9789127121362

Senhösten 2007 hamnade den politiske reportern och

tröm/Kontinent Foto: Rickard Kils

Omslag: Lottie Hallqvist / Graffoto

Pihlblad_Drevet_gar_omslag.indd 2

TV4-programledaren Anders Pihlblad i ett massivt mediedrev under den så kallade Schenströmaffären. Nu drabbades han av samma ingående granskning som han själv utsatt makthavare för. Här berättar han för första gången om denna turbulenta tid, och om vägen tillbaka.

I Drevet går möter Anders Pihlblad en lång rad personer, bland andra Liza Marklund, Lars Danielsson, Cecilia Stegö Chilò, Gudrun Schyman, Jan Guillou, Björn Ranelid, Tiina Rosenberg, Wanja Lundby-Wedin och Jan O Karlsson, som alla råkat i blåsväder. Flera av dem har Pihlblad själv pressat i drevsituationer. Nu intervjuar han dem utifrån sina nya erfarenheter.

Boken skildrar drevens konsekvenser för de drabbade, den nya tidens drev på internet och hur män och kvinnor framställs på olika sätt i medierna. Den handlar också om brutaliteten i mediedreven och konsten att överleva dem. Det är berättelser om självmordstankar, svek, hämndbegär, paparazzibilder, raserade privatliv och skrikande löpsedlar. I många fall överträffar verkligheten dikten.

Förordet till Drevet går har skrivits av Ulrica Schenström.

Drevet går

Anders Pihlblad är politisk reporter och programledare på TV4. Han är född i Visby, uppväxt i Norrköping och nu bosatt i Stockholm.

Drevet går är hans debutbok.

Anders Pihlblad

Om författaren

Anders Pihlblad

Om rnas medie hetsjakt

-------------------------Hej Anders, Jag vill be om ursäkt för den artikel jag varit med och skrivit i natt som handlar om hur du festade med Ulrica Schenström.

--------------------------

r å g t e v e r D

Om mediernas hetsjakt

Jag stelnade till när jag läste mejlet och anade vad artikeln skulle kunna gå ut på.

Ulrica Schenström och jag hade druckit vin och öl på krogen, absolut. Och det hade varit en puss också innan vi skildes åt.

Jag klädde mig på nolltid och rusade till 7-Eleven vid Hornstull för att köpa Aftonbladet. Under språngmarschen dit ringde min chef och vän sedan många år, Anne Lagercrantz, som redan hunnit bli kontaktad av journalister. Jag redogjorde snabbt för mitt möte kvällen innan och förklarade att jag ännu inte visste vad Aftonbladets artikel gick ut på. I värsta fall skriver de om en puss, sa jag.

Framme vid butiken i Hornstull slet jag åt mig ett exemplar av tidningen. På sidan åtta hittade jag för första gången den bild som sedan dess förföljt mig. Bilden visar en puss. Rubriken lyder: ”Nattmangling. Här festar Reinfeldts högra hand med TV4:s politiske reporter.” Jag ringde genast upp Anne Lagercrantz och läste upp artikeln.

Sedan ringde jag min mamma och mina närmaste kollegor.

Därefter brakade helvetet löst.

2010-03-02 15.45

100703Drevet_gar.ORIG.indd 4

10-03-01 12.55.41

Innehåll Förord av Ulrica Schenström 7 Tankarna bakom denna bok 11 Min egen historia 18 Vad får drevet att gå? 39 Drevets dramaturgi 74 Drevets konsekvenser 87 Medierna som åklagare, domare och bödel 102 Lögnen och trycksvärtan 124 Det som inte dödar, härdar 145 Kvinnor och drev 163 Drevet mot Mona Sahlin 182 Journalisten som klev ut i kylan 201 Dreven på internet 223 När det privata inte längre är privat 241 Vänner och fiender 259 Att göra en pudel 267 Att möta drevet 283 Konsten att överleva ett mediedrev 296 Djävulens advokat 309 Författarens tack 320 Bilaga 322 Debattartikel 322 Källförteckning 325 Personregister 333

100703Drevet_gar.ORIG.indd 5

10-03-01 12.55.41

100703Drevet_gar.ORIG.indd 6

10-03-01 12.55.41

Förord

Lars Danielsson skrev i december 2007 ett brev till mig som betydde mycket när drevet mot mig var som värst. Att just ett brev från Lars Danielsson skulle få så stor betydelse för mig är något jag inte hade kunnat föreställa mig innan senhösten 2007.

Han skrev: Mina egna erfarenheter säger mig att det är ganska få som tänker på hur människan bakom den offentliga person som Du har varit reagerar när det massmediala drevet slår till. En del i drevets psykologi handlar ju om att demonisera, eller åtminstone avhumanisera, den man jagar. Jag hoppas att Du har låtit bli att försöka följa allt som skrivs och sägs i Ditt fall. Jag stängde om mig vid vissa tillfällen och kröp in i en mediefri kokong och det hjälpte faktiskt till att komma igenom de värsta stunderna.

Ingen kan ha mer rätt än Lars Danielsson. Jag ville bara gå där mellan soffan, köket och dvd-hyllan. Gå där och låtsas att jag var någon annanstans.

Så det ska erkännas att jag inte kände mig särskilt angelägen om att återigen ta upp det drev som rullade mot mig senhösten 2007.

När Anders Pihlblad kontaktade mig och frågade om jag ville medverka i boken var jag nog därför inte särskilt tillmötesgående.

Snarare kände jag mig inklämd i ett hörn. Det där hörnet där ens 7

100703Drevet_gar.ORIG.indd 7

10-03-01 12.55.41

drevet går eget liv tas över av något annat och du själv inte längre har kontroll över din tillvaro.

Men det var precis den känslan som senare fick mig att bli helt övertygad om att jag skulle skriva förordet till den här boken.

Ingen ska någonsin igen få ta över min privata sfär. Och mina erfarenheter hoppas jag kan hjälpa andra.

Jag har under mina år i politiken arbetat med att ta hand om människor som drabbas just av mediedrev. I den rollen har jag på mycket nära håll sett människor gå igenom allt det som ett drev för med sig och därtill lärt mig en hel del om människans tillkortakommanden. Länge var jag av den uppfattningen att jag nog skulle vara tillräckligt hårdhudad för att kunna gå igenom ett drev för egen del. Idag är jag mycket klokare. Ingen kan veta hur det är förrän man själv varit utsatt för det.

Medan jag håller på att skriva det här förordet börjar media följa en av de pressekreterare jag anställde i oktober 2006. Det hela handlar om städning av en trappuppgång och en tillsynes oskyldig, men likafullt mycket dumt formulerad, Facebookuppdatering.

Har man varit med om ett drev är man ganska snabb att visa att man finns där när någon annan drabbas. Därför var det mycket naturligt att pressekreteraren Edvard Unsgaard fick ett par sms av mig efter den händelsen. Mest för att han skulle veta att det finns människor som tänker på honom och att han är mycket mer än bara den där statusraden i Facebook. Efter ett par dagar fick jag ett svar: ”Tack snälla du. Nu vet jag hur det känns när man är mitt i det. Kram.”

Så är det. Många har synpunkter och åsikter. Några skriver böcker om hur det är. Men ingen vet hur illa man mår fysiskt av att bli förvrängd, demoniserad och offentliggjord på ett sätt som kanske inte alltid överensstämmer med verkligheten.

En sak tror jag att vi så lätt glömmer mitt i ett mediedrev. De människor som faller offer för dessa mediedrev har i mycket stor utsträckning åstadkommit en hel del i sina liv. De är inte bara den 8

100703Drevet_gar.ORIG.indd 8

10-03-01 12.55.41

Förord klumpiga kommentaren eller det missade, men viktiga telefonsamtalet. Eller för den delen den där krogkvällen.

Ofta handlar det om ytterst kompetenta människor. Människor som av någon eller några anledningar hamnat i en situation de inte alltid hade för avsikt att hamna i.

Jag vill betona att jag inte menar att man inte ska ta konsekvenserna för saker man gjort. Det är en del av spelets regler. Däremot kanske det ibland blir alltför stora konsekvenser. Många gånger av händelser, som i skenet av eftertänksamhetens kranka blekhet, lett till delvis andra domar.

