9789162293284

Upplev litteraturen 2 är fylld av läsupplevelser och du får många tillfällen att samtala, skriva, skapa och tänka vidare kring de texter du läser.

Upplev litteraturen 2 är ett komplement till Svenska impulser 2, men boken kan också användas fristående.

Upplev litteraturen 2

Upplev litteraturen 2 är en antologi med texter från olika tider och kulturer. Boken har ett kronologiskt upplägg som sträcker sig fram till 1900-talets början. 1900- och 2000-talens litteratur behandlas tematiskt i fyra avslutande kapitel.

markstedt eriksson

isbn 97 8-91-622-9328-4

www.bonnierutbildning.se

carl-johan markstedt sven eriksson

Svenska impulser

Upplev litteraturen 2

Sanoma Utbildning Postadress: Box 30091, 104 25 Stockholm Besöksadress: Alströmergatan 12, Stockholm Hemsida: www.sanomautbildning.se E-post: info@sanomautbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon 08-587 642 00 Telefax 08-587 642 02 Redaktör: Lilian Andersson Grafisk form: Lena Eklund/Kolofon Omslagsbild och illustrationer: Feri Fazeli/Fazeli form och illustration Bildredaktör: Iréne Berggren Delar av textmaterialet är framtaget i samarbete med Anna Cavallin, doktorand, litteraturvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet Upplev litteraturen 2 ISBN 978-91-622-9328-4 © 2011 Carl-Johan Markstedt, Sven Eriksson och Sanoma Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Tredje tryckningen

Kopieringsförbud!

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden.

Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Tryckt: Livonia Print, Lettland 2013

Upplev_litteraturen2_inlaga.indd 2

2013-03-08 09.01

Till läsaren

Bonnier Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon 08-696 86 00 Telefax 08-696 86 10 Redaktör: Lilian Andersson Grafisk form: Lena Eklund/Kolofon Omslagsbild och illustrationer: Feri Fazeli/Fazeli form och illustration Bildredaktör: Iréne Berggren Delar av textmaterialet är framtaget i samarbete med Anna Cavallin, doktorand, litteraturvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet Upplev litteraturen 2 ISBN 978-91-622-9328-4 © 2011 Carl-Johan Markstedt, Sven Eriksson och Bonnier Utbildning AB, Stockholm Tryckt: Livonia Print, Lettland 2011 Första upplagan Första tryckningen

Upplev litteraturen 2 är en antologi som samlar texter från olika tider och kulturer. Här finns romanutdrag, noveller, dikter, utdrag ur pjäser och serier.

Boken följer ett kronologiskt upplägg fram till och med 1900­talets början, även om en och annan modern text har smugits in lite varstans för att skapa spännande möten mellan då och nu.

Litteraturen under 1900-talet och det tidiga 2000-talet behandlas istället tematiskt i fyra avslutande kapitel. Det första tar dig med på en resa genom de mörkaste delarna av vår historia. Här får du läsa om krig och konflikter. Det andra kapitlet bjuder på en vinglig färd genom ett Sverige som befinner sig i ständig förändring. I det tredje kapitlet skildras mänskliga möten och relationer från världens olika hörn. Kapitel fyra, det sista i boken, riktar blicken rakt in i framtiden.

Upplev litteraturen 2 är ett komplement till Svenska impulser 2, och böckerna följer i stora drag samma upplägg. Genom att arbeta med båda böckerna får ni ut mer av arbetet och läsningen i klassrummet. Men Upplev litteraturen 2 kan också användas helt fristående.

Många sköna läsupplevelser önskar Carl-Johan Markstedt och Sven Eriksson

Kopieringsförbud!

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildnings­ anordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildnings­anordnarens huvudman eller BONUS. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upp­ hovsman/rättsinnehavare.

3

Innehåll Ordens kraft

9

En hyllning till läsningen och dikten • Mario Vargas Llosa Två myter från Sydafrika om hur döden kom in i världen Hymn till det heliga bröllopet Människan i Edens lustgård Koranens budskap Myternas historia • Karen Armstrong

11 13 15 18 22 24

»Sjung o gudinna« – från Homeros till Shakespeare

29

Antiken

30

Hektor och Andromache • Homeros Hemkomsten • Homeros Rättegången mot Odysseus • Margaret Atwood Kung Oidipus • Sofokles Om diktkonsten • Aristoteles Den hemliga historien • Donna Tartt

31 37 42 48 55 58

Medeltiden

66

Berättelsen om Genji • Murasaki Shikibu Rolandssången Tristan och Isolde • Joseph Bédier De bägge älskande • Marie de France Orkanpartyt • Klas Östergren Signora Isabella uppvaktas av två män • Giovanni Boccaccio Sonett 61 • Francesco Petrarca Jag ser duvan • Malte Persson

67 72 77 82 85 91 96 98

Renässansen Rodderskan från Coulon • Margareta av Navarra Brev till upplänningarna 8 december 1539 • Gustav Vasa Romeo och Julia • William Shakespeare Älskaren • Marguerite Duras Den inbillade sjuke • Molière Till den Höga och Förnäma Kvinnan • Sophia Elisabeth Brenner

100 101 105 109 115 120 125

Innehåll Ordens kraft

9

En hyllning till läsningen och dikten • Mario Vargas Llosa Två myter från Sydafrika om hur döden kom in i världen Hymn till det heliga bröllopet Människan i Edens lustgård Koranens budskap Myternas historia • Karen Armstrong

11 13 15 18 22 24

»Sjung o gudinna« – från Homeros till Shakespeare

29

Antiken

30

Hektor och Andromache • Homeros Hemkomsten • Homeros Rättegången mot Odysseus • Margaret Atwood Kung Oidipus • Sofokles Om diktkonsten • Aristoteles Den hemliga historien • Donna Tartt

31 37 42 48 55 58

Medeltiden

66

Berättelsen om Genji • Murasaki Shikibu Rolandssången Tristan och Isolde • Joseph Bédier De bägge älskande • Marie de France Orkanpartyt • Klas Östergren Signora Isabella uppvaktas av två män • Giovanni Boccaccio Sonett 61 • Francesco Petrarca Jag ser duvan • Malte Persson

67 72 77 82 85 91 96 98

Renässansen Rodderskan från Coulon • Margareta av Navarra Brev till upplänningarna 8 december 1539 • Gustav Vasa Romeo och Julia • William Shakespeare Älskaren • Marguerite Duras Den inbillade sjuke • Molière Till den Höga och Förnäma Kvinnan • Sophia Elisabeth Brenner

100 101 105 109 115 120 125

»I den bästa av världar«

131

– litteraturen under 1700- och 1800-talen

»Och ur dess aska flammar solen upp« 237 – litteraturen under 1900- och 2000-talen

Upplysningen

132

Med egna ögon – vittnen till krig och konflikter

238

Den nya kvinnostaden • Nina Burton Gullivers resor • Jonathan Swift Émile • Jean-Jacques Rousseau Livläkarens besök • Per Olov Enquist Över en hyacint till … • Hedvig Charlotta Nordenflycht Den nya skapelsen • Johan Henrik Kellgren

133 138 142 147 153 156

Kim Phuc, en överlevare Krigets skola • Alexandre Najjar Vi vill upplysa er om att vi kommer att dödas i morgon tillsammans med våra familjer • Philip Gourevitch Krigets färger • Arkadij Babtjenko

239 245

Romantiken

158

Över alla höjder • Johann Wolfgang von Goethe Påskliljorna • William Wordsworth Dagboksanteckningar • Dorothy Wordsworth Den stackars Anna eller Moll-toner från Norrland • Julia Christina Nyberg Näcken • Erik Johan Stagnelius Udolphos mysterier • Ann Radcliffe Den svarta katten • Edgar Allan Poe Den lille pige med svovlstikkerne • H.C. Andersen

159 160 163

Ett land i förändring – berättelser om Sverige

25 1 255

260

167 171 174 178 189

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige • Selma Lagerlöf Nässlorna blomma • Harry Martinson Mosippan • Elsie Johansson Att skjuta en fiende • Erik Lindegren Pippi Långstrump • Astrid Lindgren Om kriget i Vietnam • Göran Sonnevi Kärleken i Julia Anderssons liv • Åsa Moberg Lasermannen • Gellert Tamas Jag är inte riktigt mig själv • Kristina Lugn Gängkrig 145 • Jens Lapidus, Peter Bergting

2 61 265 270 276 278 284 288 291 296 298

Realismen

194

Möten och relationer – berättelser från hela världen

308

Jane Eyre • Charlotte Brontë Hertha eller en själs historia • Fredrika Bremer Kadavret • Charles Baudelaire Han trevar på din själ • Emily Dickinson Glädje • Anton Tjechov Gengangare • Henrik Ibsen Hemsöborna • August Strindberg En kärleksvisa • Gustaf Fröding En ghasel • Gustaf Fröding Pälsen • Hjalmar Söderberg

195 201 206 210 212 216 222 226 228 230

Vishnus död • Manil Suri Cartagena • Nam Le Rosies brudgum och hans spruckna, skära läppar • Petina Gappah Telefonsamtal • Wole Soyinka Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande • Xiaolu Guo

309 3 15 321 325 329

Dystopier – framtidsskildringar som varnar och väcker debatt

336

Fahrenheit 451 • Ray Bradbury Aniara • Harry Martinson Vägen • Cormac McCarthy Never let me go • Kazuo Ishiguro Metro 2033 – Den sista tillflykten • Dmitrij Gluchovskij

337 343 349 353 357

Textkällor Bildkällor

365 367

»I den bästa av världar«

131

– litteraturen under 1700- och 1800-talen

»Och ur dess aska flammar solen upp« 237 – litteraturen under 1900- och 2000-talen

