9789140661937

MÖT LITTERATUREN är en kronologisk litteraturhistoria som sträcker sig från

MÖT LITTERATUREN

MÖT LITTERATUREN

MÖT LITTERATUREN

forntiden till idag. Boken presenterar utförligt och kunnigt epoker, litterära sätts litteraturen in i sitt idé- och samhällshistoriska sammanhang.

Till boken finns en antologi med en mängd omsorgsfullt valda texter.

Bengt Brodow

strömningar och betydelsefulla författarskap. I presentationer och analyser

Ingrid Nettervik

Bengt Brodow Ingrid Nettervik

Innehåll 1 FORNTIDEN – LITTERATURENS RÖTTER Gamla testamentets berättelser . . . . . . . . . . . . . . . .10 Myter och historia. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .10 Profetior och goda råd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .11 Lyrisk text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .13 Iliaden och Odysséen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .14 Iliaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .14 Odysséen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .16 Underhållningsvåld på hög nivå . . . . . . . . . . . . .18 Människors och gudars värld . . . . . . . . . . . . . . .19 Muntlig tradition. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .20 På teatern i Aten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Att tävla i dramatik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Dramatikens förrådskammare . . . . . . . . . . . . . .23 Aiskylos. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .23 Sofokles . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .24 Euripides . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .26 Komedin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .27 Vad skrev man under antiken?. . . . . . . . . . . . . . . . . .28 Hellenismen och Rom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .28 En rik litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .29 Om kärlek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .29 2 MEDELTIDEN – GUD, KVINNAN OCH FURSTEN Hur har medeltiden fått sitt namn? . . . . . . . . . . . . . .34 Litteraturen i kyrkans tjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .36 Legenden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .36 Kyrkoteater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .38 Den heliga Birgitta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .38 Raska riddare och dyrkade damer . . . . . . . . . . . . . . .40 Trubadurlyriken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .41 Den nordiska balladen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .43

Vad är en ballad? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .44 De goda historierna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .45 Boccaccios Decamerone. . . . . . . . . . . . . . . . . . .45 Chaucers Canterbury Tales . . . . . . . . . . . . . . . . .47 Stadskulturens diktare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .48 Dantes liv och verk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .48 Den gudomliga komedin . . . . . . . . . . . . . . . . . . .49 Villon – dikt i galgens skugga. . . . . . . . . . . . . . .52 Vad man skaldade på Island . . . . . . . . . . . . . . . . . . .53 Den poetiska Eddan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .54 Den isländska ättesagan . . . . . . . . . . . . . . . . . .55 3 RENÄSSANSEN – DEN NYA TIDEN TAR FORM Renässanstidens litteratur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .62 Rabelais och humanismens ideal . . . . . . . . . . . .64 Riddaren av den sorgliga skepnaden . . . . . . . . .66 Renässansens teater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .68 William Shakespeare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .70 Barock och klassicism . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .77 Barockdiktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .80 Georg Stiernhielm. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .80 Vaganter och brödskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . .82 Den franska klassicismen . . . . . . . . . . . . . . . . . .85 Molière och den klassiska komedin . . . . . . . . . .86 Några 1600–talsgenrer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .88

4 1700-TALET – UPPLYSNING, FÖRNUFT OCH KÄNSLA Europeiskt 1700-tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .92 Upplysningen och dess idéer . . . . . . . . . . . . . . 92 Den läsande borgaren. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .93

Äventyr och upplysning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .95 Skepparhistorier som samhällssatir . . . . . . . . . .98 Upplysningsmannen Voltaire . . . . . . . . . . . . . .101 En dansk klassiker. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .104 Stråket av känsla och lidelse . . . . . . . . . . . . . .105 Ossians sånger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .106 Känslosam rebell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .106 Känslostorm och klassisk balans . . . . . . . . . . .109 Svenskt 1700-tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .113 1700-talets kulturliv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .113 Olof Dalin – hovman och journalist . . . . . . . . .115 Johan Henrik Kellgren . . . . . . . . . . . . . . . . . . .115 Anna Maria Lenngren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .118 Carl Michael Bellman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .120 5 ROMANTIKEN – DRÖM, LÄNGTAN OCH MYSTIK Europeisk romantik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .128 Författare och verk under romantiken . . . . . . . . . . .133 Frankenstein . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .133 Ringaren i Notre Dame . . . . . . . . . . . . . . . . . . .134 Sällsamma historier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .134 Byron – den romantiske revoltören . . . . . . . . .136 Jane Austen – om konsten att bli gift . . . . . . .137 Den svenska romantiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .139 Erik Johan Stagnelius . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .139 Esaias Tegnér . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .143 6 DE STORA BERÄTTARNAS TID Författare i en förändrad värld. . . . . . . . . . . . . . . . .150 Berättare och karaktärsskapare . . . . . . . . . . . .153 Balzac – kartläggare av egoism och passioner 153 Känslosam följetongsförfattare . . . . . . . . . . . .155 Kvinnliga förkämpar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .158 Systrarna Brontë . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .159 Kvinnan som startade ett inbördeskrig. . . . . . .160 Männens och pojkarnas värld. . . . . . . . . . . . . .161 Två »naturalister« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .163 Gustave Flaubert. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .163 Émile Zola . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .165 De stora ryssarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .166

Fjodor Dostojevskij . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .166 Leo Tolstoj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .170 Lyrik i skuggan av romanen – Baudelaire. . . . .173 Nordisk litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .175 H.C. Andersen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .178 Carl Jonas Love Almqvist . . . . . . . . . . . . . . . . .180 Johan Ludvig Runeberg . . . . . . . . . . . . . . . . . .184 Fredrika Bremer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .187 Viktor Rydberg. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .188 Det moderna genombrottet i Nordens litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .190 Henrik Ibsen – den förste moderne dramatikern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .190 Victoria Benedictsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .193 August Strindberg. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .196 Svenskt nittital . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .206 Gustaf Fröding. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .206 Selma Lagerlöf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .211 7 BORGERLIG OCH PROLETÄR DIKTNING Sekelskiftets författare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .218 Dekadansens Oscar Wilde . . . . . . . . . . . . . . . .220 Sjöfararen Joseph Conrad . . . . . . . . . . . . . . . .222 Stilkonstnären Hjalmar Söderberg . . . . . . . . . .223 Borgerliga berättare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .226 Thomas Mann . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .226 Marcel Proust – spanare efter det förflutna. . .228 Småstadens skildrare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .230 Kvinnosakskämpen Elin Wägner . . . . . . . . . . .232 Agnes von Krusenstjerna . . . . . . . . . . . . . . . . .234 Karen Blixen – sagoberättare. . . . . . . . . . . . . 235 Sigrid Undset – medeltidsskildrare . . . . . . . . .237 Cora Sandel – konstnären som blev författare 238 Arbetarförfattare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .240 Maksim Gorkij – sovjetlitteraturens fader . . . .241 Dansk förebild. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .243 Kvinnoskildraren Moa Martinson . . . . . . . . . . .244 Ivar Lo–Johansson – statarskolans grundare .245 Jan Fridegård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .248 Bondeskildrare och rättvisekämpe . . . . . . . . . .250 Eyvind Johnson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .254

