längre än vad han har trott.

Det börjar rulla in mot Wiens förstäder. Båda sitter tysta ett tag. * – Ni borde arbeta med sådana här frågor. Samtalet med er var verkligen klargörande. Vad har ni för arbete?

– Jag är pensionär, men jag har arbetat med liknande uppgifter. Det gläder mig om jag kunnat hjälpa er något.

När tåget stannar på Westbahnhof reser de sig och skakar hand. Gottlieb går av först. När han vänder sig om, ser han att den äldre mannen möts av en grupp andra män, som tar hand om hans väskor. Han tycker sig känna igen en av dem. Men Gottlieb kan inte komma på vem det kan vara. Han går vidare ut på gatan. »Zürich!« tänkte han. Kan det vara han? Det är väl inte möjligt? Men har han inte en kollega i Zürich, som jag läst om, som han kanske besökt! Vad hette han?

Gottlieb blir alldeles kallsvettig. Den här mannen var ju klok och vänlig! Men det måste vara han! !

24

tio s k ä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 24

2011-03-03 10.47

läslista Appignanesi, R. & Zarete, O. (1999). Introducing Freud.

Trumpington: Icon Books.

Böhm, T. (2000). The Vienna Jazz Trio. Stockholm: Natur & Kultur.

Donn, L. (1988). Freud and Jung. New York: Scribner.

Svensk översättning: Freud och Jung. Stockholm: Hammarström & Åberg Bokförlag, 1989.

Freud, S. (1989). Samlade skrifter av Sigmund Freud III. Tidiga skrifter och historik. Självbiografi. Stockholm: Natur & Kultur, 2007.

Rubenfeld, J. (2006). The interpretation of murder. London: Headline Review. Svensk översättning: Analys av ett mord. Stockholm/Malmö: Damm Förlag, 2008.

978912713132-3_1-246.indd 25

2011-03-03 10.47

978912713132-3_1-246.indd 26

2011-03-03 10.47

Varför sover Irma?

Om analytikerns motöverföring och drömskhet

av maria yassa

det är onsdag, sen eftermiddag i februari. Blötsnön

yr utanför mottagningsfönstret. Jag sitter i min analysfåtölj i mottagningsrummet. Bredvid mig, vid bordet, sitter Irma. Hon har lagt huvudet mellan armarna på bordsskivan, föst undan sin teckning och tycks sova djupt.

Jag ser bara hennes blonda, lockiga nacke, eftersom hon vänt bort ansiktet från mig. Återigen försöker jag tilltala henne, men återigen tycks hon alltför långt borta i sömn eller drömmar för att höra mig. Jag känner mig mycket ensam, i synnerhet som Irma sovit sig igenom varenda analystimme sedan terminens början i januari. Jag brottas med otaliga tankar. Varför sover hon? Vad ska jag göra? Väcka henne igen? Det verkar ju inte ha någon effekt, eftersom hon hittills, när jag försökt, bara somnat om igen. Säga till henne på skarpen? Hota med att avbryta analysen? Är detta över huvud taget en analys, när analysanden sitter och sover timme ut och timme in? Och vad är jag för analytiker, som inte ens förmår hålla min analysand vaken? Vad gör jag för fel? v a r f ör so v e r irma ?

978912713132-3_1-246.indd 27

27

2011-03-03 10.47

Detta är en ögonblicksbild ur det skeende jag nedan ska försöka gestalta. Essensen i denna analys, tror jag, består i hur jag, Irmas analytiker, kände mig bombarderad av ett otal frågor utan svar, och hur jag långsamt hittade ett sätt att betänka och smälta dessa frågor utan svar – något som visade sig ha direkt relevans för det som pågick i Irmas inre värld, den olösliga gåta som hon bar på.

När Irma började i analys hos mig var hon en tystlåten, stillsam och gänglig tioårig flicka. Före den regelrätta analysstarten, vid de första samtalen då även Irmas pappa deltog, hade Irma tett sig storögt nyfiken och på sitt lågmälda sätt intensivt intresserad av det jag hade att erbjuda henne: möten fyra gånger i veckan, alltså så gott som dagligen – så att hon och jag tillsammans kunde ta reda på vad det var hon tänkte och kände som gjorde det så svårt för henne i relationen till pappan och till andra barn. Irma hade, på sitt lågmälda sätt, accepterat mitt erbjudande, en inbjudan som innefattade mitt uppmärksamma och närvarande lyssnande på vad hon hade att säga – med eller utan ord.