Upplysningen

132

Med egna ögon – vittnen till krig och konflikter

238

Den nya kvinnostaden • Nina Burton Gullivers resor • Jonathan Swift Émile • Jean-Jacques Rousseau Livläkarens besök • Per Olov Enquist Över en hyacint till … • Hedvig Charlotta Nordenflycht Den nya skapelsen • Johan Henrik Kellgren

133 138 142 147 153 156

Kim Phuc, en överlevare Krigets skola • Alexandre Najjar Vi vill upplysa er om att vi kommer att dödas i morgon tillsammans med våra familjer • Philip Gourevitch Krigets färger • Arkadij Babtjenko

239 245

Romantiken

158

Över alla höjder • Johann Wolfgang von Goethe Påskliljorna • William Wordsworth Dagboksanteckningar • Dorothy Wordsworth Den stackars Anna eller Moll-toner från Norrland • Julia Christina Nyberg Näcken • Erik Johan Stagnelius Udolphos mysterier • Ann Radcliffe Den svarta katten • Edgar Allan Poe Den lille pige med svovlstikkerne • H.C. Andersen

159 160 163

Ett land i förändring – berättelser om Sverige

25 1 255

260

167 171 174 178 189

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige • Selma Lagerlöf Nässlorna blomma • Harry Martinson Mosippan • Elsie Johansson Att skjuta en fiende • Erik Lindegren Pippi Långstrump • Astrid Lindgren Om kriget i Vietnam • Göran Sonnevi Kärleken i Julia Anderssons liv • Åsa Moberg Lasermannen • Gellert Tamas Jag är inte riktigt mig själv • Kristina Lugn Gängkrig 145 • Jens Lapidus, Peter Bergting

2 61 265 270 276 278 284 288 291 296 298

Realismen

194

Möten och relationer – berättelser från hela världen

308

Jane Eyre • Charlotte Brontë Hertha eller en själs historia • Fredrika Bremer Kadavret • Charles Baudelaire Han trevar på din själ • Emily Dickinson Glädje • Anton Tjechov Gengangare • Henrik Ibsen Hemsöborna • August Strindberg En kärleksvisa • Gustaf Fröding En ghasel • Gustaf Fröding Pälsen • Hjalmar Söderberg

195 201 206 210 212 216 222 226 228 230

Vishnus död • Manil Suri Cartagena • Nam Le Rosies brudgum och hans spruckna, skära läppar • Petina Gappah Telefonsamtal • Wole Soyinka Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande • Xiaolu Guo

309 3 15 321 325 329

Dystopier – framtidsskildringar som varnar och väcker debatt

336

Fahrenheit 451 • Ray Bradbury Aniara • Harry Martinson Vägen • Cormac McCarthy Never let me go • Kazuo Ishiguro Metro 2033 – Den sista tillflykten • Dmitrij Gluchovskij

337 343 349 353 357

Textkällor Bildkällor

365 367

Ordens kraft

ur En hyllning till läsningen och dikten mario vargas llosa Hur länge har människan skapat berättelser? Förmodligen lika länge som hon har haft ett språk. Nobel­pris­tagaren i litteratur, Mario Vargas Llosa (f. 1936), beskriver det ögonblick när männi­ skan för första gången började hitta på historier som »den avgö­ rande punkten i vårt öde«. Det var där och då civilisationen föd­ des, förklarade han, i den föreläsning som han höll i samband med att han kom till Stockholm för att ta emot sitt Nobelpris 2010.

Här ett utdrag ur Vargas Llosas hyllning till läsningen och dikten.

Jag har alltid varit fascinerad av att föreställa mig det ovissa ögonblick då våra förfäder, ännu knappt mer än djur, fick ett språk som tillät dem att meddela sig med varandra, och i grottorna, kring läger­­eldarna, i nätter som sjöd av faror – blixtar, åska, morrande vilddjur – började hitta på historier och berätta dem för varandra.

Det blev den avgörande punkten i vårt öde, för i de där kretsarna av primitiva varelser som hölls samman av berättarens röst och fantasi föddes civilisationen, det långa förlopp som så småningom skulle förmänskliga oss och förmå oss att uppfinna och lösgöra den suveräna individen ur flocken, att odla vetenskapen, konsten, rät­ ten och friheten, att utforska naturen, människokroppen och rymden, och att resa till stjärnorna. Berättelserna, fablerna, myterna och legenderna, som för första gången ljöd som en ny musik för åhörare som skrämdes av faror och mysterier i en värld där allting var okänt och farligt, måste ha varit som ett uppfriskande bad, en fabel – en kort, påhittad berättelse som vill förmedla ett budskap eller en lärdom legend – en berättelse om det heliga

11

Ordens kraft

ur En hyllning till läsningen och dikten mario vargas llosa Hur länge har människan skapat berättelser? Förmodligen lika länge som hon har haft ett språk. Nobel­pris­tagaren i litteratur, Mario Vargas Llosa (f. 1936), beskriver det ögonblick när männi­ skan för första gången började hitta på historier som »den avgö­ rande punkten i vårt öde«. Det var där och då civilisationen föd­ des, förklarade han, i den föreläsning som han höll i samband med att han kom till Stockholm för att ta emot sitt Nobelpris 2010.

Här ett utdrag ur Vargas Llosas hyllning till läsningen och dikten.

Jag har alltid varit fascinerad av att föreställa mig det ovissa ögonblick då våra förfäder, ännu knappt mer än djur, fick ett språk som tillät dem att meddela sig med varandra, och i grottorna, kring läger­­eldarna, i nätter som sjöd av faror – blixtar, åska, morrande vilddjur – började hitta på historier och berätta dem för varandra.

Det blev den avgörande punkten i vårt öde, för i de där kretsarna av primitiva varelser som hölls samman av berättarens röst och fantasi föddes civilisationen, det långa förlopp som så småningom skulle förmänskliga oss och förmå oss att uppfinna och lösgöra den suveräna individen ur flocken, att odla vetenskapen, konsten, rät­ ten och friheten, att utforska naturen, människokroppen och rymden, och att resa till stjärnorna. Berättelserna, fablerna, myterna och legenderna, som för första gången ljöd som en ny musik för åhörare som skrämdes av faror och mysterier i en värld där allting var okänt och farligt, måste ha varit som ett uppfriskande bad, en fabel – en kort, påhittad berättelse som vill förmedla ett budskap eller en lärdom legend – en berättelse om det heliga

11

vilsam ­lagun för själar som ständigt var på helspänn, för vilka att leva bara betydde att äta, söka skydd mot elementen, döda och kopulera. När de väl hade börjat drömma gemensamt, uppmuntrats av berättarna att dela varandras drömmar, var de inte längre bundna vid överlevandens förråande grottekvarn, och deras liv blev till dröm, njutning, fantasi och ett revolutionärt uppsåt: att bryta sin begränsning, ändra och förbättra, kämpa för att tillfredsställa de önskningar och ambitioner som inspirerades av sagofigurernas liv, och utforska allt det okända som utgjorde deras omgivning. Översättning Peter Landelius lagun – skyddad vattensamling kopulera – para sig, ha samlag

Samtala om texten 1. Hur beskriver Vargas Llosa våra avlägsna förfäders tillvaro?

2. På vilket sätt blev historieskapandet och berättandet »den avgörande punkten i vårt öde«?

3. Det är en storslagen hyllning till berättandet som Vargas ­Llosa serverar. Vad är det framför allt med berättandet som han vill lyfta fram som något positivt?

Två myter från Sydafrika om hur döden kom in i världen Myter är berättelser som försöker förklara och ge svar på de ­stora, viktiga livsfrågorna. Varför lever vi? Varför måste vi dö? Var­ för ser världen ut som den gör? För länge sedan, innan skriften uppfanns, fördes berättelser vidare muntligt från generation till generation. Naturligtvis återspeglar myterna de miljöer och plat­ ser där människorna levde. I naturfolkens religioner återfinns ka­ meleonter, harar och många andra djur, ­precis som laxen hoppar i forsen i den isländska eddadiktningen. Så här förklarar två gamla myter från Sydafrika hur döden kom in i världen.

Zulu När Unkulunkulu hade låtit människorna framträda, sände han en kameleont för att tala om för människorna, att de skulle leva för alltid, men kameleonten, som alltid går långsamt, sölade på vägen.

Den åt söta bär, fångade flugor med sin skarpa tunga och beundrade sin hud, som ändrade färg så ofta. Under tiden kom Unkulunkulu på andra tankar och skickade en ödla för att säga till människorna, att de skulle dö. Ödlan sprang mycket fort, och framförde sitt budskap före kameleonten, så att när denne kom fram, var det för sent; människorna höll redan på att dö, och deras öde kunde inte ändras. Så kommer det sig att alla människor måste dö.

Khoikhoi En gång gav månen haren i uppdrag att bege sig till människorna och säga: »Liksom jag dör och uppstår igen, så skall även ni dö och uppstå.« Haren begav sig i väg, men han förvanskade det ursprung-

12 ordens kraft

13

vilsam ­lagun för själar som ständigt var på helspänn, för vilka att leva bara betydde att äta, söka skydd mot elementen, döda och kopulera. När de väl hade börjat drömma gemensamt, uppmuntrats av berättarna att dela varandras drömmar, var de inte längre bundna vid överlevandens förråande grottekvarn, och deras liv blev till dröm, njutning, fantasi och ett revolutionärt uppsåt: att bryta sin begränsning, ändra och förbättra, kämpa för att tillfredsställa de önskningar och ambitioner som inspirerades av sagofigurernas liv, och utforska allt det okända som utgjorde deras omgivning. Översättning Peter Landelius lagun – skyddad vattensamling kopulera – para sig, ha samlag

Samtala om texten 1. Hur beskriver Vargas Llosa våra avlägsna förfäders tillvaro?

2. På vilket sätt blev historieskapandet och berättandet »den avgörande punkten i vårt öde«?

3. Det är en storslagen hyllning till berättandet som Vargas ­Llosa serverar. Vad är det framför allt med berättandet som han vill lyfta fram som något positivt?