Med detta sagt vill jag även kasta ljus på en annan del av drevet som vi ofta missar. Det är att det sällan är själva innehållet i mediedrevet som är det värsta. Människor far primärt inte illa av att de omöjligen kan försvara sig. De skäms inte heller enbart av att de på helsidor blir idiotförklarade inför hela svenska folket.

Nej, det är inte det som skär i märgen. Det är tystnaden.

Tystnaden från människor omkring oss. Insikten om att människor i ens omgivning är svaga och rädda för sin egen skull. För det ligger i människans natur att vi vill vara med en vinnare och inte en förlorare. Vänskap går samtidigt så mycket djupare än så – det är faktiskt den äkta vänskapen som gör dig till en vinnare i livet.

Mediedrev är mycket komplicerade. De är mångfacetterade som kalejdoskop. De är inte sällan fulla av dolda konflikter eller slutsatser av politiskt slag. Samtidigt både börjar och slutar de i något så enkelt som människor. Om människor och deras relation till andra människor.

När media känner blodvittring ger de sig inte. Och det kommer att krävas allt mindre blod för att få igång jakten. Bara om någon sätter ned foten och därmed definierar ribban för vad som är skandal och inte skandal blir det omöjligt för media och alla andra som bidrar till att lägga ved på brasan att föra den utvecklingen vidare.

9

100703Drevet_gar.ORIG.indd 9

10-03-01 12.55.41

drevet går Vi kommer heller aldrig att få felfria politiker. Det beror häpnadsväckande nog på att vi alla är människor.

Det betyder inte att vi någonsin ska köpa att politiker hänger sig åt korruption, brottslighet eller annat som går på tvärs med lagen.

Det är en sak. En helt annan sak är insikten om att en politiker kan och kommer att göra fel. Precis som alla andra människor ska politiker ta ansvar, vara uppriktiga, men också ha förnuftet och ödmjukheten att fel ibland händer. Just för att vi bara är människor.

I dag kan jag med stolthet säga att jag tagit mig igenom en för mig Kafka-liknande resa. De lärdomar och insikter denna gett mig gör att jag kan konstatera att det är viktigt för människor i Sverige att förstå hur drev tar form, drivs fram och hur de egentligen är.

Bakom rubrikerna.

Anders Pihlblad och jag fick olika behandling av media. Det är något jag många gånger tyckt varit ytterst orättvist. Fast så här i efterhand kan jag faktiskt bara fundera kring hur jobbigt det säkert också skulle ha varit att stanna kvar och få se alla som pekat finger. Istället kunde jag lugnt fortsätta med min vandring mellan soffan, köket och dvd-hyllan.

Jag hoppas att du som läser detta kan ta till dig det som människa. Från min horisont tror jag att en ökad insikt om drev, deras aktörer och huvudrollsinnehavare kan leda till att vi får ett lite mänskligare Sverige. Inte för att politiker och andra ska kunna komma undan eller fly sitt ansvar. Tvärtom. Däremot skulle vi nog då och då må bra av att debatten inte alltid blir likriktad. Att vi tar oss tid att reflektera och läsa saker och ting med lite distans.

Just som de människor vi själva är – med styrkor, fel och brister.

Ulrica Schenström

10

100703Drevet_gar.ORIG.indd 10

10-03-01 12.55.42

Tankarna bakom denna bok

En journalists viktigaste uppgift är att ifrågasätta överheten.

Glöm aldrig det.

Harry Ekblom, legendarisk redaktionschef Arbetet

Det var en av de sista lektionerna under journalistutbildningen på Skurups folkhögskola 1990. Vi hade några veckor tidigare fått en annorlunda arbetsuppgift av vår lärare, den legendariske Harry Ekblom, före detta redaktionschef på numera insomnade tidningen Arbetet. Vi skulle recensera den bok han skrivit om sina 25 år på Arbetet. Århundradets tidning hette boken och vi hade fått låna varsitt exemplar. Det är förstås elakt av en lärare att tvinga sina studenter att recensera den bok han själv skrivit, en bok som han dessutom var mycket stolt över och vid många tillfällen under studieåret refererat till. Vi tog alla itu med uppgiften och diskuterade boken sinsemellan under den vecka vi hade på oss.

Jag har fortfarande kvar min recension, det är en vanlig journalistsjuka att spara på gamla papper och pärmar. Recensionen var skriven ungefär på det sätt som nybakade journalister ofta gör: försiktigt, lite ros, lite ris. Ingen sågning, ingen hyllning. Rätt mesig egentligen. Åtminstone jag hade stor respekt för Harry Ekblom och all hans kunskap och erfarenhet.

Nu skulle vi få tillbaka recensionerna. Harry Ekblom, som 11

100703Drevet_gar.ORIG.indd 11

10-03-01 12.55.42

drevet går egentligen var pensionerad och vår äldste lärare, var sammanbiten och allvarlig. Faktum är att han såg ut som en gammal sträng magister från svunna tider, en sådan man kan se i gamla filmer från den svenska filmindustrins gulddagar. Magister Ekblom stod inför uppgiften att ge hela klassen en rejäl verbal avhyvling. Det handlade inte om att han fått in en bunt sågningar av Århundradets tidning.

– Nästan alla av er har misslyckats, dundrade han. Ni har ju inte ifrågasatt någonting av det jag skrivit i min bok.

Vi skruvade på oss. Sågningen fortsatte och nu handlade det inte längre om Århundradets tidning.

– Under hela det här året har ni varit dåliga på att ifrågasätta det jag säger, röt Harry Ekblom. En journalists viktigaste uppgift är att ifrågasätta överheten. Glöm aldrig det. I det här klassrummet är det jag som har varit överheten som ni inte ifrågasatt.

Efter den kollektiva utskällningen följde en bra diskussion om vår kommande roll som granskare och, för all del, även om Harry Ekbloms bok som i sanningens namn gick att ifrågasätta på många punkter. Att överheten i klassrummet var känslig för de kritiska synpunkterna som dök upp under diskussionen om boken och försvarade varje kommatecken, gav bara liv åt debatten. Det var så Harry Ekblom ville ha det. Debatt, diskussion, ifrågasättande.

Det här kom att bli den viktigaste lektionen vi fick under vår journalistutbildning. Harry Ekbloms utskällning har jag burit med mig. Hans enkla råd om att alltid ifrågasätta kan en journalist använda i de flesta situationer. Oavsett vad någon makthavare säger så går det att ifrågasätta och det ska ifrågasättas. Det är kanske just det som får oss journalister att emellanåt verka framfusiga, elaka och ibland löjliga – det faktum att vi i alla möjliga situationer ställer kritiska frågor och ifrågasätter. Särskilt viktigt är det att ifrågasätta i den politiska journalistiken och det är märkligt att så många reportrar slarvar med det. En politiker med förmåga att 12

100703Drevet_gar.ORIG.indd 12

10-03-01 12.55.42

Tankarna bakom denna bok med en fyndig oneliner vifta bort en kritisk fråga klarar sig ofta ur knepiga situationer.

Flera av dem jag intervjuat i den här boken har varit utsatta för granskning för att de är makthavare. De har av olika anledningar varit inblandade i affärer eller skandaler som fått stort genomslag i media. Granskningen har i de allra flesta fall varit berättigad. Det är när granskningen övergår i ett drev som det ofta blir fel. I fall efter fall har jag sett hur medierna i drevsituationer går för långt och att bevakningen tappar proportionerna. Småsaker lyfts upp och blir till feta rubriker, privatliv kränks, citat förvanskas eller missförstås medvetet. Ofta glömmer medierna i sin iver att vara först och bäst i drevet att ställa grundläggande frågor till sig själva som: Är detta sant? Är detta rimligt?

Finns det någon annan förklaring till det som inträffat som vi glömt att titta närmare på?

