9789175771212

De mystiska

gravstenarna De mystiska gravstenarna

text: martin frisĂŠn bild: elin hansson

De mystiska

gravstenarna

De mystiska gravstenarna Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Martin Frisén © Illustratör: Elin Hansson Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2014 ISBN: 978-91-7577-121-2

1. ”De dödas trädgård” Det var den 17 augusti och sommarlovet var över för den här gången. Sigge och Viggo gick tillsammans över kyrkogården och småpratade lite om sommarens äventyr. För att komma till skolan var man tvungen att passera de ”dödas trädgård”, som de kallade kyrkogården för.

På sommarhalvåret var det helt okej att korsa den, eftersom det var ljust ute både när man gick till och från skolan. Det var värre på vintern.

Då var det rent av kusligt. Mörkt och alldeles tyst brukade det vara. Längs gångvägen fanns det visserligen gatljus, men de gjorde oftast mer skada än nytta. När det blåste i de stora träden, som växte lite överallt, spred gatljusen overkliga skuggor som lätt kunde sätta fantasin i rörelse.

Men som sagt, nu var det sensommar och då var kyrkogården mer spännande än läskig.

7

De gick den långa asfalterade gångvägen, som kantades av gravstenar av alla de slag.

Oftast var de små och gjorda i välpolerad röd marmor eller grå granit. Vissa stenar var flera meter höga och såg ut att höra hemma på stenåldern. Det fanns till och med döda som hade egen gravkrypta, ett slags underjordiskt kyrkorum, med staket runt omkring. Viggo var helt övertygad om att det var där Greve Dracula bodde. Sigge var av en annan åsikt eftersom han hade läst vad det stod på kryptans ingång. ”Här vilar Ulla Sandblad med familj” Du kanske menar Drak Ulla hade Sigge retligt påpekat för sin kamrat.

8

Det var varmt i luften och det doftade nyslaget gräs. Under den sista veckan av lovet hade det regnat oavbrutet och det var fullt med vattenpölar på marken. Det var ju typiskt att solen skulle komma fram igen när skolan startade.

De båda pojkarna hade varit kompisar sedan de var små och var nu oskiljaktiga. De var ett perfekt radarpar. Viggo med sina galna idéer och Sigge med sin förmåga att lösa problem.

De stannade till vid en stor vattenpöl, som fortfarande fick påfyllnad av veckans regnoväder. En liten bäck rann längs gångkanten och mynnade ut i vattensamlingen. Det hade varit roligt att ha en leksaksbåt med sig och testa i bäcken, tyckte Viggo. Sigge tittade sig omkring och hittade några barkbitar. Ett par pinnar och löv fick duga som mast och segel. Han satte fast konstruktionen på barkbiten och vips så hade de varsin båt.

– Ska vi tävla, frågade Sigge?

– Klara, färdiga, kör, skrek Viggo och båtarna for iväg i vattenströmmen.

9

Sigges båt seglade på med bra fart nedför bäcken och var snart framme i mål. Viggos barkbit fastnade på en sten som låg i vägen och han fick putta igång den igen. Han sprang längs bäcken och hejade på sin båt och märkte inte att Sigge satt på huk vid vattenpussen. PLASK! Viggos fot trampade med full kraft i pölen och stänkte upp vatten i ansiktet på Sigge. Som tur var klarade sig kläderna. De bestämde sig att det fick vara nog med vattenlekar och gick vidare.

Under promenaden brukade Sigge och Viggo läsa på gravstenarna och försöka hitta den person som hade legat där längst, eller hitta det mest ovanliga namnet. På en del stenar stod till och med vilket yrke den avlidna personen hade haft.

De stannade till vid en gravsten som de aldrig hade sett förut, trots att de hade gått sträckan hundratals gånger.

– Är den ny? frågade Viggo.

– Vet inte, svarade Sigge. Har aldrig sett den

10

förut, men om man tittar noga, så verkar den ha stått här i all evighet.

– Ja, och någon har nyligen varit här och besökt graven. Det står färska rosor i vasen.

Det växte grå mossa på stenen och det gick inte att läsa ut namnet på den som låg där under. Väder och vind hade försvagat bokstäverna och på vissa ställen var de helt utsuddade.

– Vi får undersöka den mer på vägen hem, konstaterade Sigge, när han upptäckte att hans armbandsur var kvart i åtta.

Skolan startade prick klockan åtta och deras fröken gillade inte när man kom för sent, framför allt inte den första dagen på terminen.

Nedanför kyrkogårdsbacken fanns det ett övergångsställe på en mycket lite trafikerad väg. Där mötte de Jenny, en tjej i klassen. Hon var iklädd en orange plastkappa med slingrande reflexer kring sidorna. På ryggen stod det med stora bokstäver ”SKOLPOLIS”.

11

S

ommarlovet är över och det är dags för klasskamraterna Sigge och Viggo att börja i femman. De går som vanligt över kyrkogården till skolan. Det kunde ha varit en vanlig promenad, men denna dag händer något mycket märkligt. En gammal sliten gravsten spärrar deras väg.

Sigges nyfikenhet leder in killarna på ett spännande äventyr, där fler gravstenar dyker upp från ingenstans på Knäbäcks kyrkogård. Är det någon som ställer ut de mystiska gravstenarna?

Eller är det något övernaturligt inblandat?

Samtidigt I Säbyskolan går det ett hemskt rykte om en försvunnen elev, som troligen sitter inspärrad i den skräckinjagande vaktmästarens källare. De båda mysterierna vävs ihop till en nervkittlande historia, som kryddas med tokiga händelser, som den uppfinningstokiga Viggo ställer till med.

I den första boken om Sigge Snövall, får vi reda på hur Sigge löser fallet med de mystiska gravstenarna och blir kallad skoldetektiv. ​

ISBN 978-91-7577-121-2

www.idusforlag.se

9 789175 771212