Två myter från Sydafrika om hur döden kom in i världen Myter är berättelser som försöker förklara och ge svar på de ­stora, viktiga livsfrågorna. Varför lever vi? Varför måste vi dö? Var­ för ser världen ut som den gör? För länge sedan, innan skriften uppfanns, fördes berättelser vidare muntligt från generation till generation. Naturligtvis återspeglar myterna de miljöer och plat­ ser där människorna levde. I naturfolkens religioner återfinns ka­ meleonter, harar och många andra djur, ­precis som laxen hoppar i forsen i den isländska eddadiktningen. Så här förklarar två gamla myter från Sydafrika hur döden kom in i världen.

Zulu När Unkulunkulu hade låtit människorna framträda, sände han en kameleont för att tala om för människorna, att de skulle leva för alltid, men kameleonten, som alltid går långsamt, sölade på vägen.

Den åt söta bär, fångade flugor med sin skarpa tunga och beundrade sin hud, som ändrade färg så ofta. Under tiden kom Unkulunkulu på andra tankar och skickade en ödla för att säga till människorna, att de skulle dö. Ödlan sprang mycket fort, och framförde sitt budskap före kameleonten, så att när denne kom fram, var det för sent; människorna höll redan på att dö, och deras öde kunde inte ändras. Så kommer det sig att alla människor måste dö.

Khoikhoi En gång gav månen haren i uppdrag att bege sig till människorna och säga: »Liksom jag dör och uppstår igen, så skall även ni dö och uppstå.« Haren begav sig i väg, men han förvanskade det ursprung-

12 ordens kraft

13

ur Sonett 61 francesco petrarca

Han ser henne en vårdag och glömmer henne sedan aldrig. För den italienske diktaren Francesco Petrarca (1304–1374) blev det ­korta mötet med Laura, som lär ha ägt rum 1327, ­livsavgörande. ­Under 40 år skrev han flera hundra kärleksdikter till henne – flickan som han dyrkar men aldrig lär känna och endast beundrar på avstånd. Fanns hon överhuvudtaget i verkligheten? Ingen vet.

Oavsett detta fungerade tanken på henne som en stark, inspire­ rande kraft för Petrarca. I sina dikter skildrar han den ­berusande glädjen men också smärtan, som den som träffats av kärleks­ gudens sylvassa pilar kan känna. Som här, i Sonett 61.

Välsignad dagen, månaden och året, årstiden, veckan, timmen och minuten, det sköna land, den plats där pilen, skjuten från Amors båge, tillfogade såret som jag i hjärtat bär – välsignad stunden då han den ljuva plågan först mig gav och gjorde mig till denna kvinnas slav, av hennes sköna ögon evigt bunden.

Samtala om texten 1. Vilka tankar och känslor väcker dikten hos dig?

2. Hur skildras kärleken?

3. Varför välsignar diktjaget stunden som gav »den ljuva ­plågan«?

Välsignade de gånger som jag ropat min härskarinnas namn, av gråt förtärd, och suckarna, begäret i var åder; och mina blad välsignade som hopat beröm åt henne, och min tankes värld där hon allenast, ingen annan råder. Översättning Ingvar Björkeson

96 medeltiden

Amor – Afrodites och Ares kärleksbarn som har skjutit en pil i hjärtat på den som blir förälskad

Skriv Kärlek kan man känna till många och till mycket – till sin ­familj, sina vänner, sin pojk- eller flickvän, sitt husdjur, sin hobby, sitt land eller sin tro. Välj någon eller något som betyder väldigt mycket för dig och skriv en kärleksförklaring i form av en dikt.

97

ur Sonett 61 francesco petrarca

Han ser henne en vårdag och glömmer henne sedan aldrig. För den italienske diktaren Francesco Petrarca (1304–1374) blev det ­korta mötet med Laura, som lär ha ägt rum 1327, ­livsavgörande. ­Under 40 år skrev han flera hundra kärleksdikter till henne – flickan som han dyrkar men aldrig lär känna och endast beundrar på avstånd. Fanns hon överhuvudtaget i verkligheten? Ingen vet.

Oavsett detta fungerade tanken på henne som en stark, inspire­ rande kraft för Petrarca. I sina dikter skildrar han den ­berusande glädjen men också smärtan, som den som träffats av kärleks­ gudens sylvassa pilar kan känna. Som här, i Sonett 61.

Välsignad dagen, månaden och året, årstiden, veckan, timmen och minuten, det sköna land, den plats där pilen, skjuten från Amors båge, tillfogade såret som jag i hjärtat bär – välsignad stunden då han den ljuva plågan först mig gav och gjorde mig till denna kvinnas slav, av hennes sköna ögon evigt bunden.

Samtala om texten 1. Vilka tankar och känslor väcker dikten hos dig?

2. Hur skildras kärleken?

3. Varför välsignar diktjaget stunden som gav »den ljuva ­plågan«?

Välsignade de gånger som jag ropat min härskarinnas namn, av gråt förtärd, och suckarna, begäret i var åder; och mina blad välsignade som hopat beröm åt henne, och min tankes värld där hon allenast, ingen annan råder. Översättning Ingvar Björkeson

96 medeltiden

Amor – Afrodites och Ares kärleksbarn som har skjutit en pil i hjärtat på den som blir förälskad

Skriv Kärlek kan man känna till många och till mycket – till sin ­familj, sina vänner, sin pojk- eller flickvän, sitt husdjur, sin hobby, sitt land eller sin tro. Välj någon eller något som betyder väldigt mycket för dig och skriv en kärleksförklaring i form av en dikt.

97

Samtala om texten

Jag ser duvan malte persson Petrarcas sonettform men Dantes motivkrets är den formel som får levandegöra Stockholms tunnelbana i Malte Perssons dikt­ samling Underjorden. Men där Dante skildrar vägen genom helve­ tet till paradiset i Den gudomliga komedin, besjunger Persson var­ dagens möten och sina egna sinnesintryck. Det diktjaget upp­ lever visar hur det är att leva i storstadens anonymitet.

1. Vilken känsla får du av dikten?

2. Vad är det som sker i dikten?

3. Ge exempel på hur dikten berättar om både trygghet och otrygghet.

4. Hur kan man tolka den avlutande metaforen om »själens rullband«?

TIPS! Läs mer om Dante i Svenska impulser 2, s. 96–103.

Medeltiden i Svenska impulser 2 Dante, ur Den gudomliga komedin Den poetiska eddan, ur »Völvans spådom« och »Hávamál« Njals saga, »Gunnars död« Heliga Birgitta, ur Uppenbarelser

Jag ser duvan fly upp genom luftdraget och flaxa i panik strax över pappan, stelt böjd över barnvagnen i rulltrappan men värmd av färgerna för fotbollslaget; och över ansiktsuttryck av det slaget som utstrålar ett svar på alla frågor, och dem som hopskrynklats av tryckvågor från yttervärlden mot det egna jaget; och över mig och mitt jag som betongen grått drar med sig nedåt mot perrongen – ett jag som duckar, blickar, tänker jagat att något ändå flyger genom sången, trots att själens rullband upp mot utgången stått länge felanmält men inte lagat.

98 medeltiden

99

Samtala om texten

Jag ser duvan malte persson Petrarcas sonettform men Dantes motivkrets är den formel som får levandegöra Stockholms tunnelbana i Malte Perssons dikt­ samling Underjorden. Men där Dante skildrar vägen genom helve­ tet till paradiset i Den gudomliga komedin, besjunger Persson var­ dagens möten och sina egna sinnesintryck. Det diktjaget upp­ lever visar hur det är att leva i storstadens anonymitet.

1. Vilken känsla får du av dikten?

2. Vad är det som sker i dikten?

3. Ge exempel på hur dikten berättar om både trygghet och otrygghet.

4. Hur kan man tolka den avlutande metaforen om »själens rullband«?

TIPS! Läs mer om Dante i Svenska impulser 2, s. 96–103.

Medeltiden i Svenska impulser 2 Dante, ur Den gudomliga komedin Den poetiska eddan, ur »Völvans spådom« och »Hávamál« Njals saga, »Gunnars död« Heliga Birgitta, ur Uppenbarelser

Jag ser duvan fly upp genom luftdraget och flaxa i panik strax över pappan, stelt böjd över barnvagnen i rulltrappan men värmd av färgerna för fotbollslaget; och över ansiktsuttryck av det slaget som utstrålar ett svar på alla frågor, och dem som hopskrynklats av tryckvågor från yttervärlden mot det egna jaget; och över mig och mitt jag som betongen grått drar med sig nedåt mot perrongen – ett jag som duckar, blickar, tänker jagat att något ändå flyger genom sången, trots att själens rullband upp mot utgången stått länge felanmält men inte lagat.

98 medeltiden

99

Upplysningen

ur Den nya kvinnostaden nina burton

Maria Sibylla Merian (1647–1717) var en tysk biolog och konst­ när som arbetade i Holland under landets ekonomiska glans­ period på 1600-talet. Hon har blivit särskilt berömd för sina fina illustrationer av växter och insekter från en upptäcktsresa till den holländska kolonin Surinam i Sydamerika. Med sin nyfikenhet och sina omsorgsfulla studier av hur växter och djur lever i ömse­ sidigt beroende av varandra föregriper Merian upplysningstidens kunskapsideal. Hennes resultat var empiriska; de grundade sig på en samlad erfarenhet av många iakttagelser av samma slag. Meri­ an är en av flera framstående men bortglömda kvinnliga författa­ re, konstnärer och forskare som Nina Burton (f. 1946) lyfter fram i sin bok Den nya kvinnostaden. Här be­rättas den spännande histo­ rien om Merians liv och forskning. Trots de krävande livsvillkoren i Surinams djungel nådde hon lysande resultat och föregrep se­ nare biologisk forskning.