Enligt min uppfattning är landets medieredaktioner för dåliga på att granska både makthavare och andra medier. Det finns för lite av kvalitetsgranskning och ifrågasättande. Många tidningsartiklar och tv-inslag görs slentrianmässigt och är nästan uppbyggda efter en mall. Det handlar visserligen om hygglig journalistik i de flesta fall, men knappast banbrytande. Makten ska granskas och det makten försöker dölja för allmänheten måste journalisterna anstränga sig för att gräva fram. Missförhållanden ska lyftas fram i ljuset och journalister bör kunna gå ganska långt för att avslöja oegentligheter. Även medierna har makt och måste granskas.

Men vem granskar granskaren? Vem vill göra detta, eftersom det då handlar om kollegor? Det förekommer att enskilda reportrar grans­kas, men sällan granskas de metoder som journalisterna använder sig av i sitt arbete.

Som journalist har jag många gånger stått längst fram i medie­ dreven. Jag har sprungit efter trängda politiker och makthavare och envist ställt mina frågor. Jag har detaljgranskat, ringt upp sena 13

100703Drevet_gar.ORIG.indd 13

10-03-01 12.55.42

drevet går kvällar och tidiga morgnar och stått i timmar utanför stängda sammanträdesrum i väntan på att den jagade makthavaren ska komma ut och ställas mot väggen. Ibland har jag säkert sårat med mina frågor.

Många gånger har jag inte ens sett mig själv som en journalist som ingår i ett drev. Ofta har vi journalister bara fokus på det vi själva gör och vilka metoder vi använder oss av, men även den reporter som inte står och skriker högst i en klunga av kollegor ingår i drevet. Det är antalet som är det avgörande. När så många som 30 journalister samtidigt kräver att få en intervju, spelar det ingen roll hur trevlig eller uppriktig den enskilde reportern är, trycket på den utsatte blir stenhårt, oavsett om hon eller han förtjänar det.

Vem orkar med att ge 30 enskilda intervjuer på en eftermiddag och samtidigt ha vetskap om att det står reportrar och fotografer utanför porten när man kommer hem?

Hur påverkas den som jagas av drevet att även anhöriga dras in, privatlivet kränks och personer som räknats till den inre vänkretsen sviker?

Trycket från ett mediedrev är brutalt.

Hösten och vintern 2007 gick drevet mot mig. I slutet av oktober publicerade Aftonbladet en paparazzibild på mig och statsminister Fredrik Reinfeldts statssekreterare Ulrica Schenström. Den smygtagna bilden, som togs med teleobjektiv från en bil, skildrar hur vi sitter tillsammans på restaurang Judit och Bertil på Södermalm i Stockholm.

För läsaren av tidningen visar bilden en puss. För mig visar bilden flams och trams vilket det också var fråga om.

Publiceringen av bilden blev starten på ett drev som först riktades mot mig där min opartiskhet som politisk reporter ifrågasattes.

Dessutom insinuerades det att jag skulle ha ett förhållande med Ulrica Schenström, trots att reportern som skrev den första artikeln mycket väl visste att så inte var fallet. Detta gjorde även cheferna på Aftonbladet. Bilden blev omedelbart en snackis.

14

100703Drevet_gar.ORIG.indd 14

10-03-01 12.55.42

Tankarna bakom denna bok Efter några dagar fick drevet nytt fokus och mångdubbel kraft då Ulrica Schenström ifrågasattes. Hon jagades och fick springa gatlopp i medierna. Drevet mot Ulrica Schenström var massivt och långt större och mer omfattande än drevet mot mig. Hon fick betala ett högt pris för krogkvällen på Judit och Bertil, då hon till sist fick lämna tjänsten som statsministerns statssekreterare.

Skandalen, mediedrevet och den tid som följde vände upp och ned på mitt liv, och jag lärde mig mycket om mig själv och om mediers arbetsmetoder. Men det tog lång tid att komma över drevet. Mitt privatliv krossades, jag förlorade nära vänner och jag mådde dåligt. Ett år efter den första artikeln i Aftonbladet hade jag gått ned 18 kilo. Tro mig, jag har aldrig behövt minska min vikt.

Nu har såren läkt. Ärren finns kvar.

De påminner mig om den värsta perioden i mitt liv.

Kanske var det nyttigt att själv granskas och ifrågasättas – att jag som journalist fick uppleva hur det är att vara på den andra sidan. I det långa loppet är det säkert en viktig kunskap att ha upplevt mediernas hetsjakt. Det är dock en erfarenhet jag inte önskar någon. Den gjorde mig äldre, klokare, hårdare och mer misstänksam.

Allt detta är inte positivt. Såren rivs upp under nya politiska skandaler då tidigare affärer räknas upp, ofta med slarvigt skrivna resuméer om vad som egentligen hände.

Relativt snart efter att den skandal jag själv varit part i hade bedarrat, frågade en journalist på tidningen Resumé om jag planerade att skriva en bok om mina erfarenheter. Någon sådan tanke hade jag inte då. Jag mådde fortfarande dåligt och var fullt upptagen med att hitta tillbaka i min roll som journalist.

Ett år senare hade jag fått distans till det som hänt. Jag hade kommit till insikt om hur omskakande drevupplevelsen faktiskt 15

100703Drevet_gar.ORIG.indd 15

10-03-01 12.55.43

drevet går varit för både mig själv och mina närmaste. Det var då jag bestämde mig för att skriva den här boken.

Jag vände mig först till några av de personer jag själv intervjuat många gånger under mina år som politisk reporter. Jag var uppriktigt nyfiken på hur andra upplevt dreven och hur de lyckats ta sig vidare. Lika nyfiken var jag på hur de såg på hur medierna hanterat de olika skandalerna. När drevet går, och många redaktioner jobbar med samma historia, tas ibland publicistiska beslut som får stora konsekvenser för den som utsätts.

Under arbetet med den här boken har jag träffat flera av dem jag själv jagat under drevliknande situationer. Det gäller LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, politikern Gudrun Schyman, genusvetaren Tiina Rosenberg, före detta kulturministern Cecilia Stegö Chilò, förre ministern Jan O Karlsson och före detta statssekreteraren Lars Danielsson. Jag har även för boken intervjuat författaren Björn Ranelid, politikern Yvonne Ruwaida, PR-konsulten Harald Ullman, statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, författarna Jan Guillou och Liza Marklund – alla har de vid ett eller flera tillfällen hamnat i drev.

Det har handlat om vitt skilda saker men det finns stora likheter i hur affärerna hanterats av media. Och det finns stora likheter i hur var och en upplevt hur det är att vara på löpsedlarna.

Förnedringen och sammanblandningen av lögner och sanningar.

Skammen.

Vad som är slående är hur snabbt vi glömmer skandaler och drev. En del som utsatts menar att det i slutänden bara är den drabbade själv som kommer ihåg hur det egentligen var. De senaste årtiondena har vi sett hur en lång rad offentliga personer hamnat i skandaler som uppmärksammats stort. En del lever kvar i minnet, andra har försjunkit i glömska: Fermentadirektören Refaat El-Sayeds doktorshatt, länspolismästare Hans Holmér under utredningen efter mordet på statsminister Olof Palme, justitieminister Anna-Greta Leijon 16

100703Drevet_gar.ORIG.indd 16

10-03-01 12.55.43

Tankarna bakom denna bok under Ebbe Carlsson-affären, socialdemokraten Mats Hulths representationsnotor, Riksrevisionsverkets generaldirektör IngaBritt Ahlenius offentliga bråk med dåvarande finansministern Bosse Ringholm, advokat Henning Sjöström som under en tid uteslöts ur Advokatsamfundet och inte längre fick kalla sig advokat, moderate rikspolitikern Per Unckel och hans taxikvitton, politikern Göran Persson granskades under drevliknande former både som finansminister och som statsminister, debattören och förre ordföranden för Svenska Amnesty Jesús Alcalás affärer, rikspolischef Nils Erik Åhmansson under Ebbe Carlsson-affären, friidrottsstjärnan Ludmila Engquists dopingaffär, ordföranden för Svenska Journalistförbundet Östen Johanssons lägenhetsaffärer, justitieminister Ove Rainers skatteplanerande och ifrågasättandet av Tommy Lindströms position som chef för Rikskriminalen. Vi har sett skandaler om fallskärmar och bonusar – direktörer har gett girigheten nya ansikten.