8 FOLKKÄRA LYRIKER OCH VISDIKTARE Folkkära lyriker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .258 Nils Ferlin – bohem och gycklare . . . . . . . . . . 258 Hjalmar Gullberg – svårmodig sökare . . . . . . .260 Populära visdiktare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .262 Birger Sjöberg – småstadens besjungare . . . .262 Dan Andersson – kolvaktare och visskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .264 Trubaduren Evert Taube . . . . . . . . . . . . . . . . . .266 Samhällskritisk, självironisk bohem . . . . . . . . .267 9 MODERNISMEN Nya riktningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .272 Expressionismen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272 Futurismen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .273 Dadaismen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .275 Surrealismen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .275 Psykoanalysen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .277 Några viktiga modernister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 Majakovskij – en rysk futurist . . . . . . . . . . . . .279 Franz Kafka – tyskspråkig expressionist. . . . . .280 Hermann Hesse – expressionist och jungian . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 James Joyce – irländsk modernist. . . . . . . . . .284 Virgina Woolf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .286 Hemingway – en hårdkokt amerikan . . . . . . . .288 Aksel Sandemose och jantelagen . . . . . . . . . .291 Svenskspråkiga modernister . . . . . . . . . . . . . . . . . .293 Edith Södergran – finlandssvensk modernist . .293 Pär Lagerkvist – troende ateist. . . . . . . . . . . . .296 Harry Martinson – resenär i rymden . . . . . . . .299 Gunnar Ekelöf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .302 Karin Boye. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .304 Stig Dagerman – en svensk Kafka . . . . . . . . . .306 Två existentialister. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .309 Sarte – existentialismens banbrytare . . . . . . .309 Våldsmotståndaren Albert Camus . . . . . . . . . .311 Dramatisk förnyelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .313 Eugene O’Neill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .313 Bertolt Brecht och den episka teatern . . . . . . .315 Absurdistisk teater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .317

10 MEDIAÅLDERNS LITTERATUR Nya medier. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .222 Samhällsutvecklingen efter kriget . . . . . . . . . . . . . .223 Decenniernas pendelrörelser . . . . . . . . . . . . . .324 Sekelskiftet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .326 Krigsskildrare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .328 Väinö Linna – krigsrapportör . . . . . . . . . . . . . .328 Kurt Vonnegut – med svart humor som vapen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .329 Joseph Heller – uppfinnaren av moment 22 . .331 Samhällskritiker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .332 Solzjenitsyn – sovjetstatens kritiker. . . . . . . . .332 Doris Lessing – koloniallivets kritiker. . . . . . . .333 Heinrich Böll – tysk samhällskritiker . . . . . . . .334 George Orwell – bitsk samhällskritiker . . . . . .336 Ray Bradbury – försvarar boken . . . . . . . . . . . .338 William Golding – varnande framtidsvisionär .339 Magisk realism. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .341 Gabriel García Márques – magisk realist. . . . .341 Isabel Allende – färgstark chilenska . . . . . . . .343 Salman Rushdie – fabulerande realist . . . . . . .344 Svenska skrönor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .346 Göran Tunström. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .346 Torgny Lindgren – västerbottnisk berättare . . .349 Samhällsskildrare och rapportörer. . . . . . . . . . . . . .352 Fogelström – populär Stockholmsskildrare . . .353 Rapportören Jan Myrdal. . . . . . . . . . . . . . . . . .355 Göran Palm – rapportör från samtiden. . . . . . .356 Per Olov Enqvist – en historiebyggare med verkligheten som grund . . . . . . . . . . . . . .357 Sara Lidman – glesbygdsbeskrivare. . . . . . . . .360 Stig Claesson – glesbygdens rapportör . . . . . .362 P. C. Jersild – satiriker och samhällsrapportör. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .362 Några stora epiker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .365 Graham Greene – seriös underhållare . . . . . . .365 Ya¸sar Kemal – turkisk proletärförfattare . . . . .367 Joyce Carol Oates – amerikanska samhällets kartläggare . . . . . . . . . . . . . . . . . . .369 Toni Morrison – amerikansk Nobelpristagare .370 Sven Delblanc – samhällsskildrare

och släktforskare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .371 Kerstin Ekman – glesbygd och kvinnor. . . . . . .373 Lyrik i mediaåldern. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .376 Två fyrtitalister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .376 Tomas Tranströmer – en resenär i tid och rum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .377 Göran Sonnevi – politisk naturdiktare . . . . . . .379 Sonja Åkesson – en nyenkel samhällskritiker. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .382 Kristina Lugn – borgerlighetens ironiker . . . . .384 Bodil Malmsten – humor och samhällskritik . .385 Det sena 1900-talets dramatik . . . . . . . . . . . . . . . .388 Lars Norén – i Strindbergs och O’Neills anda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .388 Nordisk bukett . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .391 Herbjørg Wassmo – utsatta barns berättare . .391 Peter Høeg – samhällskritisk thriller . . . . . . . .392 Märta Tikkanen – finlandssvensk rödluva . . . .394 Einar Már Gudmundsson – berättar isländska verklighetssagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .396 Dataåldern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .399 Inger Edelfeldt – den nya tidens författare . . .400

Ulf Lundell – romanförfattare och rocklyriker .401 Gardell – komiker och ironisk författare. . . . . .404 Henning Mankell – mångsidig debattör. . . . . .407 Jan Guillou – ondskans rapportör . . . . . . . . . .409 Håkan Nesser – spänningens och tidsfärgens mästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .411 Niklas Rådström – räddar barndomsminnen från glömska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .414 Björn Ranelid – om barndomens glädjeämnen och oförrätter . . . . . . . . . . . . . . .416 Inger Alfvén – kvinnoförfattare med bredd . . .418 Björn Larsson – drömmarnas och frihetens försvarare . . . . . . . . . . . . . . . . . .420 Den nya tidens sökare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .423 Marianne Fredriksson – själens utforskare . . .424 Vibeke Olsson – romartidens beskrivare och nazismens kritiker . . . . . . . . . . . . . . . . . . .426 Johanna Nilsson – sökare med frusna fötter. .429 Några användbara begrepp . . . . . . . . . . . . . . . .432 Författar- och titelregister . . . . . . . . . . . . . . . . .438

6

Balzac | Dickens | Brontë | Stowe | Dumas | Verne | Doyle | Flaubert | Zola | Dostojevskij | Tolstoj | Baudelaire | Andersen | Almqvist | Runeberg | Bremer | Rydberg | Ibsen | Benedictsson | Strindberg | Fröding | Lagerlöf

Eiffeltornet stod färdigt till världsutställningen i Paris 1889. Det var ett djärvt utropstecken i ny fackverkskonstruktion, en symbol för tidens framstegsoptimism. Under tornet flanerar den nya välbeställda och inflytelserika borgarklassen i eleganta kläder. I Västerlandets litteratur mellan 1830 och sekelskiftet skildras denna borgarklass i en lång rad omfångsrika romaner.

Det var realismens och de stora berättelsernas tid.

