Issuu on Google+

Lena Landstrรถm


Lena Landstrรถm

Den mystiska bulan Illustrationer

Olof Landstrรถm

inlaga.indd 7

2011-03-24 11.29


Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Lena Landström 2011 © Bild: Olof Landström 2011 Formgivning: Albin Landström Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2011 isbn 978-91-29-67742-3 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

inlaga.indd 8

2011-03-24 11.29


Innehåll

En upptäckt .............................................................................. 11 Skolan börjar .......................................................................... 16 Rum med sjöutsikt ............................................................ 24 Hyresgästen ............................................................................. 31 Storm .............................................................................................. 36 Höstbål ........................................................................................ 43 Långa barr ................................................................................ 50 Bovista plumbea? ............................................................... 57 Den gula halsduken .......................................................... 62 Ett kort besök ........................................................................ 69 Sims ryggsäck ......................................................................... 74 Den raka vägen .................................................................... 81 Var är Brumlan? .................................................................. 87 En överraskning .................................................................. 95 Snö! .............................................................................................. 101

inlaga.indd 9

2011-03-24 11.29


Skolan börjar

Sam och Sum tog på sig sina ryggsäckar. ”Hej då!” ”Hej då”, sa Suggmamma. Hon höll på med att duka av frukostbordet. Suggpappa ställde in gnetosten i kylskåpet. ”Gå försiktigt!” sa han. Sim, som satt på golvet, släppte sin leksaksmura och sprang efter Sam och Sum till dörren. Därute virvlade stora gula löv omkring, och de höga lokorna vajade och rasslade. Han såg Sam och Sum gå framåtlutade uppför backen. ”Stäng dörren!” ropade Suggmamma. ”Det drar!” Sim stängde dörren och gick tillbaka till leksaks­ muran. Han vred upp den med en nyckel, så att den kunde gå och vifta med antennerna. 16

inlaga.indd 16

2011-03-24 11.29


Vid grinden mötte Sam och Sum Piggan. Hon hade varit på sin pinnpromenad. ”Jaså!” sa Piggan och lutade sig mot pinnarna. ”Skol­ dags igen!” Hon ställde ifrån sig pinnarna och tog tag i grindstolpen och stretchade ett av sina ben. ”Det blir väl roligt!?” ”Jo”, sa Sam. ”Det blir roligt”, sa Sum. När Sam och Sum var halvvägs till skolan stötte de ihop med sina kompisar, buggorna Bobs och Babs. De hade inte träffats på länge, så det fanns mycket att prata om. Bobs och Babs hade fått ett syskon som hette Bibbi. Det var roligt, tyckte de. Men inte hela tiden. ”Det blir roligare sen”, sa Sum. ”Sim kan redan vara med och spela Minipol!” sa Sam. ”Och gå och hämta saker åt oss!” sa Sum. Höga skrik och skratt hördes när de närmade sig skolan. En boll kom rullande. Efter kom en hoppa, som sparkade tillbaka bollen igen. Pipande småpiggor klättrade upp på en stor stubbe och kastade sig rätt ut i luften gång på gång. Högst och längst kom Peggy. Tre retingar med mössorna bak och fram, cyklade runt, runt farligt nära de andra. Det var Vasp, Vesp 17

inlaga.indd 17

2011-03-24 11.29


och Visp. De gjorde långa hopp med sina cyklar över ett gupp och slirade så sanden yrde. Sam och Sum och Bobs och Babs ställde sig en bit bort, så de kunde stå och prata ifred. Men ibland fick de ta ett skutt åt sidan, när någon av retingarna kom cyklande rakt mot dem. ”Hallå, hallå! Lystring!” Magistern, en lång hoppa med gröna golfbyxor, hade kommit. Han ställde ner sin portfölj och klappade i händerna. ”Lystring alla! Hallå, hallå! Nu börjar vi!” Det tog en stund innan det blev så tyst så att alla kunde höra vad Magistern sa. Först måste hopporna hämta bollen, som farit ut i skogen. Och piggan Peggy skulle göra ett sista hopp från stubben. Vasp, Vesp och Visp satt kvar på sina cyklar med föt­ terna i marken och åkte lite fram och tillbaka. ”Trevligt att se er allihop igen”, sa Magistern och tittade runt. ”Alla verkar vara här. Och några nya också.” En skugga föll plötsligt över Magistern och barnen. Ett stort lönnlöv cirklade runt högt ovanför dem. Det kom långsamt dalande och lade sig till sist rakt över skolans tak. ”Jahapp!” sa Magistern och kliade sig i huvudet. ”Jahapp.” 18