Listan är lång. Den kan göras ännu längre. Och om några år skulle troligen fler namn vara självklara. För en sak är helt säker: det väntar alltid en ny skandal med ett nytt villebråd som får drevet att gå.

Sannolikt är jag även i framtiden en i drevet. Men till skillnad från de flesta andra journalister vet jag hur det verkligen är att vara ett villebråd.

Det är en värdefull kunskap.

Anders Pihlblad

17

100703Drevet_gar.ORIG.indd 17

10-03-01 12.55.43

Min egen historia

Vi har fortfarande förtroende för dig. Men om du vill jämna ut balansen mellan blocken så kan jag boka bord på en restaurang och fixa en fotograf …

Alice Åström, vice partiordförande Vänsterpartiet

Alarmet på mobilen väckte mig 06.50 den morgon då mitt liv skulle förändras. Det var den 24 oktober 2007. Tvättstugan väntade och min plan var att hinna med två maskiner tvätt under frukostbestyren, innan jag gav mig av till riksdagen. Just denna förmiddag skulle Riksdagsjournalisternas förening ha kaffeträff med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.

Kaffeträff är kanske ett missvisande ord, även om vi dricker kaffe under dessa träffar, ett kaffe som föreningens ordförande, SVT:s politiske kommentator Mats Knutson, brygger. Snarare handlar det om ett intervjutillfälle med en aktuell politiker. Det finns ingen riktig dagordning utan det står såväl gäst som journalister fritt att ta upp vilket ämne som helst. Oftast brukar den aktuella gästen ha ett utspel med sig och pröva någon ny politisk idé eller tanke. Detta brukar i sin tur ofta leda till tidningsartiklar och inslag i både radio och i tv. Det var exempelvis under en av dessa kaffeträffar som Fredrik Reinfeldt hade med sig en pärm med dokumentation som skulle visa vilka problem det förde med 18

100703Drevet_gar.ORIG.indd 18

10-03-01 12.55.43

Min egen historia sig för honom och hans familj att flytta in i statsministerbostaden i Sagerska palatset, men som politikerna brukar kalla Sagerska huset för att det inte ska låta så pampigt som det egentligen är.

Tvättpåsen stod redan framme i hallen, men innan jag gick ned i tvättstugan satte jag på datorn för att scanna av nyhetssidorna på nätet och kolla mina mejl. Drygt tre timmar tidigare hade en reporter på Aftonbladet skickat ett mejl till mig. Jag kände henne ytligt då hon under en period jobbat på min arbetsplats, TV4, och dessutom var hon rätt så bra kompis med en av de personer i livet som står mig närmast.

Hennes mejl inleddes så här: Hej Anders, Jag vill be om ursäkt för den artikel jag varit med och skrivit i natt som handlar om hur du festade med Ulrica Schenström.

Kvällen innan hade jag träffat statsministerns statssekreterare Ulrica Schenström på en restaurang på Södermalm i Stockholm.

Sedan maktskiftet 2006 hade jag och Ulrica Schenström inte haft kontakt med varandra särskilt många gånger. I och med att Fredrik Reinfeldt flyttade in i både Regeringskansliet Rosenbad och Sager­ ska palatset fick hon nya arbetsuppgifter och gick från att vara Moderaternas presschef till att bli statsministerns statssekreterare, det vill säga Regeringskansliets högsta politiska tjänsteman. I den nya funktionen hade hon inte längre daglig kontakt med landets politiska reportrar. Det var trist att hon hade försvunnit, tyckte jag. Ulrica Schenström var och är en sprudlande och färgstark person. Att diskutera politik och samhällsfrågor med henne är uppfriskande.

Jag stelnade till när jag läste mejlet och anade vad artikeln skulle kunna gå ut på. Ulrica Schenström och jag hade druckit vin och öl på krogen, absolut. Och det hade varit en puss också innan vi skildes åt.

Jag klädde mig på nolltid och rusade till 7-Eleven vid Hornstull 19

100703Drevet_gar.ORIG.indd 19

10-03-01 12.55.43

drevet går för att köpa Aftonbladet. Under språngmarschen dit ringde min chef och vän sedan många år, Anne Lagercrantz, som redan hunnit bli kontaktad av journalister. Jag redogjorde snabbt för mitt möte kvällen innan och förklarade att jag ännu inte visste vad Aftonbladets artikel gick ut på. I värsta fall skriver de om en puss, sa jag.

Framme vid butiken i Hornstull slet jag åt mig ett exemplar av tidningen. På sidan åtta hittade jag för första gången den bild som sedan dess förföljt mig. Bilden visar en puss. Rubriken lyder: ”Nattmangling. Här festar Reinfeldts högra hand med TV4:s politiske reporter.”

Jag ringde genast upp Anne Lagercrantz och läste upp artikeln. Sedan ringde jag min mamma och mina närmaste kollegor.

Därefter brakade helvetet löst.

Jag var elva år då jag bestämde mig för att jag ville bli journalist.

Min förebild hette Mikael Wadström och han var reporter på Norrköpings Tidningar. Han var gift med min mellanstadielärare och efter att han under en lektion berättat för klassen hur en journalist arbetade var jag såld. Journalistiken var min framtid.

Mikael var min idol och vid frukostbordet varje morgon gjorde jag anspråk på att få läsa tidningen före pappa.

Jag gjorde egna försök att skriva artiklar till skoltidningen. Artiklarna tvingade jag min fröken att ta med hem till sin man för att få omdömen. En av artiklarna, en intervju med en delfinskötare i Kolmårdens djurpark, fick kommentaren ”du skriver rappt som en kvällstidningsjournalist”. Omdömet ledde till att jag som tolvåring mer eller mindre regelbundet började köpa Expressen.

Som 16-åring, 1984, fick jag in en fot på Norrköpings Tidningar, NT, då jag började jobba extra som sportreporter. Under hela min gymnasietid tillbringade jag mer tid på NT än vad jag ägnade åt läxorna. NT var min skola och jag fick generöst med utrymme för mina artiklar. Det var uselt betalt men vansinnigt roligt. Vid sidan av sportartiklarna blev det reportage och krönikor på ungdomssidan.

20

100703Drevet_gar.ORIG.indd 20

10-03-01 12.55.43

Min egen historia Efter att ha pluggat journalistik vid Skurups folkhögskola 1989–1990 fick jag ett vikariat som reporter på krisdrabbade Kvällsposten i Malmö, som just då var hopslagen med GT och kallades Idag. Det var en rörig period på tidningen. Ingen verkade trivas med hopslagningen med GT och det var ständiga gräl mellan redaktionerna i Malmö och Göteborg.

Under min korta period på Kvällsposten blev jag uppringd av den legendariske producenten vid Sveriges Television, Lars Eliazon.

Eliazon var mannen bakom produktioner som Rekordmagazinet och Glashuset. Vi stämde möte. Han ville rekrytera en ny reporter till det regionala nyhetsprogrammet Sydnytt, men avfärdade mig ganska snabbt: – Du har en bra speakerröst och är en lovande journalist. Men vi kan för fan inte ha en person som ser ut som 17 år i tv-rutan, förklarade Lars Eliazon efter vårt första möte.

Jag kände mig körd i tv-världen och gick vidare till ett vikariat som nyhetsreporter ”hemma” på Norrköpings Tidningar där jag trivdes bra. Televisionen lockade fortfarande men jobbet på redaktionen i Norrköping var både inspirerande och roligt. Efter några månader ringde Lars Eliazon upp mig igen: – Jag kanske har ett jobb till dig. Skulle du kunna tänka dig att arbeta som researcher för Göran Skytte?

Vid den tiden ledde Göran Skytte intervjuprogrammet Skytte.

Programmet hade lysande tittarsiffror och skapade ständigt nya rubriker. Göran Skytte var journalisten som avslöjade den dåvarande socialdemokratiske justitieministern Ove Rainers skatteplanerande, ett avslöjande som ledde till att Rainer avgick och Skytte belönades med Stora journalistpriset.