148

DE STORA BERÄTTAR N

R NAS TID KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

149

Författare i en förändrad värld År 1851 öppnades den första världsutställningen i en jättestor glasbyggnad i London. Till världsutställningen i Paris 1889 byggdes Eiffeltornet. Nu kändes världen som en enhet. Handelsfartyg korsade haven och järnvägslinjer drogs över kontinenterna. Stormakterna styckade tredje världen i kolonier som skulle föra hem stora rikedomar till moderländerna. Det traditionella bondesamhället förvandlades i rask takt till ett industrisamhälle.

Man var starkt optimistisk inför teknikens och vetenskapens möjlighet att skapa ett bättre samhälle.

Nu började också storstäder växa upp lite varstans i världen, och Paris och London var inte längre de enda världsmetropolerna. Men storstäderna visade upp skärande kontraster. Där fanns inte bara flotta regeringsbyggnader, universitet, affärspalats och lyxiga privatbostäder utan också sot, smuts, fattigdom, prostitution och kriminalitet.

Sociala frågor

Det gick trögt med att förverkliga den franska revolutionens mål om frihet, jämlikhet och broderskap i världen. Slaveriet höll sig kvar i usa till inbördeskriget 1861–65 och ungefär lika länge i Ryssland.

Och industriarbetarna i Europa levde under omänskliga förhållanden med svältlöner, lång arbetstid och barnarbete. Men 1800-talet är också seklet för revolter mot orättvisorna. 1848 skrev Marx och Engels Det kommunistiska manifestet och 1871 besatte proletärerna för en tid Paris men blev blodigt krossade. Kvinnorna hade sett sin frihet och värdighet inskränkas alltmer under industrialismen, och deras frigörelse gick långsamt. Det var framför allt medelklassens kvinnor som tog upp kampen, men de möttes av hån från männens sida och kallades »blåstrumpor« och »suffragetter«.

Litteraturens industriella revolution

De nya teknikerna innebar en revolution för tidningspress, bokframställning och litteraturspridning.

Papper började framställas maskinellt och de ångdrivna och senare eldrivna tryckpressarna tiodubblade snabbt tryckkapaciteten. Nu vällde en flod över länderna av populära dagstidningar, satiriska tidskrifter, familjemagasin

150

och billiga folkromaner. Lånebibliotek växte upp i alla städer tillsammans med de första ansatserna till skolbibliotek. Arbetar- och kvinnoföreningar ordnade läsecirklar. Men framför allt läste man i borgarhemmen, sedan det blivit allt billigare att skaffa böcker.

Förläggarna hittade snart på ett smart sätt att få flera romanläsare: man gav ut romanerna i häften som läsarna kunde prenumerera på. Det blev billigare, och om ett häfte slutade när det var som mest spännande, kunde man vara säker på att läsarna köpte nästa. Många författare blev aktörer på marknaden och kunde leva ett gott och oberoende liv om deras böcker såldes bra. Det kunde givetvis inverka på romanernas kvalitet: tjocka böcker, snabbt producerade gav större vinst än romaner som författaren filat länge på.

I de flesta länder avskaffades censuren under 1800-talet, men statsmakterna hade ännu en viss makt över ordets frihet. Man kunde åtala författare för hädelse, landsförräderi eller osedlighet. I Sverige råkade både Strindberg och Fröding ut för sådana åtal i slutet av seklet.

KAPITEL 6

•

På 1800-talet blev det vanligt med dagstidningar, vilket syns på denna målning från 1880 av Maurice Delondre.

DE STORA BERÄTTARNAS TID

151

1800-talets litterära genrer

Prosaberättelsen och i synnerhet romanen är den helt dominerande genren under tidsperioden. Det är en självklar följd av tidens intresse för realistiskt återgivna miljöer, för psykologi och för spännande händelser. Intresset för både faktiska händelser och spänning gör att också reseskildringen blir omtyckt läsning. Stoff fanns det gott om i upptäcktsresornas och koloniseringens tidevarv. Den mest berömda reseskildringen var säkert Hur jag fann Livingstone (1872) av den amerikanske journalisten Henry Stanley.

Mycket av dramatiken under 1800-talet kan räknas till populärlitteraturen i och med att den fick en så bred publik. Nere i salongen satt borgerskapet och uppe på ståplatsläktarna trängdes fattigt folk, och alla snyftade, skrattade och förskräcktes åt samma pjäser. Många teaterpjäser från denna tid var anlagda på sensation och ren underhållning. Men mot slutet av seklet framträdde också stora dramatiker som Ibsen, Strindberg och Tjechov.

Under 1700-talet hade man börjat upptäcka att barn var barn och inte vuxna i miniatyr, och under romantiken hade man fått ett livligt intresse för folksagor. Under mitten och senare delen av 1800-talet får vi våra första egentliga författare till barn- och ungdomslitteratur. I Danmark berättar h. c. Andersen sina Eventyr, fortalte for Børn, och i England skriver en matematiker med pseudonymen Lewis Carroll två av världens ännu mest uppskattade barnböcker Alice i underlandet (1865) och Bakom spegeln (1872), följda av ännu en klassiker, Pinocchio (1872) av italienaren Carlo Collodi.

Begreppen realism och naturalism

Åren mellan 1830 och 1860 brukar kallas realismens tidevarv. Men vad innebar då det begreppet?

Realistisk litteratur sätter den vanliga människan och de vardagliga händelserna i centrum i motsats till romantisk litteratur som gärna skildrar undantagsmänniskor: ädla hjältar och demoniska skurkar. Övernaturliga händelser skildrar man under realismens tid inte gärna; allt bör kunna förklaras förnuftsmässigt. Man ägnar stor uppmärksamhet åt den yttre miljön och försöker återge en naturlig dialog mellan personer i romaner och dramer. Psykologin blir en modevetenskap, och det påverkar också litteraturen. Författarna börjar nu teckna mer sammansatta personligheter. Man skriver inte längre om Själen, Anden och Hjärtat utan börjar analysera hur anlag, erfarenheter och sociala relationer formar en personlighet.

Men det är viktigt att komma ihåg att kravet på verklighetstrohet hela tiden kolliderar med det kommersiella kravet på en spännande handling.

152

Fullständig blir realismen aldrig, för då skulle böckerna inte få särskilt många läsare.

På 1870-talet drev några författare realismen ett steg längre i vetenskaplig riktning, mot naturalism. Naturalismen är en litterär rörelse som har fått sin beteckning av det franska ordet naturaliste, som betyder naturvetenskapsman. Den naturalistiske författaren skulle alltså arbeta efter samma principer som en naturvetenskapsman. Romanen blir till ett vetenskapligt experiment för att bevisa någon sanning ur människans »naturalhistoria«. Naturalismen kan ses som realismen driven till sin spets, men i det allmänna medvetandet förknippades naturalismen med en lust att skildra obehagliga och tabubelagda sidor av mänskligt liv. Det finns mycket av lungsotshosta, superi, prostitution och smutsiga gränder i de naturalistiska romanerna. Men detta var snarast en biprodukt av naturalisternas sökande efter sanningen.

BERÄTTARE OCH KARAKTÄRSSKAPARE Många av författarna under realismens storhetstid har en påtaglig lust och skicklighet att berätta goda, spännande, överraskande, komiska eller tragiska händelser.