I detta finns inget unikt. Inför varje möte med en ny analysand ställs analytikern inför denna uppgift. Det som för analysanden till analytikern är en oberättad berättelse. Analysandens berättelse om den egna inre världen, formad och böjd i enlighet med relationerna till viktiga andra, om de egna smärtorna, konflikterna, kärlekarna och besvikelserna, är inte given och självklart förekommande i en människa. Allt som oftast skyms denna be28

tio s k ä l a t t ä l s k a f r e u d

978912713132-3_1-246.indd 28

2011-03-03 10.47

rättelse av symptom, utageranden, olika former av avbördande av smärta. Att skapa en egen berättelse är på sätt och vis att skapa sig själv som subjekt, som tänkande och kännande, levande varelse med kontinuitet över tid.

För att denna berättelse ska kunna bli till, krävs emellertid en andre, som kan bistå i att härbärgera, tänka, hjälpa till att göra oacceptabla, alltför smärtsamma eller konfliktfyllda aspekter av berättelsen om det egna självet möjliga att uthärda – och så småningom infoga i den egna livsberättelsen. Berättelsens allra första början finns i barnets relation till föräldrarna, de s.k. primärobjekten.

Det är i relationen till dessa som barnets egen subjektivitet möjliggörs, och i relation till dem som den av olika anledningar kan haverera.

En havererad livsberättelse ska återupprättas, och analytikern vet inget om denna berättelses form eller innehåll. Detta gäller i allra högsta grad i arbetet med barn.

Barn gestaltar sällan sin inre värld, sina smärtor, i ord.

Riktigt vilken form ett barns berättelse kommer att ta går aldrig att förutse. En del barn förmår symbolisera sitt inre med hjälp av analytikerns lekmaterial, det vill säga i gestaltande lekar eller teckningar. Andra barn använder sig av samspelet med analytikern, av det som väcks i analytikern av känslor och tankar, för att berätta om sina predikament. Analytikerns uppgift blir i detta sammanhang att kännas vid, betänka – och så småningom förstå det barnet meddelat via de känslor, eller aspekter av sig själv, som barnet deponerar i analytikerns inre – sin prov a r f ör so v e r irma ?

978912713132-3_1-246.indd 29

29

2011-03-03 10.47

Tomas Böhm Samtal på tåg .....................

19

Maria Yassa Varför sover Irma? ................ 27 Agnes Mesterton Skulden och den inre domstolen ........................................

51

Iréne Matthis Symptom har något att berätta ..................................................... 65 Lisbeth Hellberg Hitta mamma ................ 81 Magnus Kihlbom Det omedvetnas återkomst ................................................ 97 Per Magnus Johansson Psykoanalysen i en brinnande förort ............................. 139 Bo Sigrell Freud och psykoterapi i dag .... 159 Gunnar Karlsson Sigmund Freud och sexualiteten ............................................. 177 Clarence Crafoord En psykoanalytisk »katekes « ................................................. 211 Jonas Nerbe Med Freud inpå kroppen ..... 227 ISBN 978-91-27-13132-3

10 skäl att älska

7

Monica Anjefelt (red.)

Bokens redaktör, Monica Anjefelt, kulturjournalist och konstvetare, har skrivit ett förord. Jonas Nerbe, artist och konstnärlig ledare för StockholmsMusikTeater som satt upp Freuds cigarr, har skrivit ett avslutande kapitel. Övriga författare är alla psykoanalytiker: Tomas Böhm, Clarence Crafoord, Lisbeth Hellberg, Per Magnus Johansson, Gunnar Karlsson, Magnus Kihlbom, Iréne Matthis, Agnes Mesterton, Bo Sigrell och Maria Yassa.

Boken är rikt illustrerad av konstnären José Luis Liard.

Monica Anjefelt Förord ..............................

10 skäl att älska Freud

Detta är en lovsång till det långsamma läkandet. Här får du ett titthål in i psykoanalytikerns dagliga arbete, som bygger på hundra års beprövad erfarenhet. Boken ger dig (minst) tio skäl att älska Freud, och nästa gång någon hänvisar till det omedvetna, oidipuskomplex eller upprepningstvång så har du full koll!

FREUD Monica Anjefelt (red.)

freud

hjälper dig att: t WÌHB TLSJWB t MZTTOB VQQNÊSLTBNU t VUIÊSEB UPNIFU PDI smärta t HÚSB VQQ NFE FUU TUSÊOHU överjag t TÊUUB PSE QÌ MJWFUT komplexitet och motsägelser t NÚUB EFU MJMMB CBSOFUT förtvivlan t GJOOB CSZHHBO NFMMBO kropp och själ t GÚSTUÌ WBE TPN TLFS J samhället t GÌ UJMMHÌOH UJMM PDI acceptera alla slags känslor t GÚSTUÌ EFU PÊEMB ESJGUMJWFU t JOTF BUU KBHFU JOUF ÊS IFSSF i sitt eget hus t WBSB NPEJH PDI humoristisk

Omslagsbild och illustrationer: José Luis Liard 9 789127 131323

FreudHelomslag24feb.indd 1

2011-03-09 19.54