Jag tog tåget ned till Malmö och utsattes sedan för en sex timmar lång anställningsintervju av Göran Skytte och fick även helt kort träffa programmets producent, Hillevi Hennix, som kom att få stor betydelse för mitt sätt att se på journalistik och människor överhuvudtaget. En kort tid därefter flyttade jag tillbaka till Malmö.

21

100703Drevet_gar.ORIG.indd 21

10-03-01 12.55.44

drevet går Säsongen tillsammans med den minimala redaktionen för Skytte var lärorik och stundtals extremt prövande. Göran Skytte är en bullrig, yvig, krävande, barnslig, intelligent och briljant person i en och samma resliga gestalt. Vi gjorde program om Stig Malm, Jerzy Einhorn, Anna-Greta Leijon, Gösta Ekman, Sven-Bertil Taube och Ulf Ekman. För första gången fick jag ett hum om hur illa enskilda personer kan skadas av drevjournalistik i den research jag gjorde om Anna-Greta Leijon och Stig Malm. Både Leijon och Malm hade jagats av medierna i samband med skandaler de varit inblandade i.

Efter att ha jobbat med Göran Skytte och på Sydnytt vände jag tillbaka till tidningsvärlden och fick en tjänst på Aftonbladet. Efter fyra år, framför allt som politisk reporter, värvades jag av TV4.

Under mina år som politisk reporter har jag många gånger stått först i mediedreven. Jag har granskat och intervjuat flera av de makthavare som tvingats avgå under stora politiska skandaler.

Självklart har jag på ett intellektuellt plan kunnat begripa att många av dessa granskade personer mått dåligt. Men jag hade inte förstått hur krävande det är att vara utsatt för ett mediedrev.

Det blev ingen tur till riksdagen den dagen då paparazzibilden publicerades i Aftonbladet. Jag åkte istället direkt in till nyhetsredaktionen för ett möte med mina chefer. Stämningen var ganska uppsluppen. Jag redogjorde för vad som hade hänt och var djupt ångerfull. Jag mådde dåligt men stöttades av mina chefer.

Bilden som publicerats insinuerade att jag och Ulrica Schenström skulle ha ett förhållande. I texten kallas vi för ”paret”. Intrycket av att det ska ha rört sig om en kärleksaffär förstärktes av att Aftonbladet senare lät personer spekulera om detta i en enkät. Alla som satt vid bordet under mötet visste att det inte handlade om någon sådan relation, eftersom jag privat lever tillsammans med en man. Detta visste även kollegorna på Aftonbladet och i allra högs­ ta grad den reporter som skrev den första artikeln. Bilden visar 22

100703Drevet_gar.ORIG.indd 22

10-03-01 12.55.44

Min egen historia flams och trams, en uppsluppenhet. Inget annat. Men självklart ska det inte ens kunna uppstå en situation där en sådan bild tas.

Det var fel. Ingen ska behöva ifrågasätta min roll som journalist.

I artikeln står det att jag inte kunnat nås för en kommentar, vilket inte överensstämde med sanningen. Jag hade inga missade samtal på min mobil den natten.

Under de första dagarnas rapportering var det framför allt jag som kritiserades och skulle hängas. Det hette att jag kommit makten för nära. Skandalen var att vi hade festat, dessutom bara någon dag innan Moderaternas partistämma i Gävle skulle in­ ledas. Experter på etik uttalade sig. Paparazzibilden såldes vidare och publicerades av en rad medier.

Chefen för Aftonbladets samhällsredaktion, Lena Mellin, var snabbast ut att fördöma mig för att förstärka tidningens egen rapportering. I en artikel på tidningens sajt förklarar hon: – Om jag vore TV4 skulle jag inte låta honom bevaka Moderaterna mer.

Det var tuffa ord från min gamla chef och kompis.

Under mötet med mina chefer bestämdes att jag som planerat skulle åka till Moderaternas stämma i Gävle och jobba på som vanligt. Direkt efteråt gav jag två intervjuer, dels till branschtidningen Resumé, dels till Dagens Nyheter. I Resumé säger jag att allt jag gör som kan ifrågasätta mig som politisk reporter naturligtvis inte är bra. Jag berättar också att Aftonbladets reporter skrivit och bett mig om ursäkt. I DN ger jag följande kommentar: – Jag går vanligtvis aldrig ut med makthavare eller politiker.

Men nu träffade jag henne och vi drack vin. Det som syns på bilderna är fruktansvärt olämpligt, det är missvisande och flamsigt.

Så ska man definitivt inte bete sig.

Jag antar att detta är vad man brukar kalla att göra en pudel.

Det blev en lång dag. Jag kände mig dum och förnedrad. Jag förstår om människor tyckte att situationen var lustig och skrattade gott åt den smygtagna bilden. Utan att på något sätt förringa 23

100703Drevet_gar.ORIG.indd 23

10-03-01 12.55.44

drevet går nyhetsvärdet i bilden kan jag dock berätta att det är förnedrande att utsättas för en paparazzifotograf. Jag är i efterhand förvånad över att den typen av bildjournalistik överhuvudtaget inte diskuterades i debatten.

När jag gick hem från jobbet den kvällen kände jag mig väldigt ensam. Några av mina närmaste kompisar tog hand om mig.

Hemma hos vännen Magnus dukade de upp med tacos.

Dagen därpå drog drevet igång på allvar. Båda morgontidningarna skrev om affären. I Expressen bidrog Resumés chefredaktör Viggo Cavling med en debattartikel som fick rubriken ”Kyssen är en säkerhetsrisk”. Artikeln illustreras med två stora porträttbilder av mig och Ulrica.

Aftonbladet blåste på med två sidor. Själv avböjde jag att låta mig intervjuas av tidningen. Jag upplevde starkt att det som skedde under dagen delvis var en kamp mellan två mediehus. Sedan tidigare visste jag att Aftonbladets chefredaktör pekat ut TV4 som en minst lika stor konkurrent som Expressen. Min chef Jonas Gummesson ställde helhjärtat upp för mig, både i den offentliga debatten och som medmänniska.

Socialdemokraterna Marita Ulvskog och Håkan Juholt kritiserade inte mig utan Ulrica Schenström i spalterna. För första gången började ord som krisberedskap och jour användas. Fortfarande var de artiklarna ganska små.

Själv tog jag bilen till Gävle tillsammans med min kollega och vän Lena Smedsaas. Moderatstämman väntade. Jag kände starkt obehag. På vägen upp till Gävle fick jag veta att flera journalister ville intervjua mig. Ett radioprogram skulle till exempel ha skickat dit en reporter vars enda uppgift var att intervjua mig. Jag bestämde mig för att vara öppen mot alla och låta mig intervjuas av dem som ville, möjligen med undantag för Aftonbladet. Vi beslutade att jag inte skulle göra något inslag första dagen, utan helt enkelt ta mig an den situation som rörde mig själv.

Det som hände under moderatstämman var märkligt. Kollegorna 24

100703Drevet_gar.ORIG.indd 24

10-03-01 12.55.44

Min egen historia ville väldigt gärna småprata med mig. Många uttryckte sitt stöd.

Jag fick höra en och annan sanning om journalister som verkligen umgås nära makten på ett betydligt mindre oskyldigt sätt än vad jag gjort, där det faktiskt handlat om riktiga förhållanden. Men ingen av kollegorna som var på plats ville göra någon intervju.

Inte ens efter att Fredrik Reinfeldt kommenterat bilderna under en presskonferens.

Det rapporterades ändå vidare om skandalen, i vissa tidningar hette det Pihlbladaffären, i andra Schenströmaffären.

I bland annat Svenska Dagbladet försvarade Fredrik Reinfeldt sin statssekreterare: ”Det var en del av ett bakgrundssamtal som Ulrica förankrat hos mig. Det är inte ett ovanligt sätt att arbeta i kontakter mellan makthavare och journalister.” Reinfeldt konstaterade vidare att det inte fanns någon privat relation mellan de båda på paparazzibilden.

I Nyhetsmorgon i TV4 togs bilden upp. Viggo Cavling, Johan Hakelius och Marie Söderqvist Tralau diskuterade vad som händer när journalister kommer för nära makten. Jag såg diskussionen först i efterhand efter att flera personer jag känner blivit upprörda och kontaktat mig. Det som förut varit min privatsak, förvandlades till något som alla skulle ha rätt att kommentera. Marie Söderqvist Tralau, som jag inte känner, spekulerade flinande om min sexualitet.