Bananstock med tusenfoting och fjäril. Teckningarna Maria Sibylla Merian gav ut i sitt arbete Metamorphosis Insectorum Surinamensium kunde spridas efter att de mång­ faldigats som grafiska blad som handmålades. Pieter Schlyter, omkring 1699–1701.

Det första hon mötte efter månaderna till havs var färgerna. Regntiden var just slut, och vid kusten låg grönskan kompakt över det ockrafärgade slammet från Amazonas. 1699 var det sydamerikanska Surinam en tämligen ny koloni för Holland. England hade ett tret­ tio­tal år tidigare gett det i utbyte mot Nya Amsterdam, som Väst­ indiska kompaniet köpte av indianer för en spottstyver. Engels­ männen kallade det nu New York.

Merian såg det som ett gott byte, för Surinams djur- och växtvärld var överrik. Där fanns ett prunkande, doftande, surrande liv, tätt av okända arter. De insekter hon fångade måste genast prepareras för att inte ätas av myror, och alla plockade blommor slokaockra – färg, olika grader av gult, brunt till rött

133

Upplysningen

ur Den nya kvinnostaden nina burton

Maria Sibylla Merian (1647–1717) var en tysk biolog och konst­ när som arbetade i Holland under landets ekonomiska glans­ period på 1600-talet. Hon har blivit särskilt berömd för sina fina illustrationer av växter och insekter från en upptäcktsresa till den holländska kolonin Surinam i Sydamerika. Med sin nyfikenhet och sina omsorgsfulla studier av hur växter och djur lever i ömse­ sidigt beroende av varandra föregriper Merian upplysningstidens kunskapsideal. Hennes resultat var empiriska; de grundade sig på en samlad erfarenhet av många iakttagelser av samma slag. Meri­ an är en av flera framstående men bortglömda kvinnliga författa­ re, konstnärer och forskare som Nina Burton (f. 1946) lyfter fram i sin bok Den nya kvinnostaden. Här be­rättas den spännande histo­ rien om Merians liv och forskning. Trots de krävande livsvillkoren i Surinams djungel nådde hon lysande resultat och föregrep se­ nare biologisk forskning.

Bananstock med tusenfoting och fjäril. Teckningarna Maria Sibylla Merian gav ut i sitt arbete Metamorphosis Insectorum Surinamensium kunde spridas efter att de mång­ faldigats som grafiska blad som handmålades. Pieter Schlyter, omkring 1699–1701.

Det första hon mötte efter månaderna till havs var färgerna. Regntiden var just slut, och vid kusten låg grönskan kompakt över det ockrafärgade slammet från Amazonas. 1699 var det sydamerikanska Surinam en tämligen ny koloni för Holland. England hade ett tret­ tio­tal år tidigare gett det i utbyte mot Nya Amsterdam, som Väst­ indiska kompaniet köpte av indianer för en spottstyver. Engels­ männen kallade det nu New York.

Merian såg det som ett gott byte, för Surinams djur- och växtvärld var överrik. Där fanns ett prunkande, doftande, surrande liv, tätt av okända arter. De insekter hon fångade måste genast prepareras för att inte ätas av myror, och alla plockade blommor slokaockra – färg, olika grader av gult, brunt till rött

133

de omedelbart i hettan. Fast frön och lökar kunde sändas hem, som den röda amaryllisens rotknöl.

Surinam sågs av européer som ett vattensjukt, fukthett helvete, och för de holländska kolonialisterna dög det bara till socker- och pepparodlingar. Men i Merians ögon var plantageägarna vida underlägsna indianerna som utvann läke­medel ur djungeln. De hade till exempel medel som kunde lindra barnsbörd, och medel som kunde förhindra graviditet. Och hon förstod om de inte ville sätta barn till världen, för kolonialisterna behandlade både dem och sina svarta slavar illa.

Efter en tid vid kusten begav hon sig med sin yngsta dotter inåt landet. Med en labardistisk missionsstation som bas började de nu göra expeditioner in i regnskogen. De startade alltid i gryningen för att slippa den hetaste solen. Ibland banade svarta slavar väg med yxor; ibland visade indianer dem sina stigar. Ett stycke in i skogen brukade de stanna. Där hade de sin skiftande ateljé bland svärmande vildbin och mygg.

Andra insekter var svårare att se, eftersom de i djungeln blivit mästare på att förklä sig. Larverna kunde likna trästycken, pupporna vattendroppar, och fjärilar härmade blommor och blad. Men urskillning handlar om förståelse, till och med inlevelse, och Merian var en tränad iakttagare.

Hon hade rest till Surinam för att komma nära insekterna, och det var de som skulle få henne att återvända. En dag fick hon frossbrytningar i solen och blev sedan febrigt omtöcknad. En av de minsta insekterna hade lierat sig med henne på ett otäckt sätt. Det var malariamyggan. (…)

Ett trettiotal år senare skulle Linné erbjudas en plats som Hollands man i det artrika Surinam, men tackade skyndsamt nej. I stället sände han dit två av sina lärjungar. Den ena, som ingick i en expedition med femhundra soldater och ett halvdussin experter, dog bland sina ruttnande manuskript. Den andra kallade sina månapreparera – förbereda, här: bereda så att en växt eller ett djur kan bevaras plantage – lantgods, storjordbruk barnsbörd – förlossning labardister – en sorts munkar

134 upplysningen

der i Surinam för en ohygglig erfarenhet, kantad av olidlig hetta, ormar, insekter, sjukdomar, upproriska negrer och taggiga buskar.

Vad han fick med sig hem var obrukbart ur vetenskaplig synpunkt.

Av Merians två år i Surinam skulle det däremot bli ett banbrytande verk. Redan när hon vacklade i land i Amsterdam kom hon som en segrare. De lårar hon packat med konserverade djur fyllde en hel utställning i stadshuset. Och medan man trängdes framför hennes fjärilar, skalbaggar, paddor, ormar, leguaner och små krokodiler konstaterade borgmästaren att resebidraget utnyttjats väl.

Men att bara visa exotiska djur var knappast Merians mål. (…)

Merian för sin del ville något mycket mer. Av hennes anteckningar och bilder skulle det bli ett stort verk som skulle införlivas med både konsten och vetenskapen. Så fort hon tillfrisknat satte hon igång.

1705 var hon klar, efter ett par års arbete. Metamorphosis Insectorum Surinamensium handlade enligt titeln om livsprocessen hos Surinams insekter, men bokens räckvidd var större än så. Det var det första verket om tropiska fjärilar, och det första om Surinams flora och fauna. Dessutom var bilderna utsökt konst, för Merian visade nu lejonklon som en av världens främsta vetenskapliga illustratörer.

I sextio detaljerade planscher, graverade efter hennes egna akvareller, visades exotiska växter som ananas, papaya, bananer, citroner, druvor, granatäpplen, vattenmeloner, tomater, ja även dittills okända arter som ricinträdet, av Merian kallat »mirakelträd«.

Växternas användningsområden kom också med, för Merian hade noga förhört sig om den folkliga medicinen, mathållningen och magin. Framför allt visade hon hur alla växter bar upp livscykeln hos olika insekter, från malar, flugor och fjärilar till spindlar och skalbaggar, som beskrevs i sina olika utvecklingsstadier. Det var ett revolutionerande grepp, för det skulle dröja ett trettiotal år tills Linné i tryck beskrev den »gudomliga hushållning« som gjorde olika organismer beroende av varandra. flora – växtvärld fauna – djurliv visa lejonklon – visa mästerskap ricinträd – växt i tropiska områden med många användningsområden allt från ­ läkemedel till gift livscykel – ett djur eller en växt genomgår olika stadier i sitt liv eller i sin livscykel mal – en sorts fisk

den nya kvinnostaden

135

de omedelbart i hettan. Fast frön och lökar kunde sändas hem, som den röda amaryllisens rotknöl.

Surinam sågs av européer som ett vattensjukt, fukthett helvete, och för de holländska kolonialisterna dög det bara till socker- och pepparodlingar. Men i Merians ögon var plantageägarna vida underlägsna indianerna som utvann läke­medel ur djungeln. De hade till exempel medel som kunde lindra barnsbörd, och medel som kunde förhindra graviditet. Och hon förstod om de inte ville sätta barn till världen, för kolonialisterna behandlade både dem och sina svarta slavar illa.

Efter en tid vid kusten begav hon sig med sin yngsta dotter inåt landet. Med en labardistisk missionsstation som bas började de nu göra expeditioner in i regnskogen. De startade alltid i gryningen för att slippa den hetaste solen. Ibland banade svarta slavar väg med yxor; ibland visade indianer dem sina stigar. Ett stycke in i skogen brukade de stanna. Där hade de sin skiftande ateljé bland svärmande vildbin och mygg.

Andra insekter var svårare att se, eftersom de i djungeln blivit mästare på att förklä sig. Larverna kunde likna trästycken, pupporna vattendroppar, och fjärilar härmade blommor och blad. Men urskillning handlar om förståelse, till och med inlevelse, och Merian var en tränad iakttagare.

Hon hade rest till Surinam för att komma nära insekterna, och det var de som skulle få henne att återvända. En dag fick hon frossbrytningar i solen och blev sedan febrigt omtöcknad. En av de minsta insekterna hade lierat sig med henne på ett otäckt sätt. Det var malariamyggan. (…)

Ett trettiotal år senare skulle Linné erbjudas en plats som Hollands man i det artrika Surinam, men tackade skyndsamt nej. I stället sände han dit två av sina lärjungar. Den ena, som ingick i en expedition med femhundra soldater och ett halvdussin experter, dog bland sina ruttnande manuskript. Den andra kallade sina månapreparera – förbereda, här: bereda så att en växt eller ett djur kan bevaras plantage – lantgods, storjordbruk barnsbörd – förlossning labardister – en sorts munkar

134 upplysningen

der i Surinam för en ohygglig erfarenhet, kantad av olidlig hetta, ormar, insekter, sjukdomar, upproriska negrer och taggiga buskar.