De breder ut sig i tjocka romaner och deras förråd av historier verkar aldrig sina. Samtidigt lägger de vikt vid att återge sina personer i helbild så att vi verkligen lär känna dem. Ganska ofta figurerar särpräglade typer med alldeles speciella egenheter, och inte sällan kan vi uppleva dem som karikatyrer. Två sådana författare är Balzac i Frankrike och Dickens i England.

BALZAC – KARTLÄGGARE AV EGOISM OCH PASSIONER Hur levde man i Paris under 1800-talets första hälft? Vilka var människors drivkrafter då och kanskefortfarande är? Svar på de frågorna får vi om vi läser romaner av den franske författaren HONORÉ DE BALZAC (1799–1850).

Penningens makt

I romanen Pappa Goriot befinner vi oss på ett billigt pensionat i Paris och möter där en handfull människor med olika bakgrund. Men ingen av dem är egentligen huvudpersonen, inte ens pappa Goriot som gett boken dess titel. Den verkliga huvudpersonen är Penningen, för runt pengar rör sig romanens intriger och personernas tankar och samtal.

Pensionatsvärdinnan ser sig om efter en förmögen man som kan höja henne socialt. En ung flicka ärver en stor förmögenhet. Studenten Rastignac

KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

153

Honoré de Balzac, målad av Louis-Auguste Bisson (1814–1876).

från landsorten lär sig snart att ärlighet och flitiga studier inte lönar sig.

Hans läromästare är Vautrin, en man med brottsligt förflutet som cyniskt konstaterar att »hemligheten med de stora förmögenheterna, som ingen vet varifrån de kommer, är en förbrytelse som är glömd, därför att den utförts väl«. Pappa Goriot själv har tjänat sin förmögenhet på ockeraffärer.

Men den har han förslösat på sina två döttrar som han har köpt in i societeten. De besöker honom nattetid för att pressa honom på hans sista pengar, men när han dör utfattig nedlåter de sig inte till att vara med på begravningen.

Pappa Goriot var den roman som Balzac slog igenom med och som han betraktade som sitt mästerverk. Det som står sig är den levande och utförliga miljö- och tidsskildringen. Allt är noggrant återgivet, från hur man klädde sig och vad man åt till hela den anda av penningdyrkan och konkurrens som rådde i det borgerliga Frankrike (och inte bara där).

154

Den strävsamme livsnjutaren

Honoré de Balzac växte upp i ett hem med mer böcker än kärlek och började själv skriva redan i tonåren.

Han arbetade en tid på ett advokatkontor men sade upp sig för att vara författare på heltid. I sina böcker skildrar han penningens onda makt, men själv hade han inget emot att bli rik. Under pseudonym fabricerade han en serie massmarknadsromaner innan han blev »riktig« författare. Ett misslyckat försök att driva ett eget förlag resulterade i att han vid trettio års ålder stod med skulder på 100 000 franc, och skulder fick han dras med hela sitt liv.

Balzac hann med att skriva ett nittiotal romaner och noveller. Men denna produktivitet förutsatte en järnhård arbetsdisciplin. I allmänhet gick han till sängs vid sextiden på kvällen och sov till midnatt. Då steg han upp, klädde sig i vit munkkåpa, tände sina ljuskandelabrar i arbetsrummet och skrev intensivt fram till sjutiden, stimulerad av ett otal koppar kaffe. Ofta väckte han sina vänner för att läsa upp vad han skrivit. På eftermiddagarna gick han på visiter, för han var svag för både sällskapsliv och kvinnor.

Efter några romaner om livet i Paris fick Balzac tanken att samla allt han skrev till ett helhetsverk. Han ville ge en bred skildring av det samtida livet i Frankrike. I en serie realistiska romaner skulle han forma en konkret vetenskap om människan. Sociologin hade nu börjat finna sina arbetsformer och Balzac uppfattade sig delvis som sociolog. 1842 gav han projektet titeln Den mänskliga komedin med direkt anspelning på Dantes gudomliga komedi. I romansviten möter vi mer än 2 000 människor, alla mer eller mindre styrda av sin egoism. Sviten hålls samman av att vissa personer återkommer i flera romaner men får ändrade roller.

De viktigaste av Balzacs romaner är, förutom Pappa Goriot, Éugénie Grandet, Förlorade illusioner och Kurtisanernas liv. Flera av romanerna har filmats, vilket har stärkt Balzacs ställning som klassiker.

KÄNSLOSAM FÖLJETONGSFÖRFATTARE

Som barn hade CHARLES DICKENS (1812–1870) motgångar. Han var fattig och skämdes att besöka sina föräldrar när de satt i bysättningshäktet för obetalda skulder.

Som vuxen upplevde han däremot stora framgångar och beundrades av en hel värld, som slukade och berömde hans böcker. Hans stora inkomster av böckerna förstärktes av att han reste ut på uppläsningsturnéer. En sådan turné i usa inbringade 20 000 pund.

KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

155

Dickens genombrottsroman, Pickwick-klubben, växte fram ganska oförutsett. Den unge journalisten Dickens hade lovat skriva humoristiska texter till en serie bilder av en känd tecknare. Bilderna illustrerade äventyr och missöden som en jaktklubb från London råkade ut för på landsbygden.

Men snart började personerna leva sitt eget liv. Dickens skapade sådana odödliga gestalter som den fete och skallige Mr Pickwick, en slags engelsk Don Quijote som växer från en lite löjlig figur till en verklig gentleman med både mod och gott hjärta. Och när Dickens förde in Sam Weller som Mr Pickwicks betjänt, rusade upplagesiffrorna i höjden. Det var en typ som publiken gillade: alltid slagfärdig, påhittig och praktisk och alltid med ett lager historier som han berättade på cockneyslang.

När vi läser Dickens roman David Copperfield får vi en tydlig bild av författarens sätt att skriva men också mycket av hans liv, för romanen är dolt självbiografisk. Vi får följa huvudpersonen Davids öden fram tills han i trettioårsåldern är en känd författare.

Den tidiga barndomen är lycklig tillsammans med modern och den trofasta jungfrun (fadern är död). Men så gifter modern om sig och Davids styvfar visar sig vara hård och känslolös. Liksom Dickens själv får David gå i en skola som ger mer stryk än kunskaper och måste redan som barn arbeta för att försörja sig. (Dickens arbetade som elvaåring i en skokrämsfabrik.) Efter att ha fått gå i en bättre skola får David (liksom Dickens) arbeta hos en jurist, blir sedan parlamentsstenograf, journalist och slutligen författare. Men de personliga händelserna är egentligen inte huvudtemat för berättelsen. David blir det skarpt observerande ögat och berättaren av de händelser som utspelar sig i hans omgivning.

Dickens skildrar för det mesta sina personer i två färger: svart och vitt.

Antingen är människor ädla och godhjärtade eller nattsvarta skurkar.

Vidare får de ofta en dominerande egenskap som går igen i deras utseende och i allt vad de säger och gör. Många närmar sig rena karikatyrer men upplevs ändå som levande. En sådan karikatyr i David Copperfield är Mr Micawber. Han uttrycker sig sirligt, är snobbigt klädd och har mycket höga tankar om sig själv trots att han ofta balanserar på ruinens brant.