Hon bad mig senare om ursäkt.

Uttalandet av Marie Söderqvist Tralau i Nyhetsmorgon ledde till nya intervjuförfrågningar men det enda redaktionerna var intresserade av var mitt privatliv. Av någon märklig anledning kommer oftast den typen av intervjuförfrågningar sent om kvällarna eller mitt i natten.

Aftonbladet publicerade en artikel om den interna kritiken mot nyhetsledningens försvar av mig. Jag hade fått rapporter om att kollegan Lasse Bengtsson var förbannad och han uttalade sig också i tidningen.

25

100703Drevet_gar.ORIG.indd 25

10-03-01 12.55.44

drevet går – Man ska inte vara intim med makten, sa Bengtsson till Aftonbladet. Även socialministern och partiledaren för Kristdemokraterna, Göran Hägglund, gav sig in i debatten och kritiserade offentligt Ulrica Schenström i Sveriges Radios Ekot: – Om man får tro vittnesmålen som speglas i artikeln är det ingen bra bild av regeringens högsta tjänsteman. Vi ska uppträda med integritet och värdighet för vi har ett väldigt stort ansvar och är bärare av ett förtroende som vi ska motsvara. Jag tror att det här är lite oväntade bilder för de flesta väljare.

För mig personligen var det här omtumlande dagar. Morgnarna var värst. Att vakna och bli påmind om att jag befann mig mitt i en massmedial skandal var otäckt. Med några brutala undantag var dock de flesta journalister rätt hyggliga mot mig under de veckor då jag var på tapeten.

Jag har själv arbetat fyra år på Aftonbladet och vet hur kvällstidningsvärlden fungerar. Det är kul att jobba på en kvällstidning. Åtminstone under en begränsad tid. Det är snabba ryck. Jag brukar säga att en kvällstidnings storhet är förmågan att känna efter vad vanligt folk pratar om.

Den 30 oktober blev en lång dag. Det var som om landets alla redaktioner hade bestämt sig för att Ulrica Schenström var rikets fiende nummer ett. Efter att Fredrik Reinfeldt skällt ut ett antal reportrar och efterlyst bevis för att hon varit onykter förstod jag att det skulle kunna komma fler intervjuförfrågningar. På förmiddagen blev jag uppringd av TT som krävde att jag skulle redogöra exakt för vad vi hade druckit under kvällen. Jag bad att få återkomma med motiveringen att jag behövde fundera på vad jag skulle säga eftersom det trots allt är känsligt att uttala sig om sina politiska kontakter. Min bestämda uppfattning var att jag inte kunde säga hur mycket vi hade druckit. Att vi hade druckit vin och öl hade jag berättat redan första dagen, så det kunde inte vara en nyhet för 26

100703Drevet_gar.ORIG.indd 26

10-03-01 12.55.44

Min egen historia någon. Det framgick dessutom av paparazzibilden, såväl vin- som ölglas stod på bordet.

TT:s reporter gjorde i det läget något fult. TT skriver att jag ”måste passa på den frågan” med motiveringen att det var alldeles för känsligt. Det var inte vad jag sa eller menade. Vad inte läsarna kände till var att TT:s reporter och mina chefer blivit osams. När jag flera månader senare konfronterade reportern med det han skrivit, förklarade han att han varit så förbannad på mina chefer.

Trycket på TV4 att låta mig intervjuas blev allt större. Jag tyckte att jag redan sagt det som fanns att säga. Jag hade bett om ursäkt.

Jag hade bekräftat att vi druckit vin. Andra hypotetiska frågor ville jag inte besvara. Men i medierna kritiserades min arbetsgivare för dålig krishantering. I det här läget bad man mig att ge ett antal intervjuer, vilket jag också gjorde.

Under eftermiddagen pratade jag med ett stort antal journalister, men inte med TT. Jag började med Expressen, fortsatte med morgontidningarna, radion och våra egna plattformar. Sveriges Television, SVT, ringde ihärdigt. Jag övervägde att sätta mig i deras morgonprogram morgonen därpå, men var konfunderad över aggressiviteten hos den reporter som ringde. Han dök senare upp oanmäld i receptionen tillsammans med en fotograf. Jag var precis på väg ned för att låta mig intervjuas då jag fick veta hur illa han just uppträtt. Han hade varit direkt oförskämd mot en av våra receptionister, det vill säga en av mina arbetskamrater, och hon hade tagit väldigt illa vid sig. Att folk var otrevliga mot mig kunde jag ta. Men resonemanget ”en receptionist kan man ju alltid skälla på” ställde jag inte upp på. Jag vände direkt på klacken och resonerade som så att SVT kunde citera någon annan.

Egentligen sa jag inget nytt i intervjuerna. Men jag använde fler ord. Jag bekräftade att vi hade druckit alkohol. Att vi varit onyktra var knappast någon nyhet. På frågor om Ulricas tillstånd 27

100703Drevet_gar.ORIG.indd 27

10-03-01 12.55.45

drevet går svarade jag att hon var ”glad i hatten men det var jag med”. Det där uttrycket ångrar jag i efterhand. Jag vägrade att svara på frågor om hur mycket vi druckit – det har jag fortfarande inte gjort. Om Ulricas eventuella krisjour fanns det inte mycket att säga, eftersom jag inte hade den blekaste aning om hon hade jour eller inte. Jag konstaterade bara att hon flera gånger under kvällen lämnat bordet för att svara på telefonsamtal.

Medierna rapporterade att jag tagit bladet från munnen, trots att jag egentligen inte sagt något nytt. Dessutom hade jag funnits tillgänglig för landets politiska reportrar under flera dagar i Gävle, utan att någon visat något intresse av att intervjua mig. Ändå inleder TT sin text så här: Var statssekreterare Ulrica Schenström i stånd att klara landets krisberedskap när hon var på krogen med TV4-journalisten?

Efter att först ha vägrat berättar nu journalisten att Schenström var klart alkoholpåverkad.

En konsekvens av att man dricker vin är att man blir alkohol­ påverkad. Jag trodde det var en självklarhet.

En enda intervju denna dag uppfattade jag som riktigt svår.

Det var Ekots Inger Arenander. Hon är en av Sveriges skickligaste intervjuare och jag har många gånger beundrat hennes säkerhet då hon ställt makthavare mot väggen. Hon är envis. Det var svårt att tackla hennes frågor. Min beundran för hennes intervjustil har bara ökat sedan jag själv utsattes för den.

Jag hade bestämt mig för att inte lägga mig i hur min egen redaktion värderade skandalen nyhetsmässigt. Men det inslag som sändes på kvällen sårade mig. Det gällde inte vad som togs upp i själva inslaget, utan hur det hade redigerats. Bildmässigt bestod inslaget i stort sett bara av de paparazzibilder som Aftonbladet publi­cerat. De hade filmats av och zoomats in. I inslaget fanns bland annat en extrem närbild på våra läppar. Jag kände mig kränkt och ledsen och kunde inte hålla tyst på nästa dags 28

100703Drevet_gar.ORIG.indd 28

10-03-01 12.55.45

Källförteckning

De flesta källor anges direkt i den löpande texten i boken.

Intervjuer Danielsson, Lars, före detta statssekreterare Gräslund, Göran, generaldirektör Datainspektionen Guillou, Jan, författare och journalist Hedvall, Barbro, journalist Höglund, Elisabet, journalist Johansson, Bengt, docent Karlsson, Jan O, politiker Kroon, Åsa, genusforskare Ljunggren, Stig-Björn, statsvetare Lundby-Wedin, Wanja, ordförande LO Marklund, Liza, författare och journalist Ranelid, Björn, författare Ronge, Paul, PR-konsult Rosenberg, Tiina, professor genusvetenskap Ruwaida, Yvonne, politiker Sacrédeus, Lennart, politiker Schyman, Gudrun, politiker Silbersky, Leif, advokat Smedsaas, Lena, journalist Stegö Chilò, Cecilia, före detta kulturminister Stenius, Yrsa, Allmänhetens Pressombudsman (PO) Svensson, Niklas, journalist

325

100703Drevet_gar.ORIG.indd 325

10-03-01 12.56.38

drevet går Tarras-Wahlberg, Elisabeth, hovmarskalk Ullman, Harald, PR-konsult Unsgaard, Edvard, politiker Åbjörnsson, Rolf, advokat

Litteratur Allern, Sigurd och Pollack, Ester (red): Skandalenes markedsplass, 2009.