Vad han fick med sig hem var obrukbart ur vetenskaplig synpunkt.

Av Merians två år i Surinam skulle det däremot bli ett banbrytande verk. Redan när hon vacklade i land i Amsterdam kom hon som en segrare. De lårar hon packat med konserverade djur fyllde en hel utställning i stadshuset. Och medan man trängdes framför hennes fjärilar, skalbaggar, paddor, ormar, leguaner och små krokodiler konstaterade borgmästaren att resebidraget utnyttjats väl.

Men att bara visa exotiska djur var knappast Merians mål. (…)

Merian för sin del ville något mycket mer. Av hennes anteckningar och bilder skulle det bli ett stort verk som skulle införlivas med både konsten och vetenskapen. Så fort hon tillfrisknat satte hon igång.

1705 var hon klar, efter ett par års arbete. Metamorphosis Insectorum Surinamensium handlade enligt titeln om livsprocessen hos Surinams insekter, men bokens räckvidd var större än så. Det var det första verket om tropiska fjärilar, och det första om Surinams flora och fauna. Dessutom var bilderna utsökt konst, för Merian visade nu lejonklon som en av världens främsta vetenskapliga illustratörer.

I sextio detaljerade planscher, graverade efter hennes egna akvareller, visades exotiska växter som ananas, papaya, bananer, citroner, druvor, granatäpplen, vattenmeloner, tomater, ja även dittills okända arter som ricinträdet, av Merian kallat »mirakelträd«.

Växternas användningsområden kom också med, för Merian hade noga förhört sig om den folkliga medicinen, mathållningen och magin. Framför allt visade hon hur alla växter bar upp livscykeln hos olika insekter, från malar, flugor och fjärilar till spindlar och skalbaggar, som beskrevs i sina olika utvecklingsstadier. Det var ett revolutionerande grepp, för det skulle dröja ett trettiotal år tills Linné i tryck beskrev den »gudomliga hushållning« som gjorde olika organismer beroende av varandra. flora – växtvärld fauna – djurliv visa lejonklon – visa mästerskap ricinträd – växt i tropiska områden med många användningsområden allt från ­ läkemedel till gift livscykel – ett djur eller en växt genomgår olika stadier i sitt liv eller i sin livscykel mal – en sorts fisk

den nya kvinnostaden

135

Samtala om texten 1. Enligt Nina Burton har Merian en ganska modern syn på floran och faunan i Surinams tropiska regnskog. På vilket sätt?

2. Vilken uppfattning har Burton om Linné och hans lärjungar, jämfört med Merian och hennes yngsta dotter?

3. Merian gör en upptäckt, som hon också visar i sina teckningar. Linné kom långt senare att kalla den för »den gudomliga hushållningen«. Vilken upptäckt var det?

Diskutera Linnés lärjungar som sändes till Surinam på en ­forskningsresa misslyckades, medan Merian kom hem från samma land med enastående resultat. Varför blev resultaten så olika, tror du?

Vad krävs av deltagare i en expedition till tropikerna för att klara ett påfrestande klimat och primitiva levnadsförhållanden i det fria? Skriv en lista på de viktigaste egenskaperna och jämför era ­listor i mindre grupper.

Kvinnostaden och Den nya kvinnostaden Christine de Pisan (1364–omkring 1430) brukar kallas för den första feministen. Hon växte upp i den speciella hovmiljö som på hennes tid tillät kvinnor att studera. På kort tid dog både Christine de Pisans far och make i samma epidemi och hon var tvungen att försörja sig själv och sina tre barn. Hon började skriva och gjorde sig känd som en förkämpe för kvinnors rättigheter genom att utnyttja sin retoriska skicklighet. Ett av hennes främsta verk är Kvinnostaden. Det är den titeln Nina Burton återanvänder när hon skriver sin bok om undangömda och bortglömda kvinnor i vetenskapshistorien och litteraturen.

Skriv Merians upptäckt att växter och djur är ömsesidigt beroende av varandra gäller de allra flesta livsmiljöer i naturen. Om ett rovdjur som vargen eller en insekt som biet utrotas kan det få ­oöver­skådliga följder. Även nya arter i en främmande miljö utgör hot mot den naturliga jämvikten i naturen. Aktuella exempel från Sverige är spridningen av vildsvin och mårdhund. Vi vet att balansen mellan djur och växter är hotad, och det är anledningen till att du blir ombedd att skriva en debattartikel i skoltidningen om nödvändigheten att värna om naturen. Skriv din debatt­artikel med aktuella exempel på vad som kan hända när människan ingriper i naturen på olika sätt, till exempel genom utbyggnad av semestersamhällen, inplantering av nya djur eller för hård jakt.

Merian som med sina illustrationer visar hur växter och djur ­lever i beroende av varandra är före­gångare till den store sven­ ske botanikern Carl von Linné.

TIPS! Läs mer om argumentation och hur man skriver en debattartikel i Svenska impulser 2, s. 453–456.

136 upplysningen

den nya kvinnostaden

137

Samtala om texten 1. Enligt Nina Burton har Merian en ganska modern syn på floran och faunan i Surinams tropiska regnskog. På vilket sätt?

2. Vilken uppfattning har Burton om Linné och hans lärjungar, jämfört med Merian och hennes yngsta dotter?

3. Merian gör en upptäckt, som hon också visar i sina teckningar. Linné kom långt senare att kalla den för »den gudomliga hushållningen«. Vilken upptäckt var det?

Diskutera Linnés lärjungar som sändes till Surinam på en ­forskningsresa misslyckades, medan Merian kom hem från samma land med enastående resultat. Varför blev resultaten så olika, tror du?

Vad krävs av deltagare i en expedition till tropikerna för att klara ett påfrestande klimat och primitiva levnadsförhållanden i det fria? Skriv en lista på de viktigaste egenskaperna och jämför era ­listor i mindre grupper.

Kvinnostaden och Den nya kvinnostaden Christine de Pisan (1364–omkring 1430) brukar kallas för den första feministen. Hon växte upp i den speciella hovmiljö som på hennes tid tillät kvinnor att studera. På kort tid dog både Christine de Pisans far och make i samma epidemi och hon var tvungen att försörja sig själv och sina tre barn. Hon började skriva och gjorde sig känd som en förkämpe för kvinnors rättigheter genom att utnyttja sin retoriska skicklighet. Ett av hennes främsta verk är Kvinnostaden. Det är den titeln Nina Burton återanvänder när hon skriver sin bok om undangömda och bortglömda kvinnor i vetenskapshistorien och litteraturen.

Skriv Merians upptäckt att växter och djur är ömsesidigt beroende av varandra gäller de allra flesta livsmiljöer i naturen. Om ett rovdjur som vargen eller en insekt som biet utrotas kan det få ­oöver­skådliga följder. Även nya arter i en främmande miljö utgör hot mot den naturliga jämvikten i naturen. Aktuella exempel från Sverige är spridningen av vildsvin och mårdhund. Vi vet att balansen mellan djur och växter är hotad, och det är anledningen till att du blir ombedd att skriva en debattartikel i skoltidningen om nödvändigheten att värna om naturen. Skriv din debatt­artikel med aktuella exempel på vad som kan hända när människan ingriper i naturen på olika sätt, till exempel genom utbyggnad av semestersamhällen, inplantering av nya djur eller för hård jakt.

Merian som med sina illustrationer visar hur växter och djur ­lever i beroende av varandra är före­gångare till den store sven­ ske botanikern Carl von Linné.

TIPS! Läs mer om argumentation och hur man skriver en debattartikel i Svenska impulser 2, s. 453–456.

136 upplysningen

den nya kvinnostaden

137

Glädje anton tjechov Anton Tjechov (1860–1904) är i dag kanske mest känd som dra­ matiker, och pjäser som Onkel Vanja och Körsbärsträdgården sätts ständigt upp på teatrar världen över. Men Tjechov var också en mästare i det lilla formatet och det var just som novellförfatta­ re han slog igenom. Under sitt liv skrev han närmare 400 novel­ ler. En av dessa är Glädje. Här kastas läsaren rakt in i ­handlingen när sonen Mitia störtar in i föräldrarnas lägenhet efter en blöt kväll med vännerna. Som så ofta hos Tjechov väcker berättelsen ­frågor som läsaren får fundera vidare på och ta ställning till på egen hand. För hur ska man egentligen se på Mitias glädje – och hur länge kommer den att vara?

Klockan var tolv på natten.

Upprymd och rufsig störtade Mitia Kuldarov in i sina föräldrars lägenhet och började rusa omkring i rummen. Föräldrarna hade redan lagt sig för att sova. Systern låg i sin säng och läste sista sidan i en roman. Hans bröder gymnasisterna sov.

– Var har du varit? undrade föräldrarna förvånat. Vad är det med dig?

– Åh, fråga inte! Det här hade jag aldrig vågat drömma om. Nej, aldrig! Det är … det är helt otroligt!

Mitia, som hade svårt att stå på benen av lycka, började skratta och föll ned i en fåtölj.

– Det är otroligt! Ni kan aldrig gissa! Håll i er!

Systern for upp från sängen, svepte in sig i filten och sprang fram till sin bror. Gymnasisterna vaknade.

– Vad är det med dig? Du är ju alldeles likblek i ansiktet!

– Det är av glädje, lilla mamma! Nu vet ju hela Ryssland vem jag

212 realismen

är! Jajamän! Innan var det bara ni som visste att det finns en kollegieregistrator vid namn Dmitrij Kuldarov, men nu vet hela Ryssland om det! Mamma lilla! Åh, herregud!

Mitia for upp, sprang omkring i rummen ett tag och satte sig sedan igen.

– Men, vad är det som har hänt? Tala så man förstår!