Han tycker att omvärlden aldrig uppskattar honom efter förtjänst. Kvinnor har Dickens svårare att skildra. Davids första hustru – romanintrigen kräver att hon ska dö i förtid – är bara en omogen dockhustru. Agnes däremot, som väntar på David boken igenom men som han upptäcker först på slutet, är så duktig och änglalikt osjälvisk att hon liksom försvinner i ett vitt ljus.

156

Fagin lär pojkarna att bli ficktjuvar. Filmbild ur Oliver Twist med Richard Dreyfuss och Elijah Wood.

David Copperfield skrevs under den realistiska romanens epok. Men är boken verkligen realistisk? Den genomgående stämningen är ljust optimistisk, ibland munter och humoristisk. Det gör att läsaren inte berörs så djupt av de orättvisor och det förtryck som David får uppleva under barndomen. Den intrig som tidens läsare krävde gör det också omöjligt för Dickens att ge illusion av verklighet.

Det sociala engagemanget En roman med större allvar och ett stort samhällsengagemang var Dickens nästa bok, Oliver Twist, som många anser vara hans största. Oliver föds på ett fattighus, och modern dör vid förlossningen. Pojken tas om hand av fattigvården och får känna på dess känslolöshet och brutalitet. Han fångas också in av förbrytarvärlden och lärs upp till ficktjuv av den djävulske Fagin. Trots att boken har ett lyckligt slut framstår den som en anklagelse mot Englands omänskliga socialvård och korrumperade rättsväsen.

När Dickens vill skildra brutalitet och förtryck väljer han ofta att se det ur ett barns synvinkel, förutom i David Copperfield och Oliver Twist också i Nicolas Nickelby och Lysande utsikter. Men i grunden är Dickens optimist och har en tro på det goda hos människan. Man kan kalla honom

KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

157

FÖRFATTAREN OCH HANS MARKNAD David Copperfield är liksom de flesta andra av Dickens berättelser skriven för att infria förväntningar från publiken. Allt vad läsarna kunde önska sig av spänning, sentimentalitet, humor, tydliga gestalter och det godas seger över det onda finns här. Boken kom ut i nitton månadshäften och skrevs medan utgivningen pågick. Säkert fick författaren kontakt med åtskilliga läsare, som fick honom att ändra planen här och var.

Men följetongsformen förutsatte också att romanen komponerades så att det blev extra spännande i slutet av varje häfte, för att läsarna inte skulle försumma att köpa nästa. »Let them cry, let them laugh, let them wait!« lär Dickens ha sagt.

Den viktorianska tiden i England var ett högläsningens tidevarv. Oftast köpte husfadern själv det senaste häftet och stängde in sig i sitt rum för att läsa det och förbereda sig för kvällarnas högläsning vid brasan i familjekretsen. Men att hela familjen skulle lyssna till berättelsen innebar också en form av censur. För otäcka eller erotiskt öppna skildringar var självfallet bannlysta. Men å andra sidan var den viktorianska moralen en outsinlig källa till romanintriger och förvecklingar. Av anständighetsskäl kunde personerna sällan vara öppna mot varandra.

social utopist. Han tror på omvändelser. I julberättelsen »Christmas Carol« möter vi en girig och elak gammal man som på julaftonen har hunsat sin bokhållare och kört en vänlig släkting och några välgörenhetstanter på porten. Men på kvällen får han besök av sin avlidne kompanjons vålnad som visar på allt ont han gjort. På juldagen är han helt förvandlad, ger pengar till fattiga och bjuder bokhållarfamiljen på kalkon och lovar löneförhöjning.

KVINNLIGA FÖRKÄMPAR

Under romantiken var det mycket få kvinnor som publicerade sig offentligt, men däremot var det många som var flitiga brevskrivare och därigenom fick utlopp för sin lust och förmåga att formulera sina känslor och iakttagelser. De två lysande undantagen från normen att kvinnan borde tiga i församlingen var Mary Shelley och Jane Austen. Under mitten och slutet av 1800-talet blev de kvinnliga författarna visserligen fler, men ännu gällde kravet på kvinnan att hon i första rummet skulle vara älskarinna, maka och mor och lämna publiciteten åt männen. Flera av de kvinnliga författare som nu framträder måste alltså bryta mot sega tabuföreställningar, och för att nå ut valde de ofta att uppträda under manlig pseudonym.

158

SYSTRARNA BRONTË Under manlig pseudonym debuterade också 1847 tre systrar som romanförfattare. Det var CHARLOTTE, EMILY och ANNE BRONTË. De hade vuxit upp tillsammans med tre andra syskon på en bondgård i Yorkshire i norra England. Två av syskonen dog av svält på en internatskola och en konstnärligt begåvad bror gick tidigt bort av alkoholmissbruk. Sedan systrarna var små hade de diktat ihop berättelser för varandra och blivit nästan besatta av sina fantasivärldar. Som vuxna arbetade de tidvis som guvernanter och lärarinnor. Charlottes roman Jane Eyre gjorde omedelbar succé, medan Annes roman Agnes Grey och Emilys Svindlande höjder gjordes ner av kritikerna. Långt senare upptäckte både publiken och kritikerna Svindlande höjder som en spännande och ytterst skickligt komponerad roman. Genom sina starka känslor, demoniska gestalter och suggestiva naturskildringar hör den mer hemma i romantiken än i realismen. Anne och Emily dog av tuberkulos inte långt efter debuten, medan Charlotte hann skriva ännu några romaner som dock inte har gått till världslitteraturen. Låt oss därför koncentrera oss på debutromanen.

Jane Eyre

Jane Eyre är en omfångsrik roman, till formen en jag-berättelse av en kvinna i trettioårsåldern som ser tillbaka på sitt liv. I romanens början är Jane en tioårig föräldralös flicka som uppfostras av släktingar och får utstå både själslig och kroppslig misshandel. När hon förmår resa sig till protest skickas hon till en internatskola för att lära sig »kristlig ödmjukhet« men överlever behandlingen med både stolthet, mjukhet och moral i behåll. Så småningom hamnar Jane som guvernant hos godsägaren Mr Rochester. Han är inte särskilt tilldragande och uppträder barskt mot Jane. Men genom sin klokhet och öppenhet blir hon hans förtrogna, och de dras till varandra trots en åldersskillnad på 20 år. När tid för bröllop är bestämd, avslöjas emellertid Rochesters mörka hemlighet. Katastrofen och det lyckliga slutet ska inte avslöjas här.

Romanen Jane Eyre är mycket romantisk trots realistiska drag. Den är mycket moralisk, mycket osannolik – och mycket fängslande! Drottning Victoria lär ha varit en hängiven beundrare av boken. Det nya är att den har en klart kvinnlig synvinkel. Den oborstade, demoniske Rochester är ju en inte ovanlig romanfigur hos kvinnliga författare. Men först när han förlorar sin fysiska överlägsenhet kan han bli jämställd part i ett äktenskap. En sak uppfattade den viktorianska läsekretsen som en oerhörd djärvhet: en kvinna som kom från en fattigskola och inte ens var vacker krävde likaberättigande och dessutom rätt att uttrycka sina känslor!

KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

159

KVINNAN SOM STARTADE ETT INBÖRDESKRIG HARRIET BEECHER STOWE (1811–1896) levde i

usa under förhållanden som

man tycker borde vara omöjliga att skriva i. Hon var gift med en begåvad men fattig lärare, var själv lärarinna och födde barn på barn. Att hon orkade med att arbeta praktiskt i en organisation som hjälpte förrymda slavar och dessutom samla sig till att skriva är nästan ofattbart.

När kongressen stod i begrepp att anta en lag som tillät slavägare att jaga förrymda slavar även i de stater där slaveriet avskaffats, fattade Harriet sitt beslut att få hela nationen att inse hur grymt och omänskligt slaveriet var. Så tillkom Onkel Toms stuga, som publicerades som följetong 1851– 52. Här skildras de svarta som tillgivna, ansvarsfulla, intelligenta och sant kristna. Vissa vita skildras som humana men de flesta är kallt cyniska eller öppet grymma. Av sin siste ägare blir huvudpersonen Tom misshandlad till döds, trots att han försöker vara alla till lags. Lika grym var seden att hänsynslöst splittra slavfamiljer.

Onkel Toms stuga var en bok som väckte starka känslor. I sydstaterna kunde det vara farligt att äga ett exemplar av den. Den fick också en rent politisk betydelse genom att skärpa motsättningarna mellan nord- och sydstater, något som författarinnan inte avsett. När president Lincoln mötte Harriet Beecher Stowe 1862 lär han ha utropat: »Är detta den lilla kvinnan som åstadkom det här stora kriget?«

Denna gravyr av Charles Bour (1814–1881) visar Onkel Toms död.

160

MÄNNENS OCH POJKARNAS VÄRLD Det finns en grupp författare med en gemensam ämnessfär för sitt berättande: äventyr, handling, utforskande. Oftast är det en helt manlig värld de skildrar. Det samhälle de speglar är för de flesta ett västerland i expansion med kolonialism och handelsresor. Detta innebär att olika världar möts, kommer i konflikt med varandra men också lär sig av varandras kulturer. Men sinsemellan kan författarna vara mycket olika. De kan vara inriktade på att skriva rena underhållningsromaner men också på att tränga ner i människans djupare skikt eller skildra händelser och gestalter som symboler för en idé.

Låt oss kortfattat presentera tre av dessa handlingsinriktade författare.

Alexandre Dumas den äldre

Det är lätt att förväxla ALEXANDRE DUMAS D Ä (1802– 1870) med sonen, Alexandre Dumas den yngre. Båda skrev för den stora publiken och hörde knappast till finkulturen, men medan sonen inriktade sitt intresse på teatern så var fadern främst romanförfattare. Två av hans romaner har blivit äventyrsklassiker: De tre musketörerna (1844) och Greven av Monte-Christo (1844–45).

De tre musketörerna är egentligen fyra: Athos, Porthos, Aramis och så nykomlingen d’Artagnan som tagits upp i kretsen eftersom han visat sig kunna fäkta så skickligt. De fyra dras nu in i alla de intriger som var typiska i hovkretsarna i 1600-talets Paris. De hjälper kungen mot den maktgalne kardinal Richelieu och drottningen att hålla ett erotiskt snedsprång hemligt. Sådana bedrifter ger goda tillfällen till praktfulla fäktscener och nattliga ritter genom landet. Vin och kvinnor behöver musketörerna aldrig sakna, och här är författaren expert, eftersom hans främsta mål var att leva livets glada dagar.

Både som författare och som livskonstnär var Dumas bedövande produktiv. Sin självbiografi gav han ut i hela 22 band. Han anklagades för att låta andra skriva sina böcker, kort sagt för att bedriva en litterär industri.

Visserligen hade han anställda till hjälp att göra researcharbete och skriva utkast, men han var alltid noga med att själv granska och bearbeta texterna och skriva dialogpartierna.

Jules Verne

En av världens mest översatta författare är JULES VERNE (1828–1905) och minst 16 av hans romaner har filmatiserats. De mest kända av hans böcker är En världsomsegling under havet, Från jorden till månen, Till jordens medelpunkt, Den hemlighetsfulla ön, Kapten Grants barn och Jorden runt på 80 dagar.

KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

161

Jules Verne räknas som den förste science fiction-författaren. Därmed uppfinns också en ny hjältefigur: den skarptänkte och oförskräckte vetenskapsmannen. Det märkligaste med Jules Verne är hans förbluffande förmåga att förutse framtida uppfinningar. Han »uppfann« både helikoptern och televisionen, och i En världsomsegling under havet konstruerade han ubåten Nautilus. Den ubåt som i verkligheten kunde göra om Nautilus prestation byggdes av usa 1953 och döptes följdriktigt efter Vernes farkost. I boken Från jorden till månen beskrev Verne en rymdfarkost som ända ner i detaljer förebådade Apollokapseln. Verne beräknade tiden för månfärden till 97 timmar och 20 minuter. Apollokapseln behövde 50 minuter längre tid på sig!

Jules Verne speglar den teknikoptimism som var vanlig i slutet av 1800talet. Inget är omöjligt för en människa med energi och tekniskt handlag.

Men mot slutet av sitt liv började han få farhågor: »Jag har alltid föreställt mig, att världens sista dag skall komma därigenom, att någon ofantlig ångpanna, upphettad till ett tryck av tre miljarder atmosfärer, spränger hela jordklotet i luften.«

Sir Arthur Conan Doyle

Sin första berättelse om detektiven Sherlock Holmes skrev CONAN DOYLE (1859–1930), 1887 när han var landsortsläkare med få patienter och gott om tid. Hans ständiga berättarjag, Dr Watson, som också är läkare och Holmes vän, dras in i uppdragen och kan dokumentera dem.

Sherlock Holmes framgångar grundar sig på en högt utvecklad förmåga att notera till synes betydelselösa detaljer och på en rik beläsenhet i brottshistoria. De flesta brottslingar följer enligt Holmes ett visst mönster. Berättelserna är ofta uppbyggda efter en bestämd mall: Holmes och Watson äter frukost, varvid en klient dyker upp och berättar en förbryllande historia. Holmes tycks halvsova men kastar då och då in en fråga om någon detalj. Han åtar sig uppdraget och tycks lösa det genom intensiv tankeverksamhet under piprökning i en fåtölj. Men oftast fattas några ledtrådar eller något bevismaterial.

162

Holmes och Watson far ut till brottsplatsen, ofta ett ensligt beläget hus på landet, men ibland tvingas Holmes förklä sig till präst, luffare eller dylikt för att samla upplysningar. Efter ytterligare piprökning kan han ge en fullständig rekonstruktion av brottet.

Conan Doyle hamnade mer eller mindre av en slump i en lönsam genre och blev snabbt berömd. Han gav ut fyra romaner och fem novellsamlingar om Sherlock Holmes men ville egentligen hellre skriva historiska böcker.

För den senare kriminallitteraturen har han betytt oerhört mycket, enligt vad det påstås också för polisens undersökningsmetoder vid verkliga brott.

TVÅ »NATURALISTER«

Ordet »naturalist« sätts här inom citationstecken, därför att inga författare kan vara så konsekventa att alla deras verk kan räknas in i en enda fålla. Stora författare styrs mer av sin fantasi och skaparlust än av ideologier. Här tar vi upp två franska författare som åtminstone delvis kan kallas naturalister.

GUSTAVE FLAUBERT

Emma Bovary är gift med en alldaglig och föga framstående läkare. Hon vantrivs med sitt äktenskap och den händelselösa tillvaron i småstaden och längtar ständigt efter något nytt: efter ett liv i lyx och fester och efter en stark och romantisk kärleksupplevelse. Därför vägrar hon att anpassa sig och ta sitt ansvar och flyr in i romanläsning och kärleksförhållanden med två män. Hela tiden lyckas hon föra sin godtrogne man bakom ljuset, men hon skaffar sig stora skulder och råkar i händerna på en procentare, d v s en man som lånar ut pengar mot hög ränta. Till slut har hon ingen annan utväg än att begå självmord med arsenik. Under hemska plågor dör hon inför sin maktlösa familj. Detta är huvudhandlingen i GUSTAVE FLAUBERTS (1821–1880) roman Madame Bovary, som gick som följetong i en tidskrift och gavs ut i bokform 1857. Flaubert hade arbetat med romanen i flera år genom att samla anteckningar och göra utkast. En förebild till läkarparet hade existerat i verkligheten.

Romanens handling är både banal, dyster och till och med frånstötande, och det påstås att Flaubert avsiktligt hade valt ett ämne som han fann uttråkande för att kunna koncentrera sig på saker som han ansåg viktigare: den psykologiska analysen och den språkliga formen.

Flauberts far var kirurg och säkert hade sonen tagit intryck av de experimentella vetenskaperna, till exempel medicinen, som nu började växa

KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

163

fram. Emma Bovary blir till ett kliniskt fall som han kyligt dissekerar. Lika kylig och avslöjande är han mot personerna i hennes omgivning. Någon försonande värme och humor finns inte i boken.

Emma Bovary vid sin älskares arm. Filmbild från 1991 ur Madame Bovary.

Madame Bovary är en realistisk roman på två sätt. Dels ger den skarpa och träffande skildringar av småborgare som är tagna på kornet och en detaljrik miljöskildring. Dels visar romanens tendens att en person som har vuxit upp med alltför romantiska föreställningar om världen inte kan anpassa sig utan går under. På samma sätt som Don Quijote är Emma förläst på romaner. I kritiken av Emma kan vi ana en självkritik hos Flaubert: han kände romantikens lockelse hos sig själv. »Madame Bovary, c’est moi«, lär han ha sagt.

Om Gustave Flauberts liv finns inte mycket att säga. Han levde mellan 1821 och 1880 och kom att isolera sig alltmer i sin villa utanför Rouen.

Men genom Madame Bovary blev han känd, om än inte på ett helt angenämt sätt. Myndigheterna ansåg romanen omoralisk och åtalade författaren. Han frikändes dock och boken såldes i stora upplagor och har blivit en förebild för många senare författare.

Genom att Flaubert lade ner ett sådant enormt arbete på sitt skrivande hann han inte skriva många böcker. Genomgående för dem är pessimismen; de skildrar händelser där huvudpersonen gradvis berövas möjligheter och hopp.

164

ÉMILE ZOLA

Émile Zolas genombrottsroman Thérèse Raquin (1867) handlar om en kvinna och hennes älskare som mördar kvinnans sjuklige make men därefter bryts ner av samvetskval och begår självmord. Romanen är äkta naturalistisk genom att den vill förklara ondskans uppkomst och visa på dess verkningar och inte väjer för att skildra vare sig sexualliv eller döda kroppar på ett närgånget sätt: Han gick rakt fram till glasväggen som skiljer åskådarna från liken: han pressade sitt bleka ansikte mot rutorna och såg. Framför honom låg rader av gråa hällar. Här och där på hällarna bildade nakna kroppar gröna och gula, vita och röda fläckar. En del kroppar förblev oförändrade i dödsstelheten, andra såg ut som blodiga ruttnande kötthögar. På väggen bakom dem hängde bedrövliga lumpor, kjolar och byxor, som bildade en grotesk kontrast till den kala gipsen.

ÉMILE ZOLA (1840–1902) räknas som den mest övertygade naturalisten och har

själv gett ut teoretiska uppsatser om den experimentella romanen. I praktiken tillämpade han idéerna i en serie av 20 romaner om släkten RougonMacquart, där han i Balzacs efterföljd ville kartlägga det franska samhället. Varje roman skulle ha en medlem av släkten i centrum, och eftersom denna släkt hade två grenar, en borgerlig och en proletär, skulle författaren kunna demonstrera hur arvsanlagen utvecklade sig i olika miljöer.

I romanen Fällan skildras hur en tvätterska och hennes man startar med goda förhoppningar men undan för undan bryts ner när de inte klarar ekonomin. Mannen super ner sig och kvinnan tvingas prostituera sig. Men det är inte deras fel utan samhällets. I nästföljande roman, Nana, tar dottern i familjen hämnd. Hon är vacker och blir varitésångerska och lyxprostituerad. Hon utnyttjar och förbrukar i sin tur de män ur borgarklassen som omsvärmar och vill utnyttja henne.

Revolten Zola kunde inte i längden vara den kylige observatör som man borde vara som naturalistisk författare. När han skildrade det vidriga liv som de fattiga i Frankrike levde, kunde han inte undgå att gripas av vrede över orättvisorna. Hans kanske mest betydande roman är Den stora gruvstrejken. Här möter vi huvudpersonen, den arbetslöse Étienne, som får arbete som kärrdragare i en gruva, därför att en kvinna just har dött av det hårda arbetet. Kvinnor och barn ner till tioårsåldern måste arbeta i gruvan för att få ihop pengar till livets uppehälle.

KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

165

När gruvledningen vill sänka ackorden ytterligare inleds en strejk, där Étienne blir en av ledarna. Nöden förvärras i gruvdistriktet och strejken sprider sig. Både strejkbrytare och militär sätts in. Det kommer till ett rent krig som vinns av gruvägarna, och arbetarna måste återigen foga sig.

Zola protesterade inte bara i romanform mot orättvisor. En judisk kapten i franska armén, Alfred Dreyfus, hade dömts till livstids förvisning för spioneri. Men domen var uppenbart felaktig och därför startades en kampanj för att ge Dreyfus upprättelse. Zola deltog bl a genom ett öppet brev till presidenten med rubriken J’accuse! (Jag anklagar!). Han ställdes inför rätta för att ha smädat domstolen och dömdes till ett års fängelse. Då flydde han till England men dog där i kolosförgiftning innan han fick uppleva Dreyfus upprättelse.

