9789129677720

I_N책gons hj채lte.indd 3

2011-01-18 11.06

Läs mer om Mårten Sandén på: www.rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Mårten Sandén 2011 © Omslag: Johan Petterson Tryckt hos Bookwell, Finland 2011 ISBN 978-91-29-67772-0 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Någons hjälte.indd 4

2011-01-13 13:34:56

L E T I P KA

1

”HAR VI INGA ἀer anmälningar till Stjärnkabarén?” sa rektorn o ch såg ut över bänkraderna. ”Ingen s om vill spela ett instrument eller sjunga? Berätta roliga historier, kanske?”

Backadalsskolans aula blev så tyst som det bara kan bli när tvåhundratjugotre högstadieelever håller andan.

Viktor S tenmark, den o betydligaste e leven i B ackadalsskolans å rskurs s ex, kä nde p aniken s ticka i h årbotten. F ör tredje gången kontrollerade han att händerna låg ordentligt fastklämda under låren. Han fick bara inte göra det!

Rektorn och Claus, musikläraren, log ansträngt och såg ut över havet av nedböjda huvuden. ”Ni vet att det h är är sista chansen”, sa Claus på sin h alvdanska. ”Jag måste sätta programmet nästa vecka.” ”Kom igen nu!” hojtade Lina Davidsson i 7 D. ”Någonting 5

I_Någons hjälte.indd 5

2011-01-13 13:34:56

kan ni väl göra? Det är ju bara på skoj.”

Backadalsskolans högstadium teg och de ἀesta tänkte nog precis som Viktor: Det var ju lätt för Lina att säga. Klart att det är kul att ha allas blickar på sig när man är snyggast på skolan och sjunger som en gudinn a. Men vanliga dödliga aktar sig noga för sådant.

Viktor kä nde sin a ö ron h etta s om mi krade p iroger o ch pressade ner låren hårdare över sina händer. Han visste precis vad som skulle hända om en av dem for upp i luften.

Rektorn skulle se glatt överraskad ut och säga: Ja? Du … i, eh, gröna tröjan?

Under några ögonblick skulle det b li ännu tystare än vad det redan var.

Sedan skulle Viktor bräka någonting förvirrat om att trolla och s ekunden efteråt s kulle aulan s kaka av h ånskratt. Hans storasyster Ga bbi o ch h ennes co ola k ompisar i ni an s kulle piska upp resten av h ögstadiet i en m äktig orkan av s kadeglädje, s å ö ronbedövande a tt in genting li knande n ågonsin hörts på Backadalsskolan.

Viktor blundade och pressade ännu hårdare. Han fick inte räcka upp handen, vad som än hände. Han fick bara inte! Om han gjorde det skulle hans liv vara över.

6

I_Någons hjälte.indd 6

2011-01-13 13:34:56

”Okej, tack för att du försökte, Lina”, suckade rektorn. ”Om ni ändrar er kan ni prata med Claus eller mig. Det var allt för idag, tack för idag.”

Tvåhundratjugotre stolsitsar fälldes upp med ett mullrande dån o ch B ackadalsskolans h ögstadium vä llde m ot dö rrarna som en hasande, uttråkad lavin.

På s ätt och v is va r Viktor Stenmark l ättad. Han fick v isserligen den va nliga f etsmällen p å a rmen a v sin v edervärdiga storasyster på väg ut ur a ulan, men han hade inte räckt upp handen och hans liv var inte över. Samtidigt fylldes han av en märklig blandning av besvikelse och ilska; ungefär den känsla man får när man somnar på bussen och missar sin hållplats.

I ö ver t re m ånader, ä nda s edan de f örsta r yktena o m Stjärnkabarén l äckte u t f rån l ärarrummet, h ade V iktor kämpat med sig s jälv. Naturligtvis skulle det va ra helt outhärdligt läskigt att stå där på scen i f rack och hög hatt och göra trollkonster för hela skolan. Men om han ville komma vidare m åste h an sn art b örja u ppträda. Vad s kulle a lla de långa t immarna m ed kortlekar och mynt f ramför s pegeln annars vara bra för?