– Ni lever som vilda djur, läser inga tidningar, bryr er inte det min­sta om offentligheten, och i tidningarna som det skrivs så myck­et intressant! Nuförtiden skriver man om alla händelser, in i minsta detalj! Jag är så lycklig! Åh, herregud! I tidningarna skriver man ju om berömda människor, och så har man skrivit om mig!

– Om dig? Var? Pappan bleknade. Mamman kastade en blick på ikonen och korsade sig. Gymnasisterna for upp, och som de var, iklädda små nattskjortor, sprang de fram till sin storebror.

– Jodå! Man har skrivit om mig! Nu vet hela Ryssland vem jag är!

Mamma, den här tidningen ska ni spara som minne! Vi kommer att ta fram den ibland. Håll i er!

Mitia drog upp en tidning ur fickan, räckte den till pappan och pekade på en liten text som var inringad med blyerts.

– Läs!

Pappan tog på sig glasögonen.

– Men läs då!

Mamman kastade en blick på ikonen och korsade sig. Pappan hostade till och började läsa: – »Den 29:e december klockan 11 på kvällen lämnade kollegieregistratorn Dmitrij Kuldarov …« – Hörde ni, hörde ni? Fortsätt!

– »… lämnade kollegieregistratorn Dmitrij Kuldarov Kozichins ölkrog på Malaja Bronnajagatan, och i sitt onyktra tillstånd …« – Det var jag och Semjon Petrovitj … Varenda detalj finns med!

Fortsätt! Vidare! Lyssna!

– »… och i sitt onyktra tillstånd halkade han och föll under en häst som stod här jämte sin kusk Ivan Drotov, en bonde från byn Durykinaja i Juchnovskdistriktet. Efter att ha stigit över Kuldarov kollegieregistrator – manlig sekreterare hos polisen ikon – helig bild av Kristus, Maria eller ett helgon

213

Glädje anton tjechov Anton Tjechov (1860–1904) är i dag kanske mest känd som dra­ matiker, och pjäser som Onkel Vanja och Körsbärsträdgården sätts ständigt upp på teatrar världen över. Men Tjechov var också en mästare i det lilla formatet och det var just som novellförfatta­ re han slog igenom. Under sitt liv skrev han närmare 400 novel­ ler. En av dessa är Glädje. Här kastas läsaren rakt in i ­handlingen när sonen Mitia störtar in i föräldrarnas lägenhet efter en blöt kväll med vännerna. Som så ofta hos Tjechov väcker berättelsen ­frågor som läsaren får fundera vidare på och ta ställning till på egen hand. För hur ska man egentligen se på Mitias glädje – och hur länge kommer den att vara?

Klockan var tolv på natten.

Upprymd och rufsig störtade Mitia Kuldarov in i sina föräldrars lägenhet och började rusa omkring i rummen. Föräldrarna hade redan lagt sig för att sova. Systern låg i sin säng och läste sista sidan i en roman. Hans bröder gymnasisterna sov.

– Var har du varit? undrade föräldrarna förvånat. Vad är det med dig?

– Åh, fråga inte! Det här hade jag aldrig vågat drömma om. Nej, aldrig! Det är … det är helt otroligt!

Mitia, som hade svårt att stå på benen av lycka, började skratta och föll ned i en fåtölj.

– Det är otroligt! Ni kan aldrig gissa! Håll i er!

Systern for upp från sängen, svepte in sig i filten och sprang fram till sin bror. Gymnasisterna vaknade.

– Vad är det med dig? Du är ju alldeles likblek i ansiktet!

– Det är av glädje, lilla mamma! Nu vet ju hela Ryssland vem jag

212 realismen

är! Jajamän! Innan var det bara ni som visste att det finns en kollegieregistrator vid namn Dmitrij Kuldarov, men nu vet hela Ryssland om det! Mamma lilla! Åh, herregud!

Mitia for upp, sprang omkring i rummen ett tag och satte sig sedan igen.

– Men, vad är det som har hänt? Tala så man förstår!

– Ni lever som vilda djur, läser inga tidningar, bryr er inte det min­sta om offentligheten, och i tidningarna som det skrivs så myck­et intressant! Nuförtiden skriver man om alla händelser, in i minsta detalj! Jag är så lycklig! Åh, herregud! I tidningarna skriver man ju om berömda människor, och så har man skrivit om mig!

– Om dig? Var? Pappan bleknade. Mamman kastade en blick på ikonen och korsade sig. Gymnasisterna for upp, och som de var, iklädda små nattskjortor, sprang de fram till sin storebror.

– Jodå! Man har skrivit om mig! Nu vet hela Ryssland vem jag är!

Mamma, den här tidningen ska ni spara som minne! Vi kommer att ta fram den ibland. Håll i er!

Mitia drog upp en tidning ur fickan, räckte den till pappan och pekade på en liten text som var inringad med blyerts.

– Läs!

Pappan tog på sig glasögonen.

– Men läs då!

Mamman kastade en blick på ikonen och korsade sig. Pappan hostade till och började läsa: – »Den 29:e december klockan 11 på kvällen lämnade kollegieregistratorn Dmitrij Kuldarov …« – Hörde ni, hörde ni? Fortsätt!

– »… lämnade kollegieregistratorn Dmitrij Kuldarov Kozichins ölkrog på Malaja Bronnajagatan, och i sitt onyktra tillstånd …« – Det var jag och Semjon Petrovitj … Varenda detalj finns med!

Fortsätt! Vidare! Lyssna!

– »… och i sitt onyktra tillstånd halkade han och föll under en häst som stod här jämte sin kusk Ivan Drotov, en bonde från byn Durykinaja i Juchnovskdistriktet. Efter att ha stigit över Kuldarov kollegieregistrator – manlig sekreterare hos polisen ikon – helig bild av Kristus, Maria eller ett helgon

213

och dragit släden med Moskvaköpmannen av andra gillet Stepan Lukov över honom, satte den skrämda hästen iväg längs gatan för att till sist hejdas av några gårdskarlar. Kuldarov, som till en början var medvetslös, blev förd till en mottagning där han undersöktes av en läkare. Slaget som han fått över nacken …« – Det var när jag slog i skackeln, pappa. Vidare! Läs vidare!

– »… som han fått över nacken orsakade ingen större skada. Man har skrivit rapport om det inträffade. Den skadade har fått medicinsk hjälp …« – De sade åt mig att badda nacken med kallt vatten. Har ni läst klart? Va? Det ni! Nu har det nått hela Ryssland! Ge mig den!

Mitia ryckte åt sig tidningen, vek ihop den och stoppade den i fickan.

– Jag springer över till Makarovs, jag måste visa … Och så måste jag visa den för Ivanitskijs, Natalia Ivanovna, Anisim Vasiljitj …

Jag går nu! Adjö!

Mitia tog på sig sin mössa med kokard och sprang triumferande, sprudlande av glädje ut på gatan.

Diskutera »Det finns bara en sak i världen som är värre än att folk pratar om en och det är att de inte pratar om en«, är ett känt citat av författaren Oscar Wilde. Hur väl stämmer citatet in på Mitia?

Hur väl passar citatet som beskrivning av vår tid? Hur väl stämmer det in på dig?

Skriv Vad händer efter att Mitia har lämnat föräldrarnas lägenhet för att sprida nyheten vidare? Hur reagerar föräldrarna? Vad säger de till varandra? Vad säger syskonen? Skriv en kort novell som börjar där Glädje slutar.

Översättning Magnus Johansson och Robert Leijon skackel – draganordning som sitter mellan hästen och släden mössa med kokard – en mössa med ett märke eller en knapp på

Samtala om texten 1. Det är inte mycket information läsaren får om familjen Kuldarov. Vilken bild får du av familjen, utifrån det lilla som ändå nämns?

2. »Nu vet ju hela Ryssland vem jag är!« utbrister Mitia. Ändå måste han ut och berätta om nyheten för alla han känner.

Varför då?

3. Hur reagerar föräldrarna när de får veta att Mitia är med i tidningen? Vad avslöjar deras reaktioner om vad de tänker och känner?

4. Varför är egentligen Mitia så glad över att få ha kommit med i tidningen, och vilka kommer att dela hans glädje?

214 realismen

glädje

215

och dragit släden med Moskvaköpmannen av andra gillet Stepan Lukov över honom, satte den skrämda hästen iväg längs gatan för att till sist hejdas av några gårdskarlar. Kuldarov, som till en början var medvetslös, blev förd till en mottagning där han undersöktes av en läkare. Slaget som han fått över nacken …« – Det var när jag slog i skackeln, pappa. Vidare! Läs vidare!

– »… som han fått över nacken orsakade ingen större skada. Man har skrivit rapport om det inträffade. Den skadade har fått medicinsk hjälp …« – De sade åt mig att badda nacken med kallt vatten. Har ni läst klart? Va? Det ni! Nu har det nått hela Ryssland! Ge mig den!

Mitia ryckte åt sig tidningen, vek ihop den och stoppade den i fickan.

– Jag springer över till Makarovs, jag måste visa … Och så måste jag visa den för Ivanitskijs, Natalia Ivanovna, Anisim Vasiljitj …

Jag går nu! Adjö!

Mitia tog på sig sin mössa med kokard och sprang triumferande, sprudlande av glädje ut på gatan.

Diskutera »Det finns bara en sak i världen som är värre än att folk pratar om en och det är att de inte pratar om en«, är ett känt citat av författaren Oscar Wilde. Hur väl stämmer citatet in på Mitia?

Hur väl passar citatet som beskrivning av vår tid? Hur väl stämmer det in på dig?

Skriv Vad händer efter att Mitia har lämnat föräldrarnas lägenhet för att sprida nyheten vidare? Hur reagerar föräldrarna? Vad säger de till varandra? Vad säger syskonen? Skriv en kort novell som börjar där Glädje slutar.

Översättning Magnus Johansson och Robert Leijon skackel – draganordning som sitter mellan hästen och släden mössa med kokard – en mössa med ett märke eller en knapp på

Samtala om texten 1. Det är inte mycket information läsaren får om familjen Kuldarov. Vilken bild får du av familjen, utifrån det lilla som ändå nämns?

