9789175672687

Mårten Melin

Mårten Melin

Vanja och Livia är tillbaka!

Nu har de startat en spökklubb.

Spöken gillar gamla hus och syns när det är mörkt.

Vanjas och Livias skola är gammal.

Och det hörs steg från vinden ...

Spökbegravning!

Spökbegravning! är andra boken om Vanja och Livia.

ISBN 978-91-75672-68-7

9 789175 672687

Nypon förlag

Titel: Spökbegravning!

Författare: Mårten Melin Illustratör: Johanna Kristiansson © Mårten Melin, Johanna Kristiansson och Nypon förlag AB Första upplagan 2015 Sidantal: 48 Lix: 16 Lättlästnivå: Från 9 år.

Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis lektionsmaterial.

ISBN 978 91 7567 268 7

Mร RTEN MELIN

Spรถkbegravning!

Illustratรถr: Johanna Kristiansson

Nypon fรถrlag

Bรถckerna om Vanja och Livia: Vampyrjakt!

Spรถkbegravning!

Spökklubben Det var kväll. Jag och Livia satt hemma hos mig.

Livia är min kompis. Hon gillar spöken. Och vampyrer och monster.

Hon har jättemånga filmer om spöken och vampyrer och monster.

Vi hade en vampyrklubb innan. Då jagade vi vampyrer.

Det gick inte så bra. Vi hittade inga.

Så vi startade en spökklubb istället.

5

– Spöken är mycket vanligare än vampyrer, sa Livia.

– Är de? sa jag. Har du sett ett spöke någon gång?

– Nej, sa Livia. Men jag har inte letat heller. Fast nu ska vi hitta ett spöke!

– Var då? frågade jag.

Livia funderade.

– I ett gammalt hus. Spöken gillar gamla hus. Och det måste vara när det är mörkt.

Det lät lite läskigt. Jag såg mig omkring.

– Kan vi inte börja leta här? sa jag.

I mitt hus?

6

Livia suckade.

– Det finns inga spöken i ett sådant här nytt hus, Vanja.

Jag funderade.

– Hon som bodde här innan vi flyttade hit, då? sa jag. Hon kanske mördade sin man! Då kanske han spökar här?

Livia såg intresserad ut.

– Tror du hon mördade sin man?

– Jag vet inte, sa jag.

– Vi skriver ner vad vi vet om spöken, sa Livia.

Jag hämtade papper och penna.

7

Fakta om spöken Spöken är döda människor som ändå finns kvar.

Deras kroppar har inte blivit begravda.

De bor i gamla hus.

Ibland kan man höra deras steg och röster.

De kan vara osynliga.

De syns bara när det är mörkt.

8

– Det är mörkt nu, sa jag.

– Kom, sa Livia.

Vi gick runt i huset. Vi tittade. Och lyssnade.

– Här finns inga spöken, sa Livia.

Vi måste hitta ett gammalt hus.

Känner du till något?

Jag skakade på huvudet.

Livia gäspade.

– Vi hittar nog något gammalt hus imorgon, sa hon.

Sedan gick hon hem.

9

De mystiska stegen Nästa morgon gick Livia och jag till skolan.

På skolgården stannade Livia.

– Skolan, Vanja! ropade hon.

– Ja, vad är det med den? sa jag.

– Skolan är ett gammalt hus! sa hon. Säkert över hundra år gammal.

Min farmor gick här.

– Tror du hon spökar? sa jag.

– Dummer, sa Livia. Min farmor är inte död. Hon är bara lite vimsig och glömsk. Men någon annan spökar säkert!

10

11

Jag tittade på skolan.

Plötsligt såg den lite läskig ut. Det var som om den tittade på mig.

– Vi väntar till i eftermiddag, sa Livia. Då är det lite mörkt ute. Kom, så går vi in.

Jag följde efter henne så klart.

Klockan tre var lektionerna slut. Men vi stannade kvar i skolan.

Det hade blivit lite, lite mörkare ute.

– Dags att leta spöken! sa Livia.

Hon pekade på en dörr.

– Kanske finns de där i städ­ skrubben?

Mitt hjärta dunkade snabbare.

– Tror du? frågade jag.

12

– Jag öppnar, sa Livia. På tre.

Ett ... två ... tre!

Hon drog upp dörren.

Det fanns inga spöken där. Bara städgrejer.

– Var är de då? frågade jag.

Livia stängde dörren.

– Vi går upp på övervåningen, sa hon.

Mitt i trappan stannade Livia.

– Lyssna! sa hon.

Jag gjorde som hon sa. Jag hörde inget speciellt. Eller?

Jo! Där var något. Ett ljud! Det hördes gång på gång.

Kanske var det ...

13