Upplysningen
ur Den nya kvinnostaden nina burton
Maria Sibylla Merian (1647–1717) var en tysk biolog och konst när som arbetade i Holland under landets ekonomiska glans period på 1600-talet. Hon har blivit särskilt berömd för sina fina illustrationer av växter och insekter från en upptäcktsresa till den holländska kolonin Surinam i Sydamerika. Med sin nyfikenhet och sina omsorgsfulla studier av hur växter och djur lever i ömse sidigt beroende av varandra föregriper Merian upplysningstidens kunskapsideal. Hennes resultat var empiriska; de grundade sig på en samlad erfarenhet av många iakttagelser av samma slag. Meri an är en av flera framstående men bortglömda kvinnliga författa re, konstnärer och forskare som Nina Burton (f. 1946) lyfter fram i sin bok Den nya kvinnostaden. Här berättas den spännande histo rien om Merians liv och forskning. Trots de krävande livsvillkoren i Surinams djungel nådde hon lysande resultat och föregrep se nare biologisk forskning.
Bananstock med tusenfoting och fjäril. Teckningarna Maria Sibylla Merian gav ut i sitt arbete Metamorphosis Insectorum Surinamensium kunde spridas efter att de mång faldigats som grafiska blad som handmålades. Pieter Schlyter, omkring 1699–1701.
Det första hon mötte efter månaderna till havs var färgerna. Regntiden var just slut, och vid kusten låg grönskan kompakt över det ockrafärgade slammet från Amazonas. 1699 var det sydamerikanska Surinam en tämligen ny koloni för Holland. England hade ett tret tiotal år tidigare gett det i utbyte mot Nya Amsterdam, som Väst indiska kompaniet köpte av indianer för en spottstyver. Engels männen kallade det nu New York. Merian såg det som ett gott byte, för Surinams djur- och växtvärld var överrik. Där fanns ett prunkande, doftande, surrande liv, tätt av okända arter. De insekter hon fångade måste genast prepareras för att inte ätas av myror, och alla plockade blommor slokaockra – färg, olika grader av gult, brunt till rött
133