2. »Nu vet ju hela Ryssland vem jag är!« utbrister Mitia. Ändå måste han ut och berätta om nyheten för alla han känner.

Varför då?

3. Hur reagerar föräldrarna när de får veta att Mitia är med i tidningen? Vad avslöjar deras reaktioner om vad de tänker och känner?

4. Varför är egentligen Mitia så glad över att få ha kommit med i tidningen, och vilka kommer att dela hans glädje?

214 realismen

glädje

215

Med egna ögon

Kim Phuc, en överlevare

– vittnen till krig och konflikter

En naken flicka som springer i panik i elden och röken ­efter en napalm­attack. Fotografiet av nioåriga Kim Phuc (f. 1963) ­chockade en hel värld, och kom starkt att påverka opinionen mot Vietnamkriget. Men när Kim Phuc, som i dag arbetar med att hjälpa andra barn som drabbats av krig, berättar sin historia, är det inte en berättelse om hat och bitterhet. Hennes historia handlar istället om kärlek och förlåtelse. Här beskriver hon med egna ord vad som hände den där dagen i juni 1972 och hur den förändrade hennes liv för alltid.

Texterna i det här kapitlet tvingar läsaren rakt in i en mörk och brutal verklighet. Här berättar överlevare och vittnen med egna ord om sina smärtfyllda upp­levelser av krig och konflikter.

Att berätta om sina erfarenheter har varit ett viktigt sätt för flera av krigens offer att bearbeta sina minnen. För oss andra är deras berättelser hemska men nödvändiga påminnelser om de mörkaste sidorna av vår historia.

VIETNAMKRIGETS TRAGEDI och ett fotografi gjorde mig till en symbol för krigets grymhet. Men min verkliga historia är faktiskt en berättelse om kärlek. Om hur en bild kan ha kraften att förändra.

Mina tidigaste minnen är fyllda av kärlek. Av dofterna från mammas kök, av det stora huset som jag bodde i tillsammans med mina sju syskon, av min gammelmorbrors leende, av träden i vår ­trädgård och av mina skolkamrater. Mitt namn »Phuc« betyder också lycka, och jag var verkligen ett lyckligt barn.

Men en dag förändrades plötsligt allt. Kriget kom till vår by. Min familj gömde sig i tre dagar på den enda plats som vi trodde var säker, templet i närheten. När några soldater upptäckte flygplan som var på väg för att fälla bomber över vår by skrek de till oss barn: »Spring! Spring allt vad ni kan, bort härifrån!« Jag blev väldigt rädd och sprang ut på vägen. Sedan såg jag fyra bomber med napalm explodera. Och plötsligt var det eld överallt, det brann i mina kläder och i min hud. Som genom ett mirakel brann inte mina fötter, napalm – gelébaserad bensin som är mycket explosiv

Snart kommer den tid när alla vittnen till nazismens brott är borta. Förintelsemonumentet i Berlin invigdes 2005.

239

Med egna ögon

Kim Phuc, en överlevare

– vittnen till krig och konflikter

En naken flicka som springer i panik i elden och röken ­efter en napalm­attack. Fotografiet av nioåriga Kim Phuc (f. 1963) ­chockade en hel värld, och kom starkt att påverka opinionen mot Vietnamkriget. Men när Kim Phuc, som i dag arbetar med att hjälpa andra barn som drabbats av krig, berättar sin historia, är det inte en berättelse om hat och bitterhet. Hennes historia handlar istället om kärlek och förlåtelse. Här beskriver hon med egna ord vad som hände den där dagen i juni 1972 och hur den förändrade hennes liv för alltid.

Texterna i det här kapitlet tvingar läsaren rakt in i en mörk och brutal verklighet. Här berättar överlevare och vittnen med egna ord om sina smärtfyllda upp­levelser av krig och konflikter.

Att berätta om sina erfarenheter har varit ett viktigt sätt för flera av krigens offer att bearbeta sina minnen. För oss andra är deras berättelser hemska men nödvändiga påminnelser om de mörkaste sidorna av vår historia.

VIETNAMKRIGETS TRAGEDI och ett fotografi gjorde mig till en symbol för krigets grymhet. Men min verkliga historia är faktiskt en berättelse om kärlek. Om hur en bild kan ha kraften att förändra.

Mina tidigaste minnen är fyllda av kärlek. Av dofterna från mammas kök, av det stora huset som jag bodde i tillsammans med mina sju syskon, av min gammelmorbrors leende, av träden i vår ­trädgård och av mina skolkamrater. Mitt namn »Phuc« betyder också lycka, och jag var verkligen ett lyckligt barn.

Men en dag förändrades plötsligt allt. Kriget kom till vår by. Min familj gömde sig i tre dagar på den enda plats som vi trodde var säker, templet i närheten. När några soldater upptäckte flygplan som var på väg för att fälla bomber över vår by skrek de till oss barn: »Spring! Spring allt vad ni kan, bort härifrån!« Jag blev väldigt rädd och sprang ut på vägen. Sedan såg jag fyra bomber med napalm explodera. Och plötsligt var det eld överallt, det brann i mina kläder och i min hud. Som genom ett mirakel brann inte mina fötter, napalm – gelébaserad bensin som är mycket explosiv

Snart kommer den tid när alla vittnen till nazismens brott är borta. Förintelsemonumentet i Berlin invigdes 2005.

239

Ett land i förvandling – berättelser om Sverige

ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige selma lagerlöf Selma Lagerlöfs (1858–1940) välkända sagofigur Nils Holgersson är egentligen en riktigt elak pojke, åtminstone i början av berät­ telsen. En dag straffas han av husets tomte, som krymper honom till en pyssling. Att vara liten är farligt, men det ger ­också möjlig­ heter. Nils kan till exempel flyga på ryggen av en gås. Som fri­ passagerare i en flock grågäss får han följa med på en ­fantastisk resa genom Sverige. Boken om Nils var en läsebok i geografi som fick ett enormt genomslag och påverkade många svenskars bild av sitt hemland i början av 1900-talet. Selma ­Lagerlöf skildrar ett Sverige i stark utveckling, men också ett land fyllt av historia och traditioner. I det här avsnittet får Nils hjälp av örnen Gorgo att hinna ifatt sina vänner bland grågässen. På Gorgo flyger Nils över ett landskap som ser helt annorlunda ut än det han är van vid från sitt eget Skåne.

Det här kapitlet tar dig med på en resa genom ­Sverige under det gångna seklet. De tio texterna är hållplatser där du kan stanna till och få en glimt av hur det var att leva just där, just då.

Möt Martin som auktioneras bort, Nancy som hör kriget mullra på avstånd och Pippi som leker kull med poliserna. De har alla något att berätta om Sverige – ditt Sverige – i ständig förvandling.

Gunnar Lundh, Hem från semestern, 1939.

1900–2000-talen

260

Men när Gorgo kom över Medelpad syntes inget annat än mörka skogar och pojken suckade: »Här är det ju omöjligt för människor att leva!« »De har skogen till åker«, svarade örnen. »Det behövs gott tålamod för den som vill få sin bärgning av en sådan åker«, sa Nils. »De gula rågåkrarna där hemma växer ju upp över en sommar men barrskogen måste ha åratal för att mogna till skörd.« Då ville Gorgo visa ordentligt hur det här åkerbruket gick till och tog vägen över en plats med bara stubbar och avhugget ris. »Detta är en åker som blev avmejad förra vintern«, sa han.

261

Ett land i förvandling – berättelser om Sverige

ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige selma lagerlöf Selma Lagerlöfs (1858–1940) välkända sagofigur Nils Holgersson är egentligen en riktigt elak pojke, åtminstone i början av berät­ telsen. En dag straffas han av husets tomte, som krymper honom till en pyssling. Att vara liten är farligt, men det ger ­också möjlig­ heter. Nils kan till exempel flyga på ryggen av en gås. Som fri­ passagerare i en flock grågäss får han följa med på en ­fantastisk resa genom Sverige. Boken om Nils var en läsebok i geografi som fick ett enormt genomslag och påverkade många svenskars bild av sitt hemland i början av 1900-talet. Selma ­Lagerlöf skildrar ett Sverige i stark utveckling, men också ett land fyllt av historia och traditioner. I det här avsnittet får Nils hjälp av örnen Gorgo att hinna ifatt sina vänner bland grågässen. På Gorgo flyger Nils över ett landskap som ser helt annorlunda ut än det han är van vid från sitt eget Skåne.

Det här kapitlet tar dig med på en resa genom ­Sverige under det gångna seklet. De tio texterna är hållplatser där du kan stanna till och få en glimt av hur det var att leva just där, just då.

Möt Martin som auktioneras bort, Nancy som hör kriget mullra på avstånd och Pippi som leker kull med poliserna. De har alla något att berätta om Sverige – ditt Sverige – i ständig förvandling.

Gunnar Lundh, Hem från semestern, 1939.

1900–2000-talen

260

Men när Gorgo kom över Medelpad syntes inget annat än mörka skogar och pojken suckade: »Här är det ju omöjligt för människor att leva!« »De har skogen till åker«, svarade örnen. »Det behövs gott tålamod för den som vill få sin bärgning av en sådan åker«, sa Nils. »De gula rågåkrarna där hemma växer ju upp över en sommar men barrskogen måste ha åratal för att mogna till skörd.« Då ville Gorgo visa ordentligt hur det här åkerbruket gick till och tog vägen över en plats med bara stubbar och avhugget ris. »Detta är en åker som blev avmejad förra vintern«, sa han.

261

Möten och relationer – berättelser från hela världen

ur Vishnus död manil suri Vinod och Sheetal är två unga som du möter i Manil ­Suris (f. 1959) roman Vishnus död som utspelas i Mumbai i ­Indien.