inlaga.indd 18

2011-03-24 11.29


En flik av lövet hängde ner över fönstret. En annan över dörren. Magistern tog tag i lövet och försökte dra ner det. Det satt fast. Han tog ett nytt tag och lutade sig bakåt. Lövet gick inte att rubba. ”Nu behöver vi några som kan klättra upp på taket. Några modiga och starka.” Han tittade på Vasp, Vesp och Visp. Vasp, Vesp och Visp tittade ner på sina cykelkedjor. De behövde visst justeras. ”Finns det några modiga och starka här?” undrade Magistern. Visp tittade på Vesp. Vesp tittade på Vasp. ”Jo, ja… visst!” sa Vasp. ”Självklart!” sa Vesp. ”Det där fixar vi!” sa Visp. Vasp, Vesp och Visp klev av sina cyklar och följ­ de med Magistern bort och hämtade en lång stege. Tillsammans reste de stegen mot skolhusets tak och jämkade så den skulle stå stadigt. Sen började Vasp långsamt klättra upp för stegen, utan att titta ner. Efter kom Vesp och sist Visp. Nu var alla tre uppe på taket. Lövet var verkligen stort. ”Hur gör man?” sa Vesp. 19

inlaga.indd 19

2011-03-24 11.29


”Ska vi dra i det?” sa Visp. ”Vi viker det över skorstenen först”, sa Vasp. Han började försiktigt krypa iväg. Vesp och Visp följde efter. Plötsligt stod Peggy och balanserade längst bort på taknocken. Hon tittade intresserat på retingarna, som kom krypande. ”Hur ska ni göra?” sa hon med huvudet på sned. ”Du är i vägen!” sa Visp. ”Det här är vårt jobb!” sa Vesp. ”Försvinn!” sa Vasp. Peggy skyndade sig att klättra ner igen. ”Hur går det för er där uppe?” ropade Magistern nere från marken. ”Det går som smort!” ropade Vasp. Retingarna höll tag i bladflikarna. Lövet buktade sig i vinden. ”Håll i!” skrek Vasp. FLOFF! Lövet lyfte rakt upp i luften. Vasp, Vesp och Visp följde med hängande i var sin flik. Magistern och barnen såg hur lövet med retingarna for iväg och för­ svann bakom den stora stubben. ”Oj, oj, oj!” ropade Magistern och skyndade efter. Där, på andra sidan stubben, hade lönnlövet landat. Någonting rörde sig där under. Plötsligt stack Vasps 20

inlaga.indd 20

2011-03-24 11.29


huvud fram i kanten. Han kravlade sig upp på darriga ben och rättade till sin mössa. Sen kom Vesp ut och sist Visp. ”Slog ni er?” frågade Magistern. ”Närå”, sa Vasp. ”Det gick e­enligt bräkningarna.” ”Lugnt och fint”, sa Vesp. ”Just det”, sa Visp. ”Bräknat och bra.” Peggy och de andra småpiggorna kom springande. ”Vi vill också flyga! Vi vill också flyga!” ropade de och hoppade upp och ner. ”Det kan vi väl få? Snälla Magistern! Snälla, snälla!?” 21

inlaga.indd 21

2011-03-24 11.29


”Absolut inte!” sa Magistern. Han hade en rynka i pannan. ”Nu går vi in!” Till Vasp, Vesp och Visp sa han: ”Bra gjort! Modigt!” Först fick alla säga sitt namn. Sen visade Magistern var de skulle sitta. Så delade han ut pennor och papper. Alla skulle skriva något, som de kom ihåg från somma­ ren. De som inte lärt sig att skriva fick rita. Sum skrev om när hon fick ett smolk i ögat och att doktorn tog bort smolket. Sam skrev om när han hjälp­ te till att hänga upp papperslyktor till en fest. Bobs och Babs skrev om Bibbi. Sen var det slut och alla fick gå hem. Sam och Sum och Bobs och Babs hade sällskap. Vid stället där Bobs och Babs skulle gå åt höger stod de kvar och pratade och skrattade. ”Vad de såg roliga ut när de flög”, sa Sam. ”Hoppas de gör det igen”, sa Babs. ”Undrar vad …” Sum avbröt sig. Ett vinande ljud hördes. Det kom närmare. ”Retingarna!!” Alla fyra skyndade sig in under ett groblad vid väg­ kanten. I hög fart kom Vasp, Vesp och Visp cyklande förbi. De trampade så fort att man inte såg deras fötter. Efter 22

inlaga.indd 22

2011-03-24 11.29


en kort stund kom de tillbaka och stannade. ”Vi ser er nog!” sa Vasp. ”Löjligt gömställe”, sa Vesp. ”Ja, korkat”, skrattade Visp. ”Fast bra att ni håller er ur vägen”, sa Vasp. Sen rivstartade de cyklarna och försvann. ”Jag tycker det är de som är löjliga”, sa Babs när de kröp fram. ”Jag tror inte de vågar cykla på en”, sa Sum. ”Fast inte kul, när de håller på så där – så nära”, sa Sam. ”De kan ju råka cykla på en. Av misstag”, sa Bobs, ”och så ligger man där. Platt.” Bobs och Babs gick åt sitt håll och Sam och Sum åt sitt. Sam och Sum gick tysta och lyssnade. Men det enda som hördes var skogens sus. Nu såg de grinden. Och mamma som skakade bord­ duken. Och där skymtade Piggan i sitt vindsfönster. De var hemma.

23

inlaga.indd 23

2011-03-24 11.29


9789129677423