Carlsson, Ingvar: Så tänkte jag, 2003.

Citron, Britt-Marie: Sölve & Co, 1999.

Clinton, Bill: My life, 2004.

Clinton, Hillary: Living history, 2003.

Danielsson, Lars: I skuggan av makten, 2007.

Erlander, Tage: Dagböcker 1957, 2007.

Fichtelius, Erik: Nyhetsjournalistik – tio gyllene regler, version 2.0, 2008.

Fridolin, Gustav: Från Vittsjö till världen, 2006.

Guillou, Jan: Ordets makt och vanmakt, 2009.

Isaksson, Anders: Ebbe – mannen som blev en affär, 2007.

Isaksson, Christer: I väntan på Mona Sahlin, 2008.

Johansson, Bengt: Efter valstugorna, 2006.

Leijon, Anna-Greta: Alla rosor ska inte tuktas, 1991.

Lindström, Ulla: I regeringen, 1969.

Lindsö, Ebba: Livet, makten och konsten att våga vara sig själv, 2010.

Maraniss, David: First in his class, 1995.

Marklund, Liza: Asyl, 2004.

Marklund, Liza: Gömda (reviderad upplaga), 2000.

Nilsson, Joakim: Offentlighetens tribunal. Drevkarlar och demokrati, 2004.

Nuder, Pär: Stolt men inte nöjd, 2008.

Persson, Göran: Min väg, mina val, 2007.

Ronge, Paul: När Janne Josefsson ringer. Så klarar du pressen, 2009.

Sahlin, Mona: Med mina ord, 1996.

Schyman, Gudrun: Människa, kvinna, mamma, älskarinna, parti­ledare, 1998.

Sundberg, Per: Ministärerna Bildt och Åkerhielm – en studie i den svenska parlamentarismens förgårdar, 1961.

326

100703Drevet_gar.ORIG.indd 326

10-03-01 12.56.38

Källförteckning Thompson, John B: Political Scandal. Power and visibility in the media age, 2000.

Valla, Gerd-Liv: Prosessen, 2007.

Artiklar aftonbladet Oerhörd sensation (1891-05-08) Han tyckte om att leva och verka (1957-04-23) Sahlin vill bli Mona igen (1995-11-17) Förolämpning kalla oss hängbröstvänstern (1996-02-06) Dieter Strand/Söndag (1996-09-08) Miljonklipp för ministern. Freivalds köper sin hyreslägenhet men vill hindra alla andra (2000-08-25) Taxiresor för miljoner (2001-01-17) Jan O Karlsson i nytt blåsväder (2003-06-14) Låt oss höra sanningen (2006-05-01) Vi väntar fortfarande, Danielsson (2006-05-02) Danielsson har gett minst tre olika versioner (2006-05-05) Reaktioner på kulturministerns licensfusk (aftonbladet.se 2006-10-11) Vad gjorde han dagarna efter flodvågskatastrofen? (2007-06-15) Nattmangling (2007-10-24) Reportern festade med Reinfeldts medarbetare (aftonbladet.se 2007-10-24) Vi ska uppträda med värdighet (2007-10-28) Klantigt Reinfeldt (2007-10-31) Klyftan som delar Europa (2008-04-22) Hur kan du, Liza? (2008-09-26) Politiker anklagad för tenta-fusk (2009-08-25) Så svek Maud Saab (2009-12-19)

Dagens Nyheter Ställningen klar (1891-05-03) Marius inför senaten (1891-05-04) Excellensen Åkerhielms hot inför norrmännen (1891-05-08) Excellenshotet förvärrat (1891-05-09) Excellensuppståndelse i Norge (1891-05-11) Oron i Norge (1891-05-12)

327

100703Drevet_gar.ORIG.indd 327

10-03-01 12.56.38

drevet går En reträtt (1891-05-12) Statsministern har förklarat sig (1891-05-13) Hot mot genusforskningen tvingar mig välja bort Fi (2005-10-03) Übermobbning på nätet (2006-02-22) Olle Wästberg hoppar av ”Elit”-listan (2006-02-24) Svag JO slapp granskning (2006-09-02) En torped gör entré (2006-10-07) Kulturministern struntade i tv-avgift (2006-10-11) Statssekreterare och TV4-reporter i blåsväder (2007-10-25) ”Vi står maktlösa inför kränkningar på internet” (2009-03-13) ”Åklagarna vänder ryggen åt verkligheten på nätet” (2009-08-01) När masken slits av (2009-11-01)

Expressen Mona Sahlin köpte kläder med regeringens kontokort (1995-10-07) Jag såg det som ett förskott på lönen (1995-10-08) Viktig vanlighet (Expressen 1995-10-10) Minnet är kort, Mona (1995-10-12) Politikernas kommentarer (1995-10-13) Varför har ingen stoppat henne? (1995-10-13) Grodan Jan (2003-05-22) Raneliderligt (2003-09-19) Ranelidfejden (2003-10-18) Kyssen är en säkerhetsrisk (2007-10-25) Mäktigaste kvinnan på väg mot en ännu större seger (expressen.se 2009-08-22) Jag fick betalt av KGB (2009-10-24) Scoopet alla pratar om (2009-10-25) Har du stött på en ryss vid namn Gergel? (2009-10-26) Red ut vad som hänt, Guillou (2009-10-27) Mitt ego var stort (2009-10-29) Jan Guillou anmäler Expressen (2009-11-19) De pekas ut som Tigers nio kvinnor (2009-12-09)

Resumé Anders Carlgren: Stegö Chilò ljuger grovt (2006-10-12) Reinfeldts misstag stjälper Borelius och Stegö Chilò (2006-10-12) Därför blev Fichtelius Perssons megafon! (2007-03-26)

328

100703Drevet_gar.ORIG.indd 328

10-03-01 12.56.39

Källförteckning Ord står mot ord (2007-10-25) Jagat villebråd (2008-04-30)

Svenska Dagbladet Kränkt s-kvinna bara road (1996-02-07) Marjasin förhörd om klippta kvitton (1996-12-05) Kvittoslarv för en kvarts miljon (2001-01-11) Yvonne Ruwaida i ny kvittoaffär (2002-02-10) UD bakom kungens uttalanden (2004-02-25) Förödande brister hos UD (2005-12-02) Kvinnor inte alltid offer (2005-12-17) Ånger är inget för Marjasin (2007-04-23) Václav Havel har råd att blotta sina svagheter (2007-05-13) Reinfeldt godkände krogträff (2007-10-26) Reinfeldt pressas om krogkvällen (2007-10-31) Ett komplicerat förhållande (2007-11-11) Reinfeldt varnar för ”ett spektakel” i KU (2008-04-23) Snälla Skugge (SvD 2008-08-17)

Sydsvenskan Hot och mediedrev blev för mycket (2005-10-14) Tiina Rosenberg ångrar utbrottet (2008-06-03)

TT Marjasin delgavs misstanke (1996-12-06) Misstankarna mot mig var overkliga (1997-12-01) Hon slängde sina kvitton (2001-01-11) Journalistförbundet vill se Sacrédeus i HD (2001-01-24) Jan O Karlsson sitter kvar (2002-11-12) Jan O Karlsson: Lagen ska ha sin gång (2002-11-22) Medierna tog livet av Tønne (2002-12-23) Bakgrund Fichteliusaffären (2003-01-24) Schyman i ny rättegång mot Expressen (2003-02-28) Expressen fälls för förtal mot Gudrun Schyman (2003-03-21) Expressen och Berner överklagar förtalsdom (2003-04-23) Skvallertidning gav vika (2003-11-12) Expressens löpsedel var förtal (2003-12-06) Tiina Rosenberg anklagas för forskningsfusk (2005-10-06)