Vinod har just tagit sin examen när hans far meddelar att ­familjen hittat en lämplig flicka åt honom. Skulle han ha något emot att gifta sig med Sheetal, som var på samma bröllopsfest som han själv i förra veckan? Efter mindre än en månad står bröl­ lopet, och när de två lämnas ensamma på bröllopsnatten är det första gången de ses på tu man hand. Vare sig Vinod eller Sheetal vet vad de ska prata om, men den pinsamma tystnaden bryts när några släktingar sätter på en radio utanför deras dörr vid mid­ natt. När lugnet är återställt är isen bruten och de börjar prata med varandra.

Texterna i det här kapitlet fångar möten och relatio­ ner från olika platser i världen. Personer med olika bakgrunder kommer samman, gränser överskrids och världen krymper för ett ögonblick.

Här finns möten som får kärleken att spira, men ock­ så möten som avslöjar inskränkthet och fördomar.

Alla står de för ­någon form av förändring.

308 1900–2000-talen

De dividerade om Raj Kapoor och Dilip Kumar, Meena Kumari och Vyjayanthimala. De pratade om sina favoritfilmer. Sheetal avslöjade blygt att hon ofta tyckte om att lära sig inte bara sånger utantill utan också avsnitt av dialoger som grep henne. Som illustration deklamerade hon sina favoritrepliker ur Love in Rome. »Kommer du ihåg den där scenen på restaurangen, när de äter all den italienska maten?« sa Vinod och skrattade. »Vad visar det sig vara – bläckfisk eller nåt sånt?« Sheetals ansikte mörknade. »Vänta dig inte att jag ska laga nån icke-vegetarisk mat åt dig«, förkunnade hon plötsligt.

Vinod blev häpen. »Men din familj är ju inte vegetarisk«, invände han. »Du åt själv tandoori-kyckling i kväll under mottagningen.« Raj Kapoor, Dilip Kumar, Meena Kumari och Vyjayanthimala – äldre, populära skådespelare inom indisk film dividera – diskutera deklamera – läsa upp utantill

309

Möten och relationer – berättelser från hela världen

ur Vishnus död manil suri Vinod och Sheetal är två unga som du möter i Manil ­Suris (f. 1959) roman Vishnus död som utspelas i Mumbai i ­Indien.

Vinod har just tagit sin examen när hans far meddelar att ­familjen hittat en lämplig flicka åt honom. Skulle han ha något emot att gifta sig med Sheetal, som var på samma bröllopsfest som han själv i förra veckan? Efter mindre än en månad står bröl­ lopet, och när de två lämnas ensamma på bröllopsnatten är det första gången de ses på tu man hand. Vare sig Vinod eller Sheetal vet vad de ska prata om, men den pinsamma tystnaden bryts när några släktingar sätter på en radio utanför deras dörr vid mid­ natt. När lugnet är återställt är isen bruten och de börjar prata med varandra.

Texterna i det här kapitlet fångar möten och relatio­ ner från olika platser i världen. Personer med olika bakgrunder kommer samman, gränser överskrids och världen krymper för ett ögonblick.

Här finns möten som får kärleken att spira, men ock­ så möten som avslöjar inskränkthet och fördomar.

Alla står de för ­någon form av förändring.

308 1900–2000-talen

De dividerade om Raj Kapoor och Dilip Kumar, Meena Kumari och Vyjayanthimala. De pratade om sina favoritfilmer. Sheetal avslöjade blygt att hon ofta tyckte om att lära sig inte bara sånger utantill utan också avsnitt av dialoger som grep henne. Som illustration deklamerade hon sina favoritrepliker ur Love in Rome. »Kommer du ihåg den där scenen på restaurangen, när de äter all den italienska maten?« sa Vinod och skrattade. »Vad visar det sig vara – bläckfisk eller nåt sånt?« Sheetals ansikte mörknade. »Vänta dig inte att jag ska laga nån icke-vegetarisk mat åt dig«, förkunnade hon plötsligt.

Vinod blev häpen. »Men din familj är ju inte vegetarisk«, invände han. »Du åt själv tandoori-kyckling i kväll under mottagningen.« Raj Kapoor, Dilip Kumar, Meena Kumari och Vyjayanthimala – äldre, populära skådespelare inom indisk film dividera – diskutera deklamera – läsa upp utantill

309

Dystopier – framtidsskildringar som varnar och väcker debatt

ur Fahrenheit 451 ray bradbury

»Är det sant att brandmännen för länge sedan släckte ­eldsvådor i stället för att anlägga dem«? Den frågan får brandmannen Guy Montag, huvudperson i Fahrenheit 451, tidigt i romanen. Och den frågan fortsätter han att brottas med under hela berättelsen. I det framtida skräcksamhälle som Ray Bradbury (f. 1920) målar upp i sin kultroman från 1953 är det dock livsfarligt att ­ifrågasätta brandmännens uppdrag. Böcker är förbjudna och måste förstö­ ras så snart de påträffas. På brandstationen där Guy jobbar är han den enda som tvivlar på om de verkligen gör det rätta.

Hur ser vår framtid ut? Vilka nya möjligheter kommer att finnas? Vilka hot och problem? Tänk om man kunde resa framåt i tiden och sedan återvända och berätta om allt man sett! Det är vad författarna i det här kapitlet har gjort. Inte på riktigt, såklart, men i fantasin.

Litteraturens framtidsskildringar ger oftast, som det ska visa sig, dystra bilder av utvecklingen.

Samtidigt handlar dessa dystopier minst lika mycket om författarnas samtid och de hotbilder som var aktuella då. På så sätt kan de läsas som uppmaningar till oss alla att ta ansvar för vår omvärld. Det är nu som framtiden börjar.

Montag tvekade. »Har det – har det alltid varit så här? Brandstationen, vårt jobb? Jag menar, ja, det var en gång…« »Det var en gång!« sade Beatty. »Vad för slags prat är det?« Idiot, sade Montag till sig själv, du kommer att förråda dig. Vid den sista branden hade han tittat på en enda rad i en sagobok. »Jag menar«, sade han, »förr i världen innan husen blev fullständigt brandsäkra«. Plötsligt kändes det som en mycket yngre röst talade för honom. Han öppnade munnen och det var Clarisse ­McClellan som sade: släckte inte brandmännen eldsvådor i stället för att anlägga dem och låta elden härja?« »Vilket larv!« Stoneman och Black drog fram sina instruktionsböcker vilka också innehöll en kort historik över Amerikas Brandmän, och slog upp dem så att Montag, fastän bokens innehåll sedan länge var honom välbekant, skulle kunna läsa: »Upprättades 1790 för att bränna engelsk-influerade böcker i kolonierna.

337

Dystopier – framtidsskildringar som varnar och väcker debatt

ur Fahrenheit 451 ray bradbury

»Är det sant att brandmännen för länge sedan släckte ­eldsvådor i stället för att anlägga dem«? Den frågan får brandmannen Guy Montag, huvudperson i Fahrenheit 451, tidigt i romanen. Och den frågan fortsätter han att brottas med under hela berättelsen. I det framtida skräcksamhälle som Ray Bradbury (f. 1920) målar upp i sin kultroman från 1953 är det dock livsfarligt att ­ifrågasätta brandmännens uppdrag. Böcker är förbjudna och måste förstö­ ras så snart de påträffas. På brandstationen där Guy jobbar är han den enda som tvivlar på om de verkligen gör det rätta.

Hur ser vår framtid ut? Vilka nya möjligheter kommer att finnas? Vilka hot och problem? Tänk om man kunde resa framåt i tiden och sedan återvända och berätta om allt man sett! Det är vad författarna i det här kapitlet har gjort. Inte på riktigt, såklart, men i fantasin.

Litteraturens framtidsskildringar ger oftast, som det ska visa sig, dystra bilder av utvecklingen.

Samtidigt handlar dessa dystopier minst lika mycket om författarnas samtid och de hotbilder som var aktuella då. På så sätt kan de läsas som uppmaningar till oss alla att ta ansvar för vår omvärld. Det är nu som framtiden börjar.

Montag tvekade. »Har det – har det alltid varit så här? Brandstationen, vårt jobb? Jag menar, ja, det var en gång…« »Det var en gång!« sade Beatty. »Vad för slags prat är det?« Idiot, sade Montag till sig själv, du kommer att förråda dig. Vid den sista branden hade han tittat på en enda rad i en sagobok. »Jag menar«, sade han, »förr i världen innan husen blev fullständigt brandsäkra«. Plötsligt kändes det som en mycket yngre röst talade för honom. Han öppnade munnen och det var Clarisse ­McClellan som sade: släckte inte brandmännen eldsvådor i stället för att anlägga dem och låta elden härja?« »Vilket larv!« Stoneman och Black drog fram sina instruktionsböcker vilka också innehöll en kort historik över Amerikas Brandmän, och slog upp dem så att Montag, fastän bokens innehåll sedan länge var honom välbekant, skulle kunna läsa: »Upprättades 1790 för att bränna engelsk-influerade böcker i kolonierna.

337

Upplev litteraturen 2 är fylld av läsupplevelser och du får många tillfällen att samtala, skriva, skapa och tänka vidare kring de texter du läser.

Upplev litteraturen 2 är ett komplement till Svenska impulser 2, men boken kan också användas fristående.

Upplev litteraturen 2

Upplev litteraturen 2 är en antologi med texter från olika tider och kulturer. Boken har ett kronologiskt upplägg som sträcker sig fram till 1900-talets början. 1900- och 2000-talens litteratur behandlas tematiskt i fyra avslutande kapitel.

CARL-JOHAN MARKSTEDT SVEN ERIKSSON

Svenska impulser

Upplev litteraturen 2

MARKSTEDT ERIKSSON

ISBN 978-91-622-9328-4

www.sanomautbildning.se

Upplev_litt2_omslag.indd 1

(523-2289-5)

2013-03-08 09.03