DE STORA RYSSARNA Ryssland under 1800-talet var kontrasternas land. Ute på storgodsen förlustade man sig med jakter och slädpartier och i de stora städerna, särskilt S:t Petersburg, hölls lysande baler under kristallkronorna. Samtidigt var bönderna närmast livegna och levde samma liv som man gjort i århundraden. Ideologiskt var landet också splittrat. Här fanns de som ansåg att Ryssland helt borde närma sig Västeuropa i tankar och modernt levnadssätt. Men det fanns också de som ansåg att Ryssland hade en egen slavisk kultur som man skulle slå vakt om. Kulturellt sett började Ryssland spela en allt viktigare roll och kunde tävla med västerlandet.

Under 1800-talet verkade i Ryssland flera stora författare som inte bara tillhör världslitteraturen utan också starkt påverkat den. Så var till exempel NICOLAJ GOGOL en novellkonstens mästare och ANTON TJECHOV en förnyare av dramat. Hans dramer Måsen, Onkel Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården hör fortfarande till de pjäser som oftast sätts upp på teatrarna världen över.

FJODOR DOSTOJEVSKIJ Raskolnikov är en student som lever i S:t Petersburg i halvsvält och med trasiga kläder, försörjd av sin mor och syster. För att rädda sig själv och sina anhöriga går han omkring med en plan att döda en gammal rik och girig pantlånerska och ta hennes pengar.

Han gör sig okänslig med ett slags övermänniskoteori: stora män som Muhammed och Napoleon var inte rädda för att få blod på sina händer!

166

Raskolnikov besöker pantlånerskan och när hon vänder sig bort klyver han hennes huvud med en yxa och tvingas också döda hennes syster som överraskar dem. Under återstoden av romanen, som ytligt sett är uppbyggd som en kriminalroman, får vi följa hur Raskolnikov undan för undan bryts ner av sina skuldkänslor. Hans övermänniskoteori smulas sönder

när hans samvete vaknar. Han måste lätta sitt hjärta, och den som tar emot bekännelsen är Sonja, en flicka som tvingats ut i prostitution för att försörja sin sjuka styvmor och hennes barn. Raskolnikov och Sonja förs samman medan de läser evangeliets ord om Lasarus uppväckelse. Varje människa måste bära sitt kors, och lidandet är en förutsättning för frälsning.

Så småningom bekänner Raskolnikov. Han sänds till åtta års straffarbete i Sibirien. Men Sonja följer med honom och står vid hans sida, och i romanens slut känner Raskolnikov att han kommer att födas på nytt.

Brott och straff är en spännande och dramatisk roman, inte bara i själva mordscenen, då Raskolnikov är vanvettigt rädd för upptäckt, utan hela

KAPITEL 6

•

Den ryska fattigdomen skildras tydligt i Grigori Myasoedovs (1834– 1911) målning från 1872.

DE STORA BERÄTTARNAS TID

167

boken igenom. Det är en spänning framför allt på det psykologiska planet, medan kriminalhistorien mest tjänar till att hålla samman boken. Det viktiga är vad som sker inom Raskolnikov: hans drömmar, hans samtal med sig själv och hans reaktioner på andras samtal. En människa får inte sätta sig över lagen i tron att vara förmer än andra; man måste underkasta sig och lida. Det viktiga i livet är den offrande kärleken till allt skapat. Här framstår den kristuslika Sonja som bokens idealgestalt.

Dostojevskij kallade själv sin roman för »en förbrytelses psykologiska historia«, och den psykologiska analysen är också mycket grundlig. En sådan djupborrning i människans innersta är vi inte vana vid i 1800-talets romaner – den hör i allmänhet 1900-talet till. Romanen är också en naturalistisk skildring av samhällets botten i en rysk stad på 1800-talet med smuts och trängsel, alkoholism och prostitution, sjukdom och hunger men också med skarpa kontraster till de rikas sterila kristallvärld.

Dostojevskijs liv – som en roman

FJODOR DOSTOJEVSKIJ (1821–1881)

var son till en läkare vid ett fattigsjukhus i Moska och kom därigenom ofta i kontakt med fattigdom och lidande. Modern dog tidigt och fadern var snål och hård. Han skaffade sig ett gods utanför staden, där han plågade sina bönder och våldtog deras kvinnor och slutligen själv blev ihjälslagen av sina underlydande. Dessa tidiga upplevelser av grymhet och brott går tydligt igen i författarens böcker.

Dostojevskij utbildade sig till ingenjör vid en militärskola men visste redan i femtonårsåldern att han ville bli författare. Vid 27 års ålder och med några romaner bakom sig kom han in i en krets av unga radikaler, som planerade att ge ut olagliga skrifter. Detta var farligt, för censuren var hård och planerna förråddes av en polisspion. Tillsammans med 33 kamrater arresterades Dostojevskij och sattes i isoleringscell. Alla trodde att de skulle få ett kortare förvisningsstraff, men en dag fördes de till ett torg och leddes upp på en plattform. Nedanför väntade en rad likkistor, och fångarna uppmanades att bikta sig. Tre av fångarna kläddes i vita skjortor och ställdes upp framför en pluton soldater med gevär. Gevären sänktes, men då viftade en kurir med vit flagga. Tsaren hade benådat de dömda! I själva verket hade han bara velat ge ett varnande exempel.

Dostojevskijs personlighet spretade åt olika håll. Han hade en ödesdiger passion, roulettspel, som inte bara gav spänning utan också vilda drömmar om att behärska världen. Men spelandet förstörde hans ekonomi och fick honom att till och med pantsätta sin hustrus kläder. När han skrev på

168

Brott och straff upptäckte han att han bara hade en månad på sig att lämna manuskript till en roman som han hade skrivit kontrakt på. Det var ett kontrakt med djävulen: om han överskred tiden skulle förläggaren få rätten till allt vad han tidigare skrivit utan att betala honorar. Han anställde då en stenograf och dikterade romanen Spelaren inom den utsatta tiden. Sedan gifte han om sig med stenografen, Anna Snitkina. Utan hennes oändliga tålamod och praktiska stöd hade säkert inte tre av världslitteraturens främsta verk blivit skrivna: Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamasov.

Vid rouletten, målning av Edvard Munch (1863–1944).

Ondskans problem – och godhetens I romanen Idioten ger sig Dostojevskij i kast med den för en författare så svåra uppgiften att teckna godheten och renheten. Dante hade ju misslyckats med uppgiften att skildra paradiset. Skulle Dostojevskij kunna lyckas med att skildra den goda och rena människan? Resultatet kan faktiskt bli dramatiskt om denna godhet ställs i konflikt med allt det onda i omgivningen. Så sker i Dostojevskijs roman. Furst Mysjkin är en kristusliknande gestalt som omfattar alla med samma omsorg och förlåtande sinnelag. Han är ren och absolut

KAPITEL 6

•

DE STORA BERÄTTARNAS TID

169

MÖT LITTERATUREN är en kronologisk litteraturhistoria som sträcker sig från

MÖT LITTERATUREN

MÖT LITTERATUREN

MÖT LITTERATUREN

forntiden till idag. Boken presenterar utförligt och kunnigt epoker, litterära sätts litteraturen in i sitt idé- och samhällshistoriska sammanhang.

Till boken finns en antologi med en mängd omsorgsfullt valda texter.

Bengt Brodow

strömningar och betydelsefulla författarskap. I presentationer och analyser

Ingrid Nettervik

Bengt Brodow Ingrid Nettervik