329

100703Drevet_gar.ORIG.indd 329

10-03-01 12.56.39

drevet går Uppgift står mot uppgift (2005-12-01) Danielsson: Statsministern fick inte fel information (2005-12-13) JO granskar Danielsson (2006-03-09) JO om Danielsson (2006-08-29) Om migrationsminister Tobias Billström (2006-10-11) Om polisanmälningarna mot Cecilia Stegö Chilò, Maria Borelius och Tobias Billström (2006-10-12) Kända förtalsmål (2007-01-05) Danielsson kränkt av mediebevakningen (2007-02-04) Omstridd LO -chef avgår (2007-03-10) Fp-toppar friade i intrångshärva (2007-04-27) Danielsson får kritik för passivitet (2007-06-14) Schenströms omdöme ifrågasatt (2007-10-25) Hägglund kritiserar Schenström (2007-10-27) Pihlblad och Schenström (2007-10-30) TV4 tiger om Schenström (2007-10-30) Husrannsakan på TV4:s redaktion (2007-11-07) Åklagaren lägger ner om Schenström (2007-12-03) Riksdagsman säljer hus efter kritik (2009-03-06) AMF kickar chef efter nytt blåsväder (2009-03-17) AMF utreder förre vd (2009-03-23) Fakta: Texten i årsredovisningen (2009-03-24) LO -basen: Okända dokument (2009-03-24) Svagt förtroende för Lundby-Wedin (2009-03-24) LO -chefen gör halv pudel (2009-03-25) AMF kräver pengarna tillbaka (2009-03-29) Bakgrund: Turerna i härvan (2009-04-22) Ingen JK-kritik mot van der Kwast (2009-06-25) Landshövding förespråkar gräddfil (2009-07-29) Samuelsson tvingas avgå (2009-08-24)

Radio och tv De flesta enskilda nyhetsinslag och diskussioner i TV4Nyhetsmorgon omnämns i den löpande texten.

Laila Freivalds (TV4Nyheterna 2000-08-25) Laila Freivalds (TV4Nyheterna 2000-09-20) Laila Freivalds (TV4Nyheterna 2000-09-21)

330

100703Drevet_gar.ORIG.indd 330

10-03-01 12.56.39

Källförteckning Så hanterade medierna ministerns död (Mediemagasinet, SVT 200303-05) Sultanen har en kolossal närhet till folket (SR 2004-02-09)

Övriga källor Starkt av åklagaren att ta det här beslutet (Nerikes Allehanda 199712-18) ”Det går inte att försvara.” Claes Roxbergh tycker att partikamraten Yvonne Ruwaida skall avgå (Göteborgs-Posten 2001-01-17) Åtalet mot Sacrédeus en politisk kampanj (Nya Dagen 2001-11-30) Dumheten är en betydande tillgång (Hallands Nyheter 2003-10-31) En jagad Björn (Göteborgs-Posten 2003-12-06) Schenbart (Uppsats JMG , 2007) Rapporten: Ungdomar och integritet 2009 (Datainspektionen) ”Kvinnor inte hårdare granskade än män” (Dagens Media 2009-07-02) Osanna artiklar i tysk press ledde till rekordhögt skadestånd (2009-07-31, pressmeddelande hovet) Mediedrev landshövdingen (Gotlands Tidningar 2009-08-22) Ros och ris i Fichteliusdebatt 22 januari http://medievarlden.se/component/content/article/92-arkiv/6093 Jan Emanuels blogg: http://www.norrteljetidning.se//lasarnytt/bloggar/15/comment/id/6619 Mona Sahlins ”Tobleronetal”. Citerat ur Mona Sahlins bok Med mina ord som det återgivits i Aftonbladet.

Tillägg om 1891 års mediedrev I kapitlet Att göra en pudel har jag tagit mig friheten att modernisera språket något i de texter som citerats från tidningarna från 1891. Så här ser exempelvis ursprungsartiklarna ut från Dagens Nyheter 1891-05-02 som citeras i kapitlet: Samtliga riksdagsfraktioner hade i går sammanträden för att öfverlägga om det k. värnpligtsförslaget, grundskatteafskrifningen mm. Första kammarens sammanträde, som hölls inför

331

100703Drevet_gar.ORIG.indd 331

10-03-01 12.56.39

drevet går strängt lyckta dörrar, egde rum i riksdagshuset och bevistades af omkring 120 af kammarens ledamöter. H. exc. Statsministern tog ordet för att – som det uppgifves – lemna kammaren några vigtiga upplysningar om det politiska leget i Europa och om förehafvanden som endast regeringen med sina utmärkta känsel­ organ lyckats upptäcka. Hr statsministerns anförande, som naturligtvis slutade med en varm vädjan till kammaren att anta de k. förslagen, lär ha framlockat tårar i hans egna ögon och äfven väckt en viss sensation inom kammaren.

332

100703Drevet_gar.ORIG.indd 332

10-03-01 12.56.39

100703Drevet_gar.ORIG.indd 333

10-03-01 12.56.39

Senhösten 2007 hamnade den politiske reportern och

tröm/Kontinent Foto: Rickard Kils

Omslag: Lottie Hallqvist / Graffoto

Pihlblad_Drevet_gar_omslag.indd 2

TV4-programledaren Anders Pihlblad i ett massivt mediedrev under den så kallade Schenströmaffären. Nu drabbades han av samma ingående granskning som han själv utsatt makthavare för. Här berättar han för första gången om denna turbulenta tid, och om vägen tillbaka.

I Drevet går möter Anders Pihlblad en lång rad personer, bland andra Liza Marklund, Lars Danielsson, Cecilia Stegö Chilò, Gudrun Schyman, Jan Guillou, Björn Ranelid, Tiina Rosenberg, Wanja Lundby-Wedin och Jan O Karlsson, som alla råkat i blåsväder. Flera av dem har Pihlblad själv pressat i drevsituationer. Nu intervjuar han dem utifrån sina nya erfarenheter.

Boken skildrar drevens konsekvenser för de drabbade, den nya tidens drev på internet och hur män och kvinnor framställs på olika sätt i medierna. Den handlar också om brutaliteten i mediedreven och konsten att överleva dem. Det är berättelser om självmordstankar, svek, hämndbegär, paparazzibilder, raserade privatliv och skrikande löpsedlar. I många fall överträffar verkligheten dikten.

Förordet till Drevet går har skrivits av Ulrica Schenström.

Drevet går

Anders Pihlblad är politisk reporter och programledare på TV4. Han är född i Visby, uppväxt i Norrköping och nu bosatt i Stockholm.

Drevet går är hans debutbok.

Anders Pihlblad

Om författaren

Anders Pihlblad

Om rnas medie hetsjakt

-------------------------Hej Anders, Jag vill be om ursäkt för den artikel jag varit med och skrivit i natt som handlar om hur du festade med Ulrica Schenström.

--------------------------

r å g t e v e r D

Om mediernas hetsjakt

Jag stelnade till när jag läste mejlet och anade vad artikeln skulle kunna gå ut på.

Ulrica Schenström och jag hade druckit vin och öl på krogen, absolut. Och det hade varit en puss också innan vi skildes åt.

Jag klädde mig på nolltid och rusade till 7-Eleven vid Hornstull för att köpa Aftonbladet. Under språngmarschen dit ringde min chef och vän sedan många år, Anne Lagercrantz, som redan hunnit bli kontaktad av journalister. Jag redogjorde snabbt för mitt möte kvällen innan och förklarade att jag ännu inte visste vad Aftonbladets artikel gick ut på. I värsta fall skriver de om en puss, sa jag.

Framme vid butiken i Hornstull slet jag åt mig ett exemplar av tidningen. På sidan åtta hittade jag för första gången den bild som sedan dess förföljt mig. Bilden visar en puss. Rubriken lyder: ”Nattmangling. Här festar Reinfeldts högra hand med TV4:s politiske reporter.” Jag ringde genast upp Anne Lagercrantz och läste upp artikeln.

Sedan ringde jag min mamma och mina närmaste kollegor.

Därefter brakade helvetet löst.

2010-03-02 15.45