Viktor stannade i hörnet vid toaletterna tills alla hade hun7

I_Någons hjälte.indd 7

2011-01-13 13:34:56

nit ut, o ch s edan g ick h an b ort t ill den li lla dr icksfontänen bredvid dörrarna till matsalen.

I t ystnaden hörde man t ydligt p orlandet av vattenstrålen som sprutade i en m juk båge från väggen ner i det m osaikklädda karet. Det lät gott.

Viktor lät det kalla vattnet fylla sin mun och drack i långa klunkar. Under skoltid var det en os kriven lag att inga sexor drack ur J ovan Marics fontän. Tydligen hade man glömt att informera åttorna och niorna om att sjätteklassarna också tillhörde högstadiet numera, för om någon äldre elev såg en sexa dricka ur Jovans fontän kände de sig omedelbart tvungna att trycka ner sexans huvud i f ontänens vattenkar. Det bara var så. En tradition, eller något.

När han hade druckit sig otörstig rätade Viktor på ryggen och t ittade s om a lltid en s tund p å f otot ovanför fontänen.

Fotografiet satt inm urat un der g las i ka kelväggen o ch f öreställde en leende tonårspojke med gammaldags frisyr och ett hörn av ena framtanden avslagen. Sedan läste han plaketten under fotot, fast han kunde den utantill: TILL MINNE AV JOVAN MARIC 1974 – 1989 VI GLÖMMER DIG ALDRIG Plaketten uppsatt av Backadalsskolans föräldraförening 8

I_Någons hjälte.indd 8

2011-01-13 13:34:56

Viktor kom inte längre ihåg vem s om först hade b erättat historien o m J ovan M aric f ör h onom. H ans f röken p å l ågstadiet, f örmodligen. A lla b arn s om b örjade p å B ackadalsskolan fick höra den.

Det hade hänt en eftermiddag i december det år när Jovan Maric gick i nionde klass. Ett levande ljus hade vält på fritidshemmet o ch innan någon märkte det va r hela b ordet övertänt. Barnen hade nyss ätit mellanmål, och de och personalen ἀydde in i ett förråd utan fönster innanför köket. Jovan Maric hörde deras skrik genom en ventil från skolgården, sprang in i röken och hittade en eldsläckare. Han lyckades hålla tillbaka lågorna så länge att alla kom ut.

Alla utom Jovan själv. Han blev medvetslös av röken, och när brandmännen hittade honom var han redan död.

Bara några veckor senare hade Föräldraföreningen satt upp fontänen till minne av den s törste hjälte som någonsin hade gått på Backadalsskolan. Eller som någonsin skulle gå där.

Med t unga s teg gick V iktor m ot u tgången. S kulle J ovan Maric ha vågat räcka upp handen i aulan nyss?

Så k lart a tt h an h ade. D et va r s ådant s om h jältar gj orde utan att ens tänka på det. J ovan skulle ha räckt upp handen och b erättat att h an k unde t rolla, o ch s edan s kulle h an l yft 9

I_Någons hjälte.indd 9

2011-01-13 13:34:56

upp Lina Davidsson i 7 D på starka armar och burit henne ut ur aulan under folkets jubel.

Viktor stannade upp och blundade. Tänk om man bara en enda gång kunde få lov att känna så!

Han öppnade ögonen och såg sig omkring bland de tomma klädhängarna u tanför m atsalen o ch aulan. A lla e lever h ade gått hem nu, och snart skulle vaktmästaren låsa dörrarna till högstadiebyggnaden. Han b orde hämta sin vä ska innan det var för sent.

Med en s uck vände han r yggen mot Jovan Marics fontän och fortsatte gå.

Viktor S tenmark v isste in te h ur det kä ndes a tt va ra en hjälte, och han började misstänka att han aldrig skulle få reda på det.

10

I_Någons hjälte.indd 10

2011-01-